Vem kan man lita på?

Budskapen bombarderar oss. Vi möts av rubriker, skyltar, bilder, reklam och information, talare och debattörer, påståenden och uppmaningar…

Det är inte lätt att veta vem man ska lyssna på. Eller vem man kan lita på. De flesta tycks ha någon uträkning eller baktanke. Vill något med oss, något annat än det vi direkt kan uppfatta. Konsten att använda eller utnyttja andra människor för sina egna syften är så raffinerad. Mycket av det som når oss är goda och rimliga tankar, men ofta är det något som ligger dolt, som inte berättas öppet, som går ut på att utnyttja och lura.

Du har säkert egna exempel hur någon efter ett tag insett att man blivit lurad eller indragen ett sammanhang det varit svårt att komma ur. I TV kan man se ett populärt program som handlar om hur människor lockats in i skuldfällan. De har lånat mer och mer på förfärliga villkor och skamligt höga räntor tills de riktigt suttit i knipa. Inte ens TV-programmet kan gå riktigt fritt. De hjälper i och för sig människor att ordna upp sin ekonomi, men till priset att de som misslyckats sköta sin ekonomi måste exponera sin utsatthet för ett helt folk.

Så vem ska man lyssna på. Vem kan man lita på? Luta sig mot?

Närmar vi oss de olika bilder Jesus använder i dagens text ser vi samma kontrast, herden är att lita på, och de andra där det finns anledning att inte hysa förtroende.  I det första avsnittet är Jesus fårens herde, den som går in genom grinden till fållan. Den som inte tvingar sig in, den som inte lurar och bedrar utan rakt och ärligt kommer vandrande in genom samma grind som fåren använder. Men andra lurar sig in, bereder sig olovligt tillträde och klättrar in på ett annat ställe. Den som gör det är en tjuv och en rövare… Vilka dessa lurendrejare är idag behöver varje kristen människa själv tänka över!

Tänk på alla dem som gör anspråk på människors tid och kraft, deras tro och tillit, men på falska grunder. De är tjuvar som stjäl människors tillgivenhet och förtroende, de är rövare som bedrar människor och berövar dem det verkliga och sanna hoppet. Så mycket lurendrejeri finns som går ut på att ockupera våra tankar, fylla våra huvuden med begär efter sådant som inte består. Falska profeter, som stjäl den tid och kraft som egentligen tillhör Gud! Det kan gälla new age, en massa hokus pokus, det kan handla om de krafter som vill få oss att bli mera fördomsfulla och lura oss att fördöma medmänniskor för att de är födda långt borta eller har annan hudfärg, tro eller sexuell läggning…

Fåren kan känna igen sin sanna herdes röst, för han känner dem, oss, vet vad de verkligen behöver, känner var och en med namn.

Man har ibland tänkt att denna första bild, herden som går in i fållan genom grinden, visar fåren om morgonen. Den tid på dagen när de leds ut ur fållan av den gode herden. Här och nu kan det bli en bild av hur vi behöver börja var dag i Jesu namn. Kanske med en bön av tacksamhet för nattens trygghet och vila, eller för att en ny dag grytt. Eller som Luther med att teckna sin kropp med korsets tecken. För att sedan följa Jesus ut i vardagen…

I den andra bilden är Jesus själva ingången, grinden. Vägen in. Många har gjort sådana anspråk. Sagt sig vara sända av Gud, påstått sig tala för Gud, ha Guds uppdrag att hävda än det ena, än det andra. Alla som utger sig för att vara sända av Gud kommer inte på gudomligt uppdrag. Texten erbjuder ett test. Jesus är den grind man behöver passera för att flocken ska kunna tro på det som påstås. Det är den väg vi alla behöver gå för att bli frälsta och befriade. Där erbjuds liv och liv i överflöd.

Nu handlar det om fåren mitt på dagen. De kan antingen söka föda ute på ängarna för att slippa hungra eller bege sig in i fållan för att vara trygga. Även mitt på dagen kan det för ett får i Guds församling att vända sig till sin herre. För att hålla relationen levande och för att på så sätt veta sig alltid vara välkommen i hans portar. Och som Ni förstår finns det ett tredje avsnitt som då skulle kunna berätta om hur det är när natten kommer. Men detta blir en cliffhanger. Vi får tålmodigt vänta till nästa år för att få höra fortsättningen, den sista tredjedelen.

För att ni ska slippa vänta ett helt år vill jag avslöja så pass mycket att kvällen har kommit och herden står med sitt eget liv som insats i vägen för vargen, allt det mörka och onda som kan drabba. För oss finns här aftonbönen som förenar oss med Herren och med alla våra medkristna – vi blir på nytt en flock och en herde. En vision inte bara för kvällen utan för den kristna kyrkans framtid…

Vill man kan man se dagens evangelium som en varningstext. Farlig ledning. Tillvaron som kristen människa är inte utan faror, är inte riskfri. Var medveten om de som vill locka dig bort från trons väg. Som vill snärja och binda människor till prylar och ting, som hävdar att livets mening är att konsumera mera. Är du otrygg? Köp mera, handla varor och tjänster.

Vi lever gott och tryggt som kristna i vår del av världen och möter som mest spott och spe. Ute i världen är farorna mångdubbelt större. Kristna människor förföljs, fördrivs. Många, förfärligt många, misshandlas och dödas. Där har rövarna tagit över.  Trots det fortsätter fåren att vilja följa sin herde. Trots denna vandring i dödsskuggans dal är människor övertygade om att den gode herden leder, för till gröna ängar, ger att äta och dricka och skyddar mot ondskans och mörkrets alla angrepp! Där är man trogen den gode herden, trots allt. Här där knappt något motstånd finns lämnar alltför många får fållan och sin herde…

Så landar vi i församlingen, flocken, som också den kan bli utsatt för frestelse och fara. Församlingen som ständigt behöver återvända till fållan och tryggheten hos Herren Jesus Kristus. Han leder oss och följer oss när vi lever våra liv men kallar oss åter samman!

Det är inte lätt att veta vem man ska lyssna på. Eller vem man kan lita på. De flesta tycks ha någon uträkning eller baktanke. Vill något med oss, något annat än det vi direkt kan uppfatta. Iland något mycket ont och illasinnat. Den gode herden är den som älskar oss, känner oss, vårdar oss – och vi får svara, personligt och gemensamt, med tro, tillit och lovsång!

Predikan i Västra Vingåkers kyrka, 19/4 2015,

3 söndagen i Påsktiden. Predikotext Johannesevangeliet 10:1-10