tisdag 5 februari 2013

Barnet som möjlighet och framtidslöfte

Blixthalkan har denna vinter

kommit och gått
Många har slirat omkring
och somliga har fallit
Blixthalkan slår oväntat till
och man hör av ordet
att det sker nästan som
med blixtens hastighet
Då går det undan

Här blev jag tvungen att ta reda på
hur snabbt en blixt färdas
rent av snabbare än tanken
Blixtens urladdning tar sig fram
ca 100 000 km i sekunden!

Lika hastigt som halkan slår till
kan vrede och förbittring stiga fram
ur sina gömslen även hos de
vänligaste och raraste
Förbittring över utebliven snöröjning
försenad sandning
Eller över medmänniskor
som inte stannar och hjälper till

Gallfebern kan drabba oss
när medmänniskor slår igen
en dörr i ansiktet på oss
klämmer en bildörr
över våra ömtåliga fingrar
(en organists skräck?)
Irritationen väcks när människor
bara beter sig dumt och fånigt.

Igår blev jag omkörd av en ambulans
och jag hade som man ska kört åt sidan
Då i en korsning korsar en personbil
som färdas mycket långsamt
ambulansens färdriktning – farligt, dumt
och ilskan slog till
tills jag kom på att det kan ha varit någon
hörselskadad … Vad gör vi med
all vår förbittring, vår ilska?

Dess små exempel visar att vi
är beroende och påverkas av
medmänniskor och omvärld
vi reagerar på det som händer
i vår omgivning

Så var det särskilt kring Jesus
Människor påverkades, reagerade
Redan när Jesus var ett mycket
litet barn hände det märkliga ting
med dem som befann sig
i hans närhet – från början var det
bara hos några få
som gallfebern väcktes,
kung Herodes var tidigt ute
Först mot slutet av sitt liv blir
reaktionerna från hans angripare
allt värre, ja, dödligt fientliga

Men glöm inte att de allra flesta
i Jesu närhet förvandlas till öppenhet
för en värld som är större
än man kan se, väga och mäta:
de mötte änglar, uppfattade vägvisare
som stjärnor, (eller var det tvärtom?)
de blev givmilda och gav bort
sina finaste ägodelar
de föll ner och tillbad

När Josef och Maria bär Jesus
till templet får vi nya exempel
En gammal man, Symeon
ser inte bara Jesusbarnet
han blir varse mer
barnet som möjlighet
som framtidslöfte

Han brister ut i lovsång
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk
ett ljus med uppenbarelse
åt hedningarna och härlighet åt ditt folk…

Symeon var påverkad, inspirerad, uppfylld
redan innan han mötte Jesus
Helig Ande var över honom, står det
och Ledd av Anden gick han till templet
När han ser Jesus upptäcker han plötsligt
tydligt och klart det han hört om och längtat efter

Vad är det egentligen han ser?
Är det för honom som det är
för konstnärerna, dem som målat
krubban med Jesusbarnet
och allt ljus i bilden lyser starkt -
inte på Jesus där han ligger
utan från honom
Han är ljuskällan i stallet

Eller ser Symeon en strålglans
av himmelskt ljus
ungefär som en gloria
runt Jesusbarnets huvud
som ikonens himmelska guld?
Eller ser han inre syner
där allt lyser, flödar över
som ett vattenfall av ljus?

Symeon ser något som
undgår andra
Symeons blick tränger igenom
rummet och tidens begränsningar
och han tillåts betrakta barnets sanna väsen:
frälsning och ljus

Symeon skådar bortom det
de flesta av oss kan se och uppfatta
när han fäster sin blick
på den framtid som ännu inte är
utan osynligt är på väg att bli till
Uppenbarelse måste ha slagit ner
i honom snabbt som en blixt
när han får sin förmåga att skåda
det inte alla kan se

Även en kvinna med profetisk gåva, Hanna
tackar och prisar Gud och berättar
för alla som väntade på Jerusalems befrielse
om barnet

Det som hände dem har gjort stark intryck
på människor allt sedan dess
Symeons lovsång, Nunc Dimittis
har blivit en del av kristenhetens
tideböner om kvällen:
Skydda oss, Herre, medan vi vakar,
bevara oss då vi sover, så att vi vakar
med Kristus och kan vila i trygghet
(Psalm 677)

Många fler än vi är medvetna om
har upplevt något av det
Symeon och Hanna vittnar om
Vanligt folk har sett änglar,
de har mött Jesus
de har skådat ljus
Fenomen som ibland avvisas som
elektriska strömmar i hjärnan
(trons angripare låter alltid
bli att påpeka att även vetenskapens
tabeller och beräkningar
kan reduceras till processer
i hjärnans vindlingar)

Det som hände Symeon
sker ibland i trons värld
man kommer in i situationer, i stunder
då gränserna är överskridna
och hela mitt jag öppnas för det som
är bortom och större
som går utanför det sinnena
omedelbart kan tolka och förstå

Mystikerna berättar om hur
det som varit, är och skall komma
förenas och smälter samman till ett
den gudomliga närvaron förvandlar
den ger oss en ny gemenskap (med Gud)
som går längre och djupare
än vi trodde möjligt
en omvandling som omfattar
hela vår varelse

Just så kan en frälsningsupplevelse vara
en syn eller en uppenbarelse
Så kan Guds kallelse te sig
Även om vi inte skulle få himlastormande
och omtumlande känslor, upplevelser
talar Gud till oss – var och en
på den våglängd som är vår
där vi kan ta emot

Här, idag, i en vanlig gudstjänst som denna
kan världen öppna sig för oss
på nya sätt – det händer något med oss
som förändrar, förnyar, omvandlar och fyller oss

Liksom Symeon och Hanna gav ord åt
sina upplevelser
har vi ett uppdrag att berätta om
ljuset och frälsningen
om Jesus

Den kallelsen begränsas inte
till ord – än mer handlar det om
att vi som människor
skapade till Guds avbild
får återspegla Jesus

Evangelisten Johannes skriver:
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus
skulle komma in i världen…
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret
och mörkret har inte övervunnit det!

Predikan i Olaus Petri kyrka, Kyndelsmässodagen 2013-02-03
Predikotext Lukasevangeliet 2:22-40