Födelsen betyder mer

Predikan i Juldagens högmässa i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Lukasevangeliet 2:1-20

I min familj berättas ofta
om en händelse när jag var barn
Min yngre bror, då kanske i 6-7årsåldern,
hade fått tag på en boxhandske
Vi var till fots på väg hem från badplatsen
då hörs några snabba steg i gruset och
så har jag plötsligt en stor handske framför ögonen
och så låg jag på marken

Lillebror sprang sin väg, direkt,
snabb som en rabbis, en ivrig vessla…
Så skrattar vi hejdlöst
Inte för att händelsen i sig är så ofattbart rolig
och inte för att jag eller det som hände mig
är så intressant - utan därför att
berättelsen säger så mycket mer
än om det oväntade slaget
Den berättar om en impulsiv lillebror
om sommarlovens frihet
om vänskapligt lekfulla bråk
och har en stor lustfylld klangbotten

När vi hör Bibelns berättelser fastnar vi ofta
i handlingen – vi stannar där och glömmer
väl så viktiga frågor om vad de kan betyda,
vad de har att säga på andra plan
än det handlingen direkt avslöjar
Vad säger texten som den inte själv
tydligt berättar men som den
pekar på genom sammanhang,
förförståelse och senare händelser?

Vi behöver veta mer om Jesus
än det födelseberättelserna omedelbart
själva berättar eller avslöjar
I evangeliernas inledningskapitel får man
förvisso ledtrådar som är av betydelse,
men som knappast räcker för att
skapa sig en mera heltäckande bild
av vem Jesus var
Man kan inte bygga en Kristologi,
en lära om Jesus Kristus,
på detta knapphändiga material

Håll med om att det ligger något
djupt rörande och anslående
i denna berättelse om ett barns födelse
ett under som alla kan relatera till

Mot bakgrund av annat Bibeln meddelar
i Gamla Testamentet och i Nya Testamentets evangelier
betyder det nyfödda barnet att Gud
lämnar sin tron, sin upphöjdhet,
sitt annorlundaskap för att bli vår like
och i allt likna oss… mer ändå,
för att bli och vara en av oss!
Tanken svindlar när vi inser vidden
av denna tro – att Gud - människans antites,
motpolen, den väldige som spänt ut
himmelen över oss och skapat allt
genom sitt ord, den oändlige går in
under begränsningen och lägger sig
i Marias famn, bokstavligen
i mänsklighetens opålitliga händer,
i förtröstan på att ondskan
inte är det som lever starkast
i människors hjärtan
I en ofattbar tillit till att människor,
ställda inför det försvarslösa barnets
gränslösa behov,
förmår att älska och leva kärleksfullt

Gud föds i Jesus Kristus SOM människa!
Men redan vid Jesu födelse
pekar profetiorna mot påsken
Gud ska genom Jesus uppväga
all den lössläppta ondskan
(som människor hängav sig åt – Kristi
död och uppståndelse öppnar frälsning
för samtiden
men den har verkan framgent
sonar allt det som komma skall)

Gud föds SOM människa
FÖR människan, FÖR vår skull,
FÖR vår frälsnings skull
En räddning från synd, ondska och död!

I Gamla Testamentet uppenbarade Gud
sig ofta i det yttre: i historien, i naturfenomen,
och människor kallades att vara Guds redskap.
I Betlehem öppnas också mänsklighetens
ögon och den osynlige, heligt upphöjde
och ofattbare föds till synlighet.
Och Jesus vem är han då?
Människa, Gud, en Gudamänniska?

Konflikterna lät inte vänta på sig
De kristna blev snart osams om
hur födelsen skulle förstås.
Arianismen som menade att Jesus
var skapad som ett högsta väsen,
hävdade att han därför inte kunde ha funnits
före skapelsen och därför inte heller kunde vara Gud
Och det fanns de som tänkte att Jesus
bara såg ut som, verkade vara, människa
– Gud kunde inte ha en kropp eller lida,
Gud var ju oändligt upphöjd (doketism)

I den Athanasianska trosbekännelsen
den långa som jag inte skall be någon enda
läsa upp utantill…
i den sägs att vår Herre Jesus Kristus har blivit kött.
och är i lika mån Gud och människa.
Gud är han såsom född av Faderns väsen före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.
Helt och fullt Gud och helt och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp.
Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen.
Och ehuru han är Gud och människa, är han likväl icke två, utan en enda Kristus.
Men en enda är han, icke så att den gudomliga naturen förvandlats till mänsklig, utan så att den mänskliga naturen antagits av Gud.

Evangelierna ger i sin helhet en gränslös räckvidd
åt berättelsen om Jesu födelse –
de är skrivna utifrån den fasta tron att
Kristus dött och uppstått igen
Vi kan alltså inte nå fram till hur man
uppfattade Jesus födelse losskopplad
från trons facit – från uppståndelsens faktum

Ledtrådarna är inte helt fördolda
ens i inledningskapitlen
Ängeln bär bud om en stor glädje
en glädje för hela folket
Idag har en frälsare fötts åt er
i Davids stad, Han är Messias, Herren!
I Matteus sägs att barnet skall ges namnet
Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.
Så Johannes poetiska språk: I begynnelsen fanns Ordet,
och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det
blev ingenting till av allt som finns till.
(Här står det som den Athanasianska bekännelsen
slår fast – före tiden, före skapelsen fanns Ordet
som vi kan identifiera som Jesus Kristus
alltså var han född och icke skapad,
inget skapat väsen, lägre än och utanför Gud.)
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus,
skulle komma i världen…
Och ordet blev människa och bodde
bland oss, och vi såg hans härlighet.

När Gud blir människa kan människan
på ett nytt sätt förstå vad det innebär
att vara människa
Guds ingripande avslöjar inte bara
Guds sanna väsen
utan också människan och hennes gränslösa möjligheter
Gudsuppenbarelsen får en ny möjlighet,
kan komma på nya vägar
Gud kan bli människa på nytt

Gud föds inte bara SOM människa
han föds I oss människor! I oss!

Här ett par texter som pekar i den riktningen:

Ef 2:19-22
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.
Gal 2:19-20
Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.
Gud kommer till oss
inte främst i molnstoder,
röster, extatisk hänryckning
Gud öppnar här inkarnationens möjlighet
I människans inre liv
Därför talar vi om Gud som möter oss
inte huvudsakligen från ovan, utifrån
utan nu även från insidan, i oss själva,
från vår personlighets djupaste skikt

Guds födelse som människa
öppnar möjligheten för Gud
att födas I människan
Jesus Kristus kan bli livet i mitt liv,
inspirationen, källan, djupet, sanningen, ljuset…

Gamla meriter duger ej

Predikan 3 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka
Text: Lukasevangeliet 3:1-15

Boklån - det vet vi vad det är
vi har Bibliotek för sådant
Men, var kan man låna en röst?
Röstvärvning har vi sett många gånger
och vi får se det på nytt om
det blir omval i kommunalvalet här i Örebro
Har Du lånat någons röst?
Eller lånat ut din röst till någon annan?
Vems talan gällde det?

Gud behövde en röst - Johannes Döparen
barn till Elisabeth och Zacharias,
kusin till Jesus och utvald att bli
den röst som skulle predika och röja väg
Lukas berättar med stor precision
om tiden för Johannes framträdande
genom att koppla hans religiösa gärning
med historiska fakta: Kejsar Tiberius,
Pontius Pilatus, Herodes
Märk väl att jag hoppar över
de svåruttalade namnen…

Johannes predikade syndernas förlåtelse
genom omvändelse och dop
Dopet blev en handling som visade
att man ångrade sig och ville tvättas ren
Omvändelse, ånger och bot är
ord som berättar om ny inriktning
om att bryta med synden och göra det rätta

Dagens röst, tillhör den en enstaka virrpanna
en religiös fanatiker, en udda kändis?
Nej, profeten Jesaja går i borgen!

Förresten - såg ni att en ettåring inte fick ut sin
julklapp hos postens ombud eftersom
barnet saknade legitimation?!!
Det hjälpte inte att föräldrarna
kunde legitimera sig – paketet var
ettåringens och barnet saknade
av förklarliga skäl id-handling
så de fick gå tomhänta hem
utan julklapp

Jesajatexten är Johannes identitetshandling
Hans körkort, orden avslöjar att
det Johannes gör är Guds vilja
På samma sätt som tjänarna till en kung
på monarkens uppdrag sändes i förväg
för att se till att vägen var öppen, farbar och bekväm
annats måste man rätta till bristerna r
Lukas låter profetian bli en uppdragshandling
så att Jesaja beskriver det Johannes ska göra
Ropa i öknen om att väg ska banas
genom ödemarken, stigar ska rätas,
klyftor fyllas och berg och höjder sänkas
Och Guds frälsning som kommer längs vägen
bli synlig för alla människor!

Johannes lägger inte vantarna emellan
här är det hårda bud: huggormsyngel, synd, dom,
ånger, förlåtelse handlar det om
Johannes går hårt åt det folk
som har hört - men inte brytt sig

Ny fråga: gillar Du att bli kritiserad?
Tycker Du om att bli ifrågasatt
Uppskattar Du att få dina brister utpekade?

Skulle knappast tro det,
även om man kan ha nytta av att
få andras reaktioner på sitt handlande
och sitt sätt att vara
När jag blir kritiserad,
det är väl bara att erkänna,
är jag lättsårad, snarstucken, irriterad!
Vi är ganska lika varandra tror jag
Vi är så där som folk är mest…

Tänk för ett ögonblick att jag blivit utbytt
och att Johannes Döparen stod här
Han kallar Dig hycklare, falsk, kräldjur!
Vad skulle du göra då?
Nicka ödmjukt och säga:
Du har så rätt! Det har jag inte tänkt på.
Vet du, jag ska genast ändra
mig och mitt sätt att vara!
Tack för din fina kritik
som är så ärlig och nyttig!

Eller skulle Du tänka eller säga:
det där vet Du ingenting om,
vem är Du att kritisera mig?
Kastar Du sten i glashus, Din bubbelpelle?!

Psykologin lär oss att när kritiken kommer
då är vi reflexsnabba att reagera,
alla våra försvar träder i aktion
Så skyddar vi oss, bevarar vår stolthet,
upprätthåller vår värdighet ty, vem vill tappa ansiktet?
Varför hör vi inte, förstår vi inte, ser vi inte
har vi så svårt när kritiken kommer?
Det är aldrig enkelt att tigande ta emot
och kanske ännu motigare,
att tänka om och ändra sig.
Istället går vi till bästa försvar
en motattack, vi värjer oss

Nu ett råd till Dig och mig:
Nästa gång Du får kritik, lugna Dig lite
och bevara öppenheten,
spara Ditt ettriga försvar en stund
Tänk om det finns insikter att vinna,
lärdomar att ta till sig?

Johannes Döparen talar om huggormsyngel
som försöker smita undan den kommande vreden
Han pekar på att människorna då
och vi idag, inte alltid förmår göra det goda, det rätta
Men Johannes sviktar inte
Han slår envist fast att vi ska
bära sådan frukt
som tillhör omvändelsen.
Att leva etiskt hållbart innebär
att använda tillgångarna för andras skull,
att dela med sig av skjortor, av bröd
Att inte utnyttja vår ställning,
inte använda makt och överläge för utöva utpressning
Pekar inte Johannes på något avgörande, just här?
Den som gör det goda ändrar sitt sätt att tänka.
Omvändelsen kanske inte börjar i huvudet
utan i händer och fötter?
Det vi gör – så tänker vi också!

Johannes hör förstås invändningarna,
människorna går genast till försvar
Vi tillhör ju Abrahams släkt, ett utvalt folk
vi lyssnar inte till dig! Vem är Du att komma här och…
Men Johannes möter invändningen
slår sönder försvaren innan de uttalas
Bär Ni inte god frukt vad betyder väl då
tillhörigheter, släktskap, berömmelse?
Vänd er bort från orätta handlingar
gör det som är gott!
Bot, bättring, omvändelse!

Det omvändelseropet kan vi inte begrava
i historiens mylla som något förlegat
omodernt, inte längre behövligt
något man kanske hade nytta av för 2000 år sedan
Nej, genom årtusenden och sekler når
maningen fram också till oss – in i Olaus Petri
Ingen enda av oss kan idag, lika lite som man kunde då,
vila på sina gamla meriter
En omvändelse, vår nyorientering, färgar
till sist tanke, ord och handling
Bryter mark och banar väg
för Herren Jesus Kristus
han som kommer för att
skänka oss sin mening
och av nåd ge syndernas förlåtelse

Vi är på väg

Predikan 1 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka i Örebro
Evangelitext: Matteus 21:1-9

Än en gång välkomna hit! Så gott
att alla Ni är här för att fira gudstjänst!
Den 12 december firas Lucia i vår kyrka.
Kom tillbaka då! Och den 20 december är det
2 fantastiska julkonserter med alla körer.
Musikkåren har en egen konsert den
2 januari – så kom tillbaka, till Er egen kyrka
för gudstjänst, för sång och musik!!

I fattigsverige fastade man i advent
Många fick dra in på mat och dryck
Det var nödvändigt för att det skulle
finnas lite mer till jul
Svåra livsförhållanden och brist
kunde efter fastan vändas i sin motsats:
till högtid och fest!

Advent är en tid för eftertanke och förberedelser
en tid för bön, en tid då man gör bot och bättring
Snart byts dagens vita färg mot den lila färgen
Med lila i kyrkans textilier och i kläder
understryker färgen : nu är det tid att fasta, att förbereda sig.

Även i välfärdsverige finns det anledning
att för en tid avstå från överflödet
och satsa mer på vår andliga hälsa
det ger oss en annan beredelse än städning,
matlagning och julklappsshopping
en förberedelsetid som hjälper oss
att skilja på advent och julens stora fest.

Idag är det nog rollatorerna som har
varit snöröjare – det har banat väg till våra kyrkor
och snösvängen gnolar kanske lite extra idag
på den gamla psalmen
När vi sjunger:
Bereden väg för Herran!
Berg sjunken djup stån opp.
handlar det om att röja väg, göra rum för Gud själv.
Det gjorde profeterna i forna tider
Och så såg det ut när vägbyggarna
bröt mark för motorvägen mellan Örebro och Arboga
– berg sprängdes bort och dalsänkor fylldes ut.

Nyss vandrade kören och många andra medverkande
fram genom kyrkan i en lång procession
ett praktiskt sätt att ta sig från A till B
man går gemensamt till sina platser
Och sådana mänskliga tåg finns det
i alla möjliga sammanhang
Några av er såg kanske oss som
förra lördagen gick mitt i gatan
i ordnade led i en demonstration genom Örebro
Vi vädjade om att man skulle
stoppa förföljelsen av de kristna i Irak
och krävde att dödandet skulle få ett slut!

1 maj vandrar arbetarrörelsen i täta led
och när Örebro universitet ska hedra
nyblivna doktorer vandrar de i en ståtlig procession

Redan för flera tusen år sedan ordnade
fromma människor sig i högtidliga led
och vandrade till Jerusalems tempel
för att fira sin gudstjänst, med bön och offer
Och dagens text berättar om en folkmassa
som knappast nöjde sig med att se på
utan som slog följe med mannen på åsnan
De välkomnade Jesus och rullade ut den röda mattan
nja, inte riktigt så…
I brist på mattleverantörer använde man
det man hade till hands - sina kläder
och palmkvistar som man skar från träden
Så gjorde man det som fortfarande sker
genom att smycka och klä marken ärade man
och hyllade någon - idag handlar det om Jesus

Processionen genom kyrkan berättar
om ett folk på väg, en pilgrimsvandring
som går till det himmelska Jerusalem
Kyrkans folk följer korset, Jesus,
in i kyrkan och - när vår gudstjänst är slut
leder han oss och vi följer efter
Vi går med honom ut i vardagen
för att efter bästa förmåga
tjäna medmänniskor och Gud

Vi behöver alltså inte vandra
fullständigt planlöst genom livet
och när det blir motigt och svårt
händer det att vi fylls av hopp och mod
Berättelsen om intåget i Jerusalem pekar på
att det finns en mening med livet och ett mål

Svenska folket älskar sina kyrkobyggnader
Kyrkorna står där med de ståtliga kyrktornen
som positiva pekfingrar, som mäktiga utropstecken,
riktade mot himmelen!

Kyrkorna skall påminna oss om det
vi har så lätt att glömma – att våra liv
är mer än att släpa och slita,
är större än plikter och skyldigheter,
rymmer annat än kris och elände.

Vi älskar våra kyrkor och ni skulle
bara veta hur många som kommer
in här, tänder ljus och ber, en vanlig dag
Under semestrarna besöker vi väl alla kyrkor
där människor i århundraden har samlats
för att be, för att jubla och gråta
För att glädjas över det nya livet vid dopet
och följa och sörja älskade familjemedlemmar
och nära vänner som dött

Där i kyrkan känner vi oss hemma, vi hör liksom till
detta är vårt land, vår kultur, vår historia, vår tro
Sådant håller vi inte för oss själva –
många fler inbjuds att dela detta!

Kyrkorna är ekande tomma - folktomma
läser vi i pressen och hör i radio, eller hur?
Ni har också hört dessa rapporter och de till leda
upprepade förutfattade meningarna, som om alla
just klockan 10 eller 11 på söndag förmiddag
har så otroligt mycket annat att göra…
Men se dig omkring - hur tomt är det?

Man säger att i kyrkan sitter bara en tant här
och en gammal gubbe där?
Så kan det väl vara, men mellan dem sitter alla
vi andra, unga och gamla om varandra!

I Guds hus är det fullt påstod prästen i
glesbygden norra Värmland
Man får knappt plats, sa han
trots att det var ganska tomt i kyrkbänkarna
och så skrev han in dubbelt så många i sin statistik.
Varför gör du så, frågade jag Sven, som han hette.
Det finns ju en skyddsängel för var och en, sa han
Och log pillemariskt.

Första söndagen i advent är det fullt i Olaus Petri
Närkingen säger genast - idag, ja
Kom igen, säger jag!
Kom igen - en annan söndag
och du ska se att här är det inte är tomt.
Och kommer du igen blir vi faktiskt ännu fler!
Här samlas många för att få sjunga, lyssna till musik
be, för att få stöd, att få ordning på sin tillvaro
för att tänka över vem eller vad som styr
Vilka krafter dominerar mitt liv?

Idag blir frågan till oss alla: Vem eller vilka
personer lyssnar jag till? Vilka tåg går jag med i,
vilka är mina auktoriteter? Med berättelsen
om Jesu intåg i Jerusalem i minnet –
vem får tåga in i mitt liv, vem får mig att bli
en anhängare, en efterföljare?

När Jesus närmade sig Jerusalem tändes hoppet
Jesus gav mod till ett ockuperat folk – han vill
fortfarande vandra in med hopp och tro,
med syfte och mening i vår församling
i ditt och mitt liv. Så bered en väg för Herran!
Något nytt skall komma!
Gud skall gripa in!

Här är ditt liv

Predikan i Olaus Petri kyrka, 15e söndagen efter Trefaldighet. Predikotext från Matteusevangeliet 11:28-30

Här är ditt liv
vilket spännande namn
på ett TV-program

Igår kväll var det skådespelaren
Kjell Bergqvist som satt i den heta stolen
En märklig människa, inte helt okomplicerad
men med ett stort hjärta visade det sig…
Om honom fick man veta en liten detalj:
han kunde stå framför lådor och skåp
utan att veta vad han gjorde där
Sked, fick familjen ropa för att
påminna honom, sked!

Här är ditt liv,
är ett program med en lång historia
Genom åren har tittarna uppskattat
att komma bakom en människas yttre
bakom fasaden, bortom rubrikerna

Det är inte utan att man ibland
föreställer sig att man själv satt
där i stolen – för att i några möten
bilder, intervjuer få delar av sitt liv
framlyft

Tänk att få möta en klasskamrat,
en vän som man tappat kontakt med
en lärare som minns en,
en person man stått nära…

Vilka har jag känt? Hur har jag varit?
Vad har jag gjort? Vem är jag egentligen?

Som Kjell Bergqvist har många av oss stått
framför en hylla eller ett skåp,
kommit till ett rum och själva ärendet
var plötsligt borta
Man vet inte vad man gör där,
varför är jag här?
Ingen viskar: sked, till oss

Ibland kan det hjälpa om man går tillbaka
till den plats där man startade,
till ursprunget
Jag stod här vid bordet
och behövde, ja vad var det?
Vart var jag på väg och varför?

Ibland får man till och med
bli sin egen viskning – sked, sked
tidtabell, tidtabell…
Eller på väg till affären
går man och mumlar
inte alltid så fromt, inte bedjande
som många kunde tro.
Som ett mantra upprepas viskningarna:
mjölk, margarin, bananer, en tidning,
mjölk, margarin, bananer och tidningen…

Här är ditt liv
blir ibland även en berättelse om förlust
om sjukdom och sorg
Kjell Bergqvist sörjde med några vänner.
Deras barn hade försvunnit i Tsunamin
och hans röst bröts, blev fylld av sorg,
han suckade och tårarna kom

(Predikanten återger valda delar av nedanstående dialog)

En man (gestaltad av Sven Melander) med en mikrofon
sitter på huk framför en liten flicka
(och nedan får man
ha överseende med
en del kraftuttryck)
Om du fick önska dig vad du ville - vad önskade du dig då
En docka?
Jag menar liksom nånting större
En cykel?
Nej, inte inte någon leksak
En video?
Nej, nej inga inga inga saker liksom, utan nånting som är jätteviktigt. Nånting som alla mänskor på jorden vill ha
Mat?
Nej, mat och mat alltså, nej nå´nting som är, som är viktigt, nånting som man demonstrerar för, som Amerika och Ryssland ska prata om, vad är det
Pengar?
Pengar och pengar. Va hum hum, är det det enda du tänker på - dockor och cyklar och pengar och mat å sånt. Skit alltså. Tänk om det kom hem en massa soldater och sköt din mamma och din pappa, skulle det var roligt tycker du, skulle det va kul, va
Nä?
Nä, men va är det då, va e de då da
Krig?
Men vafff, är du dum i huvet? Det är ju inte det de ska va. Va e de då man inte vill ha, va e de man ska ha då
Fred?
Ja det är precis…(nu avvisas flickan och puttas bort ur bild)
och de e alltså det som svenska barn vill ha mest av allt, fred på jorden!
En klassisk sketch ur Nöjesmassakern

I mardrömmar, och dessvärre
ibland i verkliga livet, kan jag tänka
att det är så man uppfattar kristen tro,
som en förutfattad mening
som en uppfattning
med ett enda inlärt svar

När vi idag ställer frågan
om det allra mest nödvändiga
om vad som är viktigast
vår allra djupaste trängtan
och längtan
befinner vi oss, står vi
framför våra egna liv
som i ett rum, framför ett skåp
och vi minns inte riktigt
vad vi gör där
Vi måste då bli vår
egen längtans viskning

En behovstrappa beskriver våra behov
i en prioriteringsordning
De grundläggande behoven måste mötas
för att sådant som kommer högra
upp på trappan ska bli riktigt angelägna
Behovsnivåerna är fem (Maslow)
och vi börjar med grunden:

Våra kroppsliga behov
andas, äta, dricka, sova
Våra behov av trygghet-
vara säker och ohotad
Våra behov av kärlek och gemenskap
ha närhet till en partner, familj, vänner
Våra behov av uppskattning
att bli erkänd, respekterad
Våra behov av självförverkligande
gör det som ger personlig utveckling
förnöjelse och bekräftelse

Tänk nu att din hand är ett papper
där kan du utan penna
men med ditt finger skriva
din allra djupaste längtan
det som är mest angeläget
och nödvändigt
för dig, i ditt liv
Ingen annan än Du
och vår Herre
kan läsa dina ord
Bär dina ord om det nödvändigaste
med dig fram till altaret idag
och om du blir rådvill, tveksam
bli din egen viskning
Den som då lyssnar riktigt noga
kan bakom sina egna ord
få höra Guds viskning

Om jag samlade in dessa lappar
kunde jag läsa din längtan:
din övertygelse: bli frisk, sjunga
det ska gå bra för barnen, andas,
be, slippa värk, sömn,
tro på Gud, förlåtelse, vara lycklig,
älska, hälsa för en svårt sjuk anhörig…
få ligga i en hängmatta en sommardag

Ett är nödvändigt, säger rubriken
över dagens texter
men det kunde lika gärna stått:
Här är ditt liv

I berättelsen om Elia och änkan
förstår vi att tillit och gästfrihet
förmår människor att dela det
lilla man nästan inte har
och att det blir välsignat
mötet, samhörigheten
delandet

Av texten från Apostlagärningarna
framgår att man lever som en gemenskap
det man äger har man gemensamt
man hör berättelsen om Jesus
och får riklig del av Guds nåd

Vad säger då Jesus?
Matt 11:28-30
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. [29] Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. [30] Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."

Han visar vägen till sig själv
Det är som om han sa
Just här är ditt liv
inte någon annan stans
här,
nära mig,
vila

Att få lämna över det vi bär på
om bara för en stund
ger en sådan oerhörd lättnad
Just då finns inget tryck
ingen press
bara ett par fotsteg
som vi kan följa
Om vi får och kan släppa något
av allt vi bär på
kunde vi kanske finna fram till
ett centrum i våra egna liv
till det som är nödvändigt,
vår eld, vår längtan

Att komma dit, att vara där
mitt i sitt eget liv
är att finna Guds kärlek

Förnyare eller förvaltare?

Många ord är försvunna och borta ur den kristna vokabulären. Man hör sällan någon som har kommit till tro eller har funnit Jesus. Inte heller talas det idag särskilt ofta om förvaltarskap, möjligen i sammanhang där man betonar miljöfrågor, men det alldeles vanliga kristna förvaltarskapet är i avtynande.

Förr fanns det ett förvaltaryrke på stora gårdar. Det var ansvarsfullt arbete som kunde innebära att man hade hand om allt som hände i verksamheten, man skötte gården. Nu har vi ett annat förvaltarskap, fond- och aktieförvaltare. Sådana som med skiftande framgång tar hand om folks förmögenheter eller mindre tillgångar, med umbäranden hopskrapade.

Tidigare var dagens ämne förvaltare. Nu har man fått lägga till Goda förvaltare eftersom de som förvaltar inte alltid lyckats, och ibland inte alls, att göra det rätta.

I texten använder Jesus två exempel, två vågskålar. Inte för att man kan vackla mellan att å ena sidan göra si eller å andra sidan göra så. Här gäller det att välja. Att vara beredd att ta sitt ansvar. De som varit scouter kan sin lösen: Alltid redo! En beredskap vilken är grunden till en hel livshållning. Mot en sådan livsstil står idag en annan mycket mera ansvarslös.

Det första alternativet har en morot. Den som lyckas att ta hand om tjänstefolket och ge dem deras mat i rättan tid gör rätt. Salig är den som gör vad han skall. På den personen kan man lita och överlåter utan tvekan allt man äger och har. Personen är pålitlig och trofast.

Det andra exemplet är förvaltaren som gynnar sig själv. Slår tjänstefolket, äter och super sig full. Han ska huggas ner och piskas. Inte verkar det mycket till evangelium, goda nyheter, för den som gör så. Om det inte vore för möjligheten att göra och välja annorlunda.

Alla vill väl välja det första alternativet? För att vi ska förstå denna självklarhet görs kontrasterna extra stora och kraftiga. Det är rätt mot fel, gott mot ont, lydnad mot olydnad. Trofasthet mot det självsvåldiga.

Som inledning till dagens text finns ett annat textavsnitt om betonar beredskapen. Tjänstefolkets husbonde är på bröllop och väntas hem. Klart att man då ska stå beredd för att öppna dörrarna och för att ta hand om honom. Det ingår i uppdraget. saliga är de tjänarna när deras herre finner dem vakna när han kommer...

Texten varnar och förmanar oss – sina lärjungar då – och oss idag. Guds uppdrag är det som texterna handlar om, att vara det trogen, uthålligt, alert och envist. Alla kan vi förledas och lockas på avvägar. Vi kan misslyckas med det vi har fått ansvar för. Men få skulle ha som medvetet mål och önskan att missköta sig.

Söker vi runt omkring oss kan vi säkert hitta grupper och sammanslutningar som väljer att fullständigt strunta i Guds vilja. Den är inte angelägen eller relevant för dem. Allt fler vill vara sina egna religionsstiftare genom att förändra sådant som verkar möjligt att ändra på. De kan rent av förkasta tanken på att det finns en Guds ordning. Allt är möjligt och vi är möjliggörarna? Eller?

Bibeltexterna, många av dem, tvekar inte om att Gud har en kallelse och ett uppdrag åt oss. Att Gud vill något bestämt med oss. Och vi behöver lära oss skilja på det vi själva vill hitta på och det Gud förväntar och vill.

Nu en varning. texten ska inte användas för att peka ut andra. För att få dem att framstå som dåliga förvaltare. Som lomhörda vad gäller Guds vilja. Texten är en skinande glasklar spegel där vi ser oss själva. Det vi bär ansvar för hur hanterar vi det? Är vi goda förvaltare? Ser vi mer till oss själva? Vad har Gud kallat Dig och mig till?

Under många år har jag suttit i otaliga intervjuer där frågan ställts: Är du en förnyare eller en förvaltare. Underförstått har nästan alltid funnits, understött av ordens nutida valörer, en dragning åt föreställningen att förnyarna behövs och gör det rätta och att förvaltarna är otidsenliga och inte riktigt förstått vad uppdragen i kyrkan gått ut på. Som om förvaltarskapet utesluter vilja att utveckla och förbättra. Som om förnyare inte alls behöver eller kan vårda arvet. Risken är stor: en förnyelse som bygger mest på tidsandan och våra egna drömmar och tankar räcker inte till. All god förnyelse måste inom en kristen kyrka byggas på ett ansvarigt förvaltande där kontinuiteten inte förloras, där saken består: uppdraget att bära bud om människors frälsning och eviga väl!

Till sist en slutsats för vilken det finns det ett utbrett och hållbart textstöd. Som kristna i en kristen kyrka just nu är uppdraget att vara de goda förvaltarna. De som tar hand om människor och ger dem deras mat i rättan tid. Och en sådan förvaltare har ett rättesnöre: att söka efter, tro på och uthålligt göra Guds vilja!

Predikan i Norrlanda kyrka den 9 söndagen efter Trefaldighet, 1/8. Predikotext ur Lukasevangeliet 12:42-48.

Något annat, något mer

Hur gör man när man läser en dagstidning? Mer praktiskt, man ser på den så kallade ettan. Omslagssidan där rubriker och stora nyheter trängs. men sedan? Åtskilliga personer i min bekantskapskrets fortsätter sedan genom att helt enkelt vända tidningen. De läser den sedan bakifrån och framåt.

Under sommaren tittar många på deckarserier som Morden i Midsomer, Miss Marple eller andra. Få människor nöjer sig med att se sista kvarten, själva upplösningen. Hur går det då med sammanhang och röd tråd?

Få människor läser sista kapitlet i deckaren först, men några gör det för att undvika den olidliga spänningen. När de väl vet hur det går kan de ta sig an själva historien.

Texten vi läst idag är bara slutet. Utgör slutorden i en mycket lång predikan – den så kallade Bergspredikan. Vi får i alla fall ta del av reaktionerna. Lyssnarna är imponerade. Exalterade. Vilken kraft, vilken undervisning. Här var det minsann något annat, något mer än det som de skriftlärde kunde prestera.

Om Du är som jag trivs Du med att få uppskattning och erkänsla. Jesus känner igen den egenskapen, det behovet som många fortfarande har. Redan som mycket små växer vi av uppmuntran och beröm. Vi ber om det: se på mig, titta vad jag kan. Tänk om andra blir lika glada som vi själva över framsteg och prestationer. När det händer blir det en sporre för oss.

Jesus möter i dagens text människor som vill framställa sig som hans allra bästa vänner. Vi hör dem säga: Titta, vad vi presterat! Vi har profeterat i ditt namn. Vi har drivit ut demoner, gjort underverk. Få skulle idag skryta med sådana aktiviteter för att framställa sig som Jesu vänner.

Jesus avvisar detta försök att framstå som speciell Jesusvän genom sådana prestationer. Ni som hört författaren och ateisten Lena Andersson tala om Jesus vet att hon anser honom vara otrevlig, brysk och burdus. Här skulle hon få vatten på sin kvarn. Man kan uppfatta Jesus som oförskämd och ovänligt. helt avvisande i dagens text.

Jesus är avvisande till dem som här vill prestera sig fram till hans vänskap. Han pekar på något annat, något mer. Det som betyder mera. Att allt det vi är och förmår, vårt hjärta och dess varaktiga kärlek, vår bergfasta övertygelse ges till Jesus. Tomteblossfolket, fyrverkeripjäspersonerna, de som gör en häftig men tillfällig insats måste nu tänka om.

Jesus vill i hela sin Bergspredikan ge en ny tolkning, en förändrad förståelse av vad Gud vill med oss. Och filosoferna och etikerna har tid efter annan gått i spinn över denna märkliga Bergspredikan där Jesus som en ny Moses utvecklar lagens innebörd, eller rättare sagt, skänker vår förståelse av lagens krav nya horisonter. Visar vad som verkligen har betydelse.

Bergspredikan visar att vi ska vara ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade, bedjande. Lagens fastställde omsorg om de egna och om främlingen. Här står det klart att kärleken inte begränsas till den egna gruppen, det egna sammanhanget. Till och med fienden, förtryckaren, den som förföljer ska bli lyft in i bön och mötas av goda gärningar. En skjorta, en extra mil, en buren börda. (Kan det i vår tid avse Sverigedemokrater och människor i än mer extrema grupper?)

Att leva så är att bygga ett hållfast liv i enlighet med Guds vilja. Det är inte den kortfristiga nycken, vurmen, som Gud vill ha. Han vill ha något annat, något mer.

Sol, vind och vatten sjöng Ted Gärdestad om. Vi hörde och såg det härliga, det ljuvliga, såg sommaren. Regn, flod och vind talar Jesus om. Om naturkatastrofen, förödelsen, om eländet.

De senaste dagarna är man tacksam att huset inte varit byggt på sand. Glad för att det inte var gjort som ett sandslott. Vi som grävt i strandkanten, t ex i Åminne, och ena dagen lämnat ett rejält sandslott i strandkanten vi vet att nästa dag är allt bortspolat och utplånat. Jesus vill inte att det vi är och gör ska suddas ut, sopas bort.

Att bygga på berggrund är att göra det som är gott och rätt. Att uppskatta den hörnsten Jesus är, den bärande och stabiliserande stenen, som varaktigt håller oss uppe. Om fler vågade bygga på bergfast tro skulle man uthärda regnet, av brister och misslyckande. Stå fast i floden av sorg och ensamhet. Uthärda löjets vindar som hånar tro och förkastar Gud. Stormbyarna från dem som vet bäst, kan själv och ingen annan behöver.

