Jesus visar vägen

Predikan på Fastlagssöndagen 2015

i Västra Vingåkers kyrka

Predikotext Lukasevangeliet 18:31-43

Fastlagssöndagen infaller några dagar

innan själva fastan inleds med askonsdagen

Det hörs på ordet att vi nu ordnar till

och förbereder, vi lagar liksom till fastan

Det är vad fastlagssöndagen hjälper oss med

Men det är en prövande dag

Inte för att jag vet hur du lyssnar på bibeltexten

Ofta försöker jag främst få fatt på vad Jesus gör

Och därefter hur lärjungarna beter sig

Vad de gör och säger

Nog finns det ett och annat att fundera över

Är vi sentida efterföljare likadana?

som Petrus, Jakob och Johannes?

Lärjungar som ingenting begriper, inte förstår

Och ber den som lider hålla tyst!

Idag får vi gott nog även höra om

en barmhärtighet som övergår det mesta vi kan tänka,

om Jesus som går kärlekens väg,

ett livsval som innebär uppoffringar, lidande och död

för att lösa och befria den bortvända

och bundna mänskligheten

I vår text berättar Jesus att tiden är inne

Se, vi gå nu upp till Jerusalem!

Jesus vill förbereda sina vänner

och ger lärjungarna en bild av vad som väntar:

Människosonen ska utelämnas,

han ska bli hånad och skymfad

De ska spotta på honom,

prygla och döda honom

Men, på den tredje dagen ska han uppstå!

Vad ska lärjungarna tro om detta

det har ju inte hänt, inte än

Och hans sällskap som alla brutit upp

från arbete, familj och andra uppgifter

enbart för att följa honom

vad som än händer

De står framför Jesus

som levande frågetecken

Det här är obegripligt, säger de

Vem kan förstå sådant?

Även vi sentida Jesusvänner

som gärna vill vara hans lärjungar undrar:

kan man verkligen förstå och begripa

allt det som egentligen hände Jesus

Han som gick den svåra vägen

Kan vi fatta denna märkliga berättelse

om förföljelse, lidande

och totalt nederlag i döden

Går det alls att tänka sig

undret då kärleken segrar över

mörkret i oss alla?

Uppståndelsens gyllene morgon

kan den betyda en ny start?

En begynnelse som upphäver och vänder nederlaget

till seger över mer, långt utöver

något på det personliga planet

Till en triumf över all världens ondska,

över synd och död

Sådant sker när Gud i Jesus

gör allting nytt

Även om vi inte förstår

anar vi att mörkrets och sorgens tid

kan förvandlas till en Kärlekens tid!

Evangelisten Lukas infogar

pedagogiskt klokt en förklarande text

om vad försoningen kan betyda

Han skildrar ett möte mellan en tiggare

och Jesus, ett annat evangelium (Mark 10:47)

ger tiggaren ett namn: Bartimaios,

Han kan inte sammanfattas som ett anonymt störningsmoment

en icke-person, en föraktad och utstött

Han tiggaren, är en människa

en person med identitet och namn!

Ett mera dagsaktuellt möte kan knappast ske

Det kunde ha faktiskt ägt rum

utanför snart sagt vilken affär

eller vilket snabbköp som helst

där tiggarna hukar eller står på knä

i förhoppning att få en slant

i sin utsträckta mugg

Mötet med Jesus ledde till upprättelse

till befrielse, frälsning,

till förlossning, räddning

Kan vi i våra möten bidra till,

eller ens komma i närheten av,

en sådan grundläggande förändring

hos dem vi möter som han

Vi sjöng ju att…

fattiga ger han sin rikedom

läker de slagnas sår

Lyckligtvis är orden är många

för det Jesus gör

för den förvandling han åstadkommer

i tiggarnas - och även i våra liv

genom att bära världens nöd

alla vår brist, våra tillkortakommanden

felsteg och sjukdomar,

Han bär och tar med sig alla bördor,

all synd och död

upp på korset

En blind person sitter vid vägkanten

Och han hör att något är på gång

Fotsteg, sorl, liv och rörelse

så till den grad att han måste fråga

Vad är det som är på gång, vad står på?

Han får svaret:

Jesus från Nasaret går här fram

Då ropar han högt för att överrösta

alla röster som också de vill höras

Jesus, Davids son

förbarma dig över mig!

Vi som är här, vi som är kyrka

kan känna igen oss i det som händer

Personerna i främsta ledet

säger åt den blinde roparen

att hålla tyst, att tiga

Vi vet att ropet ur människans inre djup,

ensamhetens rop,

hoppets, längtans och trons rop

alltid kommer att tränga sig fram

till honom som ser och hör

och det trots att många vill tysta ner

dölja och mörka ojämlikhet

orättvisa och brist

Det kunde vara vi

Ibland är det vi

som inte vill veta eller höra

Ursäkterna känner väl alla igen:

Vi har inte tid

Vi har inte ork

Vi har inte lust

Vi har så mycket annat

Vi ska bara…

Håll tyst, säger människor

till och med de som går

främst i Jesu sällskap

Vi behöver inte dölja att kyrkan alltför ofta

trots goda diakonala insatser

och många villiga och arbetssugna medlemmar

haft nog med sitt eget

Då har det varit frestande lätt

att slå dövörat till

Snabbt glömmer vi

bristerna och brustenheten som

vi alla har, som vi burit och bär

Den brustenhet som gör att vi

ständigt och på nytt behöver

ropa till Jesus om förbarmande

om förlåtelse och räddning

Vi får lägga den tid och de situationer

bakom oss då vårt samfund vägrade höra

lidandets röst

inte orkade se de många

de otaliga som behövde

Men Jesus han stannar upp

och ger den blinde tiggaren

synen åter

Som ett exempel för oss

Som en förebild för oss alla

en ledstjärna för vår gemenskap

och kyrka att följa

Förr hörde man människor utbrista:

Gud, sig förbarme!

Gud sig förbarme vad den tiggaren skriker

Eller inför en olycka eller en katastrof

utbrast folk: Gud sig förbarme

När något var tillräckligt förskräckligt,

ömkligt eller hemskt

behövdes Guds förbarmande

för att få ordning på det hela

Förbarma betyder att

låta sitt medlidande väckas

så att man känner och hyser medömkan

Ja, ordet rymmer ännu mer,

man inte bara känner utan handlar

och hjälper

Den blind tiggare använder orden eleison

Ni känner igen orden i bönen

orden som ofta finns i kyrkans gudstjänster

i dess sångskatt

Ett gudstjänstinslag på grekiska:

Kyrie eleison

Christi eleison

Kyrie eleison

Herre förbarma dig

Kriste förbarma dig

Herre förbarma dig

Det är inte ett rop vilket som helst

Det är en nödsignal från världen

Som ska få oss att lystra, stanna upp och göra något

Som ska höras ända in i vår gudstjänst

Ropet till Kristus

om medlidande och räddning

ett rop på förbarmande

det når oss åter och åter

mitt i gudstjänsten

De ropande rösterna vill väcka

vår indignation, upprördhet

harm, medlidande och medkänsla

De vill få oss att gå vidare på

kärlekens, efterföljelsens, väg

Så att vi inte bara stannar, ser och hör

utan som Jesu exempel inspirerar till

själva gör något
(inte vad som helst
utan det som är av nöden,
det som är alldeles nödvändigt)

Krav på mera eller mest evighet?

Predikan i Tysslinge kyrka, Septuagesima 1 februari 2015

Predikotext Matteusevangeliet 20:1-16

Människor ska behandlas lika

en uppfattning vårt samhälle bygger på

Orättvisa är stötande för oss

Tillämpar man olika regler för olika människor

mannamån kallas det

då blir vi upprörda,  

Människor ska inte behandlas godtyckligt

När det sker avslöjas att man betraktar

och värderar människor på olika sätt

Rättvisa kan tyckas vara lika enkelt

som att väga med en våg eller

mäta med en linjal

så att alla får exakt lika mycket saft i sitt glas

samma mat och lika mängd på sin tallrik

Det verkar jämlikt men behöver ju inte betyda

att det blir riktigt rättvist

Någon kanske är en elitskidåkare

som idag tävlar uppe i Ånnaboda och Kilsbergen

Då går det åt kalorier och protein

En annan kanske är en mycket gammal

och späd person eller ett litet barn

Då blir det knappast rättvist

bara för att var och en får lika mycket

behoven ser ju så olika ut.

Ofta förväntar vi oss ersättning

I förhållande till den kraft och energi vi lagt ner

Till var och en efter behov eller förmåga och insats

är en ständigt pågående diskussion

om hur det vi har ska fördelas

Sådana faktorer måste vi ha med i beräkningen

för att uppnå något som liknar rättvisa.

Nästa fråga som gör det ännu svårare är

vem som ska bestämma om vilka som

gjort en bra insats eller besluta om

vems behov som ska tillåtas väga tyngst

Vi brukar tillämpa majoritetsstyre

Och tänker att det då blir hyfsat rättvist

Det jämnar ut sig, tror vi

trots att vi vet att även en majoritet kan fatta

orättvisa beslut, kan gynna sig själv

och sina intressen på minoriteters bekostnad…

I dag har vi läst om en jordägare

Som belönar de vingårdsarbetare

som slitit hela dagen

med en denar, en vanlig lön för ett dagsverke

på Jesu tid

De som fick rycka in under dagen

Ja, till och med arbetarna som blev anlitade

mot slutet av arbetsdagen

fick var sin denar, de också

Vingårdsarbetarna som trälat 

hela dagen i solens hetta

ansåg att detta verkligen var orättvist!

Här gällde minsann inte lika lön

för lika arbete.

Här gavs istället samma ersättning

för olika arbete och insatser

Tänk om det hade varit en maratontävling

och några tilläts springa 

enbart de sista kilometrarna

eller en tremil i skid-SM

och ett antal åkare kunde ansluta

till loppet mot slutet

Orimligt. Orättvist

Globalt är det så det ser ut

Att vi lever med olika villkor

Den som tvingas leva under

Fattigdom, förföljelser, krig

Där Miljoner är på flykt

Har en ofattbart lång väg att gå

Innan villkoren ens börjar likna

våra levnadsomständigheter, 

förhållanden som vi i vår västerländska välfärd 

ser som vår självklara rättighet

Jordägaren är en bild av Gud själv

Som kallar människor in i sin tjänst

Han nöjer sig inte med dem

Som är med från början

Han kallar ständigt fler

Att arbeta för Guds rike

Och till oss alla säger han

Jag vill ge den siste lika mycket

Som du fick

Och då öppnar sig texten

Så att vi kan inse och fatta

Att texten inte alls handlar om pengar

Det som erbjuds är 

en så outsägligt rik gåva

att den inte kan byggas upp till något

ännu mera himmelskt, mera evigt

Den kan inte kompareras till det 

mest himmelska, det mest eviga

Gudsgåvan övergår från början

alla våra försök att bre på

raserar våra jämförelselusta

och eskalerande krav:

mera, mera, mera

Berättelsen har en annan

och djupare innebörd

än den som vi först hör berättas

Liknelsen handlar om himmelriket

där andra villkor gäller, Guds villkor

som går utöver jordisk rättvisa

Vi erbjuds en gränslös och oändlig

himmelsk och evig

tillhörighet och gemenskap

i Guds rike

Oavsett om vi

varit med på trons väg hela livet

eller kom med alldeles nyss

så välkomnas vi på samma sätt

på lika villkor

 

Gäller det löner reagerar många

starkt om lönesättningen inte är rimlig

Men vi kan knappast ge oss till

att bedöma och betygssätta

och kräva att det Gud erbjuder

måste bättras på, bli mera

Det finns en annan liknelse som

synliggör en sådan känsla av missnöjdhet

av besvikelse över vad Gud erbjuder

som om det inte var tillräckligt bra eller rättvist.

Ni kommer ihåg liknelsen

om den förlorade sonen (Luk 15:11-31)

där en yngling tar ut sitt arv 

och reser ut i världen

Han lever i sus och dus och 

slarvar bort allt 

han redan fått

När han kommer hem igen 

ordnar hans far en stor fest

Det är då den hemmavarande sonen blir arg

Då läser vi att Fadern kom ut 

och försökte tala honom tillrätta,

Men han svarade: Här har jag tjänat dig

I alla dessa år och aldrig överträtt

Något av dina bud, och mig har du aldrig

Gett ens en killing att festa på

Med mina vänner. Men när han kommer hem,

Din son som har levt upp din egendom

tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.

Då säger fadern: Mitt barn,

Du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.

Men nu måste vi hålla fest och vara glada,

För din bror var död och lever igen,

Han var förlorad och är återfunnen.

Denna besvikelse kommer ur en

avundsjuka som handlar om

att allt ska jämföras

Känslostyrd och bitter tänker

den hemmavarande sonen att

han får mer, jag har ingenting fått

Denna oförmåga att se det Gud erbjudit

kan drabbar oss alla, 
vi som tycker oss

höra till Guds husfolk

Vi förlorar vårt fokus, 

vi glömmer hur det är 

varje dag, hela tiden:

allt mitt är ditt!

Berättelsen om jordägaren 

som lejer arbetsfolk

kan vi dessutom läsa som en text 

om Guds mission

Det kan nog inte visas klarar eller tydligare

att Gud, ständigt och på nytt

kallar människor in i sin tjänst

för att sända dem till den vingård

som världen utgör

Där ska vi arbeta och göra tjänst

och förhoppningsvis en hel del nytta

för medmänniskor

för Guds rike

Vår gudstjänst blir att arbeta 

i förtröstan och tillit

som det stod i en av dagens texter (Jeremia 9:23-24)

I medvetande om att Herren

verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet 

på jorden.

Just så är du och jag, 

församlingen, alla vi,

så som det stod i dagens episteltext (1 Kor 1:1-3),

kallade att vara heliga 

tillsammans med dem

på varje plats 

som åkallar vår Herre 

Jesu Kristi namn.