Borra titthål - för att se sig själv

Den Helige Johannes Döparens dag,
det låter något det!
Imponerande, eller hur?
Särskilt i ett land där,
och i en tid när,
helighet inte står högt i kurs.
Men - kan man kalla människor
för heliga kan man rimligen
också tro och acceptera
att det finns helgon!

Istället för att sky dem
borde vi finna stöd och tröst
genom dem och deras liv
De heliga kan inspirera oss
till att själva sträva efter
att leva helgade liv
Trosbekännelsen ger också oss
en plats i de heligas gemenskap
Vilken modig förebild vi har fått
genom Johannes döparen
han som var en Guds vilde
klädd i skinn och som levde
i obygden – vi skulle nog
ha behövt näsklämmor
för att komma honom nära

Han är kallad och utvald
Hans födelse utlovas av en ängel
i dagens evangelium.
Där vår text är avklippt och slutar
finns det en fortsättning, berättelsen
går vidare med att Herrens ängel Gabriel
belägger Sakarias med en
speciell sorts tystnadsplikt –
bara för att den blivande
pappan inte tror på ängeln
får han höra: du skall bli stum
och inte kunna tala förrän
den dag då detta sker…

Idag när vi läser eller hör berättelsen
om Johannes döparen undrar vi
vad som egentligen hände
vi är ju inte längre så vana vid
att se världen och historien
som den plats där Gud agerar
och griper in

Några av oss tror ännu att
Gud sänder änglar,
kallar och förvandlar folk,
skickar dem på uppdrag,
får dem att tala och vittna
eller gör dem stumma.

Här finns det lärdomar att få,
erfarenheter att lyssna till.
Låt oss använda den text vi har
fått som vår just denna dag –
och borra tre titthål i den.
Men vi hoppar över det som gäller
bönesvar och det som handlar om utvaldhet

Genom våra titthål ska vi se in
i vår egen tid, in i våra liv
för att kunna upptäcka
att Gud fortfarande kan agera och gripa in
i våra liv här i norra hörnet
Olaus Petri församlings del av Örebro!

Titthål ett: Elisabet och Sakarias var båda
rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt
efter alla Herrens bud och föreskrifter…
Ibland sägs det att vi inte behöver leva
på något särskilt sätt för att vi är kristna
för att vi är människor som tror på Gud.
Jag tror att man misstar sig
särskilt om man vill
avskaffa Guds förväntan på oss –
En viktig poäng har de naturligtvis
såtillvida att ingen av oss är
eller kan bli förmer än någon annan
det är inte präktighet och godhet
som för oss nära Gud
vi lever med synd, brist
ingen av oss är helt fri
Nej - det som för oss nära Gud
är tro, uppriktighet och längtan
och viktigast av allt Gud själv…

Genom detta titthål kan vi se
hur vi utmanas att leva efter
de bud som Kristus gett oss
att älska Gud med allt det vi är
med förstånd, kraft och vilja
vi som tillåter så mycket ovidkommande
att ta Guds plats i våra liv
njutning, karriär, olika beroenden
och uppgiften att älska vår nästa
lika mycket som vi älskar oss själva
hur svårt är inte det?

Men - vi kan faktiskt fortfarande se
människor som inspirerar oss,
sådana som vi med rätta beundrar
dessa som inget högre vill än att leva
rättfärdiga och oförvitliga
inför Gud! Fortfarande finns
det sådana människor…

Andra titthålet: Det vara Sakarias tur
att gå in i templet för att tända rökelseoffer
röken var och är symbol
för församlingens böner
som stiger upp till Gud -
vilken fin uppgift att få bära fram
församlingens bön inför Gud!
Där och då förnimmer han
Guds närvaro genom en ängel!
Inte vet jag hur många av Er
som här framme i koret har sett en ängel
men det finns änglar uthuggna i
pelarnas kapitäl (huvuden) på bägge
sidor av altaret

Men även om man inte sett eller hört
personliga änglabudskap
är detta en plats där Gud uppenbarar sig
här kommer Kristus till oss
tar sin boning i oss
omsluter oss, utrustar oss
med kraft och mod
kommer med kallelser
ger oss sin förlåtelse
och befrielse -
här förvandlas liv!

Det har skett förut
och det kommer att ske igen!
Den som lyssnar och väntar
får förnimma, se och höra!

Titthål tre: Ängeln Gabriel
talar om att Johannes skall få många
att vända tillbaka till Herren, deras Gud.
Och han skall gå före honom
med Elias ande och kraft,
för att vända fädernas hjärtan till deras barn
och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne,
så att Herren får ett folk som är berett.

Det skulle kunna vara hämtat ur Olaus Petris
församlingsinstruktion. Detta är vad vår
församling brottats med och längtar efter
Hur kan människor vända tillbaka till Gud?
Hur får Herren ett folk som är berett?
Uppgiften som Johannes fick -
vem eller vilka har tagit över den?

Den utmaningen borde få den kristna kyrkan
i det avkristnade norden
att fasta, be och be igen…
Finns det något viktigare uppdrag
för alla våra förtroendevalda, anställda och frivilliga,
för alla medlemmar och gudstjänstfirare?

Hur sammanfatta de tre titthålen? Möjligen så här:
1. Livet som finner en väg – hur fann du din?
2. Gudsmötet – vad betyder det för dig?
3. Tron som väcks – när ser jag det, hur går det till?

Vid nattvardsbordet öppnar sig perspektivet –
din väg kan bli synlig,
du erbjuds att möta Kristus
och din tro att bli väckt på nytt…


Predikan hållen i Olaus Petri kyrka Den Helige Johannes Döparens dag
(söndagen i midsommarhelgen) 24/6 2012.
Predikotext Lukasevangeliet 1:5-17

Inför korset - tystnad

Pryglad, bestulen på kläderna

som man kastat lott om
Förnedrad, avklädd,
hånad med en kungatitel

Klädd i törnekrona, spottad på
slagen i huvudet
Korsfäst tillsammans med rövare
skymfad, smädad…
Folk skakar på huvudet åt honom
Om du är Guds son, säger man
– hjälp dig själv
Stig ner från korset!
Till sist: död

Klipper man loss denna berättelse
från resten av evangeliet
– skulle det kunna handla
om en vanlig död,
ofattbart att kunna säga så
om de oräkneliga dödar
vi känner till, har hört talas om,
läser om, ser i TV…
Dödar som tillfångatagna människor
gått till mötes i fängelser och fångläger,
i häkten och koncentrationsläger
Otänkbart har till och med somliga
tvingats möta döden
uppradade på kanten av den massgrav
där de skulle begravas…

Man behöver inte frossa i beskrivningar
av det djävulska, det onda,
som hemsöker jorden
som drabbar så många medmänniskor,
utan namn, för oss okända
trots det: varje kristens systrar och bröder!

Visst är det svårt att i vår välfärd förstå
att man kan avsky och hata så
att man kan rättfärdiga sitt dödande?!
Och att man kan få det till att hämnd,
vedergällning, utrotning
skulle vara något gott eller rättvist,
att de som fängslats, plågats,
torterats, dödats
faktiskt förtjänat vad de fick!

När Jesus korsfästs görs också det
med övertygelsen att han är farlig,
hotar religionen och ordningen
att han är upprorisk och att han
därför förtjänar döden

Tron och hoppet vet att han frivilligt
underkastar sig lidande och död
för att göra ett hål i förnuftets
övertygelse att den som är död
har förlorat, att den människan
oåterkalleligt lidit nederlag
mött sitt slut och inte mera finns

Jesu död hamrar på dödens mur
den vi uppfattar som definitiv
Jesus död bryter igenom
upprättar en förbindelse
till den himmelska världen

Här blir hans död ett band
en relation till alla som lider och dör
i deras lidande finns han
Och vi förstår att ingen enda av dem
ska lida och dö övergivna och lämnade -
hur ensamma de än kan verka

Innan sin död har han undervisat
om hur himmelrikets dörr kan öppnas
När hans ord landar
hos osäkra och tvekande
eller övertygade och trosvissa
innebär de en sändning
att gå till dem
som lider i sin hunger
i naken utblottelse,
i fängelser och ensamhet
De som faktiskt går
ska möta de drabbade
men även Mästaren själv!
Han gör allt lidande till sitt:
jag var hungrig, jag var törstig
jag var i fängelse…
och Ni besökte mig!


I det blir Jesu död annorlunda
och som ett Guds handlande med människan
kan den ge all död ny betydelse!

Men just där och då, vid hans död
råder samma förtvivlan och sorg
som väller fram när någon
älskad dör

Varje död ändrar tillvaron
Ingenting blir sig mera lik
tiden stannar
När någon avhållen och älskad dör
kan man säga: med henne eller honom
dog också en del av mig
I den sorgen stannar människor ofta kvar
i sorgen som öppnar svarta schakt
av förlust, förtvivlan och saknad
i det inre
Många bär sorgen
som tung börda år efter år

I Matteuspassionens slutkör
möter något av denna sorg
Vi sätter oss med tårar neder
till dig i graven ropar vi:
Vila stilla, stilla vila


Där hörs den önskan
som kan stiga upp vid varje död
att den som dött ska äntligen slippa
plåga, lidande och smärta
den är inte mer, det är över
Vid dödsbädden, vid graven
kan man höra: vila i frid och du har fått ro
Vila stilla, stilla vila!

Men i sorgen efter Jesus
stannar vi enbart ett par dagar om året
tiden mellan långfredag och påskdag

Det övriga året fylls av det som gör hans död
till något mera, något annat
Jesus tolkade hela sitt liv
som ett tjänande liv
och han förutsåg att döden
inte skulle kunna hålla honom kvar,
den skulle inte kunna besegra honom
och göra honom till en förlorare för alltid
Ty Gud var med honom
mitt hans övergivenhets stund

Även i döden fanns hopp
om än inte synligt för Maria och Johannes
för lärjungarna och Jesu vänner
Idag på Långfredagen
föregrips det som skall komma…
På tredje dagen uppstånden igen
från de döda
Livet – trots döden
Genom död till liv!

Hans död är en försoningsdöd
genom sitt blod kan han rädda oss
såsom Israels folk kunde räddas
genom att man målade blod
från ett förstfött lamm
på sina dörrposter

Så blir den påsk då Jesus dör
förknippad med och förstådd
utifrån den påsk som leder vidare
till befrielsen ur förtryckets
och fångenskapens Egypten
Se Guds lamm - som borttager världen synder
Själv säger han: det är mitt blod,
förbundsblodet som blir utgjutet
för många till syndernas förlåtelse

Därför innehåller gudstjänsten
tillbedjan inför hans kors
där får var och en begrunda sin egen brist
sina tillkortakommanden, svek
handlingarna man önskade få ogjorda

Där på korsets trä spikades
den självutgivande kärleken fast
i ett försök att döda hoppet
livet, framtiden, tron

På korstes trä lider han offerdöden,
den som ska göra oss fria

Redan här och nu bär inte orden
de faller till marken, tystnar
i avståndet mellan svek och bortvändhet
och Guds kärleksoffer
Orden förmår inte bära
mysteriet i hur nära han kommer
när han tar synd och skuld
och bär den upp på korsets trä

Inför Jesus på korsets trä
bara tystnad

Predikan på Långfredagen 2012
i Olaus Petri kyrka
med läsning ur Matteusevangeliet 27:32-56

Även en anonym tiggare har namn

På väg mot Jerusalem går Jesus

tillsammans med sina vänner
Han berättar om profetiorna
och om allt märkligt som skall ske,
ofattbart för lärjungarna
tydligt för Jesus
I Jerusalem väntar svek, hån, prygel,
skymfningar, spott och förakt, och till slut:
död och… uppståndelse!
Allt räknas upp, som om det redan hade hänt

Jesu sällskap är på väg upp till Jerusalem
Jeriko ligger ett par hundra meter under havsytan
och Jerusalem sträcker sig 800 meter därovan
I närheten av Jeriko satt en blind tiggare
En tiggare år inte vem som helst
någon anonym, okänd, utan en medmänniska,
en person, med ett eget namn
Bartimaios låter Markusevangeliet
oss veta att han heter

Under åren som redaktör på Kyrkans Tidning
insåg jag hur mycket the human angle betyder
Inte den mänskliga ängeln
utan den mänskliga vinkeln!
The human angel är en viktig ingång
om man vill fånga läsarens
eller tittarens uppmärksamhet
Det som är mänskligt nära blir mera angeläget
då väcks medlidande, och vi kan identifiera oss

Trots det - de utsattas anonymitet
sköljer över oss varje kväll i TV
och i morgontidningen med för den delen
De drabbade i Homs i Syrien är långt borta
och så många att de förlorar sina
personliga särdrag
De blir mer som schabloner

Till och med de rumänska tiggarna i Örebro
har inga namn – för oss
ändå heter de något
de har förnamn och efternamn
som de fått av far och mor,
och de har syskon och kusiner
ingår i en familj, en släkt
En tiggare, en flykting, en svältande
angår oss tydligen mindre
så länge anonymiteten råder
Ibland är denna anonymisering ett sätt för oss
att skydda oss – från tyngden av andras lidande
och från den moraliska plikten, och skulden.

Tiggaren hörde folkhopen komma
hans hörsel var det inget fel på
den var mera utvecklad och tränad
så att han hörde mer än
vad vanligt seende gör
Vi får lätt för oss att kretsen kring Jesus
gick till Jerusalem modstulna och molokna,
med hängande huvuden
Men det tror inte jag
I det här sällskapet rådde ingen tystnad
Jesus gick för det mesta i sällskap
med andra – och jag kan tänka mig
att det var ganska likt de gånger
då man själv har gått i klunga med andra,
det har ofta blivit ganska högljutt
av stoj och skratt, sång,
roliga historier,
berättelser och samtal…
De kanske inte sjöng
I naturen ut vi gå, Joppehejdi
hejdi, hejda eller
Vi går över daggstänkta berg,
men nog sjöng de

Tiggaren, som har ett namn,
Bartimaios, Timaois son,
han får höra att det är Jesus från Nasaret
som går förbi - då händer det
som gör denna berättelse så speciell
Bartimaios ropar högt:
– Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!
Och visar därmed att han vet vem Jesus är
den Messias man väntat är på väg

Nu blir det omvända världen
Som om tiggaren vad den
som förde mest oljud
lät mest och störde
Han tystas ner av dem som gick
främst i den stora klungan
Inte tiger han för det!
Försöken att ta ifrån honom rösten
sporrar honom att ropa ännu högre
till dess Jesus hör honom

Att ropa tills Jesus hör! Det lär han oss.
Att ropa tills Jesus hör!

Men är inte det konstigt?
Vet Jesus inte redan från början
vad Bartimaios eller vad vi behöver?
Varför måste vi ropa och be?

Ni som är bibelsprängda
vilket uttryck, ni som är
bevandrade i bibeln vet att
det finns en passage i Gamla testamentet
där man retar en annan Guds profeter
för att deras Gud hör så dåligt
I 1 Kungaboken 18 utkämpas
en kamp mellan Guds profet
och Baals profeter. Elia retar dem:
ropa högre! Han är ju gud ,
men han har väl sitt att sköta,
han kan ha gått avsides
eller vara ute i något ärende.
kanske han sover
och måste vakna först…

I de flesta religioner
söker människor hjälp från Gud
genom att i sång och bön
lyfta fram problem, svårigheter och behov
När bönesvaren uteblir och
orden studsar från väggar och tak
kan det tyckas som att Gud har stängt
sin mottagning och har annat för sig,
sover, inte lyssnar…

Vi ska ropa och be, inte för att Gud sover
utan därför att uthållighet i bönen
är något Bibeln i många texter uppmanar till
Uthålligheten blir ett tecken på tro
den stärker och fördjupar, förankrar, tron i oss
Vi ska inte behandla bönen som en snabb beställning
ur en katalog för bönesvar som fraktfritt
och enkelt levereras nästa vardag

Bönen till Gud gör också nytta hos oss själva
den förstärker vår egen motivation
gör oss beredda att ta emot vad Gud har att ge
och förbereder oss på att själva delta
och vara aktiva görare i Guds handlande!

Tiggarens rop hör hemma i vår gudstjänst
eftersom vi känner igen Jesus som Messias
vilket tiggaren gjorde,
han ropade i tro på Guds makt,
Vi förlitar oss och tror också på Gud.
De utsattas nöd blir till vår
Medmänniskans problem och svårigheter
ger vi röst åt i gudstjänsten
I bönen identifierar vi oss med dem
märk det, de utsatta,
anonyma eller kända med namn
blir våra bröder och systrar!
I högmässan sjunger vi vårt Kyrie:
Herre förbarma dig, Kriste förbarma dig, Herre förbarma dig!

Redan på 400-talet hördes denna bön
om förbarmande och blev till ett omkväde,
en refräng, i bönerna, som kallas litanior,
bönerna om stöd och hjälp,
om Guds förbarmande och skydd

Vem är det då som sitter vid sidan av vägen
när vi idag ber för de utsatta?
Även du och jag kan sitta där
Jag hade tänkt dela ut lappar där
var och en kunde skriva vilka som
särskilt angår, vilka som fyller ditt sinne,
vilka är de drabbade Du ömmar för
Vill be för? Du får skriva dem
inte på en lapp, men i minne och hjärta
Vi lyfter fram dem som bröder och systrar,
som medmänniskor
identifierar oss med deras behov
och ber om förbarmande

Vad säger den här texten om oss?
Att vi riskerar att tysta ner ropen på hjälp
Om de inte hörs, kan vi glömma dem
låta dem försvinna
Om det var vi som satt vid vägkanten
ville vi ju inte att någon skulle
beröva oss vår röst, hindra oss
från att höras

Att blindhet på olika sätt finns hos oss alla
och vi behöver hjälp att upptäcka, och se
det vi inte kan eller vill se trots att vi behöver
bli varse förmågor och gåvor,
våra brister och felsteg

Att om inte undret skett på det sättet
kunde det kanske ändå ha ägt rum
På något annat sätt
Med oss som förändringens redskap
Vi vet ju att vi inte alltid blir hjälpta
så som vi själva önskar
Men i Jesus sällskap
kan vi i vår fysiska eller andliga blindhet
verkligen få låna syn från andra
samtidigt som andra får bidra
med sin hörsel, får vara öron,
Bristerna minimeras och
vi berikas av varandras gåvor

Mitt ibland oss finns de som fått Guds hjälp
som genom Jesus fått sitt liv, sin tillvaro
förvandlad – tiggaren anslöt sig till sällskapet
han följde med Jesus och prisade Gud!
Det i sin tur väckte ny lovsång:
allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Vi är ett folk – församlingen är inte summan av
av enstaka individer, helt oberoende av varandra
När vi i enlighet med Guds vilja samlas
till gudstjänst blir vi ett Guds folk
Det är vår uppgift – att höra samman
inte för att vi tycker lika, har samma smak
utan för att Gud gör ett folk, en kropp av oss

Gudstjänsten är i alla dess delar
vår gemensamma, vare sig det är
en försångare som hörs,
en frivillig ideell medarbetare som ber kyrkans förbön
eller en präst som i nattvardsbönen
ber om Anden över gåvorna av bröd och vin
I all sin rikedom är detta vår gemensamma tillbedjan

Vad säger texten om Gud?
Att Gud genom Jesus går i vår gemenskaps mitt
I vårt sällskap finns han, han delar våra liv

Att Jesus har alltid all tid, den är hans
och han lyssnar till oss, hör vår nöd

Att Jesus låter mannens tro medverka
i det som sker - Gud har makt att befria
inte bara en tiggare vid sidan av vägen
utan oss alla

Så får vi till sist också ropa som tiggaren
som de anonyma som Gud alltid känner
anonyma för oss,
kända med namn och älskade avGud
Vi ropar med dem som lider och plågas
långt utanför vårt snäva synfält!

Vi får ropa och be om förbarmande över
alla dessa och vår församling och oss själva
Så säg nu högt och ljudligt:
Herre förbarma dig!
(församlingen svarar: Herre…)
Kriste förbarma dig!

Herre, förbarma dig!

Predikan i Olaus Petri kyrka
Fastlagssöndagen den 19/2
Predikotext: Lukasevangeliet 18:31-43
Parallelltext i Markusevangeliet 10:46-52

Gud - inte likgiltigt avlägsen

Olaus Petri kyrka är en fantastisk plats

fylld av bilder och symboler som
inbjuder oss att tänka över
vad som är viktigt i livet
vad som ger mål och mening

I denna 100-åriga kyrka kommer
de uråldriga berättelserna
till oss, de uttrycks i ord och ton
Det som hände då flyttar in i nutiden,
in i våra liv…

Kyrkan en fantastisk plats.
Här upprepas det som hände då
det görs närvarande
och blir oftast mycket angeläget…

Detta är verkligen en speciell plats
I natt är Olaus Petri ett stall
det stall där krubban står. Här föds Jesus
Undret sker. Vi samlas runt den nyfödde

Vi delar föräldrarnas hisnande glädje
över att barnet är fött och att allt gick bra.
Ibland får kyrkan vara sorgens hem,
platsen där ett liv summeras

Man tar farväl av en far, ett barn,
en bror eller syster
Man lämnar dem med sorg, saknad,
ibland med ilska och besvikelse,
men ofta med tacksamhet
Vi lämnar våra älskade i Guds händer
eftersom vi känner till vad händer
som är varsamma och kärleksfulla betyder
Gud har ömhetens och kärlekens händer,
händer som bär den döde in
i en långt större värld…

Många bär fram sina nyfödda till dopet
för att de ska omslutas av glädje, värme,
förböner och Guds kärlek
Det är som hörde vi Gud säga:
du är också mitt älskade barn!
Välkommen in i min familj!

Detta är en fantastisk plats.
Här löper tiden i andra banor,
tillvaron ter sig annorlunda.
Valven öppnar sig för
en klarare himmel, mot evigheten.

I dunklet runt högaltaret trängs änglar,
martyrer och helgon, alla de
som gått före oss finns med

Problem som ter sig oöverstigliga
får i detta rum andra proportioner

Prestige och konkurrens släpper sitt grepp
– här får man vara nära sig själv,
vara nära Gud!
I 100 år har människor just här
lastat av sina bördor,
jag har sett åtskilliga
som fria och lättade rest sig.
De har fått ett nytt hopp!

Detta är en fantastisk plats
Under stilla veckan vandrar Jesus
sin lidandevandring i vårt kyrkorum
och vi har gått i hans fotspår

Till sist befinner vi oss på Golgata
Vi står bredvid när Kristus bär
världens synder upp på korsets trä
När påskdagen så kommer, går solen upp,
just här, över den tomma graven

I advent tågade Jesus in i Jerusalem,
här i Olaus Petri, mittgången fram.

Och i natt är detta platsen där Jesus föds!
Hotellen är överfyllda
och pensionaten slutbokade
Situationen måste ha varit värre
än i Stockholm under Nobelveckan

Där i receptionen står en kvinna
som snart ska föda
Hennes man vädjar: Vi tar vad som helst!
Ser ni inte att hon snart ska föda?
Vattnet går och värkarna sätter in!
En skrubb? Ett hörn. Visa lite barmhärtighet!

Receptionen svarar
-Men snälla Ni, man kan inte begära
att vi ska knuffa ut andra.
Har man inte bokat i tid
kan vi inget göra!

-En dadelhandlare som skulle här förbi för
flera veckor sedan har bokat. Åt oss.

– Jaså, var det ni. Men är man inte här
på utsatt tid måste vi ge rummet
till någon annan. Sådana är våra regler
Jag kan ingenting göra. Det är fullt!

Till sist erbjuds flickan och hennes man
en plats bland åsnor, får och oxar
Där i ett hörn får de äntligen slå sig ner.
Tiden för henne att föda är inne

Vi vet inte om det blev besvärligt
Om hon skrek högt – men det händer
att barn kommer till världen ackompanjerade
av både skrik och tårar

Världen stannar, håller andan
Ett barn föds. Snart ligger pojken där i hennes famn.
Försvarslös, maktlös, men med oerhörda krafter
Krafter som kan locka fram den villkorslösa kärleken,
han väcker upp viljan att älska, vårda och skydda

Var och en skulle säkert kunna återge
historien med alla dess små detaljer
om skattskrivning, stall, herdar, änglar,
om Maria, Josef och barnet.
Vi skulle minnas kejsar Augustus
och ståthållaren Qurinius.

Men den stora frågan då?
Vi har ju hört så många gånger
vad som hände –
men vem kan säga vad det betyder?
Kan du, skulle du, svara?
Vad betyder det?

Någon sa: ett barn blev fött
och det var häftigt - men det är
ganska vanligt, att barn föds…
Lite speciellt var det väl,
men nja, jag vet inte riktigt…

Jesus föds in i världen, den värld
så fylld med strid och kamp
och umbäranden
Bara några dagar gammal
blir han en flykting
Vi hör om hur hans familj,
som så många i vår tid,
hastigt tvingas fly undan
förföljelse och terror

Jesu födelse avslöjar att Gud
inte nöjde sig med att vara likgiltigt avlägsen,
långt borta
I Jesus kom han oss medmänskligt nära
Han vill inte bli förvisad till utkanten av våra liv,
till den periferi där många vanligtvis tänker sig Gud

Från början var det några få som förstod det –
men till slut insåg nästan alla
att något så otroligt hade hänt
att en ny tideräkning behövdes:
före eller efter Kristus!

Jesu födelse underströk
att Gud älskar människor så mycket
att han inte bara vill vara mitt ibland oss
utan faktiskt också dela livet med oss
som en av oss

I julnatten helgas på detta sätt människan
– vårt liv blir heligt.

Jesus föds och i varje människas ansikte
kan man ana släktskapet –
människan utvald av Gud,
från och genom Gud kommer
vårt människovärde, vår värdighet
blir till något som går långt utöver konventioner,
lagtexter och paragrafer

Detta är en fantastisk plats –
här möter oss Gud själv genom Jesus
Även i kväll föds han på nytt i vår gemenskap.
Jesus kommer till oss i Bibelns berättelser,
kastar ljus över det viktiga i livet och han delar
sitt liv än en gång…
i och genom enkelt bröd och vin

Predikan i Olaus Petri kyrka
Julnatten 24/12 2011

Att känna igen

Predikan 1 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka i Örebro
Predikotexter: Matteusevangeliet 21:1-9 och Lukasevangeliet 4:16-22

Jag har varit på studiebesök
på Kvinnerstaskolan i veckan
och sett miniåsnan Lilleman!
Något som fick mig att tänka
på denna söndag när Jesus
rider in i Jerusalem.

Vid en kaffepaus i samband med besöket
berättade någon följande historia:
Det var en kund på ett varuhus
som väntade i kön vid kassan.
I högtalarna spelades julmusik, en psalm.
Det är en ros utsprungen…
Kunden blev mycket irriterad
och sa till den som stod bakom i kön:
Det är dom där kristna, nu försöker dom ta
över julen också!
Först skrattade jag, men sedan
kände jag igen kyrkans stora längtan:
att försöka ta tillbaka julen från
butiker och varuhus så att det inte bara blir
köpenskapens jul och för att
fokusera på julens verkliga och viktiga innehåll.

En Juldagsmorgon i Sveriges radio
var det en radioröst som
greps av folkbildariver. Han sa:
Och som ni kanske vet så firar vi ju jul
till minne av Kristi död och uppståndelse!
Ibland blir det galet.

Julens glada nyhet är en annan:
att Gud har stigit in i vår verklighet
Gud blev människa och gav oss därmed
oändligt människovärde och värdighet
Barnet Jesus, en av oss.

I Jesus känner vi igen den Gud
som räcker ut sin hand
och rör vid dem som ingen annan vill veta av

Djur och fåraherdar såväl som forskare
och kungar från fjärran länder hör och ser
de känner igen tecknen och hyllar barnet.

För att kunna återvinna julen behöver vi advent.
Tiden av förberedelse, av längtan och väntan
inför Jesu födelse, hans ankomst.
Barnet som föds kommer också till
oss, till dig och mig – och alla som fått barn
vet hur livet förändras när barnet kommer.
Många och långa förberedelser behövs
för att man ska vara beredd.
Bereden väg för Herren!

Advent är i de stora kristna kyrkorna
en fastetid då man bereder sig och avstår
vissa typer av mat genom att leva mera sparsamt
fastan före jul och före påsk blir alltmer en tid
då man avstår istället för att själv konsumera
avstår till förmån för andra
och ger till dem som hungrar och törstar

Utöver världen arbetar den kristna kyrkan
otröttligt med sjukvård, undervisning,
katastrofhjälp och bistånd – där kan man
känna igen hur Jesus levde och lärde
han som gick till de behövande
och vi vill göra detsamma

Orden känna igen vill jag ni ska ta med er hem.
Varför? Därför att igenkänning är vad
kristen tro erbjuder.
Den som känner igen ser något mer
än den som bara tittar på
och den som känner igen blir
också igenkänd.

Det går faktiskt att känna igen Guds
anletsdrag i en behövande
medmänniskas ansikte
Det går att känna igen Guds rike
där får den som vacklar stöd
och den som faller ges hjälp
att resa sig och räta på ryggen!