Jesus vill ha något annat, något mer, än ett tillfälligt uppflammande engagemang. Överlåtelse, tillit och tro. Allt det vi är och kan. Det är bergsäkert.

Predikan i Gothems kyrka den 25/7, 8 söndagen efter Trefaldighet. Predikotext Matteusevangeliet 7:22-29.

En reva i tiden

En predikan skulle jag hålla i Källunge kyrka idag på Kristi Förklaringsdag. Texten var hämtad från början av Markusevangeliets 9 kapitel. Men... det ville sig inte. Skrivaren hade torkat i sommarhettan. Och när jag skulle använda min dator för att ha predikoutkastet framför ögonen så låste datorn sig. Därför blev predikan en annan än den som följer nedan. Men förmodligen någorlunda snarlik.

Elektroniken och de digitala apparaterna
ska göra livet enklare, sägs det
Men vi är helt utelämnade åt att
maskinerna gör det de ska, som de brukar
min predikan kom aldrig ut på papper
den stannade i skrivaren
och förhoppningsvis gör den någon nytta där
eftersom bläcket i häpnaden
stockade sig

Vi som inte är så särskilt tekniska
läser instruktioner och försöker koppla
ihop televisionsapparaten, digitalmottagaren
och dvd-spelaren
Man kryper långt ner på golvet
där man inte varit på länge
och nystar ihop sig i omöjliga ställningar
för att få rätt kontakt i rätt uttag
och rätt ordning
Det hela slutar ändå med att man
sitter där med tre-fyra fjärrkontroller
och suckar
Tills en dag någon som kan
visar hur det verkligen ska vara
Den här kan du koppla bort
och den här sladden slänger du
AHA! Ett ljus går upp i stenåldersmänniskans
gamla hjärna. Ett skimmer syns,
ett förklarat ljus.

En upplevelse som inte är helt ovanlig
men den kan för dig ha gällt andra livets områden
sport, matlagning, matematik,
sparpengar, fonder och skatter...
Något gjorde att det blev ordning i kaoset
man förstod, åtminstone ett ögonblick
hur det hängde ihop!

Idag får 3 lärjungar sitt livs AHA- upplevelse
Jesus vandrar med dem upp på ett högt berg
platsen för så många klara tankar
inget skymmer sikten
det är upplagt för skådande, för visioner,
för mötet med det heliga,
det gudomliga, med Gud

Vanligtvis vandrade Jesus i människors värld
nära marken om man så vill
där mötte han människors brottning
med sjukdom och död,
änkan i Nain
med brustna relationer,
kvinnan vid Sykars brunn
med drömmar om framgång och lycka
lärjungarna som grälar om vem som
skall få främsta platsen
eller Sackaios uppflugen i sitt träd

3 lärjungar följer med Jesus
vandrar uppför berget
mer som vittnen än som sällskap
Petrus, Jakob och Johannes
blir vittnen till något totalt annorlunda

De är med vilket senare leder till
att den märkliga uppenbarelsen
senare blev känd
I centrum står det som händer med Jesus
Nytt ljus kastas över honom,
han är sammanlänkad med
den himmelska världen, med gud
och vi tillåts ana vem han är

På berget blir den andra sidan synlig
triumfen, segern, det himmelska gästabudet
här bleknar den jordiska förföljelse,
lidandet och nederlaget bort
Det himmelska är där
som en reva i tiden
där det himmelska ljuset
för ett ögonblick skymtar
Utöver att ta med sig lärjungarna
gör inte Jesus så mycket
Det händer med honom
inte genom honom

Jesus förvandlas, kläderna blir skinande vita
Moses och Elia, himmelska gestalter
står och talar med Jesus
ett moln sänker sig över dem
och en röst hörs ur molnet

För oss som ser på film
är sådana märkligheter
nästan vardagsmat
det som ter sig omöjligt blir möjligt
att resa i tiden, att möta levande varelser
på andra planeter (t ex i Avatar)
att resa till jordens medelpunkt
och att se hämndens änglar
följa en vredgad dräng
(som i Den enfaldige mördaren)
Kanske är det därför samtiden rycker på
axlarna åt detta hisnande äventyr?

Jesu tid var inte utan referenser
en forskare, LarsHartman, skriver att det fanns
ett uppenbarelsens förråd eller skafferi
Man känner igen ingredienserna
i uppenbarelsen och på så sätt
visste människor att detta var på riktigt
verkligt, sant!

Mose gick upp på Sinai berg
för att ta emot 10 Guds bud (lagen)
När Mose hade gått upp på berget
täcktes det av ett moln. Herrens härlighet vilade
över Sinaibeget, och molnet täckte det.
Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet.
i sex dagar (2 Mos 24:15-16)
Rösten som talar omvittnas
genom Gamla testamentet
och hörs även vid Jesu eget dop

Det glänsande och skinande har med himlen
och Gudsnärheten att göra
Mose får hänga ett skynke över sitt ansikte
för att inte skrämma slag på folket
Och vi har kvar tanken att
det lyser om somliga människor
De vita kläderna tillhör också
den himmelska garderoben

När lagen (Mose) och profeterna (Elia)
talar med Jesus intar Jesus
Guds plats i samtalet

Lärjungarna är förvirrade och vill
bygga hyddor för Jesus, Mose och Elia
som för att hålla dem kvar
att få stanna nära det himmelska
Senare kommer det att stå i Petrus andra brev:
Det var inte några skickligt hopdiktade sagor
jag byggde på när jag för förkunnade
vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst,
utan jag hade med egna ögon
sett honom i hans majestät.
Ty han mottog ära
och härlighet från gud, sin fader
när en röst kom till honom ur
denna majestätiska härlighet:
”Detta är min älskade son, honom har jag utvalt”
Den rösten hörde jag själv komma från himlen
när jag var med honom på det heliga berget.
2 Petr 1:16-18

Allt föll på plats, det framstod i ett
förklarat sken: Jesus var verkligen sänd
från Gud. Det himmelska steg in i vår värld
genom denna reva i tiden
och visade att den hela tiden
fanns i denne Jesus
Han var förbindelsen mellan himmel och jord

Men Aha-upplevelsen har en gräns
Plötsligt kunde de inte se någon
annan än Jesus där

Lärjungarna, och vi
kan inte stanna i det himmelska
i en uppenbarelse
sådant är nu en gång inte våra liv
vi måste ge ner från härlighetens berg
och in i vardagens rum
med möda, slit och ansvar

Sorterar vi bort texter som denna
reducerar vi snart Jesus till
en vishetslärare
en god människa, ett föredöme
Jag har alltid velat fråga
dem som nämner Jesus som ett föredöme
vad de tagit bort
vad de inte gillat med honom
Man kan inte operera bort
Jesus himmelska sändning och förbindelse
och reducera honom till
något annat

Jesus är vårt himlaankare
som för oss, i våra liv
öppnar en väg mellan
himmel och jord

Där på förklaringsberget
får Jesus sin legitimation
bekräftelsen på att han är
Guds älskade son

Vi kan inte bosätta oss i det himmelska
hur mycket vi än ibland skulle önska det
Vi kan inte oavbrutet leva
i salig världsfrånvändhet
När vi ger oss ner från berget
lämnar vi stunderna av helighet
och av djup Gudsnärhet bakom oss
i vetskap om att detta kan ske
igen, med oss, för oss
Vi har fått en AHA-upplevelse
som för oss öppnat gränsen till det eviga

Vi kan om vi vill
bära dem som ögonblick
situationer vilka
kastar ett Jesusljus
över oss och världen

Det händer alltid något före

Predikan i Olaus Petri kyrka
Den Helige Johannes Döparens dag 2010-06-27
Predikotext Lukasevangeliet 1:57-66

Nu ska jag bekänna en sak för Er
Jag var inte här i kyrkan på högmässan igår!
Om några av Er stämmer in i min
bekännelse vet jag ju inte
eftersom jag inte var här…

Midsommardagens gudstjänst firade jag
på konferensen i Torp nära Örebro
där det samlas många tusen personer.
När man deltar i andras gudstjänster
som denna gång i Evangeliska Frikyrkans
så får man goda idéer

Anders Blåberg Missionsföreståndare i EFK
höll en utomordentligt inspirerande
och uppmuntrande predikan
den var ungefär 37 minuter (eller 33 kanske)
Så det tänkte jag eventuellt införa här
Här i Olaus Petri brukar det hålla sig
kring 13-14 minuter -
men då hinns inte alltid det bästa med,
man förkortar och hoppar över tankeled…
Före Andres Blåberg var det flera andra
som trädde fram och liksom beredde marken
för hans predikan

Vid några tillfällen har också jag
stått på scener för att hålla en kort introduktion
för att presentera den verklige talaren
Och dagens ungdomar vet vad ett förband är
det kan vara ett rockband
som eldar upp publiken
och får dem i stämning innan
huvudattraktionen kommer
Det händer alltid något före...

Idag är det Johannes Döparens dag
han var presentatören, "förbandet"
den som skulle bereda väg för Jesus
Idag är det Johannes Döparens dag
i Svenska kyrkan.

En dag som understryker att det Gud gör
har ett syfte och ett mål
Guds frälsningsplan, kallade vi det förr
en benämning som fallit ur bruk
Redan innan Johannes föds
förstår vi att han har ett uppdrag
en uppgift för Guds skull

Idag är det Johannes Döparens dag
En av de dagar då ovanligt få går i kyrkan
Midsommarhelgen har nämligen ingen
stark ställning som kyrkogångsdag
men till OP kommer förstås många!
Förklaringen stavas sommar
och just en sådan strålande sommardag
har Johannes fått idag

Johannes blev redan vid sin födelse
en särling, en avvikande
Hans namn var bestämt i himlen
meddelat av ängeln Gabriel
Så kom det sig att man
bröt med familjetraditionen
Jehohanan (Johannes) betyder
Guds nådefulla gåva
eller Gud har förbarmat sig
Grannar och vänner
blev förundrade, förskräckta
Vad kunde Gud vilja uträtta
med ett sådant namn
genom denne Johannes?

Johannes framstod verkligen
som en profet, en budbärare
och det bekräftades också genom
hans udda sätt att leva
Varje korsordslösande person
har någon gång kunnat koppla
Johannes Döparen till orden
kamelhår, gräshoppor eller vildhonung
Han bar, som bibelläsare och korsordslösare vet,
kläder av kamelhår och han åt
gräshoppor och vildhonung

Johannes Döparen var i sin tid
mera fattbar och begriplig
än vad han verkar vara för oss idag
Då kunde folket lagen och profeterna
de var insatta i Guds ord
Johannes gjorde precis det
som profeten Jesaja talat om
Tack vare detta – blev han igenkänd
en som var väntad i Gamla testamentet

Johannes blir en vägröjare,
i enlighet med tidigare profetior
och hans handlande
stämmer med förutsägelserna
hos Jesaja –
Det understryker, det bekräftar
att bakom Johannes står Gud
Den Gud som har ett syfte, ett mål, en plan

Johannes öppnar dörren för Guds lamm,
presenterar Jesus, han som skulle komma
Johannes förkunnar att Guds rike är nära
Han ropade: Omvänd Er. Himmelriket är nära!
Och det ropet når oss och vårt sekulariserade
Sverige idag!

