Predikan 1 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka i Örebro
Predikotexter: Matteusevangeliet 21:1-9 och Lukasevangeliet 4:16-22
Jag har varit på studiebesök
på Kvinnerstaskolan i veckan
och sett miniåsnan Lilleman!
Något som fick mig att tänka
på denna söndag när Jesus
rider in i Jerusalem.
Vid en kaffepaus i samband med besöket
berättade någon följande historia:
Det var en kund på ett varuhus
som väntade i kön vid kassan.
I högtalarna spelades julmusik, en psalm.
Det är en ros utsprungen…
Kunden blev mycket irriterad
och sa till den som stod bakom i kön:
Det är dom där kristna, nu försöker dom ta
över julen också!
Först skrattade jag, men sedan
kände jag igen kyrkans stora längtan:
att försöka ta tillbaka julen från
butiker och varuhus så att det inte bara blir
köpenskapens jul och för att
fokusera på julens verkliga och viktiga innehåll.
En Juldagsmorgon i Sveriges radio
var det en radioröst som
greps av folkbildariver. Han sa:
Och som ni kanske vet så firar vi ju jul
till minne av Kristi död och uppståndelse!
Ibland blir det galet.
Julens glada nyhet är en annan:
att Gud har stigit in i vår verklighet
Gud blev människa och gav oss därmed
oändligt människovärde och värdighet
Barnet Jesus, en av oss.
I Jesus känner vi igen den Gud
som räcker ut sin hand
och rör vid dem som ingen annan vill veta av
Djur och fåraherdar såväl som forskare
och kungar från fjärran länder hör och ser
de känner igen tecknen och hyllar barnet.
För att kunna återvinna julen behöver vi advent.
Tiden av förberedelse, av längtan och väntan
inför Jesu födelse, hans ankomst.
Barnet som föds kommer också till
oss, till dig och mig – och alla som fått barn
vet hur livet förändras när barnet kommer.
Många och långa förberedelser behövs
för att man ska vara beredd.
Bereden väg för Herren!
Advent är i de stora kristna kyrkorna
en fastetid då man bereder sig och avstår
vissa typer av mat genom att leva mera sparsamt
fastan före jul och före påsk blir alltmer en tid
då man avstår istället för att själv konsumera
avstår till förmån för andra
och ger till dem som hungrar och törstar
Utöver världen arbetar den kristna kyrkan
otröttligt med sjukvård, undervisning,
katastrofhjälp och bistånd – där kan man
känna igen hur Jesus levde och lärde
han som gick till de behövande
och vi vill göra detsamma
Orden känna igen vill jag ni ska ta med er hem.
Varför? Därför att igenkänning är vad
kristen tro erbjuder.
Den som känner igen ser något mer
än den som bara tittar på
och den som känner igen blir
också igenkänd.
Det går faktiskt att känna igen Guds
anletsdrag i en behövande
medmänniskas ansikte
Det går att känna igen Guds rike
där får den som vacklar stöd
och den som faller ges hjälp
att resa sig och räta på ryggen!
Utifrån sett kan gudstjänsten 1 Advent
te sig egendomlig. Man samlas för att
höra gamla "förlegade berättelser" om
en person som blir hyllad som kung
men som strax därefter blir avrättad.
Sådant har inget med oss att göra, eller...?
End of story?
Men det här är en gudstjänst där vi
kan förbinda det som hände då
med vårt eget nu. Kopplingen sker på nytt
i vår gudstjänst. En förbindelse upprättas.
I texten ser vi det hopp Jesus tänt hos
människorna, hoppet om befrielse
hoppet om frihet och fred
Gammalt? Förlegat? Vi känner igen den längtan
Varje dag bärs den fram på Tharirtorget i Kairo
Denna frihetslängtan är så stark att människor
med livet som insats trotsar diktaturen i Syrien
Bibelns texter handlar alltså om livet
som det verkligen är
de hjälper oss att se meram
att känna igen!
Ta berättelsen om sonen som slarvar bort hela sitt
arv och blir fullständigt utblottad, förlorad
bara skammen finns kvar
då återvänder han hem
för att vi i fadern ska
känna igen Guds kärleksfulla handlande
han som förlåter och omfamnar
den som kommer till honom,
hur illa det än står till
Första advent i Olaus Petri
är sig likt – här finns stor igenkänning
I böner och bibelläsningar
psalmer och körsånger
kan vi känna igen Guds röst
han som gav oss livet
ger oss full frihet
att lära känna honom, eller låta bli.
I början av sin verksamhet gick Jesus
som han brukade till synagogan i Nasaret.
Där läser han ur profeten Jesajas bok:
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig
till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna
och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
och förkunna ett nådens år från Herren.
Ett glädjebud för de fattiga
befrielse för fångna
syn för blinda
frihet för förtryckta
Nog är det Guds röst som hörs
i texten, vi känner igen Guds vilja
med människan – en frihetens framtid
allt detta som folket
hoppades på vid intåget i Jerusalem
En vision som ger människor kraft
att kämpa vidare när livet är ett lidande
outhärdligt, omänskligt.
I den kristna tron erbjuder Jesus oss
själens och andens frihet!
En frihet som enligt Jesu mor Maria
är ännu mera: störtar härskare från deras troner
och upphöjer de ringa
Hungriga mättar han med sina gåvor
och rika skickar han tomhänta bort….
Tror någon verkligen att det är politiska partier
som har uppfunnit frihet och rättvisa? Så som det
ibland påstås. Att religionen inte bidragitv alls`?
Att mänskliga rättigheter är
några moderna påfund?
Att kristen tro är världsfrånvänd
och inte går att förena med
ett vaket, öppet och kritiskt sinne?
Begreppen man ibland känner igen
i politiska program, de stora orden
har hanterats av trons folk
och den kristna kyrkan i flera tusen år!
Din egen längtan, allas vårt hopp
fanns i folkmassans förväntningar
att få bli fria, leva fria, vara fria
upprättade, hela!
Vi har tillsammans sjungit Hosianna
och därmed redan på något plan
känt igen och bejakat
den kristna trons hopp
som vårt, som viktigt och som sant.
Må Gud välsigna Er denna Adventstid
och hjälpa oss alla att bli verkligt fria
från allt som söndrar, hindrar, bryter ner och binder
och ge oss förmågan att i våra liv
känna igen Guds nådefulla närvaro
och goda vilja!
söndag 27 november 2011
måndag 24 oktober 2011
Skylla på regn när solen lyser
Predikan i Olaus Petri kyrka 16 oktober 2011
Gång på gång denna vecka har tankarna på skogspromenader brutit fram. Förklaringen kanske ligger i dagens GT-text ur Predikaren 12? Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge, då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna, då regnet följs av nya moln…
Gå i skogen är trevligt Vi är ett skogsluffarfolk på jakt efter gula kantareller, blåbär och lingon Ett gäng skogsmullar som myllrar runt i markerna När vädret är fint vankas timslånga skogspromenader fast det är fotboll på tv…
De dagar du inte vill till skogen se på den blå himlen och den gassande solen, och säg, det ska visst bli regn! Det är inte ett moln på himlen, kommer svaret snabbt Nu ja, men det ska bli, kan man påstå och därtill påpeka att det är mycket mygg i skogen så här års! Visst går det att tvivla på det man ser, ögonens vittnesbörd eller på meteorologernas utsikter men egentligen vet de flesta när solen ska skina och uppehållsvädret hålla i sig. Även på trons område kan vi lita på erfarenheten, bli seende. Människan har tillgång till den information som behövs, det är bara att lita på den, ungefär så slutar evangelietexten.
I Lukasevangeliets 15 kapitel trängs liknelserna med varandra. De ryms inte ens i sitt eget kapitel utan spiller över i båda ändar till kapitel 14 och 16. Liknelserna har alltid inbjudit till diskussion om det öppna och fördolda, om betydelse och budskap Dessa korta mönsterberättelser brottas ständigt med Guds rike men lika ofta med relationer mellan människor. Ibland med bägge frågorna samtidigt Jesus låter liknelserna dyka ner i ett upprört hav av motstridiga åsikter om hur man egentligen ska se på livet.
Är livet ett enda, som många hävdat sedan Jesu tid, ett här och nu Därefter mörker och ingenting? Hur ska det i så fall levas? Så att det blir ett gott liv? Om livet faktiskt har en fortsättning efter döden, om det finns ett Guds rike, hur ska man tänka då? Bör det få oss att förändra vårt sätt att leva? Och om det finns ett samband mellan här och nu och där och sedan hur ska man då forma sitt liv? Är det möjligt att våra handlingar här får konsekvenser sedan?
Ta alla dessa stora diskussionsfrågor och häll dem i en gammal form, t ex en egyptisk berättelse. Ja, så gör Jesus. Han är inte främmande för återbruk, som en av våra största återvinnare. Jesus tar något gammalt och bekant och gör något helt nytt och utmanande av det.
In på scenen för han två figurer. Den ena bor i ett elegant hus. Han är rik, bortskämd, ganska religiös men självisk. Självsäker, tuff. Den andra hasar sig in. Förfärlig i sina trasiga paltor, i hunger och fattigdom. Full av sår. Han vill festa på smulorna från den rike mannens bord! Liknelsen är som en dokumentär om vår egen tid. Två personer får symbolisera hur den rika världen möter svälten, fattigdomen och nöden.
Sedan skiftar scenen. Stor dramatik. Figurerna byter plats. Änglar lyfter den hungrige Lasaros och han blir Abrahams kamrat och jämlike! Den rike berövas allt. Törstig och utanför plågas han i sitt dödsrike av att se Lasaros delta i det festliga himmelska gästabudet. Den rike mannens straff (?) är att på avstånd se på. Men han ger inte upp den han varit så lätt. Han knäpper nästan med sina fingrar och tycks ropa, garcon! Van att bestämma begär han att Lasaros som en slav eller betjänt ska komma med vatten på sina fingertoppar. Men så går det inte till.
Den rike vill då dra nytta av sin erfarenhet, för sin egen familjs skull (fanns det bara bröder, inga kvinnor och barn?). Han ber att någon ska uppstå och varna dem. Men inte. Så går det inte till. De har ju Moses och profeterna, all insikt och varning de kan behöva. Bryr människor sig inte om dem, lär inte heller ett sändebud från andra sidan döden kunna hjälpa.
Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!
Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.
Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.
Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!
Kan människor förutspå väder kan de naturligtvis utveckla förmågan att se samman Bibelns vittnesbörd, mångas erfarenheter och egna insikter. Man kan öva att med klokskap och insikt tolka livet i ljuset av Guds rike. Varför fly undan den rikedom som ligger i att se mera? Att upptäcka det som ligger bortom? Det som skimrar där är inte regn och rusk. Bibelns budskap kan nyttjas som en ursäkt. Det är för motstridigt, för gammalt eller för religiöst. Det är verkligen att se den blå himlen och påstå att det ska bli regn. Att inte erkänna det som stirrar en rakt i ansiktet.
Men, vill någon till varje pris skaffa sig en ursäkt att stänga in sig och ägna sig åt sig själv så går det också. Minns då, och påmin andra om, att Jesus vill att vi ska leva öppet, medmänskligt! Som välsignat rika inför Gud.
Nu, när jag tänker efter - visst är det så att solen kommer att lysa, kommer att vända sitt ansikte till oss, starkt och länge!
Gång på gång denna vecka har tankarna på skogspromenader brutit fram. Förklaringen kanske ligger i dagens GT-text ur Predikaren 12? Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge, då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna, då regnet följs av nya moln…
Gå i skogen är trevligt Vi är ett skogsluffarfolk på jakt efter gula kantareller, blåbär och lingon Ett gäng skogsmullar som myllrar runt i markerna När vädret är fint vankas timslånga skogspromenader fast det är fotboll på tv…
De dagar du inte vill till skogen se på den blå himlen och den gassande solen, och säg, det ska visst bli regn! Det är inte ett moln på himlen, kommer svaret snabbt Nu ja, men det ska bli, kan man påstå och därtill påpeka att det är mycket mygg i skogen så här års! Visst går det att tvivla på det man ser, ögonens vittnesbörd eller på meteorologernas utsikter men egentligen vet de flesta när solen ska skina och uppehållsvädret hålla i sig. Även på trons område kan vi lita på erfarenheten, bli seende. Människan har tillgång till den information som behövs, det är bara att lita på den, ungefär så slutar evangelietexten.
I Lukasevangeliets 15 kapitel trängs liknelserna med varandra. De ryms inte ens i sitt eget kapitel utan spiller över i båda ändar till kapitel 14 och 16. Liknelserna har alltid inbjudit till diskussion om det öppna och fördolda, om betydelse och budskap Dessa korta mönsterberättelser brottas ständigt med Guds rike men lika ofta med relationer mellan människor. Ibland med bägge frågorna samtidigt Jesus låter liknelserna dyka ner i ett upprört hav av motstridiga åsikter om hur man egentligen ska se på livet.
Är livet ett enda, som många hävdat sedan Jesu tid, ett här och nu Därefter mörker och ingenting? Hur ska det i så fall levas? Så att det blir ett gott liv? Om livet faktiskt har en fortsättning efter döden, om det finns ett Guds rike, hur ska man tänka då? Bör det få oss att förändra vårt sätt att leva? Och om det finns ett samband mellan här och nu och där och sedan hur ska man då forma sitt liv? Är det möjligt att våra handlingar här får konsekvenser sedan?
Ta alla dessa stora diskussionsfrågor och häll dem i en gammal form, t ex en egyptisk berättelse. Ja, så gör Jesus. Han är inte främmande för återbruk, som en av våra största återvinnare. Jesus tar något gammalt och bekant och gör något helt nytt och utmanande av det.
In på scenen för han två figurer. Den ena bor i ett elegant hus. Han är rik, bortskämd, ganska religiös men självisk. Självsäker, tuff. Den andra hasar sig in. Förfärlig i sina trasiga paltor, i hunger och fattigdom. Full av sår. Han vill festa på smulorna från den rike mannens bord! Liknelsen är som en dokumentär om vår egen tid. Två personer får symbolisera hur den rika världen möter svälten, fattigdomen och nöden.
Sedan skiftar scenen. Stor dramatik. Figurerna byter plats. Änglar lyfter den hungrige Lasaros och han blir Abrahams kamrat och jämlike! Den rike berövas allt. Törstig och utanför plågas han i sitt dödsrike av att se Lasaros delta i det festliga himmelska gästabudet. Den rike mannens straff (?) är att på avstånd se på. Men han ger inte upp den han varit så lätt. Han knäpper nästan med sina fingrar och tycks ropa, garcon! Van att bestämma begär han att Lasaros som en slav eller betjänt ska komma med vatten på sina fingertoppar. Men så går det inte till.
Den rike vill då dra nytta av sin erfarenhet, för sin egen familjs skull (fanns det bara bröder, inga kvinnor och barn?). Han ber att någon ska uppstå och varna dem. Men inte. Så går det inte till. De har ju Moses och profeterna, all insikt och varning de kan behöva. Bryr människor sig inte om dem, lär inte heller ett sändebud från andra sidan döden kunna hjälpa.
Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!
Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.
Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.
Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!
Kan människor förutspå väder kan de naturligtvis utveckla förmågan att se samman Bibelns vittnesbörd, mångas erfarenheter och egna insikter. Man kan öva att med klokskap och insikt tolka livet i ljuset av Guds rike. Varför fly undan den rikedom som ligger i att se mera? Att upptäcka det som ligger bortom? Det som skimrar där är inte regn och rusk. Bibelns budskap kan nyttjas som en ursäkt. Det är för motstridigt, för gammalt eller för religiöst. Det är verkligen att se den blå himlen och påstå att det ska bli regn. Att inte erkänna det som stirrar en rakt i ansiktet.
Men, vill någon till varje pris skaffa sig en ursäkt att stänga in sig och ägna sig åt sig själv så går det också. Minns då, och påmin andra om, att Jesus vill att vi ska leva öppet, medmänskligt! Som välsignat rika inför Gud.
Nu, när jag tänker efter - visst är det så att solen kommer att lysa, kommer att vända sitt ansikte till oss, starkt och länge!
måndag 19 september 2011
En kristens resa är en sällskapsresa!
Predikan den 8:e söndagen efter Trefaldighet
2011-08-14 i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Matteusevangeliet 7:13-14
Idag en predikan om rätten att välja fritt och se klart
Har du valt en tv-apparat nyligen?
Det är en pärs och en plåga!
Så här kan det låta:
55” Full HD 3D LED-Tv i slimmad design
3D HyperReal Engine och 200 Mhz CMR
ger kristallklara bilder med djup och svärta
även vid snabba rörelser. 2D till 3D konvertering.
(Köp till 3D glasögon). SMART TV, DLNA,
TimeShift och 3 st USB-anslutningar.
(Köp till WiFi dongle). 4 st HDMI,
Inbyggd digitalbox. Effekt (På/Standby) 160/o,3W.
Kanaans tungomål, religiösiska eller kyrkiska står sig slätt
mot den tekniska jargongen som ska sälja digitala apparater...
Vi kanske inte alls behöver frukta vårt eget språk
andlighetens och andens tungomål som också
med fördel kan brukas
när man talar om världen!
14990:- får man betala, för den märkligt utrustade TV-apparaten
ty det kostar massor när det finns
många obegripliga förkortningar och bokstäver
(de är som grekiska?)
Sedan när man har vidundret hemkånkat
ska man koppla på en faslig
massa extra apparater:
DVD och en Surround-anläggning
en sk hemmabioreciever
och en digitalbox och…
Det är då jag tänker: har ni inte något enkelt,
något beprövat, lagom, en annan modell?
Tänk bara: en 21 tums svartvit tv
med två kanaler?
En nåd att stilla bedja om?
För att klara installationen
av de avancerade modellerna
behöver de flesta av oss ha experthjälp
av någon som vet hur man
installerar en TV
kan vi, experterna på kristendom,
ens förklara hur man blir en kristen
en trons människa,
hur man installerar tron i sitt liv?
Vi uppskattar och värdesätter
förmånen att leva i ett land
med fri- och rättigheter
där valfriheten innefattar
idéer, tankar, tillhörigheter
men även föremål och varor
Många önskar att få leva som vi
gärna tillsammans med oss, här
De vet vad ofrihet och förtryck innebär
och längtar efter att få fatta sina egna beslut
om vad de skall tycka, tänka och tro
de vill inget hellre än att dela
friheten i vårt land
att äntligen få säga sin mening
I en ofri värld
där krig och ondska
fattigdom och hunger
speglas i människors ögon
där umbäranden ristar fåror i deras
ansikten och sätter spår
i allt svagare kroppar
längtar människor efter frihet
efter att få välja fritt
Vi ser dem ibland
de skymtar fram
när verklighetens bråddjup
ibland blir synligt mellan
alla flyktiga skratt i förströelseprogram
när underhållningsflimret någon gång
trängs undan av tillvarons kalla fakta
Vi har en generös flyktingpolitik
trots dess brister eftersom
Sverige inte som somliga länder
väljer ut enbart dem med hög utbildning
med goda försörjningsmöjligheter
med välbeställda trygga liv
Till Sverige kan man komma
söndertrasad av kriget
och nedbruten av dess namnlösa fasor
slagen i spillror av terror och tortyr
av krossade familjer, bortappade barn
Tryggheten, välfärden och friheten
är en gåva vi kan och har råd
att dela med oss av
än mer generöst!
Valfrihet är också ett ansvar, en börda
Hur ska man i Norge klara av
att genomföra ett val
som inte får slagsida av en
grotesk terrorhandling
bortom vad vi trodde möjligt?
I alla politiska val finns valarbetare
på våra torg ställer man upp bodar och hus
där det finns människor som vill
vinna anhängare, vill förklara och övertyga
Trots våra välbeställda, trygga liv
tvingas även vi ibland välja
utan att riktigt veta
vi väljer mellan kärnkraftens faror och hot
eller dess välsignelser och fördelar
Vi väljer politik för kemikalier och utsläpp
för biologisk mångfald och grön framtid
Trots bristande kunskap
om tvättmedlens tensider
väljer vi medel för kulörttvätt
och vittvätt och fläckborttagning
till vår hjälp tar vi kanske
något konsumenttest
eller rent av reklamen
som lyckats övertyga oss?
Alla av oss förstå inte vilket elbolag
som erbjuder bästa förmåner
Men hur många begriper alternativen?
Har insikt och kunskap nog att skilja
fakta från propaganda och reklam
Hur kunniga och informerade är vi?
Vi förväntas kunna göra kloka
och välinformerad val
Då är det viktigt att fråga
vem eller vilka som hjälper oss
till sådan insikt, kunskap och klarsyn som krävs
för att kunna jämföra och förstå?
Sanningen är att vi har rätt att välja
även om vi inte vet ett endaste skvatt!
Vi avgör komplicerade frågor
med våra röster i politiska val
vi påverkar framtiden för vårt samhälle,
för Europa, för världen
Självfallet är det enklare om
det finns två saker att välja mellan
som skiljer sig åt
Två vägar som leder åt olika håll
I dagens text framställer Jesus
detta val som enkelt
Matteusevangeliet 7:13-14:
Gå in genom den trånga porten.
Ty den port är vid och den väg är bred
som leder till fördärvet, och det är många
som går in genom den. Men
den port är trång och den väg är smal
som leder till livet, och det är få som finner den.
Sådana valsituationer ställs människor inför
i de bibliska berättelserna:
Så säger Herren: Jag låter er välja mellan livets väg
och dödens väg. Den som stannar kvar
i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Jer 21:8
När vi väljer det ena avstår vi samtidigt det andra
enär alla vägar inte kan stå öppna
hela tiden
Och om vi avstår från att välja
är det också ett val med följder
Livets eller dödens väg?
Valet verkar övertydligt enkelt!
5 Mos 30:15-19
Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka
eller död och olycka. Om du lyssnar till Herrens,
din Guds, bud, som jag i dag ger dig,
och om du älskar Herren, din Gud,
vandrar hans vägar och följer hans bud,
stadgar och föreskrifter, då skall du få leva
och bli talrik, och Herren, din Gud,
skall välsigna dig i det land som du kommer till…
Den lätta och bekväma vägen
leder till olycka och död
den svårare vägen leder
till liv och det i överflöd
Inte alltid i trafiken -
men i andlighetens och trons vägnät
finns det ett sådant val
I Jeremia gäller valet att antingen
handla rätt eller göra orätt
Om ni inte förtrycker invandraren
den faderlöse, änkan
inte låter oskyldigt blod flyta
då skall jag bo bland er på denna plats, lovar Gud.
En Gud med oss
en Gud mitt ibland oss
en nära Gud ger oss vägledning
vid varje livsavgörande vägskäl
Jesus erbjuder sig själv som vägledare
som vid Sykars brunn där han
talar mycket länge med en kvinna
om källor av levande vatten
Jesus samtalar om natten med Nikodemus
om möjligheten att födas på nytt
han råder sina lärjungar
och undervisar folket
Som kristna behöver vi hjälp av
gemenskapens perspektiv, varandras synsätt
andras ögon!
Eftersom valfriheten tillkommer
var och en av oss har vi gjort
de flesta val till individuella projekt
även andlighet, tro och religion
blir den enskildes eget äventyr
för att själv bli lycklig,
få struktur och ordning i sitt liv
Världen vet dock att man behöver vägledning
och rådgivning: tänk på alla tv-installatörer,
konsumentrådgivare, familjerådgivare,
valarbetare
De framstår, vill åtminstone verka,
som särskilt insiktsfulla och kunniga
De tycks erbjuda den klarsyn
vi behöver och längtar efter
Hur gör vi i kyrkan?
Vi verkar ha godtagit att
det individuella allt mer trängt undan
gemenskapen, församlingen,
Tro och religion kantrar alltmer
till att handla om mina känslor
och andliga kickar jag kan få
sådant som kan vara både viktigt och härligt
Minns då att trons innebörd, livets mening
knappast kan reduceras till ett antal upplevelser
känslor - som var och en själv jagat och skaffat sig
Ett beteende som lätt gör oss
till konsumenter av andlighet
En kristens resa är en sällskapsresa!
En vandring där Jesus och den helige Ande
finns med och där församlingen
inte äger sig själv –
utan till hör Kristus
där hör man organiskt samman
i Kristi kropp
Andlig mognad och växt
handlar om att tillsammans med andra
gemensamt gå vidare på livets väg
Det första vägvalet
det avgörande som Jesus pekar på
valet av livets väg, trons väg, Guds väg
leder till många andra vägskäl
där vi behöver stöd och hjälp av varandra
få andras synsätt och perspektiv
för att om möjligt se och förstå mera
Vi behöver hjälp att kunna urskilja
det som är väsentligt, som angår oss
allra djupast och innerst (ultimate concern)
Vi behöver även lyssna till erfarenhet
och beprövad visdom
Så övar och bidrar vi i församlingen
tillsammans till den andliga klarsyn
som gör att huvudsak och bisak
nyanserade stiger fram ur dunklet
Klarsyn behövs i de många
vägvalen inför framtiden
när allt tycks höljt i dimma, moln och töcken
när allt verkar grått och svårt att särskilja
Då behövs det ljus
Jag är världens ljus, säger Jesus
den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus…
Klarsyn längtar vi efter, arbetar vi för,
ber vi om, klarsyn nog att välja att vandra
med Jesus – livets väg!
2011-08-14 i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Matteusevangeliet 7:13-14
Idag en predikan om rätten att välja fritt och se klart
Har du valt en tv-apparat nyligen?
Det är en pärs och en plåga!
Så här kan det låta:
55” Full HD 3D LED-Tv i slimmad design
3D HyperReal Engine och 200 Mhz CMR
ger kristallklara bilder med djup och svärta
även vid snabba rörelser. 2D till 3D konvertering.
(Köp till 3D glasögon). SMART TV, DLNA,
TimeShift och 3 st USB-anslutningar.
(Köp till WiFi dongle). 4 st HDMI,
Inbyggd digitalbox. Effekt (På/Standby) 160/o,3W.
Kanaans tungomål, religiösiska eller kyrkiska står sig slätt
mot den tekniska jargongen som ska sälja digitala apparater...
Vi kanske inte alls behöver frukta vårt eget språk
andlighetens och andens tungomål som också
med fördel kan brukas
när man talar om världen!
14990:- får man betala, för den märkligt utrustade TV-apparaten
ty det kostar massor när det finns
många obegripliga förkortningar och bokstäver
(de är som grekiska?)
Sedan när man har vidundret hemkånkat
ska man koppla på en faslig
massa extra apparater:
DVD och en Surround-anläggning
en sk hemmabioreciever
och en digitalbox och…
Det är då jag tänker: har ni inte något enkelt,
något beprövat, lagom, en annan modell?
Tänk bara: en 21 tums svartvit tv
med två kanaler?
En nåd att stilla bedja om?
För att klara installationen
av de avancerade modellerna
behöver de flesta av oss ha experthjälp
av någon som vet hur man
installerar en TV
kan vi, experterna på kristendom,
ens förklara hur man blir en kristen
en trons människa,
hur man installerar tron i sitt liv?
Vi uppskattar och värdesätter
förmånen att leva i ett land
med fri- och rättigheter
där valfriheten innefattar
idéer, tankar, tillhörigheter
men även föremål och varor
Många önskar att få leva som vi
gärna tillsammans med oss, här
De vet vad ofrihet och förtryck innebär
och längtar efter att få fatta sina egna beslut
om vad de skall tycka, tänka och tro
de vill inget hellre än att dela
friheten i vårt land
att äntligen få säga sin mening
I en ofri värld
där krig och ondska
fattigdom och hunger
speglas i människors ögon
där umbäranden ristar fåror i deras
ansikten och sätter spår
i allt svagare kroppar
längtar människor efter frihet
efter att få välja fritt
Vi ser dem ibland
de skymtar fram
när verklighetens bråddjup
ibland blir synligt mellan
alla flyktiga skratt i förströelseprogram
när underhållningsflimret någon gång
trängs undan av tillvarons kalla fakta
Vi har en generös flyktingpolitik
trots dess brister eftersom
Sverige inte som somliga länder
väljer ut enbart dem med hög utbildning
med goda försörjningsmöjligheter
med välbeställda trygga liv
Till Sverige kan man komma
söndertrasad av kriget
och nedbruten av dess namnlösa fasor
slagen i spillror av terror och tortyr
av krossade familjer, bortappade barn
Tryggheten, välfärden och friheten
är en gåva vi kan och har råd
att dela med oss av
än mer generöst!
Valfrihet är också ett ansvar, en börda
Hur ska man i Norge klara av
att genomföra ett val
som inte får slagsida av en
grotesk terrorhandling
bortom vad vi trodde möjligt?
I alla politiska val finns valarbetare
på våra torg ställer man upp bodar och hus
där det finns människor som vill
vinna anhängare, vill förklara och övertyga
Trots våra välbeställda, trygga liv
tvingas även vi ibland välja
utan att riktigt veta
vi väljer mellan kärnkraftens faror och hot
eller dess välsignelser och fördelar
Vi väljer politik för kemikalier och utsläpp
för biologisk mångfald och grön framtid
Trots bristande kunskap
om tvättmedlens tensider
väljer vi medel för kulörttvätt
och vittvätt och fläckborttagning
till vår hjälp tar vi kanske
något konsumenttest
eller rent av reklamen
som lyckats övertyga oss?
Alla av oss förstå inte vilket elbolag
som erbjuder bästa förmåner
Men hur många begriper alternativen?
Har insikt och kunskap nog att skilja
fakta från propaganda och reklam
Hur kunniga och informerade är vi?
Vi förväntas kunna göra kloka
och välinformerad val
Då är det viktigt att fråga
vem eller vilka som hjälper oss
till sådan insikt, kunskap och klarsyn som krävs
för att kunna jämföra och förstå?
Sanningen är att vi har rätt att välja
även om vi inte vet ett endaste skvatt!
Vi avgör komplicerade frågor
med våra röster i politiska val
vi påverkar framtiden för vårt samhälle,
för Europa, för världen
Självfallet är det enklare om
det finns två saker att välja mellan
som skiljer sig åt
Två vägar som leder åt olika håll
I dagens text framställer Jesus
detta val som enkelt
Matteusevangeliet 7:13-14:
Gå in genom den trånga porten.
Ty den port är vid och den väg är bred
som leder till fördärvet, och det är många
som går in genom den. Men
den port är trång och den väg är smal
som leder till livet, och det är få som finner den.
Sådana valsituationer ställs människor inför
i de bibliska berättelserna:
Så säger Herren: Jag låter er välja mellan livets väg
och dödens väg. Den som stannar kvar
i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Jer 21:8
När vi väljer det ena avstår vi samtidigt det andra
enär alla vägar inte kan stå öppna
hela tiden
Och om vi avstår från att välja
är det också ett val med följder
Livets eller dödens väg?
Valet verkar övertydligt enkelt!
5 Mos 30:15-19
Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka
eller död och olycka. Om du lyssnar till Herrens,
din Guds, bud, som jag i dag ger dig,
och om du älskar Herren, din Gud,
vandrar hans vägar och följer hans bud,
stadgar och föreskrifter, då skall du få leva
och bli talrik, och Herren, din Gud,
skall välsigna dig i det land som du kommer till…
Den lätta och bekväma vägen
leder till olycka och död
den svårare vägen leder
till liv och det i överflöd
Inte alltid i trafiken -
men i andlighetens och trons vägnät
finns det ett sådant val
I Jeremia gäller valet att antingen
handla rätt eller göra orätt
Om ni inte förtrycker invandraren
den faderlöse, änkan
inte låter oskyldigt blod flyta
då skall jag bo bland er på denna plats, lovar Gud.
En Gud med oss
en Gud mitt ibland oss
en nära Gud ger oss vägledning
vid varje livsavgörande vägskäl
Jesus erbjuder sig själv som vägledare
som vid Sykars brunn där han
talar mycket länge med en kvinna
om källor av levande vatten
Jesus samtalar om natten med Nikodemus
om möjligheten att födas på nytt
han råder sina lärjungar
och undervisar folket
Som kristna behöver vi hjälp av
gemenskapens perspektiv, varandras synsätt
andras ögon!
Eftersom valfriheten tillkommer
var och en av oss har vi gjort
de flesta val till individuella projekt
även andlighet, tro och religion
blir den enskildes eget äventyr
för att själv bli lycklig,
få struktur och ordning i sitt liv
Världen vet dock att man behöver vägledning
och rådgivning: tänk på alla tv-installatörer,
konsumentrådgivare, familjerådgivare,
valarbetare
De framstår, vill åtminstone verka,
som särskilt insiktsfulla och kunniga
De tycks erbjuda den klarsyn
vi behöver och längtar efter
Hur gör vi i kyrkan?
Vi verkar ha godtagit att
det individuella allt mer trängt undan
gemenskapen, församlingen,
Tro och religion kantrar alltmer
till att handla om mina känslor
och andliga kickar jag kan få
sådant som kan vara både viktigt och härligt
Minns då att trons innebörd, livets mening
knappast kan reduceras till ett antal upplevelser
känslor - som var och en själv jagat och skaffat sig
Ett beteende som lätt gör oss
till konsumenter av andlighet
En kristens resa är en sällskapsresa!
En vandring där Jesus och den helige Ande
finns med och där församlingen
inte äger sig själv –
utan till hör Kristus
där hör man organiskt samman
i Kristi kropp
Andlig mognad och växt
handlar om att tillsammans med andra
gemensamt gå vidare på livets väg
Det första vägvalet
det avgörande som Jesus pekar på
valet av livets väg, trons väg, Guds väg
leder till många andra vägskäl
där vi behöver stöd och hjälp av varandra
få andras synsätt och perspektiv
för att om möjligt se och förstå mera
Vi behöver hjälp att kunna urskilja
det som är väsentligt, som angår oss
allra djupast och innerst (ultimate concern)
Vi behöver även lyssna till erfarenhet
och beprövad visdom
Så övar och bidrar vi i församlingen
tillsammans till den andliga klarsyn
som gör att huvudsak och bisak
nyanserade stiger fram ur dunklet
Klarsyn behövs i de många
vägvalen inför framtiden
när allt tycks höljt i dimma, moln och töcken
när allt verkar grått och svårt att särskilja
Då behövs det ljus
Jag är världens ljus, säger Jesus
den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus…
Klarsyn längtar vi efter, arbetar vi för,
ber vi om, klarsyn nog att välja att vandra
med Jesus – livets väg!
Behöver man sitt pass vid dödens gräns?
Predikan Heliga Trefaldighets dag
2011-06-19 i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Johannesevangeliet 11:18-27
Så står vi där vid graven
en människa som vi älskar är död
och vi hoppas att döden
ska arbeta baklänges (C.S. Lewis formulering)
så att vi kan få tillbaka dem
som gått ifrån oss
Varför är Du inte här, kan man också tänka
när man ser det som finns kvar
efter någon som dött, saker och ting
som får oss att bli alldeles förtvivlade
ett giltigt id-kort
kanske ett körkort, ett busskort
eller ett pass som ännu inte gått ut
På ett sätt evigt giltiga
Inget sista datum kan ta ifrån dem
sin betydelse som vittnesbörd om att
denna person har levat
varit ibland oss
Vi har kunnat röra vid honom eller henne
Just vid ett sådant tillfälle bad jag en gång
att den döde inte skulle tillåtas passera gränsen
utan blev tvungen att komma tillbaka
för att hämta sitt pass
Tänk att få höra: Jag skulle bara hämta…
och för en stund skulle vi ha varandra igen…
En längtan med starka rötter
Är vi konstiga, vi som har tänkt så någon gång,
är vi udda, sällsynta?
Jag tror inte det
Till och med Marta förebrår idag
Jesus eftersom Lasaros varit död
I fyra dagar har han legat i graven
Hade du varit här, säger Marta
hade min bror inte dött!
Hennes längtan att ha Lasaros hos sig
är så stark!
Jesus hamnar i de mest utsatta och svåra lägen
och vi har vant oss vid att det ska vara så
jag tänker sällan mer på det
Men idag finns det en anledning till
den hjärtskärande situationen
Skälet till att Jesus kommer till Marta och Maria
är gammal vänskap
Men - det finns ännu ett skäl
Jesus väljer att gå i strid med de gränser
vi föreställt oss som definitiva och slutgiltiga
Han utmanar själva döden
och tvingar den att ge upp Lasaros!
Så ifrågasätter han på ett annat plan
våra många andra gränsdragningar
som kan inskränka Guds handlingsutrymme
Döden är verklig, den är mäktig och svår
men den kan inte hålla någon kvar
Inte när Jesus är nära
Han kommer med sin gudomliga makt
och med Guds auktoritet flyttar han gränserna
De definitiva och slutgiltiga gränserna
flyttar på sig!
När Jesus utmanar döden
säger han till Marta:
Jag är uppståndelsen och livet
den som tror på mig skall leva om han än dör
och den som lever och tror på mig
skall aldrig någonsin dö
Vid varje begravning kan man läsa ur Romarbrevet
ord som bekräftar det Jesus säger:
Rom 8:34-39
Kristus är den som har dött och därtill
den som har uppväckts och sitter på
Guds högra sida och vädjar för oss.
Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek?
Nöd eller ångest, förföljelse eller svält,
nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:
För din skull lider vi dödens kval dagen lång,
vi har räknats som slaktfår. Nej,
över allt detta triumferar vi
genom honom som har visat oss sin kärlek.
Ty jag är viss om att varken död eller liv,
varken änglar eller andemakter,
varken något som finns eller något
som kommer, varken krafter i höjden
eller krafter i djupet eller
något annat i skapelsen
skall kunna skilja oss
från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
Ni känner igen dessa ord som handlar om
Guds makt och våra föreställningar
om var gränserna ska gå
Jesus utmanar inte döden
för att visa att han kan
Det är inte därför han uppväcker
några som dött
Dessa tecken och under öppnar
och förändrar våra perspektiv
Den verkliga omvälvningen kommer
när Jesus ger sig på döden
genom att själv dö
Han går in i döden
och döden förmår inte hålla honom kvar!
Jesus Kristus återvänder som segrare,
förhärligad och uppstånden
I vårt mässfirande vet vi
att vi står i nära gemenskap
med himmelens härskaror,
med änglar, helgon och martyrer
Tilssammans med dem har vi stått upp
för att lovprisa Gud som sitter på tronen
och vi fortsätter fira himmelrikets måltid
i gemenskap med dem som gått före,
genom dödens land till
den himmelska världen
Precis här överskrids skiljelinjen, gränsen
döden förmår inte hålla dem borta
När vi önskar att ha gemenskap
med dem som dör bort ifrån oss
kan vi veta att de är hos oss,
med oss, vid nattvardsbordet
Vi är många som haft anledning
att brottas med döden
en brottningskamp
vi inte själva kan klara
Men vi hoppas och ber att döden
ska arbeta baklänges
så att alla dem vi saknar
ska få finnas hos oss, med oss
För oss är detta stört omöjligt
men för Gud är allting möjligt
Den som tror på mig
skall leva om han än dör
och den som lever och tror på mig
skall aldrig någonsin dö!
Aldrig någonsin.
Så säger Jesus.
Tror du detta?
Och minns nu att det inte är prästen som frågar
utan Jesus: Tror du detta?
´Då är det gott att kunna svara:
Ja, Herre jag tror att du är Messias
Guds son, han som skulle komma
hit till världen….
2011-06-19 i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Johannesevangeliet 11:18-27
Så står vi där vid graven
en människa som vi älskar är död
och vi hoppas att döden
ska arbeta baklänges (C.S. Lewis formulering)
så att vi kan få tillbaka dem
som gått ifrån oss
Varför är Du inte här, kan man också tänka
när man ser det som finns kvar
efter någon som dött, saker och ting
som får oss att bli alldeles förtvivlade
ett giltigt id-kort
kanske ett körkort, ett busskort
eller ett pass som ännu inte gått ut
På ett sätt evigt giltiga
Inget sista datum kan ta ifrån dem
sin betydelse som vittnesbörd om att
denna person har levat
varit ibland oss
Vi har kunnat röra vid honom eller henne
Just vid ett sådant tillfälle bad jag en gång
att den döde inte skulle tillåtas passera gränsen
utan blev tvungen att komma tillbaka
för att hämta sitt pass
Tänk att få höra: Jag skulle bara hämta…
och för en stund skulle vi ha varandra igen…
En längtan med starka rötter
Är vi konstiga, vi som har tänkt så någon gång,
är vi udda, sällsynta?
Jag tror inte det
Till och med Marta förebrår idag
Jesus eftersom Lasaros varit död
I fyra dagar har han legat i graven
Hade du varit här, säger Marta
hade min bror inte dött!
Hennes längtan att ha Lasaros hos sig
är så stark!
Jesus hamnar i de mest utsatta och svåra lägen
och vi har vant oss vid att det ska vara så
jag tänker sällan mer på det
Men idag finns det en anledning till
den hjärtskärande situationen
Skälet till att Jesus kommer till Marta och Maria
är gammal vänskap
Men - det finns ännu ett skäl
Jesus väljer att gå i strid med de gränser
vi föreställt oss som definitiva och slutgiltiga
Han utmanar själva döden
och tvingar den att ge upp Lasaros!
Så ifrågasätter han på ett annat plan
våra många andra gränsdragningar
som kan inskränka Guds handlingsutrymme
Döden är verklig, den är mäktig och svår
men den kan inte hålla någon kvar
Inte när Jesus är nära
Han kommer med sin gudomliga makt
och med Guds auktoritet flyttar han gränserna
De definitiva och slutgiltiga gränserna
flyttar på sig!
När Jesus utmanar döden
säger han till Marta:
Jag är uppståndelsen och livet
den som tror på mig skall leva om han än dör
och den som lever och tror på mig
skall aldrig någonsin dö
Vid varje begravning kan man läsa ur Romarbrevet
ord som bekräftar det Jesus säger:
Rom 8:34-39
Kristus är den som har dött och därtill
den som har uppväckts och sitter på
Guds högra sida och vädjar för oss.
Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek?
Nöd eller ångest, förföljelse eller svält,
nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:
För din skull lider vi dödens kval dagen lång,
vi har räknats som slaktfår. Nej,
över allt detta triumferar vi
genom honom som har visat oss sin kärlek.
Ty jag är viss om att varken död eller liv,
varken änglar eller andemakter,
varken något som finns eller något
som kommer, varken krafter i höjden
eller krafter i djupet eller
något annat i skapelsen
skall kunna skilja oss
från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
Ni känner igen dessa ord som handlar om
Guds makt och våra föreställningar
om var gränserna ska gå
Jesus utmanar inte döden
för att visa att han kan
Det är inte därför han uppväcker
några som dött
Dessa tecken och under öppnar
och förändrar våra perspektiv
Den verkliga omvälvningen kommer
när Jesus ger sig på döden
genom att själv dö
Han går in i döden
och döden förmår inte hålla honom kvar!
Jesus Kristus återvänder som segrare,
förhärligad och uppstånden
I vårt mässfirande vet vi
att vi står i nära gemenskap
med himmelens härskaror,
med änglar, helgon och martyrer
Tilssammans med dem har vi stått upp
för att lovprisa Gud som sitter på tronen
och vi fortsätter fira himmelrikets måltid
i gemenskap med dem som gått före,
genom dödens land till
den himmelska världen
Precis här överskrids skiljelinjen, gränsen
döden förmår inte hålla dem borta
När vi önskar att ha gemenskap
med dem som dör bort ifrån oss
kan vi veta att de är hos oss,
med oss, vid nattvardsbordet
Vi är många som haft anledning
att brottas med döden
en brottningskamp
vi inte själva kan klara
Men vi hoppas och ber att döden
ska arbeta baklänges
så att alla dem vi saknar
ska få finnas hos oss, med oss
För oss är detta stört omöjligt
men för Gud är allting möjligt
Den som tror på mig
skall leva om han än dör
och den som lever och tror på mig
skall aldrig någonsin dö!
Aldrig någonsin.
Så säger Jesus.
Tror du detta?
Och minns nu att det inte är prästen som frågar
utan Jesus: Tror du detta?
´Då är det gott att kunna svara:
Ja, Herre jag tror att du är Messias
Guds son, han som skulle komma
hit till världen….
onsdag 27 juli 2011
Kampen mot det onda
Vi har just sjungit en psalm av två legendarisk teologer och kristna humanister. Som numera tillhör kyrkohistorien. Direktorn för Sigtunastiftelsen, Olov Hartman, som diktat orden och Strängnäsbiskopen, Gustaf Aulén, som förfärdigat melodin. En ofta sjungen psalm med ett innehåll som har direkt bäring på det förfärliga terroristdådet i Norge. Ondskans makter av död och fördärv som med sin yxa hugger mot livet självt.
Än finns det en värld.
Den lever trots makter av död och fördärv.
Ty Ordet blev motsagt, Guds skapelses ord
och redan satt yxan i livsträdets rot,
men räddningen sändes oss ovanifrån:
Guds enfödde Son.
(SvPs 62:1)
Vi firar idag Apostladagen till minne av två personer som kallades och utvaldes att bära bud om uppståndelse och försoning. Själva led de martyrdöden. Bägge två i Rom. Bara för någon vecka sedan hade jag själv möjlighet att besöka S:t Peterskyrkan i Rom. Under högaltaret där finns graven där Petrus vilar. Det är hisnande att tänka att Petrus tillhörde dem som rört vid mästaren och lyssnat till honom, vandrat med honom. Under denna magnifika kyrka vilar han. Klippan, på vilken Kristi kyrka skulle byggas...
Jesus kallar lärjungar i dagens text. En kallelse som vi uppfattar som riktad också till oss. En forskare, Elaine Pagels, konstaterar i sin bok om Satan att kristna i 2000 år har identifierat sig med lärjungarna. Genom sina lärjungar grundar han ett Guds folk. Israel valdes som Guds folk i Gamla testamentet. 12 stammar blir nu 12 lärjungar. Det nya folket möter motstånd. Så gjorde också israels folk. Fångenskapen i Egypten och i Babylonien påminner om denna utsatthet. Lärjungarna blir hårt åtgångna av hedningar, hycklare, skriftlärde, fariséer, villolärare, kungar och ståthållare, av ockupationsmakten, det romerska kejsardömet.
Apostlarna och det nya Gudsfolket står för den gudomliga förvandlande kärleken. De ska göra helt det som är brustet och skadat. Redan Israels folk fick ett uppdrag. Budorden ska prägla dem så att de inte stjäl eller dräper, de respekterar egendom, vördar sina föräldrar och dyrkar och tillber den enda Guden! Det uppdraget bärs vidare av det nya Gudsfolket. Som med ord från profeten Jesajas bok sänds, tillsammans med Jesus, att förkunna glädjebudet för de fattiga, befrielsen för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta. Motståndare till detta goda är Satan, den Onde. Han är motsatsen till allt det vi uppfattar som mänskligt och humant.
Redan i dopet avsäger sig de kristna denna ondskans härskare. Man ställer sig i opposition till, förkastar, Djävulen och alla hans verk. Istället inlemmas man i det nya Gudsfolket, i Guds globala familj.
Det onda i världen är inte något tillfälligt, enstaka misstag, gjort i förvillelse. Människor som gör det onda gör det ofta välplanerat, övervägt och systematiskt. Det mänskliga onda uttrycker det övermänskligt kosmiskt onda. Kristen tro har ett stråk av insikt om att ondskans räckvidd går långt utöver det individuella. Man har betraktat det som en strid mellan gott och ont, mellan ljus och mörker, mellan Gud och Djävulen. Efesierbrevet har en hel del att säga om detta. I kap 5 läser vi till exempel: En gång var ni i mörker, men i Herren har ni blivit ljus. Lev som ljusets barn - ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning.
Och i kap 6:10ff: Ta på er Guds rustning så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Vi känner det onda i mänsklig form. Vi möter det hos Kain, Judas, Pol Pot, Hitler, Stalin, Mao, Andreas Baader och Ulrike Meinhof och många fler... Nu har vi fått ännu ett exempel på hur en enskild människa ställer sig i det ondas tjänst. En ung norrman har sällat sig till livets fiender. Han har framställt sig själv som kristen - men har fullständigt glömt att kristendomen försvarar livet, betraktar det som heligt och Gudagivet. Hade han varit ung muslim hade vi förväntat oss att imamer och andra tagit avstånd från sådana terroraktioner. Nu är det vår tur att markera att denne unge man vare sig läst eller förstått vad kristen tro är. Den levs i gemenskap. Till och med eremiterna levde i ett sammanhang! Och den är kärlekens och livets redskap – inte makten som utrotar och fördärvar!
I vår kultur har vi svårt att hanterar ondska. Många vill så gärna tro att alla människor i grunden är goda. Att det onda som sker är sjukt. Det närmaste veckorna kommer man att försöka förklara det som hänt genom att sjukskriva det onda. Än en gång. Övergrepp, mord, misshandel betraktas gärna som något galet och sjukt, utfört av förvirrade varelser. Men ondskan är inte ett undantag, något tillfälligt, som bäst förklaras med sjukdomstermer. Det onda och ondskan finns. Är en realitet. Överlagd, medveten, planerad. Man skadar, plågar, misshandlar och dödar med berått mod!
Vi får nu själva ta ställning. Händelserna i Oslo och Utöya angår oss. Vi får nu visa vår samhörighet och medkänsla. Medlidande och solidaritet! Våra tankar går till de som berövats livet och alla som på olika sätt drabbats av detta terrorns illdåd.
Biskop Sven-Bernhard i Visby har skrivit att vi i helgens gudstjänster ska innesluta de drabbade och deras anhöriga i förbön. Vi ber för det norska folket och för vår systerkyrka i Norge. Vi ber också för svenska Margaretakyrkans församling i Oslo. Vår bön innesluter alla dem som deltar i arbetet med stöd till de skadade och sörjande liksom den politiska ledningen i Norge.
Biskopen vill att kyrkorna ska vara Himmelrikets ambassader genom att nu får hållas öppna för möten och förböner så at vi tillsammans kan bearbeta sorgen och finna nytt hopp! Om en stund ska vi i kyrkans förbön lyfta fram alla dessa inför Guds ansikte.
Ytterligare är det tid att tänka igenom vår egen världsuppfattning, vår livsåskådning. Vi blir tvingade att lämna den idealism som alltid spärrar upp ögonen och blir lika förvånad och överraskad när det onda sker. Vi får göra upp med det onda i våra egna liv och med det onda i världen genom att ställa oss till förfogande för den kärlekens kraft som segrar över döden, över ondskan och synden.
Vår uppgift är att vara apostlar för frälsning och försoning. Att vara kärlekens förkämpar genom kamp mot det onda. Att bli redskap för Guds ständigt på nytt befriande och förvandlande kärlek!
Än finns det en värld.
Den lever trots makter av död och fördärv.
Ty Ordet blev motsagt, Guds skapelses ord
och redan satt yxan i livsträdets rot,
men räddningen sändes oss ovanifrån:
Guds enfödde Son.
(SvPs 62:1)
Vi firar idag Apostladagen till minne av två personer som kallades och utvaldes att bära bud om uppståndelse och försoning. Själva led de martyrdöden. Bägge två i Rom. Bara för någon vecka sedan hade jag själv möjlighet att besöka S:t Peterskyrkan i Rom. Under högaltaret där finns graven där Petrus vilar. Det är hisnande att tänka att Petrus tillhörde dem som rört vid mästaren och lyssnat till honom, vandrat med honom. Under denna magnifika kyrka vilar han. Klippan, på vilken Kristi kyrka skulle byggas...
Jesus kallar lärjungar i dagens text. En kallelse som vi uppfattar som riktad också till oss. En forskare, Elaine Pagels, konstaterar i sin bok om Satan att kristna i 2000 år har identifierat sig med lärjungarna. Genom sina lärjungar grundar han ett Guds folk. Israel valdes som Guds folk i Gamla testamentet. 12 stammar blir nu 12 lärjungar. Det nya folket möter motstånd. Så gjorde också israels folk. Fångenskapen i Egypten och i Babylonien påminner om denna utsatthet. Lärjungarna blir hårt åtgångna av hedningar, hycklare, skriftlärde, fariséer, villolärare, kungar och ståthållare, av ockupationsmakten, det romerska kejsardömet.
Apostlarna och det nya Gudsfolket står för den gudomliga förvandlande kärleken. De ska göra helt det som är brustet och skadat. Redan Israels folk fick ett uppdrag. Budorden ska prägla dem så att de inte stjäl eller dräper, de respekterar egendom, vördar sina föräldrar och dyrkar och tillber den enda Guden! Det uppdraget bärs vidare av det nya Gudsfolket. Som med ord från profeten Jesajas bok sänds, tillsammans med Jesus, att förkunna glädjebudet för de fattiga, befrielsen för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta. Motståndare till detta goda är Satan, den Onde. Han är motsatsen till allt det vi uppfattar som mänskligt och humant.
Redan i dopet avsäger sig de kristna denna ondskans härskare. Man ställer sig i opposition till, förkastar, Djävulen och alla hans verk. Istället inlemmas man i det nya Gudsfolket, i Guds globala familj.
Det onda i världen är inte något tillfälligt, enstaka misstag, gjort i förvillelse. Människor som gör det onda gör det ofta välplanerat, övervägt och systematiskt. Det mänskliga onda uttrycker det övermänskligt kosmiskt onda. Kristen tro har ett stråk av insikt om att ondskans räckvidd går långt utöver det individuella. Man har betraktat det som en strid mellan gott och ont, mellan ljus och mörker, mellan Gud och Djävulen. Efesierbrevet har en hel del att säga om detta. I kap 5 läser vi till exempel: En gång var ni i mörker, men i Herren har ni blivit ljus. Lev som ljusets barn - ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning.
Och i kap 6:10ff: Ta på er Guds rustning så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Vi känner det onda i mänsklig form. Vi möter det hos Kain, Judas, Pol Pot, Hitler, Stalin, Mao, Andreas Baader och Ulrike Meinhof och många fler... Nu har vi fått ännu ett exempel på hur en enskild människa ställer sig i det ondas tjänst. En ung norrman har sällat sig till livets fiender. Han har framställt sig själv som kristen - men har fullständigt glömt att kristendomen försvarar livet, betraktar det som heligt och Gudagivet. Hade han varit ung muslim hade vi förväntat oss att imamer och andra tagit avstånd från sådana terroraktioner. Nu är det vår tur att markera att denne unge man vare sig läst eller förstått vad kristen tro är. Den levs i gemenskap. Till och med eremiterna levde i ett sammanhang! Och den är kärlekens och livets redskap – inte makten som utrotar och fördärvar!
I vår kultur har vi svårt att hanterar ondska. Många vill så gärna tro att alla människor i grunden är goda. Att det onda som sker är sjukt. Det närmaste veckorna kommer man att försöka förklara det som hänt genom att sjukskriva det onda. Än en gång. Övergrepp, mord, misshandel betraktas gärna som något galet och sjukt, utfört av förvirrade varelser. Men ondskan är inte ett undantag, något tillfälligt, som bäst förklaras med sjukdomstermer. Det onda och ondskan finns. Är en realitet. Överlagd, medveten, planerad. Man skadar, plågar, misshandlar och dödar med berått mod!
Vi får nu själva ta ställning. Händelserna i Oslo och Utöya angår oss. Vi får nu visa vår samhörighet och medkänsla. Medlidande och solidaritet! Våra tankar går till de som berövats livet och alla som på olika sätt drabbats av detta terrorns illdåd.
Biskop Sven-Bernhard i Visby har skrivit att vi i helgens gudstjänster ska innesluta de drabbade och deras anhöriga i förbön. Vi ber för det norska folket och för vår systerkyrka i Norge. Vi ber också för svenska Margaretakyrkans församling i Oslo. Vår bön innesluter alla dem som deltar i arbetet med stöd till de skadade och sörjande liksom den politiska ledningen i Norge.
Biskopen vill att kyrkorna ska vara Himmelrikets ambassader genom att nu får hållas öppna för möten och förböner så at vi tillsammans kan bearbeta sorgen och finna nytt hopp! Om en stund ska vi i kyrkans förbön lyfta fram alla dessa inför Guds ansikte.
Ytterligare är det tid att tänka igenom vår egen världsuppfattning, vår livsåskådning. Vi blir tvingade att lämna den idealism som alltid spärrar upp ögonen och blir lika förvånad och överraskad när det onda sker. Vi får göra upp med det onda i våra egna liv och med det onda i världen genom att ställa oss till förfogande för den kärlekens kraft som segrar över döden, över ondskan och synden.
Vår uppgift är att vara apostlar för frälsning och försoning. Att vara kärlekens förkämpar genom kamp mot det onda. Att bli redskap för Guds ständigt på nytt befriande och förvandlande kärlek!
söndag 17 juli 2011
Är det alltid fult att härmas
Tankar i en gudstjänst
4 söndagen e Trefaldighet
Lukas 6:36-42
Utdrag ur en predikan av Jesus
Det är vad vi erbjuds idag
Här återgiven i Lukas
när orden står i Matteus
är detta Jesu mest kända predikan
Bergspredikan
Vi vill gärna vara olika varandra
vi lär oss tidigt att det är fult att härmas
Trots det är vi varandra mycket lika
åker i likartade bilar
klär oss ungefär på samma vis
tittar på samma nyheter
Samtidigt är duktiga i skvaller
vi talar om varandra i nedsättande ordalag
han är sådan och hon, vet du vad hon gjorde
Vi imiterar varandra för att visa
det vi inte gillar
Som barn lär man sig också
att upprepa vad någon säger
vilket retar gallfeber
t ex på en yngre broder
Det där är min bulle
det där är min bulle
du har ju redan tagit två
du har ju redan tagit två
mamma
mamma
härmapa
härmapa....
Man kan alltså härmas
för att vara dum, för att retas
Idag vill Jesus att vi ska härma någon
inte för att förlöjliga denne
inte för att reta denne
utan för att bli mera gudalika
Fadern den barmhärtige
han som förstår, känner och förlåter
som dömer med nåd, frikänner
Jesus skärper rösten
orden blir skarpa
grandet i medmänniskans öga
det ser vi
men bjälken i det egna
ignorerar vi
Vilket förvridet perspektiv
Det lilla hos andra
intresserar oss mer
än det vi själva bär runt på
Egna brister förminskas
andras förstoras
Vi vill vara herre på täppan
genom att racka ner på andra
som om vi därigenom lyckades bli bättre
när det i själva verket är
precis tvärt om...
Nya glasögon behövs
som kan ge rätt perspektiv
först tar vi itu med oss själva
våra brister, med bjälkarna
och sedan, möjligen,
andras små tillkortakommanden
Måttet vi mäter med
är det som vi blir bedömda
och dömda med -
öva därför barmhärtighet
kommande vecka vad kan vi göra då
tala väl om medmänniskorna
så kan våra snedvridna perspektiv
rättas till, justeras,
Är det alltid fult att härmas?
Det beror väl på av vilken anledningen
och vem vi härmar
Efterlikna Jesu nåd
och barmhärtighet
kan göra oss själva
en aning mera hela
och vår värld något lite
mera fylld av förståelse
förlåtelse och försoning
4 söndagen e Trefaldighet
Lukas 6:36-42
Utdrag ur en predikan av Jesus
Det är vad vi erbjuds idag
Här återgiven i Lukas
när orden står i Matteus
är detta Jesu mest kända predikan
Bergspredikan
Vi vill gärna vara olika varandra
vi lär oss tidigt att det är fult att härmas
Trots det är vi varandra mycket lika
åker i likartade bilar
klär oss ungefär på samma vis
tittar på samma nyheter
Samtidigt är duktiga i skvaller
vi talar om varandra i nedsättande ordalag
han är sådan och hon, vet du vad hon gjorde
Vi imiterar varandra för att visa
det vi inte gillar
Som barn lär man sig också
att upprepa vad någon säger
vilket retar gallfeber
t ex på en yngre broder
Det där är min bulle
det där är min bulle
du har ju redan tagit två
du har ju redan tagit två
mamma
mamma
härmapa
härmapa....
Man kan alltså härmas
för att vara dum, för att retas
Idag vill Jesus att vi ska härma någon
inte för att förlöjliga denne
inte för att reta denne
utan för att bli mera gudalika
Fadern den barmhärtige
han som förstår, känner och förlåter
som dömer med nåd, frikänner
Jesus skärper rösten
orden blir skarpa
grandet i medmänniskans öga
det ser vi
men bjälken i det egna
ignorerar vi
Vilket förvridet perspektiv
Det lilla hos andra
intresserar oss mer
än det vi själva bär runt på
Egna brister förminskas
andras förstoras
Vi vill vara herre på täppan
genom att racka ner på andra
som om vi därigenom lyckades bli bättre
när det i själva verket är
precis tvärt om...
Nya glasögon behövs
som kan ge rätt perspektiv
först tar vi itu med oss själva
våra brister, med bjälkarna
och sedan, möjligen,
andras små tillkortakommanden
Måttet vi mäter med
är det som vi blir bedömda
och dömda med -
öva därför barmhärtighet
kommande vecka vad kan vi göra då
tala väl om medmänniskorna
så kan våra snedvridna perspektiv
rättas till, justeras,
Är det alltid fult att härmas?
Det beror väl på av vilken anledningen
och vem vi härmar
Efterlikna Jesu nåd
och barmhärtighet
kan göra oss själva
en aning mera hela
och vår värld något lite
mera fylld av förståelse
förlåtelse och försoning
tisdag 10 maj 2011
Vi känner igen rösten
Predikan i Olaus Petri den 8/5 2011
3 i Påsktiden
i samband med en Uppbyggelsehelg om Att lova Gud
Predikotext: Johannesevangeliet 10:22-30
Sanningens minut har kommit
också för Jesus – säg som det är!
Erkänn! Stå för det du sagt!
Är Du Messias så säg det öppet.
Jesus omringas av en folkhop.
De vill tvinga fram ett besked.
Vi hör de upprörda rösterna
som om vi själva var där.
Man ropar, knuffas och skriker
i mun på varandra.
Att möta Bibelns Jesus och följa med
honom genom evangelierna är som
att befinna sig i en pågående demonstration
Allt Jesus säger och gör ifrågasätts
Han är påpassad, och så snart tillfälle ges
kommer invändningarna.
Hur ska vi kunna känna igen oss
i detta kaotiska folkhav,
med hungriga massmöten?
Det stora bullriga som blandas
med det lågmälda, med enskilda och nära samtal
Tänk kvinnan vid Sykars brunn
se de spetälska, alla sjuka och utstötta
de oändligt många som söker honom
De samlas för att få läkedom och hälsa
och så finns där sällskapet
som tycks följa Jesus som hans egen skugga
De ständigt frågvisa grupperna
som vill komma åt honom.
De är som ettriga ”reportrar” (inga jämförelser i övrigt)
utsända för att avslöja Jesus
och om det inte går är uppgiften
att svärta ner honom, sätt dit honom bara,
binda honom till skandaler och rykten
De sticker ständigt sina frågor
likt mikrofoner i ansiktet på Jesus
dessa utsända ”reportrar”
vars frågor aldrig tystnar
Är du den motvillige frälsaren?
Är det du som vill vända blad?
Du Jesus, ska du inte göra en pudel
eller en halv pudel i alla fall?
En liten avbön? En dementi?
Varför drar du dig undan till ödemarken?
Vill du inte svara på frågor?
Varför låter du dina lärjungar stå i vägen för oss?
Är de dina livvakter, va?
Hur är det med detta och detta eller det där?
Säg som det är! Är Du Guds son? Erkänn!
Varför bryter du mot lagen?
Varför helar du människor på vilodagen?
Kan du förlåta synder?
Du umgås med prostituerade, med syndare,
med frossare och drinkare, varför?
Jesus saknade all mediaträning
Han hade ingen pressekreterare som
hjälpte honom att hantera floden av frågor
som gav tips om hur han skulle svara.
Trots det är Jesus lysande
och de kritiska rösterna
tvivlar förmodligen nu och då
på det uppdrag de fått,
att snärja honom, att sätta dit Jesus.
De försöker hålla isär sina personliga känslor
och det uppdrag de fått
de gör vad uppdragsgivarna sagt åt dem att göra
men i sina hjärtan undrar de: är detta rätt?
Jesus går inte i deras listigt gillrade frågefällor
Han håller sig till det han själv vill få sagt.
Han svarar, men överraskande,
nästan alltid på ett annat sätt
än intervjuarna tänkt
När Jesus svarar öppnas dörrar
han öppnar istället för att stänga och låsa
Han får människor att se
det som hänt i ett nytt ljus,
han ger nya perspektiv,
erbjuder alla som lyssnar
att tänka i andra banor.
Om du är Messias, så säg det öppet!
Det är inte bara de utsända
skjutjärnen, de ettriga, som vill veta
Frågan är också vår: vem är Du, Jesus?
Är du den Gud har sänt?
Vi vill höra vad han svarar
Ni vet svaret, menar Jesus
Jag har sagt er det, men ni tror inte.
Han avväpnar frågeställarna,
vänder uppmärksamheten från sig själv
till dem, till oss, till alla som frågar.
NI vet redan vad jag sagt. Ni vet allt jag gjort.
Ni vet. Men ni tror inte…
Jag är den gode herden, säger Jesus
Den gode herden ger sitt liv för fåren.
Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem
och de följer mig
Vi hör orden om vad han gjort för oss
och ur våra hjärtan stiger som en jublande lovsång
vårt svar, vårt gensvar, vårt ja!
Också vi som tillhör den gode herdens flock
kan känna igen det ifrågasättande Jesus utstod
Också vi kan bli ansatta. Säg vad du tror,
Hur är det egentligen? Berätta sanningen!
Man avkräver bekännande kristna besked
och vi inser att de som frågar inte alltid vill veta
Var Maria Jungfru? Uppstod Jesus?
Finns det synd? Hur kan Gud vara kärleksfull
när det ser ut som det gör i världen
Vi kan bli ifrågasatta för att vi
tror för bokstavligt på Bibelns ord
och om det inte passar anklagas vi
genast för att vi inte tror på Bibelns ord.
Då kan vi minnas att Jesus också där
gått före oss – vi kan med tillförsikt möta
allt slags kritik och ifrågasättande.
Men det är en västanfläkt mot vad Jesus fick utstå.
Frågan är om vi inte skulle våga mer.
Vem ska bära lovsångens ton
ut i den sekulära orkestern
om inte vi gör det?
Om vi vågar kan vi höra
skapelsen stämma in
berg som jublar,
floder som klappar i händerna…
Andra frågare frågar för att de
faktiskt vill höra mera, önskar veta mer.
De vill tro, vill höra till, längtar efter
hjälp att komma in i trons värld.
Vår uppbyggelsehelg har handlat om att lova Gud
att älska Gud med allt jag är och har
med allt min kraft, med hjärta och förstånd
Lovsången är vårt svar på Guds kärlek
den som först omslöt oss.
Vi lovsjunger Gud i lycka, och i sorg och svårigheter
i ljus och mörker är han vår herde
den som vill oss väl, som inte överger oss
som inte ger världens vargar fritt spelrum
han skyddar och bevarar oss
han leder oss på rätta vägar
för sitt namns skull
Så stiger vår lovsång till honom,
den gode herden
som för oss till gröna ängar
till vatten där vi finner ro!
Lovsången kommer inte att tystna
inte om det beror på oss i vår församling
Jesus är vår gode herde
Hans röst känner vi igen, vi litar på Jesus
Han känner oss och vi följer honom
oavsett vad världen tror
oavsett vilken kritik vi kan tänkas få
Vi är hans, beredda att följa honom
För är vi hans flock och här,
här på Olaus Petris gröna ängar,
finns rum för fler…
Jesus säger: Jag ger dem evigt liv
och de skall aldrig någonsin gå under
och ingen skall rycka dem ur min hand!
Tack gode Gud, Halleluja!
3 i Påsktiden
i samband med en Uppbyggelsehelg om Att lova Gud
Predikotext: Johannesevangeliet 10:22-30
Sanningens minut har kommit
också för Jesus – säg som det är!
Erkänn! Stå för det du sagt!
Är Du Messias så säg det öppet.
Jesus omringas av en folkhop.
De vill tvinga fram ett besked.
Vi hör de upprörda rösterna
som om vi själva var där.
Man ropar, knuffas och skriker
i mun på varandra.
Att möta Bibelns Jesus och följa med
honom genom evangelierna är som
att befinna sig i en pågående demonstration
Allt Jesus säger och gör ifrågasätts
Han är påpassad, och så snart tillfälle ges
kommer invändningarna.
Hur ska vi kunna känna igen oss
i detta kaotiska folkhav,
med hungriga massmöten?
Det stora bullriga som blandas
med det lågmälda, med enskilda och nära samtal
Tänk kvinnan vid Sykars brunn
se de spetälska, alla sjuka och utstötta
de oändligt många som söker honom
De samlas för att få läkedom och hälsa
och så finns där sällskapet
som tycks följa Jesus som hans egen skugga
De ständigt frågvisa grupperna
som vill komma åt honom.
De är som ettriga ”reportrar” (inga jämförelser i övrigt)
utsända för att avslöja Jesus
och om det inte går är uppgiften
att svärta ner honom, sätt dit honom bara,
binda honom till skandaler och rykten
De sticker ständigt sina frågor
likt mikrofoner i ansiktet på Jesus
dessa utsända ”reportrar”
vars frågor aldrig tystnar
Är du den motvillige frälsaren?
Är det du som vill vända blad?
Du Jesus, ska du inte göra en pudel
eller en halv pudel i alla fall?
En liten avbön? En dementi?
Varför drar du dig undan till ödemarken?
Vill du inte svara på frågor?
Varför låter du dina lärjungar stå i vägen för oss?
Är de dina livvakter, va?
Hur är det med detta och detta eller det där?
Säg som det är! Är Du Guds son? Erkänn!
Varför bryter du mot lagen?
Varför helar du människor på vilodagen?
Kan du förlåta synder?
Du umgås med prostituerade, med syndare,
med frossare och drinkare, varför?
