Något annat, något mer

Hur gör man när man läser en dagstidning? Mer praktiskt, man ser på den så kallade ettan. Omslagssidan där rubriker och stora nyheter trängs. men sedan? Åtskilliga personer i min bekantskapskrets fortsätter sedan genom att helt enkelt vända tidningen. De läser den sedan bakifrån och framåt.

Under sommaren tittar många på deckarserier som Morden i Midsomer, Miss Marple eller andra. Få människor nöjer sig med att se sista kvarten, själva upplösningen. Hur går det då med sammanhang och röd tråd?

Få människor läser sista kapitlet i deckaren först, men några gör det för att undvika den olidliga spänningen. När de väl vet hur det går kan de ta sig an själva historien.

Texten vi läst idag är bara slutet. Utgör slutorden i en mycket lång predikan – den så kallade Bergspredikan. Vi får i alla fall ta del av reaktionerna. Lyssnarna är imponerade. Exalterade. Vilken kraft, vilken undervisning. Här var det minsann något annat, något mer än det som de skriftlärde kunde prestera.

Om Du är som jag trivs Du med att få uppskattning och erkänsla. Jesus känner igen den egenskapen, det behovet som många fortfarande har. Redan som mycket små växer vi av uppmuntran och beröm. Vi ber om det: se på mig, titta vad jag kan. Tänk om andra blir lika glada som vi själva över framsteg och prestationer. När det händer blir det en sporre för oss.

Jesus möter i dagens text människor som vill framställa sig som hans allra bästa vänner. Vi hör dem säga: Titta, vad vi presterat! Vi har profeterat i ditt namn. Vi har drivit ut demoner, gjort underverk. Få skulle idag skryta med sådana aktiviteter för att framställa sig som Jesu vänner.

Jesus avvisar detta försök att framstå som speciell Jesusvän genom sådana prestationer. Ni som hört författaren och ateisten Lena Andersson tala om Jesus vet att hon anser honom vara otrevlig, brysk och burdus. Här skulle hon få vatten på sin kvarn. Man kan uppfatta Jesus som oförskämd och ovänligt. helt avvisande i dagens text.

Jesus är avvisande till dem som här vill prestera sig fram till hans vänskap. Han pekar på något annat, något mer. Det som betyder mera. Att allt det vi är och förmår, vårt hjärta och dess varaktiga kärlek, vår bergfasta övertygelse ges till Jesus. Tomteblossfolket, fyrverkeripjäspersonerna, de som gör en häftig men tillfällig insats måste nu tänka om.

Jesus vill i hela sin Bergspredikan ge en ny tolkning, en förändrad förståelse av vad Gud vill med oss. Och filosoferna och etikerna har tid efter annan gått i spinn över denna märkliga Bergspredikan där Jesus som en ny Moses utvecklar lagens innebörd, eller rättare sagt, skänker vår förståelse av lagens krav nya horisonter. Visar vad som verkligen har betydelse.

Bergspredikan visar att vi ska vara ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade, bedjande. Lagens fastställde omsorg om de egna och om främlingen. Här står det klart att kärleken inte begränsas till den egna gruppen, det egna sammanhanget. Till och med fienden, förtryckaren, den som förföljer ska bli lyft in i bön och mötas av goda gärningar. En skjorta, en extra mil, en buren börda. (Kan det i vår tid avse Sverigedemokrater och människor i än mer extrema grupper?)

Att leva så är att bygga ett hållfast liv i enlighet med Guds vilja. Det är inte den kortfristiga nycken, vurmen, som Gud vill ha. Han vill ha något annat, något mer.

Sol, vind och vatten sjöng Ted Gärdestad om. Vi hörde och såg det härliga, det ljuvliga, såg sommaren. Regn, flod och vind talar Jesus om. Om naturkatastrofen, förödelsen, om eländet.

De senaste dagarna är man tacksam att huset inte varit byggt på sand. Glad för att det inte var gjort som ett sandslott. Vi som grävt i strandkanten, t ex i Åminne, och ena dagen lämnat ett rejält sandslott i strandkanten vi vet att nästa dag är allt bortspolat och utplånat. Jesus vill inte att det vi är och gör ska suddas ut, sopas bort.

Att bygga på berggrund är att göra det som är gott och rätt. Att uppskatta den hörnsten Jesus är, den bärande och stabiliserande stenen, som varaktigt håller oss uppe. Om fler vågade bygga på bergfast tro skulle man uthärda regnet, av brister och misslyckande. Stå fast i floden av sorg och ensamhet. Uthärda löjets vindar som hånar tro och förkastar Gud. Stormbyarna från dem som vet bäst, kan själv och ingen annan behöver.

Jesus vill ha något annat, något mer, än ett tillfälligt uppflammande engagemang. Överlåtelse, tillit och tro. Allt det vi är och kan. Det är bergsäkert.

Predikan i Gothems kyrka den 25/7, 8 söndagen efter Trefaldighet. Predikotext Matteusevangeliet 7:22-29.