Trettondedagen 5/1 2024 kl 10.00, Högmässa Olaus Petri
Trettondedagen efter jul, denna härliga dag
kallas också för epifania:
med betydelsen att framträda, visa och uppenbara
Den här tiden på kyrkoåret handlar om hur
Jesus uppenbaras, blir synlig,
som Gud, som världens ljus.
Varför kan inte alla se, tro eller uppleva det
som är påtagligt för oss?
Känner ni igen följande: Det är så tråkigt! Och det är obegripligt!
Dom tågar hit och dit. Människor står upp
och sitter ner, och ingen vet nog varför eller när!
I kyrkan tänker dom i alla fall inte gå
De har bara sett ytligt, utifrån, har inte blivit delaktiga
- ibland beroende på oss. De såg sina förutfattade meningar
eftersom allt verkade obegripligt
De har lyckats filtrerat bort ljuset, det himmelska.
Frågan som inte lämnat mig ifred i
den spännande texten om de vise männen,
handlar om att se, att kunna se det andra inte ser
Vad såg dessa exotiska resenärer?
Varför föll de ner och hyllade barnet?
Vad ser vi, du och jag, kan vi se och uppleva
det de vise männen fick?
Fjärran exotiska resenärer plötsligt upp
de är stjärntydare, vetenskapsmän, kanske kungar.
Alla känner till dom! Deras troliga namn
låter som en trollformel: Kaspar, Melchior och Balthazar!
I julspel över hela världen kommer dom knallande
utan kameler lyckligtvis
oftast tre personer iförda lustiga turbaner,
och mantlar av granna tyger, gamla gardiner
eller sängöverkast...
I Danmark och även i Norge kallas trettondagen
hellig trekongersdag och på tyska heter det Dreikönigstag”.
Förklaringen kan vara - tre personer -tre presenter
udda gåvor: guld, rökelse och myrra
Här erbjuds inga kontrollerade mjukisdjur,
inga barnsäkra klossar eller skallror
inte ens en pedagogisk pekböcker
Nej, det ska vara kungliga gåvor!
Profeten Jesaja har berättat om två av presenterna:
”folken ska vandra mot ditt ljus
kungar mot glansen av din soluppgång...
kameler i mängd skall uppfylla ditt land
Från Saba kommer de alla med last av guld och rökelse”. (Jes 60:1-6)
För många år sedan var vi på
samling vid krubban här i Olaus Petri
Kungarna släntrande nerför mittgången
med gåvor i händerna
De var iförda mantlar och kronor
En liten flicka som vi satt med såg med uppspärrade ögon
dessa märkliga figurer. Vad var det hon såg?
Man nästan hörde hjulen snurra inne i det lilla huvudet.
Men så lyste hon upp! Aha! Hon ropade jättehögt:
Öh! Kolla! Karamellkungen!
Jag tror att hon såg sin egen längtan.
Herodes blev absolut ännu mer överraskad och tagen
än flickan i vår kyrkbänk
när dessa fjärran gäster dök upp.
Det står att hela Jerusalem blev oroat!
Herodes behövde experthjälp och rådgjorde
med översteprästerna och de skriftlärde.
En nyfödd kung? En utmanare? Ett hot?
Var skulle den kungen födas? I Betlehem! Men när?
Herodes kallade till sig besökarna
trugade dem att bli spioner
eller (kort paus) angivare!
Ta er dit och berätta sedan allt för mig, sa han.
Herodes håller masken och låtsas att han själv
ska hylla barnet. Knepet är urgammalt:
att säga sig vilja en sak - men ha andra dolda planer.
Säkert har flera av oss prövat metoden?
Stjärnan, som så här års förgyller fönster hos fromma,
såväl som hos ateister, tvivlare och skeptiker,
självklart är förebilden den bibliska stjärnan.
Den som visade vägen och pekade på Jesus,
även om de som hängt upp stjärnan
inte tänkte riktigt så… utan nöjde sig med
att den var fin och lysande grann
Samma stjärna fyllde våra resenärer med stor glädje
Till sist stannade stjärnan över huset(!)
exakt där barnet var
De österländska kungarna fann barnet och Maria
och föll ner och hyllade honom! Förundrade och uppfyllda
Varje barnafödsel är ett mirakel
men här var det något mer.
Det kan tänkas att Jesu helighet
återspeglas och blir synligt i varje barn
nu blir varje förtryck och övergrepp
ett angrepp mot det gudomliga och heliga
Åter till frågan:
vad såg de vise männen, dessa hedningar,
som man sa förr, när de mötte Jesus?
Vad får dem att falla ner på marken
i vördnad och tillbedjan inför detta barn
De såg Ljuset!
ljuset i och kring barnet blev ett svar
på deras frågor, på all längtan,
mörker och oro vek undan ty där låg livets Gud
som en av oss. Allt mänskligt, allt liv
nuddades av helighet
De såg kärleken!
I barnet såg de Kärleken förkroppsligad
klart att de föll ned och hyllade barnet!
Barnet såg dem!
De blev sedda!
Den som blir sedd och mött av kärlek
förvandlas. Där och då väcktes hos oss
en förmåga till ovillkorlig kärlek.
Nu två exempel från vår kyrka
på att vi ser och blir sedda.
Jesusikonen.
Den som stannar upp och ser
träder fram och blir mött
Du ser och blir själv sedd
Ikonen är ett fönster mot himlen
Guldet är himmelens ljus
som lyser igenom -
inte en gyllene färg målad på en träskiva
Nästa exempel.
När vi faller på knä vid en altarrund
faller vi ner inför Jesus
som de heliga tre konungarna
Altaret som förkunnar att Gud är här
kan med sina dukar ses som Jesu krubba
därpå altarbordet vilar Kristus innan Han
läggs i våra öppna händer.
Att vi där plötsligt kan se Jesus vet jag
Vid en nattvardsgång föll en person i gråt
jag gick fram för att se om personen behövde stöd
Då sa personen: Det var tjälen som gick ur bröstet!
Den människan hade sett och blivit sedd!
Origenes från 200-talet ber sammanfattande med oss:
Herre Jesus, lägg dina händer också på våra ögon,
så att vi börjar varsebli inte bara det som vi kan se
utan också den verklighet, som inte syns;
så att våra blickar inte stannar bara vid det som
nu sker omkring oss utan vänds också mot
den stora kommande verklighet, som ligger framför oss;
och så att vårt hjärtas öga kan spegla Gud.
(Ur De första kristnas böner, Libris)
