Jesus faller första gången /3 stationen/
Att ramla omkull, att snubbla och falla när man bär något är otäckt. Det är då man skadar sig, det går inte att ta emot sig som man brukar. Jesus visste vad som väntade men instinkten är stark. Han försökte säkert hejda fallet och ta emot sig. Inte ens inför döden är kroppen beredd att utan försvar tillåta skador.Jesus faller, liksom vi. Vi faller för att vi felar. Jesus för att han gör det rätta. Kan inte någon hjälpa honom upp…
Jesus möter sin moder /4 stationen/
I Jerusalem finns en the 4th Station T-shirt Shop. När Jesus vandrade vägen stod hans moder Maria kanske just där man idag säljer T-shirts. Kommersen blandas med starka känslor. Israeliska mödrar, Palestinska mödrar eller Argentinska mödrar delar erfarenhet med miljoner andra. Närvarande är alla mödrars förtvivlan över barn som far illa, som går mot undergång och fördärv, som plågas och pinas, som döden väntar på. Maria representerar dem.Alla galna mödrars tysta protest skriar mot himlen. Varför? Kan ingen stoppa detta! Maria ser Jesus och deras blickar möts. Kärlek och förtvivlan utbyts. Med ett ögonkast säger de allt. Ögats blick bär långt bortom orden. Hon ser sin son. Sonen ser sin mor. Mer hinner de inte ty döden väntar otåligt.
onsdag 8 april 2009
Andra stationen
Jesus tar korset på sig /station 2/
Hantverkarna har gjort sitt. Korset, ett bland många de tillverkat, blir hans. Han tar sitt kors på sig, lyfter upp det. Kosuke Koyamas bok Det svårhanterliga korset (Verbum, 1983) hette på engelska: No handle on the cross. Han skrev att Jesus inte bär sitt kors som en affärsman bär sin portfölj. En portfölj eller en lunchbox har ett handtag. Handtaget står för kontroll och lätthet. Så önskar många att det vore. Enkelt och bekvämt.
Det Jesus erbjuder är inte glättighet och eufori, han visar oss ett obekvämt, svårhanterligt och tungt kors. Diaboliskt i sin tyngd, han bär död på sina axlar, det otympliga korsverktyget som saknar handtag och som snart ska ta hans liv. Han bär sin börda, den blir hans död.
Hur vi än vill undkomma måste också vi bära döden på våra axlar. Ingen trevlighetslängtan i världen kan sudda ut att livet slutar i död. Att promenera i Jesu fotspår bärande på någon accessoar med handtag är inte vad livet som kristen går ut på.
Ibland är vägen lättgånget enkel och vi har inget att bära, just då slipper vi den andra milen – men korsets otymplighet och tyngd kommer även till oss för att vi ska få lyfta och bära. När det händer vet vi att han tar korset på sig.
Vi dröjer och undrar: måste det vara så svårt, så tungt?
Hantverkarna har gjort sitt. Korset, ett bland många de tillverkat, blir hans. Han tar sitt kors på sig, lyfter upp det. Kosuke Koyamas bok Det svårhanterliga korset (Verbum, 1983) hette på engelska: No handle on the cross. Han skrev att Jesus inte bär sitt kors som en affärsman bär sin portfölj. En portfölj eller en lunchbox har ett handtag. Handtaget står för kontroll och lätthet. Så önskar många att det vore. Enkelt och bekvämt.
Det Jesus erbjuder är inte glättighet och eufori, han visar oss ett obekvämt, svårhanterligt och tungt kors. Diaboliskt i sin tyngd, han bär död på sina axlar, det otympliga korsverktyget som saknar handtag och som snart ska ta hans liv. Han bär sin börda, den blir hans död.
Hur vi än vill undkomma måste också vi bära döden på våra axlar. Ingen trevlighetslängtan i världen kan sudda ut att livet slutar i död. Att promenera i Jesu fotspår bärande på någon accessoar med handtag är inte vad livet som kristen går ut på.
Ibland är vägen lättgånget enkel och vi har inget att bära, just då slipper vi den andra milen – men korsets otymplighet och tyngd kommer även till oss för att vi ska få lyfta och bära. När det händer vet vi att han tar korset på sig.
Vi dröjer och undrar: måste det vara så svårt, så tungt?
Första stationen
Korsvägsandakter – hur många vet vad det är? Internationellt, till exempel i katolsk tradition, har man sett värdet i att vandra lidandets väg med Jesus. Allt fler märker att dramat kan hjälpa oss inte bara att komma nära trons Jesus utan också att komma till tals med och förstå något av det obegripliga i våra liv. Längs via Dolorosa på väg till Golgata finns stationerna. Och i många kyrkor nu i Stilla veckan, i passionstiden vandrar kristna samma väg i meditation och andakt, i bön, psalm och bibeltext.
Vad kan en vandring med Jesus i hans lidande ge en modern nutidsmänniska? I förväg vet man knappast. När jag fick besöka födelsekyrkan i Betlehem eller gå längs Via Dolorosa blev stegen mättade av mening och laddade med känslor. En upplevelse släkt med den som varje besökare vid en historiskt betydelsefull plats kan känna igen. Tankarna i sådana situationer har inte bara handlat om den egna närvaron där på platsen - utan gällt skeendet då för länge sedan och märkligt nog fick det liv på nytt, blev som samtida.
Korsvägsvandringen berör mig som individ, men rör samtidigt oss i församlingen som gemenskap. De olika rollerna öppnar perspektiven, se där deltar vi, jag blir en medlevande. Än är jag åskådare, än agerande. Än sköljs vi förundrade med och än frågar vi vad den aktuella handlingen betyder. Hur tänker man när oskulden görs skyldig? Varför döma en person som är utan skuld?
Jesus döms till döden. /Första stationen/
Pilatus tvättar sin händer. Tvår dem. Som gnuggade han bort all skuld. Det som händer här vill Pilatus inte ta del i. Inte ens den mäktige Pilatus lyckas hejda förloppet. Hans handfat har många skaffat sig. En förträfflig liten ceremoni för att markera sin oskuld. Men så ofta när vi tvättar våra händer i oskuldens bunke öppnar sig klyftan mellan det vi gör och det vi är. Alltför ofta är bedyrandet av oskuld en yttre gest. I det inre fäster skuld och skam, i våra hjärtan bygger den bo.
Tänk så många som kunde göra något men som avstod och teg. Som vi ofta gör. Vi står vid sidan om och ser på och tänker att inget kan hejda det som sker. Varför ställa sig i vägen, varför riskera att bli manglad och överkörd. De som kämpar blir övergivna i sin strid. Till och med när striden berör oss ser vi förvånade på. Om vi inte vänder oss bort. Låtsas som om det regnar. Det finns sjöfåglar, har jag hört sägas, som fortsätter simma som om ingen fara är å färde när rovfågeln cirklar ovanför.
Hans vänner finns inte där. De har sina bestyr, de har blivit upptagna med annat. När Jesus döms står han ensam. Gud verkar redan ha övergivit honom. Den upplevelsen är samtidens och ibland också vår. Den Gud vi tvivlar på befäster vår tro och överger oss. Men känslan är en orkeslös följeslagare och en ständig svikare. Upplevelsen bedrar oss. Efteråt inser vi det vi då inte kunde fatta – då i övergivenhetens ögonblick bars vi.
Nu döms Jesus och vi har med det att göra. Allt det som varit och det som kommer har en brännpunkt i denna dom. Min brist, mina felsteg är det som prövas när Jesus döms. Se människan. Över Jesus faller domen som är vår.
Vad kan en vandring med Jesus i hans lidande ge en modern nutidsmänniska? I förväg vet man knappast. När jag fick besöka födelsekyrkan i Betlehem eller gå längs Via Dolorosa blev stegen mättade av mening och laddade med känslor. En upplevelse släkt med den som varje besökare vid en historiskt betydelsefull plats kan känna igen. Tankarna i sådana situationer har inte bara handlat om den egna närvaron där på platsen - utan gällt skeendet då för länge sedan och märkligt nog fick det liv på nytt, blev som samtida.
Korsvägsvandringen berör mig som individ, men rör samtidigt oss i församlingen som gemenskap. De olika rollerna öppnar perspektiven, se där deltar vi, jag blir en medlevande. Än är jag åskådare, än agerande. Än sköljs vi förundrade med och än frågar vi vad den aktuella handlingen betyder. Hur tänker man när oskulden görs skyldig? Varför döma en person som är utan skuld?
Jesus döms till döden. /Första stationen/
Pilatus tvättar sin händer. Tvår dem. Som gnuggade han bort all skuld. Det som händer här vill Pilatus inte ta del i. Inte ens den mäktige Pilatus lyckas hejda förloppet. Hans handfat har många skaffat sig. En förträfflig liten ceremoni för att markera sin oskuld. Men så ofta när vi tvättar våra händer i oskuldens bunke öppnar sig klyftan mellan det vi gör och det vi är. Alltför ofta är bedyrandet av oskuld en yttre gest. I det inre fäster skuld och skam, i våra hjärtan bygger den bo.
Tänk så många som kunde göra något men som avstod och teg. Som vi ofta gör. Vi står vid sidan om och ser på och tänker att inget kan hejda det som sker. Varför ställa sig i vägen, varför riskera att bli manglad och överkörd. De som kämpar blir övergivna i sin strid. Till och med när striden berör oss ser vi förvånade på. Om vi inte vänder oss bort. Låtsas som om det regnar. Det finns sjöfåglar, har jag hört sägas, som fortsätter simma som om ingen fara är å färde när rovfågeln cirklar ovanför.
Hans vänner finns inte där. De har sina bestyr, de har blivit upptagna med annat. När Jesus döms står han ensam. Gud verkar redan ha övergivit honom. Den upplevelsen är samtidens och ibland också vår. Den Gud vi tvivlar på befäster vår tro och överger oss. Men känslan är en orkeslös följeslagare och en ständig svikare. Upplevelsen bedrar oss. Efteråt inser vi det vi då inte kunde fatta – då i övergivenhetens ögonblick bars vi.
Nu döms Jesus och vi har med det att göra. Allt det som varit och det som kommer har en brännpunkt i denna dom. Min brist, mina felsteg är det som prövas när Jesus döms. Se människan. Över Jesus faller domen som är vår.
tisdag 24 februari 2009
Vilket under att höra och se
Har Du ropat på någon i vimlet framför Dig? Har Du ropat på en Ingemar som visade sig heta Kurt, eller på en Eva som faktiskt var en Katarina? Man såg fel. Många lystrade och försökte se vem som ropat.
Och jag har reagerat och tittat mig omkring när någon ropat: Hasse! Jag har trott att de menade Lasse. Någon ropar och vi reagerar. När en blind tiggare idag ropar på Jesus, Davids son, reagerar Jesus. Och det får följdverkningar för hela livet. Hur var det nu det stod?
Idag förutsäger Jesus sitt förestående lidande inför oförstående lärjungar. Och han lyssnar till och botar en blind tiggare. Jesus visar sig ha profetisk syn och makt över dövhet – förmågor som hör samman med det vi betecknar som under, sådant som bryter sambandet orsak-verkan. Men som leder till nya samband, ett Jesu ingripande (orsak) som får följder (verkan).
Den blinde tiggaren kunde inte se. Idag skulle vi nog säga att han hade ett fysiskt funktionshinder. Många, ibland inom men oftare utanför kyrkan, blir mycket störda av att Jesus genom sina handlingar gör under, ställer sig över eller bryter mot naturlagarna. Visserligen hade man ännu inte kommit på att det fanns några naturlagar, men i alla fall…
Kan man avfärda textens anspråk på under? Det är väl det man gör när man vill förstå det Jesus gör konkret och fysiskt och får det till att handla om det mentala och andliga. I så fall handlar texten om ny insikt, medvetenhet, klarsyn? Lärjungarnas oförmåga att förstå (blindhet) det lidande Jesus måste genomgå skulle då ha sin motsvarighet i tiggarens blindhet.
Han vid sidan om vägen, lider han av andlig blindhet? Av den oförmåga vi alla lider av när vi inte inser vad som verkligen är viktigt? Betyder tiggarens återställda syn att han fått en andlig insikt, till exempel om att Jesus gör fri och upprättar?
Texterna öppnar ibland för en sådan läsning. Och det är bra – så att vi inte låser in texten i en enda förklaringsmodell. Men ett konsekvent avfärdande av under på materiens och kroppens område blir också egendomligt.
Jesu frälsande och befriande makt är enligt alla Evangelierna verksam kroppsligt, andligt och socialt. Det blir synligt om vi granskar de predikotexter kyrkan antagit för kyrkoåret. Vill man bortse från att något händer på materiens och fysikens ordning krävs en strängt genomförd symbolisk bibelsyn, en konsekvent och långtgående omtolkning. En poetisk eller allegorisk tolkning har absolut sin plats – men kan den verkligen svara upp mot bibelordets anspråk, mot den flod av vittnesbörd texterna innehåller, mot texternas grundmurade övertygelse om Guds makt över människor och ting?
Dagens frukost innebar att jag långsamt bläddrade mig igenom alla den 1 årgångens evangelietexter. Detta kyrkoår innehåller bland annat följande: Påstående om att människosonen ska komma åter på ett moln. Marias lovsång om hur härskare ska störtas och hungriga mättas av Guds goda. Inkarnationens under – Gud kommer i mänsklig gestalt. Ord kommer att läggas i munnen på, och faderns ande tala genom, människor. Änglar uppenbarar sig 2 gånger för Josef och hjälper honom i samband med flykten till Egypten. Stjärntydare finner vägen till krubban med hjälp av en stjärna. Guds ande blir synlig som en duva och en röst talar ur himlen vid Jesu dop. Jesus förvandlar vatten till vin vid ett bröllop. En officers förlamade tjänare botas på avstånd. Jesus stillar både en storm och oroade lärjungar. Jesus botar en sjuk på en sabbat. Idag på Fastlagssöndagen botas en blind. Jesus fastar och Djävulen för honom till olika platser men Jesus står emot och då betjänas Jesus av änglar. En kananeisk kvinnas demonangripna dotter botas. Jesus driver ut en stum demon och undervisar om demoner och orena andar. Sedan kommer ett av de verkligt mäktiga undren när 5 kornbröd och 2 fiskar räcker till femtusen män (och fler därtill).
Vi möter påskens lidande och uppståndelsen under. Jesus visar sig på vägen till Emmaus. Jesus visar för sina lärjungar på stranden och hjälper dem att få en rekordfångst. Jesus blir upptagen till himmelen. Anden, hjälparen, skall komma. Tungor av eld syns vid pingstens under då alla genom Andens utgjutande förstår främmande tungomål. De som är som barn skall få uppenbarelse. Jesus kallar lärjungar och ger en fiskelycka som får båtarna att nästan sjunka. På förklaringsberget uppenbaras i ett ljusfenomen Mose och Elia. En döv man botas. Jesus uppväcker Lasaros från de döda.
Vilken imponerande katalog över Guds makt! Vilka texter om att vi vilar i Guds kärleksfulla händer - i liv och död. Om att frälsning, upprättelse och befrielse är möjlig.
Den blindes rop känner vi igen: Kyrie Eleison! Herre förbarma Dig! Vi hör hela världens förtvivlade rop på hjälp. Ropen hörs ur Gazas ruiner, från alla flyktingläger jorden runt, orden som viskas från svältens slagfält och törstens torra öknar. Bönen om förbarmande som suckas bland sjuka och fattiga och som skriks ut av fångna och förtryckta: förbarma dig, förbarma dig över oss! Och ropen tystas ner. Gång på gång. Av lärjungar och av andra.
Förtvivlan. Ingen hör, ingen ser, ingen bryr sig! Så kan drabbade uppleva det vare sig de bor i överflödets Sverige eller i Aids-epidemins Afrika.
Men Guds ord talar om något annat. Om något som ger hopp! I texten den 3 advent (Mt 11:2-11) ger Jesus en bra sammanfattning: Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser, säger Jesus, att blinda ser och lama går, att spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud!
Samma hopp läser Jesus om i Nasarets synagoga: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4:16-23)
Befrielsen från sjukdom eller från vidriga sociala och politiska villkor ges av Gud. Fångenskapen i sjukdom eller i läger, som Guantanamo eller Abu Ghraib, eller tusentals andra i all världens länder, liknar varandra. Längtan efter frihet har samma rötter. Friheten finns ett läkemedel bort. Friheten ligger på andra sidan en mur. Friheten bortom ett antal gevärspipor. Frälsning och befrielse hör samman med hela vårt liv, med hela vår varelse. Kroppsligt och andligt. Politiskt och Socialt. Ny insikt och nytt medvetande kan komma från Gud, men det kan även hörsel och syn göra.
Och vi då? Vi kan göra Jesu fråga till vår: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Tiggaren vill få sin syn. Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.
Tack och lov att det inte står att allt folket genast tvivlade. Eller att allt folket genast undrade om Gud alls finns. Tänk om det hade ståptt skrivet att folket hävdade att Jesus inte hade ett skvatt med det som skedde att göra utan den blinde tiggaren hade i alla fall fått tillbaka sin syn. Alllt folket som såg det som skedde trodde att det de hade varit med om inte alls hade hänt; och hade det verkligen hänt så var det i alla fall bara en yttre metafor för något inre och psykologiskt.
Ylva Eggehorn har skrivit en psalm om hur Gud handlar, hon skriover poetiskt om under. Psalmen bygger på Bibeltexter om hur Gud öppnar blindas ögon och läker slagnas sår. Vi sjöng orden nyss i vår gudstjänst och nu får de också sätta punkt för predikan:
Mitt i en värld av mörker jag hör att någon går, och öppnar blindas ögon och läker slagnas sår. Förr var jag blind, nu kan jag se, och det är allt jag vet. Förr var jag blind. Hur jag kan se är Herrens hemlighet.
Mitt i en värld av mörker går kärleksljuset fram, jag ser, jag ser att Jesus Messias är hans namn. Förr var jag blind… (Psalm 246, vers 1 och 6)
Predikan i Olaus Petri kyrka, Örebro
Fastlagssöndagen den 22 februari 2009
Predikotext: Lukasevangeliet 18:31-43
Och jag har reagerat och tittat mig omkring när någon ropat: Hasse! Jag har trott att de menade Lasse. Någon ropar och vi reagerar. När en blind tiggare idag ropar på Jesus, Davids son, reagerar Jesus. Och det får följdverkningar för hela livet. Hur var det nu det stod?
Idag förutsäger Jesus sitt förestående lidande inför oförstående lärjungar. Och han lyssnar till och botar en blind tiggare. Jesus visar sig ha profetisk syn och makt över dövhet – förmågor som hör samman med det vi betecknar som under, sådant som bryter sambandet orsak-verkan. Men som leder till nya samband, ett Jesu ingripande (orsak) som får följder (verkan).
Den blinde tiggaren kunde inte se. Idag skulle vi nog säga att han hade ett fysiskt funktionshinder. Många, ibland inom men oftare utanför kyrkan, blir mycket störda av att Jesus genom sina handlingar gör under, ställer sig över eller bryter mot naturlagarna. Visserligen hade man ännu inte kommit på att det fanns några naturlagar, men i alla fall…
Kan man avfärda textens anspråk på under? Det är väl det man gör när man vill förstå det Jesus gör konkret och fysiskt och får det till att handla om det mentala och andliga. I så fall handlar texten om ny insikt, medvetenhet, klarsyn? Lärjungarnas oförmåga att förstå (blindhet) det lidande Jesus måste genomgå skulle då ha sin motsvarighet i tiggarens blindhet.
Han vid sidan om vägen, lider han av andlig blindhet? Av den oförmåga vi alla lider av när vi inte inser vad som verkligen är viktigt? Betyder tiggarens återställda syn att han fått en andlig insikt, till exempel om att Jesus gör fri och upprättar?
Texterna öppnar ibland för en sådan läsning. Och det är bra – så att vi inte låser in texten i en enda förklaringsmodell. Men ett konsekvent avfärdande av under på materiens och kroppens område blir också egendomligt.
Jesu frälsande och befriande makt är enligt alla Evangelierna verksam kroppsligt, andligt och socialt. Det blir synligt om vi granskar de predikotexter kyrkan antagit för kyrkoåret. Vill man bortse från att något händer på materiens och fysikens ordning krävs en strängt genomförd symbolisk bibelsyn, en konsekvent och långtgående omtolkning. En poetisk eller allegorisk tolkning har absolut sin plats – men kan den verkligen svara upp mot bibelordets anspråk, mot den flod av vittnesbörd texterna innehåller, mot texternas grundmurade övertygelse om Guds makt över människor och ting?
Dagens frukost innebar att jag långsamt bläddrade mig igenom alla den 1 årgångens evangelietexter. Detta kyrkoår innehåller bland annat följande: Påstående om att människosonen ska komma åter på ett moln. Marias lovsång om hur härskare ska störtas och hungriga mättas av Guds goda. Inkarnationens under – Gud kommer i mänsklig gestalt. Ord kommer att läggas i munnen på, och faderns ande tala genom, människor. Änglar uppenbarar sig 2 gånger för Josef och hjälper honom i samband med flykten till Egypten. Stjärntydare finner vägen till krubban med hjälp av en stjärna. Guds ande blir synlig som en duva och en röst talar ur himlen vid Jesu dop. Jesus förvandlar vatten till vin vid ett bröllop. En officers förlamade tjänare botas på avstånd. Jesus stillar både en storm och oroade lärjungar. Jesus botar en sjuk på en sabbat. Idag på Fastlagssöndagen botas en blind. Jesus fastar och Djävulen för honom till olika platser men Jesus står emot och då betjänas Jesus av änglar. En kananeisk kvinnas demonangripna dotter botas. Jesus driver ut en stum demon och undervisar om demoner och orena andar. Sedan kommer ett av de verkligt mäktiga undren när 5 kornbröd och 2 fiskar räcker till femtusen män (och fler därtill).
Vi möter påskens lidande och uppståndelsen under. Jesus visar sig på vägen till Emmaus. Jesus visar för sina lärjungar på stranden och hjälper dem att få en rekordfångst. Jesus blir upptagen till himmelen. Anden, hjälparen, skall komma. Tungor av eld syns vid pingstens under då alla genom Andens utgjutande förstår främmande tungomål. De som är som barn skall få uppenbarelse. Jesus kallar lärjungar och ger en fiskelycka som får båtarna att nästan sjunka. På förklaringsberget uppenbaras i ett ljusfenomen Mose och Elia. En döv man botas. Jesus uppväcker Lasaros från de döda.
Vilken imponerande katalog över Guds makt! Vilka texter om att vi vilar i Guds kärleksfulla händer - i liv och död. Om att frälsning, upprättelse och befrielse är möjlig.
Den blindes rop känner vi igen: Kyrie Eleison! Herre förbarma Dig! Vi hör hela världens förtvivlade rop på hjälp. Ropen hörs ur Gazas ruiner, från alla flyktingläger jorden runt, orden som viskas från svältens slagfält och törstens torra öknar. Bönen om förbarmande som suckas bland sjuka och fattiga och som skriks ut av fångna och förtryckta: förbarma dig, förbarma dig över oss! Och ropen tystas ner. Gång på gång. Av lärjungar och av andra.
Förtvivlan. Ingen hör, ingen ser, ingen bryr sig! Så kan drabbade uppleva det vare sig de bor i överflödets Sverige eller i Aids-epidemins Afrika.
Men Guds ord talar om något annat. Om något som ger hopp! I texten den 3 advent (Mt 11:2-11) ger Jesus en bra sammanfattning: Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser, säger Jesus, att blinda ser och lama går, att spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud!
Samma hopp läser Jesus om i Nasarets synagoga: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4:16-23)
Befrielsen från sjukdom eller från vidriga sociala och politiska villkor ges av Gud. Fångenskapen i sjukdom eller i läger, som Guantanamo eller Abu Ghraib, eller tusentals andra i all världens länder, liknar varandra. Längtan efter frihet har samma rötter. Friheten finns ett läkemedel bort. Friheten ligger på andra sidan en mur. Friheten bortom ett antal gevärspipor. Frälsning och befrielse hör samman med hela vårt liv, med hela vår varelse. Kroppsligt och andligt. Politiskt och Socialt. Ny insikt och nytt medvetande kan komma från Gud, men det kan även hörsel och syn göra.
Och vi då? Vi kan göra Jesu fråga till vår: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Tiggaren vill få sin syn. Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.
Tack och lov att det inte står att allt folket genast tvivlade. Eller att allt folket genast undrade om Gud alls finns. Tänk om det hade ståptt skrivet att folket hävdade att Jesus inte hade ett skvatt med det som skedde att göra utan den blinde tiggaren hade i alla fall fått tillbaka sin syn. Alllt folket som såg det som skedde trodde att det de hade varit med om inte alls hade hänt; och hade det verkligen hänt så var det i alla fall bara en yttre metafor för något inre och psykologiskt.
Ylva Eggehorn har skrivit en psalm om hur Gud handlar, hon skriover poetiskt om under. Psalmen bygger på Bibeltexter om hur Gud öppnar blindas ögon och läker slagnas sår. Vi sjöng orden nyss i vår gudstjänst och nu får de också sätta punkt för predikan:
Mitt i en värld av mörker jag hör att någon går, och öppnar blindas ögon och läker slagnas sår. Förr var jag blind, nu kan jag se, och det är allt jag vet. Förr var jag blind. Hur jag kan se är Herrens hemlighet.
Mitt i en värld av mörker går kärleksljuset fram, jag ser, jag ser att Jesus Messias är hans namn. Förr var jag blind… (Psalm 246, vers 1 och 6)
Predikan i Olaus Petri kyrka, Örebro
Fastlagssöndagen den 22 februari 2009
Predikotext: Lukasevangeliet 18:31-43
tisdag 20 januari 2009
måndag 5 januari 2009
Har Du tid att vara?
Innan vi tar oss till Jerusalem
på Jesu tid måste vi
säga något om situationen i Gaza
Där råder nu ett oförsonligt krig
Ingen och inget tycks kunna
hejda våldets spiral
Raketer har regnat över Israel
och Israel har invaderat
denna hermetiskt tillslutna stad
efter dagar av beskjutning
vi känner förtvivlan över det som händer
och önskar att världssamfundet ska
ingripa för att hejda dödandet
Många civila offer har krävts
Vi kan ha olika uppfattningar och sympatier
alla, även propalestinier och proisraeler
behöver be och arbeta
för att de som har makt
Israels regering, Hamas och andra
inte förlitar sig på militära åtgärder
utan verkar för rättvisa
och rättfärdighet
Fred är en mänsklig plikt
och ett gudomligt uppdrag
Vi ber för eld upphör
för försoning och fred
Det kan för oss i Sverige
tyckas vara en avlägsen konflikt
men världen har krympt
vi har människor från området
som permanent flyttat till vårt land
Och nyhetsrapportering drar in oss
i det som händer där borta
Redan på Jesu tid var det oroligt
Israel var ockuperat av Rom
Nu förflyttar vi oss till Jerusalem
och möter den 12-årige Jesus
Hur kunde pojken bli kvar
utan att föräldrarna visste om det?
En förklaring kan vara att man reste
i stora sällskap till högtiderna
Grupperna kunde vara så stora
att man inte hade överblick över
var alla befann sig
Ungdomarna som inte behövde
ta hand om syskon kanske fick
springa före eller komma släntrande efter
Efter en dags färd märker Maria och Josef
att Jesus inte är där – och de måste leta
Säkert är de ganska oroliga
Efter tre dagar fann de honom i templet
Tre dagar – det hade i vår tid
betytt att Radio och TV
och pressen hade basunerat ut
försvinnandet
12-årig pojke försvunnen
i samband med religiös högtid
På resa från Jerusalem till Nasaret försvann
på torsdagen en 12-årig pojke
Han var vid försvinnandet iklädd…
För den som letar blir tiden viktig
Varje sekund av oro är outhärdlig
än kryper tiden fram
än galopperar den
Ju längre som någon är borta
försvunnen
desto mer växer oron
för att något har hänt
Har pojken blivit sjuk
har han blivit skadad
har någon behövt en ung slav?
Maria och Josefs tid
är febrig av letande
Lärarna i templet har all tid i världen
i något vi kunde beskriva som en annan
tidszon, sitter Jesus
Han lyssnar och ställer frågor
obekymrad om att tiden utanför
går i andra banor
Och hans insikter fick deltagarna att
häpna
Han sitter där som en påminnelse till vår tid
om att barn och ungdomar har rätt
till andlig utveckling, till tro, till religion
De har rätt att ta plats
Kollisionen mellan världar och verkligheter
blir tydlig när Maria och Josef
kommer infarande
De blev bestörta, står det
Den som reser, den som letar efter
en försvunnen är mycket beroende av tiden
Den som söker efter visdom
efter Guds mening och mönster
måste ha tid
då går det inte att skära hörn
att försöka spara en timme
eller tjäna en minut eller två
som vi säger
som om tiden gick att hejda
kunde reserveras för ett annat tillfälle
eller sättas in på ett konto
Metoden som lärarna i templet
använde har många av oss
någon gång själva fått glädjen att pröva
Samtalet blir en resa där man tillsammans med
någon mer trosbevandrad och erfaren
får vrida och vända på textens budskap
och får se den ur olika synvinklar
Man har fått väva samman
text, egen och andras erfarenhet
I Bibeln finns många sådana möten
Nikodemos som i natten kommer
till Jesus för att förstå ny födelse
Ett annat samtal äger rum när Jesus
slår sig ner med kvinnan vid Sykars brunn
Sådana samtal har lett många av oss
in i trons och kyrkans värld
Vuxna hade tid och intresse
De samtalade med oss unga, vägledde oss
Sådana samtal kan fortfarande ge stöd
och vägledning om vi ger det tid
inte stirrar på klockan och funderar
över allt vi kommer att missa
Redan då har vi avlägsnat oss
från det mellanmänskliga möte
som speglar mötet mellan Gud och människa
Gud har tid, Guds tålamods tid
tid utan begränsning
Vi ska idag också säga något om Guds hus
platsen där tiden kan flyta i andra banor
där evigheten för en stund kan bre ut sig
och minutvisarna får dröja
I templet för Jesus
i kyrkan för oss
finns markörer som får oss
att blicka mot det obegränsade
det eviga
Altaret platsen där himmel och jord möts
Himmelrikets måltid mitt ibland oss
i tiden men med öppenhet för
alla som gått före och delar gemenskapen
dem som vi en gång
ska sitta till bords med
Därför blir det så viktigt att värna detta rum
som en annan och särskild plats
Något annat än torget
än ett centrum, en affärsgata
en terminal…
Platsen för sökandet efter visdom
efter Guds mening och mönster
efter den frid och ro som
inte låter jäkta sig
Här i detta rum
i denna gudstjänst
möts himmel och jord
tid och evighet
och vi får med Samuel längtande säga:
Tala Herre, din tjänare hör
Predikan i Olaus Petri kyrka
4/1 2009 Söndagen efter Nyår
Lukasevangeliet 2:42-52
på Jesu tid måste vi
säga något om situationen i Gaza
Där råder nu ett oförsonligt krig
Ingen och inget tycks kunna
hejda våldets spiral
Raketer har regnat över Israel
och Israel har invaderat
denna hermetiskt tillslutna stad
efter dagar av beskjutning
vi känner förtvivlan över det som händer
och önskar att världssamfundet ska
ingripa för att hejda dödandet
Många civila offer har krävts
Vi kan ha olika uppfattningar och sympatier
alla, även propalestinier och proisraeler
behöver be och arbeta
för att de som har makt
Israels regering, Hamas och andra
inte förlitar sig på militära åtgärder
utan verkar för rättvisa
och rättfärdighet
Fred är en mänsklig plikt
och ett gudomligt uppdrag
Vi ber för eld upphör
för försoning och fred
Det kan för oss i Sverige
tyckas vara en avlägsen konflikt
men världen har krympt
vi har människor från området
som permanent flyttat till vårt land
Och nyhetsrapportering drar in oss
i det som händer där borta
Redan på Jesu tid var det oroligt
Israel var ockuperat av Rom
Nu förflyttar vi oss till Jerusalem
och möter den 12-årige Jesus
Hur kunde pojken bli kvar
utan att föräldrarna visste om det?
En förklaring kan vara att man reste
i stora sällskap till högtiderna
Grupperna kunde vara så stora
att man inte hade överblick över
var alla befann sig
Ungdomarna som inte behövde
ta hand om syskon kanske fick
springa före eller komma släntrande efter
Efter en dags färd märker Maria och Josef
att Jesus inte är där – och de måste leta
Säkert är de ganska oroliga
Efter tre dagar fann de honom i templet
Tre dagar – det hade i vår tid
betytt att Radio och TV
och pressen hade basunerat ut
försvinnandet
12-årig pojke försvunnen
i samband med religiös högtid
På resa från Jerusalem till Nasaret försvann
på torsdagen en 12-årig pojke
Han var vid försvinnandet iklädd…
För den som letar blir tiden viktig
Varje sekund av oro är outhärdlig
än kryper tiden fram
än galopperar den
Ju längre som någon är borta
försvunnen
desto mer växer oron
för att något har hänt
Har pojken blivit sjuk
har han blivit skadad
har någon behövt en ung slav?
Maria och Josefs tid
är febrig av letande
Lärarna i templet har all tid i världen
i något vi kunde beskriva som en annan
tidszon, sitter Jesus
Han lyssnar och ställer frågor
obekymrad om att tiden utanför
går i andra banor
Och hans insikter fick deltagarna att
häpna
Han sitter där som en påminnelse till vår tid
om att barn och ungdomar har rätt
till andlig utveckling, till tro, till religion
De har rätt att ta plats
Kollisionen mellan världar och verkligheter
blir tydlig när Maria och Josef
kommer infarande
De blev bestörta, står det
Den som reser, den som letar efter
en försvunnen är mycket beroende av tiden
Den som söker efter visdom
efter Guds mening och mönster
måste ha tid
då går det inte att skära hörn
att försöka spara en timme
eller tjäna en minut eller två
som vi säger
som om tiden gick att hejda
kunde reserveras för ett annat tillfälle
eller sättas in på ett konto
Metoden som lärarna i templet
använde har många av oss
någon gång själva fått glädjen att pröva
Samtalet blir en resa där man tillsammans med
någon mer trosbevandrad och erfaren
får vrida och vända på textens budskap
och får se den ur olika synvinklar
Man har fått väva samman
text, egen och andras erfarenhet
I Bibeln finns många sådana möten
Nikodemos som i natten kommer
till Jesus för att förstå ny födelse
Ett annat samtal äger rum när Jesus
slår sig ner med kvinnan vid Sykars brunn
Sådana samtal har lett många av oss
in i trons och kyrkans värld
Vuxna hade tid och intresse
De samtalade med oss unga, vägledde oss
Sådana samtal kan fortfarande ge stöd
och vägledning om vi ger det tid
inte stirrar på klockan och funderar
över allt vi kommer att missa
Redan då har vi avlägsnat oss
från det mellanmänskliga möte
som speglar mötet mellan Gud och människa
Gud har tid, Guds tålamods tid
tid utan begränsning
Vi ska idag också säga något om Guds hus
platsen där tiden kan flyta i andra banor
där evigheten för en stund kan bre ut sig
och minutvisarna får dröja
I templet för Jesus
i kyrkan för oss
finns markörer som får oss
att blicka mot det obegränsade
det eviga
Altaret platsen där himmel och jord möts
Himmelrikets måltid mitt ibland oss
i tiden men med öppenhet för
alla som gått före och delar gemenskapen
dem som vi en gång
ska sitta till bords med
Därför blir det så viktigt att värna detta rum
som en annan och särskild plats
Något annat än torget
än ett centrum, en affärsgata
en terminal…
Platsen för sökandet efter visdom
efter Guds mening och mönster
efter den frid och ro som
inte låter jäkta sig
Här i detta rum
i denna gudstjänst
möts himmel och jord
tid och evighet
och vi får med Samuel längtande säga:
Tala Herre, din tjänare hör
Predikan i Olaus Petri kyrka
4/1 2009 Söndagen efter Nyår
Lukasevangeliet 2:42-52
torsdag 25 december 2008
Förundran, skimmer och ljus
Några av Er körde bil till midnattsmässan
och förmodligen hittade Ni enkelt vägen
Ni visste vart Ni skulle
Olaus Petri kyrka vet man väl var den ligger?!
Men om NI inte hade vetat
kunde vägskyltarna ha hjälpt Er
De ger tecken, pekar och visar
Den som är på väg har nytta av skyltar
som drar gränser och hjälper till
att peka ut riktningen
En skylt till en färjeterminal
kan avgöra om hemresan blir av
En skog av skyltar kantar våra vägar
räkna dem gärna – det gör jag ibland
De ska hjälpa oss när vi gör våra vägval
vi avkodar dem snabbt och skickligt
På Jesu tid gick resorna långsamt
Man kunde stanna vid vägskälen och fråga
Fanns det alls vägskyltar från Nasaret till Betlehem?
Håll till vänster efter Jerusalem?
Visste Ni förresten att Sverige har en Vägmärkesförordning?
3 § Vägmärken och andra anordningar skall…ge trafikanten vägledning, styrning och information för en effektiv och säker trafik. Vägmärken och andra anordningar skall vara utformade och placerade samt i sådant skick att de kan upptäckas i tid och förstås av de trafikanter som de är avsedda för.
(Vägmärkesförordningen 2007:90 § 3)
Vägledning, styrning och information
är inte det vad tro och religion också handlar om?
Om vi vill bege oss till okända platser
Läser vi kartor och vägbeskrivningar
Somliga följer skyltarna, andra
hör röster och följer dem
(det är inte så andligt som det låter)
eftersom de har skaffat GPS
Så småningom tar vi oss dit vi önskar
Men till det rike som inte är av denna världen
hittar vi inga vanliga skyltar längs vägarna
Vi behöver andra anvisningar
Bibeltexterna fungerar som kartor, skyltar
Med hjälp av berättelserna
där upptäcker vi tecken på Guds rike
men vi måste uppfatta, tolka och förstå
Jul efter jul läser vi julevangeliet, en märklig berättelse
Enligt kristen tro är den vägvisare
ger vägledning, styrning och information
Alla sinnen behövs när vi närmar oss texten
Vårt inre öga måste användas
och vi bör öva oss att
höra och förstå vägledningen med hjärtat
Samma gamla berättelse
Är den inte sliten, rent av utsliten?
Kan något så gammalt visa oss vägen idag?
Ska vi byta? Men Harry Potters kamp mot ondskan
kan inte ersätta Bibelns budskap!
Ta Göran från Västra Vingåker som
föddes den 20 januari 1949
eller ta Fredrik som såg dagens ljus
i Österhaninge den 4 augusti 1965
de kan inte ersätta Bibliska berättelser
Inte ens Barack Obama, frälsarförklarad
president elect, räcker till
Texten om Jesu födelse har tänt tro och väckt fantasi
Maria har i utläggningar, och t o m i Julkalendrar
placerats som födandes i baksätet
på en gammal amerikanare
Inte i ett stall - utan i ett garage
Maria och Josef har i Stockholm
stått i bostadskö, i väntan på en buss (Olov Hartman)
Jesus har fötts som svart i Afrika, som kines
och kanske kunde Jesus varit närking, från Vinön
Tydligare kan det inte sägas
att vi längtar efter en Gud mitt ibland oss
inkulturerad och som en del av vår kontext
Texten betyder att:
Gud lämnar sin heliga upphöjdhet
sin ogripbara storhet och blir en av oss
för att vi skall ana och förstå
att han älskar oss så till den grad
att han delar våra liv, våra villkor
Han föds och läggs i den krubba som
Ditt och mitt hjärta kan liknas vid
Vi vill lyssna, vill vara med här och nu
Men vi vill också vara med då och där
vid Maria och Josefs sida
på väg från Nasaret till Betlehem
Det är inte lätt att resa som gravid
i vår tid – hur var det då inte för Maria?
Sina prövningar delar hon med världens alla mammor
Maria och Josef kunde inte resa till Thailand,
Kanarieöarna eller Åre, de fick fly till Egypten
Kejsaren höll på att starta sitt skatteverk
och behövde en bättre folkbokföring
Kejsarens makt vilade på arméer och våld
så man gjorde som man blev tillsagd
Och kungen Herodes förtryck drev dem ut på vägarna
som om det varit i Somalia, i Sudan, i Darfour,
Fredsfursten drivs på flykt
i hatets och fiendskapens värld
Vi hör nu hur värdshusvärdarna visar
den unga familjen på porten: här är det fullt,
allt är uthyrt. Ni skulle ha bokat i förväg!
Ut härifrån! Bort!
Eftersom barnet läggs i krubban har
man dragit slutsatsen att vi befinner oss
bland djuren i en grotta eller i ett stall
Texten visar att: Jesusbarnet föds utanför och i fattigdom
Denna födelse känner miljoner människor igen
för de har inte heller makt och rikedom,
Allt utanförskap får en ny betydelse – ty Jesus är där
Och vi förstår: Livet kan bli annorlunda
världen kan bli en plats för
godhet, kärlek och fred!
Nu står vi på ängarna utanför Betlehem
med arbetsfolket, herdarna vaktar hjorden
Hade de bott i Sverige av idag
hade de kanske jobbat på naturvårdsverket
eller haft en renhjord att passa
Så öppnar sig verkligheten
En ängel står framför dem
Herrens härlighet lyser
Herdarna grips av stor förfäran.
Den lysande härligheten
handlar om gudomlig glans och ära
I herdarnas värld kunde det
skina, lysa och stråla nära Gud
Vi kan med dom känna förundran och bävan
den som kan förundras och hisna och kan också tro
Förundran och bävan, är trons och religionens förutsättning
och sedan förkunnas glädjebudskapet:
En frälsare är född, Messias Herren
Texten lär oss: Den som är betungad
och fängslad av vad det än kan vara
sjukdom, livsleda, övermäktigt arbete,
värk, sömnstörningar, brist på mening
kan i sin kropp, i sitt liv märka
vad hoppet och glädjen betyder.
Herdarna skyndar sig till Betlehem
och där finns barnet, Maria och Josef
Herdarna prisar och lovar Gud:
Allt var så som det hade sagts dem!
Julevangeliets text ger tecken och visar vägen
till en större verklighet: Allt är inte vad det ytligt
ser ut att vara
Julevangeliet handlar på ett plan om ett barns födelse
på ett annat plan om hur Gud blir människa
och helgar hela mänskligheten
Att vara barn, att bli människa är att
ha blivit berörd av Gud den helige
Därför skimrar det och strålar av psalmer
och dikter kring julen
Ljuset finns i texten om hur barnet föds!
Han som gör allting nytt!
Förundran!
Predikan i Midnattsmässan den 24/12 i Olaus Petri kyrka
Text: Lukasevangeliet 2:1-20
och förmodligen hittade Ni enkelt vägen
Ni visste vart Ni skulle
Olaus Petri kyrka vet man väl var den ligger?!
Men om NI inte hade vetat
kunde vägskyltarna ha hjälpt Er
De ger tecken, pekar och visar
Den som är på väg har nytta av skyltar
som drar gränser och hjälper till
att peka ut riktningen
En skylt till en färjeterminal
kan avgöra om hemresan blir av
En skog av skyltar kantar våra vägar
räkna dem gärna – det gör jag ibland
De ska hjälpa oss när vi gör våra vägval
vi avkodar dem snabbt och skickligt
På Jesu tid gick resorna långsamt
Man kunde stanna vid vägskälen och fråga
Fanns det alls vägskyltar från Nasaret till Betlehem?
Håll till vänster efter Jerusalem?
Visste Ni förresten att Sverige har en Vägmärkesförordning?
3 § Vägmärken och andra anordningar skall…ge trafikanten vägledning, styrning och information för en effektiv och säker trafik. Vägmärken och andra anordningar skall vara utformade och placerade samt i sådant skick att de kan upptäckas i tid och förstås av de trafikanter som de är avsedda för.
(Vägmärkesförordningen 2007:90 § 3)
Vägledning, styrning och information
är inte det vad tro och religion också handlar om?
Om vi vill bege oss till okända platser
Läser vi kartor och vägbeskrivningar
Somliga följer skyltarna, andra
hör röster och följer dem
(det är inte så andligt som det låter)
eftersom de har skaffat GPS
Så småningom tar vi oss dit vi önskar
Men till det rike som inte är av denna världen
hittar vi inga vanliga skyltar längs vägarna
Vi behöver andra anvisningar
Bibeltexterna fungerar som kartor, skyltar
Med hjälp av berättelserna
där upptäcker vi tecken på Guds rike
men vi måste uppfatta, tolka och förstå
Jul efter jul läser vi julevangeliet, en märklig berättelse
Enligt kristen tro är den vägvisare
ger vägledning, styrning och information
Alla sinnen behövs när vi närmar oss texten
Vårt inre öga måste användas
och vi bör öva oss att
höra och förstå vägledningen med hjärtat
Samma gamla berättelse
Är den inte sliten, rent av utsliten?
Kan något så gammalt visa oss vägen idag?
Ska vi byta? Men Harry Potters kamp mot ondskan
kan inte ersätta Bibelns budskap!
Ta Göran från Västra Vingåker som
föddes den 20 januari 1949
eller ta Fredrik som såg dagens ljus
i Österhaninge den 4 augusti 1965
de kan inte ersätta Bibliska berättelser
Inte ens Barack Obama, frälsarförklarad
president elect, räcker till
Texten om Jesu födelse har tänt tro och väckt fantasi
Maria har i utläggningar, och t o m i Julkalendrar
placerats som födandes i baksätet
på en gammal amerikanare
Inte i ett stall - utan i ett garage
Maria och Josef har i Stockholm
stått i bostadskö, i väntan på en buss (Olov Hartman)
Jesus har fötts som svart i Afrika, som kines
och kanske kunde Jesus varit närking, från Vinön
Tydligare kan det inte sägas
att vi längtar efter en Gud mitt ibland oss
inkulturerad och som en del av vår kontext
Texten betyder att:
Gud lämnar sin heliga upphöjdhet
sin ogripbara storhet och blir en av oss
för att vi skall ana och förstå
att han älskar oss så till den grad
att han delar våra liv, våra villkor
Han föds och läggs i den krubba som
Ditt och mitt hjärta kan liknas vid
Vi vill lyssna, vill vara med här och nu
Men vi vill också vara med då och där
vid Maria och Josefs sida
på väg från Nasaret till Betlehem
Det är inte lätt att resa som gravid
i vår tid – hur var det då inte för Maria?
Sina prövningar delar hon med världens alla mammor
Maria och Josef kunde inte resa till Thailand,
Kanarieöarna eller Åre, de fick fly till Egypten
Kejsaren höll på att starta sitt skatteverk
och behövde en bättre folkbokföring
Kejsarens makt vilade på arméer och våld
så man gjorde som man blev tillsagd
Och kungen Herodes förtryck drev dem ut på vägarna
som om det varit i Somalia, i Sudan, i Darfour,
Fredsfursten drivs på flykt
i hatets och fiendskapens värld
Vi hör nu hur värdshusvärdarna visar
den unga familjen på porten: här är det fullt,
allt är uthyrt. Ni skulle ha bokat i förväg!
Ut härifrån! Bort!
Eftersom barnet läggs i krubban har
man dragit slutsatsen att vi befinner oss
bland djuren i en grotta eller i ett stall
Texten visar att: Jesusbarnet föds utanför och i fattigdom
Denna födelse känner miljoner människor igen
för de har inte heller makt och rikedom,
Allt utanförskap får en ny betydelse – ty Jesus är där
Och vi förstår: Livet kan bli annorlunda
världen kan bli en plats för
godhet, kärlek och fred!
Nu står vi på ängarna utanför Betlehem
med arbetsfolket, herdarna vaktar hjorden
Hade de bott i Sverige av idag
hade de kanske jobbat på naturvårdsverket
eller haft en renhjord att passa
Så öppnar sig verkligheten
En ängel står framför dem
Herrens härlighet lyser
Herdarna grips av stor förfäran.
Den lysande härligheten
handlar om gudomlig glans och ära
I herdarnas värld kunde det
skina, lysa och stråla nära Gud
Vi kan med dom känna förundran och bävan
den som kan förundras och hisna och kan också tro
Förundran och bävan, är trons och religionens förutsättning
och sedan förkunnas glädjebudskapet:
En frälsare är född, Messias Herren
Texten lär oss: Den som är betungad
och fängslad av vad det än kan vara
sjukdom, livsleda, övermäktigt arbete,
värk, sömnstörningar, brist på mening
kan i sin kropp, i sitt liv märka
vad hoppet och glädjen betyder.
Herdarna skyndar sig till Betlehem
och där finns barnet, Maria och Josef
Herdarna prisar och lovar Gud:
Allt var så som det hade sagts dem!
Julevangeliets text ger tecken och visar vägen
till en större verklighet: Allt är inte vad det ytligt
ser ut att vara
Julevangeliet handlar på ett plan om ett barns födelse
på ett annat plan om hur Gud blir människa
och helgar hela mänskligheten
Att vara barn, att bli människa är att
ha blivit berörd av Gud den helige
Därför skimrar det och strålar av psalmer
och dikter kring julen
Ljuset finns i texten om hur barnet föds!
Han som gör allting nytt!
Förundran!
Predikan i Midnattsmässan den 24/12 i Olaus Petri kyrka
Text: Lukasevangeliet 2:1-20
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)