söndag 15 februari 2015

Jesus visar vägen

Predikan på Fastlagssöndagen 2015
i Västra Vingåkers kyrka
Predikotext Lukasevangeliet 18:31-43

Fastlagssöndagen infaller några dagar
innan själva fastan inleds med askonsdagen
Det hörs på ordet att vi nu ordnar till
och förbereder, vi lagar liksom till fastan
Det är vad fastlagssöndagen hjälper oss med

Men det är en prövande dag
Inte för att jag vet hur du lyssnar på bibeltexten
Ofta försöker jag främst få fatt på vad Jesus gör
Och därefter hur lärjungarna beter sig
Vad de gör och säger
Nog finns det ett och annat att fundera över
Är vi sentida efterföljare likadana?
som Petrus, Jakob och Johannes?
Lärjungar som ingenting begriper, inte förstår
Och ber den som lider hålla tyst!

Idag får vi gott nog även höra om
en barmhärtighet som övergår det mesta vi kan tänka,
om Jesus som går kärlekens väg,
ett livsval som innebär uppoffringar, lidande och död
för att lösa och befria den bortvända
och bundna mänskligheten

I vår text berättar Jesus att tiden är inne
Se, vi gå nu upp till Jerusalem!
Jesus vill förbereda sina vänner
och ger lärjungarna en bild av vad som väntar:
Människosonen ska utelämnas,
han ska bli hånad och skymfad
De ska spotta på honom,
prygla och döda honom
Men, på den tredje dagen ska han uppstå!
Vad ska lärjungarna tro om detta
det har ju inte hänt, inte än
Och hans sällskap som alla brutit upp
från arbete, familj och andra uppgifter
enbart för att följa honom
vad som än händer

De står framför Jesus
som levande frågetecken
Det här är obegripligt, säger de
Vem kan förstå sådant?

Även vi sentida Jesusvänner
som gärna vill vara hans lärjungar undrar:
kan man verkligen förstå och begripa
allt det som egentligen hände Jesus
Han som gick den svåra vägen
Kan vi fatta denna märkliga berättelse
om förföljelse, lidande
och totalt nederlag i döden
Går det alls att tänka sig
undret då kärleken segrar över
mörkret i oss alla?

Uppståndelsens gyllene morgon
kan den betyda en ny start?
En begynnelse som upphäver och vänder nederlaget
till seger över mer, långt utöver
något på det personliga planet
Till en triumf över all världens ondska,
över synd och död
Sådant sker när Gud i Jesus
gör allting nytt
Även om vi inte förstår
anar vi att mörkrets och sorgens tid
kan förvandlas till en Kärlekens tid!

Evangelisten Lukas infogar
pedagogiskt klokt en förklarande text
om vad försoningen kan betyda
Han skildrar ett möte mellan en tiggare
och Jesus, ett annat evangelium (Mark 10:47)
ger tiggaren ett namn: Bartimaios,
Han kan inte sammanfattas som ett anonymt störningsmoment
en icke-person, en föraktad och utstött
Han tiggaren, är en människa
en person med identitet och namn!

Ett mera dagsaktuellt möte kan knappast ske
Det kunde ha faktiskt ägt rum
utanför snart sagt vilken affär
eller vilket snabbköp som helst
där tiggarna hukar eller står på knä
i förhoppning att få en slant
i sin utsträckta mugg

Mötet med Jesus ledde till upprättelse
till befrielse, frälsning,
till förlossning, räddning
Kan vi i våra möten bidra till,
eller ens komma i närheten av,
en sådan grundläggande förändring
hos dem vi möter som han
Vi sjöng ju att…
fattiga ger han sin rikedom
läker de slagnas sår

Lyckligtvis är orden är många
för det Jesus gör
för den förvandling han åstadkommer
i tiggarnas - och även i våra liv
genom att bära världens nöd
alla vår brist, våra tillkortakommanden
felsteg och sjukdomar,
Han bär och tar med sig alla bördor,
all synd och död
upp på korset

En blind person sitter vid vägkanten
Och han hör att något är på gång
Fotsteg, sorl, liv och rörelse
så till den grad att han måste fråga
Vad är det som är på gång, vad står på?

Han får svaret:
Jesus från Nasaret går här fram
Då ropar han högt för att överrösta
alla röster som också de vill höras
Jesus, Davids son
förbarma dig över mig!

Vi som är här, vi som är kyrka
kan känna igen oss i det som händer
Personerna i främsta ledet
säger åt den blinde roparen
att hålla tyst, att tiga
Vi vet att ropet ur människans inre djup,
ensamhetens rop,
hoppets, längtans och trons rop
alltid kommer att tränga sig fram
till honom som ser och hör
och det trots att många vill tysta ner
dölja och mörka ojämlikhet
orättvisa och brist

Det kunde vara vi
Ibland är det vi
som inte vill veta eller höra
Ursäkterna känner väl alla igen:
Vi har inte tid
Vi har inte ork
Vi har inte lust
Vi har så mycket annat
Vi ska bara…

Håll tyst, säger människor
till och med de som går
främst i Jesu sällskap

Vi behöver inte dölja att kyrkan alltför ofta
trots goda diakonala insatser
och många villiga och arbetssugna medlemmar
haft nog med sitt eget
Då har det varit frestande lätt
att slå dövörat till
Snabbt glömmer vi
bristerna och brustenheten som
vi alla har, som vi burit och bär
Den brustenhet som gör att vi
ständigt och på nytt behöver
ropa till Jesus om förbarmande
om förlåtelse och räddning

Vi får lägga den tid och de situationer
bakom oss då vårt samfund vägrade höra
lidandets röst
inte orkade se de många
de otaliga som behövde

Men Jesus han stannar upp
och ger den blinde tiggaren
synen åter
Som ett exempel för oss
Som en förebild för oss alla
en ledstjärna för vår gemenskap
och kyrka att följa

Förr hörde man människor utbrista:
Gud, sig förbarme!
Gud sig förbarme vad den tiggaren skriker
Eller inför en olycka eller en katastrof
utbrast folk: Gud sig förbarme
När något var tillräckligt förskräckligt,
ömkligt eller hemskt
behövdes Guds förbarmande
för att få ordning på det hela

Förbarma betyder att
låta sitt medlidande väckas
så att man känner och hyser medömkan
Ja, ordet rymmer ännu mer,
man inte bara känner utan handlar
och hjälper

Den blind tiggare använder orden eleison
Ni känner igen orden i bönen
orden som ofta finns i kyrkans gudstjänster
i dess sångskatt
Ett gudstjänstinslag på grekiska:
Kyrie eleison
Christi eleison
Kyrie eleison

Herre förbarma dig
Kriste förbarma dig
Herre förbarma dig

Det är inte ett rop vilket som helst
Det är en nödsignal från världen
Som ska få oss att lystra, stanna upp och göra något
Som ska höras ända in i vår gudstjänst
Ropet till Kristus
om medlidande och räddning
ett rop på förbarmande
det når oss åter och åter
mitt i gudstjänsten
De ropande rösterna vill väcka
vår indignation, upprördhet
harm, medlidande och medkänsla
De vill få oss att gå vidare på
kärlekens, efterföljelsens, väg
Så att vi inte bara stannar, ser och hör
utan som Jesu exempel inspirerar till
själva gör något
(inte vad som helst
utan det som är av nöden,
det som är alldeles nödvändigt)




söndag 1 februari 2015

Krav på mera eller mest evighet?


Predikan i Tysslinge kyrka, Septuagesima 1 februari 2015
Predikotext Matteusevangeliet 20:1-16

Människor ska behandlas lika
en uppfattning vårt samhälle bygger på
Orättvisa är stötande för oss
Tillämpar man olika regler för olika människor
mannamån kallas det
då blir vi upprörda,  
Människor ska inte behandlas godtyckligt
När det sker avslöjas att man betraktar
och värderar människor på olika sätt

Rättvisa kan tyckas vara lika enkelt
som att väga med en våg eller
mäta med en linjal
så att alla får exakt lika mycket saft i sitt glas
samma mat och lika mängd på sin tallrik
Det verkar jämlikt men behöver ju inte betyda
att det blir riktigt rättvist
Någon kanske är en elitskidåkare
som idag tävlar uppe i Ånnaboda och Kilsbergen
Då går det åt kalorier och protein
En annan kanske är en mycket gammal
och späd person eller ett litet barn
Då blir det knappast rättvist
bara för att var och en får lika mycket
behoven ser ju så olika ut.

Ofta förväntar vi oss ersättning
I förhållande till den kraft och energi vi lagt ner
Till var och en efter behov eller förmåga och insats
är en ständigt pågående diskussion
om hur det vi har ska fördelas
Sådana faktorer måste vi ha med i beräkningen
för att uppnå något som liknar rättvisa.
Nästa fråga som gör det ännu svårare är
vem som ska bestämma om vilka som
gjort en bra insats eller besluta om
vems behov som ska tillåtas väga tyngst
Vi brukar tillämpa majoritetsstyre
Och tänker att det då blir hyfsat rättvist
Det jämnar ut sig, tror vi
trots att vi vet att även en majoritet kan fatta
orättvisa beslut, kan gynna sig själv
och sina intressen på minoriteters bekostnad…

I dag har vi läst om en jordägare
Som belönar de vingårdsarbetare
som slitit hela dagen
med en denar, en vanlig lön för ett dagsverke
på Jesu tid

De som fick rycka in under dagen
Ja, till och med arbetarna som blev anlitade
mot slutet av arbetsdagen
fick var sin denar, de också
Vingårdsarbetarna som trälat 
hela dagen i solens hetta
ansåg att detta verkligen var orättvist!