Idag är det Johannes Döparens dag
och vi får möta en stor berömdhet
Vi är inte de enda som är eller
har varit nyfikna på Johannes,
han som senare i livet skulle döpa Jesus
Folket i Jerusalem och hela Judeen
och trakten kring Jordan samlades
för att se och höra
Människor blev gripna
de bekände sina synder
och döptes av Johannes i Jordanfloden

Johannes ropade i öknen, en plats vi inte
förknippar med folksamlingar
Och ännu mindre tänker vi på
ödemarken som den verkligt lämpliga platsen
att välja om man ville föra ut sitt budskap.
Lämpligare hade väl varit en port i stadsmuren
eller under en marknad, på ett torg i Jerusalem
Men Johannes handlar styrd av profetian
Han håller ut och förkunnar:
Gör vägen rak för Herren

Johannes talade just där han var
han fullföljde sitt uppdrag
Johannes väntade inte tills platsen var perfekt
tills de rätta åhörarna var där eller
tills dess omständigheterna kändes rätt
Han väntade inte till han gjort sig ett namn
tills han kunde resa till Aten eller Rom
– hade han gjort det
hade hans röst aldrig blivit hörd…
Idag är det Johannes Döparens dag
och då tänker vi på en bestämd, historisk
och verklig person

Johannes far hette Sakarias och var präst
vid templet i Jerusalem
Han fick vara med om en uppenbarelse
av märkligt slag: till höger om rökelsekaret
visade sig en Herrens ängel
och berättade om det som skulle ske.
Jag är Gabriel som står vid Guds tron
och jag är utsänd för att tala till dig
och ge dig detta glädjebud. Men du skall bli
stum och inte kunna tala förrän den dag
då detta skett, eftersom du inte trodde
på mina ord, som skall gå i uppfyllelse
när tiden är inne.

I dagens text föds Johannes
och när Sakarias bekräftar att hans namn
skall vara det namn ängeln nämnt: Johannes
då bryts stumheten, hans läppar
och hans tunga löses
Han lovar och prisar Gud

Kan det vara så att om man
fick se en ängel
så nog skulle tron komma
och fick man bara höra en ängels budskap
så nog skulle man vilja prisa Gud

Men Sakarias som ju var en from man
en trons människa reagerade annorlunda
Det han gjorde passar in i vår tid
med den moderna människans
tvivel och kritiska distans
Sakarias invänder
han tror inte riktigt på det han ser och hör
Han vill börja diskutera med ängeln
Han reagerar direkt och tänker förmodligen
att detta, detta är inte möjligt!
Ännu idag kan vi grubbla över
hur detta var möjligt

Utan att försöka kullkasta värdet
av att vara förnuftig, att tänka logiskt
att förhålla sig kritisk
så finns det för oss alla
stunder och ögonblick
då något händer som lämnar förnuft
och logik långt bakefter
då är öppenhet, förväntan och tillit
till Guds omsorg tillgångar

Undret skedde
Gud ville att Elisabet och Sakarias
och deras son Johannes
skulle vara hans benådade
och älskade redskap

Även om vi inte är några trons förebilder
eller berömda ledande gestalter
så kallas också vi
att bli och vara Guds verktyg
att leva med Gud
Bär vi kärlek till Gud i våra hjärtan
blir vi sändebud och vittnen

Idag är det Den Helige Johannes Döparens dag
Han är helig som ett Guds redskap
som öppnar dörren, banar väg
för Guds lamm, för Jesus,
Han som kommer

Johannes Döparen är ett helgon och en martyr
Över honom har Gud förbarmat sig
Vi hör honom säga till oss,
till vår stad, till vårt land:
Omvänd er. Himmelriket är nära!

Vad är det du har förlorat?

Predikan i Olaus Petri kyrka, Tredje söndagen efter Trefaldighet
20/6 2010, Predikotext: Lukasevangeliet 15:8-10

Var i all världen har jag lagt den?
Dagens predikan? Ska jag nu behöva improvisera?
Hitta på något just här och nu?
Uppfinna något för stunden?

Fler än jag, och inte bara präster,
har varit med om situationen
De papper man tagit med sig
visar sig vara ett helt annat utkast,
kanske ett föredrag
om de stora helgernas vykort?
Och det har hänt att jag skrivit predikan
över en text som inte alls
hade med den söndagen att göra…
Och även om predikan var rätt
har jag lyckats tappa tråden
En gång förlorade jag dessutom rösten

Sådana är vi
Vi tappar, förlorar, förlägger
lust, ork, känslor, ting

Vi lyckas inte hålla rätt
på varje sak, varje detalj
Ja, var i alla världen la jag inbetalningskortet?
Räkningen? Receptet? Kallelsen?

Var i all världen har det tagit vägen?
Brevet som jag lovat att svara på?
Receptet? Inbjudan? Telefonen? Almanackan?

Var i all världen finns det man letar efter?
Har någon tagit mina papper?

Var i all världen la jag nycklarna?
Handlingslappen? Bilprovningsbrevet?
Leksaken? Dataspel? DVD-filmen? Boken?
Tröjan? Var finns allting man letar efter?
Varför är det alltid försvunnet när det behövs?
Strumpor försvinner hela tiden
även om jag för min del
inte alls tror att det finns
tvättmaskiner som äter strumpor

Vilken liknelse Jesus ger oss!
Kunde han slarva bort saker?
Eller visste han precis var allting fanns?

En kvinna tappar ett mynt. Inte har hon
råd att bli av med sina surt förvärvade slantar
Hon måste leta och det ordentligt
Det krävs ljus och hela huset sopas
Hon letar tills hon hittar myntet

Jesus understryker hur härligt
glatt och roligt det är att finna
det vi blivit av med
Vad menar Jesus egentligen?
Vad är det vi tappat bort, vad har vi förlorat?

Vad ska vi söka efter med samma
energi och kraft som den sopande kvinnan
vad borde vi söka efter?

När televisionstanterna och TV-gubbarna
behöver lite ved på brasan och
behöver få extra nerv i sin sändning
går de ut på gatan
och låtsas fråga vem som helst.
Bröllopsbevakningen var inget undantag
Hur länge har du väntat här?
Vad förväntar du dig?

Om vi gjorde detsamma med hjälp
av dagens predikotext
gick ut på gator och torg och undrade:
Hörrudu, vad är det du har förlorat?

Tänk om svaren blev:
Vi kom inte till fotbolls-VM.
Jag har blivit av med ett världsmästerskap!

Jag har tappat en cykel…

Ingenting, jag har inte förlorat något

Vad är det här? Är det dolda kameran?

En vän, jag har blivit av med en vän
och det är så sorgligt att jag inte
vill prata om det…

Ungefär så där kunde det säkert låta.
Och vårt eget svar blir...?
Vad är det vi blivit av med
som vi behöver söka efter
med frenesi och kraft
som vi absolut borde leta fram?

Jag tror jag vet vad många människor förlorat
De har tappat bort sin tro…
och de letar inte ens efter den

Andra har tappat bort kyrkans dörr
Därinnanför får man hjälp att gå vägen
lärjungastigen
den kristna människans livsresa
vågar man sig innanför portarna
erbjuds vi att finna vägen
till Guds paradis,
till Guds hjärta

Läser vi nästa avsnitt i evangeliet
möter vi en annan sökare
också den personen en människa
som du och jag
men som hör och häpna
lyckas förlora allt!
Till att börja med
tappar den arma människan
bort sig själv och blir
för all framtid
den förlorade sonen
Han lyckas sedan
förlora sin egen far…
Men hans Far har inte upphört
att älska sitt barn!

Vi människor lyckas slarva bort
oss själva och vår himmelske Far
Han som alltid har älskat oss

Ett par tankar till:
tänk om kvinnan representerar kyrkan
vår trosgemenskap
kan kyrkan ha tappat bort
något oerhört viktigt
sitt centrum
sin vilja att följa Kristus?
Då får ingen möda sparas
då måste vi vända upp och ner på
hela huset, Kyrkans hus
för att finna det som förlorats

Eller, tänk ännu mera oroande
och fantastiskt
om det är Gud som förlorat oss
som tvingats se oss
vandra bort, vilsna
Kvinnan i texten kan faktiskt vara Gud
Hon visar oss så tydligt
Guds uppsökande omsorg
Gud som inte ens lämnar oss
vind för våg inte ens när
vi själva vänder ryggen till

Några verser ur psalmen
vi sjöng för en stund sedan
får avsluta dagens predikan:

Låt honom ta dig vid handen,
följa dig ända tills du
är hos din Fader som länge
väntat och väntar ännu.

Jesus är ute och söker,
stannar och böjer sig ner,
säger mitt namn, och jag svarar:
Herre, åt dig jag mig ger.
SvPS 225:4-5

Dubbelt medborgarskap för en kristen

Predikan i Olaus Petri kyrka i Örebro, 6/6 2010
Nationaldagen/ Den 1 söndagen e Trefaldighet
Predikotext Johannesevangeliet 1:29-34

Idag har jag med mig 2 pass
de är mina, men makulerade
Från att ha varit levande
dokument har de blivit historia
här finns stämplar från inresor
i andra länder som t ex Kina och USA
Estland och Turkiet
Där har man tack vare passet
känt igen mig
som en svensk medborgare
Jag tillhör ett land: Sverige, Suède,
Sweden, Schweden

Vid landets gränser är det viktigt att ha
resedokument och pass
I passet kan man se
medborgarskap och hemmahörighet

Miljoner människor saknar medborgarskap
de är statslösa. De saknar det mesta av
nationellt eller internationellt skydd
även om FN jobbar hårt med frågorna
De statslösa får t ex inte hälsovård och utbildning
på samma villkor som de flesta andra
Få länder vill låta statslösa personer invandra
de bjuder knappast in dem att bli bofasta,
än mindre att upphöjas till medborgare

Palestinagrupperna i Sverige har ett inlägg
på sina hemsidor där slutklämmen
är som följer: Asyllotteriet fortsätter.
Det är skrämmande. Alltför många är tysta
om det faktum att statslösa palestinier
från Gaza och Irak har behov av internationellt skydd.
Sverige vägrar ge dem skydd och säger samtidigt
att vi har en human asylpolitik. Det är struntprat.

Det finns säkert människor som skulle
bestrida dessa påståenden – ändå vet
många av oss att just statslösa palestinier
har haft det svårt

I Bibelns Gamla Testamente är
landet heligt, en Guds gåva
Det förlovade landet betyder extra
det egna landet får en än starkare
laddning för folk som upplevt fångenskap
och förföljelse

Högt, mycket högt, värderar de sin frihet
och sitt land - oändligt högt
Den som läser vidare och in i
Nya Testamentet märker att
nu flyttas denna tillhörighet
till ett rike mitt ibland oss
osynligt, men närvarande

Landet och nationen
står för gemenskap och identitet
och handlar inte främst om geografiska gränser
Tänk på hur det är med Svenska kyrkan
med kyrkans geografiska gränser
Något annat än gränsen
är det som gör henne till en
kristen kyrka, ett trossamfund
Ett centrum av tro och Gudsmöte
med Kristus i fokus…
Men stoltheten är återhållen
Ingen av oss rusar nerför Storgatan
eller Drottninggatan med slagord som
Jag är lutheran, leve Svenska kyrkan!

Och vår svenska nationaldag vad har den för
ursprung? Gustav Vasa valdes till kung vid
riksdagen i Strängnäs den 6 juni 1523
men även 1809 års regeringsform
antogs samma datum, dvs 6/6
( med nya maktdelningsprinciper
dvs verkställande, beskattande,
lagstiftande och dömande)

Vår nationaldag är relativt ny
1983 blev Svenska flaggans dag
vår officiella nationaldag
och dagen är sedan 2005 helgdag
Den ersatte som Ni säkert minns
Annandag pingst.
Därmed blev Pingsten en helg bland
alla andra och genom förlusten
av annandagen försvann den
som en av de stora
helgerna.
(Tredjedag pingst avskaffades redan 1771.)

Men det finns mer att tänka på:
Den 1 juli 2001 fick Sverige en ny
medborgarskapslag. Lagen innebär
bland annat att det är möjligt
att ha dubbelt medborgarskap.
Ensvensk medborgare kan
behålla sitt tidigare medborgarskap
om lagen i det andra landet tillåter detta.

Vi kristna har verkligen ett dubbelt medborgarskap
Som det står skrivet i Fil 3:20-21:
Vårt hemland är himlen, och därifrån
väntar vi också den som skall rädda oss,
herren Jesus Kristus.
Han skall förvandla den kropp vi har
i vår ringhet så att den blir lik den kropp
han har i sin härlighet, ty han har kraft
att lägga allt under sig.

Den som har medborgarskap i Guds rike
vet att dopdagen är ett slags
himmelens nationaldag
Det var då man upptogs i kyrkans gemenskap
och fick sitt medborgarskap i Kristus
Gal 3:27: Är ni döpta in i Kristus
har ni också iklätt er Kristus.
Genom att iklä sig Kristus
blev vi bror och syster med många
fler än vi vet om
Gal 3:28: Nu är ingen längre jude eller grek,
slav eller fri, man eller kvinna.
Alla är ni ett i Kristus Jesus…

Denne Jesus kommer vandrande
Johannes Döparen ser honom komma
och utbrister: Där är Guds lamm, som
tar bort världens synd…

Hade han en speciell sorts syn? En förmåga
att se det andra inte förmådde uppfatta?
Eller var det så enkelt att eftersom han mött
Jesus tidigare kände han nu igen honom?
Vad ser vi först och främst?
Frisyren, Ögonen och blicken,
kläderna, kroppshållningen…?
Vad såg Johannes hos Jesus?

Han hade ju sett duvan från himlen
som stannade över Jesus, erkände honom,
gav honom legitimitet! Nog hjälpte det
honom att i Jesus se Guds utvalde,
Guds egen Son.

Johannes erkände sin tillhörighet till Jesus:
Efter mig kommer en som går före…
Jag kände honom inte, men han sände mig
att döpa med vatten och ande.

Medborgarskapet hos Gud
ställer oss inför ett sätt att vara och leva
Gudsrikets medborgare
kan inte vara och göra vad de vill
Därifrån finns en större förväntan
ett etiskt krav, att även se dem
som få vill kännas vid
som medmänniskor med fullständigt
människovärde
och rätt till att leva ett
människovärdigt liv

Dessa utanförskapets människor
socialt påfrestande, utstötta
eller skamfilade och misshandlade
kanske statslösa, människor på flykt
även i och genom dem
kommer himlens konung
och besöker oss
Vilka är då vi att avvisa dem?

Vid landets gränser är det viktigt att ha
resedokument och pass
I passet kan man se
medborgarskap och hemmahörighet

Vid gränsen mellan liv och död
är dopet ett tecken på vårt medborgarskap
Men gränsen tillhör Gud
och vilka Vår Herre välkomnande
öppnar sin gräns för
kan vi inte med säkerhet veta

Det vi vet är att Gud redan här
öppnar dörren till sitt rike
och erbjuder medborgarskap
för alla som vill vara Guds barn
och leva i trons gemenskap
Och för att inbjuda till
detta medborgarskap
har han kallat oss som sina vittnen

Är vi då kristenlivets dörröppnare
du och jag och vår församling och
den Svenska kyrkan?

Idag är predikan ännu inte riktigt färdig
och Du som hör får bli medskapare
får lägga sista handen vid den

Ett mönster tror jag att man kan urskilja
i det som ska sägas - nämligen att vi
alla behöver hjälp, hjälp att komma
förbi ytskiktet i liknelser och bilder
hjälp att hantera hinder och trösklar
hjälp att förstå vilka vi är och vad
vår uppgift kan bli

Ofta blir jag som predikant förvånad
över den predikan jag hållit
Reaktionerna berättar att det man hört
mig säga är något annat
än det jag trodde att jag sa
Det jag försökte säga nådde inte fram
Kommunikation är inte så helt enkelt

Detta har jag sagt er, säger Jesus
som en refräng i sitt avskedstal
till lärjungarna
Ett avskedstal Ni borde läsa själva
i Johannesevangeliet kapitel 14-17
Jesus undervisar dem och ber till Fadern
med vilken han har en så nära gemenskap
att de är ett med varandra

Jesus upprepar sin fras:
Detta har jag sagt er
medan jag är kvar hos er (Joh 14:25)
Detta har jag sagt er
för att min glädje skall
vara i er och er glädje bli fullkomlig (Joh 15:11)
Detta har jag sagt er
för att ni inte skall komma på fall (Joh 16:1)
Detta har jag sagt er i bilder
det kommer en tid då jag inte längre
skall tala i bilder (Joh 16:25)
Detta har jag sagt er
för att ni skulle ha frid i mig (Joh 16:33)

Detta långa tal, längre än
Bergspredikan i Matteusevangeliet
vad är dess syfte?
Jesus vill att lärjungarna verkligen
äntligen skall förstå att han är av Gud
Jag har sagt er detta för att…

I avskedstalet infogas ett kort samtal
mellan Jesus och lärjungarna
Vi har nyss läst det och hör
korta repliker - ungefärlig twitterlängd
Jesus betonar att han en dag skall
sluta att tala i bilder
och istället använda klara ord
för att låta dem veta allt om Fadern
Och lärjungarna tycker sig redan förstå
och utbrister: nu talar du med
klara ord och inte i bilder.

Det kunde ha varit en dialog från vår tid
Först förstår vi inte alls, vi får inte grepp om
vad Jesus vill – alla liknelser och bilder
någon bakar bröd eller förlorar ett mynt
och det visar sig inte alls handla om brödbak
eller pengar som tappats bort
Bortom ytan handlar berättelserna om himlen
Och de erbjuder ett stort tolkningsutrymme
Inte kan vi låta det Jesus sagt bli liggande
Vi undrar, nyfikna som vi är, vad det kan betyda,
finns det något där att lära
om människans villkor
om Gud och relationer, om himlen?
Men sedan tycker vi att vi begriper
vi vet, och vår tids experter
teologer och akademiker
tänker att de vet mer än man visste då
ja, mer än någon någonsin tidigare har vetat

Lärjungar har i alla tider betett sig så
först sökande och frågande
sedan övertygade: aldrig förr
har någon förstått Jesus som vi
vi förstår honom bäst och mest här, nu, idag
Vi tror att vi tagit oss bortom och bakom ord,
liknelser och bilder
att äntligen förstår vi Guds ord rent och klart
Och så tillåter man sig att ganska godtyckligt
stryka det man inte gillar eller förstår
Det kräver åtminstone skäl och argument
som bygger på kyrkans tradition och lära

Att påstå att all förändring
är bra förändring är lika dumt
som att okritiskt tro att varje ny idé
är bättre än beprövade idéer
att varje ny vara i handeln är bättre
än allt det som funnits tidigare…
Många har fyllt sina köksskåp med
oanvändbara nya produkter
slöa osthyvlar, pipar att sätta på petflaskor
och förvandla dem till vattenkannor osv
(Många vill inte ens medge att
Guds ord behöver brottning och kamp
kunskap om språk, sammanhang och historia
Nej vi läser som det står säger somliga
andra läser bara det de tycker borde stå
och struntar i Jesu eget anspråk
Han understryker att han talar i
bilder och liknelser och vi måste därför
arbeta med vår tolkning och förståelse)

Så brister Jesus ut i bön
med blicken vänd mot himlen
("Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till. Joh 17:1-5)

Det eviga livets gåva skall ges
det eviga livet som innebär att
människorna känner den ende sanne Guden
och honom Gud har sänt, Jesus Kristus!
Vilken gåva! Vilket förtroende!

Vi är många som älskar vår kyrka
vår församling, våra gudstjänster!
Jag tillhör dem! Men många
många tar sig aldrig hit…
vilka är hindren, trösklarna?

Jesus talar i sitt avskedstal
om att stunden kommer då
lärjungarna skall skingras
var och en går åt sitt håll
och de lämnar Jesus ensam,
men även om vi alla överger
honom blir han inte ensam
eftersom Fadern är med…

Kan det syfta på en situation som vår?
Med utbrett tvivel, stor likgiltighet
brist på tro, avståndstagande?

Vilken glädje att vara delaktig, att vara många!
Vilken styrka att höra samman!
Att veta sig ha kontakter och vänner

När jag haft en begravning
inser jag vad det betyder att ha
fungerande nätverk
att höra till en förening,
ett sammanhang, en församling
Och vi är många som upplevt stödet
som fått ta emot omsorgen en församling kan ge
i nöd, i kris, i sorg

Ändå har människor svårt
att komma till nattvard och högmässa
Vi får för oss att det beror på oss
är det jag (eller vi) som utgör de höga trösklarna?
Hade någon svårt att komma in idag?
Fick ni använda stege för
att ta er över några trösklar?

Vad skulle dessa trösklar heta?
Risken att ingenting förstå?
Liknelser och bilder?
Vi är rädda för osäkerheten,
för att vara en nybörjare
och stannar då hellre utanför?

Heter trösklarna domspredikan
och syndastämpel?
Vi fruktar sanningen om oss själva
och projicerar den på kyrkan
det vi är rädda för blir kyrkans fel
Sanningen om allas våra liv
är att vi behöver stöd och hjälp

Är trösklarna obegripliga riter och liturgi?
Som om vår gudstjänst inte vore
möjlig att begripa och förstå
Det är enklare att bli ett med högmässan
än att lära sig offsidereglerna i fotboll
Ortodoxa kyrkan har i 1000 år
behållit sin gudstjänstform
och är ett av världens största trossamfund…
Obegripliga gudstjänster, nej det håller inte

Bär då tröskeln mitt eget namn
i så fall får jag bekänna och ta på mig
uppgiften att finnas till hands
för att bjuda in, öppna upp
Här går nämligen vägen till himlen
till tron, till det eviga livet!

När Jesus stiger upp till himlen
på Kristi himmelsfärdsdag
understryker det bland annat
den Guds frånvaro som många
hakat sig fast vid
En avlägsen eller rent av obefintlig Gud
håller man fast vid, som ett ankare
Vid Guds frånvaro och obefintlighet
har de förankrat sig själva

Där sitter de fast förtöjda vid sin egen brist
sin saknad och uttrycker ibland
i alla fall en längtan efter tro
en inte sällan stark avundsjuka
mot dem som kan tro
Jag skulle önska, kan de säga,
att jag kunde tro…

Så förda bakom ljuset de är
de har ju redan stor och stark tro
på alla möjliga och omöjliga saker
De tror t ex att de ska vinna på sina trisslotter
På 60 miljoner trisslotter lär det finnas åtta lotter där vinsten är en miljon
och det lär finnas åtta lotter med 2,5 miljoner kronors vinst.

Människor förlitar sig på sin egen förmåga
att styra sina liv, andra hoppas på staten och kommunen
kanske på politiker och makthavare
på slumpen och ödet och underkurer
och spikmattor och wokpannor…
Men Gud tror de inte på!

När det enda man behöver göra är
att be om hjälp att övervinna hindren
att öppna sitt sinne för det som går utöver
att leva som om tron var stark
Och våga leva i förvissning om
att den som ber blir hörd, får svar
får tillit till bönen
att den som firar gudstjänst
blir uppbyggd och stärkt
att den som ber om förlåtelse
möter nåd och blir befriad….

Predikan över Johannesevangeliet 16:23-33
Hållen i Olaus Petri kyrka Sönd f Pingst
den 16/5 2010

Säg något, ge en kommentar

Du som besöker ordrik och läser predikningarna här: skriv en kommentar! Berätta om Din reaktion, vad Du fastnade för, vad du vill invända mot, vad som blev uppbyggligt...

I kyrkans dörr blir det sällan tillfälle att få kommentarer som pekar ut något särskilt. Här däremot finns tiden att ta tag i en tanke och fullfölja ett resonemang...

Alltid finns det något nytt för mig att se och jag kan lära av andras reaktioner. Bara detta att mina manus oftast saknar skiljetecken, kan vara en för- eller nackdel. I predikstolen däremot är det inte behövligt... men kanske för den som ska läsa?

Äntligen en lycklig dag, Halleluja!

Idag får Ni sjunga med. Kanske inte en riktig sing-along, men nära på. Så får vi hjälpas åt med denna predikan!

Ur sorg och förtvivlan, med tårefyllda ögon kommer kvinnorna till graven. Någon de älskade är död. Men stenen är bortrullad, den som förseglade graven. Jesus finns inte längre där. Men de bjuds på änglabesök: två män i skinande kläder. Änglarna frågar: Varför söker ni den levande här bland de döda? En provocerande fråga idag när Jesus verkligen är död för många.

De trodde att Jesus var borta.
De trodde att Jesus var död.
Då kom han på stranden en morgon
som lyste röd. (Ps 156:1)

Den vetgirige Petrus är tvivlarnas vän, han nöjer sig inte med vad andra säger. Han ska se själv och springer till graven. Den nyfikenheten önskar jag alla människor. Att vilja och våga bege sig till graven – vem har inte hört kyrkan beskrivas som tom och innehållslös? Men här ska man möta uppståndelsens faktum och levande tro!

Petrus får inga enkla svar. Men han blir full av undran, ja rent av förundran! En kroppens frånvaro vittnar om en ny slags Jesu närvaro. Osynlig för oss, levande i människors hjärtan, kommer han till oss. I medmänniskors behov, i välgärningar, i under. Och i gemenskapens mitt är han. I brödet och vinet!

Han stod mitt ibland dem som förut.
Bland stenarna brann det en glöd.
Han lät dem få fiskar i näten
och gav dem bröd.

Tro inte att Jesus är borta.
Tro inte att Jesus är död.
Han lever och ger oss att äta
av livets bröd. (Ps 156:2-3)

Snart ska sorgen vändas i glädje. Det förlorade hoppet bli till lycka. Uppgivenheten övergå i mod och kraft! The rest is history – läs i Apostlagärningarna, skriven av Lukas och den helige Ande.

Herren lever, våga tro det,
lämna den tid som gått. Hoppet är framtid,
nu är livet vår möjlighet. (Ps 155:1)

Liv, framtid, tro, hopp – lyckans ord. Vad gör oss då lyckliga? Ett bra ämne för samtalen vid kyrkkaffet! En miljonvinst kanske? Den kan ge oberoendets lycka och infria drömmen om att kunna köpa allt vi drömt om.

Lyckoforskningen, vet ni om att det finns en sådan (?), menar att oväntad materiell lycka snart klingar av. Många jagar lyckan på andra sätt. Lyckoforskaren Bengt Brülde säger (i SvD): Det finns en föreställning om att det är väldigt skönt att sitta på ett varmt ställe och göra ingenting. De här bilderna av lyckan är spridda av turistindustrin. Att vara passiv och lata sig är åtråvärt, vi jobbar hårt för det målet, men få uppskattar det när vi väl nått det.

På radio idag berättades om att många önskar sångerskan Madonnas överkropp med muskulösa (betyder att man har muskler) armar. Vi vill bli av med några decimeter runt midjan, sluta svettas eller slippa generande hårväxt. Vem sätter sådana idéer i våra huvuden? Är detta lyckan?

Vi har bilder av lycka. Somliga strålar, sprickfärdiga sjunger de lovsånger, ropar och skriker, är överväldigade. Balanserade personer blir glädjerusiga, impulsiva, gränslösa. Lyckan spränger fördämningarna! Livet pulserar i ådrorna. Nu talar jag faktiskt inte om kyrkans folk. Sådan kan sportens värld vara. Egendomliga mössor och halsdukar, hejaramsor och sånger visar vem man hyllar. Trons människor då? Vi kan sjunga lovsång så det brakar och knakar, om vi vill! Levi Pethrus får hjälpa oss:

Löftena kunna ej svika,
nej de stå evigt kvar.
Jesus med blodet beseglat
allt vad han lovat har.
Himmel och jord må brinna,
höjder och berg försvinna,
men den som tror skall finna,
löftena de stå kvar. (Ps 254:1)


Lycklig den som får uppleva och jubla över det Gud gör! Bakom varje rad i psaltarpsalmen finns oändligt många människor som både före psalmen och efter upplevt vad den berättar:
Gud som har gjort himmel och jord
som aldrig sviker sina löften,
ger förtryckta deras rätt,
Och vi har sett frihetens glädje i deras ögon
ger svältande bröd,
alla som äntligen en dag fått äta sig mätta
befriar de fångna,
deras lycka är också vår
rätar krökta ryggar,
äntligen är kroppens plåga försvunnen, besegrad
Han som älskar de trogna,
ger främlingar skydd
korsar de ondas planer...
(Psaltaren 146)

Hur uttrycker vi då lycka i kyrkan? I bön, lovsång och tacksägelse, förundran och tystnad. Vi vet som länge satt tysta efter Johannespassionens gastkramande och överväldigande musik på långfredagens kväll! Tack Cantores och Tack Mats Bertilsson! Och sedan blev det 5 minuters applåder! Inte bara till Er utan till vår Herre som gav Er röster och förmågor. Ett tack för Kristus som vi följde när han gick genom död till denna dags triumf, uppståndelse och liv!

Vi ropar, denna lyckans dag på kyrkoåret, också Halleluja, kyrkans eget hurrarop! Lova Gud, betyder det. Halelu-Ja! Hallu innebär pris vare, lova. Och ja står för Jahve, Guds eget namn. Nu segrar Kristus över synd och död. Vi får Påskdagens seger, en glädjens och lyckans dag.

Stor och ljus är denna dag.
Halleluja!
Vänner, sjung i jubelkör!
halleluja!
Mitt ibland oss Kristus går.
Halleluja!
Aldrig livets furste dör.
Halleluja! (Ps 151:4)

Himmelens ljus får vårt triumfkrucifix att glöda - syndens makt är bruten och döden krossad. Vi är inte längre slavar. Vi är Guds älskade barn. Vi är på vandring mot det himmelska landet. Här en av psalmbokens många lyckopsalmer:

Jesus, Guds Son, levde och dog för alla, för oss,
lever idag, ja han är här, ja, han är här,
Herren vår Gud vill vi tacka.
Herre, vi tackar dig. Herre vi prisar dig.
Herre, vi sjunger ditt heliga namn. (21:2)

Psaltarens psalm 150 – är som gjord för Påskdagens uppståndelseglädje:
Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans höga himmel.
Prisa honom för hans mäktiga gärningar,
prisa honom för hans väldiga storhet.
Prisa honom med hornstötar,
prisa honom med harpa och lyra,
prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängaspel och flöjt
prisa honom med klingande cymbaler
Allt som lever och andas skall
prisa Herren.
Halleluja!

Kristus är uppstånden!
Ja, Han är sannerligen uppstånden! Halleluja!

Predikan i Oalus Petri kyrka Påskdagen 2010. Predikotext Lukasevangeliet 24:1-12.

Hur mår vi egentligen?

När människor gemensamt
gör och vill detsamma
påverkas och förvandlas de
Alla som arbetade med den
stora loppmarknaden igår
i församlingshemmet vet
Ni som sjunger i eller lyssnar till
Johannespassionen i Olaus Petri
på Långfredag förstår

Vi är synbart och återhållsamt försiktiga
när vi sakta vandrar runt kyrkan i procession
och ibland viftar till med palmbladet
Vi är smått generade inför varandra
och behärskas av försiktighet och blyghet
Men vi blir berörda även av det
stillsamt högtidliga, av allvar i gemenskapen

Om detta hade varit en rockfestival
hade alla decibel fått oss att mera
ohämmat släppa loss
några för att olyckliga fly undan oväsendet
andra för saligt studsa upp och ner
för att jubla och sjunga med

Intåget i Jerusalem liknade nog mer
en rockfestival än en spatsertur
mer en rödskjortornas demonstration
(våldet förutan) än en kurortens grötlunk.
Bara detta att göra något tillsammans
hur försiktigt det än kan vara
hjälper oss bli ett hjärta och en själ
I församlingens regelbundna gudstjänst
är vi ett Guds folk på vandring
I den återkommande och
gemensamma vandringen fram
till nattvardens måltid
den som vi delar med varandra
rör vi oss gemensamt på väg
mot himmel och paradis
en folkrörelse i tid och rum
Vi får redan nu smaka det som erbjuds
oss i det himmelska gästabudet
Dropparna av vin, den lilla skivan bröd
försiktigt och begränsat
vittnar om Guds överflöd

Gemenskapen med varandra stärker oss
Att höra samman i vandringen ger kraft
Det finns lycka i sådana ögonblick
även för den som bär bördor, är drabbad

Kirurgen Nisse Simonsson har skrivit en bok
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra
utifrån alla undersökningars samfällda
resultat att vi är sjuka och mår dåligt
Simonsson konstaterar att vi har världens bästa fysiska
arbetsmiljö, sociala skyddsnät, vi motionerar
mest, äter bäst och lever längst. Enligt statistik
är Sverige ett av världens fem lyckligaste länder.
Så hur kommer det sig då att vi är världens
i särklass sjukaste folk? Ja, här överdriver
Simonsson en smula, men det ligger
i alla fall något i det.
Se er omkring, läs tidningar
och upptäck att allt inte är bra
Vår mentala beredskap och hälsa är inte
vad den borde vara...

Svenska kyrkan och de kristna trossamfunden
kan peka på att det som håller oss samman
i samhälle och värld bryts ner och förstörs
Vi blir kortsiktiga, inomvärldsliga
och saknar alltmer meningsfyllda sammanhang
När tron arkiveras som föråldrad
när dörrarna till det himmelska klappas igen
skulle man kunna tänka att
människans betydelse skulle öka -
men istället förminskas människan!

Vi är inte nöjda med vår roll
Texten svarar: Jesus ger lärjungarna en uppgift
Lärjungarna fick ett tydligt uppdrag.
Gå till byn, ta åsnan…
Det finns uppgifter för oss som är lärjungar idag

I dag saknar många människor
förtroende för och från andra
Texten svarar: Jesus visade dem förtroende
De gick in i uppgiften och växte med den
Jesus har med samma förtroende
lagt kyrkan och dess uppdrag i våra händer


Idag vill många människor behålla
sitt eget för sig själva
Texten svarar: Ställ det du har
till Jesu förfogande
Åsnans ägare lät lärjungarna ta den
Allt mitt är ditt, allt vi har är
ett lån från Skaparen själv
Vi behöver inte behålla det för oss själva
Fastetiden påminner oss om medmänsklighet
och solidaritet, det är meningsfyllt att dela med sig

Idag tappar många människor tron
på Gud, på auktoriteter, på framtiden
Texten svarar: Hylla och ära Jesus
Lärjungarna och folket lovsjöng Jesus
de hoppades på framtiden –
allt skulle bli annorlunda och det blev det men inte
riktigt på det sätt de trodde

Idag står många människor inte ut med kritik
Texten svarar: Jesus avvisar omvärldens orättvisa kritik
Lärjungarnas lovsång fick fortsätta

Idag sviktar många människor därför
att allt tycks hänga på dem
Texten svarar: Att om lärjungarna tystnar
ropar stenarna Guds lov
Det hela är större än vad vi är.
Tystnar vi sjunger skapelsen
Guds rike vilar inte enbart på våra axlar

Att finnas i detta är att
tacka ja till sammanhang och mening
att tacka nej till det
är att stänga dörrar

Jesus vandrar in i Jerusalem en lycklig dag
snart vänds medgången i motgång
lidandet och plågan tar över
Genom det svåra för han oss
och det var inte Roms ockupation
Jesus gjorde om intet
Guds Messias befriar sitt folk
på ett ännu mer genomgripande sätt
från något mycket mera
beständigt och hotfullt:
från meningslöshet och relationsbrist
från synd och död!

Palmsöndagens predikotext: Lukasevangeliet 19:28-40

Allt är inte vad det ser ut att vara

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft,

står det i Efesierbrevet. Och vi rustas värdigt

vilken krigsfilm som helst. Vi blir kämpar med alla vapen

vi behöver för kamp mot makterna och herrarna över

mörkrets värld, ondskans andekrafter i himlarymderna.

Här finns Guds rustning: Sanningens bälte, rättfärdighetens

pansar, fredsförkunnelsens skor, trons sköld, frälsningens

hjälm, Andens svärd (som är Guds ord).

Saker är inte alltid som de verkar. Allt är inte vad de

ser ut att vara. Nu byter vi predikstolskläde. Jag hänger fram

en bild av en soldat. Och Ni undrar vad slags soldat den

ryska dockan, den enkla bondska kvinnan, kan vara.

Låt det här bli bilden av de kvinnor som slog

vakt om tron i Sovjetunionens religionsförföljelse.

Som firade sin gudstjänst och lämnade tron vidare till sina

barnbarn.

Först slås man av all färg. Det lyser av rött och grönt.

Sedan blir den lilla påmålade gumman synlig.

De där ryska trädockorna, gjorda som en serie burkar,

är populära. Öppnar man en finns det en till därinne och

ännu en, ännu en.

Det får oss att tänka på att allt inte är vad det först ser

ut att vara. Bakom varje sanning finns en annan, under

varje berättelse finns ännu en, mitt ansikte avslöjar inte

allt vad jag bär på, i lager på lager.

Dockorna kan också ge ledtrådar till hur man skapar en film- eller

boksuccé. Dramaturgiskt bygger man en ramberättelse

och inuti den utspelar sig en helt annan historia och kanske

ännu en. Flera berättelser flätade i varandra. Till synes

oberoende. Efterhand, ja ibland inte förrän precis i berättelsens

upplösning, på sista sidan knyts de samman. Och vi har känt

i ryggraden hur de olika skikten belyser varandra, ökar

spänning och intensifierar förväntan.

Redan evangelisten Markus kunde tekniken att foga

samman historier. Och han startar med något helt annat.

Just därför borde texten idag omfatta Markusevangeliet

kap 5:21- 43 och inte enbart det vi har läst ur Mk 5:24-34.

Vi vet inte att vi redan befinner oss inne i dockan, i historien.
Vi tror att berättelsen om den sjuka kvinnan ska stå i
centrum. Men - minns Ni synagogföreståndaren Jairus,
han som hade en döende dotter?

Den blodsjuka kvinnan har ännu inte trätt in på scenen. Entré för

Jairus. Han närmar sig Jesus och kastar sig vädjande och bönande

framför mästarens fötter! Vilken laddad upptakt.

Tänk om någon störtade fram i kyrkan och kastade sig

på golvet, här framför altaret. Mannen är förtvivlad: Min lilla

dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne så

att hon räddas till livet. Hände det oss, nu skulle vi bli perplexa,

upprörda, berörda.

Jesus går genast sin väg med Jairus och mycket folk följde efter

och trängde sig inpå honom. Där, i det ögonblicket lämnar vi Jairus
hängande i en så kallad cliff hanger. Vi ska leva i spänning och fråga

oss: hur kommer det att gå? Vi anar och hoppas att flickan ska

räddas. Men nu händer något mer.

En svårt sjuk kvinna tränger sig fram genom folkmassan.

Hon har lidit av blödningar i 12 år. Läkarna har inte kunnat

göra något… tvärt om – hon har fått lida och det har kostat

henne allt hon ägde. Kvinnan har en magisk övertygelse:

bara jag rör vid hans kläder - skulle jag bli hjälpt, tänker hon.

Det är mekaniskt, automatiskt och magiskt.

Vi ser hur hon bökar och knuffar sig fram, hon närmar sig honom

bakifrån, målmedveten, men i skymundan som för att förbli osynlig.

Hon rör vid Jesu mantel och blir frisk! Hälsan återuppstår.

Livet återvänder. Som om hon fått en stöt av en gudomlig kraft.

Av en himmelsk energi långt mera märklig än elektricitet.

Jesus märkte att kraft gått ut från honom
Han frågar! Ja, han behöver tydligen fråga
– vem rörde vid mina kläder?

Rädd kommer kvinnan fram och faller ner och berättar. Hon bekänner!

Och förlåts, blir befriad. Där befinner vi oss ofta. Bedjan, vädjande, rädda.

Långt ifrån häftigt vapenskrammel med rustningar och sköldar. Som i

högmässans inledande syndabekännelse där vi får och ska avbörda

oss så mycket.

Din tro har hjälpt dig, säger han. Du är botad från ditt onda. Och genom

Jesu ord kan hon lämna det magiska – hon kan nu se att hennes tro

och tillit går långt utöver ett enkelt magiskt orsakssamband.

Hon tänkte tidigare – rör jag hans kläder så blir jag frisk.
Men hon har nu fått insikten och övertygelsen – hans är makten

och jag böjer mig inför honom. Honom tillhör min tillit och tro.

I närheten av Jesus händer det något med själen, med tanken,

den kan fördjupas och förändras; men vi får också se och höra hur

kroppen kan helas. Det fysiskt påtagliga kan inte sorteras bort.

Och nu återvänder vi till den första berättelsen som liksom

omfamnar den märkliga historien om kvinnan och Jesu mantel.

Vilken fantastisk bild. Tänk att få röra vid Guds mantel.

Och kanske är det precis så det är – vi som är här får fatt

i en flik av hans mantel. Överväldigade av den kraft som finns

hos Honom anar vi Guds väldiga storhet.

Det finns desperation hos kvinnan och Jairus. Ändå är tron

den länk som håller berättelserna samman.
Beskedet kommer: din dotter har dött.

- Var inte rädd, tro bara, säger Jesus.

Deras tvivel är vårt. Då som idag, i vår tid, känns det som om

döden har makten och förtvivlan tar över. I det ögonblicket

pekar Jesus på tron. Han säger enkelt: Din tro har hjälpt dig.

Var inte rädd, tro bara.

Jesus tar med sig några lärjungar (Petrus, Jakob och Johannes)

och där finns gråterskorna som klagar högt. Jesus konfronterar

dem. Varför gråter och klagar ni, flickan är inte död, hon sover.
De som nyss gråtit skrattar nu åt Jesus. Han säger starx sitt:

Talita koum! Lilla flicka jag säger dig, stig upp! Hon reser sig

och går omkring…

Jesus gör under. Döda kan uppstå. Så enkelt kan texten sammanfattas

- men jämför vi med våra egna erfarenheter, nej då ser det

annorlunda ut. Vi är många här som bär sorg i våra hjärtan.

Hälsan återvände inte. Döden arbetade inte baklänges och släppte inte

ifrån sig vad den tagit.

Kan det bli tydligare? Vi behöver hjälp. Av varandra, av läkare, av Gud.

I desperation kan vi söka hjälp var som helst. Jairus var förtvivlad och

vände sig till den omdiskuterade och misstänkte Jesus. Det fanns ingen

annan hjälp att få. Och den blodsjuka kvinnan hade kommit till vägs ände.

Läkarna hade inte kunnat bota henne. Allt var prövat. Då tränger hon

sig fram för att röra vid Jesu mantel.

Sjukdom och död – hur hänger det samman med den ondska vi den här

söndagen uppmanas att bekämpa? För dem som drabbas och deras

familjer och vänner är sjukdom och död hotfullt, något ont.

Texten och undren förkunnar att Jesus är den som har makten, makten

över sjukdom och död. Makt över det onda. Inte vi. Och vare sig våra

sjuka blir friska eller inte – så tror vi på att ingenting, vare sig ondskan

eller döden kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus (Rom 8).

Låt oss därför göra det som Efesierbrevet uppmuntrar oss till:

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft!

Predikan i Örebro Olaus Petri kyrka 3 sönd i Fastan

Mötet vid ikonen

Tal vid invigningen av en ikonutställning: Ikoner i förändring.
21/2 2010 i Olaus petri kyrka

Varje dag möter du och jag ikoner
Framför våra datorer låter vi
musens pil söka upp ikonerna
Vi klickar på dem, de små bilderna,
och irriteras när inget händer.
Vi förväntar att de ska föra oss
till nya portaler och platser!

Ordet ikon har i datavärlden blivit
beteckningen för en bild eller symbol
som leder vidare
Genom att klicka på ikonen
förflyttas man vidare
in i andra sammanhang

Ikonerna här kommer ur
kyrkans och trons sammanhang
från den bysantinska världen, från kyrkan i öst
där Grekland och Ryssland
spelar en så betydande roll

När vi har möjlighet att se
dessa kyrkans klassiska ikoner
kan man göra det med olika perspektiv
Det rationella och kunskapsorienterade
som handlar om att förstå och tolka
Man kan också närma sig ikonen
med upplevelsen i centrum –
det handlar då om känslor och reaktioner

En annan väg att närma sig ikonen –
relationens väg till mötet himmel och jord
människa och Gud
Du träder själv fram och blir mött
Du ser och blir själv sedd
Förmodligen känner alla till tanken
att ikonen är ett fönster mot himlen
Då kan man inte längre tänka på
ikonen som en illustration
när den håller fram en biblisk händelse
har den del i berättelsen, är berättelsen
Ikonens tillkomst under bibelläsning,
bön och begrundan kan
skönjas i den färdiga ikonen

Mötet med ikonen har blivit
livsavgörande stunder som när någon
för första gången ser soluppgången, skådar havet
Alla betraktare kan upptäcka
det strikta formspråket, harmoni och skönhet
vackra färger och fotsida kläder
Guldet ett himmelens ljus
som lyser igenom -
inte en gyllene färg målad på en träskiva

I den ortodoxa världen vördas
ikonen – Gunnar Ekelöf har
formulerat det på flera ställen:
O vitlimmade kapell
med sönderkyssta ikoner!
Din dörr är stängd
blott med en spik och en tåt av ull
Och på ett annat ställe
nästan som en ortodox hymn:
Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst


Det är inte bilden, utan Kristus man tillber
och Gudsmodern Maria man vördar.
Och av dem blir vi betraktade, mötta, sedda
I det mötet finns bekräftelse och bejakande

I utställningen här i Olaus Petri
en del av en större utställning som vandrar
mellan stora katedraler företrädesvis
i England nyligen i Lincoln
öppnar konstnären Ludmilla Pawlowska
ikonens värld och synliggör
genom ikoner i förvandling
olika sidor av ikonernas uppdrag

Som den stora bron här framme
fylld med eller rent av byggd
av små broar där himmel och jord
människa och Gud kan möta varandra.
Därnere finns bokstaven Delta,
en triangel, ett tecken, en symbol för Gud
Öppen och uppbruten
för att vi inte kan fatta och förstå
Guds innersta väsen

Och Ni kan se ikoniska konstverk
där korset öppnat eller borrat hål
så att vägen ligger öppen
förbindelsen och ömsesidigheten upprättas
I detta möte mellan gammalt och nytt
inser vi att det som är beständigt
måste bli synligt och uttryckas
på nytt och på nytt

Dessa Gudsrelationens och mötets bilder
öppnar sig här i kyrkans rum
De visar Dig och mig det heliga, det himmelska, Gud
Vår egenöppenhet för ikonens andra sida
kan hjälpa oss fram till soluppgången
vi får kanske skåda havet, möta Gud

Måtte vi bära trons längtan
in i detta livets viktiga möte
Med dessa ord ber jag om välsignelse
över denna utställning och förklarar den i
Faderns, Sonens och den Helige Andes namn
öppnad och invigd