Utifrån sett kan gudstjänsten 1 Advent
te sig egendomlig. Man samlas för att
höra gamla "förlegade berättelser" om
en person som blir hyllad som kung
men som strax därefter blir avrättad.
Sådant har inget med oss att göra, eller...?
End of story?

Men det här är en gudstjänst där vi
kan förbinda det som hände då
med vårt eget nu. Kopplingen sker på nytt
i vår gudstjänst. En förbindelse upprättas.
I texten ser vi det hopp Jesus tänt hos
människorna, hoppet om befrielse
hoppet om frihet och fred
Gammalt? Förlegat? Vi känner igen den längtan
Varje dag bärs den fram på Tharirtorget i Kairo
Denna frihetslängtan är så stark att människor
med livet som insats trotsar diktaturen i Syrien
Bibelns texter handlar alltså om livet
som det verkligen är
de hjälper oss att se meram
att känna igen!

Ta berättelsen om sonen som slarvar bort hela sitt
arv och blir fullständigt utblottad, förlorad
bara skammen finns kvar
då återvänder han hem
för att vi i fadern ska
känna igen Guds kärleksfulla handlande
han som förlåter och omfamnar
den som kommer till honom,
hur illa det än står till

Första advent i Olaus Petri
är sig likt – här finns stor igenkänning
I böner och bibelläsningar
psalmer och körsånger
kan vi känna igen Guds röst
han som gav oss livet
ger oss full frihet
att lära känna honom, eller låta bli.

I början av sin verksamhet gick Jesus
som han brukade till synagogan i Nasaret.
Där läser han ur profeten Jesajas bok:
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig
till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna
och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
och förkunna ett nådens år från Herren.

Ett glädjebud för de fattiga
befrielse för fångna
syn för blinda
frihet för förtryckta

Nog är det Guds röst som hörs
i texten, vi känner igen Guds vilja
med människan – en frihetens framtid
allt detta som folket
hoppades på vid intåget i Jerusalem
En vision som ger människor kraft
att kämpa vidare när livet är ett lidande
outhärdligt, omänskligt.

I den kristna tron erbjuder Jesus oss
själens och andens frihet!
En frihet som enligt Jesu mor Maria
är ännu mera: störtar härskare från deras troner
och upphöjer de ringa


Hungriga mättar han med sina gåvor
och rika skickar han tomhänta bort….

Tror någon verkligen att det är politiska partier
som har uppfunnit frihet och rättvisa? Så som det
ibland påstås. Att religionen inte bidragitv alls`?
Att mänskliga rättigheter är
några moderna påfund?
Att kristen tro är världsfrånvänd
och inte går att förena med
ett vaket, öppet och kritiskt sinne?

Begreppen man ibland känner igen
i politiska program, de stora orden
har hanterats av trons folk
och den kristna kyrkan i flera tusen år!

Din egen längtan, allas vårt hopp
fanns i folkmassans förväntningar
att få bli fria, leva fria, vara fria
upprättade, hela!

Vi har tillsammans sjungit Hosianna
och därmed redan på något plan
känt igen och bejakat
den kristna trons hopp
som vårt, som viktigt och som sant.

Må Gud välsigna Er denna Adventstid
och hjälpa oss alla att bli verkligt fria
från allt som söndrar, hindrar, bryter ner och binder
och ge oss förmågan att i våra liv
känna igen Guds nådefulla närvaro
och goda vilja!

Skylla på regn när solen lyser

Predikan i Olaus Petri kyrka 16 oktober 2011
Gång på gång denna vecka har tankarna på skogspromenader brutit fram. Förklaringen kanske ligger i dagens GT-text ur Predikaren 12? Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge, då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna, då regnet följs av nya moln…

Gå i skogen är trevligt Vi är ett skogsluffarfolk på jakt efter gula kantareller, blåbär och lingon Ett gäng skogsmullar som myllrar runt i markerna När vädret är fint vankas timslånga skogspromenader fast det är fotboll på tv…

De dagar du inte vill till skogen se på den blå himlen och den gassande solen, och säg, det ska visst bli regn! Det är inte ett moln på himlen, kommer svaret snabbt Nu ja, men det ska bli, kan man påstå och därtill påpeka att det är mycket mygg i skogen så här års! Visst går det att tvivla på det man ser, ögonens vittnesbörd eller på meteorologernas utsikter men egentligen vet de flesta när solen ska skina och uppehållsvädret hålla i sig. Även på trons område kan vi lita på erfarenheten, bli seende. Människan har tillgång till den information som behövs, det är bara att lita på den, ungefär så slutar evangelietexten.

I Lukasevangeliets 15 kapitel trängs liknelserna med varandra. De ryms inte ens i sitt eget kapitel utan spiller över i båda ändar till kapitel 14 och 16. Liknelserna har alltid inbjudit till diskussion om det öppna och fördolda, om betydelse och budskap Dessa korta mönsterberättelser brottas ständigt med Guds rike men lika ofta med relationer mellan människor. Ibland med bägge frågorna samtidigt Jesus låter liknelserna dyka ner i ett upprört hav av motstridiga åsikter om hur man egentligen ska se på livet.

Är livet ett enda, som många hävdat sedan Jesu tid, ett här och nu Därefter mörker och ingenting? Hur ska det i så fall levas? Så att det blir ett gott liv? Om livet faktiskt har en fortsättning efter döden, om det finns ett Guds rike, hur ska man tänka då? Bör det få oss att förändra vårt sätt att leva? Och om det finns ett samband mellan här och nu och där och sedan hur ska man då forma sitt liv? Är det möjligt att våra handlingar här får konsekvenser sedan?

Ta alla dessa stora diskussionsfrågor och häll dem i en gammal form, t ex en egyptisk berättelse. Ja, så gör Jesus. Han är inte främmande för återbruk, som en av våra största återvinnare. Jesus tar något gammalt och bekant och gör något helt nytt och utmanande av det.

In på scenen för han två figurer. Den ena bor i ett elegant hus. Han är rik, bortskämd, ganska religiös men självisk. Självsäker, tuff. Den andra hasar sig in. Förfärlig i sina trasiga paltor, i hunger och fattigdom. Full av sår. Han vill festa på smulorna från den rike mannens bord! Liknelsen är som en dokumentär om vår egen tid. Två personer får symbolisera hur den rika världen möter svälten, fattigdomen och nöden.

Sedan skiftar scenen. Stor dramatik. Figurerna byter plats. Änglar lyfter den hungrige Lasaros och han blir Abrahams kamrat och jämlike! Den rike berövas allt. Törstig och utanför plågas han i sitt dödsrike av att se Lasaros delta i det festliga himmelska gästabudet. Den rike mannens straff (?) är att på avstånd se på. Men han ger inte upp den han varit så lätt. Han knäpper nästan med sina fingrar och tycks ropa, garcon! Van att bestämma begär han att Lasaros som en slav eller betjänt ska komma med vatten på sina fingertoppar. Men så går det inte till.

Den rike vill då dra nytta av sin erfarenhet, för sin egen familjs skull (fanns det bara bröder, inga kvinnor och barn?). Han ber att någon ska uppstå och varna dem. Men inte. Så går det inte till. De har ju Moses och profeterna, all insikt och varning de kan behöva. Bryr människor sig inte om dem, lär inte heller ett sändebud från andra sidan döden kunna hjälpa.

Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!

Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.

Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.

Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!

Kan människor förutspå väder kan de naturligtvis utveckla förmågan att se samman Bibelns vittnesbörd, mångas erfarenheter och egna insikter. Man kan öva att med klokskap och insikt tolka livet i ljuset av Guds rike. Varför fly undan den rikedom som ligger i att se mera? Att upptäcka det som ligger bortom? Det som skimrar där är inte regn och rusk. Bibelns budskap kan nyttjas som en ursäkt. Det är för motstridigt, för gammalt eller för religiöst. Det är verkligen att se den blå himlen och påstå att det ska bli regn. Att inte erkänna det som stirrar en rakt i ansiktet.

Men, vill någon till varje pris skaffa sig en ursäkt att stänga in sig och ägna sig åt sig själv så går det också. Minns då, och påmin andra om, att Jesus vill att vi ska leva öppet, medmänskligt! Som välsignat rika inför Gud.

Nu, när jag tänker efter - visst är det så att solen kommer att lysa, kommer att vända sitt ansikte till oss, starkt och länge!

En kristens resa är en sällskapsresa!

Predikan den 8:e söndagen efter Trefaldighet
2011-08-14 i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Matteusevangeliet 7:13-14


Idag en predikan om rätten att välja fritt och se klart
Har du valt en tv-apparat nyligen?
Det är en pärs och en plåga!
Så här kan det låta:

55” Full HD 3D LED-Tv i slimmad design
3D HyperReal Engine och 200 Mhz CMR
ger kristallklara bilder med djup och svärta
även vid snabba rörelser. 2D till 3D konvertering.
(Köp till 3D glasögon). SMART TV, DLNA,
TimeShift och 3 st USB-anslutningar.
(Köp till WiFi dongle). 4 st HDMI,
Inbyggd digitalbox. Effekt (På/Standby) 160/o,3W.

Kanaans tungomål, religiösiska eller kyrkiska står sig slätt
mot den tekniska jargongen som ska sälja digitala apparater...
Vi kanske inte alls behöver frukta vårt eget språk
andlighetens och andens tungomål som också
med fördel kan brukas
när man talar om världen!

14990:- får man betala, för den märkligt utrustade TV-apparaten
ty det kostar massor när det finns
många obegripliga förkortningar och bokstäver
(de är som grekiska?)

Sedan när man har vidundret hemkånkat
ska man koppla på en faslig
massa extra apparater:
DVD och en Surround-anläggning
en sk hemmabioreciever
och en digitalbox och…

Det är då jag tänker: har ni inte något enkelt,
något beprövat, lagom, en annan modell?
Tänk bara: en 21 tums svartvit tv
med två kanaler?
En nåd att stilla bedja om?

För att klara installationen
av de avancerade modellerna
behöver de flesta av oss ha experthjälp
av någon som vet hur man
installerar en TV
kan vi, experterna på kristendom,
ens förklara hur man blir en kristen
en trons människa,
hur man installerar tron i sitt liv?

Vi uppskattar och värdesätter
förmånen att leva i ett land
med fri- och rättigheter
där valfriheten innefattar
idéer, tankar, tillhörigheter
men även föremål och varor

Många önskar att få leva som vi
gärna tillsammans med oss, här
De vet vad ofrihet och förtryck innebär
och längtar efter att få fatta sina egna beslut
om vad de skall tycka, tänka och tro
de vill inget hellre än att dela
friheten i vårt land
att äntligen få säga sin mening

I en ofri värld
där krig och ondska
fattigdom och hunger
speglas i människors ögon
där umbäranden ristar fåror i deras
ansikten och sätter spår
i allt svagare kroppar
längtar människor efter frihet
efter att få välja fritt

Vi ser dem ibland
de skymtar fram
när verklighetens bråddjup
ibland blir synligt mellan
alla flyktiga skratt i förströelseprogram
när underhållningsflimret någon gång
trängs undan av tillvarons kalla fakta

Vi har en generös flyktingpolitik
trots dess brister eftersom
Sverige inte som somliga länder
väljer ut enbart dem med hög utbildning
med goda försörjningsmöjligheter
med välbeställda trygga liv

Till Sverige kan man komma
söndertrasad av kriget
och nedbruten av dess namnlösa fasor
slagen i spillror av terror och tortyr
av krossade familjer, bortappade barn
Tryggheten, välfärden och friheten
är en gåva vi kan och har råd
att dela med oss av
än mer generöst!

Valfrihet är också ett ansvar, en börda
Hur ska man i Norge klara av
att genomföra ett val
som inte får slagsida av en
grotesk terrorhandling
bortom vad vi trodde möjligt?

I alla politiska val finns valarbetare
på våra torg ställer man upp bodar och hus
där det finns människor som vill
vinna anhängare, vill förklara och övertyga

Trots våra välbeställda, trygga liv
tvingas även vi ibland välja
utan att riktigt veta
vi väljer mellan kärnkraftens faror och hot
eller dess välsignelser och fördelar
Vi väljer politik för kemikalier och utsläpp
för biologisk mångfald och grön framtid
Trots bristande kunskap
om tvättmedlens tensider
väljer vi medel för kulörttvätt
och vittvätt och fläckborttagning
till vår hjälp tar vi kanske
något konsumenttest
eller rent av reklamen
som lyckats övertyga oss?

Alla av oss förstå inte vilket elbolag
som erbjuder bästa förmåner

Men hur många begriper alternativen?
Har insikt och kunskap nog att skilja
fakta från propaganda och reklam
Hur kunniga och informerade är vi?
Vi förväntas kunna göra kloka
och välinformerad val
Då är det viktigt att fråga
vem eller vilka som hjälper oss
till sådan insikt, kunskap och klarsyn som krävs
för att kunna jämföra och förstå?

Sanningen är att vi har rätt att välja
även om vi inte vet ett endaste skvatt!
Vi avgör komplicerade frågor
med våra röster i politiska val
vi påverkar framtiden för vårt samhälle,
för Europa, för världen

Självfallet är det enklare om
det finns två saker att välja mellan
som skiljer sig åt
Två vägar som leder åt olika håll
I dagens text framställer Jesus
detta val som enkelt
Matteusevangeliet 7:13-14:
Gå in genom den trånga porten.
Ty den port är vid och den väg är bred
som leder till fördärvet, och det är många
som går in genom den. Men
den port är trång och den väg är smal
som leder till livet, och det är få som finner den.

Sådana valsituationer ställs människor inför
i de bibliska berättelserna:
Så säger Herren: Jag låter er välja mellan livets väg
och dödens väg. Den som stannar kvar
i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Jer 21:8

När vi väljer det ena avstår vi samtidigt det andra
enär alla vägar inte kan stå öppna
hela tiden
Och om vi avstår från att välja
är det också ett val med följder
Livets eller dödens väg?
Valet verkar övertydligt enkelt!

5 Mos 30:15-19
Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka
eller död och olycka. Om du lyssnar till Herrens,
din Guds, bud, som jag i dag ger dig,
och om du älskar Herren, din Gud,
vandrar hans vägar och följer hans bud,
stadgar och föreskrifter, då skall du få leva
och bli talrik, och Herren, din Gud,
skall välsigna dig i det land som du kommer till…

Den lätta och bekväma vägen
leder till olycka och död
den svårare vägen leder
till liv och det i överflöd
Inte alltid i trafiken -
men i andlighetens och trons vägnät
finns det ett sådant val

I Jeremia gäller valet att antingen
handla rätt eller göra orätt
Om ni inte förtrycker invandraren
den faderlöse, änkan
inte låter oskyldigt blod flyta
då skall jag bo bland er på denna plats, lovar Gud.
En Gud med oss
en Gud mitt ibland oss
en nära Gud ger oss vägledning
vid varje livsavgörande vägskäl

Jesus erbjuder sig själv som vägledare
som vid Sykars brunn där han
talar mycket länge med en kvinna
om källor av levande vatten
Jesus samtalar om natten med Nikodemus
om möjligheten att födas på nytt
han råder sina lärjungar
och undervisar folket

Som kristna behöver vi hjälp av
gemenskapens perspektiv, varandras synsätt
andras ögon!

Eftersom valfriheten tillkommer
var och en av oss har vi gjort
de flesta val till individuella projekt
även andlighet, tro och religion
blir den enskildes eget äventyr
för att själv bli lycklig,
få struktur och ordning i sitt liv

Världen vet dock att man behöver vägledning
och rådgivning: tänk på alla tv-installatörer,
konsumentrådgivare, familjerådgivare,
valarbetare
De framstår, vill åtminstone verka,
som särskilt insiktsfulla och kunniga
De tycks erbjuda den klarsyn
vi behöver och längtar efter

Hur gör vi i kyrkan?
Vi verkar ha godtagit att
det individuella allt mer trängt undan
gemenskapen, församlingen,
Tro och religion kantrar alltmer
till att handla om mina känslor
och andliga kickar jag kan få
sådant som kan vara både viktigt och härligt
Minns då att trons innebörd, livets mening
knappast kan reduceras till ett antal upplevelser
känslor - som var och en själv jagat och skaffat sig
Ett beteende som lätt gör oss
till konsumenter av andlighet
En kristens resa är en sällskapsresa!
En vandring där Jesus och den helige Ande
finns med och där församlingen
inte äger sig själv –
utan till hör Kristus
där hör man organiskt samman
i Kristi kropp

Andlig mognad och växt
handlar om att tillsammans med andra
gemensamt gå vidare på livets väg
Det första vägvalet
det avgörande som Jesus pekar på
valet av livets väg, trons väg, Guds väg
leder till många andra vägskäl
där vi behöver stöd och hjälp av varandra
få andras synsätt och perspektiv
för att om möjligt se och förstå mera

Vi behöver hjälp att kunna urskilja
det som är väsentligt, som angår oss
allra djupast och innerst (ultimate concern)
Vi behöver även lyssna till erfarenhet
och beprövad visdom
Så övar och bidrar vi i församlingen
tillsammans till den andliga klarsyn
som gör att huvudsak och bisak
nyanserade stiger fram ur dunklet

Klarsyn behövs i de många
vägvalen inför framtiden
när allt tycks höljt i dimma, moln och töcken
när allt verkar grått och svårt att särskilja
Då behövs det ljus
Jag är världens ljus, säger Jesus
den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus…

Klarsyn längtar vi efter, arbetar vi för,
ber vi om, klarsyn nog att välja att vandra
med Jesus – livets väg!