Här gällde minsann inte lika lön
för lika arbete.
Här gavs istället samma ersättning
för olika arbete och insatser

Tänk om det hade varit en maratontävling
och några tilläts springa 
enbart de sista kilometrarna
eller en tremil i skid-SM
och ett antal åkare kunde ansluta
till loppet mot slutet
Orimligt. Orättvist

Globalt är det så det ser ut
Att vi lever med olika villkor
Den som tvingas leva under
Fattigdom, förföljelser, krig
Där Miljoner är på flykt
Har en ofattbart lång väg att gå
Innan villkoren ens börjar likna
våra levnadsomständigheter, 
förhållanden som vi i vår västerländska välfärd 
ser som vår självklara rättighet

Jordägaren är en bild av Gud själv
Som kallar människor in i sin tjänst
Han nöjer sig inte med dem
Som är med från början
Han kallar ständigt fler
Att arbeta för Guds rike
Och till oss alla säger han
Jag vill ge den siste lika mycket
Som du fick
Och då öppnar sig texten
Så att vi kan inse och fatta
Att texten inte alls handlar om pengar
Det som erbjuds är 
en så outsägligt rik gåva
att den inte kan byggas upp till något
ännu mera himmelskt, mera evigt
Den kan inte kompareras till det 
mest himmelska, det mest eviga
Gudsgåvan övergår från början
alla våra försök att bre på
raserar våra jämförelselusta
och eskalerande krav:
mera, mera, mera

Berättelsen har en annan
och djupare innebörd
än den som vi först hör berättas
Liknelsen handlar om himmelriket
där andra villkor gäller, Guds villkor
som går utöver jordisk rättvisa
Vi erbjuds en gränslös och oändlig
himmelsk och evig
tillhörighet och gemenskap
i Guds rike
Oavsett om vi
varit med på trons väg hela livet
eller kom med alldeles nyss
så välkomnas vi på samma sätt
på lika villkor
 
Gäller det löner reagerar många
starkt om lönesättningen inte är rimlig
Men vi kan knappast ge oss till
att bedöma och betygssätta
och kräva att det Gud erbjuder
måste bättras på, bli mera

Det finns en annan liknelse som
synliggör en sådan känsla av missnöjdhet
av besvikelse över vad Gud erbjuder
som om det inte var tillräckligt bra eller rättvist.

Ni kommer ihåg liknelsen
om den förlorade sonen (Luk 15:11-31)
där en yngling tar ut sitt arv 
och reser ut i världen
Han lever i sus och dus och 
slarvar bort allt 
han redan fått
När han kommer hem igen 
ordnar hans far en stor fest
Det är då den hemmavarande sonen blir arg
Då läser vi att Fadern kom ut 
och försökte tala honom tillrätta,
Men han svarade: Här har jag tjänat dig
I alla dessa år och aldrig överträtt
Något av dina bud, och mig har du aldrig
Gett ens en killing att festa på
Med mina vänner. Men när han kommer hem,
Din son som har levt upp din egendom
tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.

Då säger fadern: Mitt barn,
Du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Men nu måste vi hålla fest och vara glada,
För din bror var död och lever igen,
Han var förlorad och är återfunnen.

Denna besvikelse kommer ur en
avundsjuka som handlar om
att allt ska jämföras
Känslostyrd och bitter tänker
den hemmavarande sonen att
han får mer, jag har ingenting fått

Denna oförmåga att se det Gud erbjudit
kan drabbar oss alla, 
vi som tycker oss
höra till Guds husfolk
Vi förlorar vårt fokus, 
vi glömmer hur det är 
varje dag, hela tiden:
allt mitt är ditt!

Berättelsen om jordägaren 
som lejer arbetsfolk
kan vi dessutom läsa som en text 
om Guds mission
Det kan nog inte visas klarar eller tydligare
att Gud, ständigt och på nytt
kallar människor in i sin tjänst
för att sända dem till den vingård
som världen utgör
Där ska vi arbeta och göra tjänst
och förhoppningsvis en hel del nytta
för medmänniskor
för Guds rike

Vår gudstjänst blir att arbeta 
i förtröstan och tillit
som det stod i en av dagens texter (Jeremia 9:23-24)
I medvetande om att Herren
verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet 
på jorden.

Just så är du och jag, 
församlingen, alla vi,
så som det stod i dagens episteltext (1 Kor 1:1-3),
kallade att vara heliga 
tillsammans med dem

på varje plats 
som åkallar vår Herre 
Jesu Kristi namn.