Varningsskyltar!

 

Predikan OP 17:e Trefaldighet 22/9 2024

Text: Matt. 6:19-24

Hur tog ni er hit idag? Somliga gick, några cyklade

andra tog bilen, bussen. Ja, kanske färdtjänst

Det ni knappast tänkte på,

eftersom ni var så ivriga att komma hit,

var alla trafikskyltar och vägmärken

som ni passerade. Det finns inte en korsning

utan skyltar. Någon gång roar det mig att räkna

alla skyltar jag ska ta hänsyn till

men inte när jag kör bil,

det vågar jag inte. Många är det!

Där står vad som gäller

och där varnas för faror

Trafikverket och kommunerna

har uppdraget

Vägmärken gör nytta...

de hjälper oss som färdas på gator,

vägar och trottoarer, vi behöver hjälp!

De som ska köra olika fordon behöver faktiskt

gå i skola för att lära sig hur det ska gå till.

De lär sig att tolka och förstå

märken, tecken och varningar!

Var finns vägmärkena, varningarna och råden

som ska hjälpa oss att leva ett gott,

ett alltigenom medmänskligt och kärleksfullt, liv?

Att leva sitt liv kan faktiskt vara betydligt svårare

än att åka, köra bil, eller att röra sig i trafiken...

Den vanliga skolan lär oss något

av det vi behöver veta - men mer krävs,

särskilt om vi vill att tron och det kristna livet

ska ge människor mål och mening!

Konfirmandundervisningen är ett viktigt stöd.

Undervisning, dit en och annan predikan får räknas,

samtalscirklar och bibelstudier behövs

för att vi ska utvecklas och fördjupas i tron.

Bibeln, Den Heliga Skrift, är fylld av berättelser

och händelser som kan lära och hjälpa oss, vi som är

Jesu nutida lärjungar.

Visst är det då märkligt att bibelläsningen

och gudstjänstfirandet i Svenska kyrkan

hela tiden tycks minska och tappa i betydelse?

Det är ungefär som om allt fler av oss

lät bli att följa trafikskyltarna och vägmärkena.

Vi klarar oss själva. Som om det räckte

med lite god vilja för att allt skulle ordna sig i trafiken?

I kyrkorna är vi så glada över vår kristna tro

att vi vill att andra ska känna sig lika glada,

älskade och burna av Gud, som vi fått göra.

Vi öppnar famnen och säger:

alla får plats och är ovillkorligen älskade av Gud!

Javisst! Rätt så!

Men om den ovillkorliga kärleken

strömmar över mig över oss,

är då Guds kärlek som ett evigt ymnighetshorn

Är Gud någon som automatiskt

bara ger och ger och ger…?

Bed så ska ni få, står det skrivet.

Men vi då? Vad gäller för oss? Ska vi alltid bara ta emot?

Kristen tro är att upprätta en relation,

är att bli vän och förtrogen,

är ett första svar på den kärlek

vi ständigt av nåd tar emot.

Den som lite stapplande och osäkert börjar öppna sig,

för det Gud genom Kristus gjort för oss, har påbörjat

en vandring. Kyrkans folk går ännu i andras fotspår,

de ansluter till en rörelse av människor som

snart efter Jesu död och uppståndelse

kallades för vägens folk, ett pilgrimsfolk

som är på vandring till Guds rike.

På denna resa behövs mer än någonsin

vägskyltarna och varningarna.

Det påminner mig om några små historier

som många predikanter har använt för att visa

hur den goda viljan att dela med sig kan slå fel.

Ni har med all säkerhet hört dem.

När kollekten skulle tas upp

råkade den förmögne församlingsmedlemmen

sitta närmast gången. När kollekthåven stacks fram

kände han sig så berörd och generös

av den fina psalmsången och stämningen

att han sa till de andra på samma bänk:

Stoppa ner plånböckerna, idag bjuder jag!

Den andra historien handlar om en präst som kungör

för församlingen att en anonym donator

har skänkt 100.000 kronor till diakonin.

En farbror reser sig då upp i sin bänk

och säger högt: Jag tyckte det var bäst så…

Vi behöver råd, anvisningar och varandras stöd

för att nå målet… ty i det moderna samhället är

utmaningarna och frestelserna fler än någonsin.

Hoten är många och vad som är rätt, sant och gott

har blivit väldigt svårt att hålla ordning på...

Jesu ord ur Bergspredikan varor oss idag för

faror längs trons väg. Vi talar oftast med små bokstäver

om synden, om vad som är skadligt

och farligt och bäst att undvika.

I vår text använder inte Jesus ordet synd –

men han visar hur lätt det är att gå vilse

att gå bort sig och att vända sig bort från Gud.

Utan att kanske ha förstått det eller velat det…

Jorden ställs mot himlen, mörkret mot ljuset,

Mammon mot Gud!

Varningskylt nummer 1. Jesus varnar oss

för jordiska skatter och ägodelar

som kan tränga undan och ta Guds plats i vårt liv.

Ägodelarna blir viktigare

än att älska Gud och göra Guds vilja.

Varningsskylt nummer 2. Jesus varnar oss för

att ögat kan bli fördärvat av sådant

vi väljer att se. Hat, våld, övergrepp och förtryck påverkar.

Och om sådant vi ser vänder oss bort

från Gud riskerar vi att fördärva oss!

Naken egoism, lystnad och begär kan ta över,

och skymma ljuset, Jesus Kristus

Varningsskylt nummer 3. Jesus varnar oss

för att tjäna Mammon, våra pengar,

våra hus och hem, våra ägodelar,

tar platsen i våra hjärtan.

När Guds plats i våra liv trängs undan

ersätts Gud med avgudar: de får våra tankar,

tar vår tid och vårt engagemang.

Då glömmer att: Du ska älska Gud över allting

och din nästa som dig själv.

I de mest avspisade och utsatta

visar Jesus oss: honom själv!.

”Sannerligen, vad ni har gjort för

någon av dessa minsta som är mina bröder,

det har ni gjort för mig.”

Av andra berättelser förstår vi att vi ska vara barmhärtiga,

förbinda den slagnes sår, att vi inte ska fasta och be

för att andra ska kunna berömma vår tro och vår fromhet

utan

Tanken med dagens predikan är att vi behöver varandras hjälp

att bli läsare, gudstjänstfirare, att

tolka och tyda råden, uppmaningarna och varningarna

i Bibeln om Guds vilja med oss.

Herre visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den

Vi får klaga, Jesus klagade

 Heliga Trefaldighets dag 26/5 2024, predikan i  Olaus Petri, högmässa, predikotext Matt. 11:25-27

Alla har väl varit med om hur missnöje och klagomål

kan riva sönder högtider och fester. Och ändå ska jag en festdag

Som idag, Den heliga Treenighetens dag, börja med klagan 

för att sent omsider landa hos Treenigheten…

Man ska inte klaga, sägs det ibland

och ändå finns det en bok i Bibeln som heter Klagovisorna!

Och frågar du hur någon mår, kan svaret bli:

jag ska inte klaga!

Varför ska jag och du inte klaga?

Vi kan ju ha de bästa anledningar

för att oja oss, beklaga oss

eftersom motgångar och svårigheter tillhör livet

Det kan faktiskt lätta en aning om vi

törs säga som det är:

idag orkar jag inte så mycket,

min huvudvärk du vet

gräsklipparen har gått sönder

och jag ha försökt i ett halvår att få den reparerad,

det går bara inte

reparatören sa bara: köp en ny

jag missade bussen,

bilen fick punktering

jag har så få vänner

och känner mig totalt ensam,

jag har fått en svår sjukdom,

sorg efter någon nära,

maten jag köpte var inte fräsch

Det är som om vi inte vill belasta andra

med det vi själva kämpar med…

Kanske vill vi inte klaga för att vi ska bli

jämförda med andra som också har skäl

att beklaga sig. För alla lider vi en smula

av jämförelsesjukan

Alla minns inte Hasse och Tage

i deras 88-öres revy.

Där klagar Tage över saker och Hasse

övertrumfar honom hela tiden med det som är värre,

mycket värre

Tage är ledsen för att han på bygget fått en spik i foten.

Då säger Hasse: Spik i foten. Du, spik i foten. Spik i foten

Under franska revolutionen högg de

huvudena av adelsmännen som vore det limpa,

tjoff, tjoff, tjoff.. Spik i foten.

Kan de ”på spiken” ha avslöjat

varför vi inte vill klaga – vi vill inte bli jämförda

även om andra har det mycket värre

varför ska vi beklaga oss då?

Men en spik i foten behöver inte jämföras

det är verkligen illa nog.

Hur kan det komma sig?

Redan tidigt i livet har vi fått höra

tröstande ord som skulle hjälpa oss

att stå ut med det som inte blev så bra

Inte ska du väl gråta, vi blåser på såret

så går det över…

Vi har haft en vuxen som satt med oss

till gråten gick över vi blev lyssnade till

och förstådda.

Jesus var inte rädd för att klaga

och säga ifrån.

Dagens text står i Matteus 11 kapitel

där Jesus verkligen tycks klaga

när han går runt och undervisar

Han beklagar sig över människorna:

Vad ska jämföra detta släkte med?

De liknar barn som sitter på torget

och ropar åt andra barn Vi spelade, men ni ville inte dansa

Och när människosonen kom så säger man

vilken frossare och drinkare.

En vän till tullindrivare och syndare!

Därefter klagar Jesus på de städer

där han förkunnat:

Ve dig Korasin, ve dig Betsaida.

Varför använder Jesus så håra och klagande ord

Därför att många människor inte vill se och tro

att Guds goda gärningar hände

och fanns runt omkring dem.

Något har gått fel,

blev inte så bra som det kunde ha blivit

Och Jesus klagar och säger ifrån!

Vår textbörjar: vid den tiden

och den tiden var när människor vare sig ville

lyssna eller förstå vad Jesus sade och gjorde.

Det var som om folkets ögon och öron var stängda

inte alldeles olikt vår tid när det tycks lättare

att tro på framgång och glittriga kändisar,

att tro på något, på horoskop, på nättroll

som förvanskar vad som händer och sker,

och vill få oss att misstro journalister och faktagranskare.

Jesus prisar himmelens och jordens herre!

Vilket betyder att Gud är Herre, med stort H

Skapelsens och universums Herre!

Jesus lovar Gud för att allt detta, Guds handlande med och för oss,

detta verkligt betydelsefulla har dolts för

de lärda och kloka och uppenbarats för dem

som är som barn!

Visst verkar det underligt? Varför skulle de lärda och kloka

inte kunna se och förstå Guds handlande? Genom historien har

kyrkan mer än någon annan kraft i historien

satsat på lärdom och kunskap, både perspektiven kan behövas:

en Björk är vetenskapligt en kemisk biologisk fabrik

men den är också en Guds gåva

Vetande och kunskap är viktigt i församlingar

där man studerat Guds ord

i kloster och universitet där man på djupet

sökt efter sanning och kunskap.

Men Jesus klagomål på vad som hänt i olika städer

Betsaida och Korasin får honom att dra denna slutsats:

Lärdomen och kunskapen förkastas inte

med det är inte kunskap och lärdom som behövs

för att ta emot det Gud vill göra med och för oss

Ibland står den rent av i vägen för tron när

det räcker att vara som ett barn…

Barn är ofta öppna, nyfikna, fyllda av lek och lust.

Och plötsligt står det klart för oss

när vi behöver bli lyssnade på

Är fyllda av besvikelse och bara vill klaga

då står det klart för oss att Gud, Fader, Son och Ande, är den som tröstar oss

den som vill blåsa på alla våra sår

som sitter med oss tills gråten gått över

och är den som orkar lyssna på oss

när vi behöver lämna våra bekymmer, våra smärtor,

vår oro, ja, all vår klagan,

hos honom finns ingen jämförelse

med hur andra har det

han lyssnar på mig och dig och vi får klaga

hur mycket vi orkar och känner för.

Om fler insåg att Gud och Jesus lyssnar på oss

i medgång och motgång, är den som älskar oss när

vi känner oss icke önskvärda eller uppskattade

är den som handlar i våra liv med och för oss

då skulle allt fler prisa Gud. Ett nytt perspektiv öppnas

när vi lämnar allt i Guds händer:

Vår oro, klagan, sorg, ja, allt

Då öppnas möjligheten att

med tacksamhet lova och prisa Treenig Gud!

Från Öster till väster

skall Herrens namn bli prisat

Herren är upphöjd över alla folk

högre än himlen når hans härlighet

Vem är som Herren vår Gud

han som tronar så högt

han som ser så djupt ner

vem i himlen, vem på jorden?

( dagens psaltarpsalm)

Lovad var du Heliga Treenighet!

Amen!

Att se och bli sedd!

Trettondedagen 5/1 2024 kl 10.00, Högmässa Olaus Petri

Trettondedagen efter jul, denna härliga dag

kallas också för epifania:

med betydelsen att framträda, visa och uppenbara

Den här tiden på kyrkoåret handlar om hur

Jesus uppenbaras, blir synlig,

som Gud, som världens ljus.

Varför kan inte alla se, tro eller uppleva det

som är påtagligt för oss?

Känner ni igen följande: Det är så tråkigt! Och det är obegripligt!

Dom tågar hit och dit. Människor står upp

och sitter ner, och ingen vet nog varför eller när!

I kyrkan tänker dom i alla fall inte gå

De har bara sett ytligt, utifrån, har inte blivit delaktiga

- ibland beroende på oss. De såg sina förutfattade meningar

eftersom allt verkade obegripligt

De har lyckats filtrerat bort ljuset, det himmelska.

Frågan som inte lämnat mig ifred i

den spännande texten om de vise männen,

handlar om att se, att kunna se det andra inte ser

Vad såg dessa exotiska resenärer?

Varför föll de ner och hyllade barnet?

Vad ser vi, du och jag, kan vi se och uppleva 

det de vise männen fick? 

Fjärran exotiska resenärer plötsligt upp

de är stjärntydare, vetenskapsmän, kanske kungar.

Alla känner till dom! Deras troliga namn

låter som en trollformel:  Kaspar, Melchior och Balthazar!

I julspel över hela världen kommer dom knallande

utan kameler lyckligtvis

oftast tre personer iförda lustiga turbaner,

och mantlar av granna tyger, gamla gardiner 

eller sängöverkast...

I Danmark och även i Norge kallas trettondagen

hellig trekongersdag och på tyska heter det Dreikönigstag”.

Förklaringen kan vara - tre personer -tre presenter

udda gåvor: guld, rökelse och myrra

Här erbjuds inga kontrollerade mjukisdjur,

inga barnsäkra klossar eller skallror

inte ens en pedagogisk pekböcker

Nej, det ska vara kungliga gåvor!

Profeten Jesaja har berättat om två av presenterna:

”folken ska vandra mot ditt ljus

kungar mot glansen av din soluppgång...

kameler i mängd skall uppfylla ditt land

Från Saba kommer de alla med last av guld och rökelse”. (Jes 60:1-6)

För många år sedan var vi på

samling vid krubban här i Olaus Petri

Kungarna släntrande nerför mittgången

med gåvor i händerna

De var iförda mantlar och kronor

En liten flicka som vi satt med såg med uppspärrade ögon

dessa märkliga figurer. Vad var det hon såg?

Man nästan hörde hjulen snurra inne i det lilla huvudet.

Men så lyste hon upp! Aha! Hon ropade jättehögt: 

Öh! Kolla! Karamellkungen!

Jag tror att hon såg sin egen längtan.

Herodes blev absolut ännu mer överraskad och tagen

än flickan i vår kyrkbänk

när dessa fjärran gäster dök upp.

Det står att hela Jerusalem blev oroat!

Herodes behövde experthjälp och rådgjorde 

med översteprästerna och de skriftlärde.

En nyfödd kung? En utmanare? Ett hot?

Var skulle den kungen födas? I Betlehem! Men när?

Herodes kallade till sig besökarna

trugade dem att bli spioner

eller (kort paus) angivare!

Ta er dit och berätta sedan allt för mig, sa han.

Herodes håller masken och låtsas att han själv

ska hylla barnet. Knepet är urgammalt:

att säga sig vilja en sak - men ha andra dolda planer.

Säkert har flera av oss prövat metoden?

Stjärnan, som så här års förgyller fönster hos fromma, 

såväl som hos ateister, tvivlare och skeptiker,

självklart är förebilden den bibliska stjärnan.

Den som visade vägen och pekade på Jesus,

även om de som hängt upp stjärnan

inte tänkte riktigt så… utan nöjde sig med

att den var fin och lysande grann

Samma stjärna fyllde våra resenärer med stor glädje

Till sist stannade stjärnan över huset(!)

exakt där barnet var

De österländska kungarna fann barnet och Maria 

och föll ner och hyllade honom! Förundrade och uppfyllda

Varje barnafödsel är ett mirakel

men här var det något mer.

Det kan tänkas att Jesu helighet

återspeglas och blir synligt i varje barn

nu blir varje förtryck och övergrepp

ett angrepp mot det gudomliga och heliga

Åter till frågan:

vad såg de vise männen, dessa hedningar,

som man sa förr, när de mötte Jesus?

Vad får dem att falla ner på marken

i vördnad och tillbedjan inför detta barn

De såg Ljuset!

ljuset i och kring barnet blev ett svar

på deras frågor, på all längtan,

mörker och oro vek undan ty där låg livets Gud

som en av oss. Allt mänskligt, allt liv

nuddades av helighet

De såg kärleken!

I barnet såg de Kärleken förkroppsligad

klart att de föll ned och hyllade barnet!

Barnet såg dem!

De blev sedda!

Den som blir sedd och mött av kärlek

förvandlas. Där och då väcktes hos oss

en förmåga till ovillkorlig kärlek.

Nu två exempel från vår kyrka

på att vi ser och blir sedda.

Jesusikonen.

Den som stannar upp och ser

träder fram och blir mött

Du ser och blir själv sedd

Ikonen är ett fönster mot himlen

Guldet är himmelens ljus

som lyser igenom -

inte en gyllene färg målad på en träskiva

Nästa exempel.

När vi faller på knä vid en altarrund

faller vi ner inför Jesus

som de heliga tre konungarna

Altaret som förkunnar att Gud är här

kan med sina dukar ses som Jesu krubba

därpå altarbordet vilar Kristus innan Han

läggs i våra öppna händer.

Att vi där plötsligt kan se Jesus vet jag

Vid en nattvardsgång föll en person i gråt

jag gick fram för att se om personen behövde stöd

Då sa personen: Det var tjälen som gick ur bröstet!

Den människan hade sett och blivit sedd!

Origenes från 200-talet ber sammanfattande med oss:

Herre Jesus, lägg dina händer också på våra ögon, 

så att vi börjar varsebli inte bara det som vi kan se

utan också den verklighet, som inte syns;

så att våra blickar inte stannar bara vid det som 

nu sker omkring oss utan vänds också mot

den stora kommande verklighet, som ligger framför oss;

och så att vårt hjärtas öga kan spegla Gud.

(Ur De första kristnas böner, Libris)

Hungra och törsta efter Gud

De blå bergen, de böljande Kilsbergen

tonar fram som en krans längs horisonten

och övergår söderöver i Närkeslätten

Berg och slätt avlöser och kompletterar varandra

Många av er känner igen saligprisningarna

och veropen ifrån Jesu Bergspredikan

I Lukastexten som vi just läst

står Jesus inte på berget (som i Matteusevangeliet)

Nej, efter det att mästaren utsett sina lärjungar

står det skrivet ”Sedan gick han ner tillsammans

med dem och stannade på ett ställe på slätten…”

I sällskapet är lärjungarna och dessutom

en stor folkmassa från hela Judéen och Jerusalem

och från kustlandet vid Tyros och Sidon

Det är inte de rika och välbärgade som samlats

utan längtande och behövande, sjuka och plågade

Vad är det då de längtar efter?

Vad är det de vill ha av Jesus?

I avsnittet som kallas Jesu slättpredikan

pekar Jesus på att det som vi lever i nu

med utsatthet och umbäranden

kan och ska förändras

Folket och lärjungarna

vill veta, de undrar hur man ska leva

De söker en tydlig inriktning, en synbar väg,

ett meningsfullt förhållningssätt

samma längtan som sökare

i vår tid drivs av

Jesus chockerar sina åhörare med

4 välsignelser och fyra verop

kommenterar till och spegelbilder av varandra

Varje saligprisning har sin motsvarighet

i ett verop och om man sammanställer dem

blir kontrasterna knivskarpt klara

Saliga är ni som är fattiga,

Er tillhör Guds rike

Ve er som är rika,

Ni har fått ut er glädje

Framför sig ser Jesus vanligt folk

han ser hur människor har det

Och där står också hans lärjungar

som på många sätt är fattiga

både i anden och materiellt

Men, och det är ett slags välsignelse

därmed inte heller bundna av rikedomens förbannelse

Den som tjusar och fångar människan

så intensivt starkt att hon förblindas

och tappar orienteringen

Mer vill ha mer, mer!

Jesus hävdar att de fattiga redan har del i Guds rike,

som en slags egenskap, en personlig tillhörighet

eftersom de lever i ömsesidighet

beroende av varandra

beredda att dela med varandra

För dem finns inte att samla på hög

mycket mer än man behöver för sitt uppehälle

De rika har genom sina tillhörigheter

skaffat sig en ersättning för Guds rike

Det egna har blivit viktigare än gemenskapen

och tillhörigheten

Genom pengar och ting har de

redan tagit ut för egen del

De har haft sin stund, den kortvariga glädjen

Det kan verka som om Jesus

Hyllar fattigdom - som om detta att vara utblottad

att inget ha, verkligen är något välsignat

Kan poängen vara att den som är fattig

förmår se annat än vad

den som har allt klarar att upptäcka?

De känner och förstår in på bara kroppen

vikten av att någon är medmänsklig

och kärleksfullt delar med sig av sitt goda

av det de i själva verket fått till låns av Gud

Saliga ni som hungrar nu,

Ni skall få äta er mätta

Ve er som är mätta nu,

Ni skall få hungra

Nu ställer Jesus nuet mot framtiden

Svälten har inte sista ordet

hungern kommer inte att bestå

Men de som ständigt ser till att vara mätta

kommer en dag känna av hur hungern

tär och urholkar livet

Saliga ni som gråter nu,

Ni skall få skratta

Ve er som skrattar nu,

Ni skall få sörja och gråta

De som känner av sorg och smärta

ska möta glädje

och de som ständigt roar sig, skojar sig fram

kommer inte undan sorgen och tårarna

Saliga är ni när man för människosonens skull

hatar, stöter bort och smädar er

Gläd er på den dagen och dansa av fröjd

Ty er lön blir stor i himlen

Ve er när alla berömmer er

På samma sätt gjorde ju era fäder med

De falska profeterna

Nog verkar det som Jesus framhåller

sorg, fattigdom och hunger

som om de vore lösningen eller vägen

Typiskt Jesus att vända på föreställningarna

Paradoxen är hans sätt att fånga lyssnarnas

och deras uppmärksamhet

Tänk, allt det som människorna fruktade

det som man befarade mest

hunger, fattigdom, törst och svält

det alla såg som förskräckligt, lidande och plåga

gjorde Jesus om till välsignelser

Hur var det möjligt?

Vad menar han?

Nyckelordet för förståelsen är ett litet ord

som vi numera sällan använder i dagligt tal:

Salig

Salig har kommit att användas för den

som är död, avsomnad och förbi

livets jordiska prövningar

Salig blir människan genom allt

som Jesus, Gud själv, gör och ger:

rättfärdiggörelse, välsignelse, frälsning,

tillhörighet till Guds rike!

Hungern, fattigdomen och sorgen

Ges en annan innebörd

betyder något annat, något mer

än fysisk och materiell brist

Den som längtar efter att komma nära Gud

Det är att hungra och törsta!

Den som är osäker på Guds kärlek

och vill vara Guds barn, det är fattigdom

Den som ifrågasätts och får utstå spott och spe

för sin tros skull vet att det himmelska

redan finns och väntar på sin fullkomning

De som slår sig till ro med sin

egensnickrade tro och övertygelse

har redan tagit ut i förskott

det som är på väg

som en dag skall komma helt och fullt

Den som är nöjd och inte längre längtar

efter mer av närhet till Gud

kommer en dag att inse vad som gått förlorat

Utmaningen idag är drabbande

Den handlar om hur vår, din och min,

relation till Gud kan ha stagnerat –

vi blir så lätt nöjda, rika och tillfreds

med hur det för stunden ser ut

vi stannar i växten, slutar att be och arbeta

med förhållandet till Gud

Borde vi inte släppa fram vår otillräcklighet?

Inse att vi bär hunger och törst efter

mer av närhet, kärlek och gemenskap

mer av Gud?

Många av helgonen upplevde sin personliga

otillräcklighet och hungrade efter

att bli helhjärtade och engagerade

alltmera kristuslika, att följa i Jesu spår

Och vi i de heligas samfund

är väl här för att avhjälpa vår stora brist,

vi har kommit hit för att vi hungrar och törstar

efter gemenskap med Herren

När vi förvandlas blir också

kampen i världen mot svält, hunger och törst

en gudstjänst för oss…

Sångens ord får bli in bön:

Jesus kom in

Rena mitt sinn

Kom in i mitt hjärta Jesus

Kom in, bo kvar

Min styrka var

Kom in i mitt hjärta Jesu

Predikan på Alla helgons dag 
i Olaus Petri kyrka, Örebro
Predikotext: Lukasevangeliet 6:20-26

Vem är störst och viktigast av oss, egentligen?

Predikotext Lukas 9:46-48,
Högmässa i Boge,
10 söndagen efter Trefaldighet

Vi som lever i ett demokratiskt samhälle

är inte skyddade från konkurrens och tävlan
När jag var barn fick man lära sig
att det kunde vara ädelt att tävla med varandra
Viktigast var att kämpa väl
Det fostrade och härdade, utrustade och lärde oss
kamratskap och ärlighet

Sedan kom detta att vinna

och det dröjde inte länge innan vi
den hårda vägen fick lärdomen att
detta att vinna var mycket mer än att kämpa väl
Snart nog blev konkurrensen och tävlandet
synligt på många områden
Det började tidigt i livet med längtan
efter fars och mors uppmärksamhet och gunst
Och det fortsatte i skolan med försöken
att bli sedd av fröken/läraren
eller att bli kamrat med de populära
med dem som angav tonen
i vars skugga man kunde sola sig
Smulor föll från de populäras bord
Tidigt lärde vi oss att ta reda på
vem som hade mest inflytande och makt…
Vi jämförde och tävlade: vem hade flest filmstjärnor,
en algotsjacka, finast cykel...?

När vi blev vuxna och mogna

och kunde förstå det mellanmänskliga spelet
lite bättre blev livet en tävling
fylld av jämförelse och sortering
Det färgade av sig på hur vi tänkte kring arbete,
hus och hem, trädgård, pengar
ägodelar, inflytande, position, makt

Konkurrens och tävling avfärdas ibland som

alltigenom dåligt och negativt
när det faktiskt kan sporra och inspirera
och få oss att anstränga oss och sträcka oss
utöver våra begränsningar

Sedan möter jag ibland människor

som jag kommit att beundra och som står fria
De där som tycker att tävlandet
är ganska ointressant
De är nöjda, tacksamma och tillfreds ändå

Man kunde tänka att kyrkan skulle stå fri

från kamp om position och makt
Så är det naturligtvis inte
Kyrkan är byggd av människor
och den består faktiskt av syndare som
behöver omvändelse och förlåtelse
(hur vi än bekänner att vi är inlemmade
i ”de heligas samfund”)
Tänk vilken besvikelse det blir när
kyrkan visar sig vara lik
den omgivande världen

Förmodligen kommer det att bli tydligt
de närmaste veckorna
då vi är på väg mot kyrkans val
De olika nomineringsgrupperna kommer att
vilja övertyga kyrkfolket, väljarna, med sina program
Ofta sker det genom att visa på de andras svagheter
Ja, det kan verka som om det är viktigare
att negativt beskriva andra
än att berätta vad man egentligen
tror och är för

I en folkkyrka har varje döpt och troende

ett ansvar för sin församling och sitt samfund
Nog är det både en kallelse och plikt
att tala när så behövs
Inte bara om sina egna älsklingsfrågor
utan om kyrkans och trons liv:
gudstjänst, mission, undervisning
och diakoni…

Här blir dessvärre så att den som yttrar sig

lätt får motstånd och verbala påhopp
och riskerar då att både tröttna och tystna
Det kan också bero på att inte ens i kyrkan
finns det bra forum där vi respektfullt kan mötas
för att samtala om våra erfarenheter
och gemensamma angelägenheter
utan att det snabbt blir till en tävling
där starka individer eller grupper ställs mot varandra

Terapeuter använder ibland metoden

att sätta människor i ring med regeln
att var och en får tala till punkt
Inga invändningar får då störa
utan målet är att förstå
Frågor kan ställas om något verkar oklart
av det som sagts
men bara så att saken ska kunna klargöras

Varför ska det vara så svårt

att i församling och kyrka
tala med varandra om tron
och det kristna livets ansvar
dess glädjeämnen och utmaningar?
Ett sådant delande skulle gynna oss alla
och ge förutsättningar för ett bättre klimat

Nå - varför denna långa inledning

om tävlande och konkurrens?
Dels för att jag tror att de flesta
känner igen tävlandet och kampen
och dels därför att dagens text börjar i
exakt en sådan tävling
Lärjungarna började undra, står det,
vem som var den störste av dem.
Inte i storlek, utan i betydelse

Vem är främst och viktigast av oss,

vem betyder mest, vem står närmast Jesus?
Lärjungarnas undran betyder att det
uppstod mer än en artig och stillsam
fråga
Här handlar det snarare om
ett livligt resonemang,
ett hett samtal, ett laddat meningsutbyte,
en häftig diskussion om rangordning
Det händer lärjungarna ganska ofta
att de börjar diskutera något de
inte riktigt förstår eller kan smälta
När de bekymrar sig för sin rang och betydelse
visar det att de inte förstått
vad Jesus menat och sagt

Jesus däremot, han förstod mycket väl

lärjungarna och deras dilemma

Med sedvanlig pedagogisk skicklighet

låter han ett barn
ställa sig vid sidan om honom
Ett barn får förtydliga och Illustrera
det han har att säga
På så sätt blir hans undervisning konkret

trots att den handlar om normer och principer

 

Genom kyrkans historia har många
pekat på detta tillfälle och understrukit
hur Jesus lyfter barnen som föredöme
I vår tid har det gjort att varje kyrkligt beslut
ska föregås av en barnkonsekvensanalys
Barnet har ingen makt eller position
men behöver omvårdnad, kärlek och stöd
Barnet representerar i texten ödmjukhet
Ett slags utanförskap och oansenlighet
som Jesus upphöjer

På Jesu tid var barns skola att arbeta

De fick arbeta med far, mor och syskon
på åkrar och fält, i hus och hem
och lärde sig genom att göra

de fick tjäna andra, familjen

När Jesus gör barnet till sin företrädare

ger det jämställdhet med sig själv

lyfter han fram tjänaridealet
Den som tjänar gemenskapen, de andra
är störst – och det på ett annat sätt
än att hitta hackordning och rang!
Att ta emot barnet i Jesu namn
är att ta emot Herren själv!

Hur ska inte lärjungarna ha studsat

inför denna utmanande undervisning
Skulle ett barn vara den störste bland dem?
Vem kan tävla och konkurrera med ett barn?
Det måste betyda att Jesus svarar på deras undran
genom att vända på och kullkasta hela diskussionen
Att vara störst är att vara minst
att vara de andras tjänare

Lärjungafrågorna var alltså felställda

byggde på felaktiga premisser
på missförstånd om vad Jesus ville
Jesus får lärjungarna att börja tänka i andra banor
än rang och position

I dagens text utmanar Jesus oss
att reflektera över hur vi använder våra gåvor
för oss själva, egna fördelar och vinning
eller om de ställs i församlingens
och medmänniskans tjänst,
ja, ytterst i Herrens tjänst?