söndag 16 augusti 2015

Stolthet och fördom

Idag får vi möta ett par bedjande människor
Alltid något, tänk att det finns sådana
som fortfarande går till kyrkan eller templet
för att be och för att tala med vår Herre!
Men deras attityder och förhållningssätt
är totalt olika

Stolthet och fördom hos farisén
ställs mot ödmjukhet och
syndamedvetande hos tullindrivaren

Jag tackar Dig, Gud, för att jag
inte är som andra människor
tjuvar, bedragare och horkarlar…
Så låter stolthet och fördom

Gud, var nådig mot mig syndare…
Ber tullindrivaren i sin ödmjukhet
undanskymt och i avskildhet
Vilken kollision mellan synsätt
Vilken krock

Jag känner igen stolthet och fördom
men mera sällan hos människor som ber
Däremot kan ilska och upprördhet
få röster att darra av indignation
av oro och rädsla
Rösterna vi möter på sociala medier
känner igen på insändarsidor
och hör i radions
Ring och sjung ut

Ibland skulle rösterna
kunna vara våra egna…
måste vi väl erkänna
De där rösterna som förfasar sig
som kritiserar och svartmålar

Denna stolthet och fördom
Skaffar sig måltavlor
Riktar sig ofta mot sådant man inte förstår
eller tycker oerhört illa om
Rösterna kan häva ur sig märkliga påståenden
Om de där invandrarna, flyktingarna, utlänningarna
Om tiggarna, de hemlösa, alkoholisterna
De där andra
Flyktingar och invandrare får höra
att de borde åka hem, de har inget här att göra
Det mesta som brister i vårt samhälle
det vi inte lyckats ordna upp
skylls på dem
När de bara har gjort
vad vi alla skulle göra
flytt från krig och förföljelse
lämnat förtryck, fattigdom och hunger
ungefär som våra förfäder gjorde
när de kände sig tvingade att emigrera
men det är alla slags människor som kommit
arbetare, företagare, fastighetsägare
som fått lämna allt bakom sig
för att söka ett annat liv
ett liv i trygghet

Invandrare, flyktingar, utlänningar
buntas ihop i en grå massa
Av någon egendomlig anledning
försvinner deras individualitet
deras personliga egenskaper
de ses inte som vanliga människor
utan betraktas och är sin grupp
Ja, varje person utrustas med alla
de dåliga egenskaper som tillskrivs gruppen
Man gör den orättvisaste av jämförelser
jämför det sämsta hos dem
med det bästa hos oss
På det sättet, med bristande logik
konstrueras en falsk ”sanning”

Man tror och påstår att alla dom där
utnyttjar systemen och får allting de pekar på
Mer pengar än de kan göra av med
lägenheter och förturer…
Saken blir inte bättre av att det
finns ett politiskt parti som underblåser
och hejar på avståndstagandet
Illasinnat beskrivs de nya svenskarna
som ociviliserade, som brottslingar,
som snyltare ovilliga att ta seden dit de kommer

Det är vare sig rimligt eller rätt
att överdriva sin egen förträfflighet
och svartmåla andra
särskilt som vi vet att människor
oavsett var de kommer ifrån är
ganska lika varandra

Det är något med orättvisa betraktelser
som får oss att gå igång
Hackordningar upprättas
sociala och ekonomiska klyftor befästs

Som Visbysork har jag sedan barndomen hört
om de tokiga fastlänningarna
som bara lever rövare och ställer till
de ställs mot fina gotlänningar
Politiker blir roffare till skillnad
från vanligt hederligt folk
som naturligtvis aldrig kört mot rött
eller struntat i hastighetsskyltarna

I vår kyrka är vi fromma och goda kristna
Vi tror rätt, gör mera gott
Om vi jämför med andra
katoliker, ortodoxer och pingstvänner…!
Högkyrkliga beskrivs som svartrockar
För att inte tala om hur laddat
det blir om vi skulle skryta med
hur mycket vi skiljer oss från
de där kvinnofientliga, förtryckande
muslimerna eller Sverigedemokraterna
eller vilka det är vi för tillfället
tillvitar alla de sämsta egenskaperna
vi kan tänka ut

Dagens liknelse harmonierar med en annan
av Jesu liknelser
Berättelsen om den barmhärtige samariern
visar att människor vi missaktar eller föraktar
faktiskt kan vara goda förebilder
och överträffa oss i goda gärningar
och i självinsikt!!!

Den förträfflige bedjaren är självrättfärdig
kliver tryggt och självsäkert längst fram
för att skryta till och med
inför Guds ansikte
om sina stora förtjänster
till skillnad från de där andra
den där typen
som inte är som jag, som vi

Eget beröm luktar illa
sas det i min barndom
Nu för tiden ska man veta sitt stora värde
Det finns till och med kurser för hur man
på bästa sätt kan sälja sig själv
marknadsföra sig genom att
gömma och glömma felsteg och brister
Man ska multiplicera och föröka
bre på brett vad gäller egna fina egenskaper
och den vackra personligheten man har
Att tro på sig själv och sin förmåga
kan vara både gott och väl
så länge det paras med ödmjukhet
och med respekt för andra

Bekräftelsebehovet är stort
hos de flesta av oss
Vi vill bli sedda, omtyckta, uppskattade
och bedömda som duktiga
värdefulla, som tillgångar

Minns att det visar sig tidigt
-Fröken, fröken, titta vad jag har ritat
-Vilken fin häst
-Det är ingen häst det är en cykel

Det man egentligen efterfrågar och begär
är inte en konstkritisk bedömning
utan en gnutta uppmärksamhet och beröm
Se mig! Se mig! Se hur duktig jag är…

I bibeltexten finns hos den första personen
ingen självinsikt
han verkar tro att det går att sälja
sin egen förträfflighet
att övertyga Gud om hur bra han är
och hur dåliga alla de där andra är
När vi alla vet att inför Gud
Behövs ingen förställning
inga fasader, inga undanflykter
Den buffliga typen
med den överdrivna självbilden
jämför sig med en nidbild
av de föraktliga, dom andra

Den andra bedjaren
vet hur det står till
hur han som tullindrivare har det
Han lider av frestelserna han fallit för
Han inser sina stora brister
och tillkortakommanden
och ber om förståelse, förlåtelse
om nåd

Bibelordets sökarljus
vad gäller brister och felsteg
ska inte först och främst gälla de andra
utan är en spegel där vi kan få syn på
hur vi själva är och uppför oss
Då blir det möjligt att ompröva
egna tänkesätt och handlingar
att låta stolthet och fördom vika undan
och ödmjukt be om förlåtelse

Vi vet ju att vi har en frälsare
som reser oss upp när vi faller
som stöder och bär
och som själv banat väg för oss
till Guds stora nåd
Då spelar det ingen roll om vi
är märkvärdiga på något sätt
eller vad vi har presterat
Vi är sedda och inbjudna! 

Predikan i Martebo kyrka och vid
Hammars fiskeläge i Norrlanda
11 söndagen efter Trefaldighet
Predikotext Lukasevangeliet 18:9-14




måndag 10 augusti 2015

Det gäller liv, inte död!

Landets samlade bibelbestånd
ligger mestadels i träda
i väntan på bättre tider
Ibland bortlagda av respekt
för ordets helighet
ibland av glömska eller ointresse

Ta fram boken med stort B
Den kan leverera samtalsämnen
som håller ett liv

Nu prövar vi ett nytt betraktelsesätt
Kanske kan det visa att frågorna
är vår ingång

Tänk Dig att en bibeltext är som ett hus
Där finns dörrar och fönster
in- och utgångar och ljusinsläpp
Studerar man huset finns det frågor
man behöver ställa
Hur ser grannskapet ut?
Idag ingår huset i en liten stadsdel
som heter Jesu avskedstal
och består av 4 kapitel (14-17) i Johannesevangeliet
Vilka byggnader finns precis bredvid?
På ena sidan står ett löftesrikt hus
om den helige Ande
På den andra ett som handlar om att vi
ska älska varandra som Jesus
älskat oss…

Vi närmar oss huset
och frågar oss när huset byggdes, av vem,
vad skulle det användas till,
vilka material har använts?
Tänk att tegel och murbruk är ord
Formuleringar på nytestamentlig grekiska
Men vi, vi läser vår Bibel på svenska
och kan gott börja med vårt språk
poängen med att Bibeln kom på svenska
var att den som kunde läsa
också kunde pröva om det som påstods
och förkunnades stämde med Skriftens ord

