Tacka inte mig

Predikan i Olaus Petri kyrka, Septuagesima
Text: Lukasevangeliet 17:7-10

Pessimisten och optimisten
brukar vara de två typer
som vi använder för att tydliggöra
att vi tänker på olika sätt

Pessimisten säger: Detta är förfärligt
hemskare än så här kan det inte bli
Och optimisten hävdar:
Jo, nog kan det bli värre!

Kom ihåg att dessa attityder fungerar
som schabloner, tittskåp
där vi får syn på oss själva
Titta, där står jag med min förväntan
och hoppas på något gott
och där är jag negativ och besviken
med övertygelse om att allt
ändå bara blir dåligt i slutänden
(Märk att jag undvek att kalla
den figuren för närking! Idag ja!)

De två typerna får omkastade roller
När optimisten en dag själv upplever
hur allt vacklar:
Nu tvingas jag inse hur illa det står till
inte ens i mina värsta stunder tänkte jag
att en sådan förfärande händelse kunde finnas
Pessimisten svarar:
Men så illa är det väl ändå inte.
När optimisten blir skräckmålare,
får pessimisten ta på sig
en alldeles ny roll
att trösta och uppmuntra!

Ni har säkert stött på den här leken
med hållningar tidigare – som visar
att vi har vissa tänkesätt och attityder
vi tillämpar, använder, på det vi möter
Det är mer komplicerat än att
det handlar om att vara positiv
eller negativ
Blåögd eller svartsynt?

Fyller du i korsordet med
bläckpenna – är du optimist
det vill ju gärna bli rätt!
Eller pessimist - enär det blir
bara fel i alla fall

Så har vi det optimistiska pessimisterna¨
och de pessimistiska optimisterna
och de realistiska optimistiska pessimisterna
och de idealistiska pessimistiska…
Här finns många nyanser

I Berättelsen om Jona
har vi en besvikelsens person
När Gud är nådig – mot andra
blir han vred,
och en stunds glädje över ett
ett träd som skyddar mot solen
vänds till ny besvikelse

Då undervisar Gud Jona om
hur Jona bekymrar sig för
sin egen situation, blir upptagen
av ett ynka träd han inte själv arbetat på
Skulle då inte Gud kunna ägna
sig åt hur det skall gå med en
stor stad som Nineve?
Vi känner igen oss, vi träffas alla!

(Här en utvikning för den som är intressserad av de tidigare verserna i Kapitel 17. Lukas börjar där i vers 1-3 med en dramatisk varning för att orsaka andra att synda. Ett ve över dem genom vilken förförelser kommer! Alla de som nu tonar ner eller rent av förnekar syndens realitet bör lägga dessa verser och orden på minnet. Även de som hellre överbetonar den goda människan kan ta den här texten som ett korrektiv. Att sänkas i havets djup med en kvarnsten om halsen låter drastiskt och definitivt. Inte en form av dykning man skulle vilja uppmuntra.

Varning två, i verserna 3-4, lyfter fram brist på barmhärtighet och medkänsla. Vi skall alltid vara beredda att förlåta. Först hörde vi ju ett exempel på det oförlåtliga i att förorsaka andras synd och nu hyllas en näst intill gränslös förlåtelse. Lärjungarna ska förlåta sju gånger sju. Man kan dra slutsatsen att det inte är vi som ska vara i Guds ställe och döma människor.

Varning för övertro på tron möter i verserna 5-6. Det kommer inte an på mängden tro eller styrkan i tron. Den minsta tro förmår. Ett senapskorn av tro förmår otänkbara ting.)


Även Jesu berättelse
i vers 7-10 varnar för
ett allvarligt problem
som har med inställning att göra.
Om ni har en tjänare, börjar han
och beskriver hur ett dagsverke utförts
med åkerbruk och fårskötsel
När tjänaren kommer hem
borde det vara dags för matrast
eller för välförtjänt dygnsvila
Men så går det inte till –
Nej, nu ska det lagas mat
passas upp vid bordet
För detta får tjänaren inget tack.
Men om man bara gör det man
ska och borde
ska man då få tack för det? Och av vem?

Men man förundras inte över
att lantarbetarna organiserade sig.
Slavarbete skall man inte finna sig i!
Även i vårt land kämpades
det en hård kamp om lön och bostäder
lantarbetarna hade de sämsta tänkbara
villkor – orimligt långa och hårda
arbetspass, usla löner och
icke människovärdiga bostäder.

