Tal vid invigningen av en ikonutställning: Ikoner i förändring.
21/2 2010 i Olaus petri kyrka
Varje dag möter du och jag ikoner
Framför våra datorer låter vi
musens pil söka upp ikonerna
Vi klickar på dem, de små bilderna,
och irriteras när inget händer.
Vi förväntar att de ska föra oss
till nya portaler och platser!
Ordet ikon har i datavärlden blivit
beteckningen för en bild eller symbol
som leder vidare
Genom att klicka på ikonen
förflyttas man vidare
in i andra sammanhang
Ikonerna här kommer ur
kyrkans och trons sammanhang
från den bysantinska världen, från kyrkan i öst
där Grekland och Ryssland
spelar en så betydande roll
När vi har möjlighet att se
dessa kyrkans klassiska ikoner
kan man göra det med olika perspektiv
Det rationella och kunskapsorienterade
som handlar om att förstå och tolka
Man kan också närma sig ikonen
med upplevelsen i centrum –
det handlar då om känslor och reaktioner
En annan väg att närma sig ikonen –
relationens väg till mötet himmel och jord
människa och Gud
Du träder själv fram och blir mött
Du ser och blir själv sedd
Förmodligen känner alla till tanken
att ikonen är ett fönster mot himlen
Då kan man inte längre tänka på
ikonen som en illustration
när den håller fram en biblisk händelse
har den del i berättelsen, är berättelsen
Ikonens tillkomst under bibelläsning,
bön och begrundan kan
skönjas i den färdiga ikonen
Mötet med ikonen har blivit
livsavgörande stunder som när någon
för första gången ser soluppgången, skådar havet
Alla betraktare kan upptäcka
det strikta formspråket, harmoni och skönhet
vackra färger och fotsida kläder
Guldet ett himmelens ljus
som lyser igenom -
inte en gyllene färg målad på en träskiva
I den ortodoxa världen vördas
ikonen – Gunnar Ekelöf har
formulerat det på flera ställen:
O vitlimmade kapell
med sönderkyssta ikoner!
Din dörr är stängd
blott med en spik och en tåt av ull
Och på ett annat ställe
nästan som en ortodox hymn:
Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst
Det är inte bilden, utan Kristus man tillber
och Gudsmodern Maria man vördar.
Och av dem blir vi betraktade, mötta, sedda
I det mötet finns bekräftelse och bejakande
I utställningen här i Olaus Petri
en del av en större utställning som vandrar
mellan stora katedraler företrädesvis
i England nyligen i Lincoln
öppnar konstnären Ludmilla Pawlowska
ikonens värld och synliggör
genom ikoner i förvandling
olika sidor av ikonernas uppdrag
Som den stora bron här framme
fylld med eller rent av byggd
av små broar där himmel och jord
människa och Gud kan möta varandra.
Därnere finns bokstaven Delta,
en triangel, ett tecken, en symbol för Gud
Öppen och uppbruten
för att vi inte kan fatta och förstå
Guds innersta väsen
Och Ni kan se ikoniska konstverk
där korset öppnat eller borrat hål
så att vägen ligger öppen
förbindelsen och ömsesidigheten upprättas
I detta möte mellan gammalt och nytt
inser vi att det som är beständigt
måste bli synligt och uttryckas
på nytt och på nytt
Dessa Gudsrelationens och mötets bilder
öppnar sig här i kyrkans rum
De visar Dig och mig det heliga, det himmelska, Gud
Vår egenöppenhet för ikonens andra sida
kan hjälpa oss fram till soluppgången
vi får kanske skåda havet, möta Gud
Måtte vi bära trons längtan
in i detta livets viktiga möte
Med dessa ord ber jag om välsignelse
över denna utställning och förklarar den i
Faderns, Sonens och den Helige Andes namn
öppnad och invigd
