En annan Jesusbild än den vanliga

Text: Luk 9:51-62.

Ibland verkar bibelorden gräva vallgravar

Och bygga murar mot andra

Bibeln kan användas och har använts

för ett starkt avståndstagande

vi fromma, vi kristna ställs mot dom där andra, 
mot samarier eller andra grupper 
man genom historien velat peka ut
Antisemitism och främlingsfientlighet
liksom nazism och andra ideologier
har smugit sig in och påverkat
hur man i kyrkan läst och förstått

Texten idag är ett sådant exempel,

vi hör talas om en samarisk by

dit Jesus sänder sina budbärare för att

förbereda hans ankomst.

”Men man ville inte ta emot honom,

eftersom han hade vänt sina

steg emot Jerusalem”.

Orden blir ett vittnesbörd om att samarierna avvisar Jesus.

Det blev enkelt att dra slutsatsen att dom där

inte vill eller kan följa Jesus såsom vi

De påstod att de ville, men annat kom i vägen

En vill följa Jesus vart han än går, men Jesus utmålar

Människonens situation som sämre än djurens.

Rävar och himlens fåglar har det bättre.

Människosonen har ingenstans där han kan vila sitt huvud.

Med en sådan presentation kan man förstå att

personen som var så övertygad, blir avskräckt.

Följ mig, säger Jesus, men får ett svar som får mig

att tänka på barnbokspojken Alfons Åberg. Han som

hela tiden svarar: jag ska bara...

Barnet har lust att göra något annat

och prövar under barndomen sina förmågor

att välja och vilja själv och inte bara göra

det som den vuxne vill

Men texten har också fungerat som ett exempel

för hur vi alla fungerar, oavsett vilka vi är,

Då målar texten ingen skiljelinje mellan oss

vilka grupper vi än kan räknas in i

Gotlänningar, smålänningar, gambier,

vänstermänniskor, sverigedemokrater eller fotbollsspelare…

Texten pekar på att vi alla har förbehåll

och bindningar som ställer sig i vägen för

vårt lärjungaskap

När någon avgör vad som

verkligen är viktigt att göra

när alternativen vägs - hur gör man då?

Jag tror att det vanligtvis sker

en inre kostnadsberäkning:

Vilka blir följderna om jag fattar ett beslut?

Blir det balans mellan tillfredsställelse och besvär?

Vill jag detta? Har jag lust? Vad kräver det?

Vad måste jag göra?

I frågan om lärjungaskap och efterföljelse

kan man ställa sig frågan om det fungerar att bli en

lärjunge till Jesus i min situation, med mina värderingar,

i mitt sociala sammanhang?

Texten har många bottnar

Många föreställer sig att de har en fri vilja

Och att man personligen har förmågan

att fatta beslut om trons verklighet

Jag kan själv välja att tro på Gud

Eller besluta mig för att avstå.

Att säga ja eller att säga nej…

Men reformationens teologer var inte övertygade

om att vi hade den friheten

Viljan beskrevs som trälbunden och inte fri

Den var slav under världen och det onda

Den kunde inte av sig själv

välja tron utan behövde assistans,

stöd och hjälp av den helige Ande.

Så kan bibeltexten sätta frågetecken

för den frihet vi föreställer oss

att vi har

Den är ganska begränsad och bunden

av tradition och sociala konventioner

och mycket annat som politiska sympatier

och gjorda livserfarenheter

En man i texten kan tänka sig följa Jesus

men ska bara gå och begrava sin far.

Något stod i vägen.

Att underlåta att fullgöra sin plikt

att begrava sin förälder skulle kosta mycket

i förlorat anseende och inverka socialt.

Begär då Jesus verkligen att vi

självmant skall ställa oss utanför vår familj,

vår tradition? Det kan tyckas så.

Eller också vill han visa att vår vilja

och våra beslut är beroende av så mycket annat

att vi riskerar att inte bli helhjärtade och helgjutna

Vi vet ju hur vi reagerar på människor som

tycks kompromissa för mycket med alla möjliga hänsyn…

En annan person vill gå hem och ta farväl av sin familj.

Inte bara vandra bort utan att faktiskt berätta.

Dessa svar bemöts av Jesus som undanflykter.

Jesus säger: Låt de döda begrava sina döda.

Den som ser sig om när han satt handen till plogen,

han passar inte för Guds rike.

Vi får här en bild av Jesus

mer motsägelsefull än den som ofta är i svang.

Här är han är inte den strålande idealmänniskan,

förebilden och idolen som vi har format

så som vi vill ha honom

Vi har fått både förnuft och känsla

så att vi kan urskilja när vi matas med förenklade bilder

utmejslade utifrån människors egna intressen

Jesus verkar i Lukas 9 inte vara den som omsluter

och som oreserverat tar emot alla som dom är

Vi får se en bild av Jesus som inte bara

är välkomnande och kravlös

Den populära strömlinjeformade Jesusbilden

får oss sällan att förstå att han gör anspråk på oss

att han vill förändra våra liv, hela vår tillvaro

att han vill forma oss, prägla oss och genomsyra oss

Jesus visar sig ha mer svärta och allvar,

en djupare glädje än den ytliga förströelsen

erbjuder och lockar med

Vi lär oss att ingen enda och enkel bild kan

fånga Jesus. Det vi tycker oss se och förstå

måste fördjupas och utvecklas.

Dagens text pekar på hur lätt det är

använda stora ord om sin vilja att följa Jesus

Kom då ihåg att Jesus inte lockar med fagra löften

utan ger en beskrivning av utanförskap, utsatthet och umbäranden.

Vår bibelöversättning gör det entydigt klart

att det är den samariska byn

som inte vill ta emot honom.

Det har hänt att man uttolkat texten

så att det är sändebuden som inte ville

eller förmådde ta emot honom, Jesus

Tänk om vi som ska vara Jesu utsända, hans förkunnare

och vittnen inte fullt ut tagit emot honom…?

Det kunde förklara att kallelserna

Då liksom nu möts med förhinder

och sådant som står före, är viktigare

Det blir en samvetsfråga för alla som gör tjänst

i kyrkan som anställda eller frivilliga volontärer,

som gudstjänstdeltagare och beslutsfattare

Är vi trogna kyrkans uppståndne Herre

Är vi överlåtna tjänare som i tro på Jesus

verkligen är budbärare med de gåvor som är våra:

musik, förkunnelse, undervisning,

förvaltarskap av kyrkorum och sakrala ting

Till sist blir kallelsens uppmaning

vår gemensamma utmaning:

Kan vi följa honom?

Sanningen är att det är svårt

att göra det av egen kraft

Vi behöver den helige Andes stöd och hjälp

så att tron kan födas och växa

och att förhållandet till Jesus

får växa till en levande relation

I växande vänskap till Jesus lär vi känna honom mera,

och vi möter honom i mässan, i bön och lovsång, i

bibelordet och förkunnelsen.

Dagens psaltarpsalm ger en anvisning:

Herre vem får gästa ditt tält

Vem får bo på ditt heliga berg?

Den som lever oförvitligt

Och gör det rätta

Och är sann

I tanke och tal

Ur Psaltaren 15

Predikan i Källunge kyrka 23/7 

Sjätte söndagen efter Trefaldighet