Predikan i Tysslinge kyrka,
Septuagesima 1 februari 2015
Predikotext Matteusevangeliet
20:1-16
Människor ska behandlas lika
en uppfattning vårt samhälle
bygger på
Orättvisa är stötande för oss
Tillämpar man olika regler
för olika människor
mannamån kallas det
då blir vi upprörda,
Människor ska inte behandlas godtyckligt
När det sker avslöjas att man
betraktar
och värderar människor på
olika sätt
Rättvisa kan tyckas vara lika
enkelt
som att väga med en våg eller
mäta med en linjal
så att alla får exakt lika
mycket saft i sitt glas
samma mat och lika mängd på
sin tallrik
Det verkar jämlikt men behöver
ju inte betyda
att det blir riktigt rättvist
Någon kanske är en
elitskidåkare
som idag tävlar uppe i
Ånnaboda och Kilsbergen
Då går det åt kalorier och
protein
En annan kanske är en mycket
gammal
och späd person eller ett
litet barn
Då blir det knappast rättvist
bara för att var och en får
lika mycket
behoven ser ju så olika ut.
Ofta förväntar vi oss
ersättning
I förhållande till den kraft
och energi vi lagt ner
Till var och en efter behov
eller förmåga och insats
är en ständigt pågående
diskussion
om hur det vi har ska
fördelas
Sådana faktorer måste vi ha
med i beräkningen
för att uppnå något som
liknar rättvisa.
Nästa fråga som gör det ännu
svårare är
vem som ska bestämma om vilka
som
gjort en bra insats eller
besluta om
vems behov som ska tillåtas
väga tyngst
Vi brukar tillämpa
majoritetsstyre
Och tänker att det då blir
hyfsat rättvist
Det jämnar ut sig, tror vi
trots att vi vet att även en
majoritet kan fatta
orättvisa beslut, kan gynna
sig själv
och sina intressen på
minoriteters bekostnad…
I dag har vi läst om en
jordägare
Som belönar de vingårdsarbetare
som slitit hela dagen
med en denar, en vanlig lön
för ett dagsverke
på Jesu tid
De som fick rycka in under
dagen
Ja, till och med arbetarna
som blev anlitade
mot slutet av arbetsdagen
fick var sin denar, de också
Vingårdsarbetarna som trälat
hela
dagen i solens hetta
ansåg att detta verkligen var orättvist!
Här gällde minsann inte lika
lön
för lika arbete.
Här gavs istället samma
ersättning
för olika arbete och insatser
Tänk om det hade varit en
maratontävling
och några tilläts springa
enbart de sista kilometrarna
eller en tremil i skid-SM
och ett antal åkare kunde
ansluta
till loppet mot slutet
Orimligt. Orättvist
Globalt är det så det ser ut
Att vi lever med olika
villkor
Den som tvingas leva under
Fattigdom, förföljelser, krig
Där Miljoner är på flykt
Har en ofattbart lång väg att
gå
Innan villkoren ens börjar
likna
våra levnadsomständigheter,
förhållanden som vi i vår västerländska
välfärd
ser som vår självklara rättighet
Jordägaren är en bild av Gud
själv
Som kallar människor in i sin
tjänst
Han nöjer sig inte med dem
Som är med från början
Han kallar ständigt fler
Att arbeta för Guds rike
Och till oss alla säger han
Jag vill ge den siste lika mycket
Som du fick
Och då öppnar sig texten
Så att vi kan inse och fatta
Att texten inte alls handlar
om pengar
Det som erbjuds är
en så
outsägligt rik gåva
att den inte kan byggas upp
till något
ännu mera himmelskt, mera
evigt
Den kan inte kompareras till det
mest himmelska,
det mest eviga
Gudsgåvan övergår från början
alla våra försök att bre på
raserar våra jämförelselusta
och eskalerande krav:
mera, mera, mera
Berättelsen har en annan
och djupare innebörd
än den som vi först hör
berättas
Liknelsen handlar om
himmelriket
där andra villkor gäller,
Guds villkor
som går utöver jordisk
rättvisa
Vi erbjuds en gränslös och
oändlig
himmelsk och evig
tillhörighet och gemenskap
i Guds rike
Oavsett om vi
varit med på trons väg hela
livet
eller kom med alldeles nyss
så välkomnas vi på samma sätt
på lika villkor
Gäller det löner reagerar
många
starkt om lönesättningen inte
är rimlig
Men vi kan knappast ge oss
till
att bedöma och betygssätta
och kräva att det Gud
erbjuder
måste bättras på, bli mera
Det finns en annan liknelse
som
synliggör en sådan känsla av
missnöjdhet
av besvikelse över vad Gud
erbjuder
som om det inte var
tillräckligt bra eller rättvist.
Ni kommer ihåg liknelsen
om den förlorade sonen (Luk
15:11-31)
där en yngling tar ut sitt
arv
och reser ut i världen
Han lever i sus och dus och
slarvar bort allt
han redan fått
När han kommer hem igen
ordnar hans far en stor fest
Det är då den hemmavarande
sonen blir arg
Då läser vi att Fadern kom ut
och försökte tala honom tillrätta,
Men han svarade: Här har jag tjänat dig
I alla dessa år och aldrig överträtt
Något av dina bud, och mig har du aldrig
Gett ens en killing att festa på
Med mina vänner. Men när han kommer hem,
Din son som har levt upp din egendom
tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.
Då säger fadern: Mitt barn,
Du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Men nu måste vi hålla fest och vara glada,
För din bror var död och lever igen,
Han var förlorad och är återfunnen.
Denna besvikelse kommer ur en
avundsjuka som handlar om
att allt ska jämföras
Känslostyrd och bitter tänker
den hemmavarande sonen att
han får mer, jag har
ingenting fått
Denna oförmåga att se det Gud
erbjudit
kan drabbar oss alla,
vi som tycker oss
vi som tycker oss
höra till Guds husfolk
Vi förlorar vårt fokus,
vi
glömmer hur det är
varje dag, hela
tiden:
allt mitt är ditt!
Berättelsen om jordägaren
som
lejer arbetsfolk
kan vi dessutom läsa som en
text
om Guds mission
Det kan nog inte visas klarar
eller tydligare
att Gud, ständigt och på nytt
kallar människor in i sin
tjänst
för att sända dem till den
vingård
som världen utgör
Där ska vi arbeta och göra tjänst
och förhoppningsvis en hel
del nytta
för medmänniskor
för Guds
rike
Vår gudstjänst blir att arbeta
i förtröstan och tillit
som det stod i en av dagens
texter (Jeremia 9:23-24)
I medvetande om att Herren
verkar i kärlek, i rätt och
rättfärdighet
på jorden.
Just så är du och jag,
församlingen, alla vi,
så som det stod i dagens episteltext
(1 Kor 1:1-3),
kallade att vara heliga
tillsammans med dem
på varje plats
som åkallar
vår Herre
Jesu Kristi namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar