Stolthet och fördom

Idag får vi möta ett par bedjande människor

Alltid något, tänk att det finns sådana

som fortfarande går till kyrkan eller templet

för att be och för att tala med vår Herre!

Men deras attityder och förhållningssätt

är totalt olika

Stolthet och fördom hos farisén

ställs mot ödmjukhet och

syndamedvetande hos tullindrivaren

Jag tackar Dig, Gud, för att jag

inte är som andra människor

tjuvar, bedragare och horkarlar…

Så låter stolthet och fördom

Gud, var nådig mot mig syndare…

Ber tullindrivaren i sin ödmjukhet

undanskymt och i avskildhet

Vilken kollision mellan synsätt

Vilken krock

Jag känner igen stolthet och fördom

men mera sällan hos människor som ber

Däremot kan ilska och upprördhet

få röster att darra av indignation

av oro och rädsla

Rösterna vi möter på sociala medier

känner igen på insändarsidor

och hör i radions

Ring och sjung ut

Ibland skulle rösterna

kunna vara våra egna…

måste vi väl erkänna

De där rösterna som förfasar sig

som kritiserar och svartmålar

Denna stolthet och fördom

Skaffar sig måltavlor

Riktar sig ofta mot sådant man inte förstår

eller tycker oerhört illa om

Rösterna kan häva ur sig märkliga påståenden

Om de där invandrarna, flyktingarna, utlänningarna

Om tiggarna, de hemlösa, alkoholisterna

De där andra

Flyktingar och invandrare får höra

att de borde åka hem, de har inget här att göra

Det mesta som brister i vårt samhälle

det vi inte lyckats ordna upp

skylls på dem

När de bara har gjort

vad vi alla skulle göra

flytt från krig och förföljelse

lämnat förtryck, fattigdom och hunger

ungefär som våra förfäder gjorde

när de kände sig tvingade att emigrera

men det är alla slags människor som kommit

arbetare, företagare, fastighetsägare

som fått lämna allt bakom sig

för att söka ett annat liv

ett liv i trygghet

Invandrare, flyktingar, utlänningar

buntas ihop i en grå massa

Av någon egendomlig anledning

försvinner deras individualitet

deras personliga egenskaper

de ses inte som vanliga människor

utan betraktas och är sin grupp

Ja, varje person utrustas med alla

de dåliga egenskaper som tillskrivs gruppen

Man gör den orättvisaste av jämförelser

jämför det sämsta hos dem

med det bästa hos oss

På det sättet, med bristande logik

konstrueras en falsk ”sanning”

Man tror och påstår att alla dom där

utnyttjar systemen och får allting de pekar på

Mer pengar än de kan göra av med

lägenheter och förturer…

Saken blir inte bättre av att det

finns ett politiskt parti som underblåser

och hejar på avståndstagandet

Illasinnat beskrivs de nya svenskarna

som ociviliserade, som brottslingar,

som snyltare ovilliga att ta seden dit de kommer

Det är vare sig rimligt eller rätt

att överdriva sin egen förträfflighet

och svartmåla andra

särskilt som vi vet att människor

oavsett var de kommer ifrån är

ganska lika varandra

Det är något med orättvisa betraktelser

som får oss att gå igång

Hackordningar upprättas

sociala och ekonomiska klyftor befästs

Som Visbysork har jag sedan barndomen hört

om de tokiga fastlänningarna

som bara lever rövare och ställer till

de ställs mot fina gotlänningar

Politiker blir roffare till skillnad

från vanligt hederligt folk

som naturligtvis aldrig kört mot rött

eller struntat i hastighetsskyltarna

I vår kyrka är vi fromma och goda kristna

Vi tror rätt, gör mera gott

Om vi jämför med andra

katoliker, ortodoxer och pingstvänner…!

Högkyrkliga beskrivs som svartrockar

För att inte tala om hur laddat

det blir om vi skulle skryta med

hur mycket vi skiljer oss från

de där kvinnofientliga, förtryckande

muslimerna eller Sverigedemokraterna

eller vilka det är vi för tillfället

tillvitar alla de sämsta egenskaperna

vi kan tänka ut

Dagens liknelse harmonierar med en annan

av Jesu liknelser

Berättelsen om den barmhärtige samariern

visar att människor vi missaktar eller föraktar

faktiskt kan vara goda förebilder

och överträffa oss i goda gärningar

och i självinsikt!!!

Den förträfflige bedjaren är självrättfärdig

kliver tryggt och självsäkert längst fram

för att skryta till och med

inför Guds ansikte

om sina stora förtjänster

till skillnad från de där andra

den där typen

som inte är som jag, som vi

Eget beröm luktar illa

sas det i min barndom

Nu för tiden ska man veta sitt stora värde

Det finns till och med kurser för hur man

på bästa sätt kan sälja sig själv

marknadsföra sig genom att

gömma och glömma felsteg och brister

Man ska multiplicera och föröka

bre på brett vad gäller egna fina egenskaper

och den vackra personligheten man har

Att tro på sig själv och sin förmåga

kan vara både gott och väl

så länge det paras med ödmjukhet

och med respekt för andra

Bekräftelsebehovet är stort

hos de flesta av oss

Vi vill bli sedda, omtyckta, uppskattade

och bedömda som duktiga

värdefulla, som tillgångar

Minns att det visar sig tidigt

-Fröken, fröken, titta vad jag har ritat

-Vilken fin häst

-Det är ingen häst det är en cykel

Det man egentligen efterfrågar och begär

är inte en konstkritisk bedömning

utan en gnutta uppmärksamhet och beröm

Se mig! Se mig! Se hur duktig jag är…

I bibeltexten finns hos den första personen

ingen självinsikt

han verkar tro att det går att sälja

sin egen förträfflighet

att övertyga Gud om hur bra han är

och hur dåliga alla de där andra är

När vi alla vet att inför Gud

Behövs ingen förställning

inga fasader, inga undanflykter

Den buffliga typen

med den överdrivna självbilden

jämför sig med en nidbild

av de föraktliga, dom andra

Den andra bedjaren

vet hur det står till

hur han som tullindrivare har det

Han lider av frestelserna han fallit för

Han inser sina stora brister

och tillkortakommanden

och ber om förståelse, förlåtelse

om nåd

Bibelordets sökarljus

vad gäller brister och felsteg

ska inte först och främst gälla de andra

utan är en spegel där vi kan få syn på

hur vi själva är och uppför oss

Då blir det möjligt att ompröva

egna tänkesätt och handlingar

att låta stolthet och fördom vika undan

och ödmjukt be om förlåtelse

Vi vet ju att vi har en frälsare

som reser oss upp när vi faller

som stöder och bär

och som själv banat väg för oss

till Guds stora nåd

Då spelar det ingen roll om vi

är märkvärdiga på något sätt

eller vad vi har presterat

Vi är sedda och inbjudna! 

Predikan i Martebo kyrka och vid

Hammars fiskeläge i Norrlanda

11 söndagen efter Trefaldighet

Predikotext Lukasevangeliet 18:9-14