Pryglad, bestulen på kläderna
som man kastat lott om
Förnedrad, avklädd,
hånad med en kungatitel
Klädd i törnekrona, spottad på
slagen i huvudet
Korsfäst tillsammans med rövare
skymfad, smädad…
Folk skakar på huvudet åt honom
Om du är Guds son, säger man
– hjälp dig själv
Stig ner från korset!
Till sist: död
Klipper man loss denna berättelse
från resten av evangeliet
– skulle det kunna handla
om en vanlig död,
ofattbart att kunna säga så
om de oräkneliga dödar
vi känner till, har hört talas om,
läser om, ser i TV…
Dödar som tillfångatagna människor
gått till mötes i fängelser och fångläger,
i häkten och koncentrationsläger
Otänkbart har till och med somliga
tvingats möta döden
uppradade på kanten av den massgrav
där de skulle begravas…
Man behöver inte frossa i beskrivningar
av det djävulska, det onda,
som hemsöker jorden
som drabbar så många medmänniskor,
utan namn, för oss okända
trots det: varje kristens systrar och bröder!
Visst är det svårt att i vår välfärd förstå
att man kan avsky och hata så
att man kan rättfärdiga sitt dödande?!
Och att man kan få det till att hämnd,
vedergällning, utrotning
skulle vara något gott eller rättvist,
att de som fängslats, plågats,
torterats, dödats
faktiskt förtjänat vad de fick!
När Jesus korsfästs görs också det
med övertygelsen att han är farlig,
hotar religionen och ordningen
att han är upprorisk och att han
därför förtjänar döden
Tron och hoppet vet att han frivilligt
underkastar sig lidande och död
för att göra ett hål i förnuftets
övertygelse att den som är död
har förlorat, att den människan
oåterkalleligt lidit nederlag
mött sitt slut och inte mera finns
Jesu död hamrar på dödens mur
den vi uppfattar som definitiv
Jesus död bryter igenom
upprättar en förbindelse
till den himmelska världen
Här blir hans död ett band
en relation till alla som lider och dör
i deras lidande finns han
Och vi förstår att ingen enda av dem
ska lida och dö övergivna och lämnade -
hur ensamma de än kan verka
Innan sin död har han undervisat
om hur himmelrikets dörr kan öppnas
När hans ord landar
hos osäkra och tvekande
eller övertygade och trosvissa
innebär de en sändning
att gå till dem
som lider i sin hunger
i naken utblottelse,
i fängelser och ensamhet
De som faktiskt går
ska möta de drabbade
men även Mästaren själv!
Han gör allt lidande till sitt:
jag var hungrig, jag var törstig
jag var i fängelse…
och Ni besökte mig!
I det blir Jesu död annorlunda
och som ett Guds handlande med människan
kan den ge all död ny betydelse!
Men just där och då, vid hans död
råder samma förtvivlan och sorg
som väller fram när någon
älskad dör
Varje död ändrar tillvaron
Ingenting blir sig mera lik
tiden stannar
När någon avhållen och älskad dör
kan man säga: med henne eller honom
dog också en del av mig
I den sorgen stannar människor ofta kvar
i sorgen som öppnar svarta schakt
av förlust, förtvivlan och saknad
i det inre
Många bär sorgen
som tung börda år efter år
I Matteuspassionens slutkör
möter något av denna sorg
Vi sätter oss med tårar neder
till dig i graven ropar vi:
Vila stilla, stilla vila
Där hörs den önskan
som kan stiga upp vid varje död
att den som dött ska äntligen slippa
plåga, lidande och smärta
den är inte mer, det är över
Vid dödsbädden, vid graven
kan man höra: vila i frid och du har fått ro
Vila stilla, stilla vila!
Men i sorgen efter Jesus
stannar vi enbart ett par dagar om året
tiden mellan långfredag och påskdag
Det övriga året fylls av det som gör hans död
till något mera, något annat
Jesus tolkade hela sitt liv
som ett tjänande liv
och han förutsåg att döden
inte skulle kunna hålla honom kvar,
den skulle inte kunna besegra honom
och göra honom till en förlorare för alltid
Ty Gud var med honom
mitt hans övergivenhets stund
Även i döden fanns hopp
om än inte synligt för Maria och Johannes
för lärjungarna och Jesu vänner
Idag på Långfredagen
föregrips det som skall komma…
På tredje dagen uppstånden igen
från de döda
Livet – trots döden
Genom död till liv!
Hans död är en försoningsdöd
genom sitt blod kan han rädda oss
såsom Israels folk kunde räddas
genom att man målade blod
från ett förstfött lamm
på sina dörrposter
Så blir den påsk då Jesus dör
förknippad med och förstådd
utifrån den påsk som leder vidare
till befrielsen ur förtryckets
och fångenskapens Egypten
Se Guds lamm - som borttager världen synder
Själv säger han: det är mitt blod,
förbundsblodet som blir utgjutet
för många till syndernas förlåtelse
Därför innehåller gudstjänsten
tillbedjan inför hans kors
där får var och en begrunda sin egen brist
sina tillkortakommanden, svek
handlingarna man önskade få ogjorda
Där på korsets trä spikades
den självutgivande kärleken fast
i ett försök att döda hoppet
livet, framtiden, tron
På korstes trä lider han offerdöden,
den som ska göra oss fria
Redan här och nu bär inte orden
de faller till marken, tystnar
i avståndet mellan svek och bortvändhet
och Guds kärleksoffer
Orden förmår inte bära
mysteriet i hur nära han kommer
när han tar synd och skuld
och bär den upp på korsets trä
Inför Jesus på korsets trä
bara tystnad
Predikan på Långfredagen 2012
i Olaus Petri kyrka
med läsning ur Matteusevangeliet 27:32-56
