ordrik

Att känna igen

2011-11-27T09:45:00.001-08:00

Predikan 1 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka i Örebro
Predikotexter: Matteusevangeliet 21:1-9 och Lukasevangeliet 4:16-22

Jag har varit på studiebesök
på Kvinnerstaskolan i veckan
och sett miniåsnan Lilleman!
Något som fick mig att tänka
på denna söndag när Jesus
rider in i Jerusalem.

Vid en kaffepaus i samband med besöket
berättade någon följande historia:
Det var en kund på ett varuhus
som väntade i kön vid kassan.
I högtalarna spelades julmusik, en psalm.
Det är en ros utsprungen…
Kunden blev mycket irriterad
och sa till den som stod bakom i kön:
Det är dom där kristna, nu försöker dom ta
över julen också!
Först skrattade jag, men sedan
kände jag igen kyrkans stora längtan:
att försöka ta tillbaka julen från
butiker och varuhus så att det inte bara blir
köpenskapens jul och för att
fokusera på julens verkliga och viktiga innehåll.

En Juldagsmorgon i Sveriges radio
var det en radioröst som
greps av folkbildariver. Han sa:
Och som ni kanske vet så firar vi ju jul
till minne av Kristi död och uppståndelse!
Ibland blir det galet.

Julens glada nyhet är en annan:
att Gud har stigit in i vår verklighet
Gud blev människa och gav oss därmed
oändligt människovärde och värdighet
Barnet Jesus, en av oss.

I Jesus känner vi igen den Gud
som räcker ut sin hand
och rör vid dem som ingen annan vill veta av

Djur och fåraherdar såväl som forskare
och kungar från fjärran länder hör och ser
de känner igen tecknen och hyllar barnet.

För att kunna återvinna julen behöver vi advent.
Tiden av förberedelse, av längtan och väntan
inför Jesu födelse, hans ankomst.
Barnet som föds kommer också till
oss, till dig och mig – och alla som fått barn
vet hur livet förändras när barnet kommer.
Många och långa förberedelser behövs
för att man ska vara beredd.
Bereden väg för Herren!

Advent är i de stora kristna kyrkorna
en fastetid då man bereder sig och avstår
vissa typer av mat genom att leva mera sparsamt
fastan före jul och före påsk blir alltmer en tid
då man avstår istället för att själv konsumera
avstår till förmån för andra
och ger till dem som hungrar och törstar

Utöver världen arbetar den kristna kyrkan
otröttligt med sjukvård, undervisning,
katastrofhjälp och bistånd – där kan man
känna igen hur Jesus levde och lärde
han som gick till de behövande
och vi vill göra detsamma

Orden känna igen vill jag ni ska ta med er hem.
Varför? Därför att igenkänning är vad
kristen tro erbjuder.
Den som känner igen ser något mer
än den som bara tittar på
och den som känner igen blir
också igenkänd.

Det går faktiskt att känna igen Guds
anletsdrag i en behövande
medmänniskas ansikte
Det går att känna igen Guds rike
där får den som vacklar stöd
och den som faller ges hjälp
att resa sig och räta på ryggen!

Utifrån sett kan gudstjänsten 1 Advent
te sig egendomlig. Man samlas för att
höra gamla "förlegade berättelser" om
en person som blir hyllad som kung
men som strax därefter blir avrättad.
Sådant har inget med oss att göra, eller...?
End of story?

Men det här är en gudstjänst där vi
kan förbinda det som hände då
med vårt eget nu. Kopplingen sker på nytt
i vår gudstjänst. En förbindelse upprättas.
I texten ser vi det hopp Jesus tänt hos
människorna, hoppet om befrielse
hoppet om frihet och fred
Gammalt? Förlegat? Vi känner igen den längtan
Varje dag bärs den fram på Tharirtorget i Kairo
Denna frihetslängtan är så stark att människor
med livet som insats trotsar diktaturen i Syrien
Bibelns texter handlar alltså om livet
som det verkligen är
de hjälper oss att se meram
att känna igen!

Ta berättelsen om sonen som slarvar bort hela sitt
arv och blir fullständigt utblottad, förlorad
bara skammen finns kvar
då återvänder han hem
för att vi i fadern ska
känna igen Guds kärleksfulla handlande
han som förlåter och omfamnar
den som kommer till honom,
hur illa det än står till

Första advent i Olaus Petri
är sig likt – här finns stor igenkänning
I böner och bibelläsningar
psalmer och körsånger
kan vi känna igen Guds röst
han som gav oss livet
ger oss full frihet
att lära känna honom, eller låta bli.

I början av sin verksamhet gick Jesus
som han brukade till synagogan i Nasaret.
Där läser han ur profeten Jesajas bok:
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig
till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna
och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
och förkunna ett nådens år från Herren.

Ett glädjebud för de fattiga
befrielse för fångna
syn för blinda
frihet för förtryckta

Nog är det Guds röst som hörs
i texten, vi känner igen Guds vilja
med människan – en frihetens framtid
allt detta som folket
hoppades på vid intåget i Jerusalem
En vision som ger människor kraft
att kämpa vidare när livet är ett lidande
outhärdligt, omänskligt.

I den kristna tron erbjuder Jesus oss
själens och andens frihet!
En frihet som enligt Jesu mor Maria
är ännu mera: störtar härskare från deras troner
och upphöjer de ringa

Hungriga mättar han med sina gåvor
och rika skickar han tomhänta bort….

Tror någon verkligen att det är politiska partier
som har uppfunnit frihet och rättvisa? Så som det
ibland påstås. Att religionen inte bidragitv alls`?
Att mänskliga rättigheter är
några moderna påfund?
Att kristen tro är världsfrånvänd
och inte går att förena med
ett vaket, öppet och kritiskt sinne?

Begreppen man ibland känner igen
i politiska program, de stora orden
har hanterats av trons folk
och den kristna kyrkan i flera tusen år!

Din egen längtan, allas vårt hopp
fanns i folkmassans förväntningar
att få bli fria, leva fria, vara fria
upprättade, hela!

Vi har tillsammans sjungit Hosianna
och därmed redan på något plan
känt igen och bejakat
den kristna trons hopp
som vårt, som viktigt och som sant.

Må Gud välsigna Er denna Adventstid
och hjälpa oss alla att bli verkligt fria
från allt som söndrar, hindrar, bryter ner och binder
och ge oss förmågan att i våra liv
känna igen Guds nådefulla närvaro
och goda vilja!

Skylla på regn när solen lyser

2011-10-24T00:29:00.000-07:00

Predikan i Olaus Petri kyrka 16 oktober 2011
Gång på gång denna vecka har tankarna på skogspromenader brutit fram. Förklaringen kanske ligger i dagens GT-text ur Predikaren 12? Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge, då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna, då regnet följs av nya moln…

Gå i skogen är trevligt Vi är ett skogsluffarfolk på jakt efter gula kantareller, blåbär och lingon Ett gäng skogsmullar som myllrar runt i markerna När vädret är fint vankas timslånga skogspromenader fast det är fotboll på tv…

De dagar du inte vill till skogen se på den blå himlen och den gassande solen, och säg, det ska visst bli regn! Det är inte ett moln på himlen, kommer svaret snabbt Nu ja, men det ska bli, kan man påstå och därtill påpeka att det är mycket mygg i skogen så här års! Visst går det att tvivla på det man ser, ögonens vittnesbörd eller på meteorologernas utsikter men egentligen vet de flesta när solen ska skina och uppehållsvädret hålla i sig. Även på trons område kan vi lita på erfarenheten, bli seende. Människan har tillgång till den information som behövs, det är bara att lita på den, ungefär så slutar evangelietexten.

I Lukasevangeliets 15 kapitel trängs liknelserna med varandra. De ryms inte ens i sitt eget kapitel utan spiller över i båda ändar till kapitel 14 och 16. Liknelserna har alltid inbjudit till diskussion om det öppna och fördolda, om betydelse och budskap Dessa korta mönsterberättelser brottas ständigt med Guds rike men lika ofta med relationer mellan människor. Ibland med bägge frågorna samtidigt Jesus låter liknelserna dyka ner i ett upprört hav av motstridiga åsikter om hur man egentligen ska se på livet.

Är livet ett enda, som många hävdat sedan Jesu tid, ett här och nu Därefter mörker och ingenting? Hur ska det i så fall levas? Så att det blir ett gott liv? Om livet faktiskt har en fortsättning efter döden, om det finns ett Guds rike, hur ska man tänka då? Bör det få oss att förändra vårt sätt att leva? Och om det finns ett samband mellan här och nu och där och sedan hur ska man då forma sitt liv? Är det möjligt att våra handlingar här får konsekvenser sedan?

Ta alla dessa stora diskussionsfrågor och häll dem i en gammal form, t ex en egyptisk berättelse. Ja, så gör Jesus. Han är inte främmande för återbruk, som en av våra största återvinnare. Jesus tar något gammalt och bekant och gör något helt nytt och utmanande av det.

In på scenen för han två figurer. Den ena bor i ett elegant hus. Han är rik, bortskämd, ganska religiös men självisk. Självsäker, tuff. Den andra hasar sig in. Förfärlig i sina trasiga paltor, i hunger och fattigdom. Full av sår. Han vill festa på smulorna från den rike mannens bord! Liknelsen är som en dokumentär om vår egen tid. Två personer får symbolisera hur den rika världen möter svälten, fattigdomen och nöden.

Sedan skiftar scenen. Stor dramatik. Figurerna byter plats. Änglar lyfter den hungrige Lasaros och han blir Abrahams kamrat och jämlike! Den rike berövas allt. Törstig och utanför plågas han i sitt dödsrike av att se Lasaros delta i det festliga himmelska gästabudet. Den rike mannens straff (?) är att på avstånd se på. Men han ger inte upp den han varit så lätt. Han knäpper nästan med sina fingrar och tycks ropa, garcon! Van att bestämma begär han att Lasaros som en slav eller betjänt ska komma med vatten på sina fingertoppar. Men så går det inte till.

Den rike vill då dra nytta av sin erfarenhet, för sin egen familjs skull (fanns det bara bröder, inga kvinnor och barn?). Han ber att någon ska uppstå och varna dem. Men inte. Så går det inte till. De har ju Moses och profeterna, all insikt och varning de kan behöva. Bryr människor sig inte om dem, lär inte heller ett sändebud från andra sidan döden kunna hjälpa.

Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!

Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.

Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.

Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!

Kan människor förutspå väder kan de naturligtvis utveckla förmågan att se samman Bibelns vittnesbörd, mångas erfarenheter och egna insikter. Man kan öva att med klokskap och insikt tolka livet i ljuset av Guds rike. Varför fly undan den rikedom som ligger i att se mera? Att upptäcka det som ligger bortom? Det som skimrar där är inte regn och rusk. Bibelns budskap kan nyttjas som en ursäkt. Det är för motstridigt, för gammalt eller för religiöst. Det är verkligen att se den blå himlen och påstå att det ska bli regn. Att inte erkänna det som stirrar en rakt i ansiktet.

Men, vill någon till varje pris skaffa sig en ursäkt att stänga in sig och ägna sig åt sig själv så går det också. Minns då, och påmin andra om, att Jesus vill att vi ska leva öppet, medmänskligt! Som välsignat rika inför Gud.

Nu, när jag tänker efter - visst är det så att solen kommer att lysa, kommer att vända sitt ansikte till oss, starkt och länge!

En kristens resa är en sällskapsresa!

2011-09-19T06:14:00.000-07:00

Predikan den 8:e söndagen efter Trefaldighet
2011-08-14 i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Matteusevangeliet 7:13-14

Idag en predikan om rätten att välja fritt och se klart
Har du valt en tv-apparat nyligen?
Det är en pärs och en plåga!
Så här kan det låta:

55” Full HD 3D LED-Tv i slimmad design
3D HyperReal Engine och 200 Mhz CMR
ger kristallklara bilder med djup och svärta
även vid snabba rörelser. 2D till 3D konvertering.
(Köp till 3D glasögon). SMART TV, DLNA,
TimeShift och 3 st USB-anslutningar.
(Köp till WiFi dongle). 4 st HDMI,
Inbyggd digitalbox. Effekt (På/Standby) 160/o,3W.

Kanaans tungomål, religiösiska eller kyrkiska står sig slätt
mot den tekniska jargongen som ska sälja digitala apparater...
Vi kanske inte alls behöver frukta vårt eget språk
andlighetens och andens tungomål som också
med fördel kan brukas
när man talar om världen!

14990:- får man betala, för den märkligt utrustade TV-apparaten
ty det kostar massor när det finns
många obegripliga förkortningar och bokstäver
(de är som grekiska?)

Sedan när man har vidundret hemkånkat
ska man koppla på en faslig
massa extra apparater:
DVD och en Surround-anläggning
en sk hemmabioreciever
och en digitalbox och…

Det är då jag tänker: har ni inte något enkelt,
något beprövat, lagom, en annan modell?
Tänk bara: en 21 tums svartvit tv
med två kanaler?
En nåd att stilla bedja om?

För att klara installationen
av de avancerade modellerna
behöver de flesta av oss ha experthjälp
av någon som vet hur man
installerar en TV
kan vi, experterna på kristendom,
ens förklara hur man blir en kristen
en trons människa,
hur man installerar tron i sitt liv?

Vi uppskattar och värdesätter
förmånen att leva i ett land
med fri- och rättigheter
där valfriheten innefattar
idéer, tankar, tillhörigheter
men även föremål och varor

Många önskar att få leva som vi
gärna tillsammans med oss, här
De vet vad ofrihet och förtryck innebär
och längtar efter att få fatta sina egna beslut
om vad de skall tycka, tänka och tro
de vill inget hellre än att dela
friheten i vårt land
att äntligen få säga sin mening

I en ofri värld
där krig och ondska
fattigdom och hunger
speglas i människors ögon
där umbäranden ristar fåror i deras
ansikten och sätter spår
i allt svagare kroppar
längtar människor efter frihet
efter att få välja fritt

Vi ser dem ibland
de skymtar fram
när verklighetens bråddjup
ibland blir synligt mellan
alla flyktiga skratt i förströelseprogram
när underhållningsflimret någon gång
trängs undan av tillvarons kalla fakta

Vi har en generös flyktingpolitik
trots dess brister eftersom
Sverige inte som somliga länder
väljer ut enbart dem med hög utbildning
med goda försörjningsmöjligheter
med välbeställda trygga liv

Till Sverige kan man komma
söndertrasad av kriget
och nedbruten av dess namnlösa fasor
slagen i spillror av terror och tortyr
av krossade familjer, bortappade barn
Tryggheten, välfärden och friheten
är en gåva vi kan och har råd
att dela med oss av
än mer generöst!

Valfrihet är också ett ansvar, en börda
Hur ska man i Norge klara av
att genomföra ett val
som inte får slagsida av en
grotesk terrorhandling
bortom vad vi trodde möjligt?

I alla politiska val finns valarbetare
på våra torg ställer man upp bodar och hus
där det finns människor som vill
vinna anhängare, vill förklara och övertyga

Trots våra välbeställda, trygga liv
tvingas även vi ibland välja
utan att riktigt veta
vi väljer mellan kärnkraftens faror och hot
eller dess välsignelser och fördelar
Vi väljer politik för kemikalier och utsläpp
för biologisk mångfald och grön framtid
Trots bristande kunskap
om tvättmedlens tensider
väljer vi medel för kulörttvätt
och vittvätt och fläckborttagning
till vår hjälp tar vi kanske
något konsumenttest
eller rent av reklamen
som lyckats övertyga oss?

Alla av oss förstå inte vilket elbolag
som erbjuder bästa förmåner

Men hur många begriper alternativen?
Har insikt och kunskap nog att skilja
fakta från propaganda och reklam
Hur kunniga och informerade är vi?
Vi förväntas kunna göra kloka
och välinformerad val
Då är det viktigt att fråga
vem eller vilka som hjälper oss
till sådan insikt, kunskap och klarsyn som krävs
för att kunna jämföra och förstå?

Sanningen är att vi har rätt att välja
även om vi inte vet ett endaste skvatt!
Vi avgör komplicerade frågor
med våra röster i politiska val
vi påverkar framtiden för vårt samhälle,
för Europa, för världen

Självfallet är det enklare om
det finns två saker att välja mellan
som skiljer sig åt
Två vägar som leder åt olika håll
I dagens text framställer Jesus
detta val som enkelt
Matteusevangeliet 7:13-14:
Gå in genom den trånga porten.
Ty den port är vid och den väg är bred
som leder till fördärvet, och det är många
som går in genom den. Men
den port är trång och den väg är smal
som leder till livet, och det är få som finner den.

Sådana valsituationer ställs människor inför
i de bibliska berättelserna:
Så säger Herren: Jag låter er välja mellan livets väg
och dödens väg. Den som stannar kvar
i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Jer 21:8

När vi väljer det ena avstår vi samtidigt det andra
enär alla vägar inte kan stå öppna
hela tiden
Och om vi avstår från att välja
är det också ett val med följder
Livets eller dödens väg?
Valet verkar övertydligt enkelt!

5 Mos 30:15-19
Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka
eller död och olycka. Om du lyssnar till Herrens,
din Guds, bud, som jag i dag ger dig,
och om du älskar Herren, din Gud,
vandrar hans vägar och följer hans bud,
stadgar och föreskrifter, då skall du få leva
och bli talrik, och Herren, din Gud,
skall välsigna dig i det land som du kommer till…

Den lätta och bekväma vägen
leder till olycka och död
den svårare vägen leder
till liv och det i överflöd
Inte alltid i trafiken -
men i andlighetens och trons vägnät
finns det ett sådant val

I Jeremia gäller valet att antingen
handla rätt eller göra orätt
Om ni inte förtrycker invandraren
den faderlöse, änkan
inte låter oskyldigt blod flyta
då skall jag bo bland er på denna plats, lovar Gud.
En Gud med oss
en Gud mitt ibland oss
en nära Gud ger oss vägledning
vid varje livsavgörande vägskäl

Jesus erbjuder sig själv som vägledare
som vid Sykars brunn där han
talar mycket länge med en kvinna
om källor av levande vatten
Jesus samtalar om natten med Nikodemus
om möjligheten att födas på nytt
han råder sina lärjungar
och undervisar folket

Som kristna behöver vi hjälp av
gemenskapens perspektiv, varandras synsätt
andras ögon!

Eftersom valfriheten tillkommer
var och en av oss har vi gjort
de flesta val till individuella projekt
även andlighet, tro och religion
blir den enskildes eget äventyr
för att själv bli lycklig,
få struktur och ordning i sitt liv

Världen vet dock att man behöver vägledning
och rådgivning: tänk på alla tv-installatörer,
konsumentrådgivare, familjerådgivare,
valarbetare
De framstår, vill åtminstone verka,
som särskilt insiktsfulla och kunniga
De tycks erbjuda den klarsyn
vi behöver och längtar efter

Hur gör vi i kyrkan?
Vi verkar ha godtagit att
det individuella allt mer trängt undan
gemenskapen, församlingen,
Tro och religion kantrar alltmer
till att handla om mina känslor
och andliga kickar jag kan få
sådant som kan vara både viktigt och härligt
Minns då att trons innebörd, livets mening
knappast kan reduceras till ett antal upplevelser
känslor - som var och en själv jagat och skaffat sig
Ett beteende som lätt gör oss
till konsumenter av andlighet
En kristens resa är en sällskapsresa!
En vandring där Jesus och den helige Ande
finns med och där församlingen
inte äger sig själv –
utan till hör Kristus
där hör man organiskt samman
i Kristi kropp

Andlig mognad och växt
handlar om att tillsammans med andra
gemensamt gå vidare på livets väg
Det första vägvalet
det avgörande som Jesus pekar på
valet av livets väg, trons väg, Guds väg
leder till många andra vägskäl
där vi behöver stöd och hjälp av varandra
få andras synsätt och perspektiv
för att om möjligt se och förstå mera

Vi behöver hjälp att kunna urskilja
det som är väsentligt, som angår oss
allra djupast och innerst (ultimate concern)
Vi behöver även lyssna till erfarenhet
och beprövad visdom
Så övar och bidrar vi i församlingen
tillsammans till den andliga klarsyn
som gör att huvudsak och bisak
nyanserade stiger fram ur dunklet

Klarsyn behövs i de många
vägvalen inför framtiden
när allt tycks höljt i dimma, moln och töcken
när allt verkar grått och svårt att särskilja
Då behövs det ljus
Jag är världens ljus, säger Jesus
den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus…

Klarsyn längtar vi efter, arbetar vi för,
ber vi om, klarsyn nog att välja att vandra
med Jesus – livets väg!

Behöver man sitt pass vid dödens gräns?

2011-09-19T05:59:00.000-07:00

Predikan Heliga Trefaldighets dag
2011-06-19 i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Johannesevangeliet 11:18-27

Så står vi där vid graven

en människa som vi älskar är död
och vi hoppas att döden
ska arbeta baklänges (C.S. Lewis formulering)
så att vi kan få tillbaka dem
som gått ifrån oss
Varför är Du inte här, kan man också tänka
när man ser det som finns kvar
efter någon som dött, saker och ting
som får oss att bli alldeles förtvivlade
ett giltigt id-kort
kanske ett körkort, ett busskort
eller ett pass som ännu inte gått ut
På ett sätt evigt giltiga
Inget sista datum kan ta ifrån dem
sin betydelse som vittnesbörd om att
denna person har levat
varit ibland oss
Vi har kunnat röra vid honom eller henne

Just vid ett sådant tillfälle bad jag en gång
att den döde inte skulle tillåtas passera gränsen
utan blev tvungen att komma tillbaka
för att hämta sitt pass

Tänk att få höra: Jag skulle bara hämta…
och för en stund skulle vi ha varandra igen…
En längtan med starka rötter

Är vi konstiga, vi som har tänkt så någon gång,
är vi udda, sällsynta?
Jag tror inte det
Till och med Marta förebrår idag
Jesus eftersom Lasaros varit död
I fyra dagar har han legat i graven
Hade du varit här, säger Marta
hade min bror inte dött!
Hennes längtan att ha Lasaros hos sig
är så stark!
Jesus hamnar i de mest utsatta och svåra lägen
och vi har vant oss vid att det ska vara så
jag tänker sällan mer på det

Men idag finns det en anledning till
den hjärtskärande situationen
Skälet till att Jesus kommer till Marta och Maria
är gammal vänskap
Men - det finns ännu ett skäl
Jesus väljer att gå i strid med de gränser
vi föreställt oss som definitiva och slutgiltiga
Han utmanar själva döden
och tvingar den att ge upp Lasaros!

Så ifrågasätter han på ett annat plan
våra många andra gränsdragningar
som kan inskränka Guds handlingsutrymme
Döden är verklig, den är mäktig och svår
men den kan inte hålla någon kvar
Inte när Jesus är nära
Han kommer med sin gudomliga makt
och med Guds auktoritet flyttar han gränserna
De definitiva och slutgiltiga gränserna
flyttar på sig!

När Jesus utmanar döden
säger han till Marta:
Jag är uppståndelsen och livet
den som tror på mig skall leva om han än dör
och den som lever och tror på mig
skall aldrig någonsin dö
Vid varje begravning kan man läsa ur Romarbrevet
ord som bekräftar det Jesus säger:
Rom 8:34-39
Kristus är den som har dött och därtill
den som har uppväckts och sitter på
Guds högra sida och vädjar för oss.
Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek?
Nöd eller ångest, förföljelse eller svält,
nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:
För din skull lider vi dödens kval dagen lång,
vi har räknats som slaktfår. Nej,
över allt detta triumferar vi
genom honom som har visat oss sin kärlek.
Ty jag är viss om att varken död eller liv,
varken änglar eller andemakter,
varken något som finns eller något
som kommer, varken krafter i höjden
eller krafter i djupet eller
något annat i skapelsen
skall kunna skilja oss
från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.

Ni känner igen dessa ord som handlar om
Guds makt och våra föreställningar
om var gränserna ska gå
Jesus utmanar inte döden
för att visa att han kan
Det är inte därför han uppväcker
några som dött
Dessa tecken och under öppnar
och förändrar våra perspektiv
Den verkliga omvälvningen kommer
när Jesus ger sig på döden
genom att själv dö
Han går in i döden
och döden förmår inte hålla honom kvar!
Jesus Kristus återvänder som segrare,
förhärligad och uppstånden
I vårt mässfirande vet vi
att vi står i nära gemenskap
med himmelens härskaror,
med änglar, helgon och martyrer
Tilssammans med dem har vi stått upp
för att lovprisa Gud som sitter på tronen
och vi fortsätter fira himmelrikets måltid
i gemenskap med dem som gått före,
genom dödens land till
den himmelska världen

Precis här överskrids skiljelinjen, gränsen
döden förmår inte hålla dem borta
När vi önskar att ha gemenskap
med dem som dör bort ifrån oss
kan vi veta att de är hos oss,
med oss, vid nattvardsbordet

Vi är många som haft anledning
att brottas med döden
en brottningskamp
vi inte själva kan klara
Men vi hoppas och ber att döden
ska arbeta baklänges
så att alla dem vi saknar
ska få finnas hos oss, med oss
För oss är detta stört omöjligt
men för Gud är allting möjligt
Den som tror på mig
skall leva om han än dör
och den som lever och tror på mig
skall aldrig någonsin dö!

Aldrig någonsin.
Så säger Jesus.
Tror du detta?

Och minns nu att det inte är prästen som frågar
utan Jesus: Tror du detta?

´Då är det gott att kunna svara:
Ja, Herre jag tror att du är Messias
Guds son, han som skulle komma
hit till världen….

Kampen mot det onda

2011-07-27T06:15:00.001-07:00

Vi har just sjungit en psalm av två legendarisk teologer och kristna humanister. Som numera tillhör kyrkohistorien. Direktorn för Sigtunastiftelsen, Olov Hartman, som diktat orden och Strängnäsbiskopen, Gustaf Aulén, som förfärdigat melodin. En ofta sjungen psalm med ett innehåll som har direkt bäring på det förfärliga terroristdådet i Norge. Ondskans makter av död och fördärv som med sin yxa hugger mot livet självt.

Än finns det en värld.
Den lever trots makter av död och fördärv.
Ty Ordet blev motsagt, Guds skapelses ord
och redan satt yxan i livsträdets rot,
men räddningen sändes oss ovanifrån:
Guds enfödde Son.
(SvPs 62:1)

Vi firar idag Apostladagen till minne av två personer som kallades och utvaldes att bära bud om uppståndelse och försoning. Själva led de martyrdöden. Bägge två i Rom. Bara för någon vecka sedan hade jag själv möjlighet att besöka S:t Peterskyrkan i Rom. Under högaltaret där finns graven där Petrus vilar. Det är hisnande att tänka att Petrus tillhörde dem som rört vid mästaren och lyssnat till honom, vandrat med honom. Under denna magnifika kyrka vilar han. Klippan, på vilken Kristi kyrka skulle byggas...

Jesus kallar lärjungar i dagens text. En kallelse som vi uppfattar som riktad också till oss. En forskare, Elaine Pagels, konstaterar i sin bok om Satan att kristna i 2000 år har identifierat sig med lärjungarna. Genom sina lärjungar grundar han ett Guds folk. Israel valdes som Guds folk i Gamla testamentet. 12 stammar blir nu 12 lärjungar. Det nya folket möter motstånd. Så gjorde också israels folk. Fångenskapen i Egypten och i Babylonien påminner om denna utsatthet. Lärjungarna blir hårt åtgångna av hedningar, hycklare, skriftlärde, fariséer, villolärare, kungar och ståthållare, av ockupationsmakten, det romerska kejsardömet.

Apostlarna och det nya Gudsfolket står för den gudomliga förvandlande kärleken. De ska göra helt det som är brustet och skadat. Redan Israels folk fick ett uppdrag. Budorden ska prägla dem så att de inte stjäl eller dräper, de respekterar egendom, vördar sina föräldrar och dyrkar och tillber den enda Guden! Det uppdraget bärs vidare av det nya Gudsfolket. Som med ord från profeten Jesajas bok sänds, tillsammans med Jesus, att förkunna glädjebudet för de fattiga, befrielsen för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta. Motståndare till detta goda är Satan, den Onde. Han är motsatsen till allt det vi uppfattar som mänskligt och humant.

Redan i dopet avsäger sig de kristna denna ondskans härskare. Man ställer sig i opposition till, förkastar, Djävulen och alla hans verk. Istället inlemmas man i det nya Gudsfolket, i Guds globala familj.

Det onda i världen är inte något tillfälligt, enstaka misstag, gjort i förvillelse. Människor som gör det onda gör det ofta välplanerat, övervägt och systematiskt. Det mänskliga onda uttrycker det övermänskligt kosmiskt onda. Kristen tro har ett stråk av insikt om att ondskans räckvidd går långt utöver det individuella. Man har betraktat det som en strid mellan gott och ont, mellan ljus och mörker, mellan Gud och Djävulen. Efesierbrevet har en hel del att säga om detta. I kap 5 läser vi till exempel: En gång var ni i mörker, men i Herren har ni blivit ljus. Lev som ljusets barn - ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning.

Och i kap 6:10ff: Ta på er Guds rustning så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.

Vi känner det onda i mänsklig form. Vi möter det hos Kain, Judas, Pol Pot, Hitler, Stalin, Mao, Andreas Baader och Ulrike Meinhof och många fler... Nu har vi fått ännu ett exempel på hur en enskild människa ställer sig i det ondas tjänst. En ung norrman har sällat sig till livets fiender. Han har framställt sig själv som kristen - men har fullständigt glömt att kristendomen försvarar livet, betraktar det som heligt och Gudagivet. Hade han varit ung muslim hade vi förväntat oss att imamer och andra tagit avstånd från sådana terroraktioner. Nu är det vår tur att markera att denne unge man vare sig läst eller förstått vad kristen tro är. Den levs i gemenskap. Till och med eremiterna levde i ett sammanhang! Och den är kärlekens och livets redskap – inte makten som utrotar och fördärvar!

I vår kultur har vi svårt att hanterar ondska. Många vill så gärna tro att alla människor i grunden är goda. Att det onda som sker är sjukt. Det närmaste veckorna kommer man att försöka förklara det som hänt genom att sjukskriva det onda. Än en gång. Övergrepp, mord, misshandel betraktas gärna som något galet och sjukt, utfört av förvirrade varelser. Men ondskan är inte ett undantag, något tillfälligt, som bäst förklaras med sjukdomstermer. Det onda och ondskan finns. Är en realitet. Överlagd, medveten, planerad. Man skadar, plågar, misshandlar och dödar med berått mod!

Vi får nu själva ta ställning. Händelserna i Oslo och Utöya angår oss. Vi får nu visa vår samhörighet och medkänsla. Medlidande och solidaritet! Våra tankar går till de som berövats livet och alla som på olika sätt drabbats av detta terrorns illdåd.

Biskop Sven-Bernhard i Visby har skrivit att vi i helgens gudstjänster ska innesluta de drabbade och deras anhöriga i förbön. Vi ber för det norska folket och för vår systerkyrka i Norge. Vi ber också för svenska Margaretakyrkans församling i Oslo. Vår bön innesluter alla dem som deltar i arbetet med stöd till de skadade och sörjande liksom den politiska ledningen i Norge.

Biskopen vill att kyrkorna ska vara Himmelrikets ambassader genom att nu får hållas öppna för möten och förböner så at vi tillsammans kan bearbeta sorgen och finna nytt hopp! Om en stund ska vi i kyrkans förbön lyfta fram alla dessa inför Guds ansikte.

Ytterligare är det tid att tänka igenom vår egen världsuppfattning, vår livsåskådning. Vi blir tvingade att lämna den idealism som alltid spärrar upp ögonen och blir lika förvånad och överraskad när det onda sker. Vi får göra upp med det onda i våra egna liv och med det onda i världen genom att ställa oss till förfogande för den kärlekens kraft som segrar över döden, över ondskan och synden.

Vår uppgift är att vara apostlar för frälsning och försoning. Att vara kärlekens förkämpar genom kamp mot det onda. Att bli redskap för Guds ständigt på nytt befriande och förvandlande kärlek!

Är det alltid fult att härmas

2011-07-17T02:33:00.000-07:00

Tankar i en gudstjänst
4 söndagen e Trefaldighet
Lukas 6:36-42

Utdrag ur en predikan av Jesus
Det är vad vi erbjuds idag
Här återgiven i Lukas
när orden står i Matteus
är detta Jesu mest kända predikan
Bergspredikan

Vi vill gärna vara olika varandra
vi lär oss tidigt att det är fult att härmas
Trots det är vi varandra mycket lika
åker i likartade bilar
klär oss ungefär på samma vis
tittar på samma nyheter
Samtidigt är duktiga i skvaller
vi talar om varandra i nedsättande ordalag
han är sådan och hon, vet du vad hon gjorde

Vi imiterar varandra för att visa
det vi inte gillar
Som barn lär man sig också
att upprepa vad någon säger
vilket retar gallfeber
t ex på en yngre broder
Det där är min bulle
det där är min bulle
du har ju redan tagit två
du har ju redan tagit två
mamma
mamma
härmapa
härmapa....
Man kan alltså härmas
för att vara dum, för att retas

Idag vill Jesus att vi ska härma någon
inte för att förlöjliga denne
inte för att reta denne
utan för att bli mera gudalika
Fadern den barmhärtige
han som förstår, känner och förlåter
som dömer med nåd, frikänner

Jesus skärper rösten
orden blir skarpa
grandet i medmänniskans öga
det ser vi
men bjälken i det egna
ignorerar vi

Vilket förvridet perspektiv
Det lilla hos andra
intresserar oss mer
än det vi själva bär runt på
Egna brister förminskas
andras förstoras

Vi vill vara herre på täppan
genom att racka ner på andra
som om vi därigenom lyckades bli bättre
när det i själva verket är
precis tvärt om...

Nya glasögon behövs
som kan ge rätt perspektiv
först tar vi itu med oss själva
våra brister, med bjälkarna
och sedan, möjligen,
andras små tillkortakommanden

Måttet vi mäter med
är det som vi blir bedömda
och dömda med -
öva därför barmhärtighet
kommande vecka vad kan vi göra då
tala väl om medmänniskorna
så kan våra snedvridna perspektiv
rättas till, justeras,

Är det alltid fult att härmas?
Det beror väl på av vilken anledningen
och vem vi härmar
Efterlikna Jesu nåd
och barmhärtighet
kan göra oss själva
en aning mera hela
och vår värld något lite
mera fylld av förståelse
förlåtelse och försoning

Vi känner igen rösten

2011-05-10T01:26:00.000-07:00

Predikan i Olaus Petri den 8/5 2011
3 i Påsktiden
i samband med en Uppbyggelsehelg om Att lova Gud
Predikotext: Johannesevangeliet 10:22-30

Sanningens minut har kommit
också för Jesus – säg som det är!
Erkänn! Stå för det du sagt!
Är Du Messias så säg det öppet.
Jesus omringas av en folkhop.
De vill tvinga fram ett besked.
Vi hör de upprörda rösterna
som om vi själva var där.
Man ropar, knuffas och skriker
i mun på varandra.

Att möta Bibelns Jesus och följa med
honom genom evangelierna är som
att befinna sig i en pågående demonstration
Allt Jesus säger och gör ifrågasätts
Han är påpassad, och så snart tillfälle ges
kommer invändningarna.
Hur ska vi kunna känna igen oss
i detta kaotiska folkhav,
med hungriga massmöten?
Det stora bullriga som blandas
med det lågmälda, med enskilda och nära samtal
Tänk kvinnan vid Sykars brunn
se de spetälska, alla sjuka och utstötta
de oändligt många som söker honom
De samlas för att få läkedom och hälsa
och så finns där sällskapet
som tycks följa Jesus som hans egen skugga
De ständigt frågvisa grupperna
som vill komma åt honom.
De är som ettriga ”reportrar” (inga jämförelser i övrigt)
utsända för att avslöja Jesus
och om det inte går är uppgiften
att svärta ner honom, sätt dit honom bara,
binda honom till skandaler och rykten

De sticker ständigt sina frågor
likt mikrofoner i ansiktet på Jesus
dessa utsända ”reportrar”
vars frågor aldrig tystnar
Är du den motvillige frälsaren?
Är det du som vill vända blad?
Du Jesus, ska du inte göra en pudel
eller en halv pudel i alla fall?
En liten avbön? En dementi?
Varför drar du dig undan till ödemarken?
Vill du inte svara på frågor?
Varför låter du dina lärjungar stå i vägen för oss?
Är de dina livvakter, va?

Hur är det med detta och detta eller det där?
Säg som det är! Är Du Guds son? Erkänn!
Varför bryter du mot lagen?
Varför helar du människor på vilodagen?
Kan du förlåta synder?
Du umgås med prostituerade, med syndare,
med frossare och drinkare, varför?

Jesus saknade all mediaträning
Han hade ingen pressekreterare som
hjälpte honom att hantera floden av frågor
som gav tips om hur han skulle svara.
Trots det är Jesus lysande
och de kritiska rösterna
tvivlar förmodligen nu och då
på det uppdrag de fått,
att snärja honom, att sätta dit Jesus.
De försöker hålla isär sina personliga känslor
och det uppdrag de fått
de gör vad uppdragsgivarna sagt åt dem att göra
men i sina hjärtan undrar de: är detta rätt?

Jesus går inte i deras listigt gillrade frågefällor
Han håller sig till det han själv vill få sagt.
Han svarar, men överraskande,
nästan alltid på ett annat sätt
än intervjuarna tänkt
När Jesus svarar öppnas dörrar
han öppnar istället för att stänga och låsa
Han får människor att se
det som hänt i ett nytt ljus,
han ger nya perspektiv,
erbjuder alla som lyssnar
att tänka i andra banor.

Om du är Messias, så säg det öppet!
Det är inte bara de utsända
skjutjärnen, de ettriga, som vill veta
Frågan är också vår: vem är Du, Jesus?
Är du den Gud har sänt?

Vi vill höra vad han svarar
Ni vet svaret, menar Jesus
Jag har sagt er det, men ni tror inte.
Han avväpnar frågeställarna,
vänder uppmärksamheten från sig själv
till dem, till oss, till alla som frågar.
NI vet redan vad jag sagt. Ni vet allt jag gjort.
Ni vet. Men ni tror inte…

Jag är den gode herden, säger Jesus
Den gode herden ger sitt liv för fåren.
Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem
och de följer mig
Vi hör orden om vad han gjort för oss
och ur våra hjärtan stiger som en jublande lovsång
vårt svar, vårt gensvar, vårt ja!

Också vi som tillhör den gode herdens flock
kan känna igen det ifrågasättande Jesus utstod
Också vi kan bli ansatta. Säg vad du tror,
Hur är det egentligen? Berätta sanningen!
Man avkräver bekännande kristna besked
och vi inser att de som frågar inte alltid vill veta
Var Maria Jungfru? Uppstod Jesus?
Finns det synd? Hur kan Gud vara kärleksfull
när det ser ut som det gör i världen

Vi kan bli ifrågasatta för att vi
tror för bokstavligt på Bibelns ord
och om det inte passar anklagas vi
genast för att vi inte tror på Bibelns ord.
Då kan vi minnas att Jesus också där
gått före oss – vi kan med tillförsikt möta
allt slags kritik och ifrågasättande.
Men det är en västanfläkt mot vad Jesus fick utstå.

Frågan är om vi inte skulle våga mer.
Vem ska bära lovsångens ton
ut i den sekulära orkestern
om inte vi gör det?
Om vi vågar kan vi höra
skapelsen stämma in
berg som jublar,
floder som klappar i händerna…

Andra frågare frågar för att de
faktiskt vill höra mera, önskar veta mer.
De vill tro, vill höra till, längtar efter
hjälp att komma in i trons värld.
Vår uppbyggelsehelg har handlat om att lova Gud
att älska Gud med allt jag är och har
med allt min kraft, med hjärta och förstånd
Lovsången är vårt svar på Guds kärlek
den som först omslöt oss.

Vi lovsjunger Gud i lycka, och i sorg och svårigheter
i ljus och mörker är han vår herde
den som vill oss väl, som inte överger oss
som inte ger världens vargar fritt spelrum
han skyddar och bevarar oss
han leder oss på rätta vägar
för sitt namns skull

Så stiger vår lovsång till honom,
den gode herden
som för oss till gröna ängar
till vatten där vi finner ro!

Lovsången kommer inte att tystna
inte om det beror på oss i vår församling
Jesus är vår gode herde
Hans röst känner vi igen, vi litar på Jesus
Han känner oss och vi följer honom
oavsett vad världen tror
oavsett vilken kritik vi kan tänkas få
Vi är hans, beredda att följa honom
För är vi hans flock och här,
här på Olaus Petris gröna ängar,
finns rum för fler…

Jesus säger: Jag ger dem evigt liv
och de skall aldrig någonsin gå under
och ingen skall rycka dem ur min hand!
Tack gode Gud, Halleluja!

Gränslös grymhet

2011-05-10T01:25:00.000-07:00

Predikan i Olaus Petri
Långfredagen 22/4 2011

Grymheten har ingen gräns
I en makaber procession
genom folkhavet vandrar
Jesus mot avrättningsplatsen
som om det inte räcker
läggs den extra bördan på
han måste bära sitt kors

I ett av kristendomens mest
förtätade ögonblick
bär Jesus vetskapen om sin död
och han dignar under
den synliga bördan av trä
Inte ens det räcker
han bär så oändligt mycket mer
Bördan han själv tagit på sig
frivilligt bär han all vår brist
all vår synd, vår bortvändhet från Gud
våra missgärningar mot varandra

Jesus har blivit förnedrad
förrådd av en av sina egna
Besvikelsen hos Judas blev till
svek och förräderi
Jesus blir fängslad och förhörd
örfilad av en vakt hos
översteprästen Hannas,
bunden och skickad till Kajafas,
sänd till Pilatus, gisslad
och hånad och utklädd
med törnekrona och den
kejserliga purpurröda manteln
Förlöjligad, förnedrad och slagen av soldater
I hela denna berättelse träder de fram
människorna som beter sig omänskligt

Översteprästerna utnyttjar Pilatus
för att få Jesus dömd
Ska jag korsfästa er kung, frågar Pilatus
Översteprästerna låter ändamålet
helga medlen och svarar:
Vi har ingen annan kung än kejsaren!

Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum
Jesus från Nasaret Judarnas konung
står det på namnskylten
Jesus får av Pilatus – INRI
bokstäverna vi ser på många krucifix

Jesus är en kung, hyllad vid sitt intåg
På Palmsöndagen tågade vi runt vår kyrka
Vi gick koromgången med palmer i våra händer
och med Hosiannasång på läpparna

Jesus hyllas som den kung som skulle komma,
den som de gamla profetiorna talat om
En annan slags kung än de världen känt,
en smord räddare, en messias,
en Guds utvalde
Jesus kom med uppdraget att ställa till rätta
för att uppväga den väldiga obalans
som människors bortvändhet från Gud
och deras illgärningar mot varandra,
som synden och ondskan, åstadkommit

Han kom inte för att härska
över en jordisk nation
han utsågs inte av världen
utan av Fadern -
för att vi inte skulle gå förlorade
Ty så älskade Gud världen…

Men tänk om ondskan är ett påhitt
om synden inte finns
vad blev det av Jesu död då?
Ett tragiskt öde?
En vacker död?
En oskadliggjord frihetshjälte?
Ett mänskligt nederlag?

Men synd och ondska är realiteter
det lär oss historien, vi ser det
dagligen i våra massmedier
vi noterar det i våra egna liv
Vad betyder berättelserna om
Jesu lidande och död då?

Den kristna kyrkan, trons gemenskap,
bär berättelserna om Gud som griper in
i mänsklighetens historia och i våra liv
Kyrkan förkunnar evangeliet om Jesus
Räcker oss ett budskap
som går bortom lidande och död
som erbjuder räddning, befrielse och förlåtelse
In i Långfredagens mörker når
ljuset från Guds förekommande nåd
Guds makt sträcker sig bortom smärta
förbi kors, död och sorg
Det är det som sker på Golgota
insikten når oss denna Långfredag

Synden och ondskan är en fruktansvärd kraft
vi syndar mot Gud och mot varandra
Så har det sett ut från löftesbrotten i Paradiset
och brodermordet när Kain dödar Abel

Så går synden genom människans historia.
Människan vände sig redan i Paradiset
bort från Gud - det har människor i alla tider gjort
vi och vår samtid gör det
Det första mordet, brodermordet
visar hur människor gjorde varandra illa
det har människor i alla tider gjort
vi och vår samtid gör det

Bibelavsnittet vi läst gör
lidandesvandringen och korsdramat
närvarande och starkt
som om vi själva stod där
på Via Dolorosa när Jesus stapplar förbi
misshandlad och dignande under korsets trä
Det är som om korsfästelsen då
sker nu, vi är med på Golgota
det blir så smärtsamt påtagligt
att vi riskerar att bli kvar på
den jordiska sidan om korset

Han dör ifrån oss
Det känns som om vi lämnades övergivna
ensamma när Jesus dör
dömda att för alltid förbli Långfredagsmänniskor
för evigt drabbade av
sjukdom, lidande och död

Jesus går gång på gång i närkamp
med ondska, sjukdom och död
han kämpar mot lidandet
som förlamat och bundit människor
för att tända hoppet och tron
Gud vill något annat, något mer
med oss och våra liv
med sin skapelse och värld
Därför går han lidandets väg
och bär sitt kors

Trons hopp
får oss att höja blicken
detta är inte slutet
Långfredagens sorg
skall vändas och brytas
Långfredagsmänniskorna
ska bli Påskdagsmänniskor

en morgondag skall gry
och solen gå upp

Med blicken vänd mot oss

2011-05-10T01:22:00.000-07:00

Predikan på Jungfru Marie Bebådelsedag
27/3 2011

I Lukasevangeliets början
där vi befinner oss idag (Luk 1:26-38)
handlar det om två släktingar
Johannes och Jesus
Ängeln Gabriel besöker först Sakarias
Johannes far och därefter
får Maria besök
Lägger vi dessa berättelser sida vid sida
kan vi märka hur lika de är

Varför är dessa änglavisiter
till sammanblandning lika?
Varför är det som om de följer ett
färdigt program, ett schema?
Kanske för att vi ska förstå hur
nära människorna i denna
den nya tidens början står varandra

Denna sammanflätning av flera personers liv
kan leda tankarna till hur andligt och världsligt
finns som olika trådar i våra liv
sammantvinnade, sammanflätade
beroende av varandra
Mötet mellan den osynliga världen
och vår krassa verklighet
löper också genom berättelserna
Att få barn är inte bara något fysiskt
undret finns där
mysteriet, det andliga
det som så många föräldrar hisnat inför
och fått kämpa för att sätta
passande ord på

En ängel träder in i världen
går på besök och skrämmer slag
på en gammal farbror och en ung kvinna
Ska kontakten med den osynliga världen
verkligen vara så där skräckingivande?

Sakarias blev förskräckt, står det
och fruktan föll över honom
Maria då? Hon blev förskräckt över hans ord
och undrade vad denna hälsning skulle betyda
Ängeln säger: Var inte rädd Sakarias, din bön har blivit hörd
Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig
Och Maria får höra: Var inte rädd Maria,
du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son

… du skall ge honom namnet Johannes
… du skall ge honom namnet Jesus

Dessa oväntade besök när
himmelens budbärare kommer på visit
resulterar i två fantastiska sånger, hymner
Marias lovsång, Magnificat (Upphöjer)
som ingår i vespern
och Sakarias lovsång Nunc dimittis
(Nu låter du din tjänare…)
som återfinns i tidebönen om kvällen
i completoriet

Den ene kallas Att bli vägröjare
och ska övertyga, predika,
kalla folket tillbaka till Herren
den Högstes profet

Den andre, Jesus, skall bli den Högstes son
och få fader Davids tron

Hos Lukas är släktingarna liv
speglingar av varandra
de hänger samman oupplösligt
Så hör också Elisabet och Maria samman

Marias lovsång bygger på
en gammaltestamentlig förlaga
Samuels mor Hanna sjunger
sin lovsång i 1 Samuelsboken 2:1-10
Där står att: Herren gör fattig och han gör rik,
han förnedrar och han upphöjer.
Den hjälplöse reser han ur gruset,
den fattige lyfter han ur dyn.
Han ger dem rum bland furstar
och låter dem trona på hedersplatsen.
Ty jordens fästen tillhör Herren,
på dem har han lagt jordens rund.

Och Maria sjunger:
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.

Dessa lovsångens rottrådar
ner i Gamla testamentet
kan te sig egendomliga för oss idag
Då var de en bekräftelse på att det som hände
var från Gud och stod i samklang
med Guds handlande i det förflutna.
Gud är densamme
pålitlig, mäktig, och han kallar
personer, enskilda människor
att vara hans redskap

En relation upprättas dem emellan
och vi kan se det som en möjlighet
inte bara för personerna som står
nedtecknade i Bibeln – utan som en
möjlighet, ett erbjudande till oss alla

Samtidigt som Gud verkar i det stora
i de övergripande historiska händelserna
Marias lovsång är kraftfull och
handlar om en social och politisk omvälvning
Ni kan tänka vad orden
kunde betyda för Israels folk
och alla andra som förslavats
som tvingats leva under främmande makt

Vår kristna bekännelse förbigår
inte Maria med tystnad
hennes roll lyfts fram
Maria är Theotokos Gudaföderskan
Konciliet i Efesus 431 bekräftade det

Mot den bakgrunden kan man grubbla över
varför protestantisk kristendom
och alldeles uppenbart vi lutheraner
tid efter annan har haft så svårt
att ge Maria tillbörlig plats och utrymme.

Lyssnar vi till Marias ord, bibelns ord,
kan vi ju inte bara dra ett streck över Maria.
Hon sjunger:
Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig…

Skall Maria prisas salig, som Skriften säger
varför har då så många
i så långa tider så svårt för henne?
För att hon är kvinna?
För att hon skulle kunna verka undergiven
när hon böjer sig för Guds vilja?
För att hon har en sådan framskjuten plats
i ortodox och katolsk fromhet och tradition?
För att många tvivlat på jungfrufödseln?

Det finns så mycket hos Maria
värt att lyfta fram.
Vår tid ha visserligen svårt
med efterföljelse, med lydnad,
med trohet mot en kallelse
eller ett uppdrag.

Man gör det rysligt enkelt för sig om man tror
att Maria bara skulle vara en kvinnornas förebild.
Hon visar vikten av att människor av alla slag
vågar mötet med Gud.

Det fria valet står högt i kurs
och därmed också rätten att ständigt ändra sig
att byta fot, vara på väg
med sig själv som riktmärke
och centrum.
Men om man har mest sig själv
i synfältet blir det lite si och så
med riktning.

När trosbekännelsen tar upp bebådelsen
bekänner hela kyrkan att Jesus blir till
genom den helige Ande
och av Jungfru Maria
Innebörden är ett understrykande
en stark betoning, en bekännelse av
Jesus Kristus som både Gud och människa
(s 66 i Bekänna en och samma tro)

Om detta vittnar alla kvarvarande Mariabilder
i våra kyrkor: Mosjömadonnan,
Man finner henne i Sköllersta, Ekeby,
Glanshammar, Knista, Kumla, Viby, Hammar
- och även här i Olaus Petri!

Gud har verkligen vänt sin blick
till sin ringa tjänarinna
På ett unikt sätt i Marias fall
men också som en påminnelse till oss alla
att Gud vänder sin blick till oss

Vi finns i Guds öga
vilar i hans hand
omsluts av hans kärlek
lyfts av hans omsorg

Att kunna känna igen

2011-02-07T00:57:00.000-08:00

Människan är en fantastisk uppfinning
med otroliga förmågor
vi har hört OPQ med sina sångröster
Imponerande!

Människan har en och annan svaghet, förstås
Kanske blev det så för att livet
skulle bli desto mera spännande och rikt?
Somliga av oss har svårt för bokstäver
de vill aldrig stå still på papperet
utan far runt som bångstyriga får
på grönbete
andra har ord som i ett Niagarafall

Somliga blandar samman siffror
så när vi ska ringa hamnar vi
alltid hos någon annan
En del kan alla koder galant
andra förlorar ofta sina plastkort
Någon glupsk automat
bara sväljer dem

Det finns de som har svårt för namn
och ropar hej Svante
till någon som heter Staffan
Gissa om Staffan tittar förvånat
och konfunderat på sin vän
Minns man inte namn får man
ta omvägar och betona Du lite extra
-Nej, men hej Du, hur står det till?
Andra kan namnen, men har svårt
att känna igen ansikten

Människans förmåga att känna igen
att särskilja, att kunna identifiera
är en fråga om överlevnad
Vi måste veta hur vännerna ser ut
kunna skilja dem från fiender,
tillgångar från risker

För att underlätta igenkänning
spelar fotbollslagen i olika dräkter
Tänk om både Malmö FF och ÖSK
hade samma dräkter – då
kunde man börja snacka om sport…
Vem ska man passa?

Redan tidigt i livet när vi mest
möter mors eller fars ansikten
lär vi oss att känna igen ansiktsdrag
lär vi oss att uppfatta rörelsemönster,
vi skaffar oss mängder av ledtråder
för att öka igenkänningen
för att kunna identifiera andra människor

Nu är vi hos Maria och Josef
den här morgonen har de förberett sig
för ett högtidligt besök i templet
Mose lag skulle uppfyllas
barnet Jesus skulle bäras fram
för att helgas åt Gud
Som när ett barn i dopet överlämnas
till Guds omsorg, för att bli ett
välsignat Guds barn
för att införlivas i Guds stora familj
Maria och Josef följde sin tro
och lät den få genomslag i sina liv

Tack vara att föräldrarna tog
barnet Jesus till templet
mötte de Symeon, en andens man
När han får se Jesus
händer detta märkliga
vi kallar igenkänning, han upptäcker
och ser något speciellt
Det han möter i Jesus har han
väntat på, längtat efter
Han känner igen Gud i detta barn

Ledd av Anden han kan se mer än andra
I Jesus ser han frälsningen,
där ser han ljuset,
uppenbarelsen för hedningarna,
vilket betyder hela världen
– ett ljus också för oss
När det skedde hade man i vårt land
just lämnat stadiet då man lufsade
runt i skinn och bar knölpåk
så nog behövdes ljus och uppenbarelse!

Symeon tar barnet i sin famn
och brister ut i den lovsång
som har blivit en av den kristna kyrkans
mest brukade sånger och böner
Nunc dimittis (se Svenska Psalmboken 677)
som kören just sjungit i en tonsättning

Ytterligare en person finns i vår text – Hanna
Hon tackar och prisar Gud
för barnet Jesus
Om henne står det att
hon aldrig vek från templet
utan tjänade Gud dag och natt
med fasta och bön!

Vår tid förlöjligar gärna dem
som tar sin tro på så stort allvar
att de lever i kyrkan, ber och fastar.
Men de som häcklar vet inte
vad de går miste om!

Vi har alla så mycket att lära
av Maria och Josef
som levde sin tro
av Symeon som lät sig ledas
av Anden och därför kunde
uppfatta mer än andra
och av Hanna som gick till templet
dag efter dag för att be!

Vi kan också få förmågan att känna igen
alltmer av Guds närvaro,
att se det ljus
som bär fram uppenbarelsen
och förnyar våra liv!

Predikan Kyndelsmässodagen i Olaus Petri kyrka
predikotext ur Lukasevangeliet 2:22-40

Ett annat sakernas tillstånd

2011-01-21T09:09:00.000-08:00

Tingspredikan i Nikolai kyrka i Örebro
Predikotext: Lukasevangeliet 4:16-23

De flesta av oss drömmer om förändring
tillvaron går i banor som verkar binda oss
Var detta allt, frågar vi när slentrianen tar över,
när kraven bara ökar, när allt annat än det
som är gott och sant tycks råda

Är det så här mitt liv ska vara?
Och drömmen om att tillvaron
skulle se annorlunda ut får fäste i oss
Om inte annat längtar åtminstone jag
nästan varje morgon
när radionyheterna smattrar fram allt mörkt,
tungt och svårt som drabbat människor
jag längtar efter att världen
skulle se ut på ett annat sätt
Radiorösten ekar: skottdrama, översvämning,
trafikolyckor, flygplanskrasch, mord,
miljögifter, bedrägerier, sammandrabbningar,
lögn, krig, bomdåd…

Alla bilder, alla nyheter, allt detta som vi tar in
tusentals budskap lämnar oss inte i fred,
de gnager och oroar
Vi påverkas, en känsla kan bli kvar
Vemod och förstämning bosätter sig
i tanke och sinne…
Då behövs motkrafter och motbilder!

Vi påverkas och färgas av att läsa
eller höra om det som drabbat andra
Men berörs naturligtvis mycket mer av att
faktiskt möta de människor som befinner sig
mitt i det som är ohanterligt, svårt, mörkt
Hur är det då för dem som tvingas stå
mitt i händelseförloppet,
för dem där tillvaron vacklar
och livet faller samman?
För att orka kan man behöva tecken
som pekar i en annan riktning
Som mitt i utsattheten vittnar om
närhet, ömhet, glädje, hopp
sådant som inte viker undan
utan står kvar uthålligt, trofast

När Jesus läser orden från profeten Jesaja
där i Nasarets synagoga
då tänder han detta hopp
En längtan, som finns med oss
sedan urminnes tider,
något vi aldrig har upphört att halla fast vid
att kämpa för, att tro på
Jesus ger sina kraftfulla glädjefyllda bilder
av ett annat sakernas tillstånd
Ett lysande, jublande, budskap!

Vi har i vår tid, i vårt land,
många system och institutioner
som verkar för det goda –
för läkedom och hälsa
för god ordning och rättvisa
Krafter som ska försvara våra
grundläggande mänskliga rättigheter
och ta vara på vårt människovärde
och se till att vi kan bevara vår värdighet.
Ni som är här vet det, står genom
era arbeten och uppdrag
i denna tjänst

Långt in i vår tid, också in i välfärden
erbjuder den bild Jesus lyfter fram
hopp och mod genom beskrivningen
av en annan ordning, ett annat sakernas tillstånd
Rättvisa och frihet ska råda
Befrielse och upprättelse bli verkliga
Redan i 3:e Mosebok berättas om
ett sabbatsår som ska infalla vart 7 år
då ska saker och ting verkligen bli annorlunda
Vart 50 år befrias slavar
egendomar återgår, obalanser återställs
Denna vision 1270 år före Jesu födelse
bär Jesaja in i sin tid när han profeterar
om ett nytt mönster
av frihet, rättvisa, hälsa!

Kan Ni namnen på några berömda bibelställen?
Kanske skulle då Den barmhärtige samariten
(eller samariern som det heter nu) dyka upp?
Den förlorade sonen? Gyllene regeln
– allt vad ni vill att människor skall…
Lilla Bibeln, Joh 3:16 – Ty så älskade Gud världen…
Bergspredikan, Dubbla kärleksbudet
Saligprisningarna… Många fler välkända texter
bär namn vi kommer ihåg
Den text vi hörde läsas idag har också
fått ett namn, kanske mindra känt,
men minst lika viktigt: Jesu programförklaring
Där i Nasarets synagoga gör Jesus
detta hoppets mönster från
Moseböckerna och Jesaja till sitt:
människan ska räddas från kaos och fördärv
Orättvisor, förtryck, nöd och plåga
kan och ska lyftas bort!
Frälsningen som lyfter av bördor
som erbjuder befriat liv!
I inledningspsalmen sjöng vi
en psalm som är en uttydning
som tolkar programförklaringen
sätter in den i vår situation
Den utläggningen av Jesu frälsande budskap
av vad Jesus kom för att göra understryker
att Jesus kan och ska skänka hopp och befria

Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid
löser ur vanmakt ur synd och skam
ger oss sin kraft och frid:
himmelriket är nära

Fattiga ger han sin rikedom
läker de slagnas sår
Den som var bunden och trött och tom
frihet och glädje får:
himmelriket är nära

Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum
Red dig att taga Guds son emot,
tro evangelium:
himmelriket är nära.
(SvPs 39:-)

Födelsen betyder mer

2010-12-27T23:48:00.000-08:00

Predikan i Juldagens högmässa i Olaus Petri kyrka
Predikotext: Lukasevangeliet 2:1-20

I min familj berättas ofta
om en händelse när jag var barn
Min yngre bror, då kanske i 6-7årsåldern,
hade fått tag på en boxhandske
Vi var till fots på väg hem från badplatsen
då hörs några snabba steg i gruset och
så har jag plötsligt en stor handske framför ögonen
och så låg jag på marken

Lillebror sprang sin väg, direkt,
snabb som en rabbis, en ivrig vessla…
Så skrattar vi hejdlöst
Inte för att händelsen i sig är så ofattbart rolig
och inte för att jag eller det som hände mig
är så intressant - utan därför att
berättelsen säger så mycket mer
än om det oväntade slaget
Den berättar om en impulsiv lillebror
om sommarlovens frihet
om vänskapligt lekfulla bråk
och har en stor lustfylld klangbotten

När vi hör Bibelns berättelser fastnar vi ofta
i handlingen – vi stannar där och glömmer
väl så viktiga frågor om vad de kan betyda,
vad de har att säga på andra plan
än det handlingen direkt avslöjar
Vad säger texten som den inte själv
tydligt berättar men som den
pekar på genom sammanhang,
förförståelse och senare händelser?

Vi behöver veta mer om Jesus
än det födelseberättelserna omedelbart
själva berättar eller avslöjar
I evangeliernas inledningskapitel får man
förvisso ledtrådar som är av betydelse,
men som knappast räcker för att
skapa sig en mera heltäckande bild
av vem Jesus var
Man kan inte bygga en Kristologi,
en lära om Jesus Kristus,
på detta knapphändiga material

Håll med om att det ligger något
djupt rörande och anslående
i denna berättelse om ett barns födelse
ett under som alla kan relatera till

Mot bakgrund av annat Bibeln meddelar
i Gamla Testamentet och i Nya Testamentets evangelier
betyder det nyfödda barnet att Gud
lämnar sin tron, sin upphöjdhet,
sitt annorlundaskap för att bli vår like
och i allt likna oss… mer ändå,
för att bli och vara en av oss!
Tanken svindlar när vi inser vidden
av denna tro – att Gud - människans antites,
motpolen, den väldige som spänt ut
himmelen över oss och skapat allt
genom sitt ord, den oändlige går in
under begränsningen och lägger sig
i Marias famn, bokstavligen
i mänsklighetens opålitliga händer,
i förtröstan på att ondskan
inte är det som lever starkast
i människors hjärtan
I en ofattbar tillit till att människor,
ställda inför det försvarslösa barnets
gränslösa behov,
förmår att älska och leva kärleksfullt

Gud föds i Jesus Kristus SOM människa!
Men redan vid Jesu födelse
pekar profetiorna mot påsken
Gud ska genom Jesus uppväga
all den lössläppta ondskan
(som människor hängav sig åt – Kristi
död och uppståndelse öppnar frälsning
för samtiden
men den har verkan framgent
sonar allt det som komma skall)

Gud föds SOM människa
FÖR människan, FÖR vår skull,
FÖR vår frälsnings skull
En räddning från synd, ondska och död!

I Gamla Testamentet uppenbarade Gud
sig ofta i det yttre: i historien, i naturfenomen,
och människor kallades att vara Guds redskap.
I Betlehem öppnas också mänsklighetens
ögon och den osynlige, heligt upphöjde
och ofattbare föds till synlighet.
Och Jesus vem är han då?
Människa, Gud, en Gudamänniska?

Konflikterna lät inte vänta på sig
De kristna blev snart osams om
hur födelsen skulle förstås.
Arianismen som menade att Jesus
var skapad som ett högsta väsen,
hävdade att han därför inte kunde ha funnits
före skapelsen och därför inte heller kunde vara Gud
Och det fanns de som tänkte att Jesus
bara såg ut som, verkade vara, människa
– Gud kunde inte ha en kropp eller lida,
Gud var ju oändligt upphöjd (doketism)

I den Athanasianska trosbekännelsen
den långa som jag inte skall be någon enda
läsa upp utantill…
i den sägs att vår Herre Jesus Kristus har blivit kött.
och är i lika mån Gud och människa.
Gud är han såsom född av Faderns väsen före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.
Helt och fullt Gud och helt och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp.
Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen.
Och ehuru han är Gud och människa, är han likväl icke två, utan en enda Kristus.
Men en enda är han, icke så att den gudomliga naturen förvandlats till mänsklig, utan så att den mänskliga naturen antagits av Gud.

Evangelierna ger i sin helhet en gränslös räckvidd
åt berättelsen om Jesu födelse –
de är skrivna utifrån den fasta tron att
Kristus dött och uppstått igen
Vi kan alltså inte nå fram till hur man
uppfattade Jesus födelse losskopplad
från trons facit – från uppståndelsens faktum

Ledtrådarna är inte helt fördolda
ens i inledningskapitlen
Ängeln bär bud om en stor glädje
en glädje för hela folket
Idag har en frälsare fötts åt er
i Davids stad, Han är Messias, Herren!
I Matteus sägs att barnet skall ges namnet
Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.
Så Johannes poetiska språk: I begynnelsen fanns Ordet,
och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det
blev ingenting till av allt som finns till.
(Här står det som den Athanasianska bekännelsen
slår fast – före tiden, före skapelsen fanns Ordet
som vi kan identifiera som Jesus Kristus
alltså var han född och icke skapad,
inget skapat väsen, lägre än och utanför Gud.)
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus,
skulle komma i världen…
Och ordet blev människa och bodde
bland oss, och vi såg hans härlighet.

När Gud blir människa kan människan
på ett nytt sätt förstå vad det innebär
att vara människa
Guds ingripande avslöjar inte bara
Guds sanna väsen
utan också människan och hennes gränslösa möjligheter
Gudsuppenbarelsen får en ny möjlighet,
kan komma på nya vägar
Gud kan bli människa på nytt

Gud föds inte bara SOM människa
han föds I oss människor! I oss!

Här ett par texter som pekar i den riktningen:

Ef 2:19-22
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.
Gal 2:19-20
Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.
Gud kommer till oss
inte främst i molnstoder,
röster, extatisk hänryckning
Gud öppnar här inkarnationens möjlighet
I människans inre liv
Därför talar vi om Gud som möter oss
inte huvudsakligen från ovan, utifrån
utan nu även från insidan, i oss själva,
från vår personlighets djupaste skikt

Guds födelse som människa
öppnar möjligheten för Gud
att födas I människan
Jesus Kristus kan bli livet i mitt liv,
inspirationen, källan, djupet, sanningen, ljuset…

Gamla meriter duger ej

2010-12-15T22:29:00.000-08:00

Predikan 3 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka
Text: Lukasevangeliet 3:1-15

Boklån - det vet vi vad det är
vi har Bibliotek för sådant
Men, var kan man låna en röst?
Röstvärvning har vi sett många gånger
och vi får se det på nytt om
det blir omval i kommunalvalet här i Örebro
Har Du lånat någons röst?
Eller lånat ut din röst till någon annan?
Vems talan gällde det?

Gud behövde en röst - Johannes Döparen
barn till Elisabeth och Zacharias,
kusin till Jesus och utvald att bli
den röst som skulle predika och röja väg
Lukas berättar med stor precision
om tiden för Johannes framträdande
genom att koppla hans religiösa gärning
med historiska fakta: Kejsar Tiberius,
Pontius Pilatus, Herodes
Märk väl att jag hoppar över
de svåruttalade namnen…

Johannes predikade syndernas förlåtelse
genom omvändelse och dop
Dopet blev en handling som visade
att man ångrade sig och ville tvättas ren
Omvändelse, ånger och bot är
ord som berättar om ny inriktning
om att bryta med synden och göra det rätta

Dagens röst, tillhör den en enstaka virrpanna
en religiös fanatiker, en udda kändis?
Nej, profeten Jesaja går i borgen!

Förresten - såg ni att en ettåring inte fick ut sin
julklapp hos postens ombud eftersom
barnet saknade legitimation?!!
Det hjälpte inte att föräldrarna
kunde legitimera sig – paketet var
ettåringens och barnet saknade
av förklarliga skäl id-handling
så de fick gå tomhänta hem
utan julklapp

Jesajatexten är Johannes identitetshandling
Hans körkort, orden avslöjar att
det Johannes gör är Guds vilja
På samma sätt som tjänarna till en kung
på monarkens uppdrag sändes i förväg
för att se till att vägen var öppen, farbar och bekväm
annats måste man rätta till bristerna r
Lukas låter profetian bli en uppdragshandling
så att Jesaja beskriver det Johannes ska göra
Ropa i öknen om att väg ska banas
genom ödemarken, stigar ska rätas,
klyftor fyllas och berg och höjder sänkas
Och Guds frälsning som kommer längs vägen
bli synlig för alla människor!

Johannes lägger inte vantarna emellan
här är det hårda bud: huggormsyngel, synd, dom,
ånger, förlåtelse handlar det om
Johannes går hårt åt det folk
som har hört - men inte brytt sig

Ny fråga: gillar Du att bli kritiserad?
Tycker Du om att bli ifrågasatt
Uppskattar Du att få dina brister utpekade?

Skulle knappast tro det,
även om man kan ha nytta av att
få andras reaktioner på sitt handlande
och sitt sätt att vara
När jag blir kritiserad,
det är väl bara att erkänna,
är jag lättsårad, snarstucken, irriterad!
Vi är ganska lika varandra tror jag
Vi är så där som folk är mest…

Tänk för ett ögonblick att jag blivit utbytt
och att Johannes Döparen stod här
Han kallar Dig hycklare, falsk, kräldjur!
Vad skulle du göra då?
Nicka ödmjukt och säga:
Du har så rätt! Det har jag inte tänkt på.
Vet du, jag ska genast ändra
mig och mitt sätt att vara!
Tack för din fina kritik
som är så ärlig och nyttig!

Eller skulle Du tänka eller säga:
det där vet Du ingenting om,
vem är Du att kritisera mig?
Kastar Du sten i glashus, Din bubbelpelle?!

Psykologin lär oss att när kritiken kommer
då är vi reflexsnabba att reagera,
alla våra försvar träder i aktion
Så skyddar vi oss, bevarar vår stolthet,
upprätthåller vår värdighet ty, vem vill tappa ansiktet?
Varför hör vi inte, förstår vi inte, ser vi inte
har vi så svårt när kritiken kommer?
Det är aldrig enkelt att tigande ta emot
och kanske ännu motigare,
att tänka om och ändra sig.
Istället går vi till bästa försvar
en motattack, vi värjer oss

Nu ett råd till Dig och mig:
Nästa gång Du får kritik, lugna Dig lite
och bevara öppenheten,
spara Ditt ettriga försvar en stund
Tänk om det finns insikter att vinna,
lärdomar att ta till sig?

Johannes Döparen talar om huggormsyngel
som försöker smita undan den kommande vreden
Han pekar på att människorna då
och vi idag, inte alltid förmår göra det goda, det rätta
Men Johannes sviktar inte
Han slår envist fast att vi ska
bära sådan frukt
som tillhör omvändelsen.
Att leva etiskt hållbart innebär
att använda tillgångarna för andras skull,
att dela med sig av skjortor, av bröd
Att inte utnyttja vår ställning,
inte använda makt och överläge för utöva utpressning
Pekar inte Johannes på något avgörande, just här?
Den som gör det goda ändrar sitt sätt att tänka.
Omvändelsen kanske inte börjar i huvudet
utan i händer och fötter?
Det vi gör – så tänker vi också!

Johannes hör förstås invändningarna,
människorna går genast till försvar
Vi tillhör ju Abrahams släkt, ett utvalt folk
vi lyssnar inte till dig! Vem är Du att komma här och…
Men Johannes möter invändningen
slår sönder försvaren innan de uttalas
Bär Ni inte god frukt vad betyder väl då
tillhörigheter, släktskap, berömmelse?
Vänd er bort från orätta handlingar
gör det som är gott!
Bot, bättring, omvändelse!

Det omvändelseropet kan vi inte begrava
i historiens mylla som något förlegat
omodernt, inte längre behövligt
något man kanske hade nytta av för 2000 år sedan
Nej, genom årtusenden och sekler når
maningen fram också till oss – in i Olaus Petri
Ingen enda av oss kan idag, lika lite som man kunde då,
vila på sina gamla meriter
En omvändelse, vår nyorientering, färgar
till sist tanke, ord och handling
Bryter mark och banar väg
för Herren Jesus Kristus
han som kommer för att
skänka oss sin mening
och av nåd ge syndernas förlåtelse

Vi är på väg

2010-11-29T00:45:00.000-08:00

Predikan 1 söndagen i Advent i Olaus Petri kyrka i Örebro
Evangelitext: Matteus 21:1-9

Än en gång välkomna hit! Så gott
att alla Ni är här för att fira gudstjänst!
Den 12 december firas Lucia i vår kyrka.
Kom tillbaka då! Och den 20 december är det
2 fantastiska julkonserter med alla körer.
Musikkåren har en egen konsert den
2 januari – så kom tillbaka, till Er egen kyrka
för gudstjänst, för sång och musik!!

I fattigsverige fastade man i advent
Många fick dra in på mat och dryck
Det var nödvändigt för att det skulle
finnas lite mer till jul
Svåra livsförhållanden och brist
kunde efter fastan vändas i sin motsats:
till högtid och fest!

Advent är en tid för eftertanke och förberedelser
en tid för bön, en tid då man gör bot och bättring
Snart byts dagens vita färg mot den lila färgen
Med lila i kyrkans textilier och i kläder
understryker färgen : nu är det tid att fasta, att förbereda sig.

Även i välfärdsverige finns det anledning
att för en tid avstå från överflödet
och satsa mer på vår andliga hälsa
det ger oss en annan beredelse än städning,
matlagning och julklappsshopping
en förberedelsetid som hjälper oss
att skilja på advent och julens stora fest.

Idag är det nog rollatorerna som har
varit snöröjare – det har banat väg till våra kyrkor
och snösvängen gnolar kanske lite extra idag
på den gamla psalmen
När vi sjunger:
Bereden väg för Herran!
Berg sjunken djup stån opp.
handlar det om att röja väg, göra rum för Gud själv.
Det gjorde profeterna i forna tider
Och så såg det ut när vägbyggarna
bröt mark för motorvägen mellan Örebro och Arboga
– berg sprängdes bort och dalsänkor fylldes ut.

Nyss vandrade kören och många andra medverkande
fram genom kyrkan i en lång procession
ett praktiskt sätt att ta sig från A till B
man går gemensamt till sina platser
Och sådana mänskliga tåg finns det
i alla möjliga sammanhang
Några av er såg kanske oss som
förra lördagen gick mitt i gatan
i ordnade led i en demonstration genom Örebro
Vi vädjade om att man skulle
stoppa förföljelsen av de kristna i Irak
och krävde att dödandet skulle få ett slut!

1 maj vandrar arbetarrörelsen i täta led
och när Örebro universitet ska hedra
nyblivna doktorer vandrar de i en ståtlig procession

Redan för flera tusen år sedan ordnade
fromma människor sig i högtidliga led
och vandrade till Jerusalems tempel
för att fira sin gudstjänst, med bön och offer
Och dagens text berättar om en folkmassa
som knappast nöjde sig med att se på
utan som slog följe med mannen på åsnan
De välkomnade Jesus och rullade ut den röda mattan
nja, inte riktigt så…
I brist på mattleverantörer använde man
det man hade till hands - sina kläder
och palmkvistar som man skar från träden
Så gjorde man det som fortfarande sker
genom att smycka och klä marken ärade man
och hyllade någon - idag handlar det om Jesus

Processionen genom kyrkan berättar
om ett folk på väg, en pilgrimsvandring
som går till det himmelska Jerusalem
Kyrkans folk följer korset, Jesus,
in i kyrkan och - när vår gudstjänst är slut
leder han oss och vi följer efter
Vi går med honom ut i vardagen
för att efter bästa förmåga
tjäna medmänniskor och Gud

Vi behöver alltså inte vandra
fullständigt planlöst genom livet
och när det blir motigt och svårt
händer det att vi fylls av hopp och mod
Berättelsen om intåget i Jerusalem pekar på
att det finns en mening med livet och ett mål

Svenska folket älskar sina kyrkobyggnader
Kyrkorna står där med de ståtliga kyrktornen
som positiva pekfingrar, som mäktiga utropstecken,
riktade mot himmelen!

Kyrkorna skall påminna oss om det
vi har så lätt att glömma – att våra liv
är mer än att släpa och slita,
är större än plikter och skyldigheter,
rymmer annat än kris och elände.

Vi älskar våra kyrkor och ni skulle
bara veta hur många som kommer
in här, tänder ljus och ber, en vanlig dag
Under semestrarna besöker vi väl alla kyrkor
där människor i århundraden har samlats
för att be, för att jubla och gråta
För att glädjas över det nya livet vid dopet
och följa och sörja älskade familjemedlemmar
och nära vänner som dött

Där i kyrkan känner vi oss hemma, vi hör liksom till
detta är vårt land, vår kultur, vår historia, vår tro
Sådant håller vi inte för oss själva –
många fler inbjuds att dela detta!

Kyrkorna är ekande tomma - folktomma
läser vi i pressen och hör i radio, eller hur?
Ni har också hört dessa rapporter och de till leda
upprepade förutfattade meningarna, som om alla
just klockan 10 eller 11 på söndag förmiddag
har så otroligt mycket annat att göra…
Men se dig omkring - hur tomt är det?

Man säger att i kyrkan sitter bara en tant här
och en gammal gubbe där?
Så kan det väl vara, men mellan dem sitter alla
vi andra, unga och gamla om varandra!

I Guds hus är det fullt påstod prästen i
glesbygden norra Värmland
Man får knappt plats, sa han
trots att det var ganska tomt i kyrkbänkarna
och så skrev han in dubbelt så många i sin statistik.
Varför gör du så, frågade jag Sven, som han hette.
Det finns ju en skyddsängel för var och en, sa han
Och log pillemariskt.

Första söndagen i advent är det fullt i Olaus Petri
Närkingen säger genast - idag, ja
Kom igen, säger jag!
Kom igen - en annan söndag
och du ska se att här är det inte är tomt.
Och kommer du igen blir vi faktiskt ännu fler!
Här samlas många för att få sjunga, lyssna till musik
be, för att få stöd, att få ordning på sin tillvaro
för att tänka över vem eller vad som styr
Vilka krafter dominerar mitt liv?

Idag blir frågan till oss alla: Vem eller vilka
personer lyssnar jag till? Vilka tåg går jag med i,
vilka är mina auktoriteter? Med berättelsen
om Jesu intåg i Jerusalem i minnet –
vem får tåga in i mitt liv, vem får mig att bli
en anhängare, en efterföljare?

När Jesus närmade sig Jerusalem tändes hoppet
Jesus gav mod till ett ockuperat folk – han vill
fortfarande vandra in med hopp och tro,
med syfte och mening i vår församling
i ditt och mitt liv. Så bered en väg för Herran!
Något nytt skall komma!
Gud skall gripa in!

Här är ditt liv

2010-09-16T08:01:00.001-07:00

Predikan i Olaus Petri kyrka, 15e söndagen efter Trefaldighet. Predikotext från Matteusevangeliet 11:28-30

Här är ditt liv
vilket spännande namn
på ett TV-program

Igår kväll var det skådespelaren
Kjell Bergqvist som satt i den heta stolen
En märklig människa, inte helt okomplicerad
men med ett stort hjärta visade det sig…
Om honom fick man veta en liten detalj:
han kunde stå framför lådor och skåp
utan att veta vad han gjorde där
Sked, fick familjen ropa för att
påminna honom, sked!

Här är ditt liv,
är ett program med en lång historia
Genom åren har tittarna uppskattat
att komma bakom en människas yttre
bakom fasaden, bortom rubrikerna

Det är inte utan att man ibland
föreställer sig att man själv satt
där i stolen – för att i några möten
bilder, intervjuer få delar av sitt liv
framlyft

Tänk att få möta en klasskamrat,
en vän som man tappat kontakt med
en lärare som minns en,
en person man stått nära…

Vilka har jag känt? Hur har jag varit?
Vad har jag gjort? Vem är jag egentligen?

Som Kjell Bergqvist har många av oss stått
framför en hylla eller ett skåp,
kommit till ett rum och själva ärendet
var plötsligt borta
Man vet inte vad man gör där,
varför är jag här?
Ingen viskar: sked, till oss

Ibland kan det hjälpa om man går tillbaka
till den plats där man startade,
till ursprunget
Jag stod här vid bordet
och behövde, ja vad var det?
Vart var jag på väg och varför?

Ibland får man till och med
bli sin egen viskning – sked, sked
tidtabell, tidtabell…
Eller på väg till affären
går man och mumlar
inte alltid så fromt, inte bedjande
som många kunde tro.
Som ett mantra upprepas viskningarna:
mjölk, margarin, bananer, en tidning,
mjölk, margarin, bananer och tidningen…

Här är ditt liv
blir ibland även en berättelse om förlust
om sjukdom och sorg
Kjell Bergqvist sörjde med några vänner.
Deras barn hade försvunnit i Tsunamin
och hans röst bröts, blev fylld av sorg,
han suckade och tårarna kom

(Predikanten återger valda delar av nedanstående dialog)

En man (gestaltad av Sven Melander) med en mikrofon
sitter på huk framför en liten flicka
(och nedan får man
ha överseende med
en del kraftuttryck)
Om du fick önska dig vad du ville - vad önskade du dig då
En docka?
Jag menar liksom nånting större
En cykel?
Nej, inte inte någon leksak
En video?
Nej, nej inga inga inga saker liksom, utan nånting som är jätteviktigt. Nånting som alla mänskor på jorden vill ha
Mat?
Nej, mat och mat alltså, nej nå´nting som är, som är viktigt, nånting som man demonstrerar för, som Amerika och Ryssland ska prata om, vad är det
Pengar?
Pengar och pengar. Va hum hum, är det det enda du tänker på - dockor och cyklar och pengar och mat å sånt. Skit alltså. Tänk om det kom hem en massa soldater och sköt din mamma och din pappa, skulle det var roligt tycker du, skulle det va kul, va
Nä?
Nä, men va är det då, va e de då da
Krig?
Men vafff, är du dum i huvet? Det är ju inte det de ska va. Va e de då man inte vill ha, va e de man ska ha då
Fred?
Ja det är precis…(nu avvisas flickan och puttas bort ur bild)
och de e alltså det som svenska barn vill ha mest av allt, fred på jorden!
En klassisk sketch ur Nöjesmassakern

I mardrömmar, och dessvärre
ibland i verkliga livet, kan jag tänka
att det är så man uppfattar kristen tro,
som en förutfattad mening
som en uppfattning
med ett enda inlärt svar

När vi idag ställer frågan
om det allra mest nödvändiga
om vad som är viktigast
vår allra djupaste trängtan
och längtan
befinner vi oss, står vi
framför våra egna liv
som i ett rum, framför ett skåp
och vi minns inte riktigt
vad vi gör där
Vi måste då bli vår
egen längtans viskning

En behovstrappa beskriver våra behov
i en prioriteringsordning
De grundläggande behoven måste mötas
för att sådant som kommer högra
upp på trappan ska bli riktigt angelägna
Behovsnivåerna är fem (Maslow)
och vi börjar med grunden:

Våra kroppsliga behov
andas, äta, dricka, sova
Våra behov av trygghet-
vara säker och ohotad
Våra behov av kärlek och gemenskap
ha närhet till en partner, familj, vänner
Våra behov av uppskattning
att bli erkänd, respekterad
Våra behov av självförverkligande
gör det som ger personlig utveckling
förnöjelse och bekräftelse

Tänk nu att din hand är ett papper
där kan du utan penna
men med ditt finger skriva
din allra djupaste längtan
det som är mest angeläget
och nödvändigt
för dig, i ditt liv
Ingen annan än Du
och vår Herre
kan läsa dina ord
Bär dina ord om det nödvändigaste
med dig fram till altaret idag
och om du blir rådvill, tveksam
bli din egen viskning
Den som då lyssnar riktigt noga
kan bakom sina egna ord
få höra Guds viskning

Om jag samlade in dessa lappar
kunde jag läsa din längtan:
din övertygelse: bli frisk, sjunga
det ska gå bra för barnen, andas,
be, slippa värk, sömn,
tro på Gud, förlåtelse, vara lycklig,
älska, hälsa för en svårt sjuk anhörig…
få ligga i en hängmatta en sommardag

Ett är nödvändigt, säger rubriken
över dagens texter
men det kunde lika gärna stått:
Här är ditt liv

I berättelsen om Elia och änkan
förstår vi att tillit och gästfrihet
förmår människor att dela det
lilla man nästan inte har
och att det blir välsignat
mötet, samhörigheten
delandet

Av texten från Apostlagärningarna
framgår att man lever som en gemenskap
det man äger har man gemensamt
man hör berättelsen om Jesus
och får riklig del av Guds nåd

Vad säger då Jesus?
Matt 11:28-30
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. [29] Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. [30] Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."

Han visar vägen till sig själv
Det är som om han sa
Just här är ditt liv
inte någon annan stans
här,
nära mig,
vila

Att få lämna över det vi bär på
om bara för en stund
ger en sådan oerhörd lättnad
Just då finns inget tryck
ingen press
bara ett par fotsteg
som vi kan följa
Om vi får och kan släppa något
av allt vi bär på
kunde vi kanske finna fram till
ett centrum i våra egna liv
till det som är nödvändigt,
vår eld, vår längtan

Att komma dit, att vara där
mitt i sitt eget liv
är att finna Guds kärlek

Förnyare eller förvaltare?

2010-08-01T09:20:00.000-07:00

Många ord är försvunna och borta ur den kristna vokabulären. Man hör sällan någon som har kommit till tro eller har funnit Jesus. Inte heller talas det idag särskilt ofta om förvaltarskap, möjligen i sammanhang där man betonar miljöfrågor, men det alldeles vanliga kristna förvaltarskapet är i avtynande.

Förr fanns det ett förvaltaryrke på stora gårdar. Det var ansvarsfullt arbete som kunde innebära att man hade hand om allt som hände i verksamheten, man skötte gården. Nu har vi ett annat förvaltarskap, fond- och aktieförvaltare. Sådana som med skiftande framgång tar hand om folks förmögenheter eller mindre tillgångar, med umbäranden hopskrapade.

Tidigare var dagens ämne förvaltare. Nu har man fått lägga till Goda förvaltare eftersom de som förvaltar inte alltid lyckats, och ibland inte alls, att göra det rätta.

I texten använder Jesus två exempel, två vågskålar. Inte för att man kan vackla mellan att å ena sidan göra si eller å andra sidan göra så. Här gäller det att välja. Att vara beredd att ta sitt ansvar. De som varit scouter kan sin lösen: Alltid redo! En beredskap vilken är grunden till en hel livshållning. Mot en sådan livsstil står idag en annan mycket mera ansvarslös.

Det första alternativet har en morot. Den som lyckas att ta hand om tjänstefolket och ge dem deras mat i rättan tid gör rätt. Salig är den som gör vad han skall. På den personen kan man lita och överlåter utan tvekan allt man äger och har. Personen är pålitlig och trofast.

Det andra exemplet är förvaltaren som gynnar sig själv. Slår tjänstefolket, äter och super sig full. Han ska huggas ner och piskas. Inte verkar det mycket till evangelium, goda nyheter, för den som gör så. Om det inte vore för möjligheten att göra och välja annorlunda.

Alla vill väl välja det första alternativet? För att vi ska förstå denna självklarhet görs kontrasterna extra stora och kraftiga. Det är rätt mot fel, gott mot ont, lydnad mot olydnad. Trofasthet mot det självsvåldiga.

Som inledning till dagens text finns ett annat textavsnitt om betonar beredskapen. Tjänstefolkets husbonde är på bröllop och väntas hem. Klart att man då ska stå beredd för att öppna dörrarna och för att ta hand om honom. Det ingår i uppdraget. saliga är de tjänarna när deras herre finner dem vakna när han kommer...

Texten varnar och förmanar oss – sina lärjungar då – och oss idag. Guds uppdrag är det som texterna handlar om, att vara det trogen, uthålligt, alert och envist. Alla kan vi förledas och lockas på avvägar. Vi kan misslyckas med det vi har fått ansvar för. Men få skulle ha som medvetet mål och önskan att missköta sig.

Söker vi runt omkring oss kan vi säkert hitta grupper och sammanslutningar som väljer att fullständigt strunta i Guds vilja. Den är inte angelägen eller relevant för dem. Allt fler vill vara sina egna religionsstiftare genom att förändra sådant som verkar möjligt att ändra på. De kan rent av förkasta tanken på att det finns en Guds ordning. Allt är möjligt och vi är möjliggörarna? Eller?

Bibeltexterna, många av dem, tvekar inte om att Gud har en kallelse och ett uppdrag åt oss. Att Gud vill något bestämt med oss. Och vi behöver lära oss skilja på det vi själva vill hitta på och det Gud förväntar och vill.

Nu en varning. texten ska inte användas för att peka ut andra. För att få dem att framstå som dåliga förvaltare. Som lomhörda vad gäller Guds vilja. Texten är en skinande glasklar spegel där vi ser oss själva. Det vi bär ansvar för hur hanterar vi det? Är vi goda förvaltare? Ser vi mer till oss själva? Vad har Gud kallat Dig och mig till?

Under många år har jag suttit i otaliga intervjuer där frågan ställts: Är du en förnyare eller en förvaltare. Underförstått har nästan alltid funnits, understött av ordens nutida valörer, en dragning åt föreställningen att förnyarna behövs och gör det rätta och att förvaltarna är otidsenliga och inte riktigt förstått vad uppdragen i kyrkan gått ut på. Som om förvaltarskapet utesluter vilja att utveckla och förbättra. Som om förnyare inte alls behöver eller kan vårda arvet. Risken är stor: en förnyelse som bygger mest på tidsandan och våra egna drömmar och tankar räcker inte till. All god förnyelse måste inom en kristen kyrka byggas på ett ansvarigt förvaltande där kontinuiteten inte förloras, där saken består: uppdraget att bära bud om människors frälsning och eviga väl!

Till sist en slutsats för vilken det finns det ett utbrett och hållbart textstöd. Som kristna i en kristen kyrka just nu är uppdraget att vara de goda förvaltarna. De som tar hand om människor och ger dem deras mat i rättan tid. Och en sådan förvaltare har ett rättesnöre: att söka efter, tro på och uthålligt göra Guds vilja!

Predikan i Norrlanda kyrka den 9 söndagen efter Trefaldighet, 1/8. Predikotext ur Lukasevangeliet 12:42-48.

Något annat, något mer

2010-08-01T07:29:00.001-07:00

Hur gör man när man läser en dagstidning? Mer praktiskt, man ser på den så kallade ettan. Omslagssidan där rubriker och stora nyheter trängs. men sedan? Åtskilliga personer i min bekantskapskrets fortsätter sedan genom att helt enkelt vända tidningen. De läser den sedan bakifrån och framåt.

Under sommaren tittar många på deckarserier som Morden i Midsomer, Miss Marple eller andra. Få människor nöjer sig med att se sista kvarten, själva upplösningen. Hur går det då med sammanhang och röd tråd?

Få människor läser sista kapitlet i deckaren först, men några gör det för att undvika den olidliga spänningen. När de väl vet hur det går kan de ta sig an själva historien.

Texten vi läst idag är bara slutet. Utgör slutorden i en mycket lång predikan – den så kallade Bergspredikan. Vi får i alla fall ta del av reaktionerna. Lyssnarna är imponerade. Exalterade. Vilken kraft, vilken undervisning. Här var det minsann något annat, något mer än det som de skriftlärde kunde prestera.

Om Du är som jag trivs Du med att få uppskattning och erkänsla. Jesus känner igen den egenskapen, det behovet som många fortfarande har. Redan som mycket små växer vi av uppmuntran och beröm. Vi ber om det: se på mig, titta vad jag kan. Tänk om andra blir lika glada som vi själva över framsteg och prestationer. När det händer blir det en sporre för oss.

Jesus möter i dagens text människor som vill framställa sig som hans allra bästa vänner. Vi hör dem säga: Titta, vad vi presterat! Vi har profeterat i ditt namn. Vi har drivit ut demoner, gjort underverk. Få skulle idag skryta med sådana aktiviteter för att framställa sig som Jesu vänner.

Jesus avvisar detta försök att framstå som speciell Jesusvän genom sådana prestationer. Ni som hört författaren och ateisten Lena Andersson tala om Jesus vet att hon anser honom vara otrevlig, brysk och burdus. Här skulle hon få vatten på sin kvarn. Man kan uppfatta Jesus som oförskämd och ovänligt. helt avvisande i dagens text.

Jesus är avvisande till dem som här vill prestera sig fram till hans vänskap. Han pekar på något annat, något mer. Det som betyder mera. Att allt det vi är och förmår, vårt hjärta och dess varaktiga kärlek, vår bergfasta övertygelse ges till Jesus. Tomteblossfolket, fyrverkeripjäspersonerna, de som gör en häftig men tillfällig insats måste nu tänka om.

Jesus vill i hela sin Bergspredikan ge en ny tolkning, en förändrad förståelse av vad Gud vill med oss. Och filosoferna och etikerna har tid efter annan gått i spinn över denna märkliga Bergspredikan där Jesus som en ny Moses utvecklar lagens innebörd, eller rättare sagt, skänker vår förståelse av lagens krav nya horisonter. Visar vad som verkligen har betydelse.

Bergspredikan visar att vi ska vara ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade, bedjande. Lagens fastställde omsorg om de egna och om främlingen. Här står det klart att kärleken inte begränsas till den egna gruppen, det egna sammanhanget. Till och med fienden, förtryckaren, den som förföljer ska bli lyft in i bön och mötas av goda gärningar. En skjorta, en extra mil, en buren börda. (Kan det i vår tid avse Sverigedemokrater och människor i än mer extrema grupper?)

Att leva så är att bygga ett hållfast liv i enlighet med Guds vilja. Det är inte den kortfristiga nycken, vurmen, som Gud vill ha. Han vill ha något annat, något mer.

Sol, vind och vatten sjöng Ted Gärdestad om. Vi hörde och såg det härliga, det ljuvliga, såg sommaren. Regn, flod och vind talar Jesus om. Om naturkatastrofen, förödelsen, om eländet.

De senaste dagarna är man tacksam att huset inte varit byggt på sand. Glad för att det inte var gjort som ett sandslott. Vi som grävt i strandkanten, t ex i Åminne, och ena dagen lämnat ett rejält sandslott i strandkanten vi vet att nästa dag är allt bortspolat och utplånat. Jesus vill inte att det vi är och gör ska suddas ut, sopas bort.

Att bygga på berggrund är att göra det som är gott och rätt. Att uppskatta den hörnsten Jesus är, den bärande och stabiliserande stenen, som varaktigt håller oss uppe. Om fler vågade bygga på bergfast tro skulle man uthärda regnet, av brister och misslyckande. Stå fast i floden av sorg och ensamhet. Uthärda löjets vindar som hånar tro och förkastar Gud. Stormbyarna från dem som vet bäst, kan själv och ingen annan behöver.

Jesus vill ha något annat, något mer, än ett tillfälligt uppflammande engagemang. Överlåtelse, tillit och tro. Allt det vi är och kan. Det är bergsäkert.

Predikan i Gothems kyrka den 25/7, 8 söndagen efter Trefaldighet. Predikotext Matteusevangeliet 7:22-29.

En reva i tiden

2010-07-18T10:08:00.000-07:00

En predikan skulle jag hålla i Källunge kyrka idag på Kristi Förklaringsdag. Texten var hämtad från början av Markusevangeliets 9 kapitel. Men... det ville sig inte. Skrivaren hade torkat i sommarhettan. Och när jag skulle använda min dator för att ha predikoutkastet framför ögonen så låste datorn sig. Därför blev predikan en annan än den som följer nedan. Men förmodligen någorlunda snarlik.

Elektroniken och de digitala apparaterna
ska göra livet enklare, sägs det
Men vi är helt utelämnade åt att
maskinerna gör det de ska, som de brukar
min predikan kom aldrig ut på papper
den stannade i skrivaren
och förhoppningsvis gör den någon nytta där
eftersom bläcket i häpnaden
stockade sig

Vi som inte är så särskilt tekniska
läser instruktioner och försöker koppla
ihop televisionsapparaten, digitalmottagaren
och dvd-spelaren
Man kryper långt ner på golvet
där man inte varit på länge
och nystar ihop sig i omöjliga ställningar
för att få rätt kontakt i rätt uttag
och rätt ordning
Det hela slutar ändå med att man
sitter där med tre-fyra fjärrkontroller
och suckar
Tills en dag någon som kan
visar hur det verkligen ska vara
Den här kan du koppla bort
och den här sladden slänger du
AHA! Ett ljus går upp i stenåldersmänniskans
gamla hjärna. Ett skimmer syns,
ett förklarat ljus.

En upplevelse som inte är helt ovanlig
men den kan för dig ha gällt andra livets områden
sport, matlagning, matematik,
sparpengar, fonder och skatter...
Något gjorde att det blev ordning i kaoset
man förstod, åtminstone ett ögonblick
hur det hängde ihop!

Idag får 3 lärjungar sitt livs AHA- upplevelse
Jesus vandrar med dem upp på ett högt berg
platsen för så många klara tankar
inget skymmer sikten
det är upplagt för skådande, för visioner,
för mötet med det heliga,
det gudomliga, med Gud

Vanligtvis vandrade Jesus i människors värld
nära marken om man så vill
där mötte han människors brottning
med sjukdom och död,
änkan i Nain
med brustna relationer,
kvinnan vid Sykars brunn
med drömmar om framgång och lycka
lärjungarna som grälar om vem som
skall få främsta platsen
eller Sackaios uppflugen i sitt träd

3 lärjungar följer med Jesus
vandrar uppför berget
mer som vittnen än som sällskap
Petrus, Jakob och Johannes
blir vittnen till något totalt annorlunda

De är med vilket senare leder till
att den märkliga uppenbarelsen
senare blev känd
I centrum står det som händer med Jesus
Nytt ljus kastas över honom,
han är sammanlänkad med
den himmelska världen, med gud
och vi tillåts ana vem han är

På berget blir den andra sidan synlig
triumfen, segern, det himmelska gästabudet
här bleknar den jordiska förföljelse,
lidandet och nederlaget bort
Det himmelska är där
som en reva i tiden
där det himmelska ljuset
för ett ögonblick skymtar
Utöver att ta med sig lärjungarna
gör inte Jesus så mycket
Det händer med honom
inte genom honom

Jesus förvandlas, kläderna blir skinande vita
Moses och Elia, himmelska gestalter
står och talar med Jesus
ett moln sänker sig över dem
och en röst hörs ur molnet

För oss som ser på film
är sådana märkligheter
nästan vardagsmat
det som ter sig omöjligt blir möjligt
att resa i tiden, att möta levande varelser
på andra planeter (t ex i Avatar)
att resa till jordens medelpunkt
och att se hämndens änglar
följa en vredgad dräng
(som i Den enfaldige mördaren)
Kanske är det därför samtiden rycker på
axlarna åt detta hisnande äventyr?

Jesu tid var inte utan referenser
en forskare, LarsHartman, skriver att det fanns
ett uppenbarelsens förråd eller skafferi
Man känner igen ingredienserna
i uppenbarelsen och på så sätt
visste människor att detta var på riktigt
verkligt, sant!

Mose gick upp på Sinai berg
för att ta emot 10 Guds bud (lagen)
När Mose hade gått upp på berget
täcktes det av ett moln. Herrens härlighet vilade
över Sinaibeget, och molnet täckte det.
Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet.
i sex dagar (2 Mos 24:15-16)
Rösten som talar omvittnas
genom Gamla testamentet
och hörs även vid Jesu eget dop

Det glänsande och skinande har med himlen
och Gudsnärheten att göra
Mose får hänga ett skynke över sitt ansikte
för att inte skrämma slag på folket
Och vi har kvar tanken att
det lyser om somliga människor
De vita kläderna tillhör också
den himmelska garderoben

När lagen (Mose) och profeterna (Elia)
talar med Jesus intar Jesus
Guds plats i samtalet

Lärjungarna är förvirrade och vill
bygga hyddor för Jesus, Mose och Elia
som för att hålla dem kvar
att få stanna nära det himmelska
Senare kommer det att stå i Petrus andra brev:
Det var inte några skickligt hopdiktade sagor
jag byggde på när jag för förkunnade
vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst,
utan jag hade med egna ögon
sett honom i hans majestät.
Ty han mottog ära
och härlighet från gud, sin fader
när en röst kom till honom ur
denna majestätiska härlighet:
”Detta är min älskade son, honom har jag utvalt”
Den rösten hörde jag själv komma från himlen
när jag var med honom på det heliga berget.
2 Petr 1:16-18

Allt föll på plats, det framstod i ett
förklarat sken: Jesus var verkligen sänd
från Gud. Det himmelska steg in i vår värld
genom denna reva i tiden
och visade att den hela tiden
fanns i denne Jesus
Han var förbindelsen mellan himmel och jord

Men Aha-upplevelsen har en gräns
Plötsligt kunde de inte se någon
annan än Jesus där

Lärjungarna, och vi
kan inte stanna i det himmelska
i en uppenbarelse
sådant är nu en gång inte våra liv
vi måste ge ner från härlighetens berg
och in i vardagens rum
med möda, slit och ansvar

Sorterar vi bort texter som denna
reducerar vi snart Jesus till
en vishetslärare
en god människa, ett föredöme
Jag har alltid velat fråga
dem som nämner Jesus som ett föredöme
vad de tagit bort
vad de inte gillat med honom
Man kan inte operera bort
Jesus himmelska sändning och förbindelse
och reducera honom till
något annat

Jesus är vårt himlaankare
som för oss, i våra liv
öppnar en väg mellan
himmel och jord

Där på förklaringsberget
får Jesus sin legitimation
bekräftelsen på att han är
Guds älskade son

Vi kan inte bosätta oss i det himmelska
hur mycket vi än ibland skulle önska det
Vi kan inte oavbrutet leva
i salig världsfrånvändhet
När vi ger oss ner från berget
lämnar vi stunderna av helighet
och av djup Gudsnärhet bakom oss
i vetskap om att detta kan ske
igen, med oss, för oss
Vi har fått en AHA-upplevelse
som för oss öppnat gränsen till det eviga

Vi kan om vi vill
bära dem som ögonblick
situationer vilka
kastar ett Jesusljus
över oss och världen

Det händer alltid något före

2010-06-28T03:05:00.000-07:00

Predikan i Olaus Petri kyrka
Den Helige Johannes Döparens dag 2010-06-27
Predikotext Lukasevangeliet 1:57-66

Nu ska jag bekänna en sak för Er
Jag var inte här i kyrkan på högmässan igår!
Om några av Er stämmer in i min
bekännelse vet jag ju inte
eftersom jag inte var här…

Midsommardagens gudstjänst firade jag
på konferensen i Torp nära Örebro
där det samlas många tusen personer.
När man deltar i andras gudstjänster
som denna gång i Evangeliska Frikyrkans
så får man goda idéer

Anders Blåberg Missionsföreståndare i EFK
höll en utomordentligt inspirerande
och uppmuntrande predikan
den var ungefär 37 minuter (eller 33 kanske)
Så det tänkte jag eventuellt införa här
Här i Olaus Petri brukar det hålla sig
kring 13-14 minuter -
men då hinns inte alltid det bästa med,
man förkortar och hoppar över tankeled…
Före Andres Blåberg var det flera andra
som trädde fram och liksom beredde marken
för hans predikan

Vid några tillfällen har också jag
stått på scener för att hålla en kort introduktion
för att presentera den verklige talaren
Och dagens ungdomar vet vad ett förband är
det kan vara ett rockband
som eldar upp publiken
och får dem i stämning innan
huvudattraktionen kommer
Det händer alltid något före...

Idag är det Johannes Döparens dag
han var presentatören, "förbandet"
den som skulle bereda väg för Jesus
Idag är det Johannes Döparens dag
i Svenska kyrkan.

En dag som understryker att det Gud gör
har ett syfte och ett mål
Guds frälsningsplan, kallade vi det förr
en benämning som fallit ur bruk
Redan innan Johannes föds
förstår vi att han har ett uppdrag
en uppgift för Guds skull

Idag är det Johannes Döparens dag
En av de dagar då ovanligt få går i kyrkan
Midsommarhelgen har nämligen ingen
stark ställning som kyrkogångsdag
men till OP kommer förstås många!
Förklaringen stavas sommar
och just en sådan strålande sommardag
har Johannes fått idag

Johannes blev redan vid sin födelse
en särling, en avvikande
Hans namn var bestämt i himlen
meddelat av ängeln Gabriel
Så kom det sig att man
bröt med familjetraditionen
Jehohanan (Johannes) betyder
Guds nådefulla gåva
eller Gud har förbarmat sig
Grannar och vänner
blev förundrade, förskräckta
Vad kunde Gud vilja uträtta
med ett sådant namn
genom denne Johannes?

Johannes framstod verkligen
som en profet, en budbärare
och det bekräftades också genom
hans udda sätt att leva
Varje korsordslösande person
har någon gång kunnat koppla
Johannes Döparen till orden
kamelhår, gräshoppor eller vildhonung
Han bar, som bibelläsare och korsordslösare vet,
kläder av kamelhår och han åt
gräshoppor och vildhonung

Johannes Döparen var i sin tid
mera fattbar och begriplig
än vad han verkar vara för oss idag
Då kunde folket lagen och profeterna
de var insatta i Guds ord
Johannes gjorde precis det
som profeten Jesaja talat om
Tack vare detta – blev han igenkänd
en som var väntad i Gamla testamentet

Johannes blir en vägröjare,
i enlighet med tidigare profetior
och hans handlande
stämmer med förutsägelserna
hos Jesaja –
Det understryker, det bekräftar
att bakom Johannes står Gud
Den Gud som har ett syfte, ett mål, en plan

Johannes öppnar dörren för Guds lamm,
presenterar Jesus, han som skulle komma
Johannes förkunnar att Guds rike är nära
Han ropade: Omvänd Er. Himmelriket är nära!
Och det ropet når oss och vårt sekulariserade
Sverige idag!

Idag är det Johannes Döparens dag
och vi får möta en stor berömdhet
Vi är inte de enda som är eller
har varit nyfikna på Johannes,
han som senare i livet skulle döpa Jesus
Folket i Jerusalem och hela Judeen
och trakten kring Jordan samlades
för att se och höra
Människor blev gripna
de bekände sina synder
och döptes av Johannes i Jordanfloden

Johannes ropade i öknen, en plats vi inte
förknippar med folksamlingar
Och ännu mindre tänker vi på
ödemarken som den verkligt lämpliga platsen
att välja om man ville föra ut sitt budskap.
Lämpligare hade väl varit en port i stadsmuren
eller under en marknad, på ett torg i Jerusalem
Men Johannes handlar styrd av profetian
Han håller ut och förkunnar:
Gör vägen rak för Herren

Johannes talade just där han var
han fullföljde sitt uppdrag
Johannes väntade inte tills platsen var perfekt
tills de rätta åhörarna var där eller
tills dess omständigheterna kändes rätt
Han väntade inte till han gjort sig ett namn
tills han kunde resa till Aten eller Rom
– hade han gjort det
hade hans röst aldrig blivit hörd…
Idag är det Johannes Döparens dag
och då tänker vi på en bestämd, historisk
och verklig person

Johannes far hette Sakarias och var präst
vid templet i Jerusalem
Han fick vara med om en uppenbarelse
av märkligt slag: till höger om rökelsekaret
visade sig en Herrens ängel
och berättade om det som skulle ske.
Jag är Gabriel som står vid Guds tron
och jag är utsänd för att tala till dig
och ge dig detta glädjebud. Men du skall bli
stum och inte kunna tala förrän den dag
då detta skett, eftersom du inte trodde
på mina ord, som skall gå i uppfyllelse
när tiden är inne.

I dagens text föds Johannes
och när Sakarias bekräftar att hans namn
skall vara det namn ängeln nämnt: Johannes
då bryts stumheten, hans läppar
och hans tunga löses
Han lovar och prisar Gud

Kan det vara så att om man
fick se en ängel
så nog skulle tron komma
och fick man bara höra en ängels budskap
så nog skulle man vilja prisa Gud

Men Sakarias som ju var en from man
en trons människa reagerade annorlunda
Det han gjorde passar in i vår tid
med den moderna människans
tvivel och kritiska distans
Sakarias invänder
han tror inte riktigt på det han ser och hör
Han vill börja diskutera med ängeln
Han reagerar direkt och tänker förmodligen
att detta, detta är inte möjligt!
Ännu idag kan vi grubbla över
hur detta var möjligt

Utan att försöka kullkasta värdet
av att vara förnuftig, att tänka logiskt
att förhålla sig kritisk
så finns det för oss alla
stunder och ögonblick
då något händer som lämnar förnuft
och logik långt bakefter
då är öppenhet, förväntan och tillit
till Guds omsorg tillgångar

Undret skedde
Gud ville att Elisabet och Sakarias
och deras son Johannes
skulle vara hans benådade
och älskade redskap

Även om vi inte är några trons förebilder
eller berömda ledande gestalter
så kallas också vi
att bli och vara Guds verktyg
att leva med Gud
Bär vi kärlek till Gud i våra hjärtan
blir vi sändebud och vittnen

Idag är det Den Helige Johannes Döparens dag
Han är helig som ett Guds redskap
som öppnar dörren, banar väg
för Guds lamm, för Jesus,
Han som kommer

Johannes Döparen är ett helgon och en martyr
Över honom har Gud förbarmat sig
Vi hör honom säga till oss,
till vår stad, till vårt land:
Omvänd er. Himmelriket är nära!

Vad är det du har förlorat?

2010-06-21T01:33:00.000-07:00

Predikan i Olaus Petri kyrka, Tredje söndagen efter Trefaldighet
20/6 2010, Predikotext: Lukasevangeliet 15:8-10

Var i all världen har jag lagt den?
Dagens predikan? Ska jag nu behöva improvisera?
Hitta på något just här och nu?
Uppfinna något för stunden?

Fler än jag, och inte bara präster,
har varit med om situationen
De papper man tagit med sig
visar sig vara ett helt annat utkast,
kanske ett föredrag
om de stora helgernas vykort?
Och det har hänt att jag skrivit predikan
över en text som inte alls
hade med den söndagen att göra…
Och även om predikan var rätt
har jag lyckats tappa tråden
En gång förlorade jag dessutom rösten

Sådana är vi
Vi tappar, förlorar, förlägger
lust, ork, känslor, ting

Vi lyckas inte hålla rätt
på varje sak, varje detalj
Ja, var i alla världen la jag inbetalningskortet?
Räkningen? Receptet? Kallelsen?

Var i all världen har det tagit vägen?
Brevet som jag lovat att svara på?
Receptet? Inbjudan? Telefonen? Almanackan?

Var i all världen finns det man letar efter?
Har någon tagit mina papper?

Var i all världen la jag nycklarna?
Handlingslappen? Bilprovningsbrevet?
Leksaken? Dataspel? DVD-filmen? Boken?
Tröjan? Var finns allting man letar efter?
Varför är det alltid försvunnet när det behövs?
Strumpor försvinner hela tiden
även om jag för min del
inte alls tror att det finns
tvättmaskiner som äter strumpor

Vilken liknelse Jesus ger oss!
Kunde han slarva bort saker?
Eller visste han precis var allting fanns?

En kvinna tappar ett mynt. Inte har hon
råd att bli av med sina surt förvärvade slantar
Hon måste leta och det ordentligt
Det krävs ljus och hela huset sopas
Hon letar tills hon hittar myntet

Jesus understryker hur härligt
glatt och roligt det är att finna
det vi blivit av med
Vad menar Jesus egentligen?
Vad är det vi tappat bort, vad har vi förlorat?

Vad ska vi söka efter med samma
energi och kraft som den sopande kvinnan
vad borde vi söka efter?

När televisionstanterna och TV-gubbarna
behöver lite ved på brasan och
behöver få extra nerv i sin sändning
går de ut på gatan
och låtsas fråga vem som helst.
Bröllopsbevakningen var inget undantag
Hur länge har du väntat här?
Vad förväntar du dig?

Om vi gjorde detsamma med hjälp
av dagens predikotext
gick ut på gator och torg och undrade:
Hörrudu, vad är det du har förlorat?

Tänk om svaren blev:
Vi kom inte till fotbolls-VM.
Jag har blivit av med ett världsmästerskap!

Jag har tappat en cykel…

Ingenting, jag har inte förlorat något

Vad är det här? Är det dolda kameran?

En vän, jag har blivit av med en vän
och det är så sorgligt att jag inte
vill prata om det…

Ungefär så där kunde det säkert låta.
Och vårt eget svar blir...?
Vad är det vi blivit av med
som vi behöver söka efter
med frenesi och kraft
som vi absolut borde leta fram?

Jag tror jag vet vad många människor förlorat
De har tappat bort sin tro…
och de letar inte ens efter den

Andra har tappat bort kyrkans dörr
Därinnanför får man hjälp att gå vägen
lärjungastigen
den kristna människans livsresa
vågar man sig innanför portarna
erbjuds vi att finna vägen
till Guds paradis,
till Guds hjärta

Läser vi nästa avsnitt i evangeliet
möter vi en annan sökare
också den personen en människa
som du och jag
men som hör och häpna
lyckas förlora allt!
Till att börja med
tappar den arma människan
bort sig själv och blir
för all framtid
den förlorade sonen
Han lyckas sedan
förlora sin egen far…
Men hans Far har inte upphört
att älska sitt barn!

Vi människor lyckas slarva bort
oss själva och vår himmelske Far
Han som alltid har älskat oss

Ett par tankar till:
tänk om kvinnan representerar kyrkan
vår trosgemenskap
kan kyrkan ha tappat bort
något oerhört viktigt
sitt centrum
sin vilja att följa Kristus?
Då får ingen möda sparas
då måste vi vända upp och ner på
hela huset, Kyrkans hus
för att finna det som förlorats

Eller, tänk ännu mera oroande
och fantastiskt
om det är Gud som förlorat oss
som tvingats se oss
vandra bort, vilsna
Kvinnan i texten kan faktiskt vara Gud
Hon visar oss så tydligt
Guds uppsökande omsorg
Gud som inte ens lämnar oss
vind för våg inte ens när
vi själva vänder ryggen till

Några verser ur psalmen
vi sjöng för en stund sedan
får avsluta dagens predikan:

Låt honom ta dig vid handen,
följa dig ända tills du
är hos din Fader som länge
väntat och väntar ännu.

Jesus är ute och söker,
stannar och böjer sig ner,
säger mitt namn, och jag svarar:
Herre, åt dig jag mig ger.
SvPS 225:4-5

Dubbelt medborgarskap för en kristen

2010-06-07T02:55:00.000-07:00

Predikan i Olaus Petri kyrka i Örebro, 6/6 2010
Nationaldagen/ Den 1 söndagen e Trefaldighet
Predikotext Johannesevangeliet 1:29-34

Idag har jag med mig 2 pass
de är mina, men makulerade
Från att ha varit levande
dokument har de blivit historia
här finns stämplar från inresor
i andra länder som t ex Kina och USA
Estland och Turkiet
Där har man tack vare passet
känt igen mig
som en svensk medborgare
Jag tillhör ett land: Sverige, Suède,
Sweden, Schweden

Vid landets gränser är det viktigt att ha
resedokument och pass
I passet kan man se
medborgarskap och hemmahörighet

Miljoner människor saknar medborgarskap
de är statslösa. De saknar det mesta av
nationellt eller internationellt skydd
även om FN jobbar hårt med frågorna
De statslösa får t ex inte hälsovård och utbildning
på samma villkor som de flesta andra
Få länder vill låta statslösa personer invandra
de bjuder knappast in dem att bli bofasta,
än mindre att upphöjas till medborgare

Palestinagrupperna i Sverige har ett inlägg
på sina hemsidor där slutklämmen
är som följer: Asyllotteriet fortsätter.
Det är skrämmande. Alltför många är tysta
om det faktum att statslösa palestinier
från Gaza och Irak har behov av internationellt skydd.
Sverige vägrar ge dem skydd och säger samtidigt
att vi har en human asylpolitik. Det är struntprat.

Det finns säkert människor som skulle
bestrida dessa påståenden – ändå vet
många av oss att just statslösa palestinier
har haft det svårt

I Bibelns Gamla Testamente är
landet heligt, en Guds gåva
Det förlovade landet betyder extra
det egna landet får en än starkare
laddning för folk som upplevt fångenskap
och förföljelse

Högt, mycket högt, värderar de sin frihet
och sitt land - oändligt högt
Den som läser vidare och in i
Nya Testamentet märker att
nu flyttas denna tillhörighet
till ett rike mitt ibland oss
osynligt, men närvarande

Landet och nationen
står för gemenskap och identitet
och handlar inte främst om geografiska gränser
Tänk på hur det är med Svenska kyrkan
med kyrkans geografiska gränser
Något annat än gränsen
är det som gör henne till en
kristen kyrka, ett trossamfund
Ett centrum av tro och Gudsmöte
med Kristus i fokus…
Men stoltheten är återhållen
Ingen av oss rusar nerför Storgatan
eller Drottninggatan med slagord som
Jag är lutheran, leve Svenska kyrkan!

Och vår svenska nationaldag vad har den för
ursprung? Gustav Vasa valdes till kung vid
riksdagen i Strängnäs den 6 juni 1523
men även 1809 års regeringsform
antogs samma datum, dvs 6/6
( med nya maktdelningsprinciper
dvs verkställande, beskattande,
lagstiftande och dömande)

Vår nationaldag är relativt ny
1983 blev Svenska flaggans dag
vår officiella nationaldag
och dagen är sedan 2005 helgdag
Den ersatte som Ni säkert minns
Annandag pingst.
Därmed blev Pingsten en helg bland
alla andra och genom förlusten
av annandagen försvann den
som en av de stora
helgerna.
(Tredjedag pingst avskaffades redan 1771.)

Men det finns mer att tänka på:
Den 1 juli 2001 fick Sverige en ny
medborgarskapslag. Lagen innebär
bland annat att det är möjligt
att ha dubbelt medborgarskap.
Ensvensk medborgare kan
behålla sitt tidigare medborgarskap
om lagen i det andra landet tillåter detta.

Vi kristna har verkligen ett dubbelt medborgarskap
Som det står skrivet i Fil 3:20-21:
Vårt hemland är himlen, och därifrån
väntar vi också den som skall rädda oss,
herren Jesus Kristus.
Han skall förvandla den kropp vi har
i vår ringhet så att den blir lik den kropp
han har i sin härlighet, ty han har kraft
att lägga allt under sig.

Den som har medborgarskap i Guds rike
vet att dopdagen är ett slags
himmelens nationaldag
Det var då man upptogs i kyrkans gemenskap
och fick sitt medborgarskap i Kristus
Gal 3:27: Är ni döpta in i Kristus
har ni också iklätt er Kristus.
Genom att iklä sig Kristus
blev vi bror och syster med många
fler än vi vet om
Gal 3:28: Nu är ingen längre jude eller grek,
slav eller fri, man eller kvinna.
Alla är ni ett i Kristus Jesus…

Denne Jesus kommer vandrande
Johannes Döparen ser honom komma
och utbrister: Där är Guds lamm, som
tar bort världens synd…

Hade han en speciell sorts syn? En förmåga
att se det andra inte förmådde uppfatta?
Eller var det så enkelt att eftersom han mött
Jesus tidigare kände han nu igen honom?
Vad ser vi först och främst?
Frisyren, Ögonen och blicken,
kläderna, kroppshållningen…?
Vad såg Johannes hos Jesus?

Han hade ju sett duvan från himlen
som stannade över Jesus, erkände honom,
gav honom legitimitet! Nog hjälpte det
honom att i Jesus se Guds utvalde,
Guds egen Son.

Johannes erkände sin tillhörighet till Jesus:
Efter mig kommer en som går före…
Jag kände honom inte, men han sände mig
att döpa med vatten och ande.

Medborgarskapet hos Gud
ställer oss inför ett sätt att vara och leva
Gudsrikets medborgare
kan inte vara och göra vad de vill
Därifrån finns en större förväntan
ett etiskt krav, att även se dem
som få vill kännas vid
som medmänniskor med fullständigt
människovärde
och rätt till att leva ett
människovärdigt liv

Dessa utanförskapets människor
socialt påfrestande, utstötta
eller skamfilade och misshandlade
kanske statslösa, människor på flykt
även i och genom dem
kommer himlens konung
och besöker oss
Vilka är då vi att avvisa dem?

Vid landets gränser är det viktigt att ha
resedokument och pass
I passet kan man se
medborgarskap och hemmahörighet

Vid gränsen mellan liv och död
är dopet ett tecken på vårt medborgarskap
Men gränsen tillhör Gud
och vilka Vår Herre välkomnande
öppnar sin gräns för
kan vi inte med säkerhet veta

Det vi vet är att Gud redan här
öppnar dörren till sitt rike
och erbjuder medborgarskap
för alla som vill vara Guds barn
och leva i trons gemenskap
Och för att inbjuda till
detta medborgarskap
har han kallat oss som sina vittnen

Är vi då kristenlivets dörröppnare
du och jag och vår församling och
den Svenska kyrkan?

2010-05-17T06:07:00.000-07:00

Idag är predikan ännu inte riktigt färdig
och Du som hör får bli medskapare
får lägga sista handen vid den

Ett mönster tror jag att man kan urskilja
i det som ska sägas - nämligen att vi
alla behöver hjälp, hjälp att komma
förbi ytskiktet i liknelser och bilder
hjälp att hantera hinder och trösklar
hjälp att förstå vilka vi är och vad
vår uppgift kan bli

Ofta blir jag som predikant förvånad
över den predikan jag hållit
Reaktionerna berättar att det man hört
mig säga är något annat
än det jag trodde att jag sa
Det jag försökte säga nådde inte fram
Kommunikation är inte så helt enkelt

Detta har jag sagt er, säger Jesus
som en refräng i sitt avskedstal
till lärjungarna
Ett avskedstal Ni borde läsa själva
i Johannesevangeliet kapitel 14-17
Jesus undervisar dem och ber till Fadern
med vilken han har en så nära gemenskap
att de är ett med varandra

Jesus upprepar sin fras:
Detta har jag sagt er
medan jag är kvar hos er (Joh 14:25)
Detta har jag sagt er
för att min glädje skall
vara i er och er glädje bli fullkomlig (Joh 15:11)
Detta har jag sagt er
för att ni inte skall komma på fall (Joh 16:1)
Detta har jag sagt er i bilder
det kommer en tid då jag inte längre
skall tala i bilder (Joh 16:25)
Detta har jag sagt er
för att ni skulle ha frid i mig (Joh 16:33)

Detta långa tal, längre än
Bergspredikan i Matteusevangeliet
vad är dess syfte?
Jesus vill att lärjungarna verkligen
äntligen skall förstå att han är av Gud
Jag har sagt er detta för att…

I avskedstalet infogas ett kort samtal
mellan Jesus och lärjungarna
Vi har nyss läst det och hör
korta repliker - ungefärlig twitterlängd
Jesus betonar att han en dag skall
sluta att tala i bilder
och istället använda klara ord
för att låta dem veta allt om Fadern
Och lärjungarna tycker sig redan förstå
och utbrister: nu talar du med
klara ord och inte i bilder.

Det kunde ha varit en dialog från vår tid
Först förstår vi inte alls, vi får inte grepp om
vad Jesus vill – alla liknelser och bilder
någon bakar bröd eller förlorar ett mynt
och det visar sig inte alls handla om brödbak
eller pengar som tappats bort
Bortom ytan handlar berättelserna om himlen
Och de erbjuder ett stort tolkningsutrymme
Inte kan vi låta det Jesus sagt bli liggande
Vi undrar, nyfikna som vi är, vad det kan betyda,
finns det något där att lära
om människans villkor
om Gud och relationer, om himlen?
Men sedan tycker vi att vi begriper
vi vet, och vår tids experter
teologer och akademiker
tänker att de vet mer än man visste då
ja, mer än någon någonsin tidigare har vetat

Lärjungar har i alla tider betett sig så
först sökande och frågande
sedan övertygade: aldrig förr
har någon förstått Jesus som vi
vi förstår honom bäst och mest här, nu, idag
Vi tror att vi tagit oss bortom och bakom ord,
liknelser och bilder
att äntligen förstår vi Guds ord rent och klart
Och så tillåter man sig att ganska godtyckligt
stryka det man inte gillar eller förstår
Det kräver åtminstone skäl och argument
som bygger på kyrkans tradition och lära

Att påstå att all förändring
är bra förändring är lika dumt
som att okritiskt tro att varje ny idé
är bättre än beprövade idéer
att varje ny vara i handeln är bättre
än allt det som funnits tidigare…
Många har fyllt sina köksskåp med
oanvändbara nya produkter
slöa osthyvlar, pipar att sätta på petflaskor
och förvandla dem till vattenkannor osv
(Många vill inte ens medge att
Guds ord behöver brottning och kamp
kunskap om språk, sammanhang och historia
Nej vi läser som det står säger somliga
andra läser bara det de tycker borde stå
och struntar i Jesu eget anspråk
Han understryker att han talar i
bilder och liknelser och vi måste därför
arbeta med vår tolkning och förståelse)

Så brister Jesus ut i bön
med blicken vänd mot himlen
("Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till. Joh 17:1-5)

Det eviga livets gåva skall ges
det eviga livet som innebär att
människorna känner den ende sanne Guden
och honom Gud har sänt, Jesus Kristus!
Vilken gåva! Vilket förtroende!

Vi är många som älskar vår kyrka
vår församling, våra gudstjänster!
Jag tillhör dem! Men många
många tar sig aldrig hit…
vilka är hindren, trösklarna?

Jesus talar i sitt avskedstal
om att stunden kommer då
lärjungarna skall skingras
var och en går åt sitt håll
och de lämnar Jesus ensam,
men även om vi alla överger
honom blir han inte ensam
eftersom Fadern är med…

Kan det syfta på en situation som vår?
Med utbrett tvivel, stor likgiltighet
brist på tro, avståndstagande?

Vilken glädje att vara delaktig, att vara många!
Vilken styrka att höra samman!
Att veta sig ha kontakter och vänner

När jag haft en begravning
inser jag vad det betyder att ha
fungerande nätverk
att höra till en förening,
ett sammanhang, en församling
Och vi är många som upplevt stödet
som fått ta emot omsorgen en församling kan ge
i nöd, i kris, i sorg

Ändå har människor svårt
att komma till nattvard och högmässa
Vi får för oss att det beror på oss
är det jag (eller vi) som utgör de höga trösklarna?
Hade någon svårt att komma in idag?
Fick ni använda stege för
att ta er över några trösklar?

Vad skulle dessa trösklar heta?
Risken att ingenting förstå?
Liknelser och bilder?
Vi är rädda för osäkerheten,
för att vara en nybörjare
och stannar då hellre utanför?

Heter trösklarna domspredikan
och syndastämpel?
Vi fruktar sanningen om oss själva
och projicerar den på kyrkan
det vi är rädda för blir kyrkans fel
Sanningen om allas våra liv
är att vi behöver stöd och hjälp

Är trösklarna obegripliga riter och liturgi?
Som om vår gudstjänst inte vore
möjlig att begripa och förstå
Det är enklare att bli ett med högmässan
än att lära sig offsidereglerna i fotboll
Ortodoxa kyrkan har i 1000 år
behållit sin gudstjänstform
och är ett av världens största trossamfund…
Obegripliga gudstjänster, nej det håller inte

Bär då tröskeln mitt eget namn
i så fall får jag bekänna och ta på mig
uppgiften att finnas till hands
för att bjuda in, öppna upp
Här går nämligen vägen till himlen
till tron, till det eviga livet!

När Jesus stiger upp till himlen
på Kristi himmelsfärdsdag
understryker det bland annat
den Guds frånvaro som många
hakat sig fast vid
En avlägsen eller rent av obefintlig Gud
håller man fast vid, som ett ankare
Vid Guds frånvaro och obefintlighet
har de förankrat sig själva

Där sitter de fast förtöjda vid sin egen brist
sin saknad och uttrycker ibland
i alla fall en längtan efter tro
en inte sällan stark avundsjuka
mot dem som kan tro
Jag skulle önska, kan de säga,
att jag kunde tro…

Så förda bakom ljuset de är
de har ju redan stor och stark tro
på alla möjliga och omöjliga saker
De tror t ex att de ska vinna på sina trisslotter
På 60 miljoner trisslotter lär det finnas åtta lotter där vinsten är en miljon
och det lär finnas åtta lotter med 2,5 miljoner kronors vinst.

Människor förlitar sig på sin egen förmåga
att styra sina liv, andra hoppas på staten och kommunen
kanske på politiker och makthavare
på slumpen och ödet och underkurer
och spikmattor och wokpannor…
Men Gud tror de inte på!

När det enda man behöver göra är
att be om hjälp att övervinna hindren
att öppna sitt sinne för det som går utöver
att leva som om tron var stark
Och våga leva i förvissning om
att den som ber blir hörd, får svar
får tillit till bönen
att den som firar gudstjänst
blir uppbyggd och stärkt
att den som ber om förlåtelse
möter nåd och blir befriad….

Predikan över Johannesevangeliet 16:23-33
Hållen i Olaus Petri kyrka Sönd f Pingst
den 16/5 2010

Säg något, ge en kommentar

2010-04-29T22:24:00.000-07:00

Du som besöker ordrik och läser predikningarna här: skriv en kommentar! Berätta om Din reaktion, vad Du fastnade för, vad du vill invända mot, vad som blev uppbyggligt...

I kyrkans dörr blir det sällan tillfälle att få kommentarer som pekar ut något särskilt. Här däremot finns tiden att ta tag i en tanke och fullfölja ett resonemang...

Alltid finns det något nytt för mig att se och jag kan lära av andras reaktioner. Bara detta att mina manus oftast saknar skiljetecken, kan vara en för- eller nackdel. I predikstolen däremot är det inte behövligt... men kanske för den som ska läsa?

Äntligen en lycklig dag, Halleluja!

2010-04-04T23:05:00.000-07:00

Idag får Ni sjunga med. Kanske inte en riktig sing-along, men nära på. Så får vi hjälpas åt med denna predikan!

Ur sorg och förtvivlan, med tårefyllda ögon kommer kvinnorna till graven. Någon de älskade är död. Men stenen är bortrullad, den som förseglade graven. Jesus finns inte längre där. Men de bjuds på änglabesök: två män i skinande kläder. Änglarna frågar: Varför söker ni den levande här bland de döda? En provocerande fråga idag när Jesus verkligen är död för många.

De trodde att Jesus var borta.
De trodde att Jesus var död.
Då kom han på stranden en morgon
som lyste röd. (Ps 156:1)

Den vetgirige Petrus är tvivlarnas vän, han nöjer sig inte med vad andra säger. Han ska se själv och springer till graven. Den nyfikenheten önskar jag alla människor. Att vilja och våga bege sig till graven – vem har inte hört kyrkan beskrivas som tom och innehållslös? Men här ska man möta uppståndelsens faktum och levande tro!

Petrus får inga enkla svar. Men han blir full av undran, ja rent av förundran! En kroppens frånvaro vittnar om en ny slags Jesu närvaro. Osynlig för oss, levande i människors hjärtan, kommer han till oss. I medmänniskors behov, i välgärningar, i under. Och i gemenskapens mitt är han. I brödet och vinet!

Han stod mitt ibland dem som förut.
Bland stenarna brann det en glöd.
Han lät dem få fiskar i näten
och gav dem bröd.

Tro inte att Jesus är borta.
Tro inte att Jesus är död.
Han lever och ger oss att äta
av livets bröd. (Ps 156:2-3)

Snart ska sorgen vändas i glädje. Det förlorade hoppet bli till lycka. Uppgivenheten övergå i mod och kraft! The rest is history – läs i Apostlagärningarna, skriven av Lukas och den helige Ande.

Herren lever, våga tro det,
lämna den tid som gått. Hoppet är framtid,
nu är livet vår möjlighet. (Ps 155:1)

Liv, framtid, tro, hopp – lyckans ord. Vad gör oss då lyckliga? Ett bra ämne för samtalen vid kyrkkaffet! En miljonvinst kanske? Den kan ge oberoendets lycka och infria drömmen om att kunna köpa allt vi drömt om.

Lyckoforskningen, vet ni om att det finns en sådan (?), menar att oväntad materiell lycka snart klingar av. Många jagar lyckan på andra sätt. Lyckoforskaren Bengt Brülde säger (i SvD): Det finns en föreställning om att det är väldigt skönt att sitta på ett varmt ställe och göra ingenting. De här bilderna av lyckan är spridda av turistindustrin. Att vara passiv och lata sig är åtråvärt, vi jobbar hårt för det målet, men få uppskattar det när vi väl nått det.

På radio idag berättades om att många önskar sångerskan Madonnas överkropp med muskulösa (betyder att man har muskler) armar. Vi vill bli av med några decimeter runt midjan, sluta svettas eller slippa generande hårväxt. Vem sätter sådana idéer i våra huvuden? Är detta lyckan?

Vi har bilder av lycka. Somliga strålar, sprickfärdiga sjunger de lovsånger, ropar och skriker, är överväldigade. Balanserade personer blir glädjerusiga, impulsiva, gränslösa. Lyckan spränger fördämningarna! Livet pulserar i ådrorna. Nu talar jag faktiskt inte om kyrkans folk. Sådan kan sportens värld vara. Egendomliga mössor och halsdukar, hejaramsor och sånger visar vem man hyllar. Trons människor då? Vi kan sjunga lovsång så det brakar och knakar, om vi vill! Levi Pethrus får hjälpa oss:

Löftena kunna ej svika,
nej de stå evigt kvar.
Jesus med blodet beseglat
allt vad han lovat har.
Himmel och jord må brinna,
höjder och berg försvinna,
men den som tror skall finna,
löftena de stå kvar. (Ps 254:1)

Lycklig den som får uppleva och jubla över det Gud gör! Bakom varje rad i psaltarpsalmen finns oändligt många människor som både före psalmen och efter upplevt vad den berättar:
Gud som har gjort himmel och jord
som aldrig sviker sina löften,
ger förtryckta deras rätt,
Och vi har sett frihetens glädje i deras ögon
ger svältande bröd,
alla som äntligen en dag fått äta sig mätta
befriar de fångna,
deras lycka är också vår
rätar krökta ryggar,
äntligen är kroppens plåga försvunnen, besegrad
Han som älskar de trogna,
ger främlingar skydd
korsar de ondas planer...
(Psaltaren 146)

Hur uttrycker vi då lycka i kyrkan? I bön, lovsång och tacksägelse, förundran och tystnad. Vi vet som länge satt tysta efter Johannespassionens gastkramande och överväldigande musik på långfredagens kväll! Tack Cantores och Tack Mats Bertilsson! Och sedan blev det 5 minuters applåder! Inte bara till Er utan till vår Herre som gav Er röster och förmågor. Ett tack för Kristus som vi följde när han gick genom död till denna dags triumf, uppståndelse och liv!

Vi ropar, denna lyckans dag på kyrkoåret, också Halleluja, kyrkans eget hurrarop! Lova Gud, betyder det. Halelu-Ja! Hallu innebär pris vare, lova. Och ja står för Jahve, Guds eget namn. Nu segrar Kristus över synd och död. Vi får Påskdagens seger, en glädjens och lyckans dag.

Stor och ljus är denna dag.
Halleluja!
Vänner, sjung i jubelkör!
halleluja!
Mitt ibland oss Kristus går.
Halleluja!
Aldrig livets furste dör.
Halleluja! (Ps 151:4)

Himmelens ljus får vårt triumfkrucifix att glöda - syndens makt är bruten och döden krossad. Vi är inte längre slavar. Vi är Guds älskade barn. Vi är på vandring mot det himmelska landet. Här en av psalmbokens många lyckopsalmer:

Jesus, Guds Son, levde och dog för alla, för oss,
lever idag, ja han är här, ja, han är här,
Herren vår Gud vill vi tacka.
Herre, vi tackar dig. Herre vi prisar dig.
Herre, vi sjunger ditt heliga namn. (21:2)

Psaltarens psalm 150 – är som gjord för Påskdagens uppståndelseglädje:
Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans höga himmel.
Prisa honom för hans mäktiga gärningar,
prisa honom för hans väldiga storhet.
Prisa honom med hornstötar,
prisa honom med harpa och lyra,
prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängaspel och flöjt
prisa honom med klingande cymbaler
Allt som lever och andas skall
prisa Herren.
Halleluja!

Kristus är uppstånden!
Ja, Han är sannerligen uppstånden! Halleluja!

Predikan i Oalus Petri kyrka Påskdagen 2010. Predikotext Lukasevangeliet 24:1-12.

Hur mår vi egentligen?

2010-03-28T03:54:00.001-07:00

När människor gemensamt
gör och vill detsamma
påverkas och förvandlas de
Alla som arbetade med den
stora loppmarknaden igår
i församlingshemmet vet
Ni som sjunger i eller lyssnar till
Johannespassionen i Olaus Petri
på Långfredag förstår

Vi är synbart och återhållsamt försiktiga
när vi sakta vandrar runt kyrkan i procession
och ibland viftar till med palmbladet
Vi är smått generade inför varandra
och behärskas av försiktighet och blyghet
Men vi blir berörda även av det
stillsamt högtidliga, av allvar i gemenskapen

Om detta hade varit en rockfestival
hade alla decibel fått oss att mera
ohämmat släppa loss
några för att olyckliga fly undan oväsendet
andra för saligt studsa upp och ner
för att jubla och sjunga med

Intåget i Jerusalem liknade nog mer
en rockfestival än en spatsertur
mer en rödskjortornas demonstration
(våldet förutan) än en kurortens grötlunk.
Bara detta att göra något tillsammans
hur försiktigt det än kan vara
hjälper oss bli ett hjärta och en själ
I församlingens regelbundna gudstjänst
är vi ett Guds folk på vandring
I den återkommande och
gemensamma vandringen fram
till nattvardens måltid
den som vi delar med varandra
rör vi oss gemensamt på väg
mot himmel och paradis
en folkrörelse i tid och rum
Vi får redan nu smaka det som erbjuds
oss i det himmelska gästabudet
Dropparna av vin, den lilla skivan bröd
försiktigt och begränsat
vittnar om Guds överflöd

Gemenskapen med varandra stärker oss
Att höra samman i vandringen ger kraft
Det finns lycka i sådana ögonblick
även för den som bär bördor, är drabbad

Kirurgen Nisse Simonsson har skrivit en bok
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra
utifrån alla undersökningars samfällda
resultat att vi är sjuka och mår dåligt
Simonsson konstaterar att vi har världens bästa fysiska
arbetsmiljö, sociala skyddsnät, vi motionerar
mest, äter bäst och lever längst. Enligt statistik
är Sverige ett av världens fem lyckligaste länder.
Så hur kommer det sig då att vi är världens
i särklass sjukaste folk? Ja, här överdriver
Simonsson en smula, men det ligger
i alla fall något i det.
Se er omkring, läs tidningar
och upptäck att allt inte är bra
Vår mentala beredskap och hälsa är inte
vad den borde vara...

Svenska kyrkan och de kristna trossamfunden
kan peka på att det som håller oss samman
i samhälle och värld bryts ner och förstörs
Vi blir kortsiktiga, inomvärldsliga
och saknar alltmer meningsfyllda sammanhang
När tron arkiveras som föråldrad
när dörrarna till det himmelska klappas igen
skulle man kunna tänka att
människans betydelse skulle öka -
men istället förminskas människan!

Vi är inte nöjda med vår roll
Texten svarar: Jesus ger lärjungarna en uppgift
Lärjungarna fick ett tydligt uppdrag.
Gå till byn, ta åsnan…
Det finns uppgifter för oss som är lärjungar idag

I dag saknar många människor
förtroende för och från andra
Texten svarar: Jesus visade dem förtroende
De gick in i uppgiften och växte med den
Jesus har med samma förtroende
lagt kyrkan och dess uppdrag i våra händer

Idag vill många människor behålla
sitt eget för sig själva
Texten svarar: Ställ det du har
till Jesu förfogande
Åsnans ägare lät lärjungarna ta den
Allt mitt är ditt, allt vi har är
ett lån från Skaparen själv
Vi behöver inte behålla det för oss själva
Fastetiden påminner oss om medmänsklighet
och solidaritet, det är meningsfyllt att dela med sig

Idag tappar många människor tron
på Gud, på auktoriteter, på framtiden
Texten svarar: Hylla och ära Jesus
Lärjungarna och folket lovsjöng Jesus
de hoppades på framtiden –
allt skulle bli annorlunda och det blev det men inte
riktigt på det sätt de trodde

Idag står många människor inte ut med kritik
Texten svarar: Jesus avvisar omvärldens orättvisa kritik
Lärjungarnas lovsång fick fortsätta

Idag sviktar många människor därför
att allt tycks hänga på dem
Texten svarar: Att om lärjungarna tystnar
ropar stenarna Guds lov
Det hela är större än vad vi är.
Tystnar vi sjunger skapelsen
Guds rike vilar inte enbart på våra axlar

Att finnas i detta är att
tacka ja till sammanhang och mening
att tacka nej till det
är att stänga dörrar

Jesus vandrar in i Jerusalem en lycklig dag
snart vänds medgången i motgång
lidandet och plågan tar över
Genom det svåra för han oss
och det var inte Roms ockupation
Jesus gjorde om intet
Guds Messias befriar sitt folk
på ett ännu mer genomgripande sätt
från något mycket mera
beständigt och hotfullt:
från meningslöshet och relationsbrist
från synd och död!

Palmsöndagens predikotext: Lukasevangeliet 19:28-40

Allt är inte vad det ser ut att vara

2010-03-08T02:12:00.000-08:00

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft,

står det i Efesierbrevet. Och vi rustas värdigt

vilken krigsfilm som helst. Vi blir kämpar med alla vapen

vi behöver för kamp mot makterna och herrarna över

mörkrets värld, ondskans andekrafter i himlarymderna.

Här finns Guds rustning: Sanningens bälte, rättfärdighetens

pansar, fredsförkunnelsens skor, trons sköld, frälsningens

hjälm, Andens svärd (som är Guds ord).

Saker är inte alltid som de verkar. Allt är inte vad de

ser ut att vara. Nu byter vi predikstolskläde. Jag hänger fram

en bild av en soldat. Och Ni undrar vad slags soldat den

ryska dockan, den enkla bondska kvinnan, kan vara.

Låt det här bli bilden av de kvinnor som slog

vakt om tron i Sovjetunionens religionsförföljelse.

Som firade sin gudstjänst och lämnade tron vidare till sina

barnbarn.

Först slås man av all färg. Det lyser av rött och grönt.

Sedan blir den lilla påmålade gumman synlig.

De där ryska trädockorna, gjorda som en serie burkar,

är populära. Öppnar man en finns det en till därinne och

ännu en, ännu en.

Det får oss att tänka på att allt inte är vad det först ser

ut att vara. Bakom varje sanning finns en annan, under

varje berättelse finns ännu en, mitt ansikte avslöjar inte

allt vad jag bär på, i lager på lager.

Dockorna kan också ge ledtrådar till hur man skapar en film- eller

boksuccé. Dramaturgiskt bygger man en ramberättelse

och inuti den utspelar sig en helt annan historia och kanske

ännu en. Flera berättelser flätade i varandra. Till synes

oberoende. Efterhand, ja ibland inte förrän precis i berättelsens

upplösning, på sista sidan knyts de samman. Och vi har känt

i ryggraden hur de olika skikten belyser varandra, ökar

spänning och intensifierar förväntan.

Redan evangelisten Markus kunde tekniken att foga

samman historier. Och han startar med något helt annat.

Just därför borde texten idag omfatta Markusevangeliet

kap 5:21- 43 och inte enbart det vi har läst ur Mk 5:24-34.

Vi vet inte att vi redan befinner oss inne i dockan, i historien.
Vi tror att berättelsen om den sjuka kvinnan ska stå i
centrum. Men - minns Ni synagogföreståndaren Jairus,
han som hade en döende dotter?

Den blodsjuka kvinnan har ännu inte trätt in på scenen. Entré för

Jairus. Han närmar sig Jesus och kastar sig vädjande och bönande

framför mästarens fötter! Vilken laddad upptakt.

Tänk om någon störtade fram i kyrkan och kastade sig

på golvet, här framför altaret. Mannen är förtvivlad: Min lilla

dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne så

att hon räddas till livet. Hände det oss, nu skulle vi bli perplexa,

upprörda, berörda.

Jesus går genast sin väg med Jairus och mycket folk följde efter

och trängde sig inpå honom. Där, i det ögonblicket lämnar vi Jairus
hängande i en så kallad cliff hanger. Vi ska leva i spänning och fråga

oss: hur kommer det att gå? Vi anar och hoppas att flickan ska

räddas. Men nu händer något mer.

En svårt sjuk kvinna tränger sig fram genom folkmassan.

Hon har lidit av blödningar i 12 år. Läkarna har inte kunnat

göra något… tvärt om – hon har fått lida och det har kostat

henne allt hon ägde. Kvinnan har en magisk övertygelse:

bara jag rör vid hans kläder - skulle jag bli hjälpt, tänker hon.

Det är mekaniskt, automatiskt och magiskt.

Vi ser hur hon bökar och knuffar sig fram, hon närmar sig honom

bakifrån, målmedveten, men i skymundan som för att förbli osynlig.

Hon rör vid Jesu mantel och blir frisk! Hälsan återuppstår.

Livet återvänder. Som om hon fått en stöt av en gudomlig kraft.

Av en himmelsk energi långt mera märklig än elektricitet.

Jesus märkte att kraft gått ut från honom
Han frågar! Ja, han behöver tydligen fråga
– vem rörde vid mina kläder?

Rädd kommer kvinnan fram och faller ner och berättar. Hon bekänner!

Och förlåts, blir befriad. Där befinner vi oss ofta. Bedjan, vädjande, rädda.

Långt ifrån häftigt vapenskrammel med rustningar och sköldar. Som i

högmässans inledande syndabekännelse där vi får och ska avbörda

oss så mycket.

Din tro har hjälpt dig, säger han. Du är botad från ditt onda. Och genom

Jesu ord kan hon lämna det magiska – hon kan nu se att hennes tro

och tillit går långt utöver ett enkelt magiskt orsakssamband.

Hon tänkte tidigare – rör jag hans kläder så blir jag frisk.
Men hon har nu fått insikten och övertygelsen – hans är makten

och jag böjer mig inför honom. Honom tillhör min tillit och tro.

I närheten av Jesus händer det något med själen, med tanken,

den kan fördjupas och förändras; men vi får också se och höra hur

kroppen kan helas. Det fysiskt påtagliga kan inte sorteras bort.

Och nu återvänder vi till den första berättelsen som liksom

omfamnar den märkliga historien om kvinnan och Jesu mantel.

Vilken fantastisk bild. Tänk att få röra vid Guds mantel.

Och kanske är det precis så det är – vi som är här får fatt

i en flik av hans mantel. Överväldigade av den kraft som finns

hos Honom anar vi Guds väldiga storhet.

Det finns desperation hos kvinnan och Jairus. Ändå är tron

den länk som håller berättelserna samman.
Beskedet kommer: din dotter har dött.

- Var inte rädd, tro bara, säger Jesus.

Deras tvivel är vårt. Då som idag, i vår tid, känns det som om

döden har makten och förtvivlan tar över. I det ögonblicket

pekar Jesus på tron. Han säger enkelt: Din tro har hjälpt dig.

Var inte rädd, tro bara.

Jesus tar med sig några lärjungar (Petrus, Jakob och Johannes)

och där finns gråterskorna som klagar högt. Jesus konfronterar

dem. Varför gråter och klagar ni, flickan är inte död, hon sover.
De som nyss gråtit skrattar nu åt Jesus. Han säger starx sitt:

Talita koum! Lilla flicka jag säger dig, stig upp! Hon reser sig

och går omkring…

Jesus gör under. Döda kan uppstå. Så enkelt kan texten sammanfattas

- men jämför vi med våra egna erfarenheter, nej då ser det

annorlunda ut. Vi är många här som bär sorg i våra hjärtan.

Hälsan återvände inte. Döden arbetade inte baklänges och släppte inte

ifrån sig vad den tagit.

Kan det bli tydligare? Vi behöver hjälp. Av varandra, av läkare, av Gud.

I desperation kan vi söka hjälp var som helst. Jairus var förtvivlad och

vände sig till den omdiskuterade och misstänkte Jesus. Det fanns ingen

annan hjälp att få. Och den blodsjuka kvinnan hade kommit till vägs ände.

Läkarna hade inte kunnat bota henne. Allt var prövat. Då tränger hon

sig fram för att röra vid Jesu mantel.

Sjukdom och död – hur hänger det samman med den ondska vi den här

söndagen uppmanas att bekämpa? För dem som drabbas och deras

familjer och vänner är sjukdom och död hotfullt, något ont.

Texten och undren förkunnar att Jesus är den som har makten, makten

över sjukdom och död. Makt över det onda. Inte vi. Och vare sig våra

sjuka blir friska eller inte – så tror vi på att ingenting, vare sig ondskan

eller döden kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus (Rom 8).

Låt oss därför göra det som Efesierbrevet uppmuntrar oss till:

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft!

Predikan i Örebro Olaus Petri kyrka 3 sönd i Fastan

Mötet vid ikonen

2010-02-21T09:35:00.000-08:00

Tal vid invigningen av en ikonutställning: Ikoner i förändring.
21/2 2010 i Olaus petri kyrka

Varje dag möter du och jag ikoner
Framför våra datorer låter vi
musens pil söka upp ikonerna
Vi klickar på dem, de små bilderna,
och irriteras när inget händer.
Vi förväntar att de ska föra oss
till nya portaler och platser!

Ordet ikon har i datavärlden blivit
beteckningen för en bild eller symbol
som leder vidare
Genom att klicka på ikonen
förflyttas man vidare
in i andra sammanhang

Ikonerna här kommer ur
kyrkans och trons sammanhang
från den bysantinska världen, från kyrkan i öst
där Grekland och Ryssland
spelar en så betydande roll

När vi har möjlighet att se
dessa kyrkans klassiska ikoner
kan man göra det med olika perspektiv
Det rationella och kunskapsorienterade
som handlar om att förstå och tolka
Man kan också närma sig ikonen
med upplevelsen i centrum –
det handlar då om känslor och reaktioner

En annan väg att närma sig ikonen –
relationens väg till mötet himmel och jord
människa och Gud
Du träder själv fram och blir mött
Du ser och blir själv sedd
Förmodligen känner alla till tanken
att ikonen är ett fönster mot himlen
Då kan man inte längre tänka på
ikonen som en illustration
när den håller fram en biblisk händelse
har den del i berättelsen, är berättelsen
Ikonens tillkomst under bibelläsning,
bön och begrundan kan
skönjas i den färdiga ikonen

Mötet med ikonen har blivit
livsavgörande stunder som när någon
för första gången ser soluppgången, skådar havet
Alla betraktare kan upptäcka
det strikta formspråket, harmoni och skönhet
vackra färger och fotsida kläder
Guldet ett himmelens ljus
som lyser igenom -
inte en gyllene färg målad på en träskiva

I den ortodoxa världen vördas
ikonen – Gunnar Ekelöf har
formulerat det på flera ställen:
O vitlimmade kapell
med sönderkyssta ikoner!
Din dörr är stängd
blott med en spik och en tåt av ull
Och på ett annat ställe
nästan som en ortodox hymn:
Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst

Det är inte bilden, utan Kristus man tillber
och Gudsmodern Maria man vördar.
Och av dem blir vi betraktade, mötta, sedda
I det mötet finns bekräftelse och bejakande

I utställningen här i Olaus Petri
en del av en större utställning som vandrar
mellan stora katedraler företrädesvis
i England nyligen i Lincoln
öppnar konstnären Ludmilla Pawlowska
ikonens värld och synliggör
genom ikoner i förvandling
olika sidor av ikonernas uppdrag

Som den stora bron här framme
fylld med eller rent av byggd
av små broar där himmel och jord
människa och Gud kan möta varandra.
Därnere finns bokstaven Delta,
en triangel, ett tecken, en symbol för Gud
Öppen och uppbruten
för att vi inte kan fatta och förstå
Guds innersta väsen

Och Ni kan se ikoniska konstverk
där korset öppnat eller borrat hål
så att vägen ligger öppen
förbindelsen och ömsesidigheten upprättas
I detta möte mellan gammalt och nytt
inser vi att det som är beständigt
måste bli synligt och uttryckas
på nytt och på nytt

Dessa Gudsrelationens och mötets bilder
öppnar sig här i kyrkans rum
De visar Dig och mig det heliga, det himmelska, Gud
Vår egenöppenhet för ikonens andra sida
kan hjälpa oss fram till soluppgången
vi får kanske skåda havet, möta Gud

Måtte vi bära trons längtan
in i detta livets viktiga möte
Med dessa ord ber jag om välsignelse
över denna utställning och förklarar den i
Faderns, Sonens och den Helige Andes namn
öppnad och invigd

Tacka inte mig

2010-01-31T12:55:00.000-08:00

Predikan i Olaus Petri kyrka, Septuagesima
Text: Lukasevangeliet 17:7-10

Pessimisten och optimisten
brukar vara de två typer
som vi använder för att tydliggöra
att vi tänker på olika sätt

Pessimisten säger: Detta är förfärligt
hemskare än så här kan det inte bli
Och optimisten hävdar:
Jo, nog kan det bli värre!

Kom ihåg att dessa attityder fungerar
som schabloner, tittskåp
där vi får syn på oss själva
Titta, där står jag med min förväntan
och hoppas på något gott
och där är jag negativ och besviken
med övertygelse om att allt
ändå bara blir dåligt i slutänden
(Märk att jag undvek att kalla
den figuren för närking! Idag ja!)

De två typerna får omkastade roller
När optimisten en dag själv upplever
hur allt vacklar:
Nu tvingas jag inse hur illa det står till
inte ens i mina värsta stunder tänkte jag
att en sådan förfärande händelse kunde finnas
Pessimisten svarar:
Men så illa är det väl ändå inte.
När optimisten blir skräckmålare,
får pessimisten ta på sig
en alldeles ny roll
att trösta och uppmuntra!

Ni har säkert stött på den här leken
med hållningar tidigare – som visar
att vi har vissa tänkesätt och attityder
vi tillämpar, använder, på det vi möter
Det är mer komplicerat än att
det handlar om att vara positiv
eller negativ
Blåögd eller svartsynt?

Fyller du i korsordet med
bläckpenna – är du optimist
det vill ju gärna bli rätt!
Eller pessimist - enär det blir
bara fel i alla fall

Så har vi det optimistiska pessimisterna¨
och de pessimistiska optimisterna
och de realistiska optimistiska pessimisterna
och de idealistiska pessimistiska…
Här finns många nyanser

I Berättelsen om Jona
har vi en besvikelsens person
När Gud är nådig – mot andra
blir han vred,
och en stunds glädje över ett
ett träd som skyddar mot solen
vänds till ny besvikelse

Då undervisar Gud Jona om
hur Jona bekymrar sig för
sin egen situation, blir upptagen
av ett ynka träd han inte själv arbetat på
Skulle då inte Gud kunna ägna
sig åt hur det skall gå med en
stor stad som Nineve?
Vi känner igen oss, vi träffas alla!

(Här en utvikning för den som är intressserad av de tidigare verserna i Kapitel 17. Lukas börjar där i vers 1-3 med en dramatisk varning för att orsaka andra att synda. Ett ve över dem genom vilken förförelser kommer! Alla de som nu tonar ner eller rent av förnekar syndens realitet bör lägga dessa verser och orden på minnet. Även de som hellre överbetonar den goda människan kan ta den här texten som ett korrektiv. Att sänkas i havets djup med en kvarnsten om halsen låter drastiskt och definitivt. Inte en form av dykning man skulle vilja uppmuntra.

Varning två, i verserna 3-4, lyfter fram brist på barmhärtighet och medkänsla. Vi skall alltid vara beredda att förlåta. Först hörde vi ju ett exempel på det oförlåtliga i att förorsaka andras synd och nu hyllas en näst intill gränslös förlåtelse. Lärjungarna ska förlåta sju gånger sju. Man kan dra slutsatsen att det inte är vi som ska vara i Guds ställe och döma människor.

Varning för övertro på tron möter i verserna 5-6. Det kommer inte an på mängden tro eller styrkan i tron. Den minsta tro förmår. Ett senapskorn av tro förmår otänkbara ting.)

Även Jesu berättelse
i vers 7-10 varnar för
ett allvarligt problem
som har med inställning att göra.
Om ni har en tjänare, börjar han
och beskriver hur ett dagsverke utförts
med åkerbruk och fårskötsel
När tjänaren kommer hem
borde det vara dags för matrast
eller för välförtjänt dygnsvila
Men så går det inte till –
Nej, nu ska det lagas mat
passas upp vid bordet
För detta får tjänaren inget tack.
Men om man bara gör det man
ska och borde
ska man då få tack för det? Och av vem?

Men man förundras inte över
att lantarbetarna organiserade sig.
Slavarbete skall man inte finna sig i!
Även i vårt land kämpades
det en hård kamp om lön och bostäder
lantarbetarna hade de sämsta tänkbara
villkor – orimligt långa och hårda
arbetspass, usla löner och
icke människovärdiga bostäder.

Skulle Svenska kyrkan
följa textens arbetsgivare
hamnade vi snart i
Arbetsdomstolen och i strid
med fackföreningsrörelsen
Här är en text som alltså inte
handlar om arbetsrätt
och kollektivavtal…

Tjänaren förväntar beröm
för något han är skyldig att göra.
Aha! Nu förstår vi: Gud vill att
vi ska leva som tjänande människor
Plötsligt stämmer tankarna
med Jesu råd att man
ska ge bort sin skjorta
och gå en extra mil
Det ska göras för att
det är ett rätt sätt,
eventuellt det rätta sättet
att stå till tjänst

Jag erkänner: visst är det trevligt
att bli uppskattad!
Att få höra att man gjort något som
betyder något för andra.
Uteblir beröm och uppskattning
tappar vi orken, kan bli bittra, besvikna

Vi vill bli uppskattade
Förra gången när du hjälpte till
blev det så fint!
Vi suger i oss och har nästan
blivit av med hela handen
redan där vid smickret.
Men är det så att
ingen gillar det vi gör
varför ska vi då hålla på?

Och vi vill bli tillfrågade
efterlängtade
Skulle inte du kunna…
Du gjorde det så bra, snälla,
vi behöver några till som arbetar
med den där helgen…

Arbete är inte bara detta att
vara anställd – vi arbetar i trädgårdar
vi reparerar hus, vi samlar in pengar,
vi jobbar i föreningar.
Vi gör det för att det är rätt
för att åstadkomma något
som är bra för andra, och oss själva
och för att det är roligt!

Genom insatsen ingår vi
i ett socialt sammanhang
det vi gör betyder något
Vi som arbetar tillsammans
i kyrkan är inte längre
vem eller vilka som helst
vi förstår att det vi gör
betyder något.

Men - vi kan inte skapa
en tacksamhetsskuld hos Gud,
Guds förväntan är klar
– att leva troget och uthålligt i tjänst.

Gärningen ger oss inte löneökning
hjälper oss inte att ligga bättre till
Tjänsten, gärningen ger oss tillfredsställelse
och glädje: den är till nytta
den är rätt och den är bra

Måste jag tvinga fram insatsen
av egen kraft blir det tungt
men om min insats är ett
tjänande för Gud
som en vardagens gudstjänst
blir det välsignat!
Tacka inte mig
- tacka Gud!

Minns Moder Teresa som
undervisade sina noviser
att i det tyngsta och svåraste arbetet
bland de döende
se det som en gudstjänst
Arbetet blev heligt
välsignat och buret
De fick röra vid Jesus

Så pröva att se livet
som en gudstjänst
Din insats i vår församling
behövs, och blir det någon
enstaka gång lite tråkigt
och slitsamt – finns välsignelse
och glädje över att följa
Guds vilja – och oftast
är det härligt, fint, meningsfullt

Det ger nog inga extra guldstjärnor
inga försteg i himlen
men stor tillfredsställelse över
att det är rätt och gott
och ofta riktigt roligt

Det är nåd, stor nåd
att tjäna!

Vi åker på Stjärnresa

2010-01-20T02:28:00.000-08:00

Predikan i Olaus Petri kyrka vid en avslutande julgudstjänst veckan efter Trettonhelgen.

Under förra året reste jag
utomlands ett par gånger
Bristol och London blev
det ena gången
och Edinburgh den andra

Varje sådan resa kräver
en hel del planering:
hur ska man resa?
Var ska man bo?
Vilka ska man besöka?
Vad vill man se?

För att underlätta resandet
kan man numera fara
på glättig sida
då blir man liksom
medlem i folkrörelsen
folkliga resor

Tänk om det på sidan 37
i Stjärnresors katalog
hade stått: resa mot okänt mål
med astronomiska guider
garanterad kungafödsel
ingår i resan
Kamelfärd genom öknen
övernattning i oas
med dadelpalmer
och stort vattenhål
Besök i genuina miljöer

Mot slutet av resan tillbringar
vi 3 dagar i traditionellt härbärge
med helpension
Vi lyssnar till föredrag om skatter
levererat av den lokala skattemyndigheten
och vi besöker en familj
för att ser hur ”mödravården” fungerar
i utsatthet

För att resan ska ge mersmak
får man ett dokument
med sådant man kan behöva
tänka på i förväg,
och vi utvärderar det vi varit
med om i efterhand
och frågar t ex om hur
ni uppfattat resans
geografiska mål
Varför har Ni följt med på
just den här resan?
Vad var det som lockade er?
Vad vill ni se och uppleva?
Blev ni nöjda?

Ja vad skulle de svara?
Kan man vara annat än nöjd
när man fått vara med där
på plats vid det ögonblick
då världshistoria blivit till?

De vise männen hade ingen katalog
men de var på en Stjärnresa
De fick vara sina egna
astronomiska guider
och de reste säkerligen med kamel
och vilade upp sig vid
någon oas i öknen
med dadelpalmer och vattenhål

De representerade dåtidens
vetande och vetenskap
dessa lärde, magiker och mäktiga
inflytelserika vise män
Om inte annat avslöjar
de rika gåvorna av
guld, rökelse och myrra något
om vilka de var.

Dessa resande står också för
Människans, för allas vårt, sökande
efter sanning, efter mening och mål
Hur mycket vi än letar i böcker
eller kataloger, måste vi sentida
sökare själva fatta beslut och
avgöra oss för vad vi ska
tänka och tro om det
som hände då
och om vad det kan betyda
för oss idag

Genom österlandets vise
tog hela världen
och dess kunskap emot
det nyfödda barnet
De gladdes och de föll ner
i tillbedjan och hyllning
inför Jesus –
så låt oss be…

Gudstjänstlivet som kollapsar

2010-01-04T02:45:00.000-08:00

Ett par minuter i tio
strömmar folket till vår kyrka
Varför så sent?
Man gillar nog att vara nära varandra
kommer man sent får man ju trängas
Vestibulen är fylld med folk iförda kåpor,
där finns kyrkvärdar och
människor med kors och ljus

Att bilda en mänsklig mur, en folkmassa
är en teknik man skulle kunna använda
för att få folk att komma till gudstjänst
Man låter de stora processionerna
slamma igen dörrarna
Människor är av naturen nyfikna:
Du, se vilken folksamling! Vet de nå´t vi inte vet?
När de ser trängseln vid dörrarna
tänker folk: uj uj, bäst att skynda dit
Kanske finns det inga platser kvar
trots att det är en vanlig söndag

Och så finns det faktiskt ett par platser
bakom en pelare… Jag ser er minsann där borta
Välkomna!

Något annat som kunde locka vore
att stava våra namn annorlunda
Lasse Ztenztröm med z gör förmodligen zuzen!
En sådan söndag borde bli minnesvärd
Folk skulle komma en timme innan högmässan
De betalar hellre flera hundra kronor i entré
än lägger sedlarna i kollekten
Vi har övervägt att sälja biljetter till högmässan
Då kunde många fler förstå
att den verkligen är värd något

Och z-söndagen skulle vi få plocka fram extrastolar
Och när processionen har vandrat in
blev det rörelse i församlingen
Var är bandet, skulle någon säga
Var är Lasse Stefanz, musikerna med z?
Dansbandet, skulle de inte vara här idag...?

Man kan uppskatta kyrkan på flera sätt
med psalmisten är tydlig: Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor (Ps 26:8)

Biskop Hans-Erik i Strängnäs har nyligen
med oro och med rätta talat om att gudstjänstlivet
på sina håll hotas av kollaps
Inte bara i glesbygden, utan även i städerna
Människor har slutat gå
Konkurrensen blir allt mera kännbar
med köpcentrum, idrott, television dygnet om
I vardagsrummet och i datorn och mobilen
har man Pavarotti, Wienfilharmonikerna
Carola och Charlotte Perrelli
Några ger upp och försöker lösa
trons tillbakagång genom att
ta in hela konkarongen i kyrkan

Men vi borde inte behöva locka –
vi som har Livets ord och Världens ljus!

Tänk om de flesta i staden varit muslimer –
då hade bönehuset varit sprängfyllt
Eller om det fanns en tävlan i fromhet
den hade vi sedan länge förlorat

Att församlingar blir desperata
i sökandet efter något som lockar
och kan dra människor till kyrkan
är begripligt, men behöver det vara så?

Nu söker de efter namn som drar
letar stjärnor som lyser
Folk vill bli underhållna, säger man
Så ge dem då underhållning
Folk vill skratta, vara lyckliga, säger man
Så var rolig, roligare…
Folk vill slippa elände och ondska, säger man
Så låt dem glömma, vi kan låtsas
som om sådant inte finns,
eller…?

Att ge människor vad de vill ha
hyllas ofta som framgångrecept
Så förklaras upplage- och tittarsiffror
Vi ger dem vad de önskar!
Påståendet är mindre en sanning
och mer en ond cirkel
Människor vill ofta ha det som
kittlar, gör minst motstånd,
det som lockar, väcker avund,
Det ska vara starka färger, det
ska låta, blinka och förföra

När jag jobbade på Kyrkans Tidning
som chefredaktör visade flera
av våra marknadsundersökningar
att läsarna egentligen var
mera intresserade av hälsa, trädgård
av pyssel, knep och knåp
än av de nyheter om Svenska kyrkan
som vi arbetade med
Hade vi gjort en veckotidning
om hälsotips, kost, och odling
med tävlingar och korsord
hade upplagan slagit nya rekord
Ge folk vad folk vill ha?

Då måste frågan ställas: vilken är uppgiften?
Den ställer jag idag till er: vilken är
församlingens och kyrkans uppgift?
Vår uppgift? Vad har vi denna byggnad till?
Som museum, showlokal?
Mötet med Gud? Med Ordet och
förkunnelsen som kallar, varnar och sänder
Får vår bön och sakramenten?

Jesus, som redan vid 12 års ålder
älskade templet förföll inte till knep
och lustifikationer för att dra människor
till sig, få dem inom hörhåll
Han gjorde tvärt om
Näringslivet borde älska Jesus
han som koncentrerade sig
på kärnverksamheten

Han red spärr mot den trend
som får kyrkor och församlingar
att låta världen bli innehållet
låta nöjesmaskinerna flytta in
och ge dem den extra kryddan
att det sker i det invigda kyrkorummet,
framför altaret som förkunnar
Guds närvaro

Så rart i kyrkans fönster
en afton ljus man ser
Guds Hus för systrar, bröder
ej folket överger.
Där samlas man och får
för själen rika gåvor
var vecka, varje år.

Visst ber man högt för landet
för välfärd, skydd mot krig
och gripen av Guds Ande
ger hjälp på flyktings stig
Så tryggt att kyrkan står
vid tron helt fast och klarsynt
och ber till Fader Vår

Ja, hjärtat klappar livligt
vid tanken på Guds folk
i tron befäst och ivrigt
att leva utan smolk
De samlas alltid när
kyrkklockor ringer samman
och man av Ordet lär

Då - julens show begynner
ett toppband tagit plats
Och altaret man skymmer
allt folk från danspalats.
En svensktoppsstjärnas ljus
man följer inför julen
andäktigt i Guds Hus.

(Många har uppträtt i kyrkorna,
t ex Magnus Carlsson med band
liksom Sten Nilsson)

Vi behöver inte peka finger.
Utan förr fråga oss själva hur vi
vill att kyrkan sak brukas.
Men om det är inslag i en utveckling?
Det har redan hänt att ett rockband
klivit upp på altaret i en kyrka
för att göra sin video...

Jesus välter bord och driver ut dem
som köpte och sålde
Han körde iväg dem som red snålskjuts
på templet, på budskapet och tänjde gränserna
Månglarna som slog mynt av religionen
Med allvar citerade han de heliga skrifterna:
Mitt hus skall kallas ett bönens hus
för alla folk – men ni har gjort det till
ett rövarnäste!

Varför? Templet då och kyrkan nu
klara naturligtvis att rymma både tomtar
och troll, dansband och teater…
Men om det skymmer vår uppgift
och står i vägen för, ersätter, Gud
Då behöver vi inte krimskrams och shower,
Kyrkan ska inte reduceras till lokal
om inte nödsituationer och folks välfärd
gör det absolut nödvändigt

I kyrkan, idag, just nu, möter vi levande Gud
som erbjuder förlåtelse och frälsning
I kyrkan ljungar Ordet som en fackla i mörker
I kyrkan glimmar sakramenten av Guds nåd
Kyrkan är platsen där elden brinner
nutidens brinnande buske
Mose fick ta av sig om fötterna
där det var helig plats

Sista ordet får psalmförfattaren:
Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga
finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus. (Ps 36:8-10)

Predikan i Olaus Petri kyrka, Sönagen efter Nyår, Predikotext: Markusevangeliet 11:15-19

2009-12-24T04:50:00.000-08:00

En julhälsning till ordriks läsare!

Julevangeliet och Barnkonventionen

2009-12-21T23:26:00.000-08:00

Nu är det jul igen…
Granar, jultomtar, TV-program,
matbord med skinka, korv
och delikatesser
familj och släkt
handel och presenter
ledigheter och
gärna lite snö på marken

Så kan man beskriva julen
Men bakom och bortom finns det
något annat som vi ibland
mest anar - men som också
kan bli påträngande tydligt
Vi kan hamna i valet mellan
Hej tomtegubbar och Stilla Natt
mellan att lyssna på julevangeliet
eller spela spel

Och vi kan uppleva dragkampen:
Ska vi ge oss ut i natten
för att gå till midnattsmässan…
eller ska vi skjuta upp kyrkbesöket
och satsa på julottan…
om vi vaknar, orkar, har lust?

Julen handlar om ett barns födelse
och om den omvälvande betydelse
den speciella födelsedagen fick
Man kan tänka att allt som behöver
sägas om den händelsen
för länge sedan redan är sagt

Just i år fyller Barnkonventionen 20 år
Nog kan den mest berömda
berättelsen om ett barn, den om Jesu födelse,
vårt Julevangelium,
innehålla något viktigt
om barn och barns villkor

Barnkonventionen är ett slags
evangelium för världens barn
evangelium är ju goda och glada nyheter
Konventionen bygger en enda lång
skyddsmur för att hindra att barn far illa
Barnets bästa är vad texterna handlar om
Där slås fast att barn är människor
med helt människovärde och värdighet
att de har rätt till inflytande
till utveckling, till en levnadsstandard
som krävs för barnets fysiska, psykiska,
andliga, moraliska och sociala utveckling
som det står t ex i Art 27

I antiken och när Jesus föddes sågs barn
som svaga, dumma och okunniga, outvecklade
de var ännu inte människor, helt och fullt.

När Jesus som vuxen börjar sin undervisning
händer det att han tar fram barn som
viktiga exempel. Lärjungarna kände sig ofta
lite märkvärdiga och de kunde bråka om
vem av dem som var viktigast (Mk 9)

Den som vill vara stor bland er
skall vara de andras tjänare, sa Jesus.
”Om någon vill vara den främste
måste han bli den ringaste av alla
och allas tjänare”. Så tog han ett barn
och ställde det framför dem,
lade armen om det och sade:
”Den som tar emot ett sådant barn
i mitt namn, han tar emot mig.
Och den som tar emot mig,
han tar inte emot mig
utan den som har sänt mig.”

När Jesus lägger armen om barnet
används samma ord som när
en moder visar tillgivenhet och
ger solidaritet och beskydd.

Man kunde trott att Jesus
skulle göra detta till en gest av
respekt för de nedersta och utsatta

Men här finns mer ändå.
Att bli som ett barn kan betyda att
lärjungarna ska dela barnens villkor
att själva vara bland de ringaste,
som de nedersta.

Men det räcker inte heller
Barnet blir en ambassadör
för Jesus och ytterst för Gud själv.
Att ta emot barnet i mitt namn
är att ta emot det som det är
men med samma respekt som om
det vore Jesus själv.
Jesus kommer inte som den
vuxne auktoriteten som ger de
små sitt godkännande
Han ställer sig jämsides med barnet
Utmaningen till lärjungarna
riktas också till oss
(Se t ex Lars Hartman i kommentar
till Markusevangeliet, KNT)

När Julevangeliet sätter barnet i centrum
är det alltså inte den enda bibeltexten
som lyfter fram barnet
Dessutom: I omvärlden finns många texter
som också ger barn rättmätig plats
särskilt Barnkonventionen
i sitt otvetydigt klara ställningstagande
med och för barnen -
nog blir det som ett evangelium

Där erkännes att barnet, för att kunna uppnå
fullständig och harmonisk utveckling
av sin personlighet, bör växa upp
i en familjemiljö, i en omgivning av
lycka, kärlek och förståelse…
Som anser att barnet till fullo bör
förberedas för ett självständigt liv
i samhället och uppfostras enligt
de ideal som proklamerats i
Förenta Nationernas stadga,
och särskilt i en anda av fred, värdighet, tolerans
jämlikhet och solidaritet.
(Ur inledningen till Barnkonventionen)

Alla dessa goda förhoppningar
kan enligt min övertygelse
långt tidigare sammanfattas i julens barn
Det möter oss i barnet Jesus som
genom sin födelse ställer
himmelens dörr på glänt.
När påsken infaller slås portarna upp
och vägen är röjd!

Om Jesus sägs att han var ljuset som
kom i världen…
Därför strålar ofta krubborna
inte med belysning från ovan
utan det är barnet som kastar ljus
över Maria och Josef, över herdarna,
över hela skapelsen genom djurens närvaro
ja över oss alla!

Vandring bort från förtrycket

2009-12-02T11:45:00.000-08:00

Ni har väl stängt av mobilerna?
En enda gång har det ringt när jag stod
i predikstolen...och svarade.
Reaktionerna i bänkarna blev starka
Kyrkan var fylld med körungdomar
och jag lyssnade på rösten i mobilen
som bad mig uppmana ungdomarna
stänga av mobilerna –
det var organisten som ringde.
Och det hela var uppgjort.

Men om det ringde nu? Och jag svarade?
Hej, du jag kan egentligen inte prata nu.
Jag är i Halls kyrka. På en adventsgudstjänst.
Och om vår upplevelse blev extra stark:
Jag är i Jerusalem! Vi väntar på en kung
som snart ska komma...

Så nu har jag svarat på de
allra vanligaste mobilfrågorna:
Var är du? Vad gör du?
Åtminstone är det vad man hör människor
berätta på bussar och tåg, i affärernas köer.
Om nu allt folk var i Jerusalem, vad gjorde de där?
Visst var de på väg för att fira
det osyrade brödets högtid
och för att fira påsk
Såhölls minnet och hågkomsten
av uttåget ur fångenskapens
och förtryckets Egypten närvarande.
Minnet skulle bevaras levande och livaktigt
Och därmed mönstret Gud ger
Berättelsen om hur Gud genom Moses
för sitt folk till befrielse
står som en fond mot Jesu gärning.

Jesusintåget kan därför på samma sätt
berätta om befrielse från förtrycket
tidigare från Faraos regim,
nu från Roms och kejsarens välde

Jesus kommer ridande på fredens åsna
de främmande Herrarna på sina stridshästar

Jesus kommer med jublande människor
de har fredens palmblad i sina händer
Ockupanterna marscherar i uniform
med vapen i hand

Jesus kommer med hopp om fred och frihet
Romarna med främmande makt och ofrihet

Vi tycker nog att vi kan den här berättelsen
efter alla adventsgudstjänster vi firat
och alla predikningar på temat.
Men det finns mer att lägga till
och med fantasins hjälp kan vi se
ännu mer, vi läser mellan raderna.

Det finns fler vanliga mobilfrågor
Sedan vi kom hit för några dagar sedan
har vi talat mycket om värmen
om moln och sol
Och vi har konstaterat att
ännu växer svampen i skogen
Vi ringer varandra och undrar: Hur är vädret?
Men om vädret i Jerusalem
där uppe i bergen, om det vet vi inget.
Låt oss gissa. Hur tänker Ni?
Var det regn? (Huvudskakningar)
Var det mulet? (Fler huvudskakningar)
Sken solen? (Här lyfter nästan
alla sina händer...)
Hur kommer det sig
att vi tänker oss intåget i sol?
Ljusets herre kommer.
Solen ger oss hopp,
solen uppståndelsens tecken.
Dagen kanske började molnigt
och ostadigt, men när Jesus kommer
ridande bryter solen fram
I gassande sol sjunger man sitt Hosianna

Lärjungarna som fick arrangera det hela
skaffa åsnor, dem tänker vi sällan på
Ändå vet vi av egen erfarenhet
hur vi människor kan växa
när vi får förtroende
Jesus litar på sina vänner
han ger dem ansvar
Så använder Han också oss
för att i vår tid ställa i ordning
för hans ankomst genom
att göra det goda
Om detta växande står det inte
men vi kan se det.

Människor sluter sig samman
för dagen enas de runt Jesus
som ger dem livslust och hopp

Kyrkan och tron erbjuder detta
När kyrkan talar om Jesus
och tron på Honom som en
räddning erbjuds vi att
sluta upp i sällskapet runt
Kristus Konungen.
Visst är samma hopp vi vandrar i:
övertyelsen om att Guds kärlek
skall segra över
hat, krig, svält och hunger
över hoten mot vårt klimat

I en av psalmerna i Psaltaren
läser vi: Floderna skall klappa
i händerna, bergen skall jubla
tillsammans inför Herren!
Se, Han kommer för att råda
över jorden, råda rättvist
över världen, råda med oväld
över folken! (Ps 98)

Intåget synliggör hur vi är ett folk
en mänsklighet på vandring
mot ett mål
när vi går lämnar vi
synd och ondska bakefter
och går mot det Guds rike
som kännetecknas av
sanning och rätt
av kärlek

När vi är många är det lätt
Då känner man sig inte bortkommen
inte dum när man står där med sitt
palmblad och viftar...
Då kan man sjunga sitt Hosianna
och mena det.
Men när de flesta gått hem
gått vidare till andra sammanhang?
Blir vi få, en minimal skara
kommer osäkerheten och oron
Trots det är vi kallade att fortsätta
att lova Gud
Tystnar vi, blir vi trötta
kommer stenarna att ropa.
I Lukas skildring av intåget
vill man tysta Jesu lärjungar.
De låter för mycket.
Om dessa tystnar kommer
stenarna att ropa, säger Jesus.

Och visst vittnar kyrkans stenar!
In i tvivlets tid ropar Halls, Gothems
katedralen i Edinburgh
Olaus Petri kyrka och alla de andra...

Och folket samlar sig
får ny tro, ny kraft.
Lyssna, nu hörs folkets jubel,
nu skiner solen,
där kommer Han...

1 Advent i Hall kyrka

Varför ska alla med? Tänk om de inte vill!

2009-11-15T10:57:00.000-08:00

Situationen: man ska välkomna brudgummen
Förväntansfullt står fackelbärarna
ljusbärarna där, men det dröjer
Det tar sådan tid att hela uppvaktningen
sätter sig ner, och till sist somnar.

Vore det här hos oss, skulle vi nog gå hem
En stund kan vi vänta
men tålamodet är inte vår främsta dygd
och det är så mycket annat
som ska skötas, ordnas, göras.
Ut med hunden, vattna blommor,
städa, jobba, ha ledigt,
åka utomlands…

Vi har för ont om tid
för att vänta på en fest
Vi som arbetar ska gå på möten
som vi prickat in sedan länge
De som söker arbete måste anmäla sig
på förmedlingen och de ska sedan på jobbsökarkurs
Och pensionärerna har det svettigt
De är aldrig fria, kalendrarna är så svarta av
tider att passa och saker att göra
att man bävar för att en dag
inte så avlägsen, ha åldern inne.

Om festen dröjde skulle vi se på varandra
Vi skulle försöka få några besked
via mobilerna, Kolla läget:
- Du, blir det nåt? Närdå?
Inte förr?
Och sedan gå...
På festen? - Nej, det får vara.

Men tänk om brudgummen man väntade på
var Jesus, han som kommer åter,
om de lysande facklorna var våra liv
om de väntande flickorna var hans
efterföljare, trons människor
görarna av Guds vilja
och om inbjudan gällde
festen i himmelriket?
Skulle vi i så fall vänta, vara förberedda?

I den tidigaste kyrkan trodde man
att Jesus snart skulle komma tillbaka
men det dröjde. Kommer Han?
Hur hanterar man tvivlet som uppstår?
Till exempel genom detta bibelställe
som förbereder trons folk på att
det kommer att dröja.
Texten talar om en väntan
så lång att sömnen kommer.
Flickorna motsvarar troligen dem
som verkligen vill följa Jesus,
de står för lärjungarna,
för den kristna kyrkan
som under sin långa väntan
passiviserats, fallit i sömn

När brudgummen kommer
är bara några få beredda
De kan inte dela med sig av oljan
som står för de liv de levt;
liv som håller facklorna brinnande
De som vill vara med men
som inte förberett sig
försöker till sist
rätta till sina försummelser -
men de är för sent ute, det hinns inte…

Och nutidens människor som tröttnat
på att vänta på en fest som
inte tycks bli av, vad gjorde väl de?
Några gick på bio för att se
en underhållande katastroffilm
som The day after tomorrow
där jorden fryser till is och
vågor högre än skyskraporna
dränker New York

Eller ta den mest aktuella och färska
filmpremiären 2012 som reklammakarna
kallar fantastisk underhållning
Kalifornien välter ut i Stilla havet.
– Filmer som skildrar apokalypsen blir nästan oundvikligt engagerande och spännande, säger John Cusack som spelar en huvudroll i 2012. Han fortsätter: tanken på undergången ett slags primal rädsla som finns hos alla….I USA tror jag att vi förlorat greppet om framtiden på grund av girighet och allmän lögnaktighet från våra politiker. Världen fortsätter förmodligen att snurra, men människorna kommer att dö ut av global uppvärmning eller kärnvapenkrig. DN 14/11 2009

Andra reste utomlands, kanske till Kreta.
De tog bussen till Arlanda.
Till flygplatsen är det några timmar.
Man kunde ana den spända förväntan.

Vid Arlanda tar alla sina väskor
och går in i utrikeshallen.
Vid incheckningen ber flickan
bakom disken, hon i uniform,
om biljett och pass.
Då vänder sig frun till mannen
och säger:
- Du tog väl med dig passen?
- Passen? Men det var ju du som...

Utan pass släpps man inte
iväg hur som helst
utan pass kommer man
inte in i de flesta länder
Numera kan polisen vid Arlanda
utfärda nya pass med kort varsel.
eftersom så många har glömt
att förebereda sig, de har glömt sina pass

På nytt uppstår den viktiga frågan:
får man följa med?
Måste man stanna hemma?

Finlandsbåten har stängt entréerna
och dragit in landgångarna –
är det ändå möjligt att följa med?

När biljetterna till Bruce Springsteens
konsert tagit slut, eller till
Svenska Kammarorkesterns framträdande
eller till Olaus Petri Vocalis in concert
(då borde det verkligen vara utsålt) –
kan man då med framgång
kräva att bli insläppt?
Utan biljett?

I den vanliga världen finns det gränser,
sådana man inte ruckar på.
Ingen vänlighet i världen öppnar
de stängda dörrarna
om man inte betalar vad det kostar
om man försöker utan biljett
eller kommer mycket för sent
Då kommer man vare sig med
eller in.

Är det på något annat sätt
med Himlen, med Guds rike?
Är Guds nåd sådan att det
inte spelar någon roll
om vi försökt leva efter de bud
Han har gett oss om kärleken till Gud
och medmänniskan?
Har Gud sänt hem spärrvakten
och öppnat portarna på vid gavel?

Om Alla ska med, ska de ointresserade
och likgiltiga motvilligt fösas och motas
in i en evig härlighet de absolut
inte vill veta av?
Håll med om att det är en väldig skillnad
på att Alla ska med och
att Alla är inbjudna!

Var och en av oss här vet att vi inte kan
förtjäna oss in i evigheten
Vi kan inte prestera oss in där.
Ingen enda av oss har något annat att lita till
än Kristi kärlek och Guds nåd.
Men det är inte samma sak som
att det är likgiltigt hur vi lever!

Men vi avgör inte vem som
välkomnas in i den eviga gemenskapen.
Det är inte din och min sak
att sätta oss till doms över andra;
vi har nog med att leva ansvarigt själva.
(Läs Matteus kapitel 24-25 och
tänk över den frågan)

Vår tro är ett gensvar på det Gud i Kristus
har gjort för oss – och idag vid nattvardsbordet
erbjuds vi en försmak av det himmelrike
där Gud själv välkomnar oss.
Så det beror på ett sätt på oss själva
och på ett annat sätt på Guds nåd.
Och det fyller mig med hopp!

Predikan i Olaus Petri kyrka
Söndagen före Domsöndagen
Predikotext: Matteusevangeliet 25:1-13

Kniv och gaffel i himlen?

2009-11-01T05:42:00.000-08:00

I gömmorna hittade jag denna predikan som hölls för ett antal år sedan på Alla Själars Dag/ Söndagen efter Alla Helgons Dag. Då var predikotexten hämtad från Johannesevangeliet 6:37- 40.

Befann vi oss i USA skulle dagens predikan haft en rubrik. Den hade t ex kunnat heta: Vad står på menyn? Eller: Behöver man kniv och gaffel i himmelen?

Vi jordbundna kan behöva lyfta blicken från alla de ting vi är så beroende av. Idag minns många sina döda; denna söndag som vi också firar som Alla själars dag – en dag då vi på ett särskilt sätt kommer ihåg våra familjemedlemmar, släktingar och vänner som inte mera finns mitt ibland oss.

Om vi ska lyfta blicken från de jordiska tingen varför då en fråga om kniv och gaffel? Jo, en av de bilder som ofta används om himlen är att vi ska sitta till bords vid den stora måltiden i himmelen.

Vår nattvard är ett sätt att redan här fira himmelrikets måltid. Ni känner igen tankarna om en via sacra, om vandringen fram genom kyrkan som en helig väg genom livet, från födelse och dop, till predikstolen med undervisning och växande och sedan vidare fram till altaret och knäfallet. Där möter vi Kristi korsdöd och erfar närvaron av Guds rike. Himlen möter oss.

Kyrkan är större inuti än utanpå: här öppnar det sig. Rummet slår upp mot det himmelska. I Värmland tjänstgjorde jag en gång hos en präst som alltid dubblade närvaroantalet i statistiken. Jag förstod inte det där och frågade till slut. Jo men varje människa här har minst en skyddsängel…Vi är fler…

Närvaron av hela den himmelska härskaran tog prästen som något så konkret att de borde noteras som närvarande i statistiken. Även vår altarrund föreställer vi oss, alltid bara en halv cirkel, fullbordas i den himmelska världen. Och vi anar och tror att alla de som i tro gått före oss delar gemenskapen med oss. Måltiden förbinder oss med dem.

När jag växte upp åt vår familj ofta tillsammans – ja, vi intog alla måltider vi åt hemma gemensamt, utom möjligen ett mellanmål. Jag läser i rapporter att familjerna idag har svårt att ens hitta tid för en daglig gemensam måltid. Ni ungdomar i kören känner igen det, eller hur? Ni nickar, ser jag.

Hemmet blir mer som en järnvägsstation där alla har egna avgångar att passa, 12.15 avgår man till bollträning eller ridning, och är det inte körövning i Olaus Petri är det något annat… Alla har sina individuella program och följden blir att man äter lite hur som helst. Och då kan det kanske bli så att ni ungdomar inte alls tycker det verkar lockande att sitta till bords i himmelen. Ni kanske får en bild av en skolbespisning. Hög ljudnivå. Och mat man helst väljer bort.

Att äta tillsammans har både en symbolisk innebörd och en konkret. I alla tider har man förstått att delar man maten delar man gemenskapen. Man stärker samhörigheten. Delar livsmedlen, det som ger kraft och styrka. Fiendskap hör inte hemma vid bordet. Den måste läggas åt sidan.

Kniv och gaffel, ja. Vi tänker mycket konkret när vi bygger oss en bild av himmelen. Först står vi inför porten. Han har öppnat pärleporten. Den som öppnas för var och en. Så syns vägen till livets land. En värld av sång och ljus.

Guds Jerusalem. Så kommer man in i himmelens gyllne salar. Där glömmer man smärta och sorg. Där strålar Guds härlighet och helgon och änglar sjunger lovsång. Härligt sången där ska brusa.

Guds kämpar bär kronor. Där sitter man till bords med Jesus en gång
Där får man höra hans välkomstord.

Sådan är orden ur kända psalmer som vill berätta om himlen. Många bilder. Även om ingen riktigt övertygat tror att pärlor ska sitta på porten så fungerar bilden för att hjälpa oss inse att himlen är något som överträffar vår vildaste fantasi. Något märkligt, mäktigt, stort.

Nog tänker jag ibland på vad himlen skulle kunna betyda. Vad är det viktigaste för dig med himlen: att slippa ha ont? Att få möta familjemedlemmarna och vännerna som dött? Att få stå inför Guds ansikte? Är det som det första sommarlovet med en evighet av möjligheter? Ett äventyrsland? Sömn om natten, oändlig vila?

Våra bilder är bristfälliga försök att tänka och fånga det otänkbara. Så kniv och gaffel, ätpinnar eller meny får stanna kvar i våra drömmar och fantasier. Hur det ska formas kan vi bara föreställa oss: bordet, måltiden och gemenskapen i himlen. Men vi vet inget med säkerhet, men vår tro och tradition handlar om den stora gemenskapen och måltiden i himlen. Vi gör oss bilder eftersom vi vill begripa och fatta tag i det ofattbara. Tänk att redan nu känna hur det en gång ska bli, i en tillvaro till vilken vi som lever kvar här ännu inte har tillträde. (Hur himlen och Guds rike hänger samman ska vi brottas med vid ett annat tillfälle.)

Bokserien om landet Narnia av C. S. Lewis citeras ofta i kyrkorna. I den sista boken berättas om hur det skulle kunna bli en gång:
”Ljuset framför dem växte i styrka. Lucy såg en rad mångfärgade klippsprång likt en jättes trappa resa sig framför dem. Och sen glömde hon allt annat, för nu nalkades Aslan själv, hoppande från klippsprång till klippsprång likt ett levande vattenfall av styrka och skönhet…Så vände sig Aslan mot dem och sade:
- Ni ser inte så lyckliga ut än som jag hade hoppats.
- Vi är så rädda för att bli bortskickade, Aslan, sade Lucy.
Du har skickat i väg oss till vår egen värld så ofta.
- Din rädsla är överflödig, sade Aslan…Och ännu medan han talade upphörde han att te sig som ett lejon för dem, men det som hände sen var så stort och så ofattbart skönt att jag inte kan beskriva det. Och för oss är det här slutet på alla historierna, och vi kan ärligen säga att de alla levde lyckliga hädanefter. Men för dem var det bara början på den riktiga historien. Hela deras liv i den här världen och alla deras äventyr i Narnia hade bara varit omslaget och titelsidan: nu äntligen kunde de börja på kapitel I i Den stora historien, som ingen på jorden har läst, som fortsätter i evigheters evighet och där varje kapitel är bättre än det föregående.” (Ur Den sista striden, BonnierCarlsen, s 159 f)

Jag för min del behöver hjälpföreställningar och bilder - men någon
himlens inredningsarkitekt vill jag inte bli. Hoppas, tro och drömma kan vi behöva göra. Min övertygelse är att Gud välkomnar oss, samlar oss hos sig. Resten lämnar jag därhän. Det är i alla fall Guds domän, Guds verklighet.

Till sist, vi vet att Gud har skapat oss till gemenskap med varandra.
Och för att leva i gemenskap med honom. I himlen ska hans eviga ljus
lysa för oss och vi ska få del av friden, vilan.

Guds vilja är, enligt dagens bibeltext, att ingen ska gå förlorad. Jesus säger: Ty detta är min Faders vilja att alla som ser sonen
och tror på honom skall ha evigt liv

Idag kunde det ha varit ACKSÄGELSEDAGEN!

2009-10-11T09:49:00.000-07:00

För inte så länge sedan blev jag
uppmanad att inte vara så allvarlig!
Omgivningen påverkas av ditt allvar!

Idag hade jag tur. Lille Nisse tog med sig
den här fian hammaren till kyrkan.
Förra söndagen hade han
ett träsvärd med sig
och när jag viftade med det här framme
blev det ganska muntert.

En hammare ja. Nisse som lånat ut
den till mig kan väl hjälpa till
att bära ut den i vår procession.

Hammaren skulle kunna betyda
att jag behöver hamra in och slå fast
de bibliska lärdomarna i församlingen.
Men den kan också påminna oss om det
gnällbälte Jesus var omgiven av. Människor som
klagade, sa emot och faktiskt gång
efter annan attackerade honom.

Vi här bor i ett nutida gnällbälte.
Wikipedia på nätet låter oss veta att:
Gnällbältet är en skämtsam eller nedsättande benämning på det område i mellansverige där dialekterna, som främst tillhör sveamålen men även götamålen, har en gnäll-liknande ton. Det förekommer att eskilstunabor och örebroare hävdar att den andra staden har en betydligt gnälligare dialekt än den egna.

Och visst ligger det någon sanning
i deras påståenden!
Fredrik Lindström har diskuterat gnällbältet
i TV-serien Svenska dialektmysterier.

Språket här i trakten kommenteras ofta
elakt av människor från andra orter.
Viisst kan man liite besvärat gliida
på siina iin…
Och orden kan ibland motsträvigt
pressas fram när man utstöter
pessimistiska och negativa kommentarer:
Vilket härligt väder! Idag ja!
Eller när någon försöker vara hoppfull
och tror på att saker och ting säkert ska
ordna sig så har språket sin färdiga
formulering: Det går alrri!

Prövar vi denna negativism på kyrkan
visar sig vårt lokala språk från en ny sida!!!
Som ingen väl trodde fanns!!
Det var inte så mycket folk i kyrkan!
Idag ja!
Kan man inte stänga Svenska kyrkan
och tysta alla körer? Det går allri!

Trots att vi har mycket att vara glada för
är pessimismen spridd och missmodet
spritt över hela vårt land.
Nisse Simonsson har skrivit en bok:
Varför mår vi så dåligt
när vi har det så bra.
I den kan det säkert finnas några
betydelsefulla ledtrådar...

Inför Tacksägelsedagens predikan
kom jag på en lysande idé:
Varför inte ge oss en missnöjesdag,
en gnällighetens dag:
Acksägelsedagen!!!

Var dag kan tyckas vara en sådan
Acksägelsedag
Ack och ve – vilken morgontidning
Ack, ack andra har det
så mycket bättre än jag.
Ack vad de vinner på
Bingolotto och Postkodslotterier
och bonusar får de
och motorbåt har de
och…

Acksägelsedagen är den stora
avundsjukans och missunsamhetens högtid
Låt oss erkänna: Vi älskar att beklaga oss.
Vi mår rent av bra av att hacka
lite extra på tillvaron:
skatterna är för låga eller för många
och höga
Nobelpriset går till okända författare
vars böcker ingen har läst o
jag kan aldrig gissa vem det blir
Tänk att Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset

Och vi tvingas köa för att få ut pengar
ur automaterna och koden har jag glömt
och vi köar för att lämna ifrån oss
våra surt förvärvade slantar i affärerna
och när man ändå köar passar
någon på att smita före. Så det är!

På vintern är det inte skottat
våren är för kort,
sommaren är skräpig med för mycket
getingar och mygg
och på hösten blir det blött och kallt.

Och i kyrkan är det för långt
och är det inte för långt
är det för tråkigt
och är det inte tråkigt
ja då är det i alla fall obegripligt…
och religiöst, glöm inte det!
Prästerna talar för länge
och ibland är det för tyst
och då hör man inte…

Vilken förskräckligt passande
högtid Acksägelsedagen kunde bli.

Vill man fortsätt leka med helgerna
kunde man möjligen våga hålla en
Packsägelsedag och lufta alla fördomar
om hur andra är, det har hänt att
vi tyckt att de är ”ett pack”…
alla dom där som inte är så
förträffliga som vi…
Och just här närmar vi oss
på fullt allvar dagens text
Vi kommer från fördomarnas håll,
våra egna och andras.

Var det några israelerna inte
tolererade och tålde så var det samarierna.
Och här berömmer Jesus ännu en samarier,
ni minns att Han lyfte fram en märklig
person till världsberömmelse:
han som hjälpte den misshandlade
den barmhärtig samariten, samariern.
Som hjälte har han gett namn åt stor
medmänsklighet och hjälpverksamhet
Den föraktade, han som tillhörde ”packet”,
blev det goda och lysande föredömet!

Spetälskan, lepra, var en förfärande sjukdom
med kroppsdelar som förtvinade, vanställdes
och ibland förlorades. Omfattande hudskador
knutor och vätskande sår…

De utrustades med bjällror för att varna
omgivningen, de tvingades ropa ut sin orena
närvaro. Därför står det i texten
att de stannade på avstånd och ropade:
”Jesus, mästare förbarma dig över oss!”

Fortfarande kämpar 10 miljoner människor
mot sjukdomen som kan botas med antibiotika!

Tio blev helade på väg till prästerna!
En återvände för att tacka!
Känner vi igen oss själva och våra liv
i detta? En gång av tio tackar vi Gud
för det som hänt oss.
Mycket ofta tar vi bara för givet att
det goda som händer har hänt.
Att det är Gud som ska ha tacksägelse
och lovsång glöms. Vi går vidare
som om det goda vore något alldagligt.

I början av min predikan roade jag mig
små kommentarer om vårt missnöje och gnäll,
egentligen helt onödiga
Vi vet att vi behöver arbeta med hur vi lever
och stryka bort missnöje och missunnsamhet,
avundsjuka och gnäll!

Var stund ska all vår tacksamhet
riktas till Gud. För dessa fantastiska körer:
Cantores och OPQ. För en levande församling
för Er som är här och lovsjunger Gud med höga röster!
Till Gud som är här i sitt heliga tempel
riktar vi vår stora tacksamhet

Vi tackar för den nya dagen, för andningen,
för livet, för vänskap, för musiken,
för sångens glädje, för närhet, framtidshopp,
för hälsa, kraft i svårigheter, för att vi blev
burna genom sorgens svåraste passager
för allt som växer, för naturen, för…
fyll nu i med Din alldels egna tacksägelse
den denna högtidliga TACKSÄGELSENS dag!

Vi följer dagens föredöme, samariern
som vänder åter och faller ner på sitt ansikte
och prisar och lovar Gud!

Jag har mycket, oändligt mycket att tacka för!
Och Du? Det har Du säkert också!
Då är detta platsen och stunden.

Predikan i Olaus Petri kyrka i Örebro, Tacksägelsedagen 2009
Evangelietext: Lukas 17:11-19

Hoppa och hoppas

2009-09-26T22:28:00.000-07:00

Med ett flygplan gör man ett hopp över Östersjön... och det kan man kalla skutt!

I dagens Familjemässa i Olaus Petri används Evangeliet från 16 söndagen efterTrefaldighet, 2 årgången: Luk 7:11-17.

Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: "Gråt inte." Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stig upp!" Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss" och: "Gud har besökt sitt folk." Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.

Om Ni ser någon som står
och slår sig på benen
och vaggar fram och tillbaka
då undrar vi vad den där
människan håller på med.

Om personen finns
på en idrottsplats?
Då skulle det kunna vara
Kajsa Bergkvist -
en fantastisk höjdhoppare
som förbereder ett hopp.

Hoppa och skutta är härligt
För att det ska vara
roligt på morgonen
eller för att det ska gå undan
så säger mammor och pappor ibland:
Upp och Hoppa!
Men så sägar man inte
till någon som har så ont
att hon inte kan röra sig
Så säger man inte
till den som är svårt sjuk.

Särskilt när man är liten
är det skoj att hoppa -
men det finns vuxna som
tycker om det också.
Vi hoppar som vi kan
Man kan hoppa av skratt.
Eller för att något är så pännande
att man inte kan så still.

Hur hoppar de stora?
Ofta tävlar de i hopp.

Hästhoppning finns ju
men då är det faktiskt hästen
som hoppar över hinder.
Och ryttaren som klamrar sig fast
på ryggen försöker säkert hjälpa till.

Höjdhopp är svårt.
Man ska ta sig över en ribba
utan att den trillar ner.

Längdhopp är ungefär detsamma
men man hoppar inte över
utan framåt så långt man bara kan.

Eller tänk på hopp i konståkning (skridskor)
från trampolin: simhopp
och många andra slags hopp

Agility kallas det när
man har hinderlöpning med hundar
eller kaniner som bland annat
skuttar över hinder
Vad gör man när man hoppar?
Man tar fart och verkligen lyfter
nästan flyger
upp från marken
och så landar man
någon annan stans.

Det finns en ö i Östersjön
där ligger det en stor ö
vet ni vad den heter?

Där föddes jag och runt
hela Gotland är det vatten
Man måste åka båt
eller flyga om man vill därifrån
Sedan jag var riktigt liten
har jag längtat någon annan stans
till resten av Sverige till Oskarshamn
till Nynäshamn, till Stockholm.

Båt åkte vi ibland till fastlandet.
Men det mest spännande var när jag fick åka
flyg till Stockholm ensam som liten pojke
Vilket hopp över Östersjön
Upp och så landade man någon annan stans
Hopp är också längtan efter
att något ska ändra på sig
ska bli bättre.

Och i några stora hus Kungstornen
fanns det rulltrappor.
På Gotland hade man inga rulltrappor
där fick man gå själv

Vi hoppas att vädret ska bli bra
att vi ska få vara friska
att få vara med dem vi tycker om

Idag har vi hört om en mamma
som nog hade förlorat hoppet
Hennes pojke hade nog blivit svårt sjuk
och sa hade han dött.
Då kom Jesus.
När han kom blev det annorlunda.
Han kunde ändra på saker och ting.
Till och med döden kunde han
sudda bort.

Så är det inte jämt.
Vi blir ledsna när någon dör
vi saknar dem så det gör ont.
Vi gråter och längtar.

Men i berättelsen i Bibeln
kan mamman börja hoppas.
Jesus säger inte upp och hoppa.
Men något viktigt händer.
Riktigt vad vet vi inte.
Pojken sätter sig upp och
går till sin mamma.
Tänk så hårt hon måste
ha kramat sitt barn!
Hon blev nog så glad
att hon hoppade
och skuttade.

Hur kan det vara så?
Nära Jesus finns himlen.
Guds rike är där.
Och i himlen lever
också de som dött.

Så idag ger Jesus oss alla
ett hopp att även om vi dör
så finns det liv
nära Gud, hemma hos Gud!

En vandrande förbön

2009-08-30T00:06:00.000-07:00

Jag vill presentera för Er en döv person som knappt kunde tala. En viktig och betydelsefull person. Vi kan föreställa oss att han betydde en hel del för sin släktingar och vänner. Kanske skam för dem som avskydde sjukdom och brister. Glädje för dem som lärde känna honom och levde nära. Vi vet med säkerhet att han omgavs av människor som brydde sig om honom, som ville honom väl.

Hur vi vet det? Jo, det verkar som han själv inte var så intresserad, om det nu berodde på att han inte förmådde eller kunde.
Hör man inte, och det har många kyrkobesökare erfarenhet av, så blir möten inte alltid meningsfulla, det blir lätt så att man lämnas utanför.
Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala.
DE kom med man. Han fördes dit av andra.

DE bad att Jesus skulle lägga sin hand på honom. En slags ambulans. Ett sällskap vandrande förböner! Deras bön nöjde sig inte med att vara en avlägsen och allmän önskan.
Bönen fick fötter och tog med sig personen de brydde sig om, honom de ömmade för.

Vi har ofta talat om beröringens betydelse. Handpåläggning var och är fortfarande en metod som används för att åstadkomma läkedom och hälsa: Och Jesus rör vid den döve som knappt kunde tala.

Se en person med funktionsnedsättningar, handikapp. Se släktingar och vänner som bryr sig. Som vet att det finns hjälp, bot. Frihet och hälsa att få. Handlingsmänniskor som gör något själva. Jag hör dem riktigt bestämt och myndigt säga: Följ med här!

Så har vi Jesus som ser mannen, lägger händerna på honom, rör vid öron och tunga och spottar i hans ögon. Som efter en blick och en bön mot himlen befallande säger: Effata! Upplåt dig, öppna dig!

Och nu kan han höra och tala. I vår tid hade det öppnat otroliga möjligheter. Vi kan ironiskt tänka: Hurra, nu kan jag bli sportkommentator i TV. Jag kan göra stand-up, bli präst eller politiker och få tala oavbruten mycket längre än vad som är nyttigt. Jag kan skaffa mig en ipod, en mp3-spelare, och avskärma mig från omvärlden och lyssna dygnet om på musik.

Men det som sker är allvarligt och helt livsavgörande. Mannen får en ny framtid. Ett nytt liv. Att det har med Guds rike att göra, förstod de alla då mycket bättre än vi gör idag...
När frälsningens tid är inne då skall, som Jesaja (kap 35) berättar om, öknen och ödemarken jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma. Folket får då skåda Herrens glans, vår Guds härlighet. Då skall man ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän, och, hör nu: Då skall blindas ögon öppnas och de dövas öron höra! Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel

Den enskilde personen blir ett vittnesbörd om vad som ges åt alla, åt landet och folket. Dövheten försvinner, orden får flöda fritt!

Frihet för ett land, för oss alla, beror också på och hör samman med, om personerna, om enskilda människor, har goda liv. Att de lever med frihet, hälsa och livskvalitet!

I andra Mosebok (4:10-17) frågar Herren en allvarsam fråga. Mose tycker han har svårt med orden, det går trögt och blir tveksamt. Vem har gett människan hennes mun, frågar Gud.
Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind?

Och vi värjer oss i vår tid för att Gud skulle orsaka allt lidande som hör samman med funktionsnedsättningar, med ohälsa och hinder. Men Gud stannar inte vid att ta på sig detta ansvar. Gud vredgas (blir arg) på Mose som inte vill bli ett sändebud.

Nu avslöjas något om frihetens villkor.
Det går an att kräva sin egen frihet.
Kravmaskiner som ropar frihet
men inte ställer upp när andra behöver
har inte förstått.
Friheten beror i mycket på dem som kan
erbjuda och forma den, skydda och försvara den.

Inte på dem som kräver den för egen del
utan att erbjuda andra det de själva vill ha.

Man måste garantera andras rätt. Friheten, rättigheterna balanseras av skyldigheter. Friheten uppstår när vi delar ansvar med varandra. Det räcker inte att säga att den enskildes frihet inte får skada andra. Vi måste nå mycket längre. Lika mycket som jag får måste jag ge. Men kan man verkligen få ut sådan slutsatser av dessa texter. Nej, det går inte. Men antydningarna finns där. Och lägger man samman det vi läst idag med det dubbla budet om kärlek till Gud och medmänniskan blir det tydligare. Och när vi erinrar oss den Gyllene regeln (Mt 7) blir det glasklart: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

För kristna är tacksamhet över friheten i Kristus, i nåden från Gud vår drivkraft. Mose tvingades öppna sig för att Gud av honom krävde handlingar han inte ville utföra. Han fick inse att någon, han själv, måste gå med bud. Ge ord åt andra. Och den döves vänner är frihetens grovarbetare.
Någon måste bli ambulans, vara vandrande förbön.

Ytterst är all frihet rotad i Guds gåva till oss. Jesu ord om att öppna sig är en öppenhet för att ta emot undret, frihetens gåva. Det som hände den döve mannen kan hända oss i Olaus Petri och alla andra: Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes, och han talde riktigt.

Predikan i Olaus Petri kyrka, 12 söndagen efter Trefaldighet.
Predikotext: Markus evangelium 7:31-37

´Gudstjänst, hur kul är det?

2009-08-23T03:57:00.000-07:00

Beredelseord:

Gudstjänst, hur kul är det! Så sa konfirmanden.
Som tyckte den var främmande, konstig.
Men fantasier som Starwars, Harry Potter och Animéfilmer
gick naturligtvis an.

När konfirmationen var inne firade hon inte längre
gudstjänst från utsidan, som åskådare. Hon hade fått
uppleva befrielsen i att lägga ifrån sig alla, precis alla,
bekymmer. Känt hur hon blev lätt om hjärtat när hon
inte längre var orolig för det som gått snett och blivit fel.
Förlåten, befriad!

Fler dimensioner hade öppnat sig, hon upplevde hur taket
lyftes av under kyrkans lovsång. När prästen sjöng änglarnas
julsång svarade himlens härskaror med Guds lov. Församlingen
stod i sällskap med ärkeänglar och serafer inför Guds tron.
Tala om välfylld kyrka – fast världen inte kunde se det.

Hon hade börjat ta emot bibeltexterna som vägledning och
inspiration. Det var viktigt att fundera kring frågor om hur
man kan leva sitt liv i tro, ett gott liv, ett liv i kärlek?
Hon tillhörde nu en jättefamilj som över hela världen samlas
för att fira gudstjänst.

Predikan hjälpte henne ofta att tänka vidare – somligt gick
direkt in, annat tvekade hon inför. Särskilt om predikan
blev mer än åtta minuter. Då krävdes tålamod och eftertanke.
Ibland också samtal.

Hon tog till sig nattvarden som band henne till alla
kämpande kristna, förr och då och här och nu.
Det som har varit, är och skall komma fanns där
när Kristus i nattvarden steg ner och mötte henne.
Och tillhörigheten var självklar: en stor gemenskap
där människorna fått ett uppdrag: att leva i tro
som utsända i världen.
Att kämpa kampen mot det onda.

Hon hade sett bortom det världen kunde se. Hon hade skådat
gudstjänstens många dimensioner. Kul är inte ordet.
Det är oändligt mycket större än så, bara man är öppen för det.

Och nu? Nu lägger vi fram allt inför Gud med bön om förlåtelse
och befrielse och bekänner våra felsteg och synder.

Finns uttrycket att gå vilse längre?

2009-06-28T11:06:00.000-07:00

Alla gillar inte fotboll. Men de som gör det kan inte gärna ha undgått att jubla över U-21 landslagets framgångar. Vilka duktiga ungdomar. Vika mål de har gjort! Och vilket jubel på läktarna när målen kommit!

Jaaa! Så skriker man. Människor har hoppat och studsat och jublat. Gränslöst lyckliga har de blivit. För en liten boll innanför målramen! En riktig orkan av glädje. Så där ofattbart glad som man kan bli över oväntade men strålande goda nyheter. Tänk på journalbilderna från fredsslut. Glädjefnatt!

Idag har vi lyssnat till en text med osedvanligt mycket glädje. När herden hittar fåret blir han glad. Han samlar grannar och vänner och säger till dem: gläd er med mig, jag har hittat fåret. Och som om det inte var nog lyfter glädjen taket. Jesus säger: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Det himmelska jublet övergår säkert vilken fotbollstokig publik som helst, för det är i himlen glädjen, dess ursprung och källa finns.

Idag bad jag Er lyssna särskilt uppmärksamt till testläsningen. Den är hämtad ur liknelsekapitlet om det förlorade: fåret, penningen, och den förlorade sonen. Ni skulle fundera över vad som stannar kvar i minnet efter att Ni hört texten. Några har säkert tänkt på all den där glädjen!

Men andra har fastnat för och tänkt på textens verkliga individualist, det vilsegångna fåret. Ett får som är lika viktigt som nittionio andra, ja ännu viktigare eftersom de många lämnas. De klarar sig, men det gör inte det i öknen bortsprungna och förlorade fåret. Herden söker det. Liknelsen handlar om oss, om människor vilka som helst. Om det är du och jag som föreställer det förlorade fåret så inskärper texten i vårt medvetande att Gud söker oss. Gud söker oss för att rädda oss.

Någon har grubblat över de nittionio. Kan de bara lämnas åt sitt öde. Lämnar han då inte de 99 i öknen…? Nej, egentligen gör han väl inte det. Kan ett får vara värt att de många riskeras? Ett klassiskt etiskt dilemma. Omvänt finns det i problemet – kan en offras för att många ska leva? Om man genom att döda en person kan rädda flera hundra som annars själva går en säker död till mötes – hur gör man då? Jesus gjorde det, men med sitt eget liv. Han offrade sig för att många skulle leva fullödigt och gott.

Står de 99 för församlingen som har samlats in i fållan? Är de redan räddade? Har de sitt på det torra? De rättfärdiga som inte behöver sin herde, inte just då. Eller ska vi tänka som i Romarbrevet? Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda, ingen som förstår, ingen som söker Gud. Alla har vikit av. Alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda. Rom 3:10-12

Tullindrivarna och syndarna, publikanerna och syndarna, tänkte någon på dem? Tullarna stod i ockupationsmaktens tjänst och var innerligt avskydda, Quislingar! De sökte sig till Jesus, som inte fördömde dem. Som inte räknade bort dem. Gång på gång visar Jesus hur dyrbara de är för Gud. Antingen dömd och förkastad av samtiden som mindrevärdig och moraliskt förfallen – eller värdefull som en dyrbar pärla för Gud!

Och synden? Tänkte någon överhuvudtaget på den? I vår tid gör vi inte det så gärna. Oftast dras ett streck över människans brister och felsteg. Ändå bryts gemenskapen med Gud och människor emellan systematiskt – och vi missar målet (grundbetydelsen av orden för synd på hebreiska och grekiska). Vi bryter mot Guds vilja och förbundet mellan Gud och människa, så tydligt det syns i GT. Egoism, självtillräcklighet, brist på medmänsklighet… och avsaknad av Gudsrelation, däri består bortvändheten från Gud. Alla har syndat och är i avsaknad…

Vad säger människor i miljöer där vi rör oss? Finns synden så är det i all fall inte hos mig! Allt måste väl vara tillåtet och ska utforskas – utom det som fördöms utifrån andra källor än Guds bud och evangelium. FN:s olika rättighetsdokument hålls fram som en giltig norm. Så trots illusioner om den alltigenom goda människan lever insikter om sådant som är moraliskt fel. Och somliga hållningar och beteenden ses som icke acceptabla.

Men hur går det då för de av nutidens människor som aldrig skulle erkänna att det gått vilse. Ordet vilse finns väl snart inte i vokabulären. GPS-tiden har brutit in. Men ingen erkänner väl längre att de far vilse inom livsstils- och åskådningsdimensionerna. Än mindre finns ord som synd och skuld annat än för andra man pekar ut, utdefinierar, distanserar sig ifrån: sådana är minsann inte vi! Själva är vi hyggliga själar, goda medborgare bortom all misstanke. Om vi felar är det inte vi som gör fel, det verkligt förfärliga utförs av dem som ertappar oss.

Ord som våld, förtryck, mobbing, intolerans, rasism, misshandel, utsugning, folkmord, tortyr, övergrepp… ger en aning om det vi alla ändå fortfarande faktiskt ser och förkastar som felsteg, som något illasinnat och otillåtet. Men gör man sådant är man inte vilsen, utan kallas vanligen för sjuk. Det onda är sjukskrivet. Exempel på något av det vi i vårt samhälle icke tolererar. För en kristen sådant som står i vägen för och bryter Gudsrelationen.

Människor, vi, du och jag, går helt vilse på många olika sätt. Ibland mindre dramatiskt än de sätt orden pekar på. Vi gör varandra illa, gör det onda, det som strider mot Guds vilja, t ex det dubbla kärleksbudet.

Trots att vi felar griper Gud in. Och dagens GT-text blir vårt evangelium. Skulden tas bort och synden förlåts! Den som går vilse, irrar bort från Gud, den gode Herden, välkomnas åter, förlåten och skuldfri.

Vi mättas av det goda i ditt hus, av det heliga i ditt tempel – fållan för de 99 var väl Gudshuset, templet, där man var trygg.

Du förbarmar dig över oss på nytt och utplånar våra brott, du kastar alla våra synder i havets djup. Men så är det inte i samtiden. Den som felat får ingen nåd, finner ingen förlåtelse. Avgå, ljuder ropen till LO-ordföranden eller vd:ar som misslyckats.

Även dessa som tror på människans inneboende godhet, som tror att synden inte existerar, som tror att Gud är en illusion, alla dessa ger sig den gode Herden ut för att finna. Måtte Gud finna dem och föra dem in i gemenskap med honom och hans kyrkas gemenskap!

Predikan i Viby kyrka (nära Vretstorp utanför Örebro) den 3 söndagen efter trefaldighet. predikotext: Lukas 15:1-7 och texten från GT var Mika 7:18-20.

Förflyttning är lika med förändring

2009-05-21T09:03:00.000-07:00

Lärjungarna fick se hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Där står lärjungarna och blickar mot himlen. Men änglarna undrar varför de ägnar sig åt denna fjärrskådning. Det påminner om ett påstående som flyter runt i många predikningar och som jag gärna använder igen: Bara för att man har sitt hjärta hos Gud behöver man inte ha sitt huvud bland molnen. En påminnelse om att vi har viktiga uppgifter här. Som att leva våra liv.

Alla har vi varit med om egen hiommelsfärd och somliga har det hänt många gånger! Vi som har åkt med flygplan har lyfts upp och från släkt och vänner har vi försvunnit i molnen, åtminstone för en stund.

Astronauter och kosmonauter har prövat att göra små hopp utanför jordens närmiljö. Men enbart iförda tryckdräkter, raketer och avancerade farkoster blev det möjligt. Jesus var inte astronaut. Det vi hör talas om idag är mer avancerat och något annat.

Helvetet, dödsriket och kaosmakterna var ”därnere” och Guds sfär var beläget ”däruppe”. Och vi människor befann oss mitt emellan, i en dragkamp mellan dessa krafter. Världsbilden var sådan att detta gick an. Den grekiska mytologin flyttade gudarna till himmelska världen där de befästes som stjärnbilder på himlavalvet. Som Gud i skapelsen spänt som ett tält över jorden.
Men när vår förståelse och kunskap förändras, måste inte också vi ställa nya frågor?

Fysikens frågor skulle väl handla om: vart tog Jesus vägen? Fortsatte han ut i himlarymderna? Bytte han tidszon? Öppnade han därinne i molnet en port till en annan dimension? Frågor utan vetenskapliga svar. Vi vet helt enkelt inte, vi står utan sådana bevis. Men frågor som vetenskapen går bet på kan tron ge sina svar. Och innesluta berättelserna i en stor bejakelse av att Gud gjort och gör stora ting. Förtröstan och tillit heter de svaren.

Sedan Kristi födelse har man brottats med att få ihop tro och det man visste om världens beskaffenhet. Några av oss kan minnas sextiotalet, för andra är det något man läst om i tidningar och böcker. Biskop John A.T. Robinson av Woolwich är redan bortglömd av många. Han funderade över vår Gudsbild. Honest to God hette hans bok. Ungefär: med ärlighet inför Gud. På svenska blev boktiteln: Gud är annorlunda.

1963 vållade den boken konvulsioner inom och utom kyrkan. Och man gav till och med ut en bok om The Honest to God Debate. Robinson försökte foga samman sin tro med vetenskapens kunskap och betraktelsesätt. Han konstaterade att det inte tycks finnas någon plats för Gud – det saknas inte endast rum för honom i härbärget utan i hela universum, ty det finns inte någon ledig plats kvar. Han diskuterar vad som händer med vår tro om den blir beroende av, och hakas upp på, en föråldrad världsbild.

Den Nicenska trosbekännelsen låter Jesus först stiga ner från himlen. Och när han stigit upp till himlen betyder det att han återtagit sin ursprungliga plats, sin roll, återvänt till den gemenskap vi kallar Gud, Fader, Son och Ande. Men en dag skall han återvända. Därifrån igenkommande i härlighet, bekänner vi. Och den Apostoliska bekännelsen låter också Jesus stiga ner. Men här gäller nederstigandet dödsriket.

Himmelsfärden har givit näring åt föreställningar om en avlägsen Gud. Om en frånvarande Gud. En Gud som inte längre angår oss. En död Gud. All brist på engagerad närvaro i vår tid, i familjer de frånvarande fäderna, i samhällets utkanter obefintliga nätverk, för de sjuka och fattiga en obarmhärtig tillvaro… Allt sådant tycks bekräfta en sida av himmelsfärden. Kristus överger oss. Lämnar oss såsom vi dagligen överger varandra.

Förflyttningarna markerar förändringar. Och när språket inte räcker till blir det bilder. Om vi sitter som fångar hos den västerländska filosofin som tror sig kunna fatta och förstå allt - blir himmelsfärden ännu ett tecken på religion som vidskeplighet. Men vi behöver bilder som hjälper oss att hantera gåvan av liv. Och den stora frånvaron som döden utgör. De vi är mest fästa vid rycks ifrån oss. Som när Jesus lämnar sina lärjungar. Himmelsfärden visar att vi inte äger varandra, att till livet hör att vi måste skiljas. Men hoppet om återförening består. Jag skall komma tillbaka, är hans budskap. Och vi är faktiskt inte svikna, vi får Anden, Hjälparen, en nynära relation.

I himmelfärdsberättelsens riktning upp går Jesus från förnedring till upphöjdhet, från det fattbara till det ofattbara, från det synliga till det osynliga, från det mänskliga till det gudomliga. Nu står han över våra mänskliga begränsningar. Jesus är hos Gud, på Faderns högra sida. I honom är människan på ett sätt redan där, men ännu inte helt och fullt! Vi är inte framme, inte än.

Varje gudstjänst här i Olaus Petri ser vi himmelsfärden med nya ögon. I mässan lyfter prästen brödet mot himlen i den rörelse vi kallar elevation. Där visas och upphöjs Kristus inför våra ögon. Den osynlige Herren kommer till sin kyrka, till oss, ger oss sin närvaro på nytt. Bekräftar oss genom att vara Gud. Och vi böjer våra huvuden, och faller på knä, i vördnad för Kristus.

Kyrkan är en öppen bok

2009-04-12T06:36:00.000-07:00

Predikan på Påskdagen i Olaus Petri kyrka - så som den var tänkt. Text ifrån Markusevangeliet 16:1-14.

Idag tänkte jag tala mest med Er barn. Och de vuxna får vara glada om de kan hänga med.

I morse när vaktmästaren öppnade dörrarna till Olaus Petri kyrka var det ungefär som när man öppnar en bok. En bok har ju massor av sidor med en berättelse. Och när man har börjat läsa eller lyssna om någon läser för en, så vill man nästan inte sluta.

Idag ska vi titta på några av kyrkans sidor. Vi ska läsa berättelsen som finns i huset. Den är spännande och kan berätta så mycket, bara man vet var man ska titta och läsa. Somliga av oss kan läsa böcker, andra kan inte det ännu. Och så finns det människor som är jättebra på att läsa hus.

Kom hit får Ni se. Se där, det finns det en oxe uppe på pelaren. Och där är ett lejon...och en örn. Det är de fyra berättelserna i Bibeln om Jesus som bilderna handlar om. Vilka skrev berättelserna, evangelierna som vi kallar dem? Just... Och idag har vi läst ur lejonets bok om Jesus.

En gång bråkade man med Jesus för hans lärjungar, sådana som vi, de sjöng och var glada för att de var vänner till Jesus. Och då sa några som inte gillade det där ifrån på allvar, mycket strängt. - Säg till dina lärjungar att de håller tyst. De lät säkert väldigt mycket eftersomde hade roligt tillsammans. Ungefär så där som körerna sjöng nyss. Starkt och högt. Snart ska de sjunga ännu starkare. Tänk om de blir tystade...

Och då säger Jesus: om de tiger ska stenarna ropa. Och lägger man örat till en pelare eller en kyrkvägg och är riktigt tyst så hör man dem ropa. Långt därinne: Jesus är uppstånden. Och så ropar de utanpå förstås om att vägen till himlens paradis har Jesus öppnat. Och stenarna blir så glada att de får knoppar, se varenda pelare har knoppar, och uppe i taket växer blommor och blad. Hela kyrkan ropar om det Jesus gjort – vunnit seger över döden! Vilken Påskkyrka!

Vilken dag är det idag? Svar: Påskdagen! Vad handlar den om? Svar: Jesus har uppstått! Vet Ni vad man brukar säga till varandra på Påskdagen? Vad är det vi säger egentligen? Trevlig sommar! God Jul! Och GLAD Påsk! Glädjen känner vi för det Jesus gjort för oss. Över hela världen går ropet: Kristus är uppstånden! Och då svarar alla: Ja, han är sannerligen uppstånden (och ibland lägger man till från de döda, så att alla verkligen ska tänka på hur riktigt bra det är).

Nu kan man kanske inte bara kan kliva på en buss och göra så. Istället för att säga att man ska åka till Vivalla så ropar man: Jesus är uppstånden! Vad ska chauffören svara? Jaha, och du är påstigen här, tänker du betala? Eller: Här ska det inte vara någon uppståndelse. Sitt ner och var tyst!
Men visst vore det bra om han svarade: Vad säger DU! Är Jesus uppstånden? Då får du åka gratis!

Lättast att läsa är bilderböcker. Då kan man se på bilderna och tänka. Vi har en fantastisk bilderbok i färg ovanför orgeln. Stackars Mats han som spelar han kan knappt se de fina glasmålningarna. Men om vi ställer oss här då syns det. Där är berättelsen om Jesus som tvättar fötterna på sina lärjungar för att de ska förstå att man ska vara kärleksfull mot varandra, och där Jesus i Getsemane med sina sömniga lärjungar, där säljs han för pengar, törnekronan sätts på, han snubblar med korset och en Simon hjälper till eller en Veronika torkar av hans svettiga ansikte, de är där. Och så korsfästelsen. Till sist - Jesus läggs i graven.

Har Ni gjort änglar någon gång? Hur gör man det? Lägger sig på rygg. Och viftar med armarna. Helst ska det vara i snö förstås – men snön har smält så vi får ta mattan här. Om man bara sträcker ut armarna vad blir det då? Ett kors. Se här. Om någon lägger sig på golvet med utsträckta armar så ser man ju Olaus Petri kyrka. Där nere i väster har vi ingången. Där utanför ligger hela världen. Där är fötterna. Tänk att ha hela världen för sina fötter. Och häruppe finns altaret, det är Ditt huvud. Och armarna är där orgeln finns och kapellet där borta med det fina altaret som ser som sten fast det är trä. Kyrkan är ett kors. Så hela tiden berättar vår kyrka om påsken. Det var ju då korset blev vårt tecken.

Ligger man på rygg i en kyrka så ser man taket – och tittar man noga efter så nog flyger det änglar däruppe. De syns inte alltid så bra, men ibland ser man nästan hur det rör sig som av änglavingar.

När Jesus hade dött och lagts i graven så kom änglarna. Jag tror förstås att de var med hela tiden. Men de fanns med när graven öppnades.

Nu går vi och hälsar på änglarna. Här! På pelarna. Här är altaret och himlen riktigt nära. Och titta här. Änglar runt Jesus när han har blivit levande igen. De betjänat honom kallas det. De hjälper till och de sjunger för honom - lovsång.

Törnekronan med taggar som skulle riva honom. Men nu ser vi honom med en kungakrona. Se däruppe, kyrkfönstret. Och på korset som vi bar in förut.

Och påsklandskapet här. Agneta har byggt upp hela påsken. Vad ser Ni? Det tomma korset! Och den tomma graven! Jesus finns inte kvar där – han har uppstått. Kristus är uppstånden! Om det ska Barnkören sjunga nu...

Bortom alla invändningar

2009-04-10T04:27:00.000-07:00

Vi har hört berättelsen och har intrycket att vi är öppna inför den. Beredda att ta ställning till det vi hör: opåverkade, klartänkta och kritiska. Men våra förutfattade meningar då? De grundantaganden som vi bär med oss sedan tidigare i livet. Det Du och jag tagit intryck av tidigare talar kraftfullare än någon predikan. Prediksstolsorden tar sig knappt igenom.

Långfredagens dramatiska händelser handlar om Jesu död. Jag vet inte hur många invändningar som riktats mot berättelsen om Jesus och hans död. Bortförklaringar i massor. Åsikter som blivit en skyddsmur bakom vilken många kan gömma sig. Vad säger man?

Detta har inte hänt, det är inte historiskt. Då säger jag att Markusevangeliet är en berättelse som avslöjar något om livet. Om svekfulla människor, om dödens oundviklighet, om närhet och övergivenhet.

Detta har inte hänt - det är som en roman, påhittat. Och jag säger att texten inte är någon litterär fantasi med uppdiktade roller – utan en berättelse om verkliga människor av kött och blod. Vi känner igen oss i dem.

Detta är inte sant – det är en legend som inte kan tas på allvar. Och då säger jag att berättelsen höll att bygga en världsvid kristen kyrka på, med en levande kyrka vars tro lever obruten och stark i människors hjärtan. Rikt liv, mening, hopp och tro kan det ge.

Detta handlar inte om Guds son utan gäller någon som man försökt göra intressant. Och jag säger att Jesus Kristus var av Gud. Sänd för att världen skulle förstå vad kärlek är, vad kärlek kan göra!

Detta är inte viktigt – en så gammal historia har inget att ge oss idag. Och jag säger att berättelsen om Jesus Kristus just idag är ett levande Ord som kan befria och frälsa. Det som hände då har i grunden förändrat världen.

Detta är inte för mig - jag som tvivlar, söker, tvekar. Denna gång är det Jesus som svarar. Han ser framtiden i oss, i oss ser han tro. Din tro har hjälpt dig, säger han

Så riv Din personliga skyddsmur. Ta emot denna Långfredagstext som en gåva – inte som hot
mot din tankeförmåga eller ditt förnuft. Och låt den möta Dina erfarenheter av övergivenhet, av utanförskap, av en medmänniska som hjälpt dig. Möt genom hans död den sorg som är Din – den Du bär inbäddad i Ditt liv.

Markus ger oss den äldsta berättelsen om Jesu lidande och död. Den återges i presens, som något som händer nu. Därför blir varje påsk en så laddad tid, fylld av Guds nu. Påsken blir närvarande. Verklig. Kort ska vi nu besöka texten och lägga märke till vad som händer.

Simon som var från Nordafrika (Cyrene) kommer resande från landet och tvingas bära Jesu kors. Vilket senare blev en förebild för hur en kristen skall vara – beredd att hjälpa, villig att bära andras bördor. Men också beredd att utstå och lida. Är vi beredda?
Man kastar lott om hans kläder. Den som kan beröva en människa hennes kläder, tar ifrån henne det lilla skydd mot en obarmhärtig omvärld hon har, förnekar hennes värde. Utan kläder visas människan som maktlös och utan värdighet.

Jesus ska dö bland förbrytare och rövare. Han spikas på korset, och med honom spikas varje mänsklig brist, vår världs ondska, vår egen synd: svek, lögn, kärlekslöshet, hat, avund, övergrepp, tortyr, våld. Det naglas fast för att vi ska bli fria.

Ändå väljs Jesus ut för allas hån och förakt. Hjälp dig själv! Stig ner från korset! Så vill man också i den billiga segern över Jesus uppställa bevis, man vill övertyga alla om att han som hjälpte andra – i själva verket är maktlös och hjälplös. Han förmår ingenting, tycks de säga. Och på så vis angriper de Gud som sänt Jesus. Så detta att håna Jesus och tron är inget nytt. Redan på Golgata stiger förakt, rädsla och hat fram. Inte ens vi går fria.

Nära döden förmörkas så hela jorden. Hela jorden, ja universum berörs: solen förmörkas. Ett tecken man förband med domens dag: solen förmörkas och månen lyser inte (Mark 13:24). Detta har verkligen kosmiska proportioner.

Människor sviker och överger varandra. Det vet vi. Så menar många att Gud gör – och de kastar sin förtvivlan mot himlen. Även Jesus. Min Gud, min Gud, ropar han. Det är fortfarande hans Gud. Jesus härdar ut i tilltro till sin Gud! Trots att Gud inte tycks lyssna till hans bön, verkar frånvarande, inaktiv, tyst. Alla kan vi känna oss övergivna, försmådda, glömda – och då är Han där, hos oss.

Jesus dör.

Med ett högt rop slutar han att andas. Som ett rop av förtvivlan eller möjligen den övertygades segerrop? Och förhänget i templet rämnar. Det som skulle skilja heligt och profant brister – templets tid är över, Gud är alltets Herre. Och officeren – tagen av det som skett – ger sin bekännelse: Den mannen måste ha varit Guds son.

Till sist ett möte med kvinnorna som följer Jesus. Som inte överger honom. Som står kvar. Se hur de båda Mariorna troget står kvar, de står där till höger i vårt altarskåp.

Kvinnor, inte vittnesgilla i sin tid. Som en föraning om alla invändningar, allt tvivel. Men kvinnorna som tror berättar och vinner tilltro. De tiger inte. Snart ska de gå till graven för att visa sin kärlek och respekt. Och vi följer med, sörjande och skakade. Och vi väntar och hoppas på ett undret. Vi tror, vi vet att allt kan vända. När Jesus ska stiga ur sin grav som Herre över död och liv...

Trettonde och fjortonde Stationen

2009-04-08T01:23:00.000-07:00

Jesus tas ned från korset /13 stationen/

Se korsets trä! Där på korset hänger han. Vår Herre och mästare. Jesus från Nasaret. Judarnas konung. Vår vän. Död.

De korsfästa får sina benpipor krossade. För att påskynda döden. Men Jesus som redan är död får ett spjut stucket i sidan. Och då kom det blod och vatten. Detaljerat och makabert skriver Johannes i sitt evangelium. Det är som en reporters skildring av en massaker. Som en sammafattning av vad som händer i världen. För att vi ska se omvärlden och förstå den genom det som hände på Golgata.

Här är hans kropp och blod. Jesus är död. Han har sagt att det är fullbordat, han har böjt sitt huvud och han har överlämnat sin ande. Här är hans kropp och blod. Men han, är han också här, är han närvarande? När han tas ned från korset har han då redan stigit ned i dödsriket? Och vi undrar var dödsriket är beläget, men vet att det ligger tätt intill, vägg i vägg med våra liv.

Jesus läggs i graven /14 stationen/

De tar hand om Jesus. Med oljor och svepning och örter. Med händer som genom beröringen talar om hur vi behöver varandra. När vi tar hand om våra döda är det yttersta beviset på att vi människor hör samman i familjer och släkter, i folkgrupper och nationer, i en enda mänsklighet.
Vi tar hand om våra döda och ger dem ett rum för vila. Sov i ro, viskar vi. Vila i frid. Älskade vän, farväl, sov gott! Döden ser ut som sömn och vi hoppas på att döden likt sömnen ska ta slut. Vi hoppas det uppvaknande som ska återge oss varandras närhet. Att det definitiva förvandlas till en tillfällig frånvaro som kan göras till ny närvaro.

Jesus får också en grav. Alla som tagit farväl av en anhörig vid en begravning, i kyrkan eller vid en grav, vet att en del av oss själva också dog och begravdes. Inget blir sig någonsin mer likt. Aldrig mer, ropar det i oss. När Jesus läggs i graven begravs också vi med honom. Men här kan det väl inte vara slut? Vid graven...

Elfte och tolfte Stationen

2009-04-08T01:21:00.000-07:00

Jesus spikas på korset /11 stationen/

När hammarslagen driver in spikarna och repen surrar fast de korsfästa har alla glömt. De har glömt undervisningen: allt vad ni vill att människorna skall göra… Men som så ofta är hatet delegerat. De som vill åt Jesus behöver inte göra det smutsiga hantverket. Fotfolket verkställer det andra tänkt ut.

Den som fästs vid korset vet vad som väntar. Ett utdraget döende, fyllt av lidande. Överallt har människor utvecklat raffinerade sätt att tortera och plåga sina motståndare. Världshistoriens brännpunkt den våldsbenägna människan som plågar en medmänniska till döds. Paul Claudel skriver i Korsets väg (proprius, 1983): Du är fast, Herre, du kan inte komma undan. Du är spikad vid korset genom händer och fötter. Vad sökte jag i himlen tillsammans med kättare och galningar? Den Gud är mig nog som ryms mellan fyra spikar.

I honom spikas människors tilltro och förhoppningar fast. Där naglas hoppet fast, modet, framtidstron, drömmarna och visionerna. Kärlek och medmänsklighet korsfästs. Snart ska korset resas med vittnesbördet om totalt nederlag för Jesus.

Jesus dör på korset /12 stationen/

Maria och Johannes har vågat sig fram. Och andra har hånat Jesus. Av alla Jesu ord om hur livet och tron ska levas blev det ett kors. Åskådarna tystnar. De som älskar Jesus på avstånd är där. De som stått Jesus nära har lämnat honom. Det är som om Gud själv tiger. Guds tystnad ekar. Varför denna övergivelse, detta utelämnande?

När Jesus dör våndas hela skapelsen. Sorg, mörker, jordbävning. Förlåten rämnar och skiljelinjen mellan det allra heligaste, allt heligt och profant, är genombrutet. Döden är här och allt blir tyst och stilla. Tiden stannar. Det är påsk.

Sjätte till tionde Stationen

2009-04-08T01:18:00.000-07:00

Veronica torkar Jesu ansikte /6 stationen/

De har bestämt sig för att knäcka Jesus. Eftersom det är deras mål förstår man inte varför han tillåts få så mycket stöd och hjälp av andra. Veronica är en person som går utöver det vanliga, Hon tänker inte på vad hon utsätter sig själv för. Jesus som har det svårt går före. Soldater och ockupanter får säga och göra vad det vill – han Jesus behöver hennes omtanke. Med sin duk torkar hon hans blodiga panna, sveper hans svettiga ansikte med sin omsorg.

Kan det vara Veronicas duk som tar ett avtryck av hans anlete, som avbildar mästarens ansikte? Som sparar honom för evigt. Tänk om vi hade Veronicas starka vilja att värna och omhulda. Hon som ger skydd och stöd på bekostnad av sin egen säkerhet får många av oss att skämmas över vår egen feghet.

Jesus faller andra gången /7 stationen/

En gång är ingen gång, Två gånger är utmattning och vacklande styrka. Att de tvingar Jesus att med alla andra dömda bära sitt kors är bara för att knäcka deras motstånd. de ska bli så trötta och så utmattade att själva korsfästelsen ska verka lockande, bli en befrielse från bördan. Att förtryckare vet vad de gör vittnar detta andra fall om. Han mäktar snart inte mer. Benen viker sig. Här börjar jan ge upp. Gränsen är nästan nådd. Samma gräns har många i sina till synes triviala vardagsliv tvingats passera. Pressen har blivit för svår, trycket för hårt och så viker deras ben, deras ork sig.

Utmattningsdepressionen sätter sig i muskler, i armar eller ben. Något ger vika. När vi brister har han redan brustit för att vi inte ska stå utelämnade. Var finns Veronica eller Simon nu? Vem står vid hans sida?

Jesus talar till Jerusalems kvinnor /8 stationen/

Några har följt med längs vägen. Kvinnor, tålmodiga och uthålliga kvinnor har gjort honom sällskap. Ingen ska behöva gå denna väg alldeles ensam. De slår sig för bröstet och klagar högljutt. I Lukas 23:27 hör vi deras rop. Jesus talar till dem och får dem att tänka på sin egen utsatthet. Gråt över er själva och era barn, säger han. Hur ofta har inte de verkligt utsatta haft mer medlidande med andra än vad de som välgången vaggat haft kraft till?
Utsattheten föder medkänsla och insikt. De delade villkoren öppnar för en delad medvetenhet. De vet något om livet som andra inte har en aning om. Vi byter kanal när det blir för påträngande.

Jesus faller för tredje gången /9stationen/

Tredje gången gillt säger vi. När något hänt tre gånger kan vi inte längre blunda för faktum. Förnekelsens tretal. Förtroendefrågans trefaldighet: Älskar du mig mer än de andra? Den gudomliga fullheten. Tre. Sanningen är att Jesus inte klarar detta längre. Korset är för tungt och hans ork är slut och förbrukad. Vi förstår inte att han kommer på fötter igen. Men det är nu korsfästelsen verkar vara det mindre onda. Vad som helst, bara inte detta. Att han alls kan stå är obegripligt, att han kan bära och röra sig längs vägen ofattbart. Men där ligger Golgata i väntan på hans ankomst.

Jesus berövas sina kläder /10 stationen/

Urgamla texter har skrivit manus för det som nu händer. Psaltaren 22 har blivit till dramaturgi och manus. Nu stjäl de hans kläder. Berövar honom det som skyler. Tar ifrån honom hans värdighet för att knäcka det brutna strået. Det lilla uns av värdighet som funnits kvar hos Jesus tramps ner i tärningsspel om hans tillhörigheter. Allt tar man. Inget har han. Men en värdighet från tidernas begynnelse kan nu anas. Den som förnedras tillräckligt blir förmer än sina vedersakare. Visar sig som mer högtstående, har större rätt till respekt.

När Leonardo Boff i Way of the Cross Way of Justice skriver om denna station kan han se hur Jesus än idag berövas sina kläder, hur han berövas sin yttersta värdighet när någon tvingas se på hur anhöriga våldtas, torteras, kränks eller arkebuseras. I sina bröder och systrar kläs han av och förnedras. Genom dem ber han till Fadern att hans rike måtte komma där tårar eller död inte mer ska finnas.

Femte stationen

2009-04-08T01:15:00.001-07:00

Simon från Cyrene hjälper Jesus bära korset /5 stationen/

Vandringsfolket kallade man oss. Vi som såg livet som en väg. Den gick inte lika rak som de spikar man fäste vår mästare vid korset med. Den slingrade i medgång och motgång och gick upp i glädje och ner i sorg. Vid vår sida gick han som tagit de tyngsta stegen. Han tog slagen som var riktade mot oss, han bar vår börda.

Men med sin lidandevandring väckte han oss och gav oss medlidandets gåva. Ur hans nöd växte kärlek fram. Och någon försökte hjälpa honom bära, någon ville lindra hans prövning… Simon stiger fram trots risk och hot. Han vill lindra bördan, han vill bära med Jesus.Idag får vi gå vid sidan om Jesus, bara några steg på hans Via Dolorosa och likt Simon räcka fram våra händer som för att lätta trycket på Jesu axlar. Sätt axeln till, lätta på bördan.

Lär oss gå med varandra
Dela bördorna med varandra
Hjälpa varandra bära

Tack för människor
som finns till hands för att lindra
läka, trösta och hela
Deras insats prisar Jesus
med Simon vill
de lätta hans börda
stå vid hans sida
när han bär vår skuld
på sin rygg
våra liv
i sina sargade händer

Tredje och Fjärde Stationen

2009-04-08T01:13:00.000-07:00

Jesus faller första gången /3 stationen/

Att ramla omkull, att snubbla och falla när man bär något är otäckt. Det är då man skadar sig, det går inte att ta emot sig som man brukar. Jesus visste vad som väntade men instinkten är stark. Han försökte säkert hejda fallet och ta emot sig. Inte ens inför döden är kroppen beredd att utan försvar tillåta skador.Jesus faller, liksom vi. Vi faller för att vi felar. Jesus för att han gör det rätta. Kan inte någon hjälpa honom upp…

Jesus möter sin moder /4 stationen/

I Jerusalem finns en the 4th Station T-shirt Shop. När Jesus vandrade vägen stod hans moder Maria kanske just där man idag säljer T-shirts. Kommersen blandas med starka känslor. Israeliska mödrar, Palestinska mödrar eller Argentinska mödrar delar erfarenhet med miljoner andra. Närvarande är alla mödrars förtvivlan över barn som far illa, som går mot undergång och fördärv, som plågas och pinas, som döden väntar på. Maria representerar dem.Alla galna mödrars tysta protest skriar mot himlen. Varför? Kan ingen stoppa detta! Maria ser Jesus och deras blickar möts. Kärlek och förtvivlan utbyts. Med ett ögonkast säger de allt. Ögats blick bär långt bortom orden. Hon ser sin son. Sonen ser sin mor. Mer hinner de inte ty döden väntar otåligt.

Andra stationen

2009-04-08T01:12:00.001-07:00

Jesus tar korset på sig /station 2/

Hantverkarna har gjort sitt. Korset, ett bland många de tillverkat, blir hans. Han tar sitt kors på sig, lyfter upp det. Kosuke Koyamas bok Det svårhanterliga korset (Verbum, 1983) hette på engelska: No handle on the cross. Han skrev att Jesus inte bär sitt kors som en affärsman bär sin portfölj. En portfölj eller en lunchbox har ett handtag. Handtaget står för kontroll och lätthet. Så önskar många att det vore. Enkelt och bekvämt.

Det Jesus erbjuder är inte glättighet och eufori, han visar oss ett obekvämt, svårhanterligt och tungt kors. Diaboliskt i sin tyngd, han bär död på sina axlar, det otympliga korsverktyget som saknar handtag och som snart ska ta hans liv. Han bär sin börda, den blir hans död.
Hur vi än vill undkomma måste också vi bära döden på våra axlar. Ingen trevlighetslängtan i världen kan sudda ut att livet slutar i död. Att promenera i Jesu fotspår bärande på någon accessoar med handtag är inte vad livet som kristen går ut på.

Ibland är vägen lättgånget enkel och vi har inget att bära, just då slipper vi den andra milen – men korsets otymplighet och tyngd kommer även till oss för att vi ska få lyfta och bära. När det händer vet vi att han tar korset på sig.

Vi dröjer och undrar: måste det vara så svårt, så tungt?

Första stationen

2009-04-08T01:09:00.000-07:00

Korsvägsandakter – hur många vet vad det är? Internationellt, till exempel i katolsk tradition, har man sett värdet i att vandra lidandets väg med Jesus. Allt fler märker att dramat kan hjälpa oss inte bara att komma nära trons Jesus utan också att komma till tals med och förstå något av det obegripliga i våra liv. Längs via Dolorosa på väg till Golgata finns stationerna. Och i många kyrkor nu i Stilla veckan, i passionstiden vandrar kristna samma väg i meditation och andakt, i bön, psalm och bibeltext.

Vad kan en vandring med Jesus i hans lidande ge en modern nutidsmänniska? I förväg vet man knappast. När jag fick besöka födelsekyrkan i Betlehem eller gå längs Via Dolorosa blev stegen mättade av mening och laddade med känslor. En upplevelse släkt med den som varje besökare vid en historiskt betydelsefull plats kan känna igen. Tankarna i sådana situationer har inte bara handlat om den egna närvaron där på platsen - utan gällt skeendet då för länge sedan och märkligt nog fick det liv på nytt, blev som samtida.

Korsvägsvandringen berör mig som individ, men rör samtidigt oss i församlingen som gemenskap. De olika rollerna öppnar perspektiven, se där deltar vi, jag blir en medlevande. Än är jag åskådare, än agerande. Än sköljs vi förundrade med och än frågar vi vad den aktuella handlingen betyder. Hur tänker man när oskulden görs skyldig? Varför döma en person som är utan skuld?

Jesus döms till döden. /Första stationen/
Pilatus tvättar sin händer. Tvår dem. Som gnuggade han bort all skuld. Det som händer här vill Pilatus inte ta del i. Inte ens den mäktige Pilatus lyckas hejda förloppet. Hans handfat har många skaffat sig. En förträfflig liten ceremoni för att markera sin oskuld. Men så ofta när vi tvättar våra händer i oskuldens bunke öppnar sig klyftan mellan det vi gör och det vi är. Alltför ofta är bedyrandet av oskuld en yttre gest. I det inre fäster skuld och skam, i våra hjärtan bygger den bo.

Tänk så många som kunde göra något men som avstod och teg. Som vi ofta gör. Vi står vid sidan om och ser på och tänker att inget kan hejda det som sker. Varför ställa sig i vägen, varför riskera att bli manglad och överkörd. De som kämpar blir övergivna i sin strid. Till och med när striden berör oss ser vi förvånade på. Om vi inte vänder oss bort. Låtsas som om det regnar. Det finns sjöfåglar, har jag hört sägas, som fortsätter simma som om ingen fara är å färde när rovfågeln cirklar ovanför.

Hans vänner finns inte där. De har sina bestyr, de har blivit upptagna med annat. När Jesus döms står han ensam. Gud verkar redan ha övergivit honom. Den upplevelsen är samtidens och ibland också vår. Den Gud vi tvivlar på befäster vår tro och överger oss. Men känslan är en orkeslös följeslagare och en ständig svikare. Upplevelsen bedrar oss. Efteråt inser vi det vi då inte kunde fatta – då i övergivenhetens ögonblick bars vi.

Nu döms Jesus och vi har med det att göra. Allt det som varit och det som kommer har en brännpunkt i denna dom. Min brist, mina felsteg är det som prövas när Jesus döms. Se människan. Över Jesus faller domen som är vår.

Vilket under att höra och se

2009-02-24T02:39:00.000-08:00

Har Du ropat på någon i vimlet framför Dig? Har Du ropat på en Ingemar som visade sig heta Kurt, eller på en Eva som faktiskt var en Katarina? Man såg fel. Många lystrade och försökte se vem som ropat.

Och jag har reagerat och tittat mig omkring när någon ropat: Hasse! Jag har trott att de menade Lasse. Någon ropar och vi reagerar. När en blind tiggare idag ropar på Jesus, Davids son, reagerar Jesus. Och det får följdverkningar för hela livet. Hur var det nu det stod?

Idag förutsäger Jesus sitt förestående lidande inför oförstående lärjungar. Och han lyssnar till och botar en blind tiggare. Jesus visar sig ha profetisk syn och makt över dövhet – förmågor som hör samman med det vi betecknar som under, sådant som bryter sambandet orsak-verkan. Men som leder till nya samband, ett Jesu ingripande (orsak) som får följder (verkan).

Den blinde tiggaren kunde inte se. Idag skulle vi nog säga att han hade ett fysiskt funktionshinder. Många, ibland inom men oftare utanför kyrkan, blir mycket störda av att Jesus genom sina handlingar gör under, ställer sig över eller bryter mot naturlagarna. Visserligen hade man ännu inte kommit på att det fanns några naturlagar, men i alla fall…

Kan man avfärda textens anspråk på under? Det är väl det man gör när man vill förstå det Jesus gör konkret och fysiskt och får det till att handla om det mentala och andliga. I så fall handlar texten om ny insikt, medvetenhet, klarsyn? Lärjungarnas oförmåga att förstå (blindhet) det lidande Jesus måste genomgå skulle då ha sin motsvarighet i tiggarens blindhet.

Han vid sidan om vägen, lider han av andlig blindhet? Av den oförmåga vi alla lider av när vi inte inser vad som verkligen är viktigt? Betyder tiggarens återställda syn att han fått en andlig insikt, till exempel om att Jesus gör fri och upprättar?

Texterna öppnar ibland för en sådan läsning. Och det är bra – så att vi inte låser in texten i en enda förklaringsmodell. Men ett konsekvent avfärdande av under på materiens och kroppens område blir också egendomligt.

Jesu frälsande och befriande makt är enligt alla Evangelierna verksam kroppsligt, andligt och socialt. Det blir synligt om vi granskar de predikotexter kyrkan antagit för kyrkoåret. Vill man bortse från att något händer på materiens och fysikens ordning krävs en strängt genomförd symbolisk bibelsyn, en konsekvent och långtgående omtolkning. En poetisk eller allegorisk tolkning har absolut sin plats – men kan den verkligen svara upp mot bibelordets anspråk, mot den flod av vittnesbörd texterna innehåller, mot texternas grundmurade övertygelse om Guds makt över människor och ting?

Dagens frukost innebar att jag långsamt bläddrade mig igenom alla den 1 årgångens evangelietexter. Detta kyrkoår innehåller bland annat följande: Påstående om att människosonen ska komma åter på ett moln. Marias lovsång om hur härskare ska störtas och hungriga mättas av Guds goda. Inkarnationens under – Gud kommer i mänsklig gestalt. Ord kommer att läggas i munnen på, och faderns ande tala genom, människor. Änglar uppenbarar sig 2 gånger för Josef och hjälper honom i samband med flykten till Egypten. Stjärntydare finner vägen till krubban med hjälp av en stjärna. Guds ande blir synlig som en duva och en röst talar ur himlen vid Jesu dop. Jesus förvandlar vatten till vin vid ett bröllop. En officers förlamade tjänare botas på avstånd. Jesus stillar både en storm och oroade lärjungar. Jesus botar en sjuk på en sabbat. Idag på Fastlagssöndagen botas en blind. Jesus fastar och Djävulen för honom till olika platser men Jesus står emot och då betjänas Jesus av änglar. En kananeisk kvinnas demonangripna dotter botas. Jesus driver ut en stum demon och undervisar om demoner och orena andar. Sedan kommer ett av de verkligt mäktiga undren när 5 kornbröd och 2 fiskar räcker till femtusen män (och fler därtill).

Vi möter påskens lidande och uppståndelsen under. Jesus visar sig på vägen till Emmaus. Jesus visar för sina lärjungar på stranden och hjälper dem att få en rekordfångst. Jesus blir upptagen till himmelen. Anden, hjälparen, skall komma. Tungor av eld syns vid pingstens under då alla genom Andens utgjutande förstår främmande tungomål. De som är som barn skall få uppenbarelse. Jesus kallar lärjungar och ger en fiskelycka som får båtarna att nästan sjunka. På förklaringsberget uppenbaras i ett ljusfenomen Mose och Elia. En döv man botas. Jesus uppväcker Lasaros från de döda.

Vilken imponerande katalog över Guds makt! Vilka texter om att vi vilar i Guds kärleksfulla händer - i liv och död. Om att frälsning, upprättelse och befrielse är möjlig.

Den blindes rop känner vi igen: Kyrie Eleison! Herre förbarma Dig! Vi hör hela världens förtvivlade rop på hjälp. Ropen hörs ur Gazas ruiner, från alla flyktingläger jorden runt, orden som viskas från svältens slagfält och törstens torra öknar. Bönen om förbarmande som suckas bland sjuka och fattiga och som skriks ut av fångna och förtryckta: förbarma dig, förbarma dig över oss! Och ropen tystas ner. Gång på gång. Av lärjungar och av andra.

Förtvivlan. Ingen hör, ingen ser, ingen bryr sig! Så kan drabbade uppleva det vare sig de bor i överflödets Sverige eller i Aids-epidemins Afrika.

Men Guds ord talar om något annat. Om något som ger hopp! I texten den 3 advent (Mt 11:2-11) ger Jesus en bra sammanfattning: Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser, säger Jesus, att blinda ser och lama går, att spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud!

Samma hopp läser Jesus om i Nasarets synagoga: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4:16-23)

Befrielsen från sjukdom eller från vidriga sociala och politiska villkor ges av Gud. Fångenskapen i sjukdom eller i läger, som Guantanamo eller Abu Ghraib, eller tusentals andra i all världens länder, liknar varandra. Längtan efter frihet har samma rötter. Friheten finns ett läkemedel bort. Friheten ligger på andra sidan en mur. Friheten bortom ett antal gevärspipor. Frälsning och befrielse hör samman med hela vårt liv, med hela vår varelse. Kroppsligt och andligt. Politiskt och Socialt. Ny insikt och nytt medvetande kan komma från Gud, men det kan även hörsel och syn göra.

Och vi då? Vi kan göra Jesu fråga till vår: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Tiggaren vill få sin syn. Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Tack och lov att det inte står att allt folket genast tvivlade. Eller att allt folket genast undrade om Gud alls finns. Tänk om det hade ståptt skrivet att folket hävdade att Jesus inte hade ett skvatt med det som skedde att göra utan den blinde tiggaren hade i alla fall fått tillbaka sin syn. Alllt folket som såg det som skedde trodde att det de hade varit med om inte alls hade hänt; och hade det verkligen hänt så var det i alla fall bara en yttre metafor för något inre och psykologiskt.

Ylva Eggehorn har skrivit en psalm om hur Gud handlar, hon skriover poetiskt om under. Psalmen bygger på Bibeltexter om hur Gud öppnar blindas ögon och läker slagnas sår. Vi sjöng orden nyss i vår gudstjänst och nu får de också sätta punkt för predikan:

Mitt i en värld av mörker jag hör att någon går, och öppnar blindas ögon och läker slagnas sår. Förr var jag blind, nu kan jag se, och det är allt jag vet. Förr var jag blind. Hur jag kan se är Herrens hemlighet.

Mitt i en värld av mörker går kärleksljuset fram, jag ser, jag ser att Jesus Messias är hans namn. Förr var jag blind… (Psalm 246, vers 1 och 6)

Predikan i Olaus Petri kyrka, Örebro
Fastlagssöndagen den 22 februari 2009
Predikotext: Lukasevangeliet 18:31-43

2009-01-20T06:15:00.000-08:00

Idag blir det ingen predikan.

Har Du tid att vara?

2009-01-05T03:28:00.000-08:00

Innan vi tar oss till Jerusalem
på Jesu tid måste vi
säga något om situationen i Gaza
Där råder nu ett oförsonligt krig
Ingen och inget tycks kunna
hejda våldets spiral

Raketer har regnat över Israel
och Israel har invaderat
denna hermetiskt tillslutna stad
efter dagar av beskjutning
vi känner förtvivlan över det som händer
och önskar att världssamfundet ska
ingripa för att hejda dödandet
Många civila offer har krävts

Vi kan ha olika uppfattningar och sympatier
alla, även propalestinier och proisraeler
behöver be och arbeta
för att de som har makt
Israels regering, Hamas och andra
inte förlitar sig på militära åtgärder
utan verkar för rättvisa
och rättfärdighet
Fred är en mänsklig plikt
och ett gudomligt uppdrag
Vi ber för eld upphör
för försoning och fred

Det kan för oss i Sverige
tyckas vara en avlägsen konflikt
men världen har krympt
vi har människor från området
som permanent flyttat till vårt land
Och nyhetsrapportering drar in oss
i det som händer där borta

Redan på Jesu tid var det oroligt
Israel var ockuperat av Rom
Nu förflyttar vi oss till Jerusalem
och möter den 12-årige Jesus
Hur kunde pojken bli kvar
utan att föräldrarna visste om det?
En förklaring kan vara att man reste
i stora sällskap till högtiderna
Grupperna kunde vara så stora
att man inte hade överblick över
var alla befann sig
Ungdomarna som inte behövde
ta hand om syskon kanske fick
springa före eller komma släntrande efter

Efter en dags färd märker Maria och Josef
att Jesus inte är där – och de måste leta
Säkert är de ganska oroliga
Efter tre dagar fann de honom i templet
Tre dagar – det hade i vår tid
betytt att Radio och TV
och pressen hade basunerat ut
försvinnandet
12-årig pojke försvunnen
i samband med religiös högtid
På resa från Jerusalem till Nasaret försvann
på torsdagen en 12-årig pojke
Han var vid försvinnandet iklädd…

För den som letar blir tiden viktig
Varje sekund av oro är outhärdlig
än kryper tiden fram
än galopperar den
Ju längre som någon är borta
försvunnen
desto mer växer oron
för att något har hänt
Har pojken blivit sjuk
har han blivit skadad
har någon behövt en ung slav?
Maria och Josefs tid
är febrig av letande

Lärarna i templet har all tid i världen
i något vi kunde beskriva som en annan
tidszon, sitter Jesus
Han lyssnar och ställer frågor
obekymrad om att tiden utanför
går i andra banor
Och hans insikter fick deltagarna att
häpna

Han sitter där som en påminnelse till vår tid
om att barn och ungdomar har rätt
till andlig utveckling, till tro, till religion
De har rätt att ta plats

Kollisionen mellan världar och verkligheter
blir tydlig när Maria och Josef
kommer infarande
De blev bestörta, står det
Den som reser, den som letar efter
en försvunnen är mycket beroende av tiden

Den som söker efter visdom
efter Guds mening och mönster
måste ha tid
då går det inte att skära hörn
att försöka spara en timme
eller tjäna en minut eller två
som vi säger
som om tiden gick att hejda
kunde reserveras för ett annat tillfälle
eller sättas in på ett konto

Metoden som lärarna i templet
använde har många av oss
någon gång själva fått glädjen att pröva
Samtalet blir en resa där man tillsammans med
någon mer trosbevandrad och erfaren
får vrida och vända på textens budskap
och får se den ur olika synvinklar
Man har fått väva samman
text, egen och andras erfarenhet

I Bibeln finns många sådana möten
Nikodemos som i natten kommer
till Jesus för att förstå ny födelse
Ett annat samtal äger rum när Jesus
slår sig ner med kvinnan vid Sykars brunn

Sådana samtal har lett många av oss
in i trons och kyrkans värld
Vuxna hade tid och intresse
De samtalade med oss unga, vägledde oss
Sådana samtal kan fortfarande ge stöd
och vägledning om vi ger det tid
inte stirrar på klockan och funderar
över allt vi kommer att missa
Redan då har vi avlägsnat oss
från det mellanmänskliga möte
som speglar mötet mellan Gud och människa
Gud har tid, Guds tålamods tid
tid utan begränsning

Vi ska idag också säga något om Guds hus
platsen där tiden kan flyta i andra banor
där evigheten för en stund kan bre ut sig
och minutvisarna får dröja

I templet för Jesus
i kyrkan för oss
finns markörer som får oss
att blicka mot det obegränsade
det eviga

Altaret platsen där himmel och jord möts
Himmelrikets måltid mitt ibland oss
i tiden men med öppenhet för
alla som gått före och delar gemenskapen
dem som vi en gång
ska sitta till bords med
Därför blir det så viktigt att värna detta rum
som en annan och särskild plats
Något annat än torget
än ett centrum, en affärsgata
en terminal…

Platsen för sökandet efter visdom
efter Guds mening och mönster
efter den frid och ro som
inte låter jäkta sig

Här i detta rum
i denna gudstjänst
möts himmel och jord
tid och evighet
och vi får med Samuel längtande säga:
Tala Herre, din tjänare hör

Predikan i Olaus Petri kyrka
4/1 2009 Söndagen efter Nyår
Lukasevangeliet 2:42-52

Förundran, skimmer och ljus

2008-12-25T03:45:00.000-08:00

Några av Er körde bil till midnattsmässan
och förmodligen hittade Ni enkelt vägen
Ni visste vart Ni skulle
Olaus Petri kyrka vet man väl var den ligger?!

Men om NI inte hade vetat
kunde vägskyltarna ha hjälpt Er
De ger tecken, pekar och visar
Den som är på väg har nytta av skyltar
som drar gränser och hjälper till
att peka ut riktningen
En skylt till en färjeterminal
kan avgöra om hemresan blir av

En skog av skyltar kantar våra vägar
räkna dem gärna – det gör jag ibland
De ska hjälpa oss när vi gör våra vägval
vi avkodar dem snabbt och skickligt

På Jesu tid gick resorna långsamt
Man kunde stanna vid vägskälen och fråga
Fanns det alls vägskyltar från Nasaret till Betlehem?
Håll till vänster efter Jerusalem?

Visste Ni förresten att Sverige har en Vägmärkesförordning?
3 § Vägmärken och andra anordningar skall…ge trafikanten vägledning, styrning och information för en effektiv och säker trafik. Vägmärken och andra anordningar skall vara utformade och placerade samt i sådant skick att de kan upptäckas i tid och förstås av de trafikanter som de är avsedda för.
(Vägmärkesförordningen 2007:90 § 3)

Vägledning, styrning och information
är inte det vad tro och religion också handlar om?

Om vi vill bege oss till okända platser
Läser vi kartor och vägbeskrivningar
Somliga följer skyltarna, andra
hör röster och följer dem
(det är inte så andligt som det låter)
eftersom de har skaffat GPS
Så småningom tar vi oss dit vi önskar
Men till det rike som inte är av denna världen
hittar vi inga vanliga skyltar längs vägarna
Vi behöver andra anvisningar

Bibeltexterna fungerar som kartor, skyltar
Med hjälp av berättelserna
där upptäcker vi tecken på Guds rike
men vi måste uppfatta, tolka och förstå

Jul efter jul läser vi julevangeliet, en märklig berättelse
Enligt kristen tro är den vägvisare
ger vägledning, styrning och information
Alla sinnen behövs när vi närmar oss texten
Vårt inre öga måste användas
och vi bör öva oss att
höra och förstå vägledningen med hjärtat

Samma gamla berättelse
Är den inte sliten, rent av utsliten?
Kan något så gammalt visa oss vägen idag?
Ska vi byta? Men Harry Potters kamp mot ondskan
kan inte ersätta Bibelns budskap!
Ta Göran från Västra Vingåker som
föddes den 20 januari 1949
eller ta Fredrik som såg dagens ljus
i Österhaninge den 4 augusti 1965
de kan inte ersätta Bibliska berättelser
Inte ens Barack Obama, frälsarförklarad
president elect, räcker till

Texten om Jesu födelse har tänt tro och väckt fantasi
Maria har i utläggningar, och t o m i Julkalendrar
placerats som födandes i baksätet
på en gammal amerikanare
Inte i ett stall - utan i ett garage
Maria och Josef har i Stockholm
stått i bostadskö, i väntan på en buss (Olov Hartman)
Jesus har fötts som svart i Afrika, som kines
och kanske kunde Jesus varit närking, från Vinön

Tydligare kan det inte sägas
att vi längtar efter en Gud mitt ibland oss
inkulturerad och som en del av vår kontext
Texten betyder att:
Gud lämnar sin heliga upphöjdhet
sin ogripbara storhet och blir en av oss
för att vi skall ana och förstå
att han älskar oss så till den grad
att han delar våra liv, våra villkor
Han föds och läggs i den krubba som
Ditt och mitt hjärta kan liknas vid

Vi vill lyssna, vill vara med här och nu
Men vi vill också vara med då och där
vid Maria och Josefs sida
på väg från Nasaret till Betlehem

Det är inte lätt att resa som gravid
i vår tid – hur var det då inte för Maria?
Sina prövningar delar hon med världens alla mammor
Maria och Josef kunde inte resa till Thailand,
Kanarieöarna eller Åre, de fick fly till Egypten

Kejsaren höll på att starta sitt skatteverk
och behövde en bättre folkbokföring
Kejsarens makt vilade på arméer och våld
så man gjorde som man blev tillsagd
Och kungen Herodes förtryck drev dem ut på vägarna
som om det varit i Somalia, i Sudan, i Darfour,
Fredsfursten drivs på flykt
i hatets och fiendskapens värld

Vi hör nu hur värdshusvärdarna visar
den unga familjen på porten: här är det fullt,
allt är uthyrt. Ni skulle ha bokat i förväg!
Ut härifrån! Bort!

Eftersom barnet läggs i krubban har
man dragit slutsatsen att vi befinner oss
bland djuren i en grotta eller i ett stall
Texten visar att: Jesusbarnet föds utanför och i fattigdom
Denna födelse känner miljoner människor igen
för de har inte heller makt och rikedom,
Allt utanförskap får en ny betydelse – ty Jesus är där
Och vi förstår: Livet kan bli annorlunda
världen kan bli en plats för
godhet, kärlek och fred!

Nu står vi på ängarna utanför Betlehem
med arbetsfolket, herdarna vaktar hjorden
Hade de bott i Sverige av idag
hade de kanske jobbat på naturvårdsverket
eller haft en renhjord att passa
Så öppnar sig verkligheten
En ängel står framför dem
Herrens härlighet lyser
Herdarna grips av stor förfäran.
Den lysande härligheten
handlar om gudomlig glans och ära
I herdarnas värld kunde det
skina, lysa och stråla nära Gud

Vi kan med dom känna förundran och bävan
den som kan förundras och hisna och kan också tro
Förundran och bävan, är trons och religionens förutsättning
och sedan förkunnas glädjebudskapet:
En frälsare är född, Messias Herren
Texten lär oss: Den som är betungad
och fängslad av vad det än kan vara
sjukdom, livsleda, övermäktigt arbete,
värk, sömnstörningar, brist på mening
kan i sin kropp, i sitt liv märka
vad hoppet och glädjen betyder.

Herdarna skyndar sig till Betlehem
och där finns barnet, Maria och Josef
Herdarna prisar och lovar Gud:
Allt var så som det hade sagts dem!

Julevangeliets text ger tecken och visar vägen
till en större verklighet: Allt är inte vad det ytligt
ser ut att vara
Julevangeliet handlar på ett plan om ett barns födelse
på ett annat plan om hur Gud blir människa
och helgar hela mänskligheten

Att vara barn, att bli människa är att
ha blivit berörd av Gud den helige
Därför skimrar det och strålar av psalmer
och dikter kring julen
Ljuset finns i texten om hur barnet föds!
Han som gör allting nytt!
Förundran!

Predikan i Midnattsmässan den 24/12 i Olaus Petri kyrka
Text: Lukasevangeliet 2:1-20

Regnar det på änglar?

2008-10-05T23:25:00.000-07:00

Predikan den Helige Mikaels dag
den 5 oktober 2008
i Örebro Olaus Petri kyrka
Predikotext: Johannesevangeliet 1:47-51
(Joh 1:47)

Se lite extra på varandra idag
Ni har just gjort som änglarna
stått upp och sjungit Gloria
Gloria, Gloria in excelsis Deo
Med julnattens änglakör
sjöng vi och om vi har gjort som änglarna
kanske vi blivit lite mera änglalika?
Kanhända Din bänkgranne
har något av en ängel i sig?
Annars säger vi väl så mest om barn
gärna sovande, att de är änglalika
Men med åren blir det snart förvandlat till ett:
Nej, han är ingen ängel minsann!

Idag har regnet öst ner
och det är inte utan att jag undrar
om Ni som kommit hit är sura…
Njae, inte sura kanske,
men våta eller genomblöta?
Paraplyer och regnrockar skyddar något
Fast regn har en förmåga att leta sig in
under glasögon, ner under kragar i nacken
så där så man ryser lite extra

Vi blir absolut våta och blöta
Men regnar det även på Guds änglar?
Dessa varelser som går mellan
Gud och människor
som kan träda mellan världar
utsända av Gud
Frågan verkar trivial
men leder oss till frågan om
änglarnas väsen
finns de i vår värld
underkastade dess lagar eller
är de till på den himmelska världens
förutsättningar?

Får man tro moderna filmmakare
kan det vara så att änglarna ibland
fylls av längtan att bli människor
De påverkas så av allt de ser och hör
att de kan längta efter att
känna människors känslor
att älska och lida, att blöda och läkas
att ge upp sitt änglaskap

I Wim Wenders film Himmel över Berlin
(Det finns en amerikansk version
Änglarnas stad, vilket väl innebär Los Angeles)
från 1987 möter vi två änglar
Änglarna i mörka överrockar
hör allt vad människor tänker,
de finns i ett ständigt brus
av människors inre röster
men änglarna vare sig hörs eller syns.
Berlin är deras plats där har de alltid varit
En av änglarna förälskar sig
och vill lämna sitt änglaskap
Vi är uppfyllda av vår egen utvaldhet
som människor, skapelsens krona
det är som om vi ville att
änglarna skulle vilja bli lika oss
istället för att vi skulle bli mera änglalika

När det rör sig utanför vår bostad om natten
undrar man vad det är
När det hörs ljud och
man ser skuggor fladdra
vill åtminstone jag veta
Vad är det som pågår?
Tänk om…
Det går en ängel kring vårt hus
han bär på två förgyllda ljus
Han bär en bok uti sin hand
så somna vi i Jesu namn

Tanken på att vi har personliga
skyddsänglar finns även i Skriften
Det kan bli till en bön:
Guds ängel, vaka över mig
håll mig i din hand,
och led mig tryggt från farans stig
till salighetens land.

Änglar finns! Det är många
över trons- och religionens gränser övertygade om
Deras egna erfarenheter övertygar
Ággelos på grekiska och
malák på hebreiska
betyder den som går,
sändebud, budbärare
(Läs gärnas mer i New Advent,
Catholic Encyclopedia)

Änglar finns i Gamla Testamentet
redan i berättelsen om Sodom
Och vi vet att Maria fick bud
av ängeln Gabriel sänd från Gud
Josef får beskedet om undret av en ängel
Herdarna får budskapet av en ängel
och den himmelska hären
sjunger lovsången till Guds ära

Och Jesus får stöd och har sällskap av änglar
När han frestas (Mt 4:11)
När djävulen ger upp
kommer änglar fram
och betjänar honom

I Getsemane (Luk 22:43)
visar sig en ängel från himlen
och ger honom kraft

Ibland är änglarna människor
ibland är de himlakroppar
naturfenomen eller varelser

Men vi ska inte glömma
att även ondskan ibland sägs ha
eller vara änglar
Den nedstörtade ängeln Lucifer,
fursten över luftens rike,
den andemakt som är verksam i
olydnadens människor
som det står i Efesierbrevet (kap 2)

Lucifer, ljusbringaren, ängeln nära Gud,
morgonstjärnan, en lysande stjärna på himmelen
Lucifer ansåg sig bara lyda under Gud,
Vi läste nyss ur Upp 12:7-9:
Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar
gav sig i strid med draken. Och draken och hans
änglar stred, men han övermannades och
det fanns inte mer någon plats för dem i himlen.
Och han, den stora draken, ormen från urtiden,
han som kallas Djävul och Satan,
han som förför hela världen,
han störtades ner på jorden
och hans änglar
störtades ner med honom.

Ondskan är besegrad i himlen
vi på jorden kämpar fortfarande mot ondskan
i förväntan om Guds kärleksfulla
och goda HERRAVÄLDE
Ty Kristus är uppväckt från de döda
Han sitter på Guds högra sida i himlen
över alla härskare och makter
över krafter och herravälden
över alla namn

Ni skall få se, säger Jesus
Ni skall få se himlen öppen
och Guds änglar stigs upp
och stiga ner över människosonen
Det är som om Jakobs stege (idag står det trappa,
är rest över Kristus
en trappa som förbinder himlen och jorden
Guds änglar gick upp och ner för den

I GT (1 Mos 28: 12) konstaterar Jakob att
Detta är en plats som väcker bävan,
det måste vara Guds boning,
här är himlens port.

Ni skall se, säger Jesus
och bilden han visar oss
den förkunnar hans allmakt
på hans eviga rike
han Lammet som sitter på tronen
omsvärmad av den himmelska härskaran

Änglarna är Guds
är härolder från riket
som inte börjar långt borta, därute
utan här i mitt och ditt hjärta
I hjärtats himmelska miniatyr
öppnar sig Guds rike

Kom och bli en del av undret!

2008-09-28T08:43:00.000-07:00

Predikan i Familjemässan 19 Söndagen e Trefaldighet
i Olaus Petri kyrka, Örebro
Text: Mark 2:1-12

Idag ska vi bygga ett hus
och vi ska få vara med om ett under
Huset bygger vi av altarrunden
Jesus kommer hem till Kafarnaum
och alla tycks ha hört ryktet
och kommer för att höra honom berätta
Så idag får vi gå hem till Jesus

Nu är Ni som vill välkomna
att komma hit fram som om Jesus
var här - kom och sitt
hemma hos Jesus
Vi sjunger Vi sätter oss i ringen
och tar varann i hand...
(Sv Ps 608)

Hade det hänt idag att Jesus kom
hade många fått nyheten via en radio
(som den här jag sätter igång...)

Det fanns fyra vänner som hade
en sjuk kamrat
(Ber fyra barn att ta en handduk
i var sitt hörn och på
handduken ligger en illa medfaren trädocka)
Och de hade ju ringt till sjukhuset
om det funnits sjukhus på Jesus tid
förresten ringa blev det ju inte tal om
för den här fanns inte (håller upp en mobiltelefon)
Och distriktssköterska eller hemsjukvård, nej
det hade man inte

Ingen ambulans (visar en bil) kunde komma körande
och inget ljus kunde lysa, som det här
blinkande ljuset
(håller upp
en blinkande lampa)
och inga sirener höras

Men de fyra vännerna gjorde det bästa
de kunde för sin sjuke kamrat
de bar honom till Jesus
Det är sådant som händer nära Jesus
han som lär oss att älska varandra
och att älska varandra ännu mer
och ännu lite till
Men när de kom hem till Jesus
var det så fullt med folk, så trångt
och rörigt att de kom inte fram
Ingen släppte förbi dem
Påhittiga och kloka
ja lite listiga och smarta
som de var
klättrade de upp på taket
och sänkte ner sin vän
framför Jesus
En himmelsfärd
fast åt andra hållet
och nu med hjälp av
snören och säng och handkraft

Nu får Ni försöka tränga er fram här...
Det går inte ens här i kyrkan att komma fram
Hmmm...
Ni får ta hjälp av de vitklädda
änglarna (tjänstgörande präster
får rycka in som änglar och bistå)
Om Ni inte kommer fram så
blir det till att klättra upp på
taket med hjälp av
knäfallen...

Till sist kom den sjuke till Jesus
Han såg att undret redan hade börjat
Den av oss som har så goda vänner
som hjälper och gör en bår
och bär iväg den som är sjuk
till den som kan hjälpa,
den personen har redan varit med om
en del av undret
Till undret hör deras starka tro:
Jesus kan! Vi bär vår kamrat
till Jesus!

Och nu gör Jesus det han kan
Han tar hjälp av änglar
och talar med Fadern
och så gör han den sjuke frisk
Han förlåter hans synder och
säger åt honom
att stå upp
och att ta sin säng och gå
Och undret är ju inte bara
det som händer i det ögonblicket
när den sjuke känner kraften återvända
förlamningen släpper
han blir fri

Undret börjar lång innan dess
och slutar långt senare
Han som blev frisk
går sedan som ett vittnesbörd
och är så själv en del av undret

Vi kan också bli delar av Guds många under
här på vår jord, i vår stad
genom att älska varandra
som Jesus älskar oss.

Jesus, är min vän den bäste

Frihet att göra...och att låta bli

2008-08-12T00:26:00.000-07:00

Frukten mognar och lyser på trädens grenar
Det påminner mig dagens text om
En text jag grubblat mycket på
och förmodligen missförstått
det är ju så lätt att fastna på detaljer
För mig var kärnan:
Vems ax tog lärjungarna
Fick de verkligen ta av säden?

Under min skoltid fick jag en gång
en chans att äta mogna päron
på träden i den där villaträdgården
jag så ofta gick förbi
En mur av sten stod i vägen
några av mina kamrater var tydliga hinder
de ville hem för att spela fotboll
och till sist blockerade samvetet
den där lilla figuren med vingar som sitter
på ens axel i serier

Muren kunde man klättra över
Vännerna, ja dem struntade jag väl i just då
Och samvetet gick att tysta...
Sedan, efteråt när fruktstunden skulle börja
kom ångern
Och jag lovar: eftertankens kranka blekhet
kan växa med varje tugga
Där satt ett litet blekansikte och tuggade på ett päron
som växte i munnen och som
han inte längre vill ha eller veta av

Det som tillhör andra tillhör andra
Man rör det inte, man tar det inte, man låter bli!
Allemansrätten att plocka bär och frukt
gäller inte andras trädgårdar!
Trots att jag fått lära mig det rätta
har jag gjort fel och samvetet har värkt
Det var flera som testade att göra något förbjudet
De mumsade på äpplen, päron, mullbär och
bär som knappt finns längre: krusbär!
Vi föll för urtidens frestelse
Ja, vi lockas och frestas alla liksom
Adam och Eva att ta oss friheter
att göra det som är förbjudet och orätt
att ta för sig av det som inte är tillåtet

Den som pallar snattar och stjäl naturligtvis
även om ordet andas mer av upptåg
(pojkstreck kan det väl knappast heta idag?)
Dagens 60 åringar vet att det är 90 år sedan
det pallades frukt i Elsa Beskows värld
och farbror Blå hytte med näven åt frukttjuven
men i omvärlden var brotten oftast
och är fortfarande
omänskligt mycket värre

I somras hörde barnen mitt i sin lek
det för dem nya ordet och de undrade nyfiket:
palla, vad är det? I letandet efter exempel
kom jag på att lärjungarna gjorde ungefär så
De gick genom åkrarna och tog för sig
Så jag berättade om lärjungaskaran
som pallade, men av säden.
Frågan kom direkt: Lärjungar, vad är det?

Jesu sällskap trampar fram genom åkern
och vi som sällan står upp för vilodag och helgdag
eftersom också vi ska bara…
handla, sporta, arbeta; vi drabbas inte
Problemet med reglerna för sabbaten
kunde förr - kanske en inaktivitetens tråkiga Långfredag -
ha hjälpt oss att förstå att allt inte gick an en helgdag
I texten ser vi oavsett sabbatsbud eller stöldförbud
(som i sjunde budet)
frågan om vad som är rätt och fel,

Lärjungarna tog ax i sädesfältet
trots att åkern inte var deras
vilket alltid har förvånat mig
Men nu när jag förberett den här predikan
har en bibelkommentar pekat på en enda vers
som förändrade min förståelse:
enligt 5 Mos (23:25) var det tillåtet
När du kommer in på någon annans sädesfält
får du rycka av ax med handen
Tänk när man vet
kan så mycket grubbel undvikas

Gränsen mellan rätt och fel uppluckras
mellan vad man får och inte får
regelerna tycks flytande, gränserna flyttbara
Aftonbladet och Expressen och andra media
inger oss sådana tankar
Vi läser om laglöshet och normlöshet
om vilsenhet och frustration
om bestialiska hemskheter
människor begår mot varandra
Inte kan det vara enkelt att avgöra
vad som är rätt och fel
om man inte vill ha några auktoriteter
om mitt jag är en social konstruktion
om varje situation är unik

Allt fler tar sig mandatet att forma alldeles
egna regler och mönster
Individualismen går ibland så långt
att den hotar föreningen, församlingen,
ja, gemenskapen i samhället

Frihet är ett stort ord med många innebörder
Friheten ligger ju inte i att göra allt som är möjligt
i att överskrida alla gränser för upplevelsens skull
utan i valet, i att det finns
Att låta bli kan verkligen vara en frihetshandling!

Sabbaten blev till för människan
inte människan för sabbaten,
säger Jesus och innebörden är klar
Ska man överskrida gränsen
är det för att göra det som är rätt och riktigt
det som är bra för människors liv och hälsa!

Inte heller sabbaten får inte hindra oss
religionen ska inte stå i vägen, lär oss Jesus
Han ger oss inte en laglöshetens höga visa
delar inte ut fribiljetter till att strunta i
normer och regler, att bryta lagar
Ska det ske - ska det ske av nödvändighet
och därtill i människosonens sällskap eller spår!

Jesus pekar in i världen
Här hör vår andlighet hemma
Här hör vår gudstjänst, vår helg
oupplösligt ihop med att göra det som
är rätt, sant och gott
det som är bra för människor

Kyrkans gemenskap hjälper oss att leva
fritt och ansvarsfullt
Just det borde få fler människor att flockas
Barack Obama skriver i sin biografi
Min far hade en dröm
om människor som återvänder till kyrkan
där kunde de göra nytta
de bekräftade varandra
deras gåvor och förmågor togs tillvara
och de sammanflätades till ett begripligt vi

Stor glädje delar vi idag genom gåvan
till oss alla - församlingens nya invigda altare
Altaret i vår mitt är en plats
där en gräns överskrids
för människans och salighetens skull
Jesus bryter väg genom död till liv
altaret blir mötesplats mellan tid och evighet
mellan himmel och jord
Altaret är också en påminnelse om
att ett liv med Kristus får sitt uttryck i kärlek
då det som skett skedde för kärlekens skull
Ty så älskade Gud världen att han…
Himmelrikets måltid handlar om delande
medmänsklighet, solidaritet, gemenskap
Till altaret bär vi fram våra gåvor som ska
bidra till förändring och förnyelse
som ska bli Guds under i världen

Inget får hindra vårt delande
Vi vill dela med ungdomarna i Ilemera
skolan i Tanzania för barn
vars föräldrar gått bort i aids
med människor mitt i krisen, i sjukdomen som bryter ner,
med dem i ensamhet, i fattigdom
i detta hör vi samman
Välj att göra det rätta och goda!
Det är frihet!
Välj att avstå från det onda och destruktiva!
Det är frihet!
Välj ett liv med Kristus som hörnsten!
Det är frihet!

Predikan den Tolfte söndagen e Trefaldighet
text: Markus evangelium 2:23-28
den 10/8 2008 i Olaus Petri kyrka
då ett nytt altare invigdes av biskop Hans-Erik Nordin

Helhjärtad i ont eller gott

2008-07-20T05:45:00.000-07:00

Konsten att skylla ifrån sig är en utvecklad sysselsättning. Vi är som vi är och gör som vi gör och det beror på samhället, på omständigheterna, på lärarna, föräldrar, kamrater, tillfället... Att skylla på någon annan är ett sätt att försöka undvika eget ansvar!

Ibland beror det på medierna. De har verkligen ett ansvar för att vi tänker på nya sätt. Vi övertar mediernas världsbild. Bara det som står i tidningen eller syns på Tv betraktas som verkligt. Syns det inte är det som om detta något inte finns. Bara det som syns är verkligt. Ni kan utveckla tanken själva.

Kanske har Ni som jag träffat på, även bland unga människor, reaktionen när något de gjort blivit upptäckt. De blir mer upprörda över att ha blivit avslöjade än över den handling de kan ha gjort som är fel eller tvivelaktig. Den nya logiken resonerar – det som inte syns, finns inte. Och blir det upptäckt är det mer klandervärt att man blir påkommen.

Förvaltaren idag hör nog till samma grupp. Han har förskingrat och stulit och blir avslöjad. Men han slutar inte. Att brottet blir känt bekommer honom inte riktigt. Istället skaffar han sig en pensionsförsäkring genom att lura sin uppdragsgivare ännu mer. Människors lån blir delvis efterskänkta. Och förvaltaren kan senare, när han fått sluta, inkassera egna fördelar av dem han gynnat.

Brottslighet och oärlighet sina stränga moralregler. Där kan man inte ostraffat lura och stjäla. Då händer hemskheter, om man ska tro medierna som berättar om organiserad brottslighet, om maffia och kriminella gäng. Skuld och heder. Stenhårda regler. Förvaltaren är lojal mot sin brottslighet. Utifrån den synvinkeln är han förnuftig och förutseende. Men utifrån ärlighet och sanning är han en skurk, en oförbätterlig, listig och beräknande tjuv.

Texten visar att man kan vara helhjärtad och överlåten även åt osanning och brott. Det är det odelbara engagemanget som står i centrum.

Är man trogen i smått är man trogen i stort, är man ohederlig i smått är man ohederlig i stort, konstaterar Jesus som ett allmänmänskligt faktum. Är vi inte pålitliga, antingen som ohederliga eller som hederliga, så vill man inte ge oss förtroende eller ha med oss att göra. Engagemanget, det helhjärtade vill man ha.

Texten målar upp motsättningen mellan Gud och Mammon. Men översätt den inte med andligt mot världsligt. Var och en har sin kallelse att, i sitt sammanhang, i sitt yrke, med sina gåvor, stå i tjänst hos Gud...eller Mammon. Även den som arbetar i världen har samma uppdrag.

Det är en kompromisslös Jesus. Ingen kan tjäna två herrar! I Tankar inför dagen sa i veckan 17/7 en poet att prästen i hans kyrka hade sagt att Jesus var emot bokstavstro (Allhelgonakyrkan på Södermalm). På ett sätt är Jesus mot lagiskhet, mot den bokstavstro som inte söker efter lagens syfte, efter reglernas poäng, utan tror att det formella efterlevandet står över det medmänskliga. Men han är inte mot radikal efterlevnad.

Men Jesus är inte den kravlösa snällhetens budbärare. Hans radikala tydlighet ger alternativ att välja mellan. Hans krav bär släktskap med sådant vi normalt upplever som fundamentalism och bokstavstro. Ibland till och med skärper Jesus lagen. Läs bara Bergspredikan och kom sedan och säg att Jesus tycker att man skall göra som man vill med bokstaven.

Det Dubbla kärleksbudet i Matteus 22 är ingen enkel regel. Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...och du skall älska din nästa som dig själv. Skulle detta vara kravlöst? Något vi kan göra som vi vill med?

Idag är Jesu anspråk totalt: hela människan helhjärtat i Guds tjänst!

Predikan 9 Söndagen e Trefaldighet
i Gothems kyrka på Gotland
Text: Lukas evangelium 16:1-13

På dörren står antingen eller

2008-07-12T23:37:00.000-07:00

Affischkonsten lever ännu trots alla nya kommunikativa medier. På affischer avbildar man tåg, båtar, fasader ja allt mellan himmel och jord. Och jag tror att Ni också någon gång har sett affischer med dörrar. Fotografier av verkliga dörrar, enkla och utsirade, målade och snidade, med järnbeslag och ornament. Dörr vid dörr vid dörr...

Förmodligen finns det människor som samlar på dörrar. Ja kanske inte så många på verkliga dörrar, men på dörrars utseenden. Det är ju en intressant och nog så viktig arkitektonisk detalj. Dörrarna ger tillgång till ett hus, en gård. Och dörrarna tillåter oss att lämna platsen vi besökt.

Kyrkodörrar är ofta imponerande, stora och tunga. På Gotland kan en och annan dörr illustrera dagens text. Trots övermäktigt majestätiska dörrar finns där, nästan dold, i den stora portalen, en liten ganska smal och öppningsbar dörr.

Vid och bred, trång och smal. Fördärv eller liv. Så ser alternativen ut. Och bilderna Jesus använder är port och väg. På dörren står idag antingen eller. De religiösa metaforerna är tydliga så till vida att det smala och trånga visar att här står man inför livets verkliga val. Det vida och breda ger vid handen en lätthet, något bekvämt och framkomligt. Det smala mer av kamp och ansträngning.

I Psaltaren finns det åtskilliga dörrar och portar. Där finns stigar och vägar.
Israels folk irrar i öknen, men: Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde... Ps 107:7 De som vandrat vilse kom till rätta.

Jag skall begrunda dina befallningar, jag skall ge akt på dina vägar...Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under...Låt mig aldrig slå in på lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. Sanningens väg har jag valt, dina lagar har jag för ögonen. Ps 119:27, 29-30

Sanningens väg eller lögnens väg, vi har tydliga varandra uteslutande alternativ. Människor kan gå den väg dina bud visar (v32), dina stadgars väg (v33) istället för att gripas av snöd vinning, av det meningslösa.

Och i herdepsalmen läser vi: Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära... Ps 23

Det finns redan i Gamla testamentet en Guds väg, en livsväg som kännetecknas av sanning och rätt. En väg vi kan finna och lära oss att vandra.

När de går genom Bakaträdens dal blir den en flödande källa, höstregnet fyller den med välsignelse. De går genom port efter port tills de möter Gud på Sion. Ps 84:7-8

Gå in genom hans portar med tacksägelse kom till hans förgårdar med lovsång. Ps 100:4

Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren. Här är Herrens port, här får hans trogna gå in. Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning. Ps 118:19-21

Portarna skulle kunna vara templets portar. Men de är mera än så. Portarna öppnar för Gud på Sion. Genom dem kommer man till Gud. Stannar man utanför - stannar man utanför.

Tanklösheten leder till fördärv. Bekvämligheten, minsta motståndets lag, för vilse. Många väljer den vida porten på den breda vägen. Men få finner den smala vägen som leder till livet. Här kan det vara läge att sjunga Psaltarpsalm 656. Visa mig, Herre, din väg, visa mig, Herre, din väg. Jag vill vandra i din sanning, jag vill vandra i din sanning. Orden är hämtade från den 25 psalmen i Psaltaren.

Idag slingrar många predikanter sig. Texterna ställer oss inför ett val, ett antingen eller. Det finns en exklusivitet för dem som tror och vill vandra på Herrens vägar. Dagens krassa besked är att det breda och vida leder till fördärv. Liv och fördärv står verkligen emot varandra.

I Johannesevangeliets 10 kapitel finns fler bilder som samspelar med dagens text. Den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrat in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. (Joh 10:1-2) Jesus utvecklar bilden och erbjuder sig själv: ...jag är grinden in till fåren (v7)...Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad (v9).
Han avslutar med löftet om liv: Jag har kommit för att de (fåren) ska ha liv, och liv i överflöd. (Joh 10:10)

Idag står liv och fördärv emot varandra. Fördärvet är ett liv utan Gud. Som kan vara gott och präglat av kärlek. Men risken att gå vilse är överhängande. Bort från det som kännetecknas av sanning och rätt. Texten visar till slut på utanförskap och förvisning. Och liv. Här handlar det om gemenskap med Gud. Och ska sanningen fram är vi som vill vara kristna ibland gjorda av ett så hårt material att vi inte helt genomsyras av Guds vilja. Men valet är att gå Guds väg, hålla sig till Guds vilja. Tillhörighet och himmel ligger i vägens riktning.

Kan man tala sakligt om detta? Blir det inte bara ett överbetonande av det egna valets förträfflighet och ett utdömande av andras vägval? Heja kyrkan och förkastelse åt andra?

Förr var avskräckning en metod för att skaffa människor ett skydd, ett slags automatiskt försvar mot sådana faror. Kanske är det förklaringen till att så många fortfarande uppfattar även den mjäkigaste predikan som dömande och svavelosande. Man skrämde för synden och dess konsekvenser. man varande för alla faror med domen som svart relief. Vi behöver inte skrämmas. Vi behöver inte peka finger, inte döma. Vi vet.

Att det resulterat i en idyllisk och romantiserad bild av Jesus som den snälle, rare och söte är olyckligt. I Jesus möter vi istället realismen och insikt i och kunskap om livets verkliga villkor. Ondskan är verklig. Synden är ingen illusion. I Jesus finns bot och nåd, där finns vägen vidare...

Vårt uppdrag är att hålla fram livets väg! Att erbjuda den oansenliga och smala porten. Att peka på Jesus. Inför honom delar sig vägen. Han erbjuder livet, ett överflödande liv med kontur och mening.

Predikan 8 söndagen i Trefaldighet
i Norrlanda kyrka på Gotland
Text: Matteus evangelium 7:13-14

Uppgiften är att förkunna soluppgången

2008-06-22T23:41:00.000-07:00

Den Helige Johannes Döparens Dag
Predikan i Örebro Olaus Petri den 22/6

Namn brukar vara valda med
en alldeles särskild omsorg
Vi vet inte alltid varför våra föräldrar
fastnade för det namn som sedan blev vårt
namn i släkten, bibliska namn
namn med en särskild betydelse
Vi läser i böcker som Våra namn, (ICA Bokförlag)
eller söker på nätet efter namnet Johannes

Johannes finns i många varianter
och kortformer som John, Jan, Jens
Hans, Sean eller Ivan

En gång för några år sedan
på en konsert i Norrköping
presenterade man ett nytt stjärnskott
en lovande pianist: Giovanni Pullmani
Han kom in med svart axelångt hår
som en ny Robert Wells
men efter en stund drar han av sig peruken
och där sitter en mer än medelålders John Pohlman
Och vi inser att Giovanni också uttyds Johannes
liksom John

Ursprunget är Jehohanan som man
översatt som Guds barmhärtiga gåva,
Guds nådegåva, Herren är nådig
Nådegåvan Johannes fick hans föräldrar
Elisabet och Sakarias sent i livet
Och grannar och släktingar fick höra
vilken stor barmhärtighet Herren
hade visat henne, Elisabet

När Sakarias fick bud från ängeln
Gabriel att Elisabet skulle föda ett barn
tvivlade han och ängeln meddelade
att Sakarais skulle bli stum till
det skedde.
Man frågar Elisabet varför pojken
ska heta Johannes
Det finns ingen i den släkt
som bär det namnet
redan då gick även förnamn i arv
När pojken skulle omskäras
bekräftar Sakarias att Johannes
var det namn pojken skulle bära
och så löstes hans läppar och hans tunga
och han talade och prisade Gud

Vad händer då? Klappar alla i händerna¨
och jublar och slår volter i ren förtjusning?
Alla de kringboende greps av fruktan
och man undrar vad det ska bli av detta barn…
Vi känner igen egen oro:
vad ska det bli av ungarna…

Johannes skulle som profet bana väg
för Messias Frälsaren som skulle komma
och psalmen från 1 advent passar idag:
Bereden väg för Herran!
Berg sjunken, djup stån opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn

Texten i Lukasevangeliet kap 1:68-79
är Sakarias lovsång
Använd över hela världen i tidegärden
Välsignad är Herren, Israels Gud
som besöker sitt folk och ger det frihet
Av nåd och barmhärtighet
ger Gud sitt folk frihet
Friheten tillhör hans folk
vare sig det är fängslat bakom galler
inspärrat som slavar och tvångsarbetare
eller fångat av världens lockande möjligheter
uppslukat av tidsandan, vilsegånget
räddhågat, osäkert
In i detta påpekas som ett himmelskt faktum:
Gud ger sitt folk frihet!

Varje kristen människa är en fri människa
även om hon inte lever fri
utan bunden och som slav
under beroenden, missbruk
i verkligheten är hon fri
och kan upptäcka sin frihet
kan börja andas frihetens höga luft

Frihet för den som alltid är ensam
kan betyda gemenskap, samhörighet med många
och för den som alltid är omgiven av människor
rätten att vara själv, ensam
För den fattige – rikedom
den sjuke – hälsa
Beroende på hur vår tillvaro ser ut
uppfattar vi frihet utifrån oss själva
Men vi glömmer inte att frihet har politisk,
ekonomisk och social betydelse.
Freedom is coming, kunde man påminna varandra
i ofrihetens och apartheidpolitikens Sydafrika.

I En kristen människas frihet, skriver Luther att
En kristen är en fri herre över allting
och ingen underdånig
En kristen är allas tjänare
och var man underdånig
Fri att vara självständig och obunden, fri
Men även fri att välja att stå i tjänst

Det är inte heliga kläder
inte platser, inte övningar
som ger människan hennes frihet
sånt kan vilken skrymtare eller
hycklare som helst ägna sig åt
Det heliga Evangeliet, Guds ord
ger henne friheten
Genom Kristus äger vi friheten
Vi är fria att närma oss Gud
vi behöver inga medlare

Gud står fast vid sitt heliga förbund
och rycker folket ur fiendernas hand
Johannes ska gå före Herren
Han skall komma ner till oss
från höjden
en soluppgång för dem
som är i mörkret
och i dödens skugga
och styra våra fötter in på fredens väg

Sådana ord kan vi knappt förmå oss att säga längre
vi är så balanserade och lagom
Ord som dessa blir i mångas öron mer komiska
än ord med kosmisk räckvidd
De blir retoriska schabloner
istället för påtagliga erfarenheter

Johannes förkunnar soluppgången
frimodigt, djärvt och med ett bildspråk
som pekar mot total förändring:
Varje klyfta skall fyllas
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas
och steniga vägar jämnas.
Och alla människor skall se
Guds frälsning!

För den som mött Gud
hör det halvljumma och utspädda
till det förflutna - nu är allt förändrat.

Ner till oss från höjden
Gud är inte längre avlägsen
långt borta, på distans
Ner till oss från höjden
Till oss, till dig och mig
Guds helighet flyttar in i våra liv
in i vår tillvaro: Ner från höjden

Nu med en ny morgon där
gryningsljuset skingrar dunklet
Gud är soluppgång för den som sitter i mörkret
Gud är soluppgång i dödens skugga

Kolsvarta natten tvingas undan
vi får soluppgång

Men ljuset och friheten är inte alltid påtaglig
varje dag ser vi inte ljuset
vi är famlande, allt är grått, mörkt, vilset
Men soluppgången finns
Guds frihet tillkommer oss!
Den ges oss! Den kommer att lysa!
Den jagar bort mörkret!
Så låt oss bekänna att
Herren Jesus är vår soluppgång!
Då kan vi frimodigt gå ut i frihet

Försoningens dag och uppståndelsen dag
har kommit och allt är förändrat.
Gå ut i den! Äg vad i Kristus du har.
Den värld som är hans på dig väntar.
SvPs 601:1

Jag trivs bäst i andras sällskap

2008-06-01T09:46:00.000-07:00

Predikan 2 söndagen efter Trefaldighet
den 1/6 vid Vallfärdsmässan i Riseberga klosterruin

Ska du inte hänga med?
Du kan väl komma med?
Jag fick frågan och sa genast ja.
Vännerna skulle samma kväll
gå på bio för att se den där nya filmen
Men på kvällen hade jag förhinder
jag blev besviken och vännerna kände sig svikna

Frågan som är en uppmaning: Följ med!
Vi vill vara tillsammans
vi vill göra och uppleva saker gemensamt
Men vi har nästan alltid motfrågor
- Vart då? Vart ska vi?
Fotvandra i fjällen, hoppa fallskärm,
flyga ballong, klättra i berg eller
äsch, vi dricker en kopp thé.

Den senaste veckan har man frågat:
Du kan väl följa med…
Vart då?
Till Riseberga,
till gudstjänsten så klart!!

Denna ljuva sommardag förstår vi
varför många med Ulf Lundell
trivs bäst i öppna landskap
Vi ser oss omkring och njuter
av det öppna, av vind och vidd
Guds godhets rikedom slösas

Människan är ett sällskapsdjur
en social varelse som
har svårt att leva enbart av skönhet
Vi behöver samhörighet och gemenskap
Och hur trevliga öppna landskap än är
så sjunger vi oftare samhörighetens lov:
jag trivs bäst i andras sällskap!

Ibland vill vi vara med andra
så ofta och mycket att man undrar
hur vi trivs i vårt eget sällskap,
hur har vi det när vi är ensamma?
Men övergivna är vi inte
inte ens i den mörkaste dödskuggans dal
behöver vi ängslas eller frukta det onda
Ty Du är med mig!

Tänk på när ni blev kallade,
läste vi i Korinterbrevet (1 Kor 1:26-31).
Det var inte många som var mäktiga,
visa eller förnäma när Gud kallade
Gud väljer det som är svagt
det som är ringaktat
Gud har valt oss!
Vi behöver inte skämmas vare sig
inför oss själva eller inför vår Herre
över oss själva, våra brister!

Men visst grubblar många av oss på
om vi duger, om vi passar in
Vi vill smälta in i gruppen, arbetslaget
föreningen eller församlingen.
Vi vill vara med och bli sedda,
bekräftade, accepterade
Ja i själva verket längtar vi alla
efter att bli älskade

I dagens text ( Mk 2:13-17) fattas en fråga
I vår tid undrar alla: varför?
och frågan varför saknas här.
Vi är vana att ta reda på saker och att förhandla
När ska vi gå, vart, hur, kostar det något?
Följ mig säger Jesus
Tänk om Levi hade svarat varför?
Jag har ingen lust
eller som vi ofta säger:
kan vi inte hitta på något annat istället?
Utanför tullhuset sa Jesus: Följ mig!
Och Levi steg upp och följde honom.

Bara så där reser han sig upp
han går sin väg med Jesus
han går från det liv han tidigare levt
och i det ögonblicket sker ett val för livet
Här fanns inga förhandlingar
inga invändningar, inga klargöranden
Här fanns ett omedelbart gensvar
Levi visste att han ville vara med Jesus
Han kände igen Guds vilja
och den drabbade honom!

De flesta har nog sjungit Göte Strandsjös lilla visa:
Jag kan inte vad du kan.
Du kan inte vad jag kan,
men Gud har en uppgift som passar för mej
och en annan som passar för dig
Sån´t man passar för gör man kanske bra.
Sån´t man inte kan gör en annan säkert bättre.
Jag kan inte...

Men vår förmåga att identifiera Guds vilja,
att hitta uppgiften, är det lite si och så med
Vi funderar och tänker och tvivlar
Har jag hört rätt, känns det bra
kan Gud verkligen vilja detta, nu?

Varje människa som kallas in i kyrkans vigningstjänst
prövas och lämplighetsbedöms
De får en avgörande fråga som gäller alla:
Hur vet jag om det är min egen längtan, det jag vill
som talar eller om det är Guds röst som hörs
Jesus som har användning för mig?
(Min vilja och Guds kan förstås också sammanfalla…)

Tänk om kallelsen att följa Jesus
inte genast leder oss ut i sysslor och handlingar
inte blir till stora projekt
Tänk om kallelsen först blir en väg
att vandra in i sig själv
ett sökande efter meningen och målet
den mening som Gud ger
Jesus vill ha det vi kan
våra förmågor vill han ha
De är ju från början Guds gåvor
och i kallelsen gör han anspråk på Dig och på dem

Vandringen in i det egna
blir till en sändning ut till andra!

Men alla svarar inte ja
Jesus berättar (Lk 14) om en man
som bjöd många gäster på fest
Men en hade köpt en åker och
en annan hade skaffat fem par oxar
och en hade just gift sig…
De inbjudna som vi förstår är Guds folk
avböjer vilket förargar värden som är Gud själv
Abrahams barn tackar nej till Guds gästabud!
Vilka genomskinliga ursäkter
mark köper man inte osedd och
fem par oxar är en investering
som kräver att man övervägt
hälsa och kondition

Nu blir det skvaller och skandal
Lite av Damernas värld, Hänt Extra,
Expressen och Aftonbladet
Kom ihåg att vi i kyrkan inte ligger långt efter
och det tisslades och tasslades redan om Jesus
Ryktet går: Jesus ligger till bords med
tullindrivare och syndare
Jesus umgås med dem. Med dem! Hur kan han!
Ja, kanske hade de roligare fester
var de spännande, vetgiriga och underhållande människor?

Det finns fler skäl…
Jesus säger något genom det han gör
Handlingen berättar något
Det du gör talar högre, säger talesättet

Han vill att vi ska följa honom
till och med över gränsen
för det som passar sig
Vi ska ska nöja oss med det präktiga
med dem som redan lever passande liv
Han kommer för att kalla syndare
för att möta de behövande
utöver, bortom och förbi det trygga och invanda
Vi behöver inte gå själva (ensamma)
Vi har sällskap, Jesu sällskap
och vi är kallade och sända

Vi kan inte förskansa oss i
våra församlingshem och kyrkor
bygga borgar runt vår ekonomi
Vi inbjuder folk att komma
men kallelseorden Följ mig betyder mer
Uppdraget Gå ut i hela världen
sänder oss längre

Så om orden Följ mig hörs
ska vi börja förhandla?
Fråga varför?
Eller svara vårt ja
och gå dit han sänder oss…