Stolthet och fördom

Idag får vi möta ett par bedjande människor

Alltid något, tänk att det finns sådana

som fortfarande går till kyrkan eller templet

för att be och för att tala med vår Herre!

Men deras attityder och förhållningssätt

är totalt olika

Stolthet och fördom hos farisén

ställs mot ödmjukhet och

syndamedvetande hos tullindrivaren

Jag tackar Dig, Gud, för att jag

inte är som andra människor

tjuvar, bedragare och horkarlar…

Så låter stolthet och fördom

Gud, var nådig mot mig syndare…

Ber tullindrivaren i sin ödmjukhet

undanskymt och i avskildhet

Vilken kollision mellan synsätt

Vilken krock

Jag känner igen stolthet och fördom

men mera sällan hos människor som ber

Däremot kan ilska och upprördhet

få röster att darra av indignation

av oro och rädsla

Rösterna vi möter på sociala medier

känner igen på insändarsidor

och hör i radions

Ring och sjung ut

Ibland skulle rösterna

kunna vara våra egna…

måste vi väl erkänna

De där rösterna som förfasar sig

som kritiserar och svartmålar

Denna stolthet och fördom

Skaffar sig måltavlor

Riktar sig ofta mot sådant man inte förstår

eller tycker oerhört illa om

Rösterna kan häva ur sig märkliga påståenden

Om de där invandrarna, flyktingarna, utlänningarna

Om tiggarna, de hemlösa, alkoholisterna

De där andra

Flyktingar och invandrare får höra

att de borde åka hem, de har inget här att göra

Det mesta som brister i vårt samhälle

det vi inte lyckats ordna upp

skylls på dem

När de bara har gjort

vad vi alla skulle göra

flytt från krig och förföljelse

lämnat förtryck, fattigdom och hunger

ungefär som våra förfäder gjorde

när de kände sig tvingade att emigrera

men det är alla slags människor som kommit

arbetare, företagare, fastighetsägare

som fått lämna allt bakom sig

för att söka ett annat liv

ett liv i trygghet

Invandrare, flyktingar, utlänningar

buntas ihop i en grå massa

Av någon egendomlig anledning

försvinner deras individualitet

deras personliga egenskaper

de ses inte som vanliga människor

utan betraktas och är sin grupp

Ja, varje person utrustas med alla

de dåliga egenskaper som tillskrivs gruppen

Man gör den orättvisaste av jämförelser

jämför det sämsta hos dem

med det bästa hos oss

På det sättet, med bristande logik

konstrueras en falsk ”sanning”

Man tror och påstår att alla dom där

utnyttjar systemen och får allting de pekar på

Mer pengar än de kan göra av med

lägenheter och förturer…

Saken blir inte bättre av att det

finns ett politiskt parti som underblåser

och hejar på avståndstagandet

Illasinnat beskrivs de nya svenskarna

som ociviliserade, som brottslingar,

som snyltare ovilliga att ta seden dit de kommer

Det är vare sig rimligt eller rätt

att överdriva sin egen förträfflighet

och svartmåla andra

särskilt som vi vet att människor

oavsett var de kommer ifrån är

ganska lika varandra

Det är något med orättvisa betraktelser

som får oss att gå igång

Hackordningar upprättas

sociala och ekonomiska klyftor befästs

Som Visbysork har jag sedan barndomen hört

om de tokiga fastlänningarna

som bara lever rövare och ställer till

de ställs mot fina gotlänningar

Politiker blir roffare till skillnad

från vanligt hederligt folk

som naturligtvis aldrig kört mot rött

eller struntat i hastighetsskyltarna

I vår kyrka är vi fromma och goda kristna

Vi tror rätt, gör mera gott

Om vi jämför med andra

katoliker, ortodoxer och pingstvänner…!

Högkyrkliga beskrivs som svartrockar

För att inte tala om hur laddat

det blir om vi skulle skryta med

hur mycket vi skiljer oss från

de där kvinnofientliga, förtryckande

muslimerna eller Sverigedemokraterna

eller vilka det är vi för tillfället

tillvitar alla de sämsta egenskaperna

vi kan tänka ut

Dagens liknelse harmonierar med en annan

av Jesu liknelser

Berättelsen om den barmhärtige samariern

visar att människor vi missaktar eller föraktar

faktiskt kan vara goda förebilder

och överträffa oss i goda gärningar

och i självinsikt!!!

Den förträfflige bedjaren är självrättfärdig

kliver tryggt och självsäkert längst fram

för att skryta till och med

inför Guds ansikte

om sina stora förtjänster

till skillnad från de där andra

den där typen

som inte är som jag, som vi

Eget beröm luktar illa

sas det i min barndom

Nu för tiden ska man veta sitt stora värde

Det finns till och med kurser för hur man

på bästa sätt kan sälja sig själv

marknadsföra sig genom att

gömma och glömma felsteg och brister

Man ska multiplicera och föröka

bre på brett vad gäller egna fina egenskaper

och den vackra personligheten man har

Att tro på sig själv och sin förmåga

kan vara både gott och väl

så länge det paras med ödmjukhet

och med respekt för andra

Bekräftelsebehovet är stort

hos de flesta av oss

Vi vill bli sedda, omtyckta, uppskattade

och bedömda som duktiga

värdefulla, som tillgångar

Minns att det visar sig tidigt

-Fröken, fröken, titta vad jag har ritat

-Vilken fin häst

-Det är ingen häst det är en cykel

Det man egentligen efterfrågar och begär

är inte en konstkritisk bedömning

utan en gnutta uppmärksamhet och beröm

Se mig! Se mig! Se hur duktig jag är…

I bibeltexten finns hos den första personen

ingen självinsikt

han verkar tro att det går att sälja

sin egen förträfflighet

att övertyga Gud om hur bra han är

och hur dåliga alla de där andra är

När vi alla vet att inför Gud

Behövs ingen förställning

inga fasader, inga undanflykter

Den buffliga typen

med den överdrivna självbilden

jämför sig med en nidbild

av de föraktliga, dom andra

Den andra bedjaren

vet hur det står till

hur han som tullindrivare har det

Han lider av frestelserna han fallit för

Han inser sina stora brister

och tillkortakommanden

och ber om förståelse, förlåtelse

om nåd

Bibelordets sökarljus

vad gäller brister och felsteg

ska inte först och främst gälla de andra

utan är en spegel där vi kan få syn på

hur vi själva är och uppför oss

Då blir det möjligt att ompröva

egna tänkesätt och handlingar

att låta stolthet och fördom vika undan

och ödmjukt be om förlåtelse

Vi vet ju att vi har en frälsare

som reser oss upp när vi faller

som stöder och bär

och som själv banat väg för oss

till Guds stora nåd

Då spelar det ingen roll om vi

är märkvärdiga på något sätt

eller vad vi har presterat

Vi är sedda och inbjudna! 

Predikan i Martebo kyrka och vid

Hammars fiskeläge i Norrlanda

11 söndagen efter Trefaldighet

Predikotext Lukasevangeliet 18:9-14

Det gäller liv, inte död!

Landets samlade bibelbestånd

ligger mestadels i träda

i väntan på bättre tider

Ibland bortlagda av respekt

för ordets helighet

ibland av glömska eller ointresse

Ta fram boken med stort B

Den kan leverera samtalsämnen

som håller ett liv

Nu prövar vi ett nytt betraktelsesätt

Kanske kan det visa att frågorna

är vår ingång

Tänk Dig att en bibeltext är som ett hus

Där finns dörrar och fönster

in- och utgångar och ljusinsläpp

Studerar man huset finns det frågor

man behöver ställa

Hur ser grannskapet ut?

Idag ingår huset i en liten stadsdel

som heter Jesu avskedstal

och består av 4 kapitel (14-17) i Johannesevangeliet

Vilka byggnader finns precis bredvid?

På ena sidan står ett löftesrikt hus

om den helige Ande

På den andra ett som handlar om att vi

ska älska varandra som Jesus

älskat oss…

Vi närmar oss huset

och frågar oss när huset byggdes, av vem,

vad skulle det användas till,

vilka material har använts?

Tänk att tegel och murbruk är ord

Formuleringar på nytestamentlig grekiska

Men vi, vi läser vår Bibel på svenska

och kan gott börja med vårt språk

poängen med att Bibeln kom på svenska

var att den som kunde läsa

också kunde pröva om det som påstods

och förkunnades stämde med Skriftens ord

I husets väggar finns termer och ord

som tål att tänka över, att vrida och vända på

vinstock, grenar, frukt, ansa, be, Fader, lärjungar…

När man tänker på ordens betydelse

inser man att det alltid finns mer att upptäcka

än det man ser direkt

Väl inne i huset möter oss många rum

Med olika funktion och användning

Köket är ett slags hjärta

Där det andliga livets livsmedel

Förvaras och tillreds

Där finns ett vardagsrum där

man kan sitta i bönens lugn och ro

eller möta släkt och vänner

för att tala trons språk med varandra

Där finns rum för förvaring

Och rum för avskildhet, återhämtning och vila

Bibeltexter är lika mångsidiga som hus

Med öppna ytor, skrymslen och prång

Därför är det värt att gå på upptäcktsfärd!

Somliga människor har verkligen svårt för

det här huset, de tycker inte om det

De betraktat byggnaden och ser bara

oönskade egenskaper, frånstötande detaljer

Det är lätt att fastna vid trösklarna

Där orden tycks bli oöverstigliga hinder

Fördömande och osympatiska ord

Varje gren i mig som inte bär frukt

Skär han bort

Om vi är grenarna, är det alltså vi som ska bort

blir den snabba slutsatsen

Snart tycks fler hinder blockera vägen

nu med följande uttryck

Den som inte är kvar i mig

blir som grenarna som kastas bort och vissnar;

De samlas ihop och läggs på elden

och bränns upp…

Man kan förstå om orden känns ogästvänliga

kalla och frånstötande, som ett utkylt rum

där ingenting verkar inbjudande

eller välkomnande

Resultatet blir människor vänder huset ryggen

De flyr bort därför att

kristen tro framstår som dömande och otäck

Detta är inte för mig

Här sätter jag aldrig mer min fot,

tänker de…

Kan Jesus verkligen ha velat få lärjungarna

att se sig själva som grenar

bara för att bli oroade över

om de ska klippas bort, slängas, brännas?

Är huset verkligen byggt

för att hålla folk borta?

Är det vad Jesus önskar?

Är det så tron fungerar,

är det så den ska förstås?

Eller pekar orden på

en allmänmänsklig erfarenhet

något vi alla varit med om?

Tänk tennisspelaren som tröttnade

och förlorade lust och intresse

ville inte ens se de allra bästa spela

eller kärleks- eller vänrelationen som brast

och när inte längre vänskap eller kärlek

höll relationen levande

så vissnade den

och det kunde bli både mörkt och smärtsamt

Livet utan Jesus liknas vid förtorkning, mörker

Den borttappade relationen

den förlorade tron

Men poängen är liv – inte död!

Textens bärande väggar

handlar så tydligt om något helt annat

Om förening och samhörighet

om gemenskap och hopp

Bli kvar i mig

Så blir jag kvar i er,

säger Jesus och berättar om grenarna

som inte lever av sig själva

för sig själva

utan får sitt liv genom att höra till

genom samhörighet och gemenskap

Nu ser vi att vinstocken är en bild

som kan gälla alla möjliga slags gemenskaper

En lokalavdelning av Röda korset eller Amnesty

Som vitaliseras av sina världsvida rörelser

Den lokala grenen förväntas vara aktiv,

göra nytta för behövande vid katastrofer,

olyckor eller agera för fångars frihet

Detta att göra nytta är att bära frukt

Sverige skulle kunna vara en vinstock

och vårt lands alla medborgare och innevånare

grenar med ömsesidig förpliktelser

men sannerligen också en hel del glädje

som när Sara Sjöström simmar hem ett guld

eller ett landslag vinner,

eller oftare, nästan vinner en trofé,

eller när Sverige gör oss stolta

genom goda och solidariska insatser

för människors värde och värdighet

Kommer ni ihåg en annan text

som handlar om att barnen måste få komma

till Jesus och inte hindras

Där säger Jesus

Den som inte tar emot Guds rike som ett barn

Kommer aldrig dit in

Man hör ofta hurtiga och käcka utläggningar

Om vikten av att våga var barn

Så vuxen man är

Det verkar nästan som om vuxna

Om de är kloka ser till

Att vara riktigt barnsliga

Mer ballonger och serpentiner!?

Knappast, vad jag förstår handlar

orden om barn, hur de är och har det

De är ovillkorligt och tillitsfullt beroende

av sina föräldrars omsorger

som gör det möjligt för dem att leva

Samma öppenhet och förväntan

som kan prägla det späda barnets

relation till den vuxne

är vad det handlar om här

Att ta emot Guds rike som ett barn

är att stå öppen och mottaglig

för Guds omsorg och kärlek

att höra samman tätt och nära

Förälder och barn, vinstock och grenar

Inga späda barn klarar sig utan föräldrars

generösa kärlek, de vårdar, skyddar, klär, föder

tröstar, hjälper och håller om

Ni minns när det var som värst i Rumänien

och vi hörde berättelsen om spädbarnet

som låg närmast ljusknappen och ibland

kunde få en liten extra klapp

och därför växte och blev stark

När andra barn i rummet förtvinade

Behandlade som ting, objekt

berövade generös omsorg, kärlek och varm närhet

Jesus pekar på det mänskliga behovet

att höra samman med Gud och varandra

Vinstocken och grenarna understryker

hur själva livet är en nådegåva från Gud

Gemenskapen träd och grenar

är så nära och så sammanlänkat

och sambandet är så intimt

att det blir svårt att urskilja vad som är vad

Var slutar stam och börjar gren?

Min fader förhärligas när ni bär rik frukt

Och blir mina lärjungar

Stam och grenar är ett, en gemenskap,

Här avslöjas en sanning om

vad en församling, en kyrka, är

-       en levande gemenskap

Där är Kristus livet och vi

utsända från stammen

för att göra hans vilja

bära frukt

Kan det verkligen bli så, vara så?

Det hus vi besökt idag

den text vi har läst

säger att det är så

Den inbjuder oss

att höra till

Predikan 10 e Trefaldighet

i Rute och i Fårö kyrka

Johannesevangeliet 15:1-9

Förvaltare, finns dom?

Uppfyll jorden, säger Gud till människan

när han som bäst arbetar med sin skapelse

Lägg den under er, fortsätter Gud

Härska över jordens alla djur

Och på många sätt är det precis

vad människan har gjort:

fyllt den, dominerat den, exploaterat den

Många skulle utan tvekan påstå

att människosläktet är i full färd med

att förstöra den värld som gavs som ansvar

att vörda och vårda

Då är det inte alldeles bort i tok att vi

Som idag har en söndag

som ägnas åt Goda förvaltare

Även om ordet tycks ålderdomligt

och på många håll fallit ur bruk
Förvaltare, finns de?

Möjligen har de unga hört talas om

att det finns någon fastighetsförvaltare

eller förvaltare av fondförmögenheter

Men sällan frågar vi varandra hur vi

förvaltat den cykel vi kanske har

eller den utbildning vi fått

inte heller brukar vi diskutera med varandra

hur vi fungerar som förvaltare…

Trots det är både ordet och temat viktigt

Nu möts vi av Jesu liknelse där en man

Som skulle å resa, utlandssemester

Kanske en sommar just som den här

Han kallar till sig sina tjänare och ger dem

talenter att sköta om

Redan där får vi en tankeställare

Det finns en dubbeltydighet

I talenter som är pengar, materiella tillgångar

Men nog ljuder talenter och talanger ganska lika

och då finns det anledning att också fundera över

våra andliga och mentala förmågor,

våra egenskaper, utförsgåvor och talanger

Av liknelsen framgår att det vi får oss tilldelat

inte går att gömma undan och enbart spara

Det är en dålig lösning att låta bli att bruka

Det vi har anförtrotts

Den som får ett ansvar, tar ansvar

har att se till att det man fått ansvar för

inte försvinner eller förbrukas

Tvärt om visar liknelsen att gåvorna,

det vi har ansvar för, behöver utvecklas

Så att det blir mer eller fler

Den som lyckats få mest avkastning får rejält

med beröm och dessutom får den tjänaren

den talent som det inte blev något med

Så får vi höra de svåra orden: Den som har skall få

den som inget har blir av till och med

med det lilla som kan finnas

Men tänker vi efter formas vår värld

fortfarande efter det mönstret

den rikaste procenten blir ofattbart mycket rikare

och många fattiga förlorar vad de har

sitt hem, sin försörjning, sitt land

och hamnar i ett växande armod

Vi kan förstås tänka att bibelordet

just i dagens liknelse är extra svart-vit

Vi kan tänka att det handlar om mer

eller rent av något annat än om att

pengar och egendom ska växa allt mer

Varför sägs ingenting om andra slags resultat

sådana vi i kyrkan brukar trösta oss med

när siffrorna blir mindre och gudstjänsdeltagarna

allt färre

Vi tänker och hävdar att om vi utvecklar kvalitén

är det också ett mått på framgång

då förvaltar vi ändå något trots att

antalet deltagare sjunker drastiskt

Ett annat slags resultat av vårt ansvar

ser man om vi talar och handlar på riktigt
visar att detta är på allvar
så att vi också lämnar djupa avtryck

i människors hjärtan

så att vi förmår röra och beröra

ja, kanske väcka engagemang så att någon tar beslut

till exempel om att förändra sitt liv

börjar se till sina medmänniskors väl och ve

vill arbeta för att skydda och bevara vår jord

Ett gott förvaltarskap ger inte efter

för alla slags tillfälliga önskemål

utan håller fast vid uppdraget, härdar ut

Också det kan vara ett gott förvaltarskap

som betyder att man till nästa generation

kan lämna ett arv som vårdats och skötts om

Hejnum Högård där vi befinner oss idag

tillhör kyrkan och har hävdats och vårdats

i många sekler av församlingen och enskilda

ansvarstagande personer

Säkert har man fått avkastning i form av föda åt djuren

och visst man har hållit landskapet öppet

Tagit väl vara på det

Vi inser här i detta änge att vinst och avkastningen

inte är eller var det enda viktiga

Man gjorde vad man kände att man borde och skulle göra:

visade omsorg, tog ansvar så att nya generationer

fick något värt att ta över

Vi kan säkert enas om att detta att bara göra ingenting

inte är någon bra lösning om man ska vårda

och förvalta, om man ska ta ansvar och utveckla

Samtidigt ligger en god portion vishet i tanken

som vi gotlänningar är duktiga på

att låta saker och ting bero

Att låta dem mogna

så att vi hinner tänka efter och göra planer

Att bara rusa åstad är inte heller den bästa av lösningar

Dessutom behövs stunder av vila och eftertanke

det är nämligen totalt omöjligt att vara

högpresterande precis hela tiden

Återhämtning, förkovran och ställtid behövs

I det moderna samhället försöker många

skära bort återhämtning och tid för reflektion

även omställningstiden, ställtiden,

den tid som det tar att göra sig redo för nästa uppgift

är hotad

Liknelsens slutsats får oss att studsa

Är detta en text om hur illa det ska gå

för många av oss

Ska vi eller några av oss

som odugliga tjänare kastas ut i mörkret

till gråt och tandagnisslan

Pedagogiskt landar dagens text

olika hos oss

Somliga har en förmåga att tänka

att det där det handlar inte alls om mig

Och andra, de bara suger i sig ord om

brister, olycka, felsteg, sorgliga slut

Frågorna om förvaltarskapet är personliga frågor

Inte ett test för oss att använda på alla andra 
som vi känner, på vänner och ovänner

Vi får börja med att pröva oss själva

Men använd då inte ett dåligt självförtroende 
som glasögon, för då duger ingenting 
av det man faktiskt gjort

Texten pekar verkligen på vår vilja att försöka

på om vi prövat att anstränga oss

eller har vi låtit bli och struntat i uppgiften
av rädsla (en kraftfullt hämmande känsla)
eller av ren likgiltighet

Detta änge, Hejnum högård, blir en påminnelse

om att vi som förvaltare fungerar 
som allra bäst när vi vill och får 
ta ansvar och visa omsorg

En liknelse som denna gäller ytterst

människans förhållande till Gud

och om vår vilja att stå till tjänst

i Guds tjänst

Står vi till Guds förfogande

som ansvarsfulla tjänare

och goda förvaltare?

Det är frågan...

och svaret är våra liv.

Predikotext  Matteusevangeliet 25:14-30 (samt 1 Moseboken 1:24-2:3)

Predikan 9 eftr Trefaldighet

Hejnum Högård