söndag 1 juni 2008

Jag trivs bäst i andras sällskap

Predikan 2 söndagen efter Trefaldighet
den 1/6 vid Vallfärdsmässan i Riseberga klosterruin

Ska du inte hänga med?
Du kan väl komma med?
Jag fick frågan och sa genast ja.
Vännerna skulle samma kväll
gå på bio för att se den där nya filmen
Men på kvällen hade jag förhinder
jag blev besviken och vännerna kände sig svikna

Frågan som är en uppmaning: Följ med!
Vi vill vara tillsammans
vi vill göra och uppleva saker gemensamt
Men vi har nästan alltid motfrågor
- Vart då? Vart ska vi?
Fotvandra i fjällen, hoppa fallskärm,
flyga ballong, klättra i berg eller
äsch, vi dricker en kopp thé.

Den senaste veckan har man frågat:
Du kan väl följa med…
Vart då?
Till Riseberga,
till gudstjänsten så klart!!

Denna ljuva sommardag förstår vi
varför många med Ulf Lundell
trivs bäst i öppna landskap
Vi ser oss omkring och njuter
av det öppna, av vind och vidd
Guds godhets rikedom slösas

Människan är ett sällskapsdjur
en social varelse som
har svårt att leva enbart av skönhet
Vi behöver samhörighet och gemenskap
Och hur trevliga öppna landskap än är
så sjunger vi oftare samhörighetens lov:
jag trivs bäst i andras sällskap!

Ibland vill vi vara med andra
så ofta och mycket att man undrar
hur vi trivs i vårt eget sällskap,
hur har vi det när vi är ensamma?
Men övergivna är vi inte
inte ens i den mörkaste dödskuggans dal
behöver vi ängslas eller frukta det onda
Ty Du är med mig!

Tänk på när ni blev kallade,
läste vi i Korinterbrevet (1 Kor 1:26-31).
Det var inte många som var mäktiga,
visa eller förnäma när Gud kallade
Gud väljer det som är svagt
det som är ringaktat
Gud har valt oss!
Vi behöver inte skämmas vare sig
inför oss själva eller inför vår Herre
över oss själva, våra brister!

Men visst grubblar många av oss på
om vi duger, om vi passar in
Vi vill smälta in i gruppen, arbetslaget
föreningen eller församlingen.
Vi vill vara med och bli sedda,
bekräftade, accepterade
Ja i själva verket längtar vi alla
efter att bli älskade

I dagens text ( Mk 2:13-17) fattas en fråga
I vår tid undrar alla: varför?
och frågan varför saknas här.
Vi är vana att ta reda på saker och att förhandla
När ska vi gå, vart, hur, kostar det något?
Följ mig
säger Jesus
Tänk om Levi hade svarat varför?
Jag har ingen lust

eller som vi ofta säger:
kan vi inte hitta på något annat istället?

Utanför tullhuset sa Jesus: Följ mig!
Och Levi steg upp och följde honom.

Bara så där reser han sig upp
han går sin väg med Jesus
han går från det liv han tidigare levt
och i det ögonblicket sker ett val för livet
Här fanns inga förhandlingar
inga invändningar, inga klargöranden
Här fanns ett omedelbart gensvar
Levi visste att han ville vara med Jesus
Han kände igen Guds vilja
och den drabbade honom!

De flesta har nog sjungit Göte Strandsjös lilla visa:
Jag kan inte vad du kan.
Du kan inte vad jag kan,
men Gud har en uppgift som passar för mej
och en annan som passar för dig

Sån´t man passar för gör man kanske bra.
Sån´t man inte kan gör en annan säkert bättre.
Jag kan inte...

Men vår förmåga att identifiera Guds vilja,
att hitta uppgiften, är det lite si och så med
Vi funderar och tänker och tvivlar
Har jag hört rätt, känns det bra
kan Gud verkligen vilja detta, nu?

Varje människa som kallas in i kyrkans vigningstjänst
prövas och lämplighetsbedöms
De får en avgörande fråga som gäller alla:
Hur vet jag om det är min egen längtan, det jag vill
som talar eller om det är Guds röst som hörs
Jesus som har användning för mig?
(Min vilja och Guds kan förstås också sammanfalla…)

Tänk om kallelsen att följa Jesus
inte genast leder oss ut i sysslor och handlingar
inte blir till stora projekt
Tänk om kallelsen först blir en väg
att vandra in i sig själv
ett sökande efter meningen och målet
den mening som Gud ger
Jesus vill ha det vi kan
våra förmågor vill han ha
De är ju från början Guds gåvor
och i kallelsen gör han anspråk på Dig och på dem

Vandringen in i det egna
blir till en sändning ut till andra!

Men alla svarar inte ja
Jesus berättar (Lk 14) om en man
som bjöd många gäster på fest
Men en hade köpt en åker och
en annan hade skaffat fem par oxar
och en hade just gift sig…
De inbjudna som vi förstår är Guds folk
avböjer vilket förargar värden som är Gud själv
Abrahams barn tackar nej till Guds gästabud!
Vilka genomskinliga ursäkter
mark köper man inte osedd och
fem par oxar är en investering
som kräver att man övervägt
hälsa och kondition

Nu blir det skvaller och skandal
Lite av Damernas värld, Hänt Extra,
Expressen och Aftonbladet
Kom ihåg att vi i kyrkan inte ligger långt efter
och det tisslades och tasslades redan om Jesus
Ryktet går: Jesus ligger till bords med
tullindrivare och syndare
Jesus umgås med dem. Med dem! Hur kan han!
Ja, kanske hade de roligare fester
var de spännande, vetgiriga och underhållande människor?

Det finns fler skäl…
Jesus säger något genom det han gör
Handlingen berättar något
Det du gör talar högre, säger talesättet

Han vill att vi ska följa honom
till och med över gränsen
för det som passar sig
Vi ska ska nöja oss med det präktiga
med dem som redan lever passande liv
Han kommer för att kalla syndare
för att möta de behövande
utöver, bortom och förbi det trygga och invanda
Vi behöver inte gå själva (ensamma)
Vi har sällskap, Jesu sällskap
och vi är kallade och sända

Vi kan inte förskansa oss i
våra församlingshem och kyrkor
bygga borgar runt vår ekonomi
Vi inbjuder folk att komma
men kallelseorden Följ mig betyder mer
Uppdraget Gå ut i hela världen
sänder oss längre

Så om orden Följ mig hörs
ska vi börja förhandla?
Fråga varför?
Eller svara vårt ja
och gå dit han sänder oss…

Inga kommentarer: