Stulen och slängd på tippen

För många år sedan var det utförsäljning

på regementet. I3:s gamla militärcyklar såldes ut.

Jag tror jag betalade det facila priset 75 kronor

för en bastant grönmålad stål- och järnkonstruktion

För att skilja den från andra målade jag den

med en nästan lysande neongrön färg

Jag tänkte: den kommer ingen att vilja stjäla

eftersom den var unik, den gick inte 

att blanda samman med andra cyklar. 

Jag hade fel.

En natt försvann den och som jag saknade min cykel!

Trygg och trögtrampad, men tung och säker.

Till och med bilar vek undan för den, 

så imponerande var den

Efter någon månad tog jag mig för att besöka

polisens hittegodsavdelning för cyklar.

Bland hundratals stulna eller förlorade velicopeder

så var det en som lyste neongrönt

Skenet kom från en av krokarna där cyklarna hängde

Den är min, ropade jag och det kostade mig

Jag fick genast lösa ut hojen

till en kostnad av 30 riksdaler

Hjulen var hoppade på och kunde inte snurra mer

Styret var krökt, cykelbelysningen borta och sadeln trasig

Men det var min cykel. Jag släpade hem den

och undrade efterhand varför jag gjorde mig besvär

Fordonet var redan bortom all räddning.

Men jag var på något sätt otroligt fäst vid cykelskrället

Till sist förde jag det som var kvar av den 

en gång så mäktiga cykeln till en viloplats 

på soptippen, återbruksanläggningen

Det som stjäls, tappas bort eller går förlorat

söker man nästan reflexmässigt efter

Gud ser till oss människor, söker oss

så att vi ska vända åter till honom

och inte gå vilse i världen

Vi vet det därför att det finns ett

alldeles speciellt kapitel i Lukasevangeliet

som handlar om det som är förlorat

Dagens text ingår i detta märkvärdiga

bibelavsnitt av liknelser som ni hittar

i Lukasevangeliets 15 kapitel

Först är det ett får som är förlorat

Ett vilsegånget får, ett av hundra

99 lämnas kvar då de för stunden

är säkra och trygga i flocken

Herden söker det borttappade fåret

tills han finner det

Avsnittet slutar med att vänner och grannar

samlas för att glädja sig, för att festa

Därefter följer dagens text: nu är det en kvinna

som tappar ett silvermynt. Hon letar efter det

med ljus och lykta och genom att städa och sopa hela huset

När hon finner myntet samlar hon väninnor

och grannkvinnor till en stund av glädje.

Sedan kommer en av Jesu mest berömda liknelser

Den om den förlorade sonen. Den unga äventyraren

begär sin arvslott och reser ut i världen och slösar bort

allt han äger och har. När han har det sämre än svinen

händer något med honom. Något manar honom.

Han beger sig hem till sin förlåtande far

som tar emot honom med öppen famn

och som ordnar ett kalas, en rejäl fest.

Poängerna återfinns i små förklaringar som följer

på varje liknelse. Det förlorade fårets liknelse slutar:

På samma sätt blir det större glädje i himlen

Över en enda syndare som omvänder sig än

över nittionio rättfärdiga som

inte behöver omvända sig

Liknelse om myntet avslutas: På samma sätt,

säger jag er, gläder sig Guds änglar över

en enda syndare som omvänder sig

Liknelsen om den förlorade sonen avslutas:

Men nu måste vi hålla fest och vara glada,

för din bror var död och lever igen

Han var förlorad och är återfunnen…

Till och med vi kan som den förlorade sonen

ibland inse att nu är läget så illa utsatt

att det bästa vore att söka sig hem

till fadershuset igen

Det är Gud som genom den Helige Ande

tar initiativet, manar oss

Vi vill inte gärna se oss som förlorade eller utsatta

vi som gör så gott vi kan! Men vi inser nog att

våra egna insatser inte förmår rädda oss

Gud gör omvändelsen, återfinnandet möjligt.

Det är Guds kärlek i Kristus Jesus som

genom Andens ingripande

finner, räddar och frälser

Om vi förlitade oss på oss själva

skulle vi snart lockas bort

begären skulle leda oss vilse

Tyngden av alla våra felsteg och synder

skulle då vila på våra egna axlar.

Vi skulle tvingas bära bördor

som vi inte kan klara av

vår bortvändhet, vår synd och brist

växer snabbt förbi våra begränsade krafter

Jesus bar vår synd, han som förmådde…

Vår gudstjänst kan idag få bli den fest

som liknelserna berättar om

En himmelsk fest i glädje över att

vi blivit funna och vunna

rättfärdiggjorda av nåd och genom tron allena.

Vi gläds med varandra över den räddning och frälsning

som Kristus genom sin försonande död och uppståndelse

skänkt åt oss

Därför vill vi också frimodigt efter gudstjänsten

och under kommande dagar och veckor

berätta om evangeliets glada budskap:

om Guds stora välgärning

Min gröna cykel var bortom räddning

Så den hamnade på en soptipp

trots att man kan säga att jag var

mer än fäst vid den, älskade den

Hur illa tilltufsade och tilltygade vi är

av synd och mörkrets makter är vi aldrig

bortom räddning!

När vi som var förlorade återvänder, 

när vi återföds och förnyas

inser vi att inbjudan står kvar

En plats är reserverad vid det stora 

glädjefyllda gästabudet,

vid den himmelska festen…

Predikan i Tysslinge kyrka 12/6 2016

3 söndagen efter Trefaldighet

Predikotext: Lukasevangeliet 15:8-10