Text: Luk 9:51-62.
Ibland verkar bibelorden
gräva vallgravar
Och bygga murar mot andra
Bibeln kan användas och har
använts
för ett starkt
avståndstagande
vi fromma, vi kristna ställs mot dom
där andra,
mot samarier eller andra grupper
man genom historien velat peka ut
Antisemitism och främlingsfientlighet
liksom nazism och andra ideologier
har smugit sig in och påverkat
hur man i kyrkan läst och förstått
mot samarier eller andra grupper
man genom historien velat peka ut
Antisemitism och främlingsfientlighet
liksom nazism och andra ideologier
har smugit sig in och påverkat
hur man i kyrkan läst och förstått
Texten idag är ett sådant
exempel,
vi hör talas om en samarisk
by
dit Jesus sänder sina
budbärare för att
förbereda hans ankomst.
”Men man ville inte ta emot
honom,
eftersom han hade vänt sina
steg emot Jerusalem”.
Orden blir ett vittnesbörd om
att samarierna avvisar Jesus.
Det blev enkelt att dra
slutsatsen att dom där
inte vill eller kan följa Jesus såsom vi
De påstod att de ville, men annat
kom i vägen
En vill följa Jesus vart han
än går, men Jesus utmålar
Människonens situation som
sämre än djurens.
Rävar och himlens fåglar har
det bättre.
Människosonen har ingenstans
där han kan vila sitt huvud.
Med en sådan presentation kan
man förstå att
personen som var så
övertygad, blir avskräckt.
Följ mig, säger Jesus, men
får ett svar som får mig
att tänka på barnbokspojken
Alfons Åberg. Han som
hela tiden svarar: jag ska
bara...
Barnet har lust att göra
något annat
och prövar under barndomen
sina förmågor
att välja och vilja själv och
inte bara göra
det som den vuxne vill
Men texten har också fungerat
som ett exempel
för hur vi alla fungerar,
oavsett vilka vi är,
Då målar texten ingen
skiljelinje mellan oss
vilka grupper vi än kan
räknas in i
Gotlänningar, smålänningar, gambier,
vänstermänniskor, sverigedemokrater
eller fotbollsspelare…
Texten pekar på att vi alla
har förbehåll
och bindningar som ställer
sig i vägen för
vårt lärjungaskap
När någon avgör vad som
verkligen är viktigt att göra
när alternativen vägs - hur gör
man då?
Jag tror att det vanligtvis sker
en inre kostnadsberäkning:
Vilka blir följderna om jag
fattar ett beslut?
Blir det balans mellan
tillfredsställelse och besvär?
Vill jag detta? Har jag lust?
Vad kräver det?
Vad måste jag göra?
I frågan om lärjungaskap och
efterföljelse
kan man ställa sig frågan om
det fungerar att bli en
lärjunge till Jesus i min
situation, med mina värderingar,
i mitt sociala sammanhang?
Texten har många bottnar
Många föreställer sig att de
har en fri vilja
Och att man personligen har
förmågan
att fatta beslut om trons
verklighet
Jag kan själv välja att tro
på Gud
Eller besluta mig för att
avstå.
Att säga ja eller att säga
nej…
Men reformationens teologer
var inte övertygade
om att vi hade den friheten
Viljan beskrevs som trälbunden
och inte fri
Den var slav under världen
och det onda
Den kunde inte av sig själv
välja tron utan behövde
assistans,
stöd och hjälp av den helige
Ande.
Så kan bibeltexten sätta
frågetecken
för den frihet vi föreställer
oss
att vi har
Den är ganska begränsad och
bunden
av tradition och sociala
konventioner
och mycket annat som
politiska sympatier
och gjorda livserfarenheter
En man i texten kan tänka sig
följa Jesus
men ska bara gå och begrava
sin far.
Något stod i vägen.
Att underlåta att fullgöra
sin plikt
att begrava sin förälder
skulle kosta mycket
i förlorat anseende och
inverka socialt.
