Predikan 1 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka i Örebro
Evangelitext: Matteus 21:1-9
Än en gång välkomna hit! Så gott
att alla Ni är här för att fira gudstjänst!
Den 12 december firas Lucia i vår kyrka.
Kom tillbaka då! Och den 20 december är det
2 fantastiska julkonserter med alla körer.
Musikkåren har en egen konsert den
2 januari – så kom tillbaka, till Er egen kyrka
för gudstjänst, för sång och musik!!
I fattigsverige fastade man i advent
Många fick dra in på mat och dryck
Det var nödvändigt för att det skulle
finnas lite mer till jul
Svåra livsförhållanden och brist
kunde efter fastan vändas i sin motsats:
till högtid och fest!
Advent är en tid för eftertanke och förberedelser
en tid för bön, en tid då man gör bot och bättring
Snart byts dagens vita färg mot den lila färgen
Med lila i kyrkans textilier och i kläder
understryker färgen : nu är det tid att fasta, att förbereda sig.
Även i välfärdsverige finns det anledning
att för en tid avstå från överflödet
och satsa mer på vår andliga hälsa
det ger oss en annan beredelse än städning,
matlagning och julklappsshopping
en förberedelsetid som hjälper oss
att skilja på advent och julens stora fest.
Idag är det nog rollatorerna som har
varit snöröjare – det har banat väg till våra kyrkor
och snösvängen gnolar kanske lite extra idag
på den gamla psalmen
När vi sjunger:
Bereden väg för Herran!
Berg sjunken djup stån opp.
handlar det om att röja väg, göra rum för Gud själv.
Det gjorde profeterna i forna tider
Och så såg det ut när vägbyggarna
bröt mark för motorvägen mellan Örebro och Arboga
– berg sprängdes bort och dalsänkor fylldes ut.
Nyss vandrade kören och många andra medverkande
fram genom kyrkan i en lång procession
ett praktiskt sätt att ta sig från A till B
man går gemensamt till sina platser
Och sådana mänskliga tåg finns det
i alla möjliga sammanhang
Några av er såg kanske oss som
förra lördagen gick mitt i gatan
i ordnade led i en demonstration genom Örebro
Vi vädjade om att man skulle
stoppa förföljelsen av de kristna i Irak
och krävde att dödandet skulle få ett slut!
1 maj vandrar arbetarrörelsen i täta led
och när Örebro universitet ska hedra
nyblivna doktorer vandrar de i en ståtlig procession
Redan för flera tusen år sedan ordnade
fromma människor sig i högtidliga led
och vandrade till Jerusalems tempel
för att fira sin gudstjänst, med bön och offer
Och dagens text berättar om en folkmassa
som knappast nöjde sig med att se på
utan som slog följe med mannen på åsnan
De välkomnade Jesus och rullade ut den röda mattan
nja, inte riktigt så…
I brist på mattleverantörer använde man
det man hade till hands - sina kläder
och palmkvistar som man skar från träden
Så gjorde man det som fortfarande sker
genom att smycka och klä marken ärade man
och hyllade någon - idag handlar det om Jesus
Processionen genom kyrkan berättar
om ett folk på väg, en pilgrimsvandring
som går till det himmelska Jerusalem
Kyrkans folk följer korset, Jesus,
in i kyrkan och - när vår gudstjänst är slut
leder han oss och vi följer efter
Vi går med honom ut i vardagen
för att efter bästa förmåga
tjäna medmänniskor och Gud
Vi behöver alltså inte vandra
fullständigt planlöst genom livet
och när det blir motigt och svårt
händer det att vi fylls av hopp och mod
Berättelsen om intåget i Jerusalem pekar på
att det finns en mening med livet och ett mål
Svenska folket älskar sina kyrkobyggnader
Kyrkorna står där med de ståtliga kyrktornen
som positiva pekfingrar, som mäktiga utropstecken,
riktade mot himmelen!
Kyrkorna skall påminna oss om det
vi har så lätt att glömma – att våra liv
är mer än att släpa och slita,
är större än plikter och skyldigheter,
rymmer annat än kris och elände.
Vi älskar våra kyrkor och ni skulle
bara veta hur många som kommer
in här, tänder ljus och ber, en vanlig dag
Under semestrarna besöker vi väl alla kyrkor
där människor i århundraden har samlats
för att be, för att jubla och gråta
För att glädjas över det nya livet vid dopet
och följa och sörja älskade familjemedlemmar
och nära vänner som dött
Där i kyrkan känner vi oss hemma, vi hör liksom till
detta är vårt land, vår kultur, vår historia, vår tro
Sådant håller vi inte för oss själva –
många fler inbjuds att dela detta!
Kyrkorna är ekande tomma - folktomma
läser vi i pressen och hör i radio, eller hur?
Ni har också hört dessa rapporter och de till leda
upprepade förutfattade meningarna, som om alla
just klockan 10 eller 11 på söndag förmiddag
har så otroligt mycket annat att göra…
Men se dig omkring - hur tomt är det?
Man säger att i kyrkan sitter bara en tant här
och en gammal gubbe där?
Så kan det väl vara, men mellan dem sitter alla
vi andra, unga och gamla om varandra!
I Guds hus är det fullt påstod prästen i
glesbygden norra Värmland
Man får knappt plats, sa han
trots att det var ganska tomt i kyrkbänkarna
och så skrev han in dubbelt så många i sin statistik.
Varför gör du så, frågade jag Sven, som han hette.
Det finns ju en skyddsängel för var och en, sa han
Och log pillemariskt.
Första söndagen i advent är det fullt i Olaus Petri
Närkingen säger genast - idag, ja
Kom igen, säger jag!
Kom igen - en annan söndag
och du ska se att här är det inte är tomt.
Och kommer du igen blir vi faktiskt ännu fler!
Här samlas många för att få sjunga, lyssna till musik
be, för att få stöd, att få ordning på sin tillvaro
för att tänka över vem eller vad som styr
Vilka krafter dominerar mitt liv?
Idag blir frågan till oss alla: Vem eller vilka
personer lyssnar jag till? Vilka tåg går jag med i,
vilka är mina auktoriteter? Med berättelsen
om Jesu intåg i Jerusalem i minnet –
vem får tåga in i mitt liv, vem får mig att bli
en anhängare, en efterföljare?
När Jesus närmade sig Jerusalem tändes hoppet
Jesus gav mod till ett ockuperat folk – han vill
fortfarande vandra in med hopp och tro,
med syfte och mening i vår församling
i ditt och mitt liv. Så bered en väg för Herran!
Något nytt skall komma!
Gud skall gripa in!
