söndag 20 juli 2008

Helhjärtad i ont eller gott

Konsten att skylla ifrån sig är en utvecklad sysselsättning. Vi är som vi är och gör som vi gör och det beror på samhället, på omständigheterna, på lärarna, föräldrar, kamrater, tillfället... Att skylla på någon annan är ett sätt att försöka undvika eget ansvar!

Ibland beror det på medierna. De har verkligen ett ansvar för att vi tänker på nya sätt. Vi övertar mediernas världsbild. Bara det som står i tidningen eller syns på Tv betraktas som verkligt. Syns det inte är det som om detta något inte finns. Bara det som syns är verkligt. Ni kan utveckla tanken själva.

Kanske har Ni som jag träffat på, även bland unga människor, reaktionen när något de gjort blivit upptäckt. De blir mer upprörda över att ha blivit avslöjade än över den handling de kan ha gjort som är fel eller tvivelaktig. Den nya logiken resonerar – det som inte syns, finns inte. Och blir det upptäckt är det mer klandervärt att man blir påkommen.

Förvaltaren idag hör nog till samma grupp. Han har förskingrat och stulit och blir avslöjad. Men han slutar inte. Att brottet blir känt bekommer honom inte riktigt. Istället skaffar han sig en pensionsförsäkring genom att lura sin uppdragsgivare ännu mer. Människors lån blir delvis efterskänkta. Och förvaltaren kan senare, när han fått sluta, inkassera egna fördelar av dem han gynnat.

Brottslighet och oärlighet sina stränga moralregler. Där kan man inte ostraffat lura och stjäla. Då händer hemskheter, om man ska tro medierna som berättar om organiserad brottslighet, om maffia och kriminella gäng. Skuld och heder. Stenhårda regler. Förvaltaren är lojal mot sin brottslighet. Utifrån den synvinkeln är han förnuftig och förutseende. Men utifrån ärlighet och sanning är han en skurk, en oförbätterlig, listig och beräknande tjuv.

Texten visar att man kan vara helhjärtad och överlåten även åt osanning och brott. Det är det odelbara engagemanget som står i centrum.

Är man trogen i smått är man trogen i stort, är man ohederlig i smått är man ohederlig i stort, konstaterar Jesus som ett allmänmänskligt faktum. Är vi inte pålitliga, antingen som ohederliga eller som hederliga, så vill man inte ge oss förtroende eller ha med oss att göra. Engagemanget, det helhjärtade vill man ha.

Texten målar upp motsättningen mellan Gud och Mammon. Men översätt den inte med andligt mot världsligt. Var och en har sin kallelse att, i sitt sammanhang, i sitt yrke, med sina gåvor, stå i tjänst hos Gud...eller Mammon. Även den som arbetar i världen har samma uppdrag.

Det är en kompromisslös Jesus. Ingen kan tjäna två herrar! I Tankar inför dagen sa i veckan 17/7 en poet att prästen i hans kyrka hade sagt att Jesus var emot bokstavstro (Allhelgonakyrkan på Södermalm). På ett sätt är Jesus mot lagiskhet, mot den bokstavstro som inte söker efter lagens syfte, efter reglernas poäng, utan tror att det formella efterlevandet står över det medmänskliga. Men han är inte mot radikal efterlevnad.

Men Jesus är inte den kravlösa snällhetens budbärare. Hans radikala tydlighet ger alternativ att välja mellan. Hans krav bär släktskap med sådant vi normalt upplever som fundamentalism och bokstavstro. Ibland till och med skärper Jesus lagen. Läs bara Bergspredikan och kom sedan och säg att Jesus tycker att man skall göra som man vill med bokstaven.

Det Dubbla kärleksbudet i Matteus 22 är ingen enkel regel. Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...och du skall älska din nästa som dig själv. Skulle detta vara kravlöst? Något vi kan göra som vi vill med?

Idag är Jesu anspråk totalt: hela människan helhjärtat i Guds tjänst!

Predikan 9 Söndagen e Trefaldighet
i Gothems kyrka på Gotland
Text: Lukas evangelium 16:1-13

1 kommentar:

Anders Branderud sa...

Du skriver: ” Det Dubbla kärleksbudet i Matteus 22 är ingen enkel regel. Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...och du skall älska din nästa som dig själv. Skulle detta vara kravlöst? Något vi kan göra som vi vill med?”

Den historiske personen som sa de ursprungliga orden som sedan redigerades till "Matteus" hette Ribi Yehoshua. Hans namn redigerade sedan av hellenister till ”Jesus”.

“Moseböckerna” undervisar att man ska älska Skaparen med hela sitt hjärta, psyke/själsliv och ens allt.

De hebreiska verserna i ”5:e Mosebok” 6:4-9 bevisar att i ”Moseböckernas” definition av att älska Skaparen ingår att göra sitt bästa att hålla Hans direktiv icke-selektivt, inkluderandes att inte äta skaldjur, inte äta fläsk, fira Shabbat och de andra högtiderna beskrivna i ”Moseböckerna”, och många fler direktiv i ”Moseböckerna”. Den historiska första århundradets Ribi Yehoshua – Messias - från Nasaret och hans efterföljare Netzarim undervisade i enlighet med vad som är skrivet i ”Moseböckerna”; och för att följa Messias måste man göra detsamma. Hans undervisning blev sedan förvrängd till ”Matteusevangeliet”.
Belägg för alla dessa påståenden på hemsidan Netzarim

Anders Branderud