Det gäller liv, inte död!

Landets samlade bibelbestånd

ligger mestadels i träda

i väntan på bättre tider

Ibland bortlagda av respekt

för ordets helighet

ibland av glömska eller ointresse

Ta fram boken med stort B

Den kan leverera samtalsämnen

som håller ett liv

Nu prövar vi ett nytt betraktelsesätt

Kanske kan det visa att frågorna

är vår ingång

Tänk Dig att en bibeltext är som ett hus

Där finns dörrar och fönster

in- och utgångar och ljusinsläpp

Studerar man huset finns det frågor

man behöver ställa

Hur ser grannskapet ut?

Idag ingår huset i en liten stadsdel

som heter Jesu avskedstal

och består av 4 kapitel (14-17) i Johannesevangeliet

Vilka byggnader finns precis bredvid?

På ena sidan står ett löftesrikt hus

om den helige Ande

På den andra ett som handlar om att vi

ska älska varandra som Jesus

älskat oss…

Vi närmar oss huset

och frågar oss när huset byggdes, av vem,

vad skulle det användas till,

vilka material har använts?

Tänk att tegel och murbruk är ord

Formuleringar på nytestamentlig grekiska

Men vi, vi läser vår Bibel på svenska

och kan gott börja med vårt språk

poängen med att Bibeln kom på svenska

var att den som kunde läsa

också kunde pröva om det som påstods

och förkunnades stämde med Skriftens ord

I husets väggar finns termer och ord

som tål att tänka över, att vrida och vända på

vinstock, grenar, frukt, ansa, be, Fader, lärjungar…

När man tänker på ordens betydelse

inser man att det alltid finns mer att upptäcka

än det man ser direkt

Väl inne i huset möter oss många rum

Med olika funktion och användning

Köket är ett slags hjärta

Där det andliga livets livsmedel

Förvaras och tillreds

Där finns ett vardagsrum där

man kan sitta i bönens lugn och ro

eller möta släkt och vänner

för att tala trons språk med varandra

Där finns rum för förvaring

Och rum för avskildhet, återhämtning och vila

Bibeltexter är lika mångsidiga som hus

Med öppna ytor, skrymslen och prång

Därför är det värt att gå på upptäcktsfärd!

Somliga människor har verkligen svårt för

det här huset, de tycker inte om det

De betraktat byggnaden och ser bara

oönskade egenskaper, frånstötande detaljer

Det är lätt att fastna vid trösklarna

Där orden tycks bli oöverstigliga hinder

Fördömande och osympatiska ord

Varje gren i mig som inte bär frukt

Skär han bort

Om vi är grenarna, är det alltså vi som ska bort

blir den snabba slutsatsen

Snart tycks fler hinder blockera vägen

nu med följande uttryck

Den som inte är kvar i mig

blir som grenarna som kastas bort och vissnar;

De samlas ihop och läggs på elden

och bränns upp…

Man kan förstå om orden känns ogästvänliga

kalla och frånstötande, som ett utkylt rum

där ingenting verkar inbjudande

eller välkomnande

Resultatet blir människor vänder huset ryggen

De flyr bort därför att

kristen tro framstår som dömande och otäck

Detta är inte för mig

Här sätter jag aldrig mer min fot,

tänker de…

Kan Jesus verkligen ha velat få lärjungarna

att se sig själva som grenar

bara för att bli oroade över

om de ska klippas bort, slängas, brännas?

Är huset verkligen byggt

för att hålla folk borta?

Är det vad Jesus önskar?

Är det så tron fungerar,

är det så den ska förstås?

Eller pekar orden på

en allmänmänsklig erfarenhet

något vi alla varit med om?

Tänk tennisspelaren som tröttnade

och förlorade lust och intresse

ville inte ens se de allra bästa spela

eller kärleks- eller vänrelationen som brast

och när inte längre vänskap eller kärlek

höll relationen levande

så vissnade den

och det kunde bli både mörkt och smärtsamt

Livet utan Jesus liknas vid förtorkning, mörker

Den borttappade relationen

den förlorade tron

Men poängen är liv – inte död!

Textens bärande väggar

handlar så tydligt om något helt annat

Om förening och samhörighet

om gemenskap och hopp

Bli kvar i mig

Så blir jag kvar i er,

säger Jesus och berättar om grenarna

som inte lever av sig själva

för sig själva

utan får sitt liv genom att höra till

genom samhörighet och gemenskap

Nu ser vi att vinstocken är en bild

som kan gälla alla möjliga slags gemenskaper

En lokalavdelning av Röda korset eller Amnesty

Som vitaliseras av sina världsvida rörelser

Den lokala grenen förväntas vara aktiv,

göra nytta för behövande vid katastrofer,

olyckor eller agera för fångars frihet

Detta att göra nytta är att bära frukt

Sverige skulle kunna vara en vinstock

och vårt lands alla medborgare och innevånare

grenar med ömsesidig förpliktelser

men sannerligen också en hel del glädje

som när Sara Sjöström simmar hem ett guld

eller ett landslag vinner,

eller oftare, nästan vinner en trofé,

eller när Sverige gör oss stolta

genom goda och solidariska insatser

för människors värde och värdighet

Kommer ni ihåg en annan text

som handlar om att barnen måste få komma

till Jesus och inte hindras

Där säger Jesus

Den som inte tar emot Guds rike som ett barn

Kommer aldrig dit in

Man hör ofta hurtiga och käcka utläggningar

Om vikten av att våga var barn

Så vuxen man är

Det verkar nästan som om vuxna

Om de är kloka ser till

Att vara riktigt barnsliga

Mer ballonger och serpentiner!?

Knappast, vad jag förstår handlar

orden om barn, hur de är och har det

De är ovillkorligt och tillitsfullt beroende

av sina föräldrars omsorger

som gör det möjligt för dem att leva

Samma öppenhet och förväntan

som kan prägla det späda barnets

relation till den vuxne

är vad det handlar om här

Att ta emot Guds rike som ett barn

är att stå öppen och mottaglig

för Guds omsorg och kärlek

att höra samman tätt och nära

Förälder och barn, vinstock och grenar

Inga späda barn klarar sig utan föräldrars

generösa kärlek, de vårdar, skyddar, klär, föder

tröstar, hjälper och håller om

Ni minns när det var som värst i Rumänien

och vi hörde berättelsen om spädbarnet

som låg närmast ljusknappen och ibland

kunde få en liten extra klapp

och därför växte och blev stark

När andra barn i rummet förtvinade

Behandlade som ting, objekt

berövade generös omsorg, kärlek och varm närhet

Jesus pekar på det mänskliga behovet

att höra samman med Gud och varandra

Vinstocken och grenarna understryker

hur själva livet är en nådegåva från Gud

Gemenskapen träd och grenar

är så nära och så sammanlänkat

och sambandet är så intimt

att det blir svårt att urskilja vad som är vad

Var slutar stam och börjar gren?

Min fader förhärligas när ni bär rik frukt

Och blir mina lärjungar

Stam och grenar är ett, en gemenskap,

Här avslöjas en sanning om

vad en församling, en kyrka, är

-       en levande gemenskap

Där är Kristus livet och vi

utsända från stammen

för att göra hans vilja

bära frukt

Kan det verkligen bli så, vara så?

Det hus vi besökt idag

den text vi har läst

säger att det är så

Den inbjuder oss

att höra till

Predikan 10 e Trefaldighet

i Rute och i Fårö kyrka

Johannesevangeliet 15:1-9