Begär då Jesus verkligen att
vi
självmant skall ställa oss
utanför vår familj,
vår tradition? Det kan tyckas
så.
Eller också vill han visa att
vår vilja
och våra beslut är beroende
av så mycket annat
att vi riskerar att inte bli
helhjärtade och helgjutna
Vi vet ju hur vi reagerar på
människor som
tycks kompromissa för mycket
med alla möjliga hänsyn…
En annan person vill gå hem
och ta farväl av sin familj.
Inte bara vandra bort utan
att faktiskt berätta.
Dessa svar bemöts av Jesus som
undanflykter.
Jesus säger: Låt de döda begrava sina döda.
Den som ser sig om när han satt handen till plogen,
han passar inte för Guds rike.
Vi får här en bild av Jesus
mer motsägelsefull än den som
ofta är i svang.
Här är han är inte den
strålande idealmänniskan,
förebilden och idolen som vi
har format
så som vi vill ha honom
Vi har fått både förnuft och
känsla
så att vi kan urskilja när vi
matas med förenklade bilder
utmejslade utifrån människors
egna intressen
Jesus verkar i Lukas 9 inte
vara den som omsluter
och som oreserverat tar emot alla
som dom är
Vi får se en bild av Jesus som
inte bara
är välkomnande och kravlös
Den populära strömlinjeformade
Jesusbilden
får oss sällan att förstå att
han gör anspråk på oss
att han vill förändra våra
liv, hela vår tillvaro
att han vill forma oss, prägla
oss och genomsyra oss
Jesus visar sig ha mer svärta
och allvar,
en djupare glädje än den
ytliga förströelsen
erbjuder och lockar med
Vi lär oss att ingen enda och
enkel bild kan
fånga Jesus. Det vi tycker
oss se och förstå
måste fördjupas och
utvecklas.
Dagens text pekar på hur lätt
det är
använda stora ord om sin
vilja att följa Jesus
Kom då ihåg att Jesus inte
lockar med fagra löften
utan ger en beskrivning av
utanförskap, utsatthet och umbäranden.
Vår bibelöversättning gör det
entydigt klart
att det är den samariska byn
som inte vill ta emot honom.
Det har hänt att man uttolkat
texten
så att det är sändebuden som
inte ville
eller förmådde ta emot honom,
Jesus
Tänk om vi som ska vara Jesu
utsända, hans förkunnare
och vittnen inte fullt ut
tagit emot honom…?
Det kunde förklara att
kallelserna
Då liksom nu möts med
förhinder
och sådant som står före, är
viktigare
Det blir en samvetsfråga för
alla som gör tjänst
i kyrkan som anställda eller
frivilliga volontärer,
som gudstjänstdeltagare och
beslutsfattare
Är vi trogna kyrkans
uppståndne Herre
Är vi överlåtna tjänare som i
tro på Jesus
verkligen är budbärare med de
gåvor som är våra:
musik, förkunnelse,
undervisning,
förvaltarskap av kyrkorum och
sakrala ting
Till sist blir kallelsens
uppmaning
vår gemensamma utmaning:
Kan vi följa honom?
Sanningen är att det är svårt
att göra det av egen kraft
Vi behöver den helige Andes
stöd och hjälp
så att tron kan födas och
växa
och att förhållandet till
Jesus
får växa till en levande
relation
I växande vänskap till Jesus lär
vi känna honom mera,
och vi möter honom i mässan,
i bön och lovsång, i
bibelordet och förkunnelsen.
Dagens psaltarpsalm ger en
anvisning:
Herre vem får gästa ditt tält
Vem får bo på ditt heliga berg?
Den som lever oförvitligt
Och gör det rätta
Och är sann
I tanke och tal
Ur Psaltaren 15
Predikan i Källunge kyrka 23/7
Sjätte söndagen efter Trefaldighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar