´Gudstjänst, hur kul är det?

Beredelseord:

Gudstjänst, hur kul är det! Så sa konfirmanden.
Som tyckte den var främmande, konstig.
Men fantasier som Starwars, Harry Potter och Animéfilmer
gick naturligtvis an.

När konfirmationen var inne firade hon inte längre
gudstjänst från utsidan, som åskådare. Hon hade fått
uppleva befrielsen i att lägga ifrån sig alla, precis alla,
bekymmer. Känt hur hon blev lätt om hjärtat när hon
inte längre var orolig för det som gått snett och blivit fel.
Förlåten, befriad!

Fler dimensioner hade öppnat sig, hon upplevde hur taket
lyftes av under kyrkans lovsång. När prästen sjöng änglarnas
julsång svarade himlens härskaror med Guds lov. Församlingen
stod i sällskap med ärkeänglar och serafer inför Guds tron.
Tala om välfylld kyrka – fast världen inte kunde se det.

Hon hade börjat ta emot bibeltexterna som vägledning och
inspiration. Det var viktigt att fundera kring frågor om hur
man kan leva sitt liv i tro, ett gott liv, ett liv i kärlek?
Hon tillhörde nu en jättefamilj som över hela världen samlas
för att fira gudstjänst.

Predikan hjälpte henne ofta att tänka vidare – somligt gick
direkt in, annat tvekade hon inför. Särskilt om predikan
blev mer än åtta minuter. Då krävdes tålamod och eftertanke.
Ibland också samtal.

Hon tog till sig nattvarden som band henne till alla
kämpande kristna, förr och då och här och nu.
Det som har varit, är och skall komma fanns där
när Kristus i nattvarden steg ner och mötte henne.
Och tillhörigheten var självklar: en stor gemenskap
där människorna fått ett uppdrag: att leva i tro
som utsända i världen.
Att kämpa kampen mot det onda.

Hon hade sett bortom det världen kunde se. Hon hade skådat
gudstjänstens många dimensioner. Kul är inte ordet.
Det är oändligt mycket större än så, bara man är öppen för det.

Och nu? Nu lägger vi fram allt inför Gud med bön om förlåtelse
och befrielse och bekänner våra felsteg och synder.