Kom och bli en del av undret!

Predikan i Familjemässan 19 Söndagen e Trefaldighet
i Olaus Petri kyrka, Örebro
Text: Mark 2:1-12

Idag ska vi bygga ett hus
och vi ska få vara med om ett under
Huset bygger vi av altarrunden
Jesus kommer hem till Kafarnaum
och alla tycks ha hört ryktet
och kommer för att höra honom berätta
Så idag får vi gå hem till Jesus

Nu är Ni som vill välkomna
att komma hit fram som om Jesus
var här - kom och sitt
hemma hos Jesus
Vi sjunger Vi sätter oss i ringen
och tar varann i hand...
(Sv Ps 608)

Hade det hänt idag att Jesus kom
hade många fått nyheten via en radio
(som den här jag sätter igång...)

Det fanns fyra vänner som hade
en sjuk kamrat
(Ber fyra barn att ta en handduk
i var sitt hörn och på
handduken ligger en illa medfaren trädocka)
Och de hade ju ringt till sjukhuset
om det funnits sjukhus på Jesus tid
förresten ringa blev det ju inte tal om
för den här fanns inte (håller upp en mobiltelefon)
Och distriktssköterska eller hemsjukvård, nej
det hade man inte

Ingen ambulans (visar en bil) kunde komma körande
och inget ljus kunde lysa, som det här
blinkande ljuset
(håller upp
en blinkande lampa)
och inga sirener höras

Men de fyra vännerna gjorde det bästa
de kunde för sin sjuke kamrat
de bar honom till Jesus
Det är sådant som händer nära Jesus
han som lär oss att älska varandra
och att älska varandra ännu mer
och ännu lite till
Men när de kom hem till Jesus
var det så fullt med folk, så trångt
och rörigt att de kom inte fram
Ingen släppte förbi dem
Påhittiga och kloka
ja lite listiga och smarta
som de var
klättrade de upp på taket
och sänkte ner sin vän
framför Jesus
En himmelsfärd
fast åt andra hållet
och nu med hjälp av
snören och säng och handkraft

Nu får Ni försöka tränga er fram här...
Det går inte ens här i kyrkan att komma fram
Hmmm...
Ni får ta hjälp av de vitklädda
änglarna (tjänstgörande präster
får rycka in som änglar och bistå)
Om Ni inte kommer fram så
blir det till att klättra upp på
taket med hjälp av
knäfallen...

Till sist kom den sjuke till Jesus
Han såg att undret redan hade börjat
Den av oss som har så goda vänner
som hjälper och gör en bår
och bär iväg den som är sjuk
till den som kan hjälpa,
den personen har redan varit med om
en del av undret
Till undret hör deras starka tro:
Jesus kan! Vi bär vår kamrat
till Jesus!

Och nu gör Jesus det han kan
Han tar hjälp av änglar
och talar med Fadern
och så gör han den sjuke frisk
Han förlåter hans synder och
säger åt honom
att stå upp
och att ta sin säng och gå
Och undret är ju inte bara
det som händer i det ögonblicket
när den sjuke känner kraften återvända
förlamningen släpper
han blir fri

Undret börjar lång innan dess
och slutar långt senare
Han som blev frisk
går sedan som ett vittnesbörd
och är så själv en del av undret

Vi kan också bli delar av Guds många under
här på vår jord, i vår stad
genom att älska varandra
som Jesus älskar oss.

Jesus, är min vän den bäste

Frihet att göra...och att låta bli

Frukten mognar och lyser på trädens grenar
Det påminner mig dagens text om
En text jag grubblat mycket på
och förmodligen missförstått
det är ju så lätt att fastna på detaljer
För mig var kärnan:
Vems ax tog lärjungarna
Fick de verkligen ta av säden?

Under min skoltid fick jag en gång
en chans att äta mogna päron
på träden i den där villaträdgården
jag så ofta gick förbi
En mur av sten stod i vägen
några av mina kamrater var tydliga hinder
de ville hem för att spela fotboll
och till sist blockerade samvetet
den där lilla figuren med vingar som sitter
på ens axel i serier

Muren kunde man klättra över
Vännerna, ja dem struntade jag väl i just då
Och samvetet gick att tysta...
Sedan, efteråt när fruktstunden skulle börja
kom ångern
Och jag lovar: eftertankens kranka blekhet
kan växa med varje tugga
Där satt ett litet blekansikte och tuggade på ett päron
som växte i munnen och som
han inte längre vill ha eller veta av

Det som tillhör andra tillhör andra
Man rör det inte, man tar det inte, man låter bli!
Allemansrätten att plocka bär och frukt
gäller inte andras trädgårdar!
Trots att jag fått lära mig det rätta
har jag gjort fel och samvetet har värkt
Det var flera som testade att göra något förbjudet
De mumsade på äpplen, päron, mullbär och
bär som knappt finns längre: krusbär!
Vi föll för urtidens frestelse
Ja, vi lockas och frestas alla liksom
Adam och Eva att ta oss friheter
att göra det som är förbjudet och orätt
att ta för sig av det som inte är tillåtet

Den som pallar snattar och stjäl naturligtvis
även om ordet andas mer av upptåg
(pojkstreck kan det väl knappast heta idag?)
Dagens 60 åringar vet att det är 90 år sedan
det pallades frukt i Elsa Beskows värld
och farbror Blå hytte med näven åt frukttjuven
men i omvärlden var brotten oftast
och är fortfarande
omänskligt mycket värre

I somras hörde barnen mitt i sin lek
det för dem nya ordet och de undrade nyfiket:
palla, vad är det? I letandet efter exempel
kom jag på att lärjungarna gjorde ungefär så
De gick genom åkrarna och tog för sig
Så jag berättade om lärjungaskaran
som pallade, men av säden.
Frågan kom direkt: Lärjungar, vad är det?

Jesu sällskap trampar fram genom åkern
och vi som sällan står upp för vilodag och helgdag
eftersom också vi ska bara…
handla, sporta, arbeta; vi drabbas inte
Problemet med reglerna för sabbaten
kunde förr - kanske en inaktivitetens tråkiga Långfredag -
ha hjälpt oss att förstå att allt inte gick an en helgdag
I texten ser vi oavsett sabbatsbud eller stöldförbud
(som i sjunde budet)
frågan om vad som är rätt och fel,

Lärjungarna tog ax i sädesfältet
trots att åkern inte var deras
vilket alltid har förvånat mig
Men nu när jag förberett den här predikan
har en bibelkommentar pekat på en enda vers
som förändrade min förståelse:
enligt 5 Mos (23:25) var det tillåtet
När du kommer in på någon annans sädesfält
får du rycka av ax med handen
Tänk när man vet
kan så mycket grubbel undvikas

Gränsen mellan rätt och fel uppluckras
mellan vad man får och inte får
regelerna tycks flytande, gränserna flyttbara
Aftonbladet och Expressen och andra media
inger oss sådana tankar
Vi läser om laglöshet och normlöshet
om vilsenhet och frustration
om bestialiska hemskheter
människor begår mot varandra
Inte kan det vara enkelt att avgöra
vad som är rätt och fel
om man inte vill ha några auktoriteter
om mitt jag är en social konstruktion
om varje situation är unik

Allt fler tar sig mandatet att forma alldeles
egna regler och mönster
Individualismen går ibland så långt
att den hotar föreningen, församlingen,
ja, gemenskapen i samhället

Frihet är ett stort ord med många innebörder
Friheten ligger ju inte i att göra allt som är möjligt
i att överskrida alla gränser för upplevelsens skull
utan i valet, i att det finns
Att låta bli kan verkligen vara en frihetshandling!

Sabbaten blev till för människan
inte människan för sabbaten,
säger Jesus och innebörden är klar
Ska man överskrida gränsen
är det för att göra det som är rätt och riktigt
det som är bra för människors liv och hälsa!

Inte heller sabbaten får inte hindra oss
religionen ska inte stå i vägen, lär oss Jesus
Han ger oss inte en laglöshetens höga visa
delar inte ut fribiljetter till att strunta i
normer och regler, att bryta lagar
Ska det ske - ska det ske av nödvändighet
och därtill i människosonens sällskap eller spår!

Jesus pekar in i världen
Här hör vår andlighet hemma
Här hör vår gudstjänst, vår helg
oupplösligt ihop med att göra det som
är rätt, sant och gott
det som är bra för människor

Kyrkans gemenskap hjälper oss att leva
fritt och ansvarsfullt
Just det borde få fler människor att flockas
Barack Obama skriver i sin biografi
Min far hade en dröm
om människor som återvänder till kyrkan
där kunde de göra nytta
de bekräftade varandra
deras gåvor och förmågor togs tillvara
och de sammanflätades till ett begripligt vi

Stor glädje delar vi idag genom gåvan
till oss alla - församlingens nya invigda altare
Altaret i vår mitt är en plats
där en gräns överskrids
för människans och salighetens skull
Jesus bryter väg genom död till liv
altaret blir mötesplats mellan tid och evighet
mellan himmel och jord
Altaret är också en påminnelse om
att ett liv med Kristus får sitt uttryck i kärlek
då det som skett skedde för kärlekens skull
Ty så älskade Gud världen att han…
Himmelrikets måltid handlar om delande
medmänsklighet, solidaritet, gemenskap
Till altaret bär vi fram våra gåvor som ska
bidra till förändring och förnyelse
som ska bli Guds under i världen

Inget får hindra vårt delande
Vi vill dela med ungdomarna i Ilemera
skolan i Tanzania för barn
vars föräldrar gått bort i aids
med människor mitt i krisen, i sjukdomen som bryter ner,
med dem i ensamhet, i fattigdom
i detta hör vi samman
Välj att göra det rätta och goda!
Det är frihet!
Välj att avstå från det onda och destruktiva!
Det är frihet!
Välj ett liv med Kristus som hörnsten!
Det är frihet!

Predikan den Tolfte söndagen e Trefaldighet
text: Markus evangelium 2:23-28
den 10/8 2008 i Olaus Petri kyrka
då ett nytt altare invigdes av biskop Hans-Erik Nordin

Helhjärtad i ont eller gott

Konsten att skylla ifrån sig är en utvecklad sysselsättning. Vi är som vi är och gör som vi gör och det beror på samhället, på omständigheterna, på lärarna, föräldrar, kamrater, tillfället... Att skylla på någon annan är ett sätt att försöka undvika eget ansvar!

Ibland beror det på medierna. De har verkligen ett ansvar för att vi tänker på nya sätt. Vi övertar mediernas världsbild. Bara det som står i tidningen eller syns på Tv betraktas som verkligt. Syns det inte är det som om detta något inte finns. Bara det som syns är verkligt. Ni kan utveckla tanken själva.

Kanske har Ni som jag träffat på, även bland unga människor, reaktionen när något de gjort blivit upptäckt. De blir mer upprörda över att ha blivit avslöjade än över den handling de kan ha gjort som är fel eller tvivelaktig. Den nya logiken resonerar – det som inte syns, finns inte. Och blir det upptäckt är det mer klandervärt att man blir påkommen.

Förvaltaren idag hör nog till samma grupp. Han har förskingrat och stulit och blir avslöjad. Men han slutar inte. Att brottet blir känt bekommer honom inte riktigt. Istället skaffar han sig en pensionsförsäkring genom att lura sin uppdragsgivare ännu mer. Människors lån blir delvis efterskänkta. Och förvaltaren kan senare, när han fått sluta, inkassera egna fördelar av dem han gynnat.

Brottslighet och oärlighet sina stränga moralregler. Där kan man inte ostraffat lura och stjäla. Då händer hemskheter, om man ska tro medierna som berättar om organiserad brottslighet, om maffia och kriminella gäng. Skuld och heder. Stenhårda regler. Förvaltaren är lojal mot sin brottslighet. Utifrån den synvinkeln är han förnuftig och förutseende. Men utifrån ärlighet och sanning är han en skurk, en oförbätterlig, listig och beräknande tjuv.

Texten visar att man kan vara helhjärtad och överlåten även åt osanning och brott. Det är det odelbara engagemanget som står i centrum.

Är man trogen i smått är man trogen i stort, är man ohederlig i smått är man ohederlig i stort, konstaterar Jesus som ett allmänmänskligt faktum. Är vi inte pålitliga, antingen som ohederliga eller som hederliga, så vill man inte ge oss förtroende eller ha med oss att göra. Engagemanget, det helhjärtade vill man ha.

Texten målar upp motsättningen mellan Gud och Mammon. Men översätt den inte med andligt mot världsligt. Var och en har sin kallelse att, i sitt sammanhang, i sitt yrke, med sina gåvor, stå i tjänst hos Gud...eller Mammon. Även den som arbetar i världen har samma uppdrag.

Det är en kompromisslös Jesus. Ingen kan tjäna två herrar! I Tankar inför dagen sa i veckan 17/7 en poet att prästen i hans kyrka hade sagt att Jesus var emot bokstavstro (Allhelgonakyrkan på Södermalm). På ett sätt är Jesus mot lagiskhet, mot den bokstavstro som inte söker efter lagens syfte, efter reglernas poäng, utan tror att det formella efterlevandet står över det medmänskliga. Men han är inte mot radikal efterlevnad.

Men Jesus är inte den kravlösa snällhetens budbärare. Hans radikala tydlighet ger alternativ att välja mellan. Hans krav bär släktskap med sådant vi normalt upplever som fundamentalism och bokstavstro. Ibland till och med skärper Jesus lagen. Läs bara Bergspredikan och kom sedan och säg att Jesus tycker att man skall göra som man vill med bokstaven.

Det Dubbla kärleksbudet i Matteus 22 är ingen enkel regel. Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...och du skall älska din nästa som dig själv. Skulle detta vara kravlöst? Något vi kan göra som vi vill med?

Idag är Jesu anspråk totalt: hela människan helhjärtat i Guds tjänst!

Predikan 9 Söndagen e Trefaldighet
i Gothems kyrka på Gotland
Text: Lukas evangelium 16:1-13

På dörren står antingen eller

Affischkonsten lever ännu trots alla nya kommunikativa medier. På affischer avbildar man tåg, båtar, fasader ja allt mellan himmel och jord. Och jag tror att Ni också någon gång har sett affischer med dörrar. Fotografier av verkliga dörrar, enkla och utsirade, målade och snidade, med järnbeslag och ornament. Dörr vid dörr vid dörr...

Förmodligen finns det människor som samlar på dörrar. Ja kanske inte så många på verkliga dörrar, men på dörrars utseenden. Det är ju en intressant och nog så viktig arkitektonisk detalj. Dörrarna ger tillgång till ett hus, en gård. Och dörrarna tillåter oss att lämna platsen vi besökt.

Kyrkodörrar är ofta imponerande, stora och tunga. På Gotland kan en och annan dörr illustrera dagens text. Trots övermäktigt majestätiska dörrar finns där, nästan dold, i den stora portalen, en liten ganska smal och öppningsbar dörr.

Vid och bred, trång och smal. Fördärv eller liv. Så ser alternativen ut. Och bilderna Jesus använder är port och väg. På dörren står idag antingen eller. De religiösa metaforerna är tydliga så till vida att det smala och trånga visar att här står man inför livets verkliga val. Det vida och breda ger vid handen en lätthet, något bekvämt och framkomligt. Det smala mer av kamp och ansträngning.

I Psaltaren finns det åtskilliga dörrar och portar. Där finns stigar och vägar.
Israels folk irrar i öknen, men: Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde... Ps 107:7 De som vandrat vilse kom till rätta.

Jag skall begrunda dina befallningar, jag skall ge akt på dina vägar...Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under...Låt mig aldrig slå in på lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. Sanningens väg har jag valt, dina lagar har jag för ögonen. Ps 119:27, 29-30

Sanningens väg eller lögnens väg, vi har tydliga varandra uteslutande alternativ. Människor kan gå den väg dina bud visar (v32), dina stadgars väg (v33) istället för att gripas av snöd vinning, av det meningslösa.

Och i herdepsalmen läser vi: Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära... Ps 23

Det finns redan i Gamla testamentet en Guds väg, en livsväg som kännetecknas av sanning och rätt. En väg vi kan finna och lära oss att vandra.

När de går genom Bakaträdens dal blir den en flödande källa, höstregnet fyller den med välsignelse. De går genom port efter port tills de möter Gud på Sion. Ps 84:7-8

Gå in genom hans portar med tacksägelse kom till hans förgårdar med lovsång. Ps 100:4

Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren. Här är Herrens port, här får hans trogna gå in. Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning. Ps 118:19-21

Portarna skulle kunna vara templets portar. Men de är mera än så. Portarna öppnar för Gud på Sion. Genom dem kommer man till Gud. Stannar man utanför - stannar man utanför.

Tanklösheten leder till fördärv. Bekvämligheten, minsta motståndets lag, för vilse. Många väljer den vida porten på den breda vägen. Men få finner den smala vägen som leder till livet. Här kan det vara läge att sjunga Psaltarpsalm 656. Visa mig, Herre, din väg, visa mig, Herre, din väg. Jag vill vandra i din sanning, jag vill vandra i din sanning. Orden är hämtade från den 25 psalmen i Psaltaren.

Idag slingrar många predikanter sig. Texterna ställer oss inför ett val, ett antingen eller. Det finns en exklusivitet för dem som tror och vill vandra på Herrens vägar. Dagens krassa besked är att det breda och vida leder till fördärv. Liv och fördärv står verkligen emot varandra.

I Johannesevangeliets 10 kapitel finns fler bilder som samspelar med dagens text. Den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrat in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. (Joh 10:1-2) Jesus utvecklar bilden och erbjuder sig själv: ...jag är grinden in till fåren (v7)...Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad (v9).
Han avslutar med löftet om liv: Jag har kommit för att de (fåren) ska ha liv, och liv i överflöd. (Joh 10:10)

Idag står liv och fördärv emot varandra. Fördärvet är ett liv utan Gud. Som kan vara gott och präglat av kärlek. Men risken att gå vilse är överhängande. Bort från det som kännetecknas av sanning och rätt. Texten visar till slut på utanförskap och förvisning. Och liv. Här handlar det om gemenskap med Gud. Och ska sanningen fram är vi som vill vara kristna ibland gjorda av ett så hårt material att vi inte helt genomsyras av Guds vilja. Men valet är att gå Guds väg, hålla sig till Guds vilja. Tillhörighet och himmel ligger i vägens riktning.

Kan man tala sakligt om detta? Blir det inte bara ett överbetonande av det egna valets förträfflighet och ett utdömande av andras vägval? Heja kyrkan och förkastelse åt andra?

Förr var avskräckning en metod för att skaffa människor ett skydd, ett slags automatiskt försvar mot sådana faror. Kanske är det förklaringen till att så många fortfarande uppfattar även den mjäkigaste predikan som dömande och svavelosande. Man skrämde för synden och dess konsekvenser. man varande för alla faror med domen som svart relief. Vi behöver inte skrämmas. Vi behöver inte peka finger, inte döma. Vi vet.

Att det resulterat i en idyllisk och romantiserad bild av Jesus som den snälle, rare och söte är olyckligt. I Jesus möter vi istället realismen och insikt i och kunskap om livets verkliga villkor. Ondskan är verklig. Synden är ingen illusion. I Jesus finns bot och nåd, där finns vägen vidare...

Vårt uppdrag är att hålla fram livets väg! Att erbjuda den oansenliga och smala porten. Att peka på Jesus. Inför honom delar sig vägen. Han erbjuder livet, ett överflödande liv med kontur och mening.

Predikan 8 söndagen i Trefaldighet
i Norrlanda kyrka på Gotland
Text: Matteus evangelium 7:13-14

Uppgiften är att förkunna soluppgången

Den Helige Johannes Döparens Dag
Predikan i Örebro Olaus Petri den 22/6

Namn brukar vara valda med
en alldeles särskild omsorg
Vi vet inte alltid varför våra föräldrar
fastnade för det namn som sedan blev vårt
namn i släkten, bibliska namn
namn med en särskild betydelse
Vi läser i böcker som Våra namn, (ICA Bokförlag)
eller söker på nätet efter namnet Johannes

Johannes finns i många varianter
och kortformer som John, Jan, Jens
Hans, Sean eller Ivan

En gång för några år sedan
på en konsert i Norrköping
presenterade man ett nytt stjärnskott
en lovande pianist: Giovanni Pullmani
Han kom in med svart axelångt hår
som en ny Robert Wells
men efter en stund drar han av sig peruken
och där sitter en mer än medelålders John Pohlman
Och vi inser att Giovanni också uttyds Johannes
liksom John

Ursprunget är Jehohanan som man
översatt som Guds barmhärtiga gåva,
Guds nådegåva, Herren är nådig
Nådegåvan Johannes fick hans föräldrar
Elisabet och Sakarias sent i livet
Och grannar och släktingar fick höra
vilken stor barmhärtighet Herren
hade visat henne, Elisabet

När Sakarias fick bud från ängeln
Gabriel att Elisabet skulle föda ett barn
tvivlade han och ängeln meddelade
att Sakarais skulle bli stum till
det skedde.
Man frågar Elisabet varför pojken
ska heta Johannes
Det finns ingen i den släkt
som bär det namnet
redan då gick även förnamn i arv
När pojken skulle omskäras
bekräftar Sakarias att Johannes
var det namn pojken skulle bära
och så löstes hans läppar och hans tunga
och han talade och prisade Gud

Vad händer då? Klappar alla i händerna¨
och jublar och slår volter i ren förtjusning?
Alla de kringboende greps av fruktan
och man undrar vad det ska bli av detta barn…
Vi känner igen egen oro:
vad ska det bli av ungarna…

Johannes skulle som profet bana väg
för Messias Frälsaren som skulle komma
och psalmen från 1 advent passar idag:
Bereden väg för Herran!
Berg sjunken, djup stån opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn

Texten i Lukasevangeliet kap 1:68-79
är Sakarias lovsång
Använd över hela världen i tidegärden
Välsignad är Herren, Israels Gud
som besöker sitt folk och ger det frihet
Av nåd och barmhärtighet
ger Gud sitt folk frihet
Friheten tillhör hans folk
vare sig det är fängslat bakom galler
inspärrat som slavar och tvångsarbetare
eller fångat av världens lockande möjligheter
uppslukat av tidsandan, vilsegånget
räddhågat, osäkert
In i detta påpekas som ett himmelskt faktum:
Gud ger sitt folk frihet!

Varje kristen människa är en fri människa
även om hon inte lever fri
utan bunden och som slav
under beroenden, missbruk
i verkligheten är hon fri
och kan upptäcka sin frihet
kan börja andas frihetens höga luft

Frihet för den som alltid är ensam
kan betyda gemenskap, samhörighet med många
och för den som alltid är omgiven av människor
rätten att vara själv, ensam
För den fattige – rikedom
den sjuke – hälsa
Beroende på hur vår tillvaro ser ut
uppfattar vi frihet utifrån oss själva
Men vi glömmer inte att frihet har politisk,
ekonomisk och social betydelse.
Freedom is coming, kunde man påminna varandra
i ofrihetens och apartheidpolitikens Sydafrika.

I En kristen människas frihet, skriver Luther att
En kristen är en fri herre över allting
och ingen underdånig
En kristen är allas tjänare
och var man underdånig
Fri att vara självständig och obunden, fri
Men även fri att välja att stå i tjänst

Det är inte heliga kläder
inte platser, inte övningar
som ger människan hennes frihet
sånt kan vilken skrymtare eller
hycklare som helst ägna sig åt
Det heliga Evangeliet, Guds ord
ger henne friheten
Genom Kristus äger vi friheten
Vi är fria att närma oss Gud
vi behöver inga medlare

Gud står fast vid sitt heliga förbund
och rycker folket ur fiendernas hand
Johannes ska gå före Herren
Han skall komma ner till oss
från höjden
en soluppgång för dem
som är i mörkret
och i dödens skugga
och styra våra fötter in på fredens väg

Sådana ord kan vi knappt förmå oss att säga längre
vi är så balanserade och lagom
Ord som dessa blir i mångas öron mer komiska
än ord med kosmisk räckvidd
De blir retoriska schabloner
istället för påtagliga erfarenheter

Johannes förkunnar soluppgången
frimodigt, djärvt och med ett bildspråk
som pekar mot total förändring:
Varje klyfta skall fyllas
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas
och steniga vägar jämnas.
Och alla människor skall se
Guds frälsning!

För den som mött Gud
hör det halvljumma och utspädda
till det förflutna - nu är allt förändrat.

Ner till oss från höjden
Gud är inte längre avlägsen
långt borta, på distans
Ner till oss från höjden
Till oss, till dig och mig
Guds helighet flyttar in i våra liv
in i vår tillvaro: Ner från höjden

Nu med en ny morgon där
gryningsljuset skingrar dunklet
Gud är soluppgång för den som sitter i mörkret
Gud är soluppgång i dödens skugga

Kolsvarta natten tvingas undan
vi får soluppgång

Men ljuset och friheten är inte alltid påtaglig
varje dag ser vi inte ljuset
vi är famlande, allt är grått, mörkt, vilset
Men soluppgången finns
Guds frihet tillkommer oss!
Den ges oss! Den kommer att lysa!
Den jagar bort mörkret!
Så låt oss bekänna att
Herren Jesus är vår soluppgång!
Då kan vi frimodigt gå ut i frihet

Försoningens dag och uppståndelsen dag
har kommit och allt är förändrat.
Gå ut i den! Äg vad i Kristus du har.
Den värld som är hans på dig väntar.
SvPs 601:1

Jag trivs bäst i andras sällskap

Predikan 2 söndagen efter Trefaldighet
den 1/6 vid Vallfärdsmässan i Riseberga klosterruin

Ska du inte hänga med?
Du kan väl komma med?
Jag fick frågan och sa genast ja.
Vännerna skulle samma kväll
gå på bio för att se den där nya filmen
Men på kvällen hade jag förhinder
jag blev besviken och vännerna kände sig svikna

Frågan som är en uppmaning: Följ med!
Vi vill vara tillsammans
vi vill göra och uppleva saker gemensamt
Men vi har nästan alltid motfrågor
- Vart då? Vart ska vi?
Fotvandra i fjällen, hoppa fallskärm,
flyga ballong, klättra i berg eller
äsch, vi dricker en kopp thé.

Den senaste veckan har man frågat:
Du kan väl följa med…
Vart då?
Till Riseberga,
till gudstjänsten så klart!!

Denna ljuva sommardag förstår vi
varför många med Ulf Lundell
trivs bäst i öppna landskap
Vi ser oss omkring och njuter
av det öppna, av vind och vidd
Guds godhets rikedom slösas

Människan är ett sällskapsdjur
en social varelse som
har svårt att leva enbart av skönhet
Vi behöver samhörighet och gemenskap
Och hur trevliga öppna landskap än är
så sjunger vi oftare samhörighetens lov:
jag trivs bäst i andras sällskap!

Ibland vill vi vara med andra
så ofta och mycket att man undrar
hur vi trivs i vårt eget sällskap,
hur har vi det när vi är ensamma?
Men övergivna är vi inte
inte ens i den mörkaste dödskuggans dal
behöver vi ängslas eller frukta det onda
Ty Du är med mig!

Tänk på när ni blev kallade,
läste vi i Korinterbrevet (1 Kor 1:26-31).
Det var inte många som var mäktiga,
visa eller förnäma när Gud kallade
Gud väljer det som är svagt
det som är ringaktat
Gud har valt oss!
Vi behöver inte skämmas vare sig
inför oss själva eller inför vår Herre
över oss själva, våra brister!

Men visst grubblar många av oss på
om vi duger, om vi passar in
Vi vill smälta in i gruppen, arbetslaget
föreningen eller församlingen.
Vi vill vara med och bli sedda,
bekräftade, accepterade
Ja i själva verket längtar vi alla
efter att bli älskade

I dagens text ( Mk 2:13-17) fattas en fråga
I vår tid undrar alla: varför?
och frågan varför saknas här.
Vi är vana att ta reda på saker och att förhandla
När ska vi gå, vart, hur, kostar det något?
Följ mig säger Jesus
Tänk om Levi hade svarat varför?
Jag har ingen lust
eller som vi ofta säger:
kan vi inte hitta på något annat istället?
Utanför tullhuset sa Jesus: Följ mig!
Och Levi steg upp och följde honom.

Bara så där reser han sig upp
han går sin väg med Jesus
han går från det liv han tidigare levt
och i det ögonblicket sker ett val för livet
Här fanns inga förhandlingar
inga invändningar, inga klargöranden
Här fanns ett omedelbart gensvar
Levi visste att han ville vara med Jesus
Han kände igen Guds vilja
och den drabbade honom!

De flesta har nog sjungit Göte Strandsjös lilla visa:
Jag kan inte vad du kan.
Du kan inte vad jag kan,
men Gud har en uppgift som passar för mej
och en annan som passar för dig
Sån´t man passar för gör man kanske bra.
Sån´t man inte kan gör en annan säkert bättre.
Jag kan inte...

Men vår förmåga att identifiera Guds vilja,
att hitta uppgiften, är det lite si och så med
Vi funderar och tänker och tvivlar
Har jag hört rätt, känns det bra
kan Gud verkligen vilja detta, nu?

Varje människa som kallas in i kyrkans vigningstjänst
prövas och lämplighetsbedöms
De får en avgörande fråga som gäller alla:
Hur vet jag om det är min egen längtan, det jag vill
som talar eller om det är Guds röst som hörs
Jesus som har användning för mig?
(Min vilja och Guds kan förstås också sammanfalla…)

Tänk om kallelsen att följa Jesus
inte genast leder oss ut i sysslor och handlingar
inte blir till stora projekt
Tänk om kallelsen först blir en väg
att vandra in i sig själv
ett sökande efter meningen och målet
den mening som Gud ger
Jesus vill ha det vi kan
våra förmågor vill han ha
De är ju från början Guds gåvor
och i kallelsen gör han anspråk på Dig och på dem

Vandringen in i det egna
blir till en sändning ut till andra!

Men alla svarar inte ja
Jesus berättar (Lk 14) om en man
som bjöd många gäster på fest
Men en hade köpt en åker och
en annan hade skaffat fem par oxar
och en hade just gift sig…
De inbjudna som vi förstår är Guds folk
avböjer vilket förargar värden som är Gud själv
Abrahams barn tackar nej till Guds gästabud!
Vilka genomskinliga ursäkter
mark köper man inte osedd och
fem par oxar är en investering
som kräver att man övervägt
hälsa och kondition

Nu blir det skvaller och skandal
Lite av Damernas värld, Hänt Extra,
Expressen och Aftonbladet
Kom ihåg att vi i kyrkan inte ligger långt efter
och det tisslades och tasslades redan om Jesus
Ryktet går: Jesus ligger till bords med
tullindrivare och syndare
Jesus umgås med dem. Med dem! Hur kan han!
Ja, kanske hade de roligare fester
var de spännande, vetgiriga och underhållande människor?

Det finns fler skäl…
Jesus säger något genom det han gör
Handlingen berättar något
Det du gör talar högre, säger talesättet

Han vill att vi ska följa honom
till och med över gränsen
för det som passar sig
Vi ska ska nöja oss med det präktiga
med dem som redan lever passande liv
Han kommer för att kalla syndare
för att möta de behövande
utöver, bortom och förbi det trygga och invanda
Vi behöver inte gå själva (ensamma)
Vi har sällskap, Jesu sällskap
och vi är kallade och sända

Vi kan inte förskansa oss i
våra församlingshem och kyrkor
bygga borgar runt vår ekonomi
Vi inbjuder folk att komma
men kallelseorden Följ mig betyder mer
Uppdraget Gå ut i hela världen
sänder oss längre

Så om orden Följ mig hörs
ska vi börja förhandla?
Fråga varför?
Eller svara vårt ja
och gå dit han sänder oss…

Som en färja över mörka vatten

2480 passagerare kan finlandsbåten Amorella ta
Två och ett halv tusen människor
kan genom att kliva ombord på det
flytande huset, likt en liten stad,
ta sig mellan Sverige och Finland

Eftersom det inte finns någon Ölandsbro
till Finland får man flyga eller åka båt
Gotlänningarna som har sin huvudförbindelse
mellan ö och fastland med färja
har i många år kallat båten för
gotlänningarnas landsväg
Just för att man tycker att Vägverket
borde stå för den färjan
likaväl som för färjan mellan
det gotländska fastlandet och Fårö

Båten bär som en bro över mörka vatten!
Like a bridge over troubled water…
Jag vet eftersom hela lördagen
färdades jag och många av
församlingens anställda medarbetare
liksom en betydande del av kyrkorådet
över vattnet, burna av Finlandsbåten Amorella

Vi har varit på besök i
Åbo svenska församling och
vi bär varma hälsningar
hem till Olaus Petri församling
från kyrkoherde Eero Sepponen och hans stab.

Torrskodda färdades vi över vattnet
symboliskt genom vattnet
från en stad till en annan
från ett land till ett annat

Vi tänker ibland att stora färjor
tillhör det moderna
men en av de stora färjebyggarna
var en av Bibelns utmärkta snickare: Noa som byggde arken
Han fick i uppdrag att förhindra jordens undergång
Guds uppdrag var tydligt:
rädda livet – bygg en båt!

Hedersmannen Noa lydde
och hans hembyggda färja
blev en livbåt och Noa blev
vår förste store livräddare

Att alla färjebyggare kopierat
hans projekt ser man ju: plats för alla
med flera däck och tillräckligt med
utrymme att sova på
mat och vatten för 40 dagar
Han byggde sjösäkert och i brist
på radar skaffade han en flygande spanare…
(Tänk så mycket royalty Noas
familj gått miste om)
Med oss från den första tiden bär vi bilden
av en farkost, en båt, en färja
som kan rädda mänskligheten.

De flesta av oss här idag befinner sig
i kyrkans mittskepp, en slags katedralkatamaran,
en flerskeppig kyrka, som en farkost
vilken för mänskligheten undan
ondska och fördärv till ett efterlängtat hemland.

Ofta har man använt bilden av kyrkan
som ett skepp, som en livräddningskryssare
På resan påminde komminister Claes oss om
uttrycket: Kyrkans skepp är fast
grundat på hälleberget

Båten har också blivit en symbol
för den ekumeniska rörelsen
Vi färdas tillsammans genom livet,
genom tiden och historien i ett skepp
Kristi kyrkas skepp

Min optimistiska läggning får mig
att vilja påpeka några erfarenheter:
Den som har åkt finlandsbåt en sen kväll
vet att det kan bli fullständigt kaos
ombord på vanliga färjor
Och redan Paulus led skeppsbrott
på en av sina missionsresor
Så vi behöver påminna varandra om
att sammanhållningen ombord är viktig
liksom att man håller fartyget på rätt kurs
På resan har vi sjungit en och annan
visa om havet:
Min båt är så liten och havet så stort,
men Jesus han håller min hand…

När jag var liten sjöng vi ofta den här sången:
Bibeln är boken som Gud oss gav
den är kompassen på livets hav
Följer du den går du ej i kva-av
Bibeln är boken idag!

Anledningen till att texten om Noa
finns med idag är att vi skall
påminnas om vårt dop
Även dopet kan liknas vid en livbåt
Vi görs till Guds utvalda barn i
dopet som räddar undan synd och död
och för oss till det eviga livet!

Den etiopiske hovmannen som vi
också läst om är en sann sökare
Han undersöker och ställer frågorna
och när han får svar blir han så överväldigad
att hans liv förändras: han vill genast bli ett Guds barn!
Finns det något som hindrar att jag blir döpt?
Han vill i detta ögonblick, nu, få höra Guds namn
ropas ut: I Faderns, och Sonens
och den Helige Andes namn

Vi läste att när de stigit upp ur vattnet
ryckte Herrens Ande bort Filippos
Etiopiern blev så gripen av att
bli Guds barn att allt runt omkring
för ett ögonblick försvann
till och med Filippos
Det mesta kom tillbaka men vart
Filippos tog vägen kan man fundera över…
Våra kritiker ser oss så där: vilsna
utan koll på omvärlden, inkrökta drömmare
borta i en annan värld

Men ska man fara med kyrkans skepp
måste man ha omvärlden i sikte
och uppmärksamheten på topp
även om man något ögonblick blir
överväldigade
Men visst, i Jesu närhet finns hänryckning,
finns helig Ande.

Genom kyrkans historia har dopet
var som en biljett, ett pass
förutan vilket man inte kunde
vara med fullt ut
De odöpta fick till och med lämna kyrkan
när nattvardens måltid skulle delas
Nattvarden är de döptas och troendes måltid
Är det att stänga ute, att sätta upp hinder
Nej det är så kyrkan i alla tider
har bekänt och handlat
inte konstigare än att man för att få flyga
till somliga länder behöver biljett, pass och visum

Alla är välkomna i rörelsen till altaret
Innan dopet får man ta emot välsignelsen
och ibland gör de döpta så också
om de av olika anledningar den här dagen
inte deltar i delandet av bröd och vin.

I den Evangelisk-lutherska kyrkans i Finlands katekes
som vi förärades under vår resa i österled
kan vi läsa: Dopet gör oss till Kristi lärjungar
och medlemmar i den kristna kyrkan
Ända sedan vår födelse är vi delaktiga
i människosläktets gemensamma skuld,
men i dopet blir allting förlåtet
och vi kläds i Kriti renhet
Den heliga Anden föder oss på nytt
och ger oss tro, som förtröstar
på dopets löften.

Dopet bär oss genom och över mörka vatten
Med Guds folk som en gång gick
genom Röda havet från slaveri,
förtryck och fångenskap
går vi till ett nytt liv i frihet
Bakom oss lägger vi hela mänsklighetens
koppling till hat, ondska och våld
och framför oss ligger det nya livet i Kristus.
Ett liv öppet för Guds nåd och kärlek.

Predikan 1 söndagen efter Trefaldighet i Olaus Petri kyrka, Örebro

Andra bloggar om: Dop, Noa, Finland, Åbo, Gotland, Finlandsfärjan