Jesus saknade all mediaträning
Han hade ingen pressekreterare som
hjälpte honom att hantera floden av frågor
som gav tips om hur han skulle svara.
Trots det är Jesus lysande
och de kritiska rösterna
tvivlar förmodligen nu och då
på det uppdrag de fått,
att snärja honom, att sätta dit Jesus.
De försöker hålla isär sina personliga känslor
och det uppdrag de fått
de gör vad uppdragsgivarna sagt åt dem att göra
men i sina hjärtan undrar de: är detta rätt?
Jesus går inte i deras listigt gillrade frågefällor
Han håller sig till det han själv vill få sagt.
Han svarar, men överraskande,
nästan alltid på ett annat sätt
än intervjuarna tänkt
När Jesus svarar öppnas dörrar
han öppnar istället för att stänga och låsa
Han får människor att se
det som hänt i ett nytt ljus,
han ger nya perspektiv,
erbjuder alla som lyssnar
att tänka i andra banor.
Om du är Messias, så säg det öppet!
Det är inte bara de utsända
skjutjärnen, de ettriga, som vill veta
Frågan är också vår: vem är Du, Jesus?
Är du den Gud har sänt?
Vi vill höra vad han svarar
Ni vet svaret, menar Jesus
Jag har sagt er det, men ni tror inte.
Han avväpnar frågeställarna,
vänder uppmärksamheten från sig själv
till dem, till oss, till alla som frågar.
NI vet redan vad jag sagt. Ni vet allt jag gjort.
Ni vet. Men ni tror inte…
Jag är den gode herden, säger Jesus
Den gode herden ger sitt liv för fåren.
Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem
och de följer mig
Vi hör orden om vad han gjort för oss
och ur våra hjärtan stiger som en jublande lovsång
vårt svar, vårt gensvar, vårt ja!
Också vi som tillhör den gode herdens flock
kan känna igen det ifrågasättande Jesus utstod
Också vi kan bli ansatta. Säg vad du tror,
Hur är det egentligen? Berätta sanningen!
Man avkräver bekännande kristna besked
och vi inser att de som frågar inte alltid vill veta
Var Maria Jungfru? Uppstod Jesus?
Finns det synd? Hur kan Gud vara kärleksfull
när det ser ut som det gör i världen
Vi kan bli ifrågasatta för att vi
tror för bokstavligt på Bibelns ord
och om det inte passar anklagas vi
genast för att vi inte tror på Bibelns ord.
Då kan vi minnas att Jesus också där
gått före oss – vi kan med tillförsikt möta
allt slags kritik och ifrågasättande.
Men det är en västanfläkt mot vad Jesus fick utstå.
Frågan är om vi inte skulle våga mer.
Vem ska bära lovsångens ton
ut i den sekulära orkestern
om inte vi gör det?
Om vi vågar kan vi höra
skapelsen stämma in
berg som jublar,
floder som klappar i händerna…
Andra frågare frågar för att de
faktiskt vill höra mera, önskar veta mer.
De vill tro, vill höra till, längtar efter
hjälp att komma in i trons värld.
Vår uppbyggelsehelg har handlat om att lova Gud
att älska Gud med allt jag är och har
med allt min kraft, med hjärta och förstånd
Lovsången är vårt svar på Guds kärlek
den som först omslöt oss.
Vi lovsjunger Gud i lycka, och i sorg och svårigheter
i ljus och mörker är han vår herde
den som vill oss väl, som inte överger oss
som inte ger världens vargar fritt spelrum
han skyddar och bevarar oss
han leder oss på rätta vägar
för sitt namns skull
Så stiger vår lovsång till honom,
den gode herden
som för oss till gröna ängar
till vatten där vi finner ro!
Lovsången kommer inte att tystna
inte om det beror på oss i vår församling
Jesus är vår gode herde
Hans röst känner vi igen, vi litar på Jesus
Han känner oss och vi följer honom
oavsett vad världen tror
oavsett vilken kritik vi kan tänkas få
Vi är hans, beredda att följa honom
För är vi hans flock och här,
här på Olaus Petris gröna ängar,
finns rum för fler…
Jesus säger: Jag ger dem evigt liv
och de skall aldrig någonsin gå under
och ingen skall rycka dem ur min hand!
Tack gode Gud, Halleluja!
Gränslös grymhet
Predikan i Olaus Petri
Långfredagen 22/4 2011
Grymheten har ingen gräns
I en makaber procession
genom folkhavet vandrar
Jesus mot avrättningsplatsen
som om det inte räcker
läggs den extra bördan på
han måste bära sitt kors
I ett av kristendomens mest
förtätade ögonblick
bär Jesus vetskapen om sin död
och han dignar under
den synliga bördan av trä
Inte ens det räcker
han bär så oändligt mycket mer
Bördan han själv tagit på sig
frivilligt bär han all vår brist
all vår synd, vår bortvändhet från Gud
våra missgärningar mot varandra
Jesus har blivit förnedrad
förrådd av en av sina egna
Besvikelsen hos Judas blev till
svek och förräderi
Jesus blir fängslad och förhörd
örfilad av en vakt hos
översteprästen Hannas,
bunden och skickad till Kajafas,
sänd till Pilatus, gisslad
och hånad och utklädd
med törnekrona och den
kejserliga purpurröda manteln
Förlöjligad, förnedrad och slagen av soldater
I hela denna berättelse träder de fram
människorna som beter sig omänskligt
Översteprästerna utnyttjar Pilatus
för att få Jesus dömd
Ska jag korsfästa er kung, frågar Pilatus
Översteprästerna låter ändamålet
helga medlen och svarar:
Vi har ingen annan kung än kejsaren!
Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum
Jesus från Nasaret Judarnas konung
står det på namnskylten
Jesus får av Pilatus – INRI
bokstäverna vi ser på många krucifix
Jesus är en kung, hyllad vid sitt intåg
På Palmsöndagen tågade vi runt vår kyrka
Vi gick koromgången med palmer i våra händer
och med Hosiannasång på läpparna
Jesus hyllas som den kung som skulle komma,
den som de gamla profetiorna talat om
En annan slags kung än de världen känt,
en smord räddare, en messias,
en Guds utvalde
Jesus kom med uppdraget att ställa till rätta
för att uppväga den väldiga obalans
som människors bortvändhet från Gud
och deras illgärningar mot varandra,
som synden och ondskan, åstadkommit
Han kom inte för att härska
över en jordisk nation
han utsågs inte av världen
utan av Fadern -
för att vi inte skulle gå förlorade
Ty så älskade Gud världen…
Men tänk om ondskan är ett påhitt
om synden inte finns
vad blev det av Jesu död då?
Ett tragiskt öde?
En vacker död?
En oskadliggjord frihetshjälte?
Ett mänskligt nederlag?
Men synd och ondska är realiteter
det lär oss historien, vi ser det
dagligen i våra massmedier
vi noterar det i våra egna liv
Vad betyder berättelserna om
Jesu lidande och död då?
Den kristna kyrkan, trons gemenskap,
bär berättelserna om Gud som griper in
i mänsklighetens historia och i våra liv
Kyrkan förkunnar evangeliet om Jesus
Räcker oss ett budskap
som går bortom lidande och död
som erbjuder räddning, befrielse och förlåtelse
In i Långfredagens mörker når
ljuset från Guds förekommande nåd
Guds makt sträcker sig bortom smärta
förbi kors, död och sorg
Det är det som sker på Golgota
insikten når oss denna Långfredag
Synden och ondskan är en fruktansvärd kraft
vi syndar mot Gud och mot varandra
Så har det sett ut från löftesbrotten i Paradiset
och brodermordet när Kain dödar Abel
Så går synden genom människans historia.
Människan vände sig redan i Paradiset
bort från Gud - det har människor i alla tider gjort
vi och vår samtid gör det
Det första mordet, brodermordet
visar hur människor gjorde varandra illa
det har människor i alla tider gjort
vi och vår samtid gör det
Bibelavsnittet vi läst gör
lidandesvandringen och korsdramat
närvarande och starkt
som om vi själva stod där
på Via Dolorosa när Jesus stapplar förbi
misshandlad och dignande under korsets trä
Det är som om korsfästelsen då
sker nu, vi är med på Golgota
det blir så smärtsamt påtagligt
att vi riskerar att bli kvar på
den jordiska sidan om korset
Han dör ifrån oss
Det känns som om vi lämnades övergivna
ensamma när Jesus dör
dömda att för alltid förbli Långfredagsmänniskor
för evigt drabbade av
sjukdom, lidande och död
Jesus går gång på gång i närkamp
med ondska, sjukdom och död
han kämpar mot lidandet
som förlamat och bundit människor
för att tända hoppet och tron
Gud vill något annat, något mer
med oss och våra liv
med sin skapelse och värld
Därför går han lidandets väg
och bär sitt kors
Trons hopp
får oss att höja blicken
detta är inte slutet
Långfredagens sorg
skall vändas och brytas
Långfredagsmänniskorna
ska bli Påskdagsmänniskor
en morgondag skall gry
och solen gå upp
Långfredagen 22/4 2011
Grymheten har ingen gräns
I en makaber procession
genom folkhavet vandrar
Jesus mot avrättningsplatsen
som om det inte räcker
läggs den extra bördan på
han måste bära sitt kors
I ett av kristendomens mest
förtätade ögonblick
bär Jesus vetskapen om sin död
och han dignar under
den synliga bördan av trä
Inte ens det räcker
han bär så oändligt mycket mer
Bördan han själv tagit på sig
frivilligt bär han all vår brist
all vår synd, vår bortvändhet från Gud
våra missgärningar mot varandra
Jesus har blivit förnedrad
förrådd av en av sina egna
Besvikelsen hos Judas blev till
svek och förräderi
Jesus blir fängslad och förhörd
örfilad av en vakt hos
översteprästen Hannas,
bunden och skickad till Kajafas,
sänd till Pilatus, gisslad
och hånad och utklädd
med törnekrona och den
kejserliga purpurröda manteln
Förlöjligad, förnedrad och slagen av soldater
I hela denna berättelse träder de fram
människorna som beter sig omänskligt
Översteprästerna utnyttjar Pilatus
för att få Jesus dömd
Ska jag korsfästa er kung, frågar Pilatus
Översteprästerna låter ändamålet
helga medlen och svarar:
Vi har ingen annan kung än kejsaren!
Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum
Jesus från Nasaret Judarnas konung
står det på namnskylten
Jesus får av Pilatus – INRI
bokstäverna vi ser på många krucifix
Jesus är en kung, hyllad vid sitt intåg
På Palmsöndagen tågade vi runt vår kyrka
Vi gick koromgången med palmer i våra händer
och med Hosiannasång på läpparna
Jesus hyllas som den kung som skulle komma,
den som de gamla profetiorna talat om
En annan slags kung än de världen känt,
en smord räddare, en messias,
en Guds utvalde
Jesus kom med uppdraget att ställa till rätta
för att uppväga den väldiga obalans
som människors bortvändhet från Gud
och deras illgärningar mot varandra,
som synden och ondskan, åstadkommit
Han kom inte för att härska
över en jordisk nation
han utsågs inte av världen
utan av Fadern -
för att vi inte skulle gå förlorade
Ty så älskade Gud världen…
Men tänk om ondskan är ett påhitt
om synden inte finns
vad blev det av Jesu död då?
Ett tragiskt öde?
En vacker död?
En oskadliggjord frihetshjälte?
Ett mänskligt nederlag?
Men synd och ondska är realiteter
det lär oss historien, vi ser det
dagligen i våra massmedier
vi noterar det i våra egna liv
Vad betyder berättelserna om
Jesu lidande och död då?
Den kristna kyrkan, trons gemenskap,
bär berättelserna om Gud som griper in
i mänsklighetens historia och i våra liv
Kyrkan förkunnar evangeliet om Jesus
Räcker oss ett budskap
som går bortom lidande och död
som erbjuder räddning, befrielse och förlåtelse
In i Långfredagens mörker når
ljuset från Guds förekommande nåd
Guds makt sträcker sig bortom smärta
förbi kors, död och sorg
Det är det som sker på Golgota
insikten når oss denna Långfredag
Synden och ondskan är en fruktansvärd kraft
vi syndar mot Gud och mot varandra
Så har det sett ut från löftesbrotten i Paradiset
och brodermordet när Kain dödar Abel
Så går synden genom människans historia.
Människan vände sig redan i Paradiset
bort från Gud - det har människor i alla tider gjort
vi och vår samtid gör det
Det första mordet, brodermordet
visar hur människor gjorde varandra illa
det har människor i alla tider gjort
vi och vår samtid gör det
Bibelavsnittet vi läst gör
lidandesvandringen och korsdramat
närvarande och starkt
som om vi själva stod där
på Via Dolorosa när Jesus stapplar förbi
misshandlad och dignande under korsets trä
Det är som om korsfästelsen då
sker nu, vi är med på Golgota
det blir så smärtsamt påtagligt
att vi riskerar att bli kvar på
den jordiska sidan om korset
Han dör ifrån oss
Det känns som om vi lämnades övergivna
ensamma när Jesus dör
dömda att för alltid förbli Långfredagsmänniskor
för evigt drabbade av
sjukdom, lidande och död
Jesus går gång på gång i närkamp
med ondska, sjukdom och död
han kämpar mot lidandet
som förlamat och bundit människor
för att tända hoppet och tron
Gud vill något annat, något mer
med oss och våra liv
med sin skapelse och värld
Därför går han lidandets väg
och bär sitt kors
Trons hopp
får oss att höja blicken
detta är inte slutet
Långfredagens sorg
skall vändas och brytas
Långfredagsmänniskorna
ska bli Påskdagsmänniskor
en morgondag skall gry
och solen gå upp
Med blicken vänd mot oss
Predikan på Jungfru Marie Bebådelsedag
27/3 2011
I Lukasevangeliets början
där vi befinner oss idag (Luk 1:26-38)
handlar det om två släktingar
Johannes och Jesus
Ängeln Gabriel besöker först Sakarias
Johannes far och därefter
får Maria besök
Lägger vi dessa berättelser sida vid sida
kan vi märka hur lika de är
Varför är dessa änglavisiter
till sammanblandning lika?
Varför är det som om de följer ett
färdigt program, ett schema?
Kanske för att vi ska förstå hur
nära människorna i denna
den nya tidens början står varandra
Denna sammanflätning av flera personers liv
kan leda tankarna till hur andligt och världsligt
finns som olika trådar i våra liv
sammantvinnade, sammanflätade
beroende av varandra
Mötet mellan den osynliga världen
och vår krassa verklighet
löper också genom berättelserna
Att få barn är inte bara något fysiskt
undret finns där
mysteriet, det andliga
det som så många föräldrar hisnat inför
och fått kämpa för att sätta
passande ord på
En ängel träder in i världen
går på besök och skrämmer slag
på en gammal farbror och en ung kvinna
Ska kontakten med den osynliga världen
verkligen vara så där skräckingivande?
Sakarias blev förskräckt, står det
och fruktan föll över honom
Maria då? Hon blev förskräckt över hans ord
och undrade vad denna hälsning skulle betyda
Ängeln säger: Var inte rädd Sakarias, din bön har blivit hörd
Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig
Och Maria får höra: Var inte rädd Maria,
du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son
… du skall ge honom namnet Johannes
… du skall ge honom namnet Jesus
Dessa oväntade besök när
himmelens budbärare kommer på visit
resulterar i två fantastiska sånger, hymner
Marias lovsång, Magnificat (Upphöjer)
som ingår i vespern
och Sakarias lovsång Nunc dimittis
(Nu låter du din tjänare…)
som återfinns i tidebönen om kvällen
i completoriet
Den ene kallas Att bli vägröjare
och ska övertyga, predika,
kalla folket tillbaka till Herren
den Högstes profet
Den andre, Jesus, skall bli den Högstes son
och få fader Davids tron
Hos Lukas är släktingarna liv
speglingar av varandra
de hänger samman oupplösligt
Så hör också Elisabet och Maria samman
Marias lovsång bygger på
en gammaltestamentlig förlaga
Samuels mor Hanna sjunger
sin lovsång i 1 Samuelsboken 2:1-10
Där står att: Herren gör fattig och han gör rik,
han förnedrar och han upphöjer.
Den hjälplöse reser han ur gruset,
den fattige lyfter han ur dyn.
Han ger dem rum bland furstar
och låter dem trona på hedersplatsen.
Ty jordens fästen tillhör Herren,
på dem har han lagt jordens rund.
Och Maria sjunger:
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Dessa lovsångens rottrådar
ner i Gamla testamentet
kan te sig egendomliga för oss idag
Då var de en bekräftelse på att det som hände
var från Gud och stod i samklang
med Guds handlande i det förflutna.
Gud är densamme
pålitlig, mäktig, och han kallar
personer, enskilda människor
att vara hans redskap
En relation upprättas dem emellan
och vi kan se det som en möjlighet
inte bara för personerna som står
nedtecknade i Bibeln – utan som en
möjlighet, ett erbjudande till oss alla
Samtidigt som Gud verkar i det stora
i de övergripande historiska händelserna
Marias lovsång är kraftfull och
handlar om en social och politisk omvälvning
Ni kan tänka vad orden
kunde betyda för Israels folk
och alla andra som förslavats
som tvingats leva under främmande makt
Vår kristna bekännelse förbigår
inte Maria med tystnad
hennes roll lyfts fram
Maria är Theotokos Gudaföderskan
Konciliet i Efesus 431 bekräftade det
Mot den bakgrunden kan man grubbla över
varför protestantisk kristendom
och alldeles uppenbart vi lutheraner
tid efter annan har haft så svårt
att ge Maria tillbörlig plats och utrymme.
Lyssnar vi till Marias ord, bibelns ord,
kan vi ju inte bara dra ett streck över Maria.
Hon sjunger:
Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig…
Skall Maria prisas salig, som Skriften säger
varför har då så många
i så långa tider så svårt för henne?
För att hon är kvinna?
För att hon skulle kunna verka undergiven
när hon böjer sig för Guds vilja?
För att hon har en sådan framskjuten plats
i ortodox och katolsk fromhet och tradition?
För att många tvivlat på jungfrufödseln?
Det finns så mycket hos Maria
värt att lyfta fram.
Vår tid ha visserligen svårt
med efterföljelse, med lydnad,
med trohet mot en kallelse
eller ett uppdrag.
Man gör det rysligt enkelt för sig om man tror
att Maria bara skulle vara en kvinnornas förebild.
Hon visar vikten av att människor av alla slag
vågar mötet med Gud.
Det fria valet står högt i kurs
och därmed också rätten att ständigt ändra sig
att byta fot, vara på väg
med sig själv som riktmärke
och centrum.
Men om man har mest sig själv
i synfältet blir det lite si och så
med riktning.
När trosbekännelsen tar upp bebådelsen
bekänner hela kyrkan att Jesus blir till
genom den helige Ande
och av Jungfru Maria
Innebörden är ett understrykande
en stark betoning, en bekännelse av
Jesus Kristus som både Gud och människa
(s 66 i Bekänna en och samma tro)
Om detta vittnar alla kvarvarande Mariabilder
i våra kyrkor: Mosjömadonnan,
Man finner henne i Sköllersta, Ekeby,
Glanshammar, Knista, Kumla, Viby, Hammar
- och även här i Olaus Petri!
Gud har verkligen vänt sin blick
till sin ringa tjänarinna
På ett unikt sätt i Marias fall
men också som en påminnelse till oss alla
att Gud vänder sin blick till oss
Vi finns i Guds öga
vilar i hans hand
omsluts av hans kärlek
lyfts av hans omsorg
27/3 2011
I Lukasevangeliets början
där vi befinner oss idag (Luk 1:26-38)
handlar det om två släktingar
Johannes och Jesus
Ängeln Gabriel besöker först Sakarias
Johannes far och därefter
får Maria besök
Lägger vi dessa berättelser sida vid sida
kan vi märka hur lika de är
Varför är dessa änglavisiter
till sammanblandning lika?
Varför är det som om de följer ett
färdigt program, ett schema?
Kanske för att vi ska förstå hur
nära människorna i denna
den nya tidens början står varandra
Denna sammanflätning av flera personers liv
kan leda tankarna till hur andligt och världsligt
finns som olika trådar i våra liv
sammantvinnade, sammanflätade
beroende av varandra
Mötet mellan den osynliga världen
och vår krassa verklighet
löper också genom berättelserna
Att få barn är inte bara något fysiskt
undret finns där
mysteriet, det andliga
det som så många föräldrar hisnat inför
och fått kämpa för att sätta
passande ord på
En ängel träder in i världen
går på besök och skrämmer slag
på en gammal farbror och en ung kvinna
Ska kontakten med den osynliga världen
verkligen vara så där skräckingivande?
Sakarias blev förskräckt, står det
och fruktan föll över honom
Maria då? Hon blev förskräckt över hans ord
och undrade vad denna hälsning skulle betyda
Ängeln säger: Var inte rädd Sakarias, din bön har blivit hörd
Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig
Och Maria får höra: Var inte rädd Maria,
du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son
… du skall ge honom namnet Johannes
… du skall ge honom namnet Jesus
Dessa oväntade besök när
himmelens budbärare kommer på visit
resulterar i två fantastiska sånger, hymner
Marias lovsång, Magnificat (Upphöjer)
som ingår i vespern
och Sakarias lovsång Nunc dimittis
(Nu låter du din tjänare…)
som återfinns i tidebönen om kvällen
i completoriet
Den ene kallas Att bli vägröjare
och ska övertyga, predika,
kalla folket tillbaka till Herren
den Högstes profet
Den andre, Jesus, skall bli den Högstes son
och få fader Davids tron
Hos Lukas är släktingarna liv
speglingar av varandra
de hänger samman oupplösligt
Så hör också Elisabet och Maria samman
Marias lovsång bygger på
en gammaltestamentlig förlaga
Samuels mor Hanna sjunger
sin lovsång i 1 Samuelsboken 2:1-10
Där står att: Herren gör fattig och han gör rik,
han förnedrar och han upphöjer.
Den hjälplöse reser han ur gruset,
den fattige lyfter han ur dyn.
Han ger dem rum bland furstar
och låter dem trona på hedersplatsen.
Ty jordens fästen tillhör Herren,
på dem har han lagt jordens rund.
Och Maria sjunger:
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Dessa lovsångens rottrådar
ner i Gamla testamentet
kan te sig egendomliga för oss idag
Då var de en bekräftelse på att det som hände
var från Gud och stod i samklang
med Guds handlande i det förflutna.
Gud är densamme
pålitlig, mäktig, och han kallar
personer, enskilda människor
att vara hans redskap
En relation upprättas dem emellan
och vi kan se det som en möjlighet
inte bara för personerna som står
nedtecknade i Bibeln – utan som en
möjlighet, ett erbjudande till oss alla
Samtidigt som Gud verkar i det stora
i de övergripande historiska händelserna
Marias lovsång är kraftfull och
handlar om en social och politisk omvälvning
Ni kan tänka vad orden
kunde betyda för Israels folk
och alla andra som förslavats
som tvingats leva under främmande makt
Vår kristna bekännelse förbigår
inte Maria med tystnad
hennes roll lyfts fram
Maria är Theotokos Gudaföderskan
Konciliet i Efesus 431 bekräftade det
Mot den bakgrunden kan man grubbla över
varför protestantisk kristendom
och alldeles uppenbart vi lutheraner
tid efter annan har haft så svårt
att ge Maria tillbörlig plats och utrymme.
Lyssnar vi till Marias ord, bibelns ord,
kan vi ju inte bara dra ett streck över Maria.
Hon sjunger:
Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig…
Skall Maria prisas salig, som Skriften säger
varför har då så många
i så långa tider så svårt för henne?
För att hon är kvinna?
För att hon skulle kunna verka undergiven
när hon böjer sig för Guds vilja?
För att hon har en sådan framskjuten plats
i ortodox och katolsk fromhet och tradition?
För att många tvivlat på jungfrufödseln?
Det finns så mycket hos Maria
värt att lyfta fram.
Vår tid ha visserligen svårt
med efterföljelse, med lydnad,
med trohet mot en kallelse
eller ett uppdrag.
Man gör det rysligt enkelt för sig om man tror
att Maria bara skulle vara en kvinnornas förebild.
Hon visar vikten av att människor av alla slag
vågar mötet med Gud.
Det fria valet står högt i kurs
och därmed också rätten att ständigt ändra sig
att byta fot, vara på väg
med sig själv som riktmärke
och centrum.
Men om man har mest sig själv
i synfältet blir det lite si och så
med riktning.
När trosbekännelsen tar upp bebådelsen
bekänner hela kyrkan att Jesus blir till
genom den helige Ande
och av Jungfru Maria
Innebörden är ett understrykande
en stark betoning, en bekännelse av
Jesus Kristus som både Gud och människa
(s 66 i Bekänna en och samma tro)
Om detta vittnar alla kvarvarande Mariabilder
i våra kyrkor: Mosjömadonnan,
Man finner henne i Sköllersta, Ekeby,
Glanshammar, Knista, Kumla, Viby, Hammar
- och även här i Olaus Petri!
Gud har verkligen vänt sin blick
till sin ringa tjänarinna
På ett unikt sätt i Marias fall
men också som en påminnelse till oss alla
att Gud vänder sin blick till oss
Vi finns i Guds öga
vilar i hans hand
omsluts av hans kärlek
lyfts av hans omsorg
måndag 7 februari 2011
Att kunna känna igen
Människan är en fantastisk uppfinning
med otroliga förmågor
vi har hört OPQ med sina sångröster
Imponerande!
Människan har en och annan svaghet, förstås
Kanske blev det så för att livet
skulle bli desto mera spännande och rikt?
Somliga av oss har svårt för bokstäver
de vill aldrig stå still på papperet
utan far runt som bångstyriga får
på grönbete
andra har ord som i ett Niagarafall
Somliga blandar samman siffror
så när vi ska ringa hamnar vi
alltid hos någon annan
En del kan alla koder galant
andra förlorar ofta sina plastkort
Någon glupsk automat
bara sväljer dem
Det finns de som har svårt för namn
och ropar hej Svante
till någon som heter Staffan
Gissa om Staffan tittar förvånat
och konfunderat på sin vän
Minns man inte namn får man
ta omvägar och betona Du lite extra
-Nej, men hej Du, hur står det till?
Andra kan namnen, men har svårt
att känna igen ansikten
Människans förmåga att känna igen
att särskilja, att kunna identifiera
är en fråga om överlevnad
Vi måste veta hur vännerna ser ut
kunna skilja dem från fiender,
tillgångar från risker
För att underlätta igenkänning
spelar fotbollslagen i olika dräkter
Tänk om både Malmö FF och ÖSK
hade samma dräkter – då
kunde man börja snacka om sport…
Vem ska man passa?
Redan tidigt i livet när vi mest
möter mors eller fars ansikten
lär vi oss att känna igen ansiktsdrag
lär vi oss att uppfatta rörelsemönster,
vi skaffar oss mängder av ledtråder
för att öka igenkänningen
för att kunna identifiera andra människor
Nu är vi hos Maria och Josef
den här morgonen har de förberett sig
för ett högtidligt besök i templet
Mose lag skulle uppfyllas
barnet Jesus skulle bäras fram
för att helgas åt Gud
Som när ett barn i dopet överlämnas
till Guds omsorg, för att bli ett
välsignat Guds barn
för att införlivas i Guds stora familj
Maria och Josef följde sin tro
och lät den få genomslag i sina liv
Tack vara att föräldrarna tog
barnet Jesus till templet
mötte de Symeon, en andens man
När han får se Jesus
händer detta märkliga
vi kallar igenkänning, han upptäcker
och ser något speciellt
Det han möter i Jesus har han
väntat på, längtat efter
Han känner igen Gud i detta barn
Ledd av Anden han kan se mer än andra
I Jesus ser han frälsningen,
där ser han ljuset,
uppenbarelsen för hedningarna,
vilket betyder hela världen
– ett ljus också för oss
När det skedde hade man i vårt land
just lämnat stadiet då man lufsade
runt i skinn och bar knölpåk
så nog behövdes ljus och uppenbarelse!
Symeon tar barnet i sin famn
och brister ut i den lovsång
som har blivit en av den kristna kyrkans
mest brukade sånger och böner
Nunc dimittis (se Svenska Psalmboken 677)
som kören just sjungit i en tonsättning
Ytterligare en person finns i vår text – Hanna
Hon tackar och prisar Gud
för barnet Jesus
Om henne står det att
hon aldrig vek från templet
utan tjänade Gud dag och natt
med fasta och bön!
Vår tid förlöjligar gärna dem
som tar sin tro på så stort allvar
att de lever i kyrkan, ber och fastar.
Men de som häcklar vet inte
vad de går miste om!
Vi har alla så mycket att lära
av Maria och Josef
som levde sin tro
av Symeon som lät sig ledas
av Anden och därför kunde
uppfatta mer än andra
och av Hanna som gick till templet
dag efter dag för att be!
Vi kan också få förmågan att känna igen
alltmer av Guds närvaro,
att se det ljus
som bär fram uppenbarelsen
och förnyar våra liv!
Predikan Kyndelsmässodagen i Olaus Petri kyrka
predikotext ur Lukasevangeliet 2:22-40
med otroliga förmågor
vi har hört OPQ med sina sångröster
Imponerande!
Människan har en och annan svaghet, förstås
Kanske blev det så för att livet
skulle bli desto mera spännande och rikt?
Somliga av oss har svårt för bokstäver
de vill aldrig stå still på papperet
utan far runt som bångstyriga får
på grönbete
andra har ord som i ett Niagarafall
Somliga blandar samman siffror
så när vi ska ringa hamnar vi
alltid hos någon annan
En del kan alla koder galant
andra förlorar ofta sina plastkort
Någon glupsk automat
bara sväljer dem
Det finns de som har svårt för namn
och ropar hej Svante
till någon som heter Staffan
Gissa om Staffan tittar förvånat
och konfunderat på sin vän
Minns man inte namn får man
ta omvägar och betona Du lite extra
-Nej, men hej Du, hur står det till?
Andra kan namnen, men har svårt
att känna igen ansikten
Människans förmåga att känna igen
att särskilja, att kunna identifiera
är en fråga om överlevnad
Vi måste veta hur vännerna ser ut
kunna skilja dem från fiender,
tillgångar från risker
För att underlätta igenkänning
spelar fotbollslagen i olika dräkter
Tänk om både Malmö FF och ÖSK
hade samma dräkter – då
kunde man börja snacka om sport…
Vem ska man passa?
Redan tidigt i livet när vi mest
möter mors eller fars ansikten
lär vi oss att känna igen ansiktsdrag
lär vi oss att uppfatta rörelsemönster,
vi skaffar oss mängder av ledtråder
för att öka igenkänningen
för att kunna identifiera andra människor
Nu är vi hos Maria och Josef
den här morgonen har de förberett sig
för ett högtidligt besök i templet
Mose lag skulle uppfyllas
barnet Jesus skulle bäras fram
för att helgas åt Gud
Som när ett barn i dopet överlämnas
till Guds omsorg, för att bli ett
välsignat Guds barn
för att införlivas i Guds stora familj
Maria och Josef följde sin tro
och lät den få genomslag i sina liv
Tack vara att föräldrarna tog
barnet Jesus till templet
mötte de Symeon, en andens man
När han får se Jesus
händer detta märkliga
vi kallar igenkänning, han upptäcker
och ser något speciellt
Det han möter i Jesus har han
väntat på, längtat efter
Han känner igen Gud i detta barn
Ledd av Anden han kan se mer än andra
I Jesus ser han frälsningen,
där ser han ljuset,
uppenbarelsen för hedningarna,
vilket betyder hela världen
– ett ljus också för oss
När det skedde hade man i vårt land
just lämnat stadiet då man lufsade
runt i skinn och bar knölpåk
så nog behövdes ljus och uppenbarelse!
Symeon tar barnet i sin famn
och brister ut i den lovsång
som har blivit en av den kristna kyrkans
mest brukade sånger och böner
Nunc dimittis (se Svenska Psalmboken 677)
som kören just sjungit i en tonsättning
Ytterligare en person finns i vår text – Hanna
Hon tackar och prisar Gud
för barnet Jesus
Om henne står det att
hon aldrig vek från templet
utan tjänade Gud dag och natt
med fasta och bön!
Vår tid förlöjligar gärna dem
som tar sin tro på så stort allvar
att de lever i kyrkan, ber och fastar.
Men de som häcklar vet inte
vad de går miste om!
Vi har alla så mycket att lära
av Maria och Josef
som levde sin tro
av Symeon som lät sig ledas
av Anden och därför kunde
uppfatta mer än andra
och av Hanna som gick till templet
dag efter dag för att be!
Vi kan också få förmågan att känna igen
alltmer av Guds närvaro,
att se det ljus
som bär fram uppenbarelsen
och förnyar våra liv!
Predikan Kyndelsmässodagen i Olaus Petri kyrka
predikotext ur Lukasevangeliet 2:22-40
fredag 21 januari 2011
Ett annat sakernas tillstånd
Tingspredikan i Nikolai kyrka i Örebro
Predikotext: Lukasevangeliet 4:16-23
De flesta av oss drömmer om förändring
tillvaron går i banor som verkar binda oss
Var detta allt, frågar vi när slentrianen tar över,
när kraven bara ökar, när allt annat än det
som är gott och sant tycks råda
Är det så här mitt liv ska vara?
Och drömmen om att tillvaron
skulle se annorlunda ut får fäste i oss
Om inte annat längtar åtminstone jag
nästan varje morgon
när radionyheterna smattrar fram allt mörkt,
tungt och svårt som drabbat människor
jag längtar efter att världen
skulle se ut på ett annat sätt
Radiorösten ekar: skottdrama, översvämning,
trafikolyckor, flygplanskrasch, mord,
miljögifter, bedrägerier, sammandrabbningar,
lögn, krig, bomdåd…
Alla bilder, alla nyheter, allt detta som vi tar in
tusentals budskap lämnar oss inte i fred,
de gnager och oroar
Vi påverkas, en känsla kan bli kvar
Vemod och förstämning bosätter sig
i tanke och sinne…
Då behövs motkrafter och motbilder!
Vi påverkas och färgas av att läsa
eller höra om det som drabbat andra
Men berörs naturligtvis mycket mer av att
faktiskt möta de människor som befinner sig
mitt i det som är ohanterligt, svårt, mörkt
Hur är det då för dem som tvingas stå
mitt i händelseförloppet,
för dem där tillvaron vacklar
och livet faller samman?
För att orka kan man behöva tecken
som pekar i en annan riktning
Som mitt i utsattheten vittnar om
närhet, ömhet, glädje, hopp
sådant som inte viker undan
utan står kvar uthålligt, trofast
När Jesus läser orden från profeten Jesaja
där i Nasarets synagoga
då tänder han detta hopp
En längtan, som finns med oss
sedan urminnes tider,
något vi aldrig har upphört att halla fast vid
att kämpa för, att tro på
Jesus ger sina kraftfulla glädjefyllda bilder
av ett annat sakernas tillstånd
Ett lysande, jublande, budskap!
Vi har i vår tid, i vårt land,
många system och institutioner
som verkar för det goda –
för läkedom och hälsa
för god ordning och rättvisa
Krafter som ska försvara våra
grundläggande mänskliga rättigheter
och ta vara på vårt människovärde
och se till att vi kan bevara vår värdighet.
Ni som är här vet det, står genom
era arbeten och uppdrag
i denna tjänst
Långt in i vår tid, också in i välfärden
erbjuder den bild Jesus lyfter fram
hopp och mod genom beskrivningen
av en annan ordning, ett annat sakernas tillstånd
Rättvisa och frihet ska råda
Befrielse och upprättelse bli verkliga
Redan i 3:e Mosebok berättas om
ett sabbatsår som ska infalla vart 7 år
då ska saker och ting verkligen bli annorlunda
Vart 50 år befrias slavar
egendomar återgår, obalanser återställs
Denna vision 1270 år före Jesu födelse
bär Jesaja in i sin tid när han profeterar
om ett nytt mönster
av frihet, rättvisa, hälsa!
Kan Ni namnen på några berömda bibelställen?
Kanske skulle då Den barmhärtige samariten
(eller samariern som det heter nu) dyka upp?
Den förlorade sonen? Gyllene regeln
– allt vad ni vill att människor skall…
Lilla Bibeln, Joh 3:16 – Ty så älskade Gud världen…
Bergspredikan, Dubbla kärleksbudet
Saligprisningarna… Många fler välkända texter
bär namn vi kommer ihåg
Den text vi hörde läsas idag har också
fått ett namn, kanske mindra känt,
men minst lika viktigt: Jesu programförklaring
Där i Nasarets synagoga gör Jesus
detta hoppets mönster från
Moseböckerna och Jesaja till sitt:
människan ska räddas från kaos och fördärv
Orättvisor, förtryck, nöd och plåga
kan och ska lyftas bort!
Frälsningen som lyfter av bördor
som erbjuder befriat liv!
I inledningspsalmen sjöng vi
en psalm som är en uttydning
som tolkar programförklaringen
sätter in den i vår situation
Den utläggningen av Jesu frälsande budskap
av vad Jesus kom för att göra understryker
att Jesus kan och ska skänka hopp och befria
Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid
löser ur vanmakt ur synd och skam
ger oss sin kraft och frid:
himmelriket är nära
Fattiga ger han sin rikedom
läker de slagnas sår
Den som var bunden och trött och tom
frihet och glädje får:
himmelriket är nära
Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum
Red dig att taga Guds son emot,
tro evangelium:
himmelriket är nära.
(SvPs 39:-)
Predikotext: Lukasevangeliet 4:16-23
De flesta av oss drömmer om förändring
tillvaron går i banor som verkar binda oss
Var detta allt, frågar vi när slentrianen tar över,
när kraven bara ökar, när allt annat än det
som är gott och sant tycks råda
Är det så här mitt liv ska vara?
Och drömmen om att tillvaron
skulle se annorlunda ut får fäste i oss
Om inte annat längtar åtminstone jag
nästan varje morgon
när radionyheterna smattrar fram allt mörkt,
tungt och svårt som drabbat människor
jag längtar efter att världen
skulle se ut på ett annat sätt
Radiorösten ekar: skottdrama, översvämning,
trafikolyckor, flygplanskrasch, mord,
miljögifter, bedrägerier, sammandrabbningar,
lögn, krig, bomdåd…
Alla bilder, alla nyheter, allt detta som vi tar in
tusentals budskap lämnar oss inte i fred,
de gnager och oroar
Vi påverkas, en känsla kan bli kvar
Vemod och förstämning bosätter sig
i tanke och sinne…
Då behövs motkrafter och motbilder!
Vi påverkas och färgas av att läsa
eller höra om det som drabbat andra
Men berörs naturligtvis mycket mer av att
faktiskt möta de människor som befinner sig
mitt i det som är ohanterligt, svårt, mörkt
Hur är det då för dem som tvingas stå
mitt i händelseförloppet,
för dem där tillvaron vacklar
och livet faller samman?
För att orka kan man behöva tecken
som pekar i en annan riktning
Som mitt i utsattheten vittnar om
närhet, ömhet, glädje, hopp
sådant som inte viker undan
utan står kvar uthålligt, trofast
När Jesus läser orden från profeten Jesaja
där i Nasarets synagoga
då tänder han detta hopp
En längtan, som finns med oss
sedan urminnes tider,
något vi aldrig har upphört att halla fast vid
att kämpa för, att tro på
Jesus ger sina kraftfulla glädjefyllda bilder
av ett annat sakernas tillstånd
Ett lysande, jublande, budskap!
Vi har i vår tid, i vårt land,
många system och institutioner
som verkar för det goda –
för läkedom och hälsa
för god ordning och rättvisa
Krafter som ska försvara våra
grundläggande mänskliga rättigheter
och ta vara på vårt människovärde
och se till att vi kan bevara vår värdighet.
Ni som är här vet det, står genom
era arbeten och uppdrag
i denna tjänst
Långt in i vår tid, också in i välfärden
erbjuder den bild Jesus lyfter fram
hopp och mod genom beskrivningen
av en annan ordning, ett annat sakernas tillstånd
Rättvisa och frihet ska råda
Befrielse och upprättelse bli verkliga
Redan i 3:e Mosebok berättas om
ett sabbatsår som ska infalla vart 7 år
då ska saker och ting verkligen bli annorlunda
Vart 50 år befrias slavar
egendomar återgår, obalanser återställs
Denna vision 1270 år före Jesu födelse
bär Jesaja in i sin tid när han profeterar
om ett nytt mönster
av frihet, rättvisa, hälsa!
Kan Ni namnen på några berömda bibelställen?
Kanske skulle då Den barmhärtige samariten
(eller samariern som det heter nu) dyka upp?
Den förlorade sonen? Gyllene regeln
– allt vad ni vill att människor skall…
Lilla Bibeln, Joh 3:16 – Ty så älskade Gud världen…
Bergspredikan, Dubbla kärleksbudet
Saligprisningarna… Många fler välkända texter
bär namn vi kommer ihåg
Den text vi hörde läsas idag har också
fått ett namn, kanske mindra känt,
men minst lika viktigt: Jesu programförklaring
Där i Nasarets synagoga gör Jesus
detta hoppets mönster från
Moseböckerna och Jesaja till sitt:
människan ska räddas från kaos och fördärv
Orättvisor, förtryck, nöd och plåga
kan och ska lyftas bort!
Frälsningen som lyfter av bördor
som erbjuder befriat liv!
I inledningspsalmen sjöng vi
en psalm som är en uttydning
som tolkar programförklaringen
sätter in den i vår situation
Den utläggningen av Jesu frälsande budskap
av vad Jesus kom för att göra understryker
att Jesus kan och ska skänka hopp och befria
Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid
löser ur vanmakt ur synd och skam
ger oss sin kraft och frid:
himmelriket är nära
Fattiga ger han sin rikedom
läker de slagnas sår
Den som var bunden och trött och tom
frihet och glädje får:
himmelriket är nära
Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum
Red dig att taga Guds son emot,
tro evangelium:
himmelriket är nära.
(SvPs 39:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)