Skulle Svenska kyrkan
följa textens arbetsgivare
hamnade vi snart i
Arbetsdomstolen och i strid
med fackföreningsrörelsen
Här är en text som alltså inte
handlar om arbetsrätt
och kollektivavtal…

Tjänaren förväntar beröm
för något han är skyldig att göra.
Aha! Nu förstår vi: Gud vill att
vi ska leva som tjänande människor
Plötsligt stämmer tankarna
med Jesu råd att man
ska ge bort sin skjorta
och gå en extra mil
Det ska göras för att
det är ett rätt sätt,
eventuellt det rätta sättet
att stå till tjänst

Jag erkänner: visst är det trevligt
att bli uppskattad!
Att få höra att man gjort något som
betyder något för andra.
Uteblir beröm och uppskattning
tappar vi orken, kan bli bittra, besvikna

Vi vill bli uppskattade
Förra gången när du hjälpte till
blev det så fint!
Vi suger i oss och har nästan
blivit av med hela handen
redan där vid smickret.
Men är det så att
ingen gillar det vi gör
varför ska vi då hålla på?

Och vi vill bli tillfrågade
efterlängtade
Skulle inte du kunna…
Du gjorde det så bra, snälla,
vi behöver några till som arbetar
med den där helgen…

Arbete är inte bara detta att
vara anställd – vi arbetar i trädgårdar
vi reparerar hus, vi samlar in pengar,
vi jobbar i föreningar.
Vi gör det för att det är rätt
för att åstadkomma något
som är bra för andra, och oss själva
och för att det är roligt!

Genom insatsen ingår vi
i ett socialt sammanhang
det vi gör betyder något
Vi som arbetar tillsammans
i kyrkan är inte längre
vem eller vilka som helst
vi förstår att det vi gör
betyder något.

Men - vi kan inte skapa
en tacksamhetsskuld hos Gud,
Guds förväntan är klar
– att leva troget och uthålligt i tjänst.

Gärningen ger oss inte löneökning
hjälper oss inte att ligga bättre till
Tjänsten, gärningen ger oss tillfredsställelse
och glädje: den är till nytta
den är rätt och den är bra

Måste jag tvinga fram insatsen
av egen kraft blir det tungt
men om min insats är ett
tjänande för Gud
som en vardagens gudstjänst
blir det välsignat!
Tacka inte mig
- tacka Gud!

Minns Moder Teresa som
undervisade sina noviser
att i det tyngsta och svåraste arbetet
bland de döende
se det som en gudstjänst
Arbetet blev heligt
välsignat och buret
De fick röra vid Jesus

Så pröva att se livet
som en gudstjänst
Din insats i vår församling
behövs, och blir det någon
enstaka gång lite tråkigt
och slitsamt – finns välsignelse
och glädje över att följa
Guds vilja – och oftast
är det härligt, fint, meningsfullt

Det ger nog inga extra guldstjärnor
inga försteg i himlen
men stor tillfredsställelse över
att det är rätt och gott
och ofta riktigt roligt

Det är nåd, stor nåd
att tjäna!

Vi åker på Stjärnresa

Predikan i Olaus Petri kyrka vid en avslutande julgudstjänst veckan efter Trettonhelgen.

Under förra året reste jag
utomlands ett par gånger
Bristol och London blev
det ena gången
och Edinburgh den andra

Varje sådan resa kräver
en hel del planering:
hur ska man resa?
Var ska man bo?
Vilka ska man besöka?
Vad vill man se?

För att underlätta resandet
kan man numera fara
på glättig sida
då blir man liksom
medlem i folkrörelsen
folkliga resor

Tänk om det på sidan 37
i Stjärnresors katalog
hade stått: resa mot okänt mål
med astronomiska guider
garanterad kungafödsel
ingår i resan
Kamelfärd genom öknen
övernattning i oas
med dadelpalmer
och stort vattenhål
Besök i genuina miljöer

Mot slutet av resan tillbringar
vi 3 dagar i traditionellt härbärge
med helpension
Vi lyssnar till föredrag om skatter
levererat av den lokala skattemyndigheten
och vi besöker en familj
för att ser hur ”mödravården” fungerar
i utsatthet

För att resan ska ge mersmak
får man ett dokument
med sådant man kan behöva
tänka på i förväg,
och vi utvärderar det vi varit
med om i efterhand
och frågar t ex om hur
ni uppfattat resans
geografiska mål
Varför har Ni följt med på
just den här resan?
Vad var det som lockade er?
Vad vill ni se och uppleva?
Blev ni nöjda?

Ja vad skulle de svara?
Kan man vara annat än nöjd
när man fått vara med där
på plats vid det ögonblick
då världshistoria blivit till?

De vise männen hade ingen katalog
men de var på en Stjärnresa
De fick vara sina egna
astronomiska guider
och de reste säkerligen med kamel
och vilade upp sig vid
någon oas i öknen
med dadelpalmer och vattenhål

De representerade dåtidens
vetande och vetenskap
dessa lärde, magiker och mäktiga
inflytelserika vise män
Om inte annat avslöjar
de rika gåvorna av
guld, rökelse och myrra något
om vilka de var.

Dessa resande står också för
Människans, för allas vårt, sökande
efter sanning, efter mening och mål
Hur mycket vi än letar i böcker
eller kataloger, måste vi sentida
sökare själva fatta beslut och
avgöra oss för vad vi ska
tänka och tro om det
som hände då
och om vad det kan betyda
för oss idag

Genom österlandets vise
tog hela världen
och dess kunskap emot
det nyfödda barnet
De gladdes och de föll ner
i tillbedjan och hyllning
inför Jesus –
så låt oss be…

Gudstjänstlivet som kollapsar

Ett par minuter i tio
strömmar folket till vår kyrka
Varför så sent?
Man gillar nog att vara nära varandra
kommer man sent får man ju trängas
Vestibulen är fylld med folk iförda kåpor,
där finns kyrkvärdar och
människor med kors och ljus

Att bilda en mänsklig mur, en folkmassa
är en teknik man skulle kunna använda
för att få folk att komma till gudstjänst
Man låter de stora processionerna
slamma igen dörrarna
Människor är av naturen nyfikna:
Du, se vilken folksamling! Vet de nå´t vi inte vet?
När de ser trängseln vid dörrarna
tänker folk: uj uj, bäst att skynda dit
Kanske finns det inga platser kvar
trots att det är en vanlig söndag

Och så finns det faktiskt ett par platser
bakom en pelare… Jag ser er minsann där borta
Välkomna!

Något annat som kunde locka vore
att stava våra namn annorlunda
Lasse Ztenztröm med z gör förmodligen zuzen!
En sådan söndag borde bli minnesvärd
Folk skulle komma en timme innan högmässan
De betalar hellre flera hundra kronor i entré
än lägger sedlarna i kollekten
Vi har övervägt att sälja biljetter till högmässan
Då kunde många fler förstå
att den verkligen är värd något

Och z-söndagen skulle vi få plocka fram extrastolar
Och när processionen har vandrat in
blev det rörelse i församlingen
Var är bandet, skulle någon säga
Var är Lasse Stefanz, musikerna med z?
Dansbandet, skulle de inte vara här idag...?

Man kan uppskatta kyrkan på flera sätt
med psalmisten är tydlig: Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor (Ps 26:8)

Biskop Hans-Erik i Strängnäs har nyligen
med oro och med rätta talat om att gudstjänstlivet
på sina håll hotas av kollaps
Inte bara i glesbygden, utan även i städerna
Människor har slutat gå
Konkurrensen blir allt mera kännbar
med köpcentrum, idrott, television dygnet om
I vardagsrummet och i datorn och mobilen
har man Pavarotti, Wienfilharmonikerna
Carola och Charlotte Perrelli
Några ger upp och försöker lösa
trons tillbakagång genom att
ta in hela konkarongen i kyrkan

Men vi borde inte behöva locka –
vi som har Livets ord och Världens ljus!

Tänk om de flesta i staden varit muslimer –
då hade bönehuset varit sprängfyllt
Eller om det fanns en tävlan i fromhet
den hade vi sedan länge förlorat

Att församlingar blir desperata
i sökandet efter något som lockar
och kan dra människor till kyrkan
är begripligt, men behöver det vara så?

Nu söker de efter namn som drar
letar stjärnor som lyser
Folk vill bli underhållna, säger man
Så ge dem då underhållning
Folk vill skratta, vara lyckliga, säger man
Så var rolig, roligare…
Folk vill slippa elände och ondska, säger man
Så låt dem glömma, vi kan låtsas
som om sådant inte finns,
eller…?

Att ge människor vad de vill ha
hyllas ofta som framgångrecept
Så förklaras upplage- och tittarsiffror
Vi ger dem vad de önskar!
Påståendet är mindre en sanning
och mer en ond cirkel
Människor vill ofta ha det som
kittlar, gör minst motstånd,
det som lockar, väcker avund,
Det ska vara starka färger, det
ska låta, blinka och förföra

När jag jobbade på Kyrkans Tidning
som chefredaktör visade flera
av våra marknadsundersökningar
att läsarna egentligen var
mera intresserade av hälsa, trädgård
av pyssel, knep och knåp
än av de nyheter om Svenska kyrkan
som vi arbetade med
Hade vi gjort en veckotidning
om hälsotips, kost, och odling
med tävlingar och korsord
hade upplagan slagit nya rekord
Ge folk vad folk vill ha?

Då måste frågan ställas: vilken är uppgiften?
Den ställer jag idag till er: vilken är
församlingens och kyrkans uppgift?
Vår uppgift? Vad har vi denna byggnad till?
Som museum, showlokal?
Mötet med Gud? Med Ordet och
förkunnelsen som kallar, varnar och sänder
Får vår bön och sakramenten?

Jesus, som redan vid 12 års ålder
älskade templet förföll inte till knep
och lustifikationer för att dra människor
till sig, få dem inom hörhåll
Han gjorde tvärt om
Näringslivet borde älska Jesus
han som koncentrerade sig
på kärnverksamheten

Han red spärr mot den trend
som får kyrkor och församlingar
att låta världen bli innehållet
låta nöjesmaskinerna flytta in
och ge dem den extra kryddan
att det sker i det invigda kyrkorummet,
framför altaret som förkunnar
Guds närvaro

Så rart i kyrkans fönster
en afton ljus man ser
Guds Hus för systrar, bröder
ej folket överger.
Där samlas man och får
för själen rika gåvor
var vecka, varje år.

Visst ber man högt för landet
för välfärd, skydd mot krig
och gripen av Guds Ande
ger hjälp på flyktings stig
Så tryggt att kyrkan står
vid tron helt fast och klarsynt
och ber till Fader Vår

Ja, hjärtat klappar livligt
vid tanken på Guds folk
i tron befäst och ivrigt
att leva utan smolk
De samlas alltid när
kyrkklockor ringer samman
och man av Ordet lär

Då - julens show begynner
ett toppband tagit plats
Och altaret man skymmer
allt folk från danspalats.
En svensktoppsstjärnas ljus
man följer inför julen
andäktigt i Guds Hus.

(Många har uppträtt i kyrkorna,
t ex Magnus Carlsson med band
liksom Sten Nilsson)

Vi behöver inte peka finger.
Utan förr fråga oss själva hur vi
vill att kyrkan sak brukas.
Men om det är inslag i en utveckling?
Det har redan hänt att ett rockband
klivit upp på altaret i en kyrka
för att göra sin video...

Jesus välter bord och driver ut dem
som köpte och sålde
Han körde iväg dem som red snålskjuts
på templet, på budskapet och tänjde gränserna
Månglarna som slog mynt av religionen
Med allvar citerade han de heliga skrifterna:
Mitt hus skall kallas ett bönens hus
för alla folk – men ni har gjort det till
ett rövarnäste!

Varför? Templet då och kyrkan nu
klara naturligtvis att rymma både tomtar
och troll, dansband och teater…
Men om det skymmer vår uppgift
och står i vägen för, ersätter, Gud
Då behöver vi inte krimskrams och shower,
Kyrkan ska inte reduceras till lokal
om inte nödsituationer och folks välfärd
gör det absolut nödvändigt

I kyrkan, idag, just nu, möter vi levande Gud
som erbjuder förlåtelse och frälsning
I kyrkan ljungar Ordet som en fackla i mörker
I kyrkan glimmar sakramenten av Guds nåd
Kyrkan är platsen där elden brinner
nutidens brinnande buske
Mose fick ta av sig om fötterna
där det var helig plats

Sista ordet får psalmförfattaren:
Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga
finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus. (Ps 36:8-10)

Predikan i Olaus Petri kyrka, Sönagen efter Nyår, Predikotext: Markusevangeliet 11:15-19