Heliga Trefaldighets dag 26/5 2024, predikan i Olaus Petri, högmässa, predikotext Matt. 11:25-27
Alla har väl varit med om hur missnöje och klagomål
kan riva sönder högtider och fester. Och ändå ska jag en festdag
Som idag, Den heliga Treenighetens dag, börja med klagan
för att sent omsider landa hos Treenigheten…
Man ska inte klaga, sägs det ibland
och ändå finns det en bok i Bibeln som heter Klagovisorna!
Och frågar du hur någon mår, kan svaret bli:
jag ska inte klaga!
Varför ska jag och du inte klaga?
Vi kan ju ha de bästa anledningar
för att oja oss, beklaga oss
eftersom motgångar och svårigheter tillhör livet
Det kan faktiskt lätta en aning om vi
törs säga som det är:
idag orkar jag inte så mycket,
min huvudvärk du vet
gräsklipparen har gått sönder
och jag ha försökt i ett halvår att få den reparerad,
det går bara inte
reparatören sa bara: köp en ny
jag missade bussen,
bilen fick punktering
jag har så få vänner
och känner mig totalt ensam,
jag har fått en svår sjukdom,
sorg efter någon nära,
maten jag köpte var inte fräsch
Det är som om vi inte vill belasta andra
med det vi själva kämpar med…
Kanske vill vi inte klaga för att vi ska bli
jämförda med andra som också har skäl
att beklaga sig. För alla lider vi en smula
av jämförelsesjukan
Alla minns inte Hasse och Tage
i deras 88-öres revy.
Där klagar Tage över saker och Hasse
övertrumfar honom hela tiden med det som är värre,
mycket värre
Tage är ledsen för att han på bygget fått en spik i foten.
Då säger Hasse: Spik i foten. Du, spik i foten. Spik i foten
Under franska revolutionen högg de
huvudena av adelsmännen som vore det limpa,
tjoff, tjoff, tjoff.. Spik i foten.
Kan de ”på spiken” ha avslöjat
varför vi inte vill klaga – vi vill inte bli jämförda
även om andra har det mycket värre
varför ska vi beklaga oss då?
Men en spik i foten behöver inte jämföras
det är verkligen illa nog.
Hur kan det komma sig?
Redan tidigt i livet har vi fått höra
tröstande ord som skulle hjälpa oss
att stå ut med det som inte blev så bra
Inte ska du väl gråta, vi blåser på såret
så går det över…
Vi har haft en vuxen som satt med oss
till gråten gick över vi blev lyssnade till
och förstådda.
Jesus var inte rädd för att klaga
och säga ifrån.
Dagens text står i Matteus 11 kapitel
där Jesus verkligen tycks klaga
när han går runt och undervisar
Han beklagar sig över människorna:
Vad ska jämföra detta släkte med?
De liknar barn som sitter på torget
och ropar åt andra barn Vi spelade, men ni ville inte dansa
Och när människosonen kom så säger man
vilken frossare och drinkare.
En vän till tullindrivare och syndare!
Därefter klagar Jesus på de städer
där han förkunnat:
Ve dig Korasin, ve dig Betsaida.
Varför använder Jesus så håra och klagande ord
Därför att många människor inte vill se och tro
att Guds goda gärningar hände
och fanns runt omkring dem.
Något har gått fel,
blev inte så bra som det kunde ha blivit
Och Jesus klagar och säger ifrån!
Vår textbörjar: vid den tiden
och den tiden var när människor vare sig ville
lyssna eller förstå vad Jesus sade och gjorde.
Det var som om folkets ögon och öron var stängda
inte alldeles olikt vår tid när det tycks lättare
att tro på framgång och glittriga kändisar,
att tro på något, på horoskop, på nättroll
som förvanskar vad som händer och sker,
och vill få oss att misstro journalister och faktagranskare.
Jesus prisar himmelens och jordens herre!
Vilket betyder att Gud är Herre, med stort H
Skapelsens och universums Herre!
Jesus lovar Gud för att allt detta, Guds handlande med och för oss,
detta verkligt betydelsefulla har dolts för
de lärda och kloka och uppenbarats för dem
som är som barn!
Visst verkar det underligt? Varför skulle de lärda och kloka
inte kunna se och förstå Guds handlande? Genom historien har
kyrkan mer än någon annan kraft i historien
satsat på lärdom och kunskap, både perspektiven kan behövas:
en Björk är vetenskapligt en kemisk biologisk fabrik
men den är också en Guds gåva
Vetande och kunskap är viktigt i församlingar
där man studerat Guds ord
i kloster och universitet där man på djupet
sökt efter sanning och kunskap.
Men Jesus klagomål på vad som hänt i olika städer
Betsaida och Korasin får honom att dra denna slutsats:
Lärdomen och kunskapen förkastas inte
med det är inte kunskap och lärdom som behövs
för att ta emot det Gud vill göra med och för oss
Ibland står den rent av i vägen för tron när
det räcker att vara som ett barn…
Barn är ofta öppna, nyfikna, fyllda av lek och lust.
Och plötsligt står det klart för oss
när vi behöver bli lyssnade på
Är fyllda av besvikelse och bara vill klaga
då står det klart för oss att Gud, Fader, Son och Ande, är den som tröstar oss
den som vill blåsa på alla våra sår
som sitter med oss tills gråten gått över
och är den som orkar lyssna på oss
när vi behöver lämna våra bekymmer, våra smärtor,
vår oro, ja, all vår klagan,
hos honom finns ingen jämförelse
med hur andra har det
han lyssnar på mig och dig och vi får klaga
hur mycket vi orkar och känner för.
Om fler insåg att Gud och Jesus lyssnar på oss
i medgång och motgång, är den som älskar oss när
vi känner oss icke önskvärda eller uppskattade
är den som handlar i våra liv med och för oss
då skulle allt fler prisa Gud. Ett nytt perspektiv öppnas
när vi lämnar allt i Guds händer:
Vår oro, klagan, sorg, ja, allt
Då öppnas möjligheten att
med tacksamhet lova och prisa Treenig Gud!
Från Öster till väster
skall Herrens namn bli prisat
Herren är upphöjd över alla folk
högre än himlen når hans härlighet
Vem är som Herren vår Gud
han som tronar så högt
han som ser så djupt ner
vem i himlen, vem på jorden?
( dagens psaltarpsalm)
Lovad var du Heliga Treenighet!
Amen!
