Fira jul kan man göra av många anledningar. Så här års är det ganska många helgdagar – och något ska man ju göra på dem också. Så varför inte fira lite?
Efter en lång höst med få längre ledigheter behövs något som bryter av. Det har handeln och de flesta konsumenterna förstått. Därför påbörjas julen långt före första advent. I handeln tvekar man inte – julen är tomtens! Och ingen annans. Även om en och annan ängel kan kika fram lite här och en aning där.
En aning märkligt är det förstås! Alla som spenderar pengar på presenter ska låtsas att det är en rödklädd äldre herre, en gubbe, som skaffat gåvorna. Osjälviskt och fint på något sätt. Att ge äran åt någon annan. Men läser man på paketen så står det klart att tomten egentligen bara sköter leveranserna. I röda arbetskläder. Iförd yrkesskägg. Och luva.
Dessutom värnar och försvarar många tron på tomten, på någon som inte finns – även om de själva, upplysta och insiktsfulla som de är, har vuxit ifrån sådant. De har blivit personer som inte längre tror. På tomten. Men de sprider gärna denna tro som ett slags evangelister till nya generationer. Och tomten (har det sagts mig) är en trosgestalt (!) som har full tillgång till skolan. Vad säger Skolverket om det?
Fira jul gör många av oss just därför att julevangeliet berättar en gripande och fantastisk historia om ett barn som föds. Även de som inte tror på berättelsens djupaste innebörd eller är lite osäkra på det där med tro och religion, de hänger i alla fall upp den där stjärnan som visade väg till stallet. Vi hjälps alltså åt att vittna om att Gud kan leda människor rätt. Med hjälp av det som är synligt och naturligt. I många hem dekorerar man fortfarande med en egen huskrubba. Så Jesus är inte alldeles borta och försvunnen från de svenska hemmen.
Tron och övertygelse att Gud blir människa i detta Jesusbarn kan verka otrolig. Och en kväll som denna vill man som predikant gärna säga något minnesvärt och originellt om den bekanta berättelsens om Guds födelse som människa. Men julevangeliet klarar sig utan ordkrumelurer och snitsiga formuleringar. Berättelsen är från början extremt utmanande, spännande, briljant! Om Gud blir till ett människobarn, en av oss, då måste ju en människa höra samman med det som är heligt, med Gud själv. Hela mänskligheten helgas, förändras, förvandlas just där och då.
Gud motsätter sig det onda – det som vrider och förvränger. Och sänder Jesus i världen för att rädda oss. Vi kallas alla att bli aktiva och delaktiga i kärlekens och godhetens arbete – bland annat i försvaret för människors värde. Gud ger oss kraft och mod att stå upp för vår övertygelse om att levande Gud ger livet mening och mål.
Minns vad Jesus mor Maria, som just fått veta att hon ska föda, minns vad hon sjunger i sin lovsång, i Magnificat, om vad Gud gör: Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort… Som ett tryggt löfte om att elände och ofärd inte skall bestå. Något nytt ska komma.
Julevangeliet om det nyfödda barnet väcker många frågor och ger insikter. Ni kanske har sett kyrkans julkampanj på stadens busskurer med ett nyfött barn som vilar på två utsträckta armar? De som vill kan ta sådan vykort ikväll vid utgången. Jag har försökt formulera vad jag upplevde utifrån Julevangeliet inför denna suggestiva bild:
sträck ut händerna
och ta emot framtiden
så stort att man hissnar
ett barn vilar
i trygga händer
nyfött och sårbart
de gamla texterna
vibrerar av änglars sång
det största har skett
i det enklaste stall
ett barn är fött
varje förälder vet:
det är ett mysterium, ett under
gudomligt är barnet som
bär himmelriket med sig
det sägs att detta barn
ska kallas Jesus
kan visa vem Gud är
vill väcka kärleken till liv
i julens gudstjänster
läggs ett liv, en framtid
i våra händer
värmen och tyngden
från barnet vi håller om
rör vid allt som glömts
och gömts i själens djup
se, starka händer bär
så kan varje Guds barn
ung som gammal
veta sig vila tryggt
vara buren
Tron på en Gud som står på människors sida är värd att lämna vidare till nya generationer. Det är din och min uppgift. Vi är kallade att hålla denna tro vid liv. Genom att vara församling, vittnen och lärjungar!
Predikan i Olaus Petri kyrka i Midnattsmässan mellan den 24 och 25 december 2012 över Julevangeliet i Lukasevangeliets 2 kapitel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar