Det händer alltid något före

Predikan i Olaus Petri kyrka
Den Helige Johannes Döparens dag 2010-06-27
Predikotext Lukasevangeliet 1:57-66

Nu ska jag bekänna en sak för Er
Jag var inte här i kyrkan på högmässan igår!
Om några av Er stämmer in i min
bekännelse vet jag ju inte
eftersom jag inte var här…

Midsommardagens gudstjänst firade jag
på konferensen i Torp nära Örebro
där det samlas många tusen personer.
När man deltar i andras gudstjänster
som denna gång i Evangeliska Frikyrkans
så får man goda idéer

Anders Blåberg Missionsföreståndare i EFK
höll en utomordentligt inspirerande
och uppmuntrande predikan
den var ungefär 37 minuter (eller 33 kanske)
Så det tänkte jag eventuellt införa här
Här i Olaus Petri brukar det hålla sig
kring 13-14 minuter -
men då hinns inte alltid det bästa med,
man förkortar och hoppar över tankeled…
Före Andres Blåberg var det flera andra
som trädde fram och liksom beredde marken
för hans predikan

Vid några tillfällen har också jag
stått på scener för att hålla en kort introduktion
för att presentera den verklige talaren
Och dagens ungdomar vet vad ett förband är
det kan vara ett rockband
som eldar upp publiken
och får dem i stämning innan
huvudattraktionen kommer
Det händer alltid något före...

Idag är det Johannes Döparens dag
han var presentatören, "förbandet"
den som skulle bereda väg för Jesus
Idag är det Johannes Döparens dag
i Svenska kyrkan.

En dag som understryker att det Gud gör
har ett syfte och ett mål
Guds frälsningsplan, kallade vi det förr
en benämning som fallit ur bruk
Redan innan Johannes föds
förstår vi att han har ett uppdrag
en uppgift för Guds skull

Idag är det Johannes Döparens dag
En av de dagar då ovanligt få går i kyrkan
Midsommarhelgen har nämligen ingen
stark ställning som kyrkogångsdag
men till OP kommer förstås många!
Förklaringen stavas sommar
och just en sådan strålande sommardag
har Johannes fått idag

Johannes blev redan vid sin födelse
en särling, en avvikande
Hans namn var bestämt i himlen
meddelat av ängeln Gabriel
Så kom det sig att man
bröt med familjetraditionen
Jehohanan (Johannes) betyder
Guds nådefulla gåva
eller Gud har förbarmat sig
Grannar och vänner
blev förundrade, förskräckta
Vad kunde Gud vilja uträtta
med ett sådant namn
genom denne Johannes?

Johannes framstod verkligen
som en profet, en budbärare
och det bekräftades också genom
hans udda sätt att leva
Varje korsordslösande person
har någon gång kunnat koppla
Johannes Döparen till orden
kamelhår, gräshoppor eller vildhonung
Han bar, som bibelläsare och korsordslösare vet,
kläder av kamelhår och han åt
gräshoppor och vildhonung

Johannes Döparen var i sin tid
mera fattbar och begriplig
än vad han verkar vara för oss idag
Då kunde folket lagen och profeterna
de var insatta i Guds ord
Johannes gjorde precis det
som profeten Jesaja talat om
Tack vare detta – blev han igenkänd
en som var väntad i Gamla testamentet

Johannes blir en vägröjare,
i enlighet med tidigare profetior
och hans handlande
stämmer med förutsägelserna
hos Jesaja –
Det understryker, det bekräftar
att bakom Johannes står Gud
Den Gud som har ett syfte, ett mål, en plan

Johannes öppnar dörren för Guds lamm,
presenterar Jesus, han som skulle komma
Johannes förkunnar att Guds rike är nära
Han ropade: Omvänd Er. Himmelriket är nära!
Och det ropet når oss och vårt sekulariserade
Sverige idag!

Idag är det Johannes Döparens dag
och vi får möta en stor berömdhet
Vi är inte de enda som är eller
har varit nyfikna på Johannes,
han som senare i livet skulle döpa Jesus
Folket i Jerusalem och hela Judeen
och trakten kring Jordan samlades
för att se och höra
Människor blev gripna
de bekände sina synder
och döptes av Johannes i Jordanfloden

Johannes ropade i öknen, en plats vi inte
förknippar med folksamlingar
Och ännu mindre tänker vi på
ödemarken som den verkligt lämpliga platsen
att välja om man ville föra ut sitt budskap.
Lämpligare hade väl varit en port i stadsmuren
eller under en marknad, på ett torg i Jerusalem
Men Johannes handlar styrd av profetian
Han håller ut och förkunnar:
Gör vägen rak för Herren

Johannes talade just där han var
han fullföljde sitt uppdrag
Johannes väntade inte tills platsen var perfekt
tills de rätta åhörarna var där eller
tills dess omständigheterna kändes rätt
Han väntade inte till han gjort sig ett namn
tills han kunde resa till Aten eller Rom
– hade han gjort det
hade hans röst aldrig blivit hörd…
Idag är det Johannes Döparens dag
och då tänker vi på en bestämd, historisk
och verklig person

Johannes far hette Sakarias och var präst
vid templet i Jerusalem
Han fick vara med om en uppenbarelse
av märkligt slag: till höger om rökelsekaret
visade sig en Herrens ängel
och berättade om det som skulle ske.
Jag är Gabriel som står vid Guds tron
och jag är utsänd för att tala till dig
och ge dig detta glädjebud. Men du skall bli
stum och inte kunna tala förrän den dag
då detta skett, eftersom du inte trodde
på mina ord, som skall gå i uppfyllelse
när tiden är inne.

I dagens text föds Johannes
och när Sakarias bekräftar att hans namn
skall vara det namn ängeln nämnt: Johannes
då bryts stumheten, hans läppar
och hans tunga löses
Han lovar och prisar Gud

Kan det vara så att om man
fick se en ängel
så nog skulle tron komma
och fick man bara höra en ängels budskap
så nog skulle man vilja prisa Gud

Men Sakarias som ju var en from man
en trons människa reagerade annorlunda
Det han gjorde passar in i vår tid
med den moderna människans
tvivel och kritiska distans
Sakarias invänder
han tror inte riktigt på det han ser och hör
Han vill börja diskutera med ängeln
Han reagerar direkt och tänker förmodligen
att detta, detta är inte möjligt!
Ännu idag kan vi grubbla över
hur detta var möjligt

Utan att försöka kullkasta värdet
av att vara förnuftig, att tänka logiskt
att förhålla sig kritisk
så finns det för oss alla
stunder och ögonblick
då något händer som lämnar förnuft
och logik långt bakefter
då är öppenhet, förväntan och tillit
till Guds omsorg tillgångar

Undret skedde
Gud ville att Elisabet och Sakarias
och deras son Johannes
skulle vara hans benådade
och älskade redskap

Även om vi inte är några trons förebilder
eller berömda ledande gestalter
så kallas också vi
att bli och vara Guds verktyg
att leva med Gud
Bär vi kärlek till Gud i våra hjärtan
blir vi sändebud och vittnen

Idag är det Den Helige Johannes Döparens dag
Han är helig som ett Guds redskap
som öppnar dörren, banar väg
för Guds lamm, för Jesus,
Han som kommer

Johannes Döparen är ett helgon och en martyr
Över honom har Gud förbarmat sig
Vi hör honom säga till oss,
till vår stad, till vårt land:
Omvänd er. Himmelriket är nära!

Vad är det du har förlorat?

Predikan i Olaus Petri kyrka, Tredje söndagen efter Trefaldighet
20/6 2010, Predikotext: Lukasevangeliet 15:8-10

Var i all världen har jag lagt den?
Dagens predikan? Ska jag nu behöva improvisera?
Hitta på något just här och nu?
Uppfinna något för stunden?

Fler än jag, och inte bara präster,
har varit med om situationen
De papper man tagit med sig
visar sig vara ett helt annat utkast,
kanske ett föredrag
om de stora helgernas vykort?
Och det har hänt att jag skrivit predikan
över en text som inte alls
hade med den söndagen att göra…
Och även om predikan var rätt
har jag lyckats tappa tråden
En gång förlorade jag dessutom rösten

Sådana är vi
Vi tappar, förlorar, förlägger
lust, ork, känslor, ting

Vi lyckas inte hålla rätt
på varje sak, varje detalj
Ja, var i alla världen la jag inbetalningskortet?
Räkningen? Receptet? Kallelsen?

Var i all världen har det tagit vägen?
Brevet som jag lovat att svara på?
Receptet? Inbjudan? Telefonen? Almanackan?

Var i all världen finns det man letar efter?
Har någon tagit mina papper?

Var i all världen la jag nycklarna?
Handlingslappen? Bilprovningsbrevet?
Leksaken? Dataspel? DVD-filmen? Boken?
Tröjan? Var finns allting man letar efter?
Varför är det alltid försvunnet när det behövs?
Strumpor försvinner hela tiden
även om jag för min del
inte alls tror att det finns
tvättmaskiner som äter strumpor

Vilken liknelse Jesus ger oss!
Kunde han slarva bort saker?
Eller visste han precis var allting fanns?

En kvinna tappar ett mynt. Inte har hon
råd att bli av med sina surt förvärvade slantar
Hon måste leta och det ordentligt
Det krävs ljus och hela huset sopas
Hon letar tills hon hittar myntet

Jesus understryker hur härligt
glatt och roligt det är att finna
det vi blivit av med
Vad menar Jesus egentligen?
Vad är det vi tappat bort, vad har vi förlorat?

Vad ska vi söka efter med samma
energi och kraft som den sopande kvinnan
vad borde vi söka efter?

När televisionstanterna och TV-gubbarna
behöver lite ved på brasan och
behöver få extra nerv i sin sändning
går de ut på gatan
och låtsas fråga vem som helst.
Bröllopsbevakningen var inget undantag
Hur länge har du väntat här?
Vad förväntar du dig?

Om vi gjorde detsamma med hjälp
av dagens predikotext
gick ut på gator och torg och undrade:
Hörrudu, vad är det du har förlorat?

Tänk om svaren blev:
Vi kom inte till fotbolls-VM.
Jag har blivit av med ett världsmästerskap!

Jag har tappat en cykel…

Ingenting, jag har inte förlorat något

Vad är det här? Är det dolda kameran?

En vän, jag har blivit av med en vän
och det är så sorgligt att jag inte
vill prata om det…

Ungefär så där kunde det säkert låta.
Och vårt eget svar blir...?
Vad är det vi blivit av med
som vi behöver söka efter
med frenesi och kraft
som vi absolut borde leta fram?

Jag tror jag vet vad många människor förlorat
De har tappat bort sin tro…
och de letar inte ens efter den

Andra har tappat bort kyrkans dörr
Därinnanför får man hjälp att gå vägen
lärjungastigen
den kristna människans livsresa
vågar man sig innanför portarna
erbjuds vi att finna vägen
till Guds paradis,
till Guds hjärta

Läser vi nästa avsnitt i evangeliet
möter vi en annan sökare
också den personen en människa
som du och jag
men som hör och häpna
lyckas förlora allt!
Till att börja med
tappar den arma människan
bort sig själv och blir
för all framtid
den förlorade sonen
Han lyckas sedan
förlora sin egen far…
Men hans Far har inte upphört
att älska sitt barn!

Vi människor lyckas slarva bort
oss själva och vår himmelske Far
Han som alltid har älskat oss

Ett par tankar till:
tänk om kvinnan representerar kyrkan
vår trosgemenskap
kan kyrkan ha tappat bort
något oerhört viktigt
sitt centrum
sin vilja att följa Kristus?
Då får ingen möda sparas
då måste vi vända upp och ner på
hela huset, Kyrkans hus
för att finna det som förlorats

Eller, tänk ännu mera oroande
och fantastiskt
om det är Gud som förlorat oss
som tvingats se oss
vandra bort, vilsna
Kvinnan i texten kan faktiskt vara Gud
Hon visar oss så tydligt
Guds uppsökande omsorg
Gud som inte ens lämnar oss
vind för våg inte ens när
vi själva vänder ryggen till

Några verser ur psalmen
vi sjöng för en stund sedan
får avsluta dagens predikan:

Låt honom ta dig vid handen,
följa dig ända tills du
är hos din Fader som länge
väntat och väntar ännu.

Jesus är ute och söker,
stannar och böjer sig ner,
säger mitt namn, och jag svarar:
Herre, åt dig jag mig ger.
SvPS 225:4-5

Dubbelt medborgarskap för en kristen

Predikan i Olaus Petri kyrka i Örebro, 6/6 2010
Nationaldagen/ Den 1 söndagen e Trefaldighet
Predikotext Johannesevangeliet 1:29-34

Idag har jag med mig 2 pass
de är mina, men makulerade
Från att ha varit levande
dokument har de blivit historia
här finns stämplar från inresor
i andra länder som t ex Kina och USA
Estland och Turkiet
Där har man tack vare passet
känt igen mig
som en svensk medborgare
Jag tillhör ett land: Sverige, Suède,
Sweden, Schweden

Vid landets gränser är det viktigt att ha
resedokument och pass
I passet kan man se
medborgarskap och hemmahörighet

Miljoner människor saknar medborgarskap
de är statslösa. De saknar det mesta av
nationellt eller internationellt skydd
även om FN jobbar hårt med frågorna
De statslösa får t ex inte hälsovård och utbildning
på samma villkor som de flesta andra
Få länder vill låta statslösa personer invandra
de bjuder knappast in dem att bli bofasta,
än mindre att upphöjas till medborgare

Palestinagrupperna i Sverige har ett inlägg
på sina hemsidor där slutklämmen
är som följer: Asyllotteriet fortsätter.
Det är skrämmande. Alltför många är tysta
om det faktum att statslösa palestinier
från Gaza och Irak har behov av internationellt skydd.
Sverige vägrar ge dem skydd och säger samtidigt
att vi har en human asylpolitik. Det är struntprat.

Det finns säkert människor som skulle
bestrida dessa påståenden – ändå vet
många av oss att just statslösa palestinier
har haft det svårt

I Bibelns Gamla Testamente är
landet heligt, en Guds gåva
Det förlovade landet betyder extra
det egna landet får en än starkare
laddning för folk som upplevt fångenskap
och förföljelse

Högt, mycket högt, värderar de sin frihet
och sitt land - oändligt högt
Den som läser vidare och in i
Nya Testamentet märker att
nu flyttas denna tillhörighet
till ett rike mitt ibland oss
osynligt, men närvarande

Landet och nationen
står för gemenskap och identitet
och handlar inte främst om geografiska gränser
Tänk på hur det är med Svenska kyrkan
med kyrkans geografiska gränser
Något annat än gränsen
är det som gör henne till en
kristen kyrka, ett trossamfund
Ett centrum av tro och Gudsmöte
med Kristus i fokus…
Men stoltheten är återhållen
Ingen av oss rusar nerför Storgatan
eller Drottninggatan med slagord som
Jag är lutheran, leve Svenska kyrkan!

Och vår svenska nationaldag vad har den för
ursprung? Gustav Vasa valdes till kung vid
riksdagen i Strängnäs den 6 juni 1523
men även 1809 års regeringsform
antogs samma datum, dvs 6/6
( med nya maktdelningsprinciper
dvs verkställande, beskattande,
lagstiftande och dömande)

Vår nationaldag är relativt ny
1983 blev Svenska flaggans dag
vår officiella nationaldag
och dagen är sedan 2005 helgdag
Den ersatte som Ni säkert minns
Annandag pingst.
Därmed blev Pingsten en helg bland
alla andra och genom förlusten
av annandagen försvann den
som en av de stora
helgerna.
(Tredjedag pingst avskaffades redan 1771.)

Men det finns mer att tänka på:
Den 1 juli 2001 fick Sverige en ny
medborgarskapslag. Lagen innebär
bland annat att det är möjligt
att ha dubbelt medborgarskap.
Ensvensk medborgare kan
behålla sitt tidigare medborgarskap
om lagen i det andra landet tillåter detta.

Vi kristna har verkligen ett dubbelt medborgarskap
Som det står skrivet i Fil 3:20-21:
Vårt hemland är himlen, och därifrån
väntar vi också den som skall rädda oss,
herren Jesus Kristus.
Han skall förvandla den kropp vi har
i vår ringhet så att den blir lik den kropp
han har i sin härlighet, ty han har kraft
att lägga allt under sig.

Den som har medborgarskap i Guds rike
vet att dopdagen är ett slags
himmelens nationaldag
Det var då man upptogs i kyrkans gemenskap
och fick sitt medborgarskap i Kristus
Gal 3:27: Är ni döpta in i Kristus
har ni också iklätt er Kristus.
Genom att iklä sig Kristus
blev vi bror och syster med många
fler än vi vet om
Gal 3:28: Nu är ingen längre jude eller grek,
slav eller fri, man eller kvinna.
Alla är ni ett i Kristus Jesus…

Denne Jesus kommer vandrande
Johannes Döparen ser honom komma
och utbrister: Där är Guds lamm, som
tar bort världens synd…

Hade han en speciell sorts syn? En förmåga
att se det andra inte förmådde uppfatta?
Eller var det så enkelt att eftersom han mött
Jesus tidigare kände han nu igen honom?
Vad ser vi först och främst?
Frisyren, Ögonen och blicken,
kläderna, kroppshållningen…?
Vad såg Johannes hos Jesus?

Han hade ju sett duvan från himlen
som stannade över Jesus, erkände honom,
gav honom legitimitet! Nog hjälpte det
honom att i Jesus se Guds utvalde,
Guds egen Son.

Johannes erkände sin tillhörighet till Jesus:
Efter mig kommer en som går före…
Jag kände honom inte, men han sände mig
att döpa med vatten och ande.

Medborgarskapet hos Gud
ställer oss inför ett sätt att vara och leva
Gudsrikets medborgare
kan inte vara och göra vad de vill
Därifrån finns en större förväntan
ett etiskt krav, att även se dem
som få vill kännas vid
som medmänniskor med fullständigt
människovärde
och rätt till att leva ett
människovärdigt liv

Dessa utanförskapets människor
socialt påfrestande, utstötta
eller skamfilade och misshandlade
kanske statslösa, människor på flykt
även i och genom dem
kommer himlens konung
och besöker oss
Vilka är då vi att avvisa dem?

Vid landets gränser är det viktigt att ha
resedokument och pass
I passet kan man se
medborgarskap och hemmahörighet

Vid gränsen mellan liv och död
är dopet ett tecken på vårt medborgarskap
Men gränsen tillhör Gud
och vilka Vår Herre välkomnande
öppnar sin gräns för
kan vi inte med säkerhet veta

Det vi vet är att Gud redan här
öppnar dörren till sitt rike
och erbjuder medborgarskap
för alla som vill vara Guds barn
och leva i trons gemenskap
Och för att inbjuda till
detta medborgarskap
har han kallat oss som sina vittnen

Är vi då kristenlivets dörröppnare
du och jag och vår församling och
den Svenska kyrkan?