Predikotext: Lukasevangeliet 2:1-20
I min familj berättas ofta
om en händelse när jag var barn
Min yngre bror, då kanske i 6-7årsåldern,
hade fått tag på en boxhandske
Vi var till fots på väg hem från badplatsen
då hörs några snabba steg i gruset och
så har jag plötsligt en stor handske framför ögonen
och så låg jag på marken
Lillebror sprang sin väg, direkt,
snabb som en rabbis, en ivrig vessla…
Så skrattar vi hejdlöst
Inte för att händelsen i sig är så ofattbart rolig
och inte för att jag eller det som hände mig
är så intressant - utan därför att
berättelsen säger så mycket mer
än om det oväntade slaget
Den berättar om en impulsiv lillebror
om sommarlovens frihet
om vänskapligt lekfulla bråk
och har en stor lustfylld klangbotten
När vi hör Bibelns berättelser fastnar vi ofta
i handlingen – vi stannar där och glömmer
väl så viktiga frågor om vad de kan betyda,
vad de har att säga på andra plan
än det handlingen direkt avslöjar
Vad säger texten som den inte själv
tydligt berättar men som den
pekar på genom sammanhang,
förförståelse och senare händelser?
Vi behöver veta mer om Jesus
än det födelseberättelserna omedelbart
själva berättar eller avslöjar
I evangeliernas inledningskapitel får man
förvisso ledtrådar som är av betydelse,
men som knappast räcker för att
skapa sig en mera heltäckande bild
av vem Jesus var
Man kan inte bygga en Kristologi,
en lära om Jesus Kristus,
på detta knapphändiga material
Håll med om att det ligger något
djupt rörande och anslående
i denna berättelse om ett barns födelse
ett under som alla kan relatera till
Mot bakgrund av annat Bibeln meddelar
i Gamla Testamentet och i Nya Testamentets evangelier
betyder det nyfödda barnet att Gud
lämnar sin tron, sin upphöjdhet,
sitt annorlundaskap för att bli vår like
och i allt likna oss… mer ändå,
för att bli och vara en av oss!
Tanken svindlar när vi inser vidden
av denna tro – att Gud - människans antites,
motpolen, den väldige som spänt ut
himmelen över oss och skapat allt
genom sitt ord, den oändlige går in
under begränsningen och lägger sig
i Marias famn, bokstavligen
i mänsklighetens opålitliga händer,
i förtröstan på att ondskan
inte är det som lever starkast
i människors hjärtan
I en ofattbar tillit till att människor,
ställda inför det försvarslösa barnets
gränslösa behov,
förmår att älska och leva kärleksfullt
Gud föds i Jesus Kristus SOM människa!
Men redan vid Jesu födelse
pekar profetiorna mot påsken
Gud ska genom Jesus uppväga
all den lössläppta ondskan
(som människor hängav sig åt – Kristi
död och uppståndelse öppnar frälsning
för samtiden
men den har verkan framgent
sonar allt det som komma skall)
Gud föds SOM människa
FÖR människan, FÖR vår skull,
FÖR vår frälsnings skull
En räddning från synd, ondska och död!
I Gamla Testamentet uppenbarade Gud
sig ofta i det yttre: i historien, i naturfenomen,
och människor kallades att vara Guds redskap.
I Betlehem öppnas också mänsklighetens
ögon och den osynlige, heligt upphöjde
och ofattbare föds till synlighet.
Och Jesus vem är han då?
Människa, Gud, en Gudamänniska?
Konflikterna lät inte vänta på sig
De kristna blev snart osams om
hur födelsen skulle förstås.
Arianismen som menade att Jesus
var skapad som ett högsta väsen,
hävdade att han därför inte kunde ha funnits
före skapelsen och därför inte heller kunde vara Gud
Och det fanns de som tänkte att Jesus
bara såg ut som, verkade vara, människa
– Gud kunde inte ha en kropp eller lida,
Gud var ju oändligt upphöjd (doketism)
I den Athanasianska trosbekännelsen
den långa som jag inte skall be någon enda
läsa upp utantill…
i den sägs att vår Herre Jesus Kristus har blivit kött.
och är i lika mån Gud och människa.
Gud är han såsom född av Faderns väsen före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.
Helt och fullt Gud och helt och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp.
Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen.
Och ehuru han är Gud och människa, är han likväl icke två, utan en enda Kristus.
Men en enda är han, icke så att den gudomliga naturen förvandlats till mänsklig, utan så att den mänskliga naturen antagits av Gud.
Evangelierna ger i sin helhet en gränslös räckvidd
åt berättelsen om Jesu födelse –
de är skrivna utifrån den fasta tron att
Kristus dött och uppstått igen
Vi kan alltså inte nå fram till hur man
uppfattade Jesus födelse losskopplad
från trons facit – från uppståndelsens faktum
Ledtrådarna är inte helt fördolda
ens i inledningskapitlen
Ängeln bär bud om en stor glädje
en glädje för hela folket
Idag har en frälsare fötts åt er
i Davids stad, Han är Messias, Herren!
I Matteus sägs att barnet skall ges namnet
Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.
Så Johannes poetiska språk: I begynnelsen fanns Ordet,
och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det
blev ingenting till av allt som finns till.
(Här står det som den Athanasianska bekännelsen
slår fast – före tiden, före skapelsen fanns Ordet
som vi kan identifiera som Jesus Kristus
alltså var han född och icke skapad,
inget skapat väsen, lägre än och utanför Gud.)
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus,
skulle komma i världen…
Och ordet blev människa och bodde
bland oss, och vi såg hans härlighet.
När Gud blir människa kan människan
på ett nytt sätt förstå vad det innebär
att vara människa
Guds ingripande avslöjar inte bara
Guds sanna väsen
utan också människan och hennes gränslösa möjligheter
Gudsuppenbarelsen får en ny möjlighet,
kan komma på nya vägar
Gud kan bli människa på nytt
Gud föds inte bara SOM människa
han föds I oss människor! I oss!
Här ett par texter som pekar i den riktningen:
Ef 2:19-22
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.
Gal 2:19-20
Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.
Gud kommer till oss
inte främst i molnstoder,
röster, extatisk hänryckning
Gud öppnar här inkarnationens möjlighet
I människans inre liv
Därför talar vi om Gud som möter oss
inte huvudsakligen från ovan, utifrån
utan nu även från insidan, i oss själva,
från vår personlighets djupaste skikt
Guds födelse som människa
öppnar möjligheten för Gud
att födas I människan
Jesus Kristus kan bli livet i mitt liv,
inspirationen, källan, djupet, sanningen, ljuset…
