Tro, tecken och synd

Den nya dagen kommer till oss

och vi tar emot den på olika sätt

med oro för allt ouppklarat

med förväntan för det vi hoppas på

med osäkerhet inför något nytt och främmande

med glädje för det vi vet är gott

på tusen sätt möter vi den nya dagen

Att bli stilla som en inledning till

det ouppklarade, det främmande

det vi hoppas på och det goda

som ska ske

- det är beprövad vishet

Herrens nåd tar inte slut,

hans barmhärtighet

upphör aldrig.

Varje morgon är den ny –

stor är din trofasthet,

konstaterar Klagovisorna 3:22

Och Nya testamentet understryker att

Gud är trofast ( 1 Kor 1:9)

Inför den nya dagen inser vi

att vi inte behöver klara allting själva

Vi behöver stöd, hjälp och nåd

Den som stänger dörren till det gudomliga

till Gudsrikets närvaro

till trons dimensioner

tackar nej till det Gud kan göra

och får bära de flesta bördorna

alldeles själv

Tyngden av varje misslyckande

belastar de egna axlarna

ingen går med och bär

Varje brist och tillkortakommande

blir ett tryck, stannar kvar

Häromdagen berättade en ung man

i en av morgontidningarna (Svenska dagbladet)

om vilken befrielse det blev

när han kom ut ur sin frikyrka

slapp sin religiositet

Den som läste fick snart veta att

han inte bara hade en vanlig Gudstro

tidigt blev han övernitisk och en fanatisk

religionsutövare

bunden av sin bokstavstro

och de många inpluggade bibeltexterna

Nu hade han skakat av sig

religionsoket och därmed tron

allt som hade blivit börda och lag

en tvångströja

Sådana snedtändningar kan drabba alla

som blir upptända och gripna

idrottsutövaren som överdoserar träningen

den politiske entusiasten som blir testuggare

Många områden erbjuder ett engagemang

som utan god vägledning och balans

blir förvänd hängivelse

så till den grad fotfästet i tillvaron tappas

Det vi kallar för den vanlig verkligheten

sätts ur spel

Detta dike som den unge mannen föll i

kallade prästen Sven Hector

för subjektivismens träsk

Känslorna tog där överhanden

och förnuftet sattes på undantag

Tron gjordes av den unge mannen

till ett slutet system, till synes rationellt
där sanningen kunde och skulle

fångas in och utkrävas

Men så ser inte tron normalt ut…

Trons löfte är att vi ska få

syndernas förlåtelse genom Jesu namn,

berättar Apostlagärningarna (10:42-43)

Synden som står emellan oss och Gud

som bygger murar mellan människor

Så besvärligt då med ett helt annat dike

fyllt med präktig idealism

där man inte vidkänns egna brister

däremot ser man den goda viljan som det verkliga

Synden finns inte, ondskan är en chimär

I välfärden låtsas till och med politiska partier

att människan är god

Det är den nya bekännelsen

Trots att man vill minnas nazismens

(och möjligen kommunismens) offer

har man ingen bra förklaring till människors ondska

Förra seklets förfärliga folkmord

skulle de bara ha berott på

en förvirring, en sjuka

Kan ondskan verkligen förstås

med hjälp av sjukskrivning

och tillfällig sinnesförvirring?

Övertron på den egna godheten och präktigheten

(vi som gör så gott vi kan

är väl inga syndare)

kan kanske förklara hur det kommer sig

att så få i vårt land, i vår kultur, i denna tid

blir gripna av och påverkade av Jesus

Denna ideologiska blindhet

hindrar människor från att se

behovet av nåd, frälsning

och syndernas förlåtelse

Petrus lyfter i Joh 2:23-25 fram sitt uppdrag:

att förkunna för folket

och vittna om att Jesus

är den som Gud har bestämt

till att döma levande och döda!

När vi som kristna, som kyrka

och dom Guds folk vittnar

måste vi fundera över

hur vi ska bemöta det borttappade syndamedvetandet

Vem lyckades trolla bort det

hur gick det till när den insikten försvann

Än mer förvånande – hur kan så många lida av

sina starka upplevelser av skuld och skam

när ädel godhet sägs fylla människors sinnen?

Jag har hört beskyllningar mot kyrkan:

Det är Ert fel!

Kyrkans talande om synd och skuld

framkallar dessa irrationella

och otidsenliga känslor

Men syndabekännelsen

där jag bekänner

pekar hän mot, leder till

förlåtelse och frälsning

Många kom till tro, avslutas så

dagens evangelium

Då såg man de tecken Jesus gjorde

Men det tron ser som tecken

tränas förnuftet alltför ofta att bortförklara

Inte ens den nya dagen, den nya veckan,

det nya året tas emot som en gåva,

en ny möjlighet

Och det goda som sker

åstadkommer människor

genom kamp och strävan

Men vi tror att människors strävan

och kraft från Gud kan harmoniera

Att det goda kan ske genom människans

samverkan med Gud

och genom Guds ingripande och hjälp

Vi, vi vidhåller att det finns tecken

att skåda och se. de kan tolkas

i god balans mellan tro och förnuft

så att vi kan varsebli, uppfatta, något mer

av det som synligt och osynligt är:

Där rättvisa sker

lyser Guds rike extra starkt

Där kärlek omsätts i medmänsklighet

sjunger änglarna

Där människors värde och värdighet hävdas

ser vi det himmelska ljuset

Där vi får nåd och förlåtelse

är Gud

Nyårsdagens högmässa i Olaus Petri kyrka 2008

Andra bloggar om: Synd, Skuld, Tro, Förlåtelse, Idealism, Människan är god