onsdag 2 december 2009

Vandring bort från förtrycket

Ni har väl stängt av mobilerna?
En enda gång har det ringt när jag stod
i predikstolen...och svarade.
Reaktionerna i bänkarna blev starka
Kyrkan var fylld med körungdomar
och jag lyssnade på rösten i mobilen
som bad mig uppmana ungdomarna
stänga av mobilerna –
det var organisten som ringde.
Och det hela var uppgjort.

Men om det ringde nu? Och jag svarade?
Hej, du jag kan egentligen inte prata nu.
Jag är i Halls kyrka. På en adventsgudstjänst.
Och om vår upplevelse blev extra stark:
Jag är i Jerusalem! Vi väntar på en kung
som snart ska komma...

Så nu har jag svarat på de
allra vanligaste mobilfrågorna:
Var är du? Vad gör du?
Åtminstone är det vad man hör människor
berätta på bussar och tåg, i affärernas köer.
Om nu allt folk var i Jerusalem, vad gjorde de där?
Visst var de på väg för att fira
det osyrade brödets högtid
och för att fira påsk
Såhölls minnet och hågkomsten
av uttåget ur fångenskapens
och förtryckets Egypten närvarande.
Minnet skulle bevaras levande och livaktigt
Och därmed mönstret Gud ger
Berättelsen om hur Gud genom Moses
för sitt folk till befrielse
står som en fond mot Jesu gärning.

Jesusintåget kan därför på samma sätt
berätta om befrielse från förtrycket
tidigare från Faraos regim,
nu från Roms och kejsarens välde

Jesus kommer ridande på fredens åsna
de främmande Herrarna på sina stridshästar

Jesus kommer med jublande människor
de har fredens palmblad i sina händer
Ockupanterna marscherar i uniform
med vapen i hand

Jesus kommer med hopp om fred och frihet
Romarna med främmande makt och ofrihet

Vi tycker nog att vi kan den här berättelsen
efter alla adventsgudstjänster vi firat
och alla predikningar på temat.
Men det finns mer att lägga till
och med fantasins hjälp kan vi se
ännu mer, vi läser mellan raderna.

Det finns fler vanliga mobilfrågor
Sedan vi kom hit för några dagar sedan
har vi talat mycket om värmen
om moln och sol
Och vi har konstaterat att
ännu växer svampen i skogen
Vi ringer varandra och undrar: Hur är vädret?
Men om vädret i Jerusalem
där uppe i bergen, om det vet vi inget.
Låt oss gissa. Hur tänker Ni?
Var det regn? (Huvudskakningar)
Var det mulet? (Fler huvudskakningar)
Sken solen? (Här lyfter nästan
alla sina händer...)
Hur kommer det sig
att vi tänker oss intåget i sol?
Ljusets herre kommer.
Solen ger oss hopp,
solen uppståndelsens tecken.
Dagen kanske började molnigt
och ostadigt, men när Jesus kommer
ridande bryter solen fram
I gassande sol sjunger man sitt Hosianna

Lärjungarna som fick arrangera det hela
skaffa åsnor, dem tänker vi sällan på
Ändå vet vi av egen erfarenhet
hur vi människor kan växa
när vi får förtroende
Jesus litar på sina vänner
han ger dem ansvar
Så använder Han också oss
för att i vår tid ställa i ordning
för hans ankomst genom
att göra det goda
Om detta växande står det inte
men vi kan se det.

Människor sluter sig samman
för dagen enas de runt Jesus
som ger dem livslust och hopp

Kyrkan och tron erbjuder detta
När kyrkan talar om Jesus
och tron på Honom som en
räddning erbjuds vi att
sluta upp i sällskapet runt
Kristus Konungen.
Visst är samma hopp vi vandrar i:
övertyelsen om att Guds kärlek
skall segra över
hat, krig, svält och hunger
över hoten mot vårt klimat

I en av psalmerna i Psaltaren
läser vi: Floderna skall klappa
i händerna, bergen skall jubla
tillsammans inför Herren!
Se, Han kommer för att råda
över jorden, råda rättvist
över världen, råda med oväld
över folken! (Ps 98)

Intåget synliggör hur vi är ett folk
en mänsklighet på vandring
mot ett mål
när vi går lämnar vi
synd och ondska bakefter
och går mot det Guds rike
som kännetecknas av
sanning och rätt
av kärlek

När vi är många är det lätt
Då känner man sig inte bortkommen
inte dum när man står där med sitt
palmblad och viftar...
Då kan man sjunga sitt Hosianna
och mena det.
Men när de flesta gått hem
gått vidare till andra sammanhang?
Blir vi få, en minimal skara
kommer osäkerheten och oron
Trots det är vi kallade att fortsätta
att lova Gud
Tystnar vi, blir vi trötta
kommer stenarna att ropa.
I Lukas skildring av intåget
vill man tysta Jesu lärjungar.
De låter för mycket.
Om dessa tystnar kommer
stenarna att ropa, säger Jesus.

Och visst vittnar kyrkans stenar!
In i tvivlets tid ropar Halls, Gothems
katedralen i Edinburgh
Olaus Petri kyrka och alla de andra...

Och folket samlar sig
får ny tro, ny kraft.
Lyssna, nu hörs folkets jubel,
nu skiner solen,
där kommer Han...

1 Advent i Hall kyrka

Inga kommentarer: