Predikan OP 17:e Trefaldighet 22/9 2024
Text: Matt. 6:19-24
Hur tog ni er hit idag? Somliga gick, några cyklade
andra tog bilen, bussen. Ja, kanske färdtjänst
Det ni knappast tänkte på,
eftersom ni var så ivriga att komma hit,
var alla trafikskyltar och vägmärken
som ni passerade. Det finns inte en korsning
utan skyltar. Någon gång roar det mig att räkna
alla skyltar jag ska ta hänsyn till
men inte när jag kör bil,
det vågar jag inte. Många är det!
Där står vad som gäller
och där varnas för faror
Trafikverket och kommunerna
har uppdraget
Vägmärken gör nytta...
de hjälper oss som färdas på gator,
vägar och trottoarer, vi behöver hjälp!
De som ska köra olika fordon behöver faktiskt
gå i skola för att lära sig hur det ska gå till.
De lär sig att tolka och förstå
märken, tecken och varningar!
Var finns vägmärkena, varningarna och råden
som ska hjälpa oss att leva ett gott,
ett alltigenom medmänskligt och kärleksfullt, liv?
Att leva sitt liv kan faktiskt vara betydligt svårare
än att åka, köra bil, eller att röra sig i trafiken...
Den vanliga skolan lär oss något
av det vi behöver veta - men mer krävs,
särskilt om vi vill att tron och det kristna livet
ska ge människor mål och mening!
Konfirmandundervisningen är ett viktigt stöd.
Undervisning, dit en och annan predikan får räknas,
samtalscirklar och bibelstudier behövs
för att vi ska utvecklas och fördjupas i tron.
Bibeln, Den Heliga Skrift, är fylld av berättelser
och händelser som kan lära och hjälpa oss, vi som är
Jesu nutida lärjungar.
Visst är det då märkligt att bibelläsningen
och gudstjänstfirandet i Svenska kyrkan
hela tiden tycks minska och tappa i betydelse?
Det är ungefär som om allt fler av oss
lät bli att följa trafikskyltarna och vägmärkena.
Vi klarar oss själva. Som om det räckte
med lite god vilja för att allt skulle ordna sig i trafiken?
I kyrkorna är vi så glada över vår kristna tro
att vi vill att andra ska känna sig lika glada,
älskade och burna av Gud, som vi fått göra.
Vi öppnar famnen och säger:
alla får plats och är ovillkorligen älskade av Gud!
Javisst! Rätt så!
Men om den ovillkorliga kärleken
strömmar över mig över oss,
är då Guds kärlek som ett evigt ymnighetshorn
Är Gud någon som automatiskt
bara ger och ger och ger…?
Bed så ska ni få, står det skrivet.
Men vi då? Vad gäller för oss? Ska vi alltid bara ta emot?
Kristen tro är att upprätta en relation,
är att bli vän och förtrogen,
är ett första svar på den kärlek
vi ständigt av nåd tar emot.
Den som lite stapplande och osäkert börjar öppna sig,
för det Gud genom Kristus gjort för oss, har påbörjat
en vandring. Kyrkans folk går ännu i andras fotspår,
de ansluter till en rörelse av människor som
snart efter Jesu död och uppståndelse
kallades för vägens folk, ett pilgrimsfolk
som är på vandring till Guds rike.
På denna resa behövs mer än någonsin
vägskyltarna och varningarna.
Det påminner mig om några små historier
som många predikanter har använt för att visa
hur den goda viljan att dela med sig kan slå fel.
Ni har med all säkerhet hört dem.
När kollekten skulle tas upp
råkade den förmögne församlingsmedlemmen
sitta närmast gången. När kollekthåven stacks fram
kände han sig så berörd och generös
av den fina psalmsången och stämningen
att han sa till de andra på samma bänk:
Stoppa ner plånböckerna, idag bjuder jag!
Den andra historien handlar om en präst som kungör
för församlingen att en anonym donator
har skänkt 100.000 kronor till diakonin.
En farbror reser sig då upp i sin bänk
och säger högt: Jag tyckte det var bäst så…
Vi behöver råd, anvisningar och varandras stöd
för att nå målet… ty i det moderna samhället är
utmaningarna och frestelserna fler än någonsin.
Hoten är många och vad som är rätt, sant och gott
har blivit väldigt svårt att hålla ordning på...
Jesu ord ur Bergspredikan varor oss idag för
faror längs trons väg. Vi talar oftast med små bokstäver
om synden, om vad som är skadligt
och farligt och bäst att undvika.
I vår text använder inte Jesus ordet synd –
men han visar hur lätt det är att gå vilse
att gå bort sig och att vända sig bort från Gud.
Utan att kanske ha förstått det eller velat det…
Jorden ställs mot himlen, mörkret mot ljuset,
Mammon mot Gud!
Varningskylt nummer 1. Jesus varnar oss
för jordiska skatter och ägodelar
som kan tränga undan och ta Guds plats i vårt liv.
Ägodelarna blir viktigare
än att älska Gud och göra Guds vilja.
Varningsskylt nummer 2. Jesus varnar oss för
att ögat kan bli fördärvat av sådant
vi väljer att se. Hat, våld, övergrepp och förtryck påverkar.
Och om sådant vi ser vänder oss bort
från Gud riskerar vi att fördärva oss!
Naken egoism, lystnad och begär kan ta över,
och skymma ljuset, Jesus Kristus
Varningsskylt nummer 3. Jesus varnar oss
för att tjäna Mammon, våra pengar,
våra hus och hem, våra ägodelar,
tar platsen i våra hjärtan.
När Guds plats i våra liv trängs undan
ersätts Gud med avgudar: de får våra tankar,
tar vår tid och vårt engagemang.
Då glömmer att: Du ska älska Gud över allting
och din nästa som dig själv.
I de mest avspisade och utsatta
visar Jesus oss: honom själv!.
”Sannerligen, vad ni har gjort för
någon av dessa minsta som är mina bröder,
det har ni gjort för mig.”
Av andra berättelser förstår vi att vi ska vara barmhärtiga,
förbinda den slagnes sår, att vi inte ska fasta och be
för att andra ska kunna berömma vår tro och vår fromhet
utan
Tanken med dagens predikan är att vi behöver varandras hjälp
att bli läsare, gudstjänstfirare, att
tolka och tyda råden, uppmaningarna och varningarna
i Bibeln om Guds vilja med oss.
Herre visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den
