Även en anonym tiggare har namn

På väg mot Jerusalem går Jesus

tillsammans med sina vänner
Han berättar om profetiorna
och om allt märkligt som skall ske,
ofattbart för lärjungarna
tydligt för Jesus
I Jerusalem väntar svek, hån, prygel,
skymfningar, spott och förakt, och till slut:
död och… uppståndelse!
Allt räknas upp, som om det redan hade hänt

Jesu sällskap är på väg upp till Jerusalem
Jeriko ligger ett par hundra meter under havsytan
och Jerusalem sträcker sig 800 meter därovan
I närheten av Jeriko satt en blind tiggare
En tiggare år inte vem som helst
någon anonym, okänd, utan en medmänniska,
en person, med ett eget namn
Bartimaios låter Markusevangeliet
oss veta att han heter

Under åren som redaktör på Kyrkans Tidning
insåg jag hur mycket the human angle betyder
Inte den mänskliga ängeln
utan den mänskliga vinkeln!
The human angel är en viktig ingång
om man vill fånga läsarens
eller tittarens uppmärksamhet
Det som är mänskligt nära blir mera angeläget
då väcks medlidande, och vi kan identifiera oss

Trots det - de utsattas anonymitet
sköljer över oss varje kväll i TV
och i morgontidningen med för den delen
De drabbade i Homs i Syrien är långt borta
och så många att de förlorar sina
personliga särdrag
De blir mer som schabloner

Till och med de rumänska tiggarna i Örebro
har inga namn – för oss
ändå heter de något
de har förnamn och efternamn
som de fått av far och mor,
och de har syskon och kusiner
ingår i en familj, en släkt
En tiggare, en flykting, en svältande
angår oss tydligen mindre
så länge anonymiteten råder
Ibland är denna anonymisering ett sätt för oss
att skydda oss – från tyngden av andras lidande
och från den moraliska plikten, och skulden.

Tiggaren hörde folkhopen komma
hans hörsel var det inget fel på
den var mera utvecklad och tränad
så att han hörde mer än
vad vanligt seende gör
Vi får lätt för oss att kretsen kring Jesus
gick till Jerusalem modstulna och molokna,
med hängande huvuden
Men det tror inte jag
I det här sällskapet rådde ingen tystnad
Jesus gick för det mesta i sällskap
med andra – och jag kan tänka mig
att det var ganska likt de gånger
då man själv har gått i klunga med andra,
det har ofta blivit ganska högljutt
av stoj och skratt, sång,
roliga historier,
berättelser och samtal…
De kanske inte sjöng
I naturen ut vi gå, Joppehejdi
hejdi, hejda eller
Vi går över daggstänkta berg,
men nog sjöng de

Tiggaren, som har ett namn,
Bartimaios, Timaois son,
han får höra att det är Jesus från Nasaret
som går förbi - då händer det
som gör denna berättelse så speciell
Bartimaios ropar högt:
– Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!
Och visar därmed att han vet vem Jesus är
den Messias man väntat är på väg

Nu blir det omvända världen
Som om tiggaren vad den
som förde mest oljud
lät mest och störde
Han tystas ner av dem som gick
främst i den stora klungan
Inte tiger han för det!
Försöken att ta ifrån honom rösten
sporrar honom att ropa ännu högre
till dess Jesus hör honom

Att ropa tills Jesus hör! Det lär han oss.
Att ropa tills Jesus hör!

Men är inte det konstigt?
Vet Jesus inte redan från början
vad Bartimaios eller vad vi behöver?
Varför måste vi ropa och be?

Ni som är bibelsprängda
vilket uttryck, ni som är
bevandrade i bibeln vet att
det finns en passage i Gamla testamentet
där man retar en annan Guds profeter
för att deras Gud hör så dåligt
I 1 Kungaboken 18 utkämpas
en kamp mellan Guds profet
och Baals profeter. Elia retar dem:
ropa högre! Han är ju gud ,
men han har väl sitt att sköta,
han kan ha gått avsides
eller vara ute i något ärende.
kanske han sover
och måste vakna först…

I de flesta religioner
söker människor hjälp från Gud
genom att i sång och bön
lyfta fram problem, svårigheter och behov
När bönesvaren uteblir och
orden studsar från väggar och tak
kan det tyckas som att Gud har stängt
sin mottagning och har annat för sig,
sover, inte lyssnar…

Vi ska ropa och be, inte för att Gud sover
utan därför att uthållighet i bönen
är något Bibeln i många texter uppmanar till
Uthålligheten blir ett tecken på tro
den stärker och fördjupar, förankrar, tron i oss
Vi ska inte behandla bönen som en snabb beställning
ur en katalog för bönesvar som fraktfritt
och enkelt levereras nästa vardag

Bönen till Gud gör också nytta hos oss själva
den förstärker vår egen motivation
gör oss beredda att ta emot vad Gud har att ge
och förbereder oss på att själva delta
och vara aktiva görare i Guds handlande!

Tiggarens rop hör hemma i vår gudstjänst
eftersom vi känner igen Jesus som Messias
vilket tiggaren gjorde,
han ropade i tro på Guds makt,
Vi förlitar oss och tror också på Gud.
De utsattas nöd blir till vår
Medmänniskans problem och svårigheter
ger vi röst åt i gudstjänsten
I bönen identifierar vi oss med dem
märk det, de utsatta,
anonyma eller kända med namn
blir våra bröder och systrar!
I högmässan sjunger vi vårt Kyrie:
Herre förbarma dig, Kriste förbarma dig, Herre förbarma dig!

Redan på 400-talet hördes denna bön
om förbarmande och blev till ett omkväde,
en refräng, i bönerna, som kallas litanior,
bönerna om stöd och hjälp,
om Guds förbarmande och skydd

Vem är det då som sitter vid sidan av vägen
när vi idag ber för de utsatta?
Även du och jag kan sitta där
Jag hade tänkt dela ut lappar där
var och en kunde skriva vilka som
särskilt angår, vilka som fyller ditt sinne,
vilka är de drabbade Du ömmar för
Vill be för? Du får skriva dem
inte på en lapp, men i minne och hjärta
Vi lyfter fram dem som bröder och systrar,
som medmänniskor
identifierar oss med deras behov
och ber om förbarmande

Vad säger den här texten om oss?
Att vi riskerar att tysta ner ropen på hjälp
Om de inte hörs, kan vi glömma dem
låta dem försvinna
Om det var vi som satt vid vägkanten
ville vi ju inte att någon skulle
beröva oss vår röst, hindra oss
från att höras

Att blindhet på olika sätt finns hos oss alla
och vi behöver hjälp att upptäcka, och se
det vi inte kan eller vill se trots att vi behöver
bli varse förmågor och gåvor,
våra brister och felsteg

Att om inte undret skett på det sättet
kunde det kanske ändå ha ägt rum
På något annat sätt
Med oss som förändringens redskap
Vi vet ju att vi inte alltid blir hjälpta
så som vi själva önskar
Men i Jesus sällskap
kan vi i vår fysiska eller andliga blindhet
verkligen få låna syn från andra
samtidigt som andra får bidra
med sin hörsel, får vara öron,
Bristerna minimeras och
vi berikas av varandras gåvor

Mitt ibland oss finns de som fått Guds hjälp
som genom Jesus fått sitt liv, sin tillvaro
förvandlad – tiggaren anslöt sig till sällskapet
han följde med Jesus och prisade Gud!
Det i sin tur väckte ny lovsång:
allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Vi är ett folk – församlingen är inte summan av
av enstaka individer, helt oberoende av varandra
När vi i enlighet med Guds vilja samlas
till gudstjänst blir vi ett Guds folk
Det är vår uppgift – att höra samman
inte för att vi tycker lika, har samma smak
utan för att Gud gör ett folk, en kropp av oss

Gudstjänsten är i alla dess delar
vår gemensamma, vare sig det är
en försångare som hörs,
en frivillig ideell medarbetare som ber kyrkans förbön
eller en präst som i nattvardsbönen
ber om Anden över gåvorna av bröd och vin
I all sin rikedom är detta vår gemensamma tillbedjan

Vad säger texten om Gud?
Att Gud genom Jesus går i vår gemenskaps mitt
I vårt sällskap finns han, han delar våra liv

Att Jesus har alltid all tid, den är hans
och han lyssnar till oss, hör vår nöd

Att Jesus låter mannens tro medverka
i det som sker - Gud har makt att befria
inte bara en tiggare vid sidan av vägen
utan oss alla

Så får vi till sist också ropa som tiggaren
som de anonyma som Gud alltid känner
anonyma för oss,
kända med namn och älskade avGud
Vi ropar med dem som lider och plågas
långt utanför vårt snäva synfält!

Vi får ropa och be om förbarmande över
alla dessa och vår församling och oss själva
Så säg nu högt och ljudligt:
Herre förbarma dig!
(församlingen svarar: Herre…)
Kriste förbarma dig!

Herre, förbarma dig!

Predikan i Olaus Petri kyrka
Fastlagssöndagen den 19/2
Predikotext: Lukasevangeliet 18:31-43
Parallelltext i Markusevangeliet 10:46-52

Gud - inte likgiltigt avlägsen

Olaus Petri kyrka är en fantastisk plats

fylld av bilder och symboler som
inbjuder oss att tänka över
vad som är viktigt i livet
vad som ger mål och mening

I denna 100-åriga kyrka kommer
de uråldriga berättelserna
till oss, de uttrycks i ord och ton
Det som hände då flyttar in i nutiden,
in i våra liv…

Kyrkan en fantastisk plats.
Här upprepas det som hände då
det görs närvarande
och blir oftast mycket angeläget…

Detta är verkligen en speciell plats
I natt är Olaus Petri ett stall
det stall där krubban står. Här föds Jesus
Undret sker. Vi samlas runt den nyfödde

Vi delar föräldrarnas hisnande glädje
över att barnet är fött och att allt gick bra.
Ibland får kyrkan vara sorgens hem,
platsen där ett liv summeras

Man tar farväl av en far, ett barn,
en bror eller syster
Man lämnar dem med sorg, saknad,
ibland med ilska och besvikelse,
men ofta med tacksamhet
Vi lämnar våra älskade i Guds händer
eftersom vi känner till vad händer
som är varsamma och kärleksfulla betyder
Gud har ömhetens och kärlekens händer,
händer som bär den döde in
i en långt större värld…

Många bär fram sina nyfödda till dopet
för att de ska omslutas av glädje, värme,
förböner och Guds kärlek
Det är som hörde vi Gud säga:
du är också mitt älskade barn!
Välkommen in i min familj!

Detta är en fantastisk plats.
Här löper tiden i andra banor,
tillvaron ter sig annorlunda.
Valven öppnar sig för
en klarare himmel, mot evigheten.

I dunklet runt högaltaret trängs änglar,
martyrer och helgon, alla de
som gått före oss finns med

Problem som ter sig oöverstigliga
får i detta rum andra proportioner

Prestige och konkurrens släpper sitt grepp
– här får man vara nära sig själv,
vara nära Gud!
I 100 år har människor just här
lastat av sina bördor,
jag har sett åtskilliga
som fria och lättade rest sig.
De har fått ett nytt hopp!

Detta är en fantastisk plats
Under stilla veckan vandrar Jesus
sin lidandevandring i vårt kyrkorum
och vi har gått i hans fotspår

Till sist befinner vi oss på Golgata
Vi står bredvid när Kristus bär
världens synder upp på korsets trä
När påskdagen så kommer, går solen upp,
just här, över den tomma graven

I advent tågade Jesus in i Jerusalem,
här i Olaus Petri, mittgången fram.

Och i natt är detta platsen där Jesus föds!
Hotellen är överfyllda
och pensionaten slutbokade
Situationen måste ha varit värre
än i Stockholm under Nobelveckan

Där i receptionen står en kvinna
som snart ska föda
Hennes man vädjar: Vi tar vad som helst!
Ser ni inte att hon snart ska föda?
Vattnet går och värkarna sätter in!
En skrubb? Ett hörn. Visa lite barmhärtighet!

Receptionen svarar
-Men snälla Ni, man kan inte begära
att vi ska knuffa ut andra.
Har man inte bokat i tid
kan vi inget göra!

-En dadelhandlare som skulle här förbi för
flera veckor sedan har bokat. Åt oss.

– Jaså, var det ni. Men är man inte här
på utsatt tid måste vi ge rummet
till någon annan. Sådana är våra regler
Jag kan ingenting göra. Det är fullt!

Till sist erbjuds flickan och hennes man
en plats bland åsnor, får och oxar
Där i ett hörn får de äntligen slå sig ner.
Tiden för henne att föda är inne

Vi vet inte om det blev besvärligt
Om hon skrek högt – men det händer
att barn kommer till världen ackompanjerade
av både skrik och tårar

Världen stannar, håller andan
Ett barn föds. Snart ligger pojken där i hennes famn.
Försvarslös, maktlös, men med oerhörda krafter
Krafter som kan locka fram den villkorslösa kärleken,
han väcker upp viljan att älska, vårda och skydda

Var och en skulle säkert kunna återge
historien med alla dess små detaljer
om skattskrivning, stall, herdar, änglar,
om Maria, Josef och barnet.
Vi skulle minnas kejsar Augustus
och ståthållaren Qurinius.

Men den stora frågan då?
Vi har ju hört så många gånger
vad som hände –
men vem kan säga vad det betyder?
Kan du, skulle du, svara?
Vad betyder det?

Någon sa: ett barn blev fött
och det var häftigt - men det är
ganska vanligt, att barn föds…
Lite speciellt var det väl,
men nja, jag vet inte riktigt…

Jesus föds in i världen, den värld
så fylld med strid och kamp
och umbäranden
Bara några dagar gammal
blir han en flykting
Vi hör om hur hans familj,
som så många i vår tid,
hastigt tvingas fly undan
förföljelse och terror

Jesu födelse avslöjar att Gud
inte nöjde sig med att vara likgiltigt avlägsen,
långt borta
I Jesus kom han oss medmänskligt nära
Han vill inte bli förvisad till utkanten av våra liv,
till den periferi där många vanligtvis tänker sig Gud

Från början var det några få som förstod det –
men till slut insåg nästan alla
att något så otroligt hade hänt
att en ny tideräkning behövdes:
före eller efter Kristus!

Jesu födelse underströk
att Gud älskar människor så mycket
att han inte bara vill vara mitt ibland oss
utan faktiskt också dela livet med oss
som en av oss

I julnatten helgas på detta sätt människan
– vårt liv blir heligt.

Jesus föds och i varje människas ansikte
kan man ana släktskapet –
människan utvald av Gud,
från och genom Gud kommer
vårt människovärde, vår värdighet
blir till något som går långt utöver konventioner,
lagtexter och paragrafer

Detta är en fantastisk plats –
här möter oss Gud själv genom Jesus
Även i kväll föds han på nytt i vår gemenskap.
Jesus kommer till oss i Bibelns berättelser,
kastar ljus över det viktiga i livet och han delar
sitt liv än en gång…
i och genom enkelt bröd och vin

Predikan i Olaus Petri kyrka
Julnatten 24/12 2011