Budskapen bombarderar oss. Vi
möts av rubriker, skyltar, bilder, reklam och information, talare och
debattörer, påståenden och uppmaningar…
Det är inte lätt att veta vem
man ska lyssna på. Eller vem man kan lita på. De flesta tycks ha någon uträkning
eller baktanke. Vill något med oss, något annat än det vi direkt kan uppfatta.
Konsten att använda eller utnyttja andra människor för sina egna syften är så
raffinerad. Mycket av det som når oss är goda och rimliga tankar, men ofta är
det något som ligger dolt, som inte berättas öppet, som går ut på att utnyttja
och lura.
Du har säkert egna exempel
hur någon efter ett tag insett att man blivit lurad eller indragen ett
sammanhang det varit svårt att komma ur. I TV kan man se ett populärt program
som handlar om hur människor lockats in i skuldfällan. De har lånat mer och mer
på förfärliga villkor och skamligt höga räntor tills de riktigt suttit i knipa.
Inte ens TV-programmet kan gå riktigt fritt. De hjälper i och för sig människor
att ordna upp sin ekonomi, men till priset att de som misslyckats sköta sin
ekonomi måste exponera sin utsatthet för ett helt folk.
Så vem ska man lyssna på. Vem
kan man lita på? Luta sig mot?
Närmar vi oss de olika bilder
Jesus använder i dagens text ser vi samma kontrast, herden är att lita på, och
de andra där det finns anledning att inte hysa förtroende. I det första avsnittet är Jesus fårens herde,
den som går in genom grinden till fållan. Den som inte tvingar sig in, den som
inte lurar och bedrar utan rakt och ärligt kommer vandrande in genom samma
grind som fåren använder. Men andra lurar sig in, bereder sig olovligt tillträde
och klättrar in på ett annat ställe. Den som gör det är en tjuv och en rövare…
Vilka dessa lurendrejare är idag behöver varje kristen människa själv tänka
över!
Tänk på alla dem som gör anspråk
på människors tid och kraft, deras tro och tillit, men på falska grunder. De är
tjuvar som stjäl människors tillgivenhet och förtroende, de är rövare som bedrar
människor och berövar dem det verkliga och sanna hoppet. Så mycket lurendrejeri
finns som går ut på att ockupera våra tankar, fylla våra huvuden med begär
efter sådant som inte består. Falska profeter, som stjäl den tid och kraft som
egentligen tillhör Gud! Det kan gälla new age, en massa hokus pokus, det kan
handla om de krafter som vill få oss att bli mera fördomsfulla och lura oss att
fördöma medmänniskor för att de är födda långt borta eller har annan hudfärg,
tro eller sexuell läggning…
Fåren kan känna igen sin
sanna herdes röst, för han känner dem, oss, vet vad de verkligen behöver,
känner var och en med namn.
Man har ibland tänkt att
denna första bild, herden som går in i fållan genom grinden, visar fåren om
morgonen. Den tid på dagen när de leds ut ur fållan av den gode herden. Här och
nu kan det bli en bild av hur vi behöver börja var dag i Jesu namn. Kanske med
en bön av tacksamhet för nattens trygghet och vila, eller för att en ny dag
grytt. Eller som Luther med att teckna sin kropp med korsets tecken. För att
sedan följa Jesus ut i vardagen…
I den andra bilden är Jesus själva
ingången, grinden. Vägen in. Många har gjort sådana anspråk. Sagt sig vara
sända av Gud, påstått sig tala för Gud, ha Guds uppdrag att hävda än det ena,
än det andra. Alla som utger sig för att vara sända av Gud kommer inte på
gudomligt uppdrag. Texten erbjuder ett test. Jesus är den grind man behöver
passera för att flocken ska kunna tro på det som påstås. Det är den väg vi alla
behöver gå för att bli frälsta och befriade. Där erbjuds liv och liv i
överflöd.
Nu handlar det om fåren mitt
på dagen. De kan antingen söka föda ute på ängarna för att slippa hungra eller
bege sig in i fållan för att vara trygga. Även mitt på dagen kan det för ett
får i Guds församling att vända sig till sin herre. För att hålla relationen
levande och för att på så sätt veta sig alltid vara välkommen i hans portar. Och
som Ni förstår finns det ett tredje avsnitt som då skulle kunna berätta om hur
det är när natten kommer. Men detta blir en cliffhanger. Vi får tålmodigt vänta
till nästa år för att få höra fortsättningen, den sista tredjedelen.
För att ni ska slippa vänta
ett helt år vill jag avslöja så pass mycket att kvällen har kommit och herden
står med sitt eget liv som insats i vägen för vargen, allt det mörka och onda
som kan drabba. För oss finns här aftonbönen som förenar oss med Herren och med
alla våra medkristna – vi blir på nytt en flock och en herde. En vision inte
bara för kvällen utan för den kristna kyrkans framtid…
Vill man kan man se dagens
evangelium som en varningstext. Farlig ledning. Tillvaron som kristen människa är
inte utan faror, är inte riskfri. Var medveten om de som vill locka dig bort
från trons väg. Som vill snärja och binda människor till prylar och ting, som
hävdar att livets mening är att konsumera mera. Är du otrygg? Köp mera, handla
varor och tjänster.
Vi lever gott och tryggt som
kristna i vår del av världen och möter som mest spott och spe. Ute i världen är
farorna mångdubbelt större. Kristna människor förföljs, fördrivs. Många, förfärligt
många, misshandlas och dödas. Där har rövarna tagit över. Trots det fortsätter fåren att vilja följa sin
herde. Trots denna vandring i dödsskuggans dal är människor övertygade om att
den gode herden leder, för till gröna ängar, ger att äta och dricka och skyddar
mot ondskans och mörkrets alla angrepp! Där är man trogen den gode herden, trots
allt. Här där knappt något motstånd finns lämnar alltför många får fållan och
sin herde…
Så landar vi i församlingen,
flocken, som också den kan bli utsatt för frestelse och fara. Församlingen som
ständigt behöver återvända till fållan och tryggheten hos Herren Jesus Kristus.
Han leder oss och följer oss när vi lever våra liv men kallar oss åter samman!
Det är inte lätt att veta vem
man ska lyssna på. Eller vem man kan lita på. De flesta tycks ha någon uträkning
eller baktanke. Vill något med oss, något annat än det vi direkt kan uppfatta. Iland
något mycket ont och illasinnat. Den gode herden är den som älskar oss, känner
oss, vårdar oss – och vi får svara, personligt och gemensamt, med tro, tillit
och lovsång!
Predikan i Västra Vingåkers
kyrka, 19/4 2015,
3 söndagen i Påsktiden. Predikotext Johannesevangeliet 10:1-10