I husets väggar finns termer och ord
som tål att tänka över, att vrida och vända på
vinstock, grenar, frukt, ansa, be, Fader, lärjungar…
När man tänker på ordens betydelse
inser man att det alltid finns mer att upptäcka
än det man ser direkt

Väl inne i huset möter oss många rum
Med olika funktion och användning
Köket är ett slags hjärta
Där det andliga livets livsmedel
Förvaras och tillreds
Där finns ett vardagsrum där
man kan sitta i bönens lugn och ro
eller möta släkt och vänner
för att tala trons språk med varandra
Där finns rum för förvaring
Och rum för avskildhet, återhämtning och vila
Bibeltexter är lika mångsidiga som hus
Med öppna ytor, skrymslen och prång
Därför är det värt att gå på upptäcktsfärd!

Somliga människor har verkligen svårt för
det här huset, de tycker inte om det
De betraktat byggnaden och ser bara
oönskade egenskaper, frånstötande detaljer
Det är lätt att fastna vid trösklarna
Där orden tycks bli oöverstigliga hinder
Fördömande och osympatiska ord
Varje gren i mig som inte bär frukt
Skär han bort
Om vi är grenarna, är det alltså vi som ska bort
blir den snabba slutsatsen

Snart tycks fler hinder blockera vägen
nu med följande uttryck
Den som inte är kvar i mig
blir som grenarna som kastas bort och vissnar;
De samlas ihop och läggs på elden
och bränns upp…

Man kan förstå om orden känns ogästvänliga
kalla och frånstötande, som ett utkylt rum
där ingenting verkar inbjudande
eller välkomnande

Resultatet blir människor vänder huset ryggen
De flyr bort därför att
kristen tro framstår som dömande och otäck
Detta är inte för mig
Här sätter jag aldrig mer min fot,
tänker de…

Kan Jesus verkligen ha velat få lärjungarna
att se sig själva som grenar
bara för att bli oroade över
om de ska klippas bort, slängas, brännas?
Är huset verkligen byggt
för att hålla folk borta?
Är det vad Jesus önskar?
Är det så tron fungerar,
är det så den ska förstås?
Eller pekar orden på
en allmänmänsklig erfarenhet
något vi alla varit med om?
Tänk tennisspelaren som tröttnade
och förlorade lust och intresse
ville inte ens se de allra bästa spela
eller kärleks- eller vänrelationen som brast
och när inte längre vänskap eller kärlek
höll relationen levande
så vissnade den
och det kunde bli både mörkt och smärtsamt
Livet utan Jesus liknas vid förtorkning, mörker
Den borttappade relationen
den förlorade tron
Men poängen är liv – inte död!

Textens bärande väggar
handlar så tydligt om något helt annat
Om förening och samhörighet
om gemenskap och hopp
Bli kvar i mig
Så blir jag kvar i er,
säger Jesus och berättar om grenarna
som inte lever av sig själva
för sig själva
utan får sitt liv genom att höra till
genom samhörighet och gemenskap

Nu ser vi att vinstocken är en bild
som kan gälla alla möjliga slags gemenskaper
En lokalavdelning av Röda korset eller Amnesty
Som vitaliseras av sina världsvida rörelser
Den lokala grenen förväntas vara aktiv,
göra nytta för behövande vid katastrofer,
olyckor eller agera för fångars frihet
Detta att göra nytta är att bära frukt

Sverige skulle kunna vara en vinstock
och vårt lands alla medborgare och innevånare
grenar med ömsesidig förpliktelser
men sannerligen också en hel del glädje
som när Sara Sjöström simmar hem ett guld
eller ett landslag vinner,
eller oftare, nästan vinner en trofé,
eller när Sverige gör oss stolta
genom goda och solidariska insatser
för människors värde och värdighet

Kommer ni ihåg en annan text
som handlar om att barnen måste få komma
till Jesus och inte hindras
Där säger Jesus
Den som inte tar emot Guds rike som ett barn
Kommer aldrig dit in

Man hör ofta hurtiga och käcka utläggningar
Om vikten av att våga var barn
Så vuxen man är
Det verkar nästan som om vuxna
Om de är kloka ser till
Att vara riktigt barnsliga
Mer ballonger och serpentiner!?

Knappast, vad jag förstår handlar
orden om barn, hur de är och har det
De är ovillkorligt och tillitsfullt beroende
av sina föräldrars omsorger
som gör det möjligt för dem att leva
Samma öppenhet och förväntan
som kan prägla det späda barnets
relation till den vuxne
är vad det handlar om här
Att ta emot Guds rike som ett barn
är att stå öppen och mottaglig
för Guds omsorg och kärlek
att höra samman tätt och nära
Förälder och barn, vinstock och grenar
Inga späda barn klarar sig utan föräldrars
generösa kärlek, de vårdar, skyddar, klär, föder
tröstar, hjälper och håller om
Ni minns när det var som värst i Rumänien
och vi hörde berättelsen om spädbarnet
som låg närmast ljusknappen och ibland
kunde få en liten extra klapp
och därför växte och blev stark
När andra barn i rummet förtvinade
Behandlade som ting, objekt
berövade generös omsorg, kärlek och varm närhet


Jesus pekar på det mänskliga behovet
att höra samman med Gud och varandra
Vinstocken och grenarna understryker
hur själva livet är en nådegåva från Gud

Gemenskapen träd och grenar
är så nära och så sammanlänkat
och sambandet är så intimt
att det blir svårt att urskilja vad som är vad
Var slutar stam och börjar gren?

Min fader förhärligas när ni bär rik frukt
Och blir mina lärjungar
Stam och grenar är ett, en gemenskap,
Här avslöjas en sanning om
vad en församling, en kyrka, är
-       en levande gemenskap

Där är Kristus livet och vi
utsända från stammen
för att göra hans vilja
bära frukt
Kan det verkligen bli så, vara så?
Det hus vi besökt idag
den text vi har läst
säger att det är så
Den inbjuder oss
att höra till

Predikan 10 e Trefaldighet
i Rute och i Fårö kyrka
Johannesevangeliet 15:1-9

måndag 3 augusti 2015

Förvaltare, finns dom?

Uppfyll jorden, säger Gud till människan
när han som bäst arbetar med sin skapelse
Lägg den under er, fortsätter Gud
Härska över jordens alla djur
Och på många sätt är det precis
vad människan har gjort:
fyllt den, dominerat den, exploaterat den
Många skulle utan tvekan påstå
att människosläktet är i full färd med
att förstöra den värld som gavs som ansvar
att vörda och vårda

Då är det inte alldeles bort i tok att vi
Som idag har en söndag
som ägnas åt Goda förvaltare
Även om ordet tycks ålderdomligt
och på många håll fallit ur bruk
Förvaltare, finns de?
Möjligen har de unga hört talas om
att det finns någon fastighetsförvaltare
eller förvaltare av fondförmögenheter
Men sällan frågar vi varandra hur vi
förvaltat den cykel vi kanske har
eller den utbildning vi fått
inte heller brukar vi diskutera med varandra
hur vi fungerar som förvaltare…
Trots det är både ordet och temat viktigt

Nu möts vi av Jesu liknelse där en man
Som skulle å resa, utlandssemester
Kanske en sommar just som den här
Han kallar till sig sina tjänare och ger dem
talenter att sköta om
Redan där får vi en tankeställare
Det finns en dubbeltydighet
I talenter som är pengar, materiella tillgångar
Men nog ljuder talenter och talanger ganska lika
och då finns det anledning att också fundera över
våra andliga och mentala förmågor,
våra egenskaper, utförsgåvor och talanger

Av liknelsen framgår att det vi får oss tilldelat
inte går att gömma undan och enbart spara
Det är en dålig lösning att låta bli att bruka
Det vi har anförtrotts
Den som får ett ansvar, tar ansvar
har att se till att det man fått ansvar för
inte försvinner eller förbrukas
Tvärt om visar liknelsen att gåvorna,
det vi har ansvar för, behöver utvecklas
Så att det blir mer eller fler
Den som lyckats få mest avkastning får rejält
med beröm och dessutom får den tjänaren
den talent som det inte blev något med
Så får vi höra de svåra orden: Den som har skall få
den som inget har blir av till och med
med det lilla som kan finnas

Men tänker vi efter formas vår värld
fortfarande efter det mönstret
den rikaste procenten blir ofattbart mycket rikare
och många fattiga förlorar vad de har
sitt hem, sin försörjning, sitt land
och hamnar i ett växande armod

Vi kan förstås tänka att bibelordet
just i dagens liknelse är extra svart-vit
Vi kan tänka att det handlar om mer
eller rent av något annat än om att
pengar och egendom ska växa allt mer
Varför sägs ingenting om andra slags resultat
sådana vi i kyrkan brukar trösta oss med
när siffrorna blir mindre och gudstjänsdeltagarna
allt färre

Vi tänker och hävdar att om vi utvecklar kvalitén
är det också ett mått på framgång
då förvaltar vi ändå något trots att
antalet deltagare sjunker drastiskt
Ett annat slags resultat av vårt ansvar
ser man om vi talar och handlar på riktigt
visar att detta är på allvar
så att vi också lämnar djupa avtryck
i människors hjärtan
så att vi förmår röra och beröra
ja, kanske väcka engagemang så att någon tar beslut
till exempel om att förändra sitt liv
börjar se till sina medmänniskors väl och ve
vill arbeta för att skydda och bevara vår jord

Ett gott förvaltarskap ger inte efter
för alla slags tillfälliga önskemål
utan håller fast vid uppdraget, härdar ut
Också det kan vara ett gott förvaltarskap
som betyder att man till nästa generation
kan lämna ett arv som vårdats och skötts om

Hejnum Högård där vi befinner oss idag
tillhör kyrkan och har hävdats och vårdats
i många sekler av församlingen och enskilda
ansvarstagande personer
Säkert har man fått avkastning i form av föda åt djuren
och visst man har hållit landskapet öppet
Tagit väl vara på det

Vi inser här i detta änge att vinst och avkastningen
inte är eller var det enda viktiga
Man gjorde vad man kände att man borde och skulle göra:
visade omsorg, tog ansvar så att nya generationer
fick något värt att ta över

Vi kan säkert enas om att detta att bara göra ingenting
inte är någon bra lösning om man ska vårda
och förvalta, om man ska ta ansvar och utveckla
Samtidigt ligger en god portion vishet i tanken
som vi gotlänningar är duktiga på
att låta saker och ting bero
Att låta dem mogna
så att vi hinner tänka efter och göra planer
Att bara rusa åstad är inte heller den bästa av lösningar

Dessutom behövs stunder av vila och eftertanke
det är nämligen totalt omöjligt att vara
högpresterande precis hela tiden
Återhämtning, förkovran och ställtid behövs
I det moderna samhället försöker många
skära bort återhämtning och tid för reflektion
även omställningstiden, ställtiden,
den tid som det tar att göra sig redo för nästa uppgift
är hotad

Liknelsens slutsats får oss att studsa
Är detta en text om hur illa det ska gå
för många av oss
Ska vi eller några av oss
som odugliga tjänare kastas ut i mörkret
till gråt och tandagnisslan

Pedagogiskt landar dagens text
olika hos oss
Somliga har en förmåga att tänka
att det där det handlar inte alls om mig
Och andra, de bara suger i sig ord om
brister, olycka, felsteg, sorgliga slut
Frågorna om förvaltarskapet är personliga frågor
Inte ett test för oss att använda på alla andra 
som vi känner, på vänner och ovänner
Vi får börja med att pröva oss själva
Men använd då inte ett dåligt självförtroende 
som glasögon, för då duger ingenting 
av det man faktiskt gjort

Texten pekar verkligen på vår vilja att försöka
på om vi prövat att anstränga oss
eller har vi låtit bli och struntat i uppgiften
av rädsla (en kraftfullt hämmande känsla)
eller av ren likgiltighet

Detta änge, Hejnum högård, blir en påminnelse
om att vi som förvaltare fungerar 
som allra bäst när vi vill och får 
ta ansvar och visa omsorg

En liknelse som denna gäller ytterst
människans förhållande till Gud
och om vår vilja att stå till tjänst
i Guds tjänst
Står vi till Guds förfogande
som ansvarsfulla tjänare
och goda förvaltare?
Det är frågan...
och svaret är våra liv.


Predikotext  Matteusevangeliet 25:14-30 (samt 1 Moseboken 1:24-2:3)
Predikan 9 eftr Trefaldighet