söndag 11 oktober 2009

Idag kunde det ha varit ACKSÄGELSEDAGEN!

För inte så länge sedan blev jag
uppmanad att inte vara så allvarlig!
Omgivningen påverkas av ditt allvar!

Idag hade jag tur. Lille Nisse tog med sig
den här fina hammaren till kyrkan.
Förra söndagen hade Nisse
ett träsvärd med sig
och när jag viftade med det här framme
blev det ganska muntert.

En hammare, ja. Nisse som lånat ut
den till mig kan väl hjälpa till
att bära ut den i vår procession.

Hammaren skulle kunna betyda
att jag behöver hamra in och slå fast
de bibliska lärdomarna i församlingen.
Men den kan också påminna oss om det
gnällbälte Jesus var omgiven av. Människor som
klagade, sa emot och faktiskt gång
efter annan attackerade honom.

Vi här bor i ett nutida gnällbälte.
Wikipedia på nätet låter oss veta att:
Gnällbältet är en skämtsam eller nedsättande benämning på det område i mellansverige där dialekterna, som främst tillhör sveamålen men även götamålen, har en gnäll-liknande ton. Det förekommer att eskilstunabor och örebroare hävdar att den andra staden har en betydligt gnälligare dialekt än den egna.

Och visst ligger det någon sanning
i deras påståenden!
Fredrik Lindström har diskuterat gnällbältet
i TV-serien Svenska dialektmysterier.

Språket här i trakten kommenteras ofta
elakt av människor från andra orter.
Viisst kan man liite besvärat gliida
på siina iin…
Och orden kan ibland motsträvigt
pressas fram när man utstöter
pessimistiska och negativa kommentarer:
Vilket härligt väder! Idag ja!Eller när någon försöker vara hoppfull
och tror på att saker och ting säkert ska
ordna sig så har språket sin färdiga
formulering: Det går alrri!
Prövar vi denna negativism på kyrkan
visar sig vårt lokala språk från en ny sida!!!
Som ingen väl trodde fanns!!
Det var inte så mycket folk i kyrkan!
Idag ja!
Kan man inte stänga Svenska kyrkan
och tysta alla körer? Det går allri!
Trots att vi har mycket att vara glada för
är pessimismen spridd och missmodet
utbrett över hela vårt land.

En annan Nisse, Nisse Simonsson, har skrivit en bok:
Varför mår vi så dåligt
när vi har det så bra.
I den kan det säkert finnas några
betydelsefulla ledtrådar...

Inför Tacksägelsedagens predikan
kom jag på en lysande idé:
Varför inte ge oss en missnöjesdag,
en gnällighetens dag:
Acksägelsedagen!!!

Var dag kan tyckas vara en sådan
Acksägelsedag
Ack och ve – vilken morgontidning
Ack, ack andra har det
så mycket bättre än jag.
Ack vad de vinner på
Bingolotto och Postkodslotterier
och bonusar får de
och motorbåt har de
och… ack, ack, ack!

Acksägelsedagen är den stora
avundsjukans och missunsamhetens högtid
Låt oss erkänna: Vi älskar att beklaga oss.
Vi mår rent av bra, tycker vi, av att hacka
lite extra på tillvaron:
skatterna är för låga eller för många
och höga
Nobelpriset går till okända författare
vars böcker ingen har läst o
jag kan aldrig gissa vem det blir
Tänk att Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset

Och vi tvingas köa för att få ut pengar
ur automaterna och koden har jag glömt
och vi köar för att lämna ifrån oss
våra surt förvärvade slantar i affärerna
och när man ändå köar passar
någon på att smita före. Så det är!

På vintern är det inte skottat
våren är för kort,
sommaren är skräpig med för mycket
getingar och mygg
och på hösten blir det blött och kallt.

Och i kyrkan är det för långt
och är det inte för långt
är det för tråkigt
och är det inte tråkigt
ja då är det i alla fall obegripligt…
och religiöst, glöm inte det!
Prästerna talar för länge
och ibland är det för tyst
och då hör man inte…

Vilken förskräckligt passande
högtid Acksägelsedagen kunde bli.

Vill man fortsätt leka med helgerna
kunde man möjligen våga hålla en
Packsägelsedag och lufta alla fördomar
om hur andra är, det har hänt att
vi tyckt att de är ”ett pack”…
alla dom där som inte är så
förträffliga som vi…
Och just här närmar vi oss
på fullt allvar dagens text
Vi kommer från fördomarnas håll,
våra egna och andras.

Var det några israelerna inte
tolererade och tålde så var det samarierna.
Och här berömmer Jesus ännu en samarier,
ni minns att Han lyfte fram en märklig
person till världsberömmelse:
han som hjälpte den misshandlade
den barmhärtig samariten, samariern.
Som hjälte har han gett namn åt stor
medmänsklighet och hjälpverksamhet
Den föraktade, han som tillhörde ”packet”,
blev det goda och lysande föredömet!

Spetälskan, lepra, var en förfärande sjukdom
med kroppsdelar som förtvinade, vanställdes
och ibland förlorades. Omfattande hudskador
knutor och vätskande sår…

De utrustades med bjällror för att varna
omgivningen, de tvingades ropa ut sin orena
närvaro. Därför står det i texten
att de stannade på avstånd och ropade:
”Jesus, mästare förbarma dig över oss!”


Fortfarande kämpar 10 miljoner människor
mot sjukdomen som kan botas med antibiotika!

Tio blev helade på väg till prästerna!
En återvände för att tacka!
Känner vi igen oss själva och våra liv
i detta? En gång av tio tackar vi Gud
för det som hänt oss.
Mycket ofta tar vi bara för givet att
det goda som händer har hänt.
Att det är Gud som ska ha tacksägelse
och lovsång glöms. Vi går vidare
som om det goda vore något alldagligt.

I början av min predikan roade jag mig
små kommentarer om vårt missnöje och gnäll,
egentligen helt onödiga
Vi vet att vi behöver arbeta med hur vi lever
och stryka bort missnöje och missunnsamhet,
avundsjuka och gnäll!

Var stund ska all vår tacksamhet
riktas till Gud. För dessa fantastiska körer:
Cantores och OPQ. För en levande församling
för Er som är här och lovsjunger Gud med höga röster!
Till Gud som är här i sitt heliga tempel
riktar vi vår stora tacksamhet

Vi tackar för den nya dagen, för andningen,
för livet, för vänskap, för musiken,
för sångens glädje, för närhet, framtidshopp,
för hälsa, kraft i svårigheter, för att vi blev
burna genom sorgens svåraste passager
för allt som växer, för naturen, för…
fyll nu i med Din alldeles egna tacksägelse
den denna högtidliga TACKSÄGELSENS dag!

Vi följer dagens föredöme, samariern
som vänder åter och faller ner på sitt ansikte
och prisar och lovar Gud!

Jag har mycket, oändligt mycket att tacka för!
Och Du? Det har Du säkert också!
Då är detta platsen och stunden.


Predikan i Olaus Petri kyrka i Örebro, Tacksägelsedagen 2009
Evangelietext: Lukas 17:11-19