En julhälsning till ordriks läsare!

Julevangeliet och Barnkonventionen

Nu är det jul igen…
Granar, jultomtar, TV-program,
matbord med skinka, korv
och delikatesser
familj och släkt
handel och presenter
ledigheter och
gärna lite snö på marken

Så kan man beskriva julen
Men bakom och bortom finns det
något annat som vi ibland
mest anar - men som också
kan bli påträngande tydligt
Vi kan hamna i valet mellan
Hej tomtegubbar och Stilla Natt
mellan att lyssna på julevangeliet
eller spela spel

Och vi kan uppleva dragkampen:
Ska vi ge oss ut i natten
för att gå till midnattsmässan…
eller ska vi skjuta upp kyrkbesöket
och satsa på julottan…
om vi vaknar, orkar, har lust?

Julen handlar om ett barns födelse
och om den omvälvande betydelse
den speciella födelsedagen fick
Man kan tänka att allt som behöver
sägas om den händelsen
för länge sedan redan är sagt

Just i år fyller Barnkonventionen 20 år
Nog kan den mest berömda
berättelsen om ett barn, den om Jesu födelse,
vårt Julevangelium,
innehålla något viktigt
om barn och barns villkor

Barnkonventionen är ett slags
evangelium för världens barn
evangelium är ju goda och glada nyheter
Konventionen bygger en enda lång
skyddsmur för att hindra att barn far illa
Barnets bästa är vad texterna handlar om
Där slås fast att barn är människor
med helt människovärde och värdighet
att de har rätt till inflytande
till utveckling, till en levnadsstandard
som krävs för barnets fysiska, psykiska,
andliga, moraliska och sociala utveckling
som det står t ex i Art 27

I antiken och när Jesus föddes sågs barn
som svaga, dumma och okunniga, outvecklade
de var ännu inte människor, helt och fullt.

När Jesus som vuxen börjar sin undervisning
händer det att han tar fram barn som
viktiga exempel. Lärjungarna kände sig ofta
lite märkvärdiga och de kunde bråka om
vem av dem som var viktigast (Mk 9)

Den som vill vara stor bland er
skall vara de andras tjänare, sa Jesus.
”Om någon vill vara den främste
måste han bli den ringaste av alla
och allas tjänare”. Så tog han ett barn
och ställde det framför dem,
lade armen om det och sade:
”Den som tar emot ett sådant barn
i mitt namn, han tar emot mig.
Och den som tar emot mig,
han tar inte emot mig
utan den som har sänt mig.”

När Jesus lägger armen om barnet
används samma ord som när
en moder visar tillgivenhet och
ger solidaritet och beskydd.

Man kunde trott att Jesus
skulle göra detta till en gest av
respekt för de nedersta och utsatta

Men här finns mer ändå.
Att bli som ett barn kan betyda att
lärjungarna ska dela barnens villkor
att själva vara bland de ringaste,
som de nedersta.

Men det räcker inte heller
Barnet blir en ambassadör
för Jesus och ytterst för Gud själv.
Att ta emot barnet i mitt namn
är att ta emot det som det är
men med samma respekt som om
det vore Jesus själv.
Jesus kommer inte som den
vuxne auktoriteten som ger de
små sitt godkännande
Han ställer sig jämsides med barnet
Utmaningen till lärjungarna
riktas också till oss
(Se t ex Lars Hartman i kommentar
till Markusevangeliet, KNT)

När Julevangeliet sätter barnet i centrum
är det alltså inte den enda bibeltexten
som lyfter fram barnet
Dessutom: I omvärlden finns många texter
som också ger barn rättmätig plats
särskilt Barnkonventionen
i sitt otvetydigt klara ställningstagande
med och för barnen -
nog blir det som ett evangelium


Där erkännes att barnet, för att kunna uppnå
fullständig och harmonisk utveckling
av sin personlighet, bör växa upp
i en familjemiljö, i en omgivning av
lycka, kärlek och förståelse…
Som anser att barnet till fullo bör
förberedas för ett självständigt liv
i samhället och uppfostras enligt
de ideal som proklamerats i
Förenta Nationernas stadga,
och särskilt i en anda av fred, värdighet, tolerans
jämlikhet och solidaritet.
(Ur inledningen till Barnkonventionen)

Alla dessa goda förhoppningar
kan enligt min övertygelse
långt tidigare sammanfattas i julens barn
Det möter oss i barnet Jesus som
genom sin födelse ställer
himmelens dörr på glänt.
När påsken infaller slås portarna upp
och vägen är röjd!

Om Jesus sägs att han var ljuset som
kom i världen…
Därför strålar ofta krubborna
inte med belysning från ovan
utan det är barnet som kastar ljus
över Maria och Josef, över herdarna,
över hela skapelsen genom djurens närvaro
ja över oss alla!

Vandring bort från förtrycket

Ni har väl stängt av mobilerna?
En enda gång har det ringt när jag stod
i predikstolen...och svarade.
Reaktionerna i bänkarna blev starka
Kyrkan var fylld med körungdomar
och jag lyssnade på rösten i mobilen
som bad mig uppmana ungdomarna
stänga av mobilerna –
det var organisten som ringde.
Och det hela var uppgjort.

Men om det ringde nu? Och jag svarade?
Hej, du jag kan egentligen inte prata nu.
Jag är i Halls kyrka. På en adventsgudstjänst.
Och om vår upplevelse blev extra stark:
Jag är i Jerusalem! Vi väntar på en kung
som snart ska komma...

Så nu har jag svarat på de
allra vanligaste mobilfrågorna:
Var är du? Vad gör du?
Åtminstone är det vad man hör människor
berätta på bussar och tåg, i affärernas köer.
Om nu allt folk var i Jerusalem, vad gjorde de där?
Visst var de på väg för att fira
det osyrade brödets högtid
och för att fira påsk
Såhölls minnet och hågkomsten
av uttåget ur fångenskapens
och förtryckets Egypten närvarande.
Minnet skulle bevaras levande och livaktigt
Och därmed mönstret Gud ger
Berättelsen om hur Gud genom Moses
för sitt folk till befrielse
står som en fond mot Jesu gärning.

Jesusintåget kan därför på samma sätt
berätta om befrielse från förtrycket
tidigare från Faraos regim,
nu från Roms och kejsarens välde

Jesus kommer ridande på fredens åsna
de främmande Herrarna på sina stridshästar

Jesus kommer med jublande människor
de har fredens palmblad i sina händer
Ockupanterna marscherar i uniform
med vapen i hand

Jesus kommer med hopp om fred och frihet
Romarna med främmande makt och ofrihet

Vi tycker nog att vi kan den här berättelsen
efter alla adventsgudstjänster vi firat
och alla predikningar på temat.
Men det finns mer att lägga till
och med fantasins hjälp kan vi se
ännu mer, vi läser mellan raderna.

Det finns fler vanliga mobilfrågor
Sedan vi kom hit för några dagar sedan
har vi talat mycket om värmen
om moln och sol
Och vi har konstaterat att
ännu växer svampen i skogen
Vi ringer varandra och undrar: Hur är vädret?
Men om vädret i Jerusalem
där uppe i bergen, om det vet vi inget.
Låt oss gissa. Hur tänker Ni?
Var det regn? (Huvudskakningar)
Var det mulet? (Fler huvudskakningar)
Sken solen? (Här lyfter nästan
alla sina händer...)
Hur kommer det sig
att vi tänker oss intåget i sol?
Ljusets herre kommer.
Solen ger oss hopp,
solen uppståndelsens tecken.
Dagen kanske började molnigt
och ostadigt, men när Jesus kommer
ridande bryter solen fram
I gassande sol sjunger man sitt Hosianna

Lärjungarna som fick arrangera det hela
skaffa åsnor, dem tänker vi sällan på
Ändå vet vi av egen erfarenhet
hur vi människor kan växa
när vi får förtroende
Jesus litar på sina vänner
han ger dem ansvar
Så använder Han också oss
för att i vår tid ställa i ordning
för hans ankomst genom
att göra det goda
Om detta växande står det inte
men vi kan se det.

Människor sluter sig samman
för dagen enas de runt Jesus
som ger dem livslust och hopp

Kyrkan och tron erbjuder detta
När kyrkan talar om Jesus
och tron på Honom som en
räddning erbjuds vi att
sluta upp i sällskapet runt
Kristus Konungen.
Visst är samma hopp vi vandrar i:
övertyelsen om att Guds kärlek
skall segra över
hat, krig, svält och hunger
över hoten mot vårt klimat

I en av psalmerna i Psaltaren
läser vi: Floderna skall klappa
i händerna, bergen skall jubla
tillsammans inför Herren!
Se, Han kommer för att råda
över jorden, råda rättvist
över världen, råda med oväld
över folken! (Ps 98)

Intåget synliggör hur vi är ett folk
en mänsklighet på vandring
mot ett mål
när vi går lämnar vi
synd och ondska bakefter
och går mot det Guds rike
som kännetecknas av
sanning och rätt
av kärlek

När vi är många är det lätt
Då känner man sig inte bortkommen
inte dum när man står där med sitt
palmblad och viftar...
Då kan man sjunga sitt Hosianna
och mena det.
Men när de flesta gått hem
gått vidare till andra sammanhang?
Blir vi få, en minimal skara
kommer osäkerheten och oron
Trots det är vi kallade att fortsätta
att lova Gud
Tystnar vi, blir vi trötta
kommer stenarna att ropa.
I Lukas skildring av intåget
vill man tysta Jesu lärjungar.
De låter för mycket.
Om dessa tystnar kommer
stenarna att ropa, säger Jesus.

Och visst vittnar kyrkans stenar!
In i tvivlets tid ropar Halls, Gothems
katedralen i Edinburgh
Olaus Petri kyrka och alla de andra...

Och folket samlar sig
får ny tro, ny kraft.
Lyssna, nu hörs folkets jubel,
nu skiner solen,
där kommer Han...

1 Advent i Hall kyrka