Hungra och törsta efter Gud

De blå bergen, de böljande Kilsbergen

tonar fram som en krans längs horisonten

och övergår söderöver i Närkeslätten

Berg och slätt avlöser och kompletterar varandra

Många av er känner igen saligprisningarna

och veropen ifrån Jesu Bergspredikan

I Lukastexten som vi just läst

står Jesus inte på berget (som i Matteusevangeliet)

Nej, efter det att mästaren utsett sina lärjungar

står det skrivet ”Sedan gick han ner tillsammans

med dem och stannade på ett ställe på slätten…”

I sällskapet är lärjungarna och dessutom

en stor folkmassa från hela Judéen och Jerusalem

och från kustlandet vid Tyros och Sidon

Det är inte de rika och välbärgade som samlats

utan längtande och behövande, sjuka och plågade

Vad är det då de längtar efter?

Vad är det de vill ha av Jesus?

I avsnittet som kallas Jesu slättpredikan

pekar Jesus på att det som vi lever i nu

med utsatthet och umbäranden

kan och ska förändras

Folket och lärjungarna

vill veta, de undrar hur man ska leva

De söker en tydlig inriktning, en synbar väg,

ett meningsfullt förhållningssätt

samma längtan som sökare

i vår tid drivs av

Jesus chockerar sina åhörare med

4 välsignelser och fyra verop

kommenterar till och spegelbilder av varandra

Varje saligprisning har sin motsvarighet

i ett verop och om man sammanställer dem

blir kontrasterna knivskarpt klara

Saliga är ni som är fattiga,

Er tillhör Guds rike

Ve er som är rika,

Ni har fått ut er glädje

Framför sig ser Jesus vanligt folk

han ser hur människor har det

Och där står också hans lärjungar

som på många sätt är fattiga

både i anden och materiellt

Men, och det är ett slags välsignelse

därmed inte heller bundna av rikedomens förbannelse

Den som tjusar och fångar människan

så intensivt starkt att hon förblindas

och tappar orienteringen

Mer vill ha mer, mer!

Jesus hävdar att de fattiga redan har del i Guds rike,

som en slags egenskap, en personlig tillhörighet

eftersom de lever i ömsesidighet

beroende av varandra

beredda att dela med varandra

För dem finns inte att samla på hög

mycket mer än man behöver för sitt uppehälle

De rika har genom sina tillhörigheter

skaffat sig en ersättning för Guds rike

Det egna har blivit viktigare än gemenskapen

och tillhörigheten

Genom pengar och ting har de

redan tagit ut för egen del

De har haft sin stund, den kortvariga glädjen

Det kan verka som om Jesus

Hyllar fattigdom - som om detta att vara utblottad

att inget ha, verkligen är något välsignat

Kan poängen vara att den som är fattig

förmår se annat än vad

den som har allt klarar att upptäcka?

De känner och förstår in på bara kroppen

vikten av att någon är medmänsklig

och kärleksfullt delar med sig av sitt goda

av det de i själva verket fått till låns av Gud

Saliga ni som hungrar nu,

Ni skall få äta er mätta

Ve er som är mätta nu,

Ni skall få hungra

Nu ställer Jesus nuet mot framtiden

Svälten har inte sista ordet

hungern kommer inte att bestå

Men de som ständigt ser till att vara mätta

kommer en dag känna av hur hungern

tär och urholkar livet

Saliga ni som gråter nu,

Ni skall få skratta

Ve er som skrattar nu,

Ni skall få sörja och gråta

De som känner av sorg och smärta

ska möta glädje

och de som ständigt roar sig, skojar sig fram

kommer inte undan sorgen och tårarna

Saliga är ni när man för människosonens skull

hatar, stöter bort och smädar er

Gläd er på den dagen och dansa av fröjd

Ty er lön blir stor i himlen

Ve er när alla berömmer er

På samma sätt gjorde ju era fäder med

De falska profeterna

Nog verkar det som Jesus framhåller

sorg, fattigdom och hunger

som om de vore lösningen eller vägen

Typiskt Jesus att vända på föreställningarna

Paradoxen är hans sätt att fånga lyssnarnas

och deras uppmärksamhet

Tänk, allt det som människorna fruktade

det som man befarade mest

hunger, fattigdom, törst och svält

det alla såg som förskräckligt, lidande och plåga

gjorde Jesus om till välsignelser

Hur var det möjligt?

Vad menar han?

Nyckelordet för förståelsen är ett litet ord

som vi numera sällan använder i dagligt tal:

Salig

Salig har kommit att användas för den

som är död, avsomnad och förbi

livets jordiska prövningar

Salig blir människan genom allt

som Jesus, Gud själv, gör och ger:

rättfärdiggörelse, välsignelse, frälsning,

tillhörighet till Guds rike!

Hungern, fattigdomen och sorgen

Ges en annan innebörd

betyder något annat, något mer

än fysisk och materiell brist

Den som längtar efter att komma nära Gud

Det är att hungra och törsta!

Den som är osäker på Guds kärlek

och vill vara Guds barn, det är fattigdom

Den som ifrågasätts och får utstå spott och spe

för sin tros skull vet att det himmelska

redan finns och väntar på sin fullkomning

De som slår sig till ro med sin

egensnickrade tro och övertygelse

har redan tagit ut i förskott

det som är på väg

som en dag skall komma helt och fullt

Den som är nöjd och inte längre längtar

efter mer av närhet till Gud

kommer en dag att inse vad som gått förlorat

Utmaningen idag är drabbande

Den handlar om hur vår, din och min,

relation till Gud kan ha stagnerat –

vi blir så lätt nöjda, rika och tillfreds

med hur det för stunden ser ut

vi stannar i växten, slutar att be och arbeta

med förhållandet till Gud

Borde vi inte släppa fram vår otillräcklighet?

Inse att vi bär hunger och törst efter

mer av närhet, kärlek och gemenskap

mer av Gud?

Många av helgonen upplevde sin personliga

otillräcklighet och hungrade efter

att bli helhjärtade och engagerade

alltmera kristuslika, att följa i Jesu spår

Och vi i de heligas samfund

är väl här för att avhjälpa vår stora brist,

vi har kommit hit för att vi hungrar och törstar

efter gemenskap med Herren

När vi förvandlas blir också

kampen i världen mot svält, hunger och törst

en gudstjänst för oss…

Sångens ord får bli in bön:

Jesus kom in

Rena mitt sinn

Kom in i mitt hjärta Jesus

Kom in, bo kvar

Min styrka var

Kom in i mitt hjärta Jesu

Predikan på Alla helgons dag 
i Olaus Petri kyrka, Örebro
Predikotext: Lukasevangeliet 6:20-26

Vem är störst och viktigast av oss, egentligen?

Predikotext Lukas 9:46-48,
Högmässa i Boge,
10 söndagen efter Trefaldighet

Vi som lever i ett demokratiskt samhälle

är inte skyddade från konkurrens och tävlan
När jag var barn fick man lära sig
att det kunde vara ädelt att tävla med varandra
Viktigast var att kämpa väl
Det fostrade och härdade, utrustade och lärde oss
kamratskap och ärlighet

Sedan kom detta att vinna

och det dröjde inte länge innan vi
den hårda vägen fick lärdomen att
detta att vinna var mycket mer än att kämpa väl
Snart nog blev konkurrensen och tävlandet
synligt på många områden
Det började tidigt i livet med längtan
efter fars och mors uppmärksamhet och gunst
Och det fortsatte i skolan med försöken
att bli sedd av fröken/läraren
eller att bli kamrat med de populära
med dem som angav tonen
i vars skugga man kunde sola sig
Smulor föll från de populäras bord
Tidigt lärde vi oss att ta reda på
vem som hade mest inflytande och makt…
Vi jämförde och tävlade: vem hade flest filmstjärnor,
en algotsjacka, finast cykel...?

När vi blev vuxna och mogna

och kunde förstå det mellanmänskliga spelet
lite bättre blev livet en tävling
fylld av jämförelse och sortering
Det färgade av sig på hur vi tänkte kring arbete,
hus och hem, trädgård, pengar
ägodelar, inflytande, position, makt

Konkurrens och tävling avfärdas ibland som

alltigenom dåligt och negativt
när det faktiskt kan sporra och inspirera
och få oss att anstränga oss och sträcka oss
utöver våra begränsningar

Sedan möter jag ibland människor

som jag kommit att beundra och som står fria
De där som tycker att tävlandet
är ganska ointressant
De är nöjda, tacksamma och tillfreds ändå

Man kunde tänka att kyrkan skulle stå fri

från kamp om position och makt
Så är det naturligtvis inte
Kyrkan är byggd av människor
och den består faktiskt av syndare som
behöver omvändelse och förlåtelse
(hur vi än bekänner att vi är inlemmade
i ”de heligas samfund”)
Tänk vilken besvikelse det blir när
kyrkan visar sig vara lik
den omgivande världen

Förmodligen kommer det att bli tydligt
de närmaste veckorna
då vi är på väg mot kyrkans val
De olika nomineringsgrupperna kommer att
vilja övertyga kyrkfolket, väljarna, med sina program
Ofta sker det genom att visa på de andras svagheter
Ja, det kan verka som om det är viktigare
att negativt beskriva andra
än att berätta vad man egentligen
tror och är för

I en folkkyrka har varje döpt och troende

ett ansvar för sin församling och sitt samfund
Nog är det både en kallelse och plikt
att tala när så behövs
Inte bara om sina egna älsklingsfrågor
utan om kyrkans och trons liv:
gudstjänst, mission, undervisning
och diakoni…

Här blir dessvärre så att den som yttrar sig

lätt får motstånd och verbala påhopp
och riskerar då att både tröttna och tystna
Det kan också bero på att inte ens i kyrkan
finns det bra forum där vi respektfullt kan mötas
för att samtala om våra erfarenheter
och gemensamma angelägenheter
utan att det snabbt blir till en tävling
där starka individer eller grupper ställs mot varandra

Terapeuter använder ibland metoden

att sätta människor i ring med regeln
att var och en får tala till punkt
Inga invändningar får då störa
utan målet är att förstå
Frågor kan ställas om något verkar oklart
av det som sagts
men bara så att saken ska kunna klargöras

Varför ska det vara så svårt

att i församling och kyrka
tala med varandra om tron
och det kristna livets ansvar
dess glädjeämnen och utmaningar?
Ett sådant delande skulle gynna oss alla
och ge förutsättningar för ett bättre klimat

Nå - varför denna långa inledning

om tävlande och konkurrens?
Dels för att jag tror att de flesta
känner igen tävlandet och kampen
och dels därför att dagens text börjar i
exakt en sådan tävling
Lärjungarna började undra, står det,
vem som var den störste av dem.
Inte i storlek, utan i betydelse

Vem är främst och viktigast av oss,

vem betyder mest, vem står närmast Jesus?
Lärjungarnas undran betyder att det
uppstod mer än en artig och stillsam
fråga
Här handlar det snarare om
ett livligt resonemang,
ett hett samtal, ett laddat meningsutbyte,
en häftig diskussion om rangordning
Det händer lärjungarna ganska ofta
att de börjar diskutera något de
inte riktigt förstår eller kan smälta
När de bekymrar sig för sin rang och betydelse
visar det att de inte förstått
vad Jesus menat och sagt

Jesus däremot, han förstod mycket väl

lärjungarna och deras dilemma

Med sedvanlig pedagogisk skicklighet

låter han ett barn
ställa sig vid sidan om honom
Ett barn får förtydliga och Illustrera
det han har att säga
På så sätt blir hans undervisning konkret

trots att den handlar om normer och principer

 

Genom kyrkans historia har många
pekat på detta tillfälle och understrukit
hur Jesus lyfter barnen som föredöme
I vår tid har det gjort att varje kyrkligt beslut
ska föregås av en barnkonsekvensanalys
Barnet har ingen makt eller position
men behöver omvårdnad, kärlek och stöd
Barnet representerar i texten ödmjukhet
Ett slags utanförskap och oansenlighet
som Jesus upphöjer

På Jesu tid var barns skola att arbeta

De fick arbeta med far, mor och syskon
på åkrar och fält, i hus och hem
och lärde sig genom att göra

de fick tjäna andra, familjen

När Jesus gör barnet till sin företrädare

ger det jämställdhet med sig själv

lyfter han fram tjänaridealet
Den som tjänar gemenskapen, de andra
är störst – och det på ett annat sätt
än att hitta hackordning och rang!
Att ta emot barnet i Jesu namn
är att ta emot Herren själv!

Hur ska inte lärjungarna ha studsat

inför denna utmanande undervisning
Skulle ett barn vara den störste bland dem?
Vem kan tävla och konkurrera med ett barn?
Det måste betyda att Jesus svarar på deras undran
genom att vända på och kullkasta hela diskussionen
Att vara störst är att vara minst
att vara de andras tjänare

Lärjungafrågorna var alltså felställda

byggde på felaktiga premisser
på missförstånd om vad Jesus ville
Jesus får lärjungarna att börja tänka i andra banor
än rang och position

I dagens text utmanar Jesus oss
att reflektera över hur vi använder våra gåvor
för oss själva, egna fördelar och vinning
eller om de ställs i församlingens
och medmänniskans tjänst,
ja, ytterst i Herrens tjänst?

En annan Jesusbild än den vanliga

Text: Luk 9:51-62.

Ibland verkar bibelorden gräva vallgravar

Och bygga murar mot andra

Bibeln kan användas och har använts

för ett starkt avståndstagande

vi fromma, vi kristna ställs mot dom där andra, 
mot samarier eller andra grupper 
man genom historien velat peka ut
Antisemitism och främlingsfientlighet
liksom nazism och andra ideologier
har smugit sig in och påverkat
hur man i kyrkan läst och förstått

Texten idag är ett sådant exempel,

vi hör talas om en samarisk by

dit Jesus sänder sina budbärare för att

förbereda hans ankomst.

”Men man ville inte ta emot honom,

eftersom han hade vänt sina

steg emot Jerusalem”.

Orden blir ett vittnesbörd om att samarierna avvisar Jesus.

Det blev enkelt att dra slutsatsen att dom där

inte vill eller kan följa Jesus såsom vi

De påstod att de ville, men annat kom i vägen

En vill följa Jesus vart han än går, men Jesus utmålar

Människonens situation som sämre än djurens.

Rävar och himlens fåglar har det bättre.

Människosonen har ingenstans där han kan vila sitt huvud.

Med en sådan presentation kan man förstå att

personen som var så övertygad, blir avskräckt.

Följ mig, säger Jesus, men får ett svar som får mig

att tänka på barnbokspojken Alfons Åberg. Han som

hela tiden svarar: jag ska bara...

Barnet har lust att göra något annat

och prövar under barndomen sina förmågor

att välja och vilja själv och inte bara göra

det som den vuxne vill

Men texten har också fungerat som ett exempel

för hur vi alla fungerar, oavsett vilka vi är,

Då målar texten ingen skiljelinje mellan oss

vilka grupper vi än kan räknas in i

Gotlänningar, smålänningar, gambier,

vänstermänniskor, sverigedemokrater eller fotbollsspelare…

Texten pekar på att vi alla har förbehåll

och bindningar som ställer sig i vägen för

vårt lärjungaskap

När någon avgör vad som

verkligen är viktigt att göra

när alternativen vägs - hur gör man då?

Jag tror att det vanligtvis sker

en inre kostnadsberäkning:

Vilka blir följderna om jag fattar ett beslut?

Blir det balans mellan tillfredsställelse och besvär?

Vill jag detta? Har jag lust? Vad kräver det?

Vad måste jag göra?

I frågan om lärjungaskap och efterföljelse

kan man ställa sig frågan om det fungerar att bli en

lärjunge till Jesus i min situation, med mina värderingar,

i mitt sociala sammanhang?

Texten har många bottnar

Många föreställer sig att de har en fri vilja

Och att man personligen har förmågan

att fatta beslut om trons verklighet

Jag kan själv välja att tro på Gud

Eller besluta mig för att avstå.

Att säga ja eller att säga nej…

Men reformationens teologer var inte övertygade

om att vi hade den friheten

Viljan beskrevs som trälbunden och inte fri

Den var slav under världen och det onda

Den kunde inte av sig själv

välja tron utan behövde assistans,

stöd och hjälp av den helige Ande.

Så kan bibeltexten sätta frågetecken

för den frihet vi föreställer oss

att vi har

Den är ganska begränsad och bunden

av tradition och sociala konventioner

och mycket annat som politiska sympatier

och gjorda livserfarenheter

En man i texten kan tänka sig följa Jesus

men ska bara gå och begrava sin far.

Något stod i vägen.

Att underlåta att fullgöra sin plikt

att begrava sin förälder skulle kosta mycket

i förlorat anseende och inverka socialt.

Begär då Jesus verkligen att vi

självmant skall ställa oss utanför vår familj,

vår tradition? Det kan tyckas så.

Eller också vill han visa att vår vilja

och våra beslut är beroende av så mycket annat

att vi riskerar att inte bli helhjärtade och helgjutna

Vi vet ju hur vi reagerar på människor som

tycks kompromissa för mycket med alla möjliga hänsyn…

En annan person vill gå hem och ta farväl av sin familj.

Inte bara vandra bort utan att faktiskt berätta.

Dessa svar bemöts av Jesus som undanflykter.

Jesus säger: Låt de döda begrava sina döda.

Den som ser sig om när han satt handen till plogen,

han passar inte för Guds rike.

Vi får här en bild av Jesus

mer motsägelsefull än den som ofta är i svang.

Här är han är inte den strålande idealmänniskan,

förebilden och idolen som vi har format

så som vi vill ha honom

Vi har fått både förnuft och känsla

så att vi kan urskilja när vi matas med förenklade bilder

utmejslade utifrån människors egna intressen

Jesus verkar i Lukas 9 inte vara den som omsluter

och som oreserverat tar emot alla som dom är

Vi får se en bild av Jesus som inte bara

är välkomnande och kravlös

Den populära strömlinjeformade Jesusbilden

får oss sällan att förstå att han gör anspråk på oss

att han vill förändra våra liv, hela vår tillvaro

att han vill forma oss, prägla oss och genomsyra oss

Jesus visar sig ha mer svärta och allvar,

en djupare glädje än den ytliga förströelsen

erbjuder och lockar med

Vi lär oss att ingen enda och enkel bild kan

fånga Jesus. Det vi tycker oss se och förstå

måste fördjupas och utvecklas.

Dagens text pekar på hur lätt det är

använda stora ord om sin vilja att följa Jesus

Kom då ihåg att Jesus inte lockar med fagra löften

utan ger en beskrivning av utanförskap, utsatthet och umbäranden.

Vår bibelöversättning gör det entydigt klart

att det är den samariska byn

som inte vill ta emot honom.

Det har hänt att man uttolkat texten

så att det är sändebuden som inte ville

eller förmådde ta emot honom, Jesus

Tänk om vi som ska vara Jesu utsända, hans förkunnare

och vittnen inte fullt ut tagit emot honom…?

Det kunde förklara att kallelserna

Då liksom nu möts med förhinder

och sådant som står före, är viktigare

Det blir en samvetsfråga för alla som gör tjänst

i kyrkan som anställda eller frivilliga volontärer,

som gudstjänstdeltagare och beslutsfattare

Är vi trogna kyrkans uppståndne Herre

Är vi överlåtna tjänare som i tro på Jesus

verkligen är budbärare med de gåvor som är våra:

musik, förkunnelse, undervisning,

förvaltarskap av kyrkorum och sakrala ting

Till sist blir kallelsens uppmaning

vår gemensamma utmaning:

Kan vi följa honom?

Sanningen är att det är svårt

att göra det av egen kraft

Vi behöver den helige Andes stöd och hjälp

så att tron kan födas och växa

och att förhållandet till Jesus

får växa till en levande relation

I växande vänskap till Jesus lär vi känna honom mera,

och vi möter honom i mässan, i bön och lovsång, i

bibelordet och förkunnelsen.

Dagens psaltarpsalm ger en anvisning:

Herre vem får gästa ditt tält

Vem får bo på ditt heliga berg?

Den som lever oförvitligt

Och gör det rätta

Och är sann

I tanke och tal

Ur Psaltaren 15

Predikan i Källunge kyrka 23/7 

Sjätte söndagen efter Trefaldighet