Predikan i Olaus Petri kyrka, 2025-12-14, på min 50-åriga prästvigningsdag. Predikotext: Lukasevangeliet 3:1-15. Olaus Petri Vocalis sjöng.
Har ni sett TV-serien Hatet
på Sveriges Television om bråk
och strid, om lögner, stulna dokument
och förtal mellan ett antal influensers
och andra som bara blir indragna?
Om inte, så gör det!
Det är som ett skolgårdsbråk
fast mycket värre och bland unga vuxna.
Man gör det som gynnar en,
man säger det som faller en in.
Regler och normer är satta ur spel.
Om rätt och fel avskaffas,
om vi alltid kan bete oss som
vi själva vill och tycker,
om vi kan ljuga bäst vi vill och
ha egen sanning – då frodas också hatet.
Vi vill inte att det ska breda ut sig!
Kyrkan och tron kan inför bråk med hat och förtal
bli något upprörande och besvärligt.
Kyrkan är kallad att hylla kärleken
som ytterst kommer från Gud,
medmänskligheten, det goda och sanna,
det nya livet - det som Jesus Kristus erbjuder oss
och hjälper oss att tro och att leva.
Och vem kliver in på scenen idag?
Johannes Döparen! En imponerande
biblisk person. Han var efterlängtad.
Sakarias, Johannes far, fick nämligen besök
av en ängel. Johannes skulle få många
att vända tillbaka till Gud.
Han förutspåddes att bli en profet som med kraft
röjde väg för Jesus. Folk skulle bli rättfärdiga
och vara beredda, sa ängeln.
(I början av vår text räknas massor
av makthavare upp: kejsar Tiberius,
ståthållaren Pontius Pilatus, Tetrark Herodes,
hans bror Filippos med flera.
Så placeras Johannes Döparen
in i den vanliga historien, en verklig person.
De flesta makthavarna var brottslingar
och förtryckare. Johannes riktar sig både
till de mäktiga och folket: Guds rike är nära!
Omvänd er och låt döpa er
för att leva medmänskligt,
göra gott och tala sanning!)
Som vuxen levde han i öknen,
likt andra som ville komma nära Gud.
Där fanns klippor och grottor som gav skydd.
Hans kläder var grova och gjorda av kamelhår.
Av detta förstår vi att profeten Johannes
menar allvar och inte lever bekvämt
i sus och dus. Han åt gräshoppor och honung!
Just idag är det massor av predikanter
som betonar att Johannes var konstigt klädd
och åt märklig mat. Det är faktiskt bara en bisak!
Istället borde vi visa att han, vägröjaren,
var en fantastisk predikant,
en kritiker och motståndsman,
en civilkuragets profet!
En som visade till och pekade på Jesus.
Johannes fick många följare, anhängare,
lärjungar. Han var sin tids samvete,
en som förstod när folk
blev förtryckta och nedtryckta.
Om Guds rike är nära, då är det inte själviskheten
som ska råda. Johannes Döparen hade inget internet,
inga massmedier att sprida sitt budskap med.
Han använde sitt liv som exempel, sin egen röst
Hans liv slutade som en true crime historia.
De mäktiga tålde honom inte och halshögg honom,
men det är en annan historia
När Gudsriket var i antågande skulle saker förändras:
krokiga stigar bli raka, klyftor fyllas,
steniga vägar jämnas. Inte bara geografiskt
utan i själen, i ditt och mitt hjärta.
Bereden väg för Herran! Berg sjunken, djup, stån opp!
Som en en berg- och dalbana, fast tvärt om!
De som hade mycket skulle dela med sig,
den som lurade folk på pengar skulle sluta,
ingen skulle stjäla eller utöva våld och hot
– ty Guds rike är nära. Omvänd er och tro på Gud!
Idag skulle det behövas inte bara en,
utan många, Johannes Döparen,
människor som anar och ser
att Guds rike är nära.
Kanske är du en sådan? Med civilkurage och mod
att göra rätt, förmåga att säga ifrån?
Personer behövs som vill undanröja alla hinder
för att vi ska kunna möta Jesus.
Hindren som Johannes en gång lyfte fram
finns fortfarande kvar, här och nu.
En ovilja att dela med sig av det vi har
i överflöd till dem som saknar.
Att beljuga och behandla medmänniskor orättvist
och förtryckande. Mobbing, kriminalitet
och tron på att pengar är det viktigaste i livet,
ja, frånvaron av kärlek.
Alla ser inte Gudsriket som något verkligt.
Tänk då på att Olaus Petri, liksom
andra kyrkor, är en ambassad på jorden
för Guds rike. Här i vår kyrka finns
många tecken på att Guds rike är verkligt!
Se där borta på Jesusikonen.
Guldet i glorian och runt Jesus
är himmelrikets ljus som lyser emot oss.
Se på det guldlysande triumfkrucifixet
– tecknet på att Jesus besegrar all död och ondska.
Högst upp i korfönstret syns Jesus som domare,
han som främst skall döma oss
med nåd och förlåtelse.
Och tänk på nattvarden där himmelriket kommer
nära, som får oss att, oavsett vilka vi är,
oavsett läggning, politisk uppfattning, rika eller fattiga,
unga eller gamla - att gå tillsammans
för att möta Honom i måltiden.
När vi firar nattvard tänds vår längtan till den dag
då vi får sitta till bords med Jesus i himlen!
Jesus vill att vi skall komma till honom!
Han kallar oss, ger oss mening och mål!
(Men att vi kan komma till honom som vi är
betyder inte att vi alltid ska fortsätta vara oförändrade.
Jesus vill förlåta våra synder,
hela oss, förvandla oss så att vi blir
mera lika honom, som modiga vittnen
och företrädare för Guds rike. Det påverkar andra
att också ta ansvar. Då får våldet och hatet
allt mindre utrymme i oss själva och i vårt samhälle.
Då kan det vi ber hända:
Låt din vilja ske, på jorden såsom i himlen!
Snart i vår mässa ska vi sjunga det profeterna
och Johannes predikade: Se Guds lamm
som borttager världens synder.
Guds rike är nära, omvänd er
och tro på